295892
Statsrådets skrivelse till Riksdagen om ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv (om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister) och ett förslag till Eu- ropaparlamentets och rådets förordning (om tvistlösning online vid konsumenttvister)
I enlighet med 96 § 2 mom. i grundlagen översänds till riksdagen Europeiska kommis- sions förslag av den 29 november 2011 till Europaparlamentets och rådets direktiv (om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister
och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG) och till Europaparlamentets och rådets förordning (om tvistlösning online vid konsumenttvister) samt en promemoria om förslagen.
Helsingfors den 16 februari 2012
Justitieminister Anna-Maja Henriksson
Lagstiftningsråd Hanna-Mari Kotivuori
JUSTITIEMINISTERIET PROMEMORIA EU/2011/1949
3.2.2012 EU/2011/1948
KOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL ADR-DIREKTIV SAMT TILL ODR-FÖR- ORDNING
1 Förslagens bakgrund och syfte Den 29 november 2011 antog kommissio- nen ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förord- ning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG, KOM(2011) 793 slutlig (nedan ADR-direktivet) samt ett förslag till Europa- parlamentets och rådets förordning om tvist- lösning online vid konsumenttvister, KOM(2011) 794 slutlig (nedan ODR-förord- ningen). Kommissionen har tidigare antagit två rekommendationer om alternativ tvistlös- ning vid konsumenttvister (98/257/EG och 2001/310/EG) och inrättat två nätverk för al- ternativ tvistlösning (ECC—Net och FIN—
Net).
Kommissionens förslag är en del av ett meddelande från kommissionen i april 2011, Inremarknadsakten (KOM(2011) 206). Av de 50 åtgärder som ingår i Inremarknadsakten har 12 prioriterade åtgärder för den inre marknaden valts ut. En av dem är förslaget till användning av alternativa tvistlösnings- förfaranden. Kommissionens mål är att upp- nå resultat i de prioriterade åtgärderna under 2011—2012.
Syftet med förslaget till direktiv och för- slaget till förordning är att försöka förbättra den inre detaljhandelsmarknadens funktions- sätt och utöka särskilt den gränsöverskridan- de handeln genom att underlätta tvistlösning- en mellan näringsidkare och konsumenter.
Ett mål är också att förbättra konsument- skyddet inom EU.
I förslaget till ADR-direktiv åläggs med- lemsstaterna att se till att det på deras territo- rium finns alternativa tvistlösningsförfaran- den för att behandla tvister mellan konsu- menter och näringsidkare i sådana ärenden som omfattas av direktivets tillämpningsom- råde. Dessa alternativa tvistlösningsorgan
utanför domstol (nedan ADR-organ) ska uppfylla de minimikrav som anges i direkti- vet. Bl.a. näringsidkare och nationella myn- digheter åläggs en skyldighet att informera konsumenterna om ADR-organen.
Genom ODR-förordningen inrättas en EU- omfattande onlineplattform (nedan ODR- plattform), via vilken konsumenter och när- ingsidkare på elektronisk väg kan lämna in sina klagomål till det behöriga ADR-organet.
ODR-plattformen löser inte tvister, utan fun- gerar endast som elektronisk plattform mel- lan konsumenterna, näringsidkarna och de nationella ADR-organen. ODR-förordningen har anknytning till ADR-direktivet och det skulle i praktiken vara svårt att behandla den separat. Av denna anledning behandlas båda förslagen i samma U-skrivelse. Också på EU-nivå behandlas förslagen tillsammans.
2 Det huvudsakliga innehållet i förslagen
2.1 Förslaget till ADR-direktiv
Direktivet har ett omfattande tillämpnings- område. Det ska tillämpas på avtalstvister mellan konsumenter och näringsidkare som uppstår vid försäljning av varor eller tillhan- dahållande av tjänster inom alla näringsgre- nar (artikel 2). Direktivet ska tillämpas både på gränsöverskridande handel och på handel på en medlemsstats territorium. Direktivet ska inte tillämpas på tvister mellan två när- ingsidkare eller mellan två konsumenter. Di- rektivets tillämpningsområde ska omfatta så- dana tvistlösningsförfaranden utanför dom- stol där tvistlösningsorganet föreslår eller ålägger parterna en lösning eller sammanför parterna i syfte att underlätta en uppgörelse i godo.
