EXAMENSARBETE
Effekter och evidens av träning med inriktning mot höftmuskulatur för personer
med patellofemoralt smärtsyndrom
en systematisk litteraturstudie
Marcus Cristoffersson Christian Fell
2014
Sjukgymnastexamen Sjukgymnast
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för hälsovetenskap Fysioterapeutprogrammet, 180 hp
Effekter och evidens av träning med inriktning mot höftmuskulatur för personer med patellofemoralt smärtsyndrom
- en systematisk litteraturstudie
Effects and evidence of training with hip muscle orientation for individuals with patellofemoral pain syndrome
- a systematic review of the literature
Marcus Cristoffersson Christian Fell
Examensarbete i fysioterapi Kurs: S0001H
Termin: VT2014
Handledare: Universitetslektor Stina Rutberg Examinator: Universitetslektor Inger Jacobson
2
Tack!
Vi vill rikta ett stort tack till Stina Rutberg som under arbetsprocessen visat stort engagemang och i sin handledarroll gjort arbetet bättre genom vägledning och
många goda råd.
3
Abstrakt
Introduktion: Patellofemoralt smärtsyndrom, PFSS, innebär smärtor som förläggs till främre delen av knäet utan påvisbara strukturförändringar. Syndromet är utbrett och svårdiagnostiserat.
Många faktorer har föreslagits men på senare tid har höftmuskulaturen lyfts fram som en orsak.
Behandlingen är konservativ genom olika fysioterapeutiska interventioner, varför fysioterapin är viktig för personer med PFSS. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att studera effekter och vetenskaplig evidens för höftmuskelträning för personer med PFSS. Metod: En artikelsökning genomfördes i databaserna: Amed, Cinahl, ProQuest, PubMed och Scopus. Totalt nio kliniskt kontrollerade studier motsvarade inklusionskriterierna: personer med PFSS och intervention gällande träning inriktad på höftmuskulaturen. Studiernas granskades med PEDro-skalan och överfördes därefter till SBU:s bevisvärdering. Sedermera bedömdes evidensstyrkan enligt SBU:s evidensgradering. Resultat: Resultatet visade starkt vetenskapligt underlag för att kombinerad höft- och knäträning minskar smärta samt ökar objektiv och subjektiv funktion jämfört med knäträning. Subjektiv funktion visade endast starkt underlag på kort sikt. Kombinerad höft- och knäträning hade otillräckligt vetenskapligt underlag för att öka höftmuskelstyrka jämfört med knäträning. Det vetenskapliga underlaget för att höftträning minskar smärta jämfört med knäträning var begränsat på kort sikt och otillräckligt på lång sikt. För ökad objektiv och subjektiv funktion samt höftmuskelstyrka var det vetenskapliga underlaget otillräckligt på kort och lång sikt vid jämförelse höftträning kontra knäträning. Konklusion: Kombinerad höft- och knäträning är mer fördelaktigt än enbart knäträning för att minska smärta och öka funktion för personer med PFSS. Begränsat vetenskapligt stöd finns för att höftträning är effektivare än knäträning i fråga om kortsiktig smärtlindring.
Nyckelord: Funktion, Fysioterapi, Höftmuskelstyrka, Höftträning, Patellofemoralt smärtsyndrom
4
Innehållsförteckning
1. Introduktion ... 6
2. Syfte ... 10
2.1 Frågeställningar ... 10
3. Material och metod ... 11
3.1 Artikelsökning ... 11
3.2 Analys... 14
3.3 Utfallsvariabler ... 16
3.4 Uppföljningstid... 16
3.5 Etiska överväganden ... 16
4. Resultat ... 17
4.1 Kombinerad höft- och knäträning kontra knäträning ... 17
4.1.1 Smärta ... 24
4.1.1.1 Effekter på smärta ... 24
4.1.1.2 Evidens för smärta ... 24
4.1.2 Subjektiv funktion ... 24
4.1.2.1 Effekter på subjektiv funktion... 25
4.1.2.2 Evidens för subjektiv funktion ... 25
4.1.3 Objektiv funktion ... 25
4.1.3.1 Effekter på objektiv funktion ... 26
4.1.3.2 Evidens för objektiv funktion ... 26
4.1.4 Muskelstyrka ... 26
4.1.4.1 Effekter på muskelstyrka ... 26
4.1.4.2 Evidens för muskelstyrka ... 27
4.2 Höftträning kontra knäträning ... 27
4.2.1 Smärta ... 30
4.2.1.1 Effekter på smärta ... 30
4.2.1.2 Evidens för smärta ... 30
4.2.2 Subjektiv funktion ... 30
4.2.2.1 Effekter på subjektiv funktion... 30
4.2.2.2 Evidens för subjektiv funktion ... 31
5
4.2.3 Objektiv funktion ... 31
4.2.3.1 Effekter på objektiv funktion ... 31
4.2.3.2 Evidens för objektiv funktion ... 32
4.2.4 Muskelstyrka ... 32
4.2.4.1 Effekter på muskelstyrka ... 32
4.2.4.2 Evidens för muskelstyrka ... 32
5. Diskussion ... 33
5.1 Metoddiskussion... 33
5.2 Resultatdiskussion ... 35
6. Konklusion ... 39
7. Referenser ... 40
6
1. Introduktion
Patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS) är ett begrepp för smärtor som förläggs till anteriora delen av knäet utan klarlagd etiologi1 och utan påvisbara strukturella förändringar2. PFSS
karaktäriseras ofta av diffus peripatellär eller retropatellär knäsmärta som provoceras vid moment som kräver knäflexion3-7 och som innebär belastning av den patellofemorala leden8. Stillasittande längre stunder med knäet i flexion och aktiviteter som hopp, benböj, trappgång och löpning tillhör några av de situationer då smärtan ofta tilltar8. PFSS kan för många innebära en stor funktionsnedsättning och begränsa aktiviteter i dagliga livet3-7, inte minst förmågan att vara fysiskt aktiv och att utföra arbetsrelaterade uppgifter9.
Studier har visat att PFSS utgör 25-46 % av all knäproblematik10-15 och är nästan dubbelt så vanligt bland kvinnor jämfört med män (62 % kvinnor respektive 38 % män)16,17. Det har också visat sig vara överrepresenterat bland aktiva tonåringar och i synnerhet unga tjejer18-21.
Exakt vilka strukturer eller mekanismer som orsakar smärtan är ännu oklart22. Det har dock observerats att laterala patellara retinaklet är rikligt innerverat av fria nervändar och innehåller stor mängd ”substans P”, som ofta kallas smärtsubstans23. Dessa förekommer i större
proportioner hos patienter med smärtsam PFSS och således mindre där smärtan inte är lika uttalande23. En teori bakom den ökade mängden substans P är nerv growth factor (NGF) som innebär en stimulerad inväxning av fria nervändar till följd av temporär ischemi. Den temporära ischemin tros uppkomma av mekanisk stress när patella glider felaktigt vid flexion och extension i knäled24. Hoffa’s fettkudde och det subkondrala benet är andra strukturer som rymmer rikligt med fria nervändar och har därför hög smärtpotential25.
Bortsett från genuskopplingen finns faktorer som eventuellt kan ha betydelse i utvecklandet av syndromet. Orsaker som nämns i forskningen är bland annat: fördröjd aktivering av vastus lateralis och vastus medialis; ökad Q-vinkel i knäled; dynamisk valgisering i knäled;
höftinstabilitet; ökad eversion i foten kombinerat med ökad tibial inåtrotation; kort iliotibialband med fibrer som drar i patella; stelhet i hamstringsmuskulatur och; psykologiska faktorer. Även
7 om ett stort antal orsaker har föreslagits så innebär flera av dessa faktorer asymmetri av patellas rörelser i förhållande till femur, vilket kan vara en av huvudorsakerna.26
PFSS är per definition ett syndrom och ytterst komplex att diagnostisera27. Flera ansatser har gjorts för att fastställa de mest effektiva diagnostiska metoderna27. Kliniska fynd som har
föreslagits är bland annat positivt ”patellar tilt test” och smärta vid benböj27. Då man inte lyckats kartlägga etiologin eller strukturella förändringar, sker diagnostiseringen genom att utesluta annan patologi28.
På grund av det stora antalet faktorer som eventuellt kan orsaka syndromet finns också rikligt urval av behandlingsmetoder1. Behandlingen består dock i huvudsak av olika fysioterapeutiska interventioner1. Fysioterapeutisk rehabilitering har visat lika god effekt som operation i
kombination med fysioterapi, varför konservativ behandling bör vara förstahandsvalet29.
Rehabiliteringsträning för PFSS är det som tagit störts utrymme i forskningen och har också stark evidens2,26. Tidigare har träningen riktats till att öka styrka quadriceps och mer specifikt Vastus Medialis Obliquus (VMO), vilket ofta har kompletterats med stretching av tractus
iliotibialis, hamstrings och patellara retinaklet för att minska eventuell stramhet2,30. En Cochrane review från 20032 där träning med fokus på knäextension jämförts med ingen träning, visade begränsat vetenskapligt underlag för att träningen minskar smärta.
Stor uppmärksamhet i behandlingen av PFSS har lagts relativt lokalt kring knäet och dess överlappande anatomiska strukturer 31. Även fotledens biomekaniska förhållanden har uppmärksammats32. Fysioterapeutiska behandlingsmetoder som används är bland annat:
patellartejpning33 som visat positiva smärtinhiberande effekter på kort sikt34; patellarortos35 som saknar vetenskapligt underlag26 och; fotortos36 vilket potentiellt skulle kunna ha gynnsam effekt vid samtidig malalignment av foten och PFSS26. Såväl patellartejpning som ortos appliceras i syfte att motverka att patella rör sig lateralt, så kallat lateral ”maltracking”26. Fotortos har använts då man misstänkt plattfothet och ökad eversion med intentionen att normaliserade alignment i nedre extremitet26.