Ett skiljeförfarande är inte ett sådant alter- nativt tvistlösningsförfarande som avses i di-
rektivet och omfattas inte av direktivets till- lämpningsområde om det inrättas utanför ramen för ett alternativt tvistlösningsorgan specifikt för en enda tvist mellan en konsu- ment och en näringsidkare (skäl (11) i in- gressen). Tillämpningsområdet ska dock om- fatta en viss typ av skiljemannanförfaranden.
Medlemsstaterna ska se till att tvister som omfattas av direktivet kan hänskjutas till ett ADR-organ som uppfyller kraven i direktivet (artikel 5). Både konsumenter och näringsid- kare ska ha möjlighet att lämna in klagomål online. De fysiska personer som ansvarar för alternativ tvistlösning ska ha nödvändig sak- kunskap och vara opartiska (artikel 6).
Tanken med det alternativa tvistlösnings- förfarandet är att det inte ska medföra några kostnader eller endast låga kostnader. Det ska också vara snabbt och effektivt (artikel 8). I förslaget till direktiv anges en tidsfrist inom vilken en tvist bör lösas. Tvisten ska lösas inom 90 dagar från den dag då ADR- organet tog emot klagomålet. Vid komplice- rade tvister får denna frist förlängas.
I förslaget åläggs näringsidkarna och med- lemsstaternas behöriga myndigheter en om- fattande informationsskyldighet. Näringsid- kare ska underrätta konsumenterna om de ADR-organ som de omfattas av och som är behöriga att behandla tvister mellan dem och konsumenter. Näringsidkarna ska också ange om de åtar sig att använda sig av dessa organ för att lösa tvister med konsumenter. Infor- mationen ska göras tillgänglig på näringsid- karens webbplats, om en sådan finns, samt i de allmänna villkoren för avtal och på faktu- ror och kvitton avseende dessa avtal.
ADR-organen ska på sina webbplatser och i pappersform offentliggöra information om det förfarande som ska tillämpas och om andra omständigheter som hänför sig till tvistlösningen samt offentliggöra årliga verk- samhetsrapporter.
Medlemsstaterna ska se till att konsumen- terna får bistånd vid tvister som uppstår vid gränsöverskridande försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster (artikel 11).
Konsumenterna ska hänvisas till det ADR- organ i en annan medlemsstat som är behö- rigt att behandla tvisten. I förslaget till direk- tiv förutsätts också att ADR-organen samar- betar för att lösa gränsöverskridande tvister
samt att de samarbetar med nationella myn- digheter.
Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som ska ansvara för övervakning- en av utvecklingen av ADR-organ på dess territorium och av hur de fungerar (artikel 15). Myndigheten ska upprätta en förteck- ning över de ADR-organ som uppfyller kra- ven. Förteckningen ska sändas till kommis- sionen, som upprättar en gemensam förteck- ning över samtliga medlemsstaters ADR- organ (artikel 17.3).
2.2 Förslaget till ODR-förordning Enligt förslaget till förordning ska kom- missionen inrätta en onelineplattform för tvistlösning, dvs. en webbplats som är till- gänglig utan kostnad på unionens samtliga officiella språk. Via ODR-plattformen för- medlas information mellan konsumenter, näringsidkare och de nationella ADR-organ som avses i ADR-direktivet när det är fråga om avtalstvister som uppstår vid gränsöver- skridande försäljning av varor eller tillhan- dahållande av tjänster online.
De nationella ADR-organen ska behandla tvister som förmedlats till dem via ODR- plattformen i enlighet med sina egna förfa- randeregler. De nationella myndigheterna ska övervaka de nationella ADR-organens verk- samhet och lägga fram en verksamhetsrap- port för kommissionen.
ODR-plattformen ska administreras av kommissionen, men medlemsstaterna ska ha kontaktpunkter som i praktiken bistår kon- sumenter och näringsidkare vid sådana tvis- ter som omfattas av ODR-förordningens till- lämpningsområde och ger information om de nationella ADR-organens verksamhet.