8 Ett område som fått mindre uppmärksamhet i denna rehabiliteringsträning är höftmuskulaturen och dess inverkan på PFSS31. Höftmuskulaturen har flera centrala uppgifter, bland annat en viktig funktion vid unilateral belastning37. Muskulaturen aktiveras då för att kontrollera
bäckenets position i samtliga plan och höftens abduktorer och utåtrotatorer motverkar att femur adduceras och inåtroteras, vilket påverkar den dynamiska valgiseringen i knäleden37.
Det har postulerats att svag höftmuskulatur är en bidragande orsak till PFSS38 då svaghet kan ge malalignment i nedre extremitet (vilket exempelvis kan ge ökad valgisering)40. Syndromet kan därefter utvecklas vid repetitiv belastning31. Kvinnor har generellt mindre styrka än män vilket även har påvisats i höftmuskulaturen37. Detta har beskrivits som en teori varför kvinnor är överrepresenterade16,17. Kvinnor med PFSS har i sin tur en generellt nedsatt styrka i höftmuskulaturen jämfört med kvinnor utan PFSS39.
Då fysioterapi är av stor betydelse i behandlingen av PFSS1 är det av vikt att utveckla och tillämpa de nya forskningsrönen som tillkommit professionen41. Trots att vissa personer med PFSS upplevt god smärtlindrande effekt av konservativ behandling, fortsätter somliga att besväras av smärta och dysfunktion42. PFSS är därför en stor utmaning för yrkesverksamma fysioterapeuter42 och ett mer effektivt omhändertagande bör efterstävas. Bortsett från själva interventionerna har fysioterapeuten en anledning att närvara och övervaka rehabiliteringen. En fysioterapeut som närvarar och har en aktiv roll i rehabiliteringen har visat sig öka patientens individuella framsteg men är också mer kostnadseffektivt ur ett samhällsekonomiskt
perspektiv43,44. Fysioterapeuter har också en viktig uppgift att utvärdera behandlingsåtgärderna som har använts genom olika utvärderingsinstrument. Subjektiva mått är av stor betydelse för att utvärdera patientens egna upplevelser och uppfattningar kring hur besvären påverkar exempelvis funktionen 41, medan objektiva mått är centrala för att ge en mer saklig bild av vad patienten klarar, exempelvis innan och efter en behandling45. En person kan subjektivt uppleva att funktionsförmågan är god i en viss daglig aktivitet men när den testas objektivt, rent praktiskt, behöver de nödvändigtvis inte överensstämma. Både subjektiva och objektiva mått är därför viktiga delar i dels det fysioterapeutiska arbetet men också i klinisk forskning41. Studier har visat att höftträning vid denna åkomma kan vara ett ignorerat område31 och att mycket fokus lagts på
9 knäträning31 och fotledens position32. En sammanställning av effekter och vilken evidens träning med inriktning mot höftmuskulaturen har för personer med PFSS är högst relevant.
10
2. Syfte
Syftet med denna litteraturstudie var att studera effekterna och den vetenskapliga evidensen av träning med inriktning på höftmuskulatur för personer med PFSS.
2.1 Frågeställningar
1. Vilka är effekterna på smärta, funktion och höftmuskelstyrka efter kombinerad höft- och knäträning jämfört med knäträning för personer med PFSS?
2. Vilken evidens finns för att kombinerad höft- och knäträning minskar smärta samt ökar funktion och höftmuskelstyrka jämfört med knäträning för personer med PFSS?
3. Vilka är effekterna på smärta, funktion och höftmuskelstyrka efter höftträning jämfört med knäträning för personer med PFSS?
4. Vilken evidens finns för att höftträning minskar smärta samt ökar funktion och höftmuskelstyrka jämfört med knäträning för personer med PFSS?
11
3. Material och metod
3.1 Artikelsökning
Artikelsökningen gjordes i vetenskapliga databaserna: Amed, Cinahl, ProQuest, PubMed och Scopus under perioden 2014-02-01 till 2014-02-20 i bokstavsordning. I sökningsprocessen konsulterades sökkunnig personal (bibliotekarie) vid Luleå tekniska universitet för att försäkra författarna om att en adekvat sökstrategi hade utformats, vilket gjordes i enlighet med Friberg46. Sökorden bestod av såväl MeSH-termer (”patellofemoral pain syndrome” och ”anterior knee pain”) som fritext för att åstadkomma en bred sökning. Till hjälp i valet av söktermer gjordes testsökningar i PubMed. Strategi och resultat av sökningen redovisas i Tabell 1. Sökningen anpassades till respektive databas för att överensstämma med aktuell databas söksystem. Rubrik och abstrakt granskades av bägge författarna separat för att urskilja artiklar som möjligen samstämde med frågeställning och kriterier. De artiklar som preliminärt inkluderades för fulltextläsning och granskning exporterades till ett i förväg valt referenshanteringssystem (RefWorks). I detta steg exkluderades irrelevanta artiklar och dubbletter. Identifieringen och sedermera exkluderandet av dubbletter gjordes delvis med hjälp av en identifieringsfunktion i RefWorks. Denna strategi upprepades för varje enskild databas.
Totalt inkluderades 23 studier för fulltextläsning som potentiellt uppfyllde inklusionskriterierna vad gäller population, intervention och utfallsmått (smärta, funktion eller muskelstyrka), se Tabell 2. Av de 23 studierna var 12 kliniskt kontrollerade studier (11 randomiserade
kontrollerade studier och en kliniskt kontrollerad studie)47-58 och 11 studier utan kontrollgrupp (bland annat fallstudier och fallserier)59-69. Sökresultatet föranledde att författarna formulerade ytterligare ett inklusionskriterie, det vill säga att enbart inräkna kliniskt kontrollerade studier.
Beslutet att endast inkludera dessa studietyper hade sin grund i att studietypen generellt sett värderas högst vid undersökning av behandlingseffekter 41. Uteslutandet av icke kliniskt kontrollerade studier resulterade således i att 12 (kontrollerade) studier lästes i fulltext och sedermera granskades. I granskningsprocessen exkluderades ytterligare fyra artiklar eftersom en visade sig vara ett studieprotokoll57 och det resterande tre för att ingen specifik höftträning kunde urskiljas55,56,58.
12 Sökningen gjordes på nytt 2014-03-13 i PubMed då en nypublicerad studie70 återfanns, vilken granskades och kunde inkluderas i resultatet. Totalt åtta randomiserade kontrollerade studier (RCT) och en klinisk kontrollerad studie (CCT) föll inom kriterierna för syfte och frågeställning.
13 Tabell 1. Tabellen visar sökresultat, söktermer och avgränsningar för respektive databas.
Databas Söktermer och avgränsningar Antal träffar
Preliminärt inkluderade
Dubbletter Inkluderade för fulltextläsning och granskning Amed (patellofemoral pain syndrome OR pfps
OR anterior knee pain OR akps) AND (hip strength* OR hip exercise OR proximal exercise OR gluteal strength*
OR hip abductor OR hip resistance training)
36 12 0 4
Cinahl (patellofemoral pain syndrome OR pfps OR anterior knee pain OR akps) AND (hip strength* OR hip exercise OR proximal exercise OR gluteal strength*
OR hip abductor OR hip resistance training)
Avgränsning: Peer-reviewed samt artiklar på engelska.
63 14 4 5
ProQuest ("patellofemoral pain syndrome" OR pfps OR "anterior knee pain" OR akps) AND ("hip strength*" OR "hip exercise" OR "proximal exercise" OR
"gluteal strength*" OR "hip abductor"
OR "hip resistance training")
Avgränsning: Peer reviewed; scholary journals; artiklar på engelska samt exkluderat databas MEDLINE.
132 12 2 7
PubMed (patellofemoral pain syndrome OR pfps OR anterior knee pain OR akps) AND (hip strength* OR hip exercise OR proximal exercise OR gluteal strength*
OR hip abductor OR hip resistance training)
Avgränsning: Artiklar på engelska.
133 37 11 7
Scopus ("patellofemoral pain syndrome" OR pfps OR "anterior knee pain" OR akps) AND ("hip strength*" OR "hip exercise" OR "proximal exercise" OR
"gluteal strength*" OR "hip abductor"
OR "hip resistance training")
Avgränsningar: Exkluderade reviews samt endast studier på engelska.
45 16 10 0
Totalt 409 91 27 23
Förkortningar: PFPS, patellofemoral pain syndrome; AKPS, Anterior knee pain syndrome
14 Tabell 2. Inklusion- och exklusionskriterer.
Inklusionskriterier Exklusionskriterier
Peer-reviewed artiklar Artiklar som inte innehöll utfallsmått smärta,
funktion eller muskelstyrka Artiklar på svenska eller engelska
Artiklar som berör personer med PFSS
Interventionsstudier där minst en av interventionerna riktar sig mot höftmuskelträning, se beskrivning*.
Randomiserade kontrollerade studier
Kliniskt kontrollerade studier
*Höftmuskelträning (specifik) definierat som minst en open chain-övning för någon av höftmusklerna.
3.2 Analys
Studierna granskades och poängsattes enligt PEDro-skalan (Physiotherapy Evidence Database), se Bilaga 1. Skalan består av 11 kriterier där varje kriterium motsvarar en poäng (ju högre poäng desto bättre). Första kriteriet avser om studien kan generaliseras på andra populationer, så kallat extern validitet. Frågan medräknas dock inte i det slutgiltiga resultatet, varför varje studie totalt kan erhålla 10 poäng. Resterande kriterier syftar till att avgöra studiens interna validitet och om tillräcklig statistisk information redovisas för att kunna tolka resultatet.