Systemet avses i praktiken fungera så att den som är part i en gränsöverskridande kon- sumenttvist fyller i ett klagomålsformulär på ODR-plattformens webbplats på ett valbart officiellt EU-språk. En konsument bosatt i Finland kan t.ex. fylla i den blankett som lämnas in till ODR-plattformen på finska el- ler svenska. På formuläret uppges bl.a. par- ternas kontaktuppgifter samt uppgifter på ba- sis av vilka ODR-plattformen kan fastställa vilket ADR-organ som är behörigt.
Efter att ha tagit emot ett fullständigt ifyllt klagomålsformulär ska ODR-plattformen meddela den klagande på det språk som kla- gomålet är skrivet på och motparten på av- talsspråket vilket eller vilka ADR-organ den funnit behöriga att behandla tvisten. Parterna måste enas om ett behörigt ADR-organ som klagomålet ska vidarebefordras till. Behand- lingen av klagomålsformuläret avslutas, om parterna inte kan enas om ett ADR-organ.
Om parterna meddelar ODR-plattformen att de godkänner ett visst ADR-organ för att be- handla tvisten, ska plattformen vidarebeford- ra klagomålsformuläret till det organet. I vis- sa situationer kan plattformen också direkt hänskjuta en konsumenttvist till ett ADR- organ.
Av förordningen framgår inte huruvida ODR-plattformen sänder det klagomålsfor- mulär som den klagande fyllt i till motparten och i så fall huruvida plattformen översätter innehållet till avtalsspråket. Av förordningen framgår inte heller hur plattformen går till väga om den tagit emot ett formulär med bristfälliga uppgifter.
När ODR-plattformen informerar om behö- riga ADR-organ ska den också ge närmare uppgifter om ADR-organets verksamhet, t.ex. om behandlingsavgifter, vilket språk or- ganet använder, hur länge förfarandet varar, huruvida förfarandet är muntligt samt huru- vida resultatet av förfarandet är bindande.
När klagomålsformuläret har vidarebeford- rats till det nationella ADR-organet, ska or- ganet underrätta parterna om tvisten och om sina förfaranderegler och avgifter. Om par- terna efter detta meddelar ADR-organet att de samtycker till att behandlingen inleds, på- börjar det nationella ADR-organet behand- lingen av ärendet. ADR-organet ska i regel slutföra förfarandet inom 30 dagar efter det att det inletts. Vid komplicerade tvister får denna frist förlängas. I förslaget till förord- ning saknas en exakt bestämmelse om när förfarandet anses ha inletts.
ADR-organet ska informera ODR-platt- formen om tvister som vidarebefordrats till organet via plattformen. Organet ska bl.a.
meddela plattformen det datum då tvisten mottogs och sakfrågan, det datum då parterna underrättades om tvisten samt det datum då förfarandet avslutades och resultatet av det.
Näringsidkare ska informera konsumenter- na om ODR-plattformen och om sin e-post- adress (artikel 13). Informationen ska göras tillgänglig på näringsidkarnas webbplatser och, om erbjudandet görs per e-post eller ge- nom ett annat textmeddelande som sänds på elektronisk väg, i det meddelandet. Informa- tionen ska också omfatta en elektronisk länk till ODR-plattformens webbplats. Konsu- menterna ska informeras om ODR-platt- formen också när de lämnar in ett klagomål till en näringsidkare.
I ODR-förordningen föreslås till vissa delar ett bemyndigande för kommissionen. De reg- ler som gäller fullgörandet av ODR-platt- formens uppgifter och samarbetet mellan ODR-kontaktpersonerna ska enligt förslaget antas genom genomförandeakter i enlighet med det granskningsförfarande som anges i förordningen gällande kommittéförfarande (EU) nr 182/2011. Närmare bestämmelser om det elektroniska klagomålsformuläret ska antas genom det rådgivande förfarandet. Be- stämmelser om vilka uppgifter som ska fogas till det elektroniska formuläret finns i en bi- laga till förordningen. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter för att ändra bilagan.
Förordningen innehåller också bestämmel- ser om datasekretess i fråga om lämnande och bevarande av uppgifter.
3 Behörighetsgrund och förhål- lande till subsidiaritetsprinci pen Kommissionen har föreslagit artikel 114 i FEUF som rättslig grund för båda förslagen.