Totalt granskades 9 studier enligt PEDro vilket genomfördes individuellt av författarna. Därefter gjordes en sökning i databasen PEDro för att försöka hitta redan granskade artiklar. Sju studier återfanns47-51,53,54
. Detta förfarande valdes för att undersöka ifall konsensus fanns mellan författarnas bedömning och de bedömningar som redan utförts av experter. Författarnas individuella bedömningar tillsammans med experternas utlåtande fungerade som
diskussionsunderlag för att nå en överenskommelse mellan författarna. För de två studier52,70 som inte granskats och publicerats i databasen PEDro användes enbart författarnas individuella bedömningar som diskussionsunderlag för att sedermera nå enighet.
PEDro-poängen översattes till SBU:s bevisvärdering från en tidigare modell använd vid
examensarbete på kandidatnivå71, se Tabell 3. Bevisvärdet utifrån denna översättning gjorde det möjligt att bedöma evidensstyrka enligt SBU:s evidensgradering, se Tabell 4.
15 Tabell 3. Poäng enligt PEDro skalan omsatta till bevisvärde enligt SBU
PEDro Scale
Studiers bevisvärde enligt SBU
8-11 Högt bevisvärde
Tillräckligt stor studie, lämplig studietyp, väl genomförd och analyserad. Kan vara en stor, randomiserad kontrollerad studie (RCT) när det gäller utvärdering av en behandlingsform. För övriga områden: Uppfyller väl på förhand uppställda kriterier.
4-7 Medelhögt bevisvärde
Behandlingseffekter: Kan vara stora studier med kontroller från andra geografiska områden, matchade grupper eller liknande. För övriga områden: Uppfyller delvis på förhand uppställda kriterier.
0-3 Lågt bevisvärde
Skall ej ligga som enda grund för slutsatser, t ex studier med selekterade kontroller (retrospektiv jämförelse mellan patientgrupper som fått respektive inte fått en viss behandling), stora
bortfall eller andra osäkerheter. För övriga områden: Uppfyller dåligt på förhand uppställda kriterier.
Not. Data i kolumn 2 är hämtad från ”Faktaruta 1” av M. Britton 72. Not. Data i kolumn 1 är hämtad från Juhlin, Smeds-Isaksson, Tano-Nordin 71.
Tabell 4. Gradering av slutsatsernas evidensstyrka
Gradering av evidensstyrka
Evidensstyrka 1 – Starkt vetenskapligt underlag
En slutsats med Evidensstyrka 1 stöds av minst två studier med högt bevisvärde i det samlade vetenskapliga underlaget. Om det finns studier som talar emot slutsatsen kan dock evidensstyrkan bli lägre
Evidensstyrka 2 – Måttligt starkt vetenskapligt underlag
En slutsats med Evidensstyrka 2 stöds av minst en studie med högt bevisvärde och två studier med medelhögt bevisvärde i det samlade vetenskapliga underlaget. Om det finns studier som talar emot slutsatsen kan dock evidensstyrkan bli lägre.
Evidensstyrka 3 – Begränsat vetenskapligt underlag
En slutsats med Evidensstyrka 3 stöds av minst två studier med medelhögt bevisvärde i det samlade vetenskapliga underlaget. Om det finns studier som talar emot slutsatsen kan dock evidensstyrkan bli lägre.
Otillräckligt vetenskapligt underlag
När det saknas studier som uppfyller kraven på bevisvärde, anges det vetenskapliga underlaget som otillräckligt för att dra slutsatser.
Not. Data är hämtad från ”Tabell 1” av M. Britton 72.
16 3.3 Utfallsvariabler
Resultatet redovisas genom kategorisering av variablerna: smärta, subjektiv funktion, objektiv funktion och höftmuskelstyrka för interventionsgruppen som utfört höftträning. Anledningen till denna kategorisering av utfallsvariabler beror på att studier använt olika utvärderingsinstrument som mäter liknande effekter. Smärta utvärderades genom självskattningsskalor, subjektiv
funktion genom självskattningsformulär, objektiv funktion genom praktiska funktionella test och höftmuskelstyrka genom koncentrisk, excentrisk och isometrisk muskelstyrka. Indelningen gjordes för respektive interventionsjämförelse (kombinerad höft- och knäträning eller höftträning jämfört med knäträning) enligt frågeställning. Övriga utfallsvariabler exkluderades i resultatet.
För en vidare beskrivning av utfallsvariabler och använda instrument, se Bilaga 2.
3.4 Uppföljningstid
För att presentera ett tydligt och lättöverskådligt resultat indelades effekterna på kort och lång sikt. Kortsiktiga effekter definierades som effekter efter åtta veckors träning eller mindre och långsiktiga effekter som effekter efter tre månader eller längre från interventionens start.