Målen för förslagen hänför sig till en funge- rande inre marknad och konsumentskyddet, men de kan också anses innehålla element med anknytning till rättsligt samarbete i pri- vaträttsliga frågor. Till denna del bör det gö- ras en bedömning av hur förslaget förhåller sig till artikel 81.2 g, som gäller utveckling av alternativa metoder för att lösa tvister inom ramen för rättsligt samarbete. Vid den fortsatta beredningen bör den rättsliga grun- den för förslagen utredas ytterligare.
Förslagen kan anses förenliga med subsidi- aritetsprincipen, eftersom man med nationel- la åtgärder inte kan uppnå tillräcklig täckning eller uppfylla enhetliga kvalitetskrav när det
gäller alternativa system för lösning av kon- sumenttvister och inte heller skapa elektro- niska system för att underlätta tvistlösning av gränsöverskridande tvister. Syftet med för- slagen är att bidra till en fungerande inre marknad och till en hög konsumentskyddsni- vå. Det ska säkerställas att tvister mellan konsumenter och näringsidkare i alla unio- nens medlemsstater kan hänskjutas till alter- nativa tvistlösningsorgan som uppfyller vissa minimikrav och det ska skapas en plattform på EU-nivå som fungerar som kontaktpunkt mellan konsumenter, näringsidkare och na- tionella ADR-organ vid gränsöverskridande tvister. Förslagen säkerställer också en möj- lighet till elektronisk kommunikation i alter- nativa tvistlösningsorgan.
4 Förslagets konsekvenser
4.1 Kommissionens konsekvensbedöm- ning
Till förslaget hänför sig kommissionens konsekvensbedömning SEK (2011) 1408 och ett sammandrag av den, SEK (2011) 1409.
Bedömningen baserar sig på de uppfattningar som förts fram vid utfrågningar och enkätun- dersökningar samt på kommissionens analy- ser av de nuvarande alternativa tvistlösnings- systemen och hur de fungerar.
Trots att konsumentskyddslagstiftningen har förstärkts under de senaste årtiondena får konsumenterna i EU enligt bedömningen inte alltid rättelse när deras rättigheter kränks.
Trots att det finns ett stort antal alternativa tvistlösningssystem i EU (ungefär 750 organ) finns det enligt bedömningen fortfarande för det första både geografiska och sektoriella luckor. Systemen följer inte heller alltid prin- ciperna om öppenhet, opartiskhet och effek- tivitet. Enligt bedömningen har dessutom bristen på detaljerad information varit ett be- tydande hinder för konsumenterna att använ- da sig av alternativ tvistlösning. Enligt be- dömningen är det mycket få befintliga sy- stem som ger möjlighet att hantera hela pro- cessen online.
Svårigheten att få rättelse medför enligt bedömningen problem särskilt vid gränsöver- skridande handel. Osäkerhet om hur de kan få rättelse påverkar konsumenternas förtro-
ende för gränsöverskridande handel och av- skräcker dem från att dra nytta av den inre marknaden. I bedömningen konstaterades det att en kombination av två rättsakter om alter- nativ tvistlösning och tvistlösning online kan säkerställa tillgång till opartiska, öppna, ef- fektiva och rättvisa metoder för lösning utan- för domstol av inhemska och gränsöverskri- dande tvister. På så sätt skulle konsumenter och näringsidkare bättre kunna dra nytta av den inre marknaden.
4.2 Konsekvenser för Finland
Åtminstone konsumenttvistenämnden, banknämnden, försäkringsnämnden och vär- depappersnämnden är sådana i Finland verk- samma alternativa tvistlösningsorgan som klart omfattas av tillämpningsområdet för förslaget till ADR-direktiv. Konsumenttvis- tenämndens verksamhet regleras i lagen om konsumenttvistenämnden, medan banknämn- dens, försäkringsnämndens och värdepap- persnämndens verksamhet baserar sig på reg- lementet för Finansbranschens avtalsbasera- de kundorganisation, där avtalsparter är Kon- sumentverket, Finansinspektionen och Fi- nansbranschens Centralförbund. Nationellt skulle ADR-direktivet ha verkningar framför allt på dessa organs verksamhet, men dessut- om skulle näringsidkarnas och de nationella myndigheternas verksamhet påverkas. ODR- förordningen skulle för sin del införa skyl- digheter särskilt för kommissionen, dvs. att inrätta en europeisk alternativ tvistlösnings- plattform online, men också för näringsidka- re, ADR-organ och nationella myndigheter.