Indelningen grundar sig på att den längsta interventionsperioden var åtta veckor samt att den tidigaste långtidsuppföljningen gjordes först efter tre månader från start. Indelningen gjordes för respektive interventionsjämförelse (kombinerad höft- och knäträning eller höftträning jämfört med knäträning) enligt frågeställning även i detta avseende.
3.5 Etiska överväganden
Viktigt i litteraturundersökningen var att identifiera och sammanställa den aktuella evidensen inom området. Det vill säga att verkligen bidra med ytterligare, sammanställd kunskap till det ämne som undersöktes. Författarna förhöll sig objektivt till den information som hittades vilket presenterades på ett sanningsenligt sätt. Till detta hör också att författarna bortsett från egna värderingar och heller inte medvetet exkluderat information för att gagna studiens resultat. Av de artiklar som inkluderades presenterades samtliga resultat oavsett om de har talat för eller emot behandlingsmetoden. Författarna kontrollerade också att alla inkluderade artiklar fått etiskt godkännande och att personerna var avidentifierade.
17
4. Resultat
4.1 Kombinerad höft- och knäträning kontra knäträning Totalt undersökte sex studier47,48,50,53,54,70
kombinerad höft- och knäträning jämfört med
knäträning. Antalet studiedeltagare varierade från 14 till 70 personer och åldern var mellan 17-40 år. Merparten av försökspersonerna var kvinnor, se Tabell 5.
Interventionerna utfördes tre till fem gånger i veckan och pågick i antingen fyra47,48,54, sex50,53 eller åtta veckor70. Fyra studier hade övervakad träning47,48,50,70
, en studie hade kombinerat övervakad träning med hemträningsprogram53 och i en studie redovisades ingen information kring detta54. Deltagarna som genomfört kombinerad höft- och knäträning utförde två till åtta träningsövningar riktat mot höften och i huvudsak muskulatur för abduktion och utåtrotation.
I två av studierna53,70 genomförde gruppen med kombinerad höft- och knäträning även övningar för bålmuskulaturen. Gruppen med kombinerad höft- och knäträning genomförde knäträning liknande den som utfördes av knäträningsgruppen. I fyra av studierna 47,48,50,53
ingick också stretchning i programmet för bägge interventionsgrupper.
18 Tabell 5. Sammanställning av studier som jämför kombinerad höft- och knäträning med knäträning.
Författare Design Deltagare Interventionsgrupp 1 (IG1)
Interventionsgrupp 2 (IG2)
Interventions -period
Utfalls- variabler
Resultat PEDro/
SBU Fukuda et
al. (2010)
47
RCT n=70
Fysiskt inaktiva kvinnor.
Medelålder
± SD:
25 ± 7 (IG1) 25 ± 6 (IG2)
Mellan 20- 40 år
Höft- ochknäträning med progression
Knäövningar:
4 övningar, 3 ggr/v, 3x10 reps
Höftövningar:
4 övningar
(HAB+HUR), 3 ggr/v, 3x10 reps
Stretching:
3x30 sek stretching av hamstrings,
quadriceps, iliotibialis och plantarflexorer.
Övrigt:
Övervakad träning
Knäträning med progression
Knäövningar:
4 övningar, 3 ggr/v, 3x10 reps
Stretching:
3x30 sek stretching av hamstrings, quadriceps, iliotibialis och
plantarflexorer.
Övrigt:
Övervakad träning
4 v. Smärta:
NPRS vid upp och nedgång i trapp.
Subj funk:
LEFS, AKPS
Obje funk:
SLHT
Smärta: IG1 visade signifikant minskad smärta v. 4 jämfört med utgångsvärdet. IG1 hade
signifikant minskad smärta vid trappnedgång jämfört med IG2.
Subj funk: IG1 och IG2 hade signifikant förbättrats i LEFS och AKPS jämfört med utgångsvärden vid v. 4 (ingen signifikant skillnad mellan IG1 och IG2).
Obje funk: IG1 och IG2 visade signifikant förbättring på SLHT jämfört med utgångsvärden vid v.
4 (ingen signifikant skillnad mellan IG1 och IG2).
7/10 Medel
19 Fukuda et
al. (2012)
48
RCT n=54
Fysiskt inaktiva kvinnor.
Medelålder
± SD:
22 ± 3 (IG1) 23 ± 3 (IG2)
Mellan 20- 40 år
Höft ochknäträning med progression
Knäövningar:
4 övningar, 3 ggr/v, 3x10 reps
Höftövningar:
4 övningar
(HAB+HUR+HE), 3 ggr/v, 3x10 reps
Stretching:
3x30 sek stretching av hamstrings,
quadriceps, iliotibialis och plantarflexorer.
Övrigt:
Övervakad träning
Knäträning med progression
Knäövningar:
5 övningar, 3 ggr/v, 3x10 reps
Stretching:
3x30 sek stretching av hamstrings, quadriceps, iliotibialis och
plantarflexorer.
Övrigt:
Övervakad träning
4 v. träning med uppföljning efter 3, 6 och 12 mån.
Smärta:
NPRS vid upp och nedgång i trapp.
Subj funk:
LEFS, AKPS
Obje funk:
SLHT
Smärta: IG1 hade signifikant minskad smärta jämfört med utgångsvärden och IG2 vid 3, 6 och 12 mån uppföljning.
Subj funk: IG1 visade signifikant förbättring på LEFS och AKPS jämfört med utgångsvärden och IG2 vid 3, 6 och 12 mån uppföljning.
Obje funk: IG1 hade signifikant förbättrats i SLHT jämfört med utgångsvärden och IG2 vid 3, 6 och 12 mån uppföljning.
8/10 Högt
20 Ismail et
al. (2013)
50
RCT n=32
Kvinnor n=23 Män n=9
Medelålder
± SD:
20.8 ± 2.7 (IG1) 21.2 ± 3.2 (IG2)
Mellan 18- 30 år
Knäövningar utan progression inklusive höftövningar med progression.
Knäövningar:
4 övningar, 3ggr/v, 10x1 med 6 sek aktivering.
Höftövningar:
2 övningar(HAB, HUR), 3ggr/v, 2x10 med 6 sek aktivering.
Stretching:
3x30 sek stretching av hamstrings,
quadriceps, iliotibialis och gastrocnemius.
Övrigt:
Övervakad träning
Knäövningar utan progression.
Knäövningar:
4 övningar, 3ggr/v, 10x1 med 6 sek aktivering.
Stretching:
3x30 sek stretching av hamstrings, quadriceps, iliotibialis och
gastrocnemius.
Övrigt:
Övervakad träning
6 v. Smärta:
VAS för den genomsnittlig a smärta under senaste v.
Subj funk:
AKPS
Muskelstyrka:
Isokinetiskt koncentriskt och
excentriskt för HAB och HUR.
Smärta: IG1 och IG2 fick signifikant mindre smärta jämfört med utgångsvärden vid v. 6. IG1 fick signifikant mindre smärta jämfört med IG2 vid v.6.
Subj funk: IG1 och IG2 visade signifikant förbättring på AKPS jämfört med utgångsvärden vid v.
6. IG1 visade signifikant
förbättring på AKPS jämfört med IG2 vid v. 6.
Muskelstyrka: IG1 och IG2 visade signifikant ökad muskelstyrka jämfört med utgångsvärden vid v. 6 (ingen signifikant skillnad mellan IG1 och IG2).
8/10 Högt
21 Nakagawa
et al.
(2008)
53
RCT n=14
Kvinnor n=10 Män n=4
Medelålder
± SD:
23.6 ± 5.9
Mellan 17- 40 år
Träning av höft, TrA och knä med progression.
Knäövningar:
3 övningar, 5 ggr/v, 2- 4x5-10 reps.
Höft och TrA övningar:
3-4 övningar (HAB, HUR, TrA), 5ggr/v, 2- 3x15 med 10 sek aktivering.
Stretching:
3x30 sek stretching av hamstrings,
quadriceps, gastrocnemius, iliotibialis (varje pass)
Övrigt:
Patellar mobilisering.
Övervakad träning 1 ggr/v och hemträning 4 ggr/v.
Knäträning
Knäövningar:
3 övningar, 5 ggr/v, 2- 4x5-10 reps.
Stretching:
3x30 sek stretching av hamstrings, quadriceps, gastrocnemius,
iliotibialis.
Övrigt:
Patellar mobilisering.
Övervakad träning 1 ggr/v och hemträning 4 ggr/v.
6 v. Smärta:
VAS för genomsnittlig och värsta upplevda smärtan senaste v.
VAS för trappgång, huksitt och långvarit sittande.
Muskelstyrka:
Isokinetisk excentrisk för (HAB, HUR, KE.)
Smärta: IG1 visade signifikant minskad smärta (i alla
smärtskattade situationer utom långvarigt stillasittande) jämfört med utgångvärden vid v. 6. Ingen signifikant skillnad sågs för IG2.
Muskelstyrka: IG1 och IG2 fick signifikant starkare KE vid v. 6 jämfört med utgångsvärden.
IG1 och IG2 visade ingen signifikant styrkeskillnad i HAB och HUR vid v. 6 jämfört med utgångsvärden.
7/10 Medel
22 Razeghi et
al. (2010)
54
RCT n=32
Kvinnliga studenter
Medelålder
± SD:
22.62 ± 2.67
Mellan 18- 30 år
Höft- och knäträning med progression.
Höftövningar:
Samtliga höftmuskler
Knäövningar:
Quadriceps (knäextension)
Knäträning
Knäövningar:
Quadriceps (knäextension)
4 v. Smärta:
VAS
Muskelstyrka:
Isometriskt för (HF, HE, HAB, HAD, HUR,HIR för IG1 och KE för IG2)
Smärta: IG1 och IG2 visade signifikant mindre smärta vid v. 4 jämfört med utgångsvärden. IG1 hade signifikant lägre smärta vid v. 4 jämfört med IG2
Muskelstyrka: HF, HAB och HUR styrka ökade signifikant där VAS minskat med minst 1,5 cm i IG1.