Om direktivet och förordningen antas i en- lighet med förslaget, skulle verkningarna på nationell nivå vara bl.a. följande:
- Av direktivet framgår indirekt att förfa- randet i ett nationellt ADR-organ kan vara skriftligt, men inte om det bör vara möjligt att meddela ett beslut i alla situationer. I Fin- land är förfarandet i de alternativa tvistlös- ningsorganen i huvudsak skriftligt och t.ex.
konsumenttvistenämnden behöver inte be- handla ett ärende, om ett avgörande i ärendet skulle förutsätta att muntliga bevismedel an- vänds. Om också tvister som fordrar muntlig bevisning bör kunna lösas i ADR-organen,
innebär det en betydande ändring jämfört med gällande praxis i Finland.
- Huvudregeln är för närvarande att endast konsumenter kan inleda ärenden i konsu- menttvistenämnden. Enligt förslaget till di- rektiv kan också en näringsidkare lämna in klagomål, vilket skulle innebära en principi- ellt betydande ändring jämfört med rådande system. Det är inte möjligt att exakt uppskat- ta de praktiska verkningarna av ändringen, men de bedöms inte bli betydande. I Finland är beslut som fattas av alternativa tvistlös- ningsorgan inte verkställbara, och det skulle ur näringsidkarens synvinkel inte vara ända- målsenligt att t.ex. föra en tvist om en obe- tald räkning till ett sådant organ för prövning.
- Enligt förslaget till direktiv ska ADR- organet enligt huvudregeln avgöra tvisten inom 90 dagar efter det att klagomålet togs emot, och enligt förslaget till förordning ska gränsöverskridande tvister som lämnats in till ODR-plattformen enligt huvudregeln lösas inom 30 dagar från det att förfarandet har in- letts. I nationell lag föreskrivs inte om någon särskild tid inom vilken ett alternativt tvist- lösningsorgan ska lösa en tvist som det tagit emot. I praktiken har behandlingstiden i kon- sumenttvistenämnden under de senaste åren varierat från sex månader till fjorton månader beroende på ärendet, medan den genomsnitt- liga behandlingstiden i andra tvistlösningsor- gan har varit ca sex månader. Att behandla klagomål inom de frister kommissionen före- slagit skulle fordra betydande extra resurser och ha avsevärda kostnadsverkningar.
- Förslagen skulle medföra en administrativ börda särskilt för näringsidkarna, tvistlös- ningsorganen och de nationella myndigheter- na. Det föreslås synnerligen omfattande in- formationsskyldigheter för näringsidkarna och många slags informations- och rapporte- ringsskyldigheter också för tvistlösningsor- ganen och myndigheterna. Enligt förslaget till direktiv ska näringsidkare bl.a. informera konsumenterna på sin webbplats samt i de allmänna villkoren för avtal och på fakturor och kvitton avseende dessa avtal om vilka ADR-organ som är behöriga och deras webbplatser, likaså om huruvida näringsidka- ren åtar sig sig att använda sig av dessa or- gan. I informationen ska det också anges närmare hur man får ytterligare information
om det aktuella alternativa tvistlösningsorga- net och om villkoren för hur det används.
Tvistlösningsorganen samt konsument- och näringsidkarorganisationerna ska bl.a. hålla en förteckning över de ADR-organ som an- mälts till kommissionen allmänt tillgänglig i sina lokaler och på sin webbplats.
Kommissionens rättsaktsförslag gäller kon- sumentskydd. Enligt 27 § 10 punkten i själv- styrelselagen för Åland (1144/1991) har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om konsu- mentskydd. Enligt 30 § 10 punkten i självsty- relselagen ankommer förvaltningen i angelä- genheter som faller inom rikets lagstiftnings- behörighet på riksmyndigheterna dock så att de uppgifter som i riket ankommer på kon- sumenttvistenämnden i landskapet handhas av en särskild av Ålands landskapsregering tillsatt nämnd.
Enligt den finansiella utredningen av kom- missionens förordningsförslag behövs det an- slag om sammanlagt ca 4,6 milj. euro ur EU- budgeten 2012—2020 för genomförandet.
Förhandlingarna om de finansiella ramarna för 2014—2020 pågår fortfarande. Enligt kommissionens finansiella utredning ska de nuvarande resurserna användas för att täcka de personalresurser som behövs.
5 Den na tionella beha ndlingen av förslaget o ch beha ndlingen i EU Den 11 januari 2012 ordnade justitiemini- steriet ett utfrågningsmöte om förslaget. Till mötet hade centrala myndigheter och när- ingslivs- och konsumentorganisationer bju- dits in. Utkastet till U-skrivelsen har dessut- om behandlats i EU-sektionen för konsu- mentfrågor (24).
Förslaget presenterades i rådsarbetsgruppen den 29 november 2011. Den egentliga ar- betsgruppsbehandlingen inleddes i arbets- gruppen för konsumentskydd och informa- tion den 14—15 december 2011. Arbets- gruppen behandlade ärendet också den 6 och 13 januari 2012.
6 Statsrådets ståndpunkt
Statsrådet ställer sig positivt till att konsu- menterna möjligheter att hänskjuta tvister till alternativa tvistlösningsorgan förbättras inom
hela EU. Det är viktigt att det finns tillräck- ligt effektiva och heltäckande alternativa tvistlösningsförfaranden i alla medlemsstater.
Det är enligt statsrådet också positivt att den elektroniska kommunikationen i de alternati- va tvistlösningsorganen utvecklas.
I Finland har konsumenterna redan länge haft tillgång till tvistlösningsorgan utanför domstol, och konsumenterna känner rätt väl till dem. Omfattande information till konsu- menterna bl.a. i kvitton och fakturor från när- ingsidkarna skulle medföra en administrativ börda inte minst för små och medelstora fö- retag och statsrådet ser inget behov av en så långtgående information heller på EU-nivå.
Finlands strävan vid förhandlingarna om ADR-direktivet är att reformen på EU-nivå genomförs så att man i så stor utsträckning som möjligt utnyttjar nuvarande nationella system och etablerade tillvägagångssätt. För att förfarandet ska bli smidigt och effektivt är det ytterst viktigt att behandlingen i de natio- nella tvistlösningsorganen kan förbli skriftlig och att tvister som fordrar muntlig bevisning även i fortsättningen på nationell nivå i regel behandlas i domstol.
Statsrådet förhåller sig kritiskt till den prin- cipiellt betydande ändringen att också när- ingsidkare skulle ges allmän rätt att hänskjuta en konsumenttvist till ett ADR-organ. Stats- rådet kommer vid behov att pröva saken på nytt efter att man mer ingående har hunnit bedöma hur ändamålsenlig ändringen är och vilka praktiska konsekvenser den har.
Statsrådet förhåller sig positivt till strävan- dena att främja en snabb behandling av tvis- ter i alternativa tvistlösningsorgan. Den be- handlingstid på tre månader som föreslås i ADR-direktivet kan dock anses alltför kort och den behandlingstid på en månad som fö- reslås i ODR-förordningen fullständigt orea- listisk redan av den anledningen att ett tvist- lösningsorgan för närvarande, och också en- ligt det föreslagna direktivet, ska ge parterna möjlighet att framföra sin ståndpunkt samt höra de argument och sakförhållanden som den andra parten lägger fram och eventuella expertutlåtanden. För det andra kan man inte anta att gränsöverskridande tvister skulle kunna behandlas snabbare än rent nationella tvister om man beaktar att redan förekomsten av olika språk kan leda till att behandlingen av ärendet drar ut på tiden. Statsrådet strävar efter att vid förhandlingarna förlänga de be- handlingstider som föreslagits i ADR-direk- tivet och i ODR-förordningen.
När det gäller ODR-förordningen finns det fortfarande många öppna frågor och oklarhe- ter. Det är därför i detta skede svårt att be- döma hur förfarandet kommer att fungera och vilket mervärde det medför. I vilket fall som helst är statsrådets mål vid förhandling- arna att försöka utveckla det nya system som eventuellt skapas så att det medför största möjliga nytta för konsumenterna och hjälper dem att tillgodose sina rättigheter vid gräns- överskridande tvister.