Ingen signifikant skillnad sågs mellan IG1 och IG2 för KE styrka där VAS minskat med minst 1,5 cm.
4/10 Medel
23 Förkortningar: RCT, Randomized Controlled Trial; SD, Standard Deviation; ggr/v, gånger per vecka; reps, repetitioner; HAB, höftabduktorer; HUR,
höftutåtrotatorer; v, vecka; sek, sekunder; NPRS, Numerical Pain Rating Scale; Subj funk, subjektiv funktion; LEFS, Lower Extremity Functional Scale; AKPS, Anterior Knee Pain Scale; Obje funk, objektiv funktion; SLHT, Single Limb Hop Test; HE, höftextension; mån, månader; VAS, Visuell Analog Skala; TrA, Transversus abdominis; HF, höftflexorer; HAD, höftadduktorer; HIR, höftinåtrotatorer; KE, knäextensorer; cm, centimeter; KF, knäflexorer; SLTH, Single Limb Triple Hop;
Baldon et al. (2014)
70
RCT n=31
Aktiva kvinnor.
Medelålder
± SD:
22.7 ± 3.2 (IG1) 21.3 ± 2.6 (IG2)
Mellan 18- 30 år
Träning av bål, höft och knä med progression.
Bålövningar:
4 övningar, 3 ggr/v, 2- 5x12-15 reps
(alternativt i 20-60 sek).
Höftövningar:
8 övningar (HAB, HUR, HE), 3 ggr/v, 2- 3x12-20 reps.
Knäövningar:
3 övningar (KE, KF), 3 ggr/v, 2-3x12-20 reps (alt. i 30 sek).
Övrigt:
Övervakad träning
Knäträning
Knäövningar:
6 övningar, 3 ggr/v, 2- 3x12-20 reps (alt. i 30 sek)
Stretching:
3x30 sek, 3 ggr/v, stretching av quadriceps, soleus, gastrocnemius och iliotibialis.
Övrigt:
Övervakad träning
8 v.
uppföljning efter 3 mån.
Smärt:
VAS för värsta upplevda smärtan under senaste v.
Subj funk:
LEFS
Obje funk:
SLTH
Muskelstyrka:
Uthållighet i bakre, främre, sido- bål muskler.
Excentrisk styrka för HAB, KE, KF, HIR, HAD, HE, HUR.
Smärta: IG1 och IG2 hade signifikant mindre smärta jämfört med utgångsvärden vid v. 8 och 3 mån uppföljning. IG1 hade mindre smärta jämfört med IG2 vid v. 8 (P=0.06) dock endast signifikant skillnad mellan IG1 och IG2 vid 3 mån uppföljning.
Subj funk: IG1 visade skillnad på LEFS jämfört med IG2 vid v.8 och 3 mån, dock inte signifikant (P=0.07) IG1 och IG2 hade signifikant bättre poäng på LEFS efter v. 8 och 3 mån jämfört med utgångsvärden.
Obje funk: IG1 visade signifikant förbättring på SLTH jämfört med utgångsvärden och IG2 vid v. 8 och 3 mån uppföljning.
Muskelstyrka: IG1 visa signifikant ökad uthållighet i samtliga bålmuskler jämfört med utgångsvärden och IG2 vid v. 8.
IG1 fick signifikant starkare HAB och KE jämfört med IG2 vid v. 8.
IG1 och IG2 hade starkare HAD, HUR, KE vid v. 8 men ingen signifikant skillnad mellan grupperna.
9/10 Högt
24 4.1.1 Smärta
Sex studier47,48,50,53,54,70
hade smärta som utfallsvariabel på kort sikt och två studier48,70 hade smärta som utfallsvariabel på lång sikt. För att utvärdera smärta användes
självskattningsskalorna: Visual Analog Scale (VAS) och Numeric Pain Rating Scale (NPRS).
4.1.1.1 Effekter på smärta
Två studier48,50 med högt bevisvärde och tre studier47,53,54 med medelhögt bevisvärde, visade att gruppen med kombinerad höft- och knäträning fick signifikant minskad smärta på kort sikt jämfört med utgångsvärden och gruppen som genomfört knäträning. En studie med högt bevisvärde70 visade att gruppen med kombinerad höft- och knäträning fick signifikant minskad smärta på kort sikt jämfört med utgångsvärden, dock inte jämfört med gruppen med knäträning.
Två studier med högt bevisvärde48,70 visade att gruppen med kombinerad höft- och knäträning fick signifikant minskad smärta på lång sikt, jämfört med utgångsvärden och gruppen med knäträning.
4.1.1.2 Evidens för smärta
Tillsammans ger studierna starkt vetenskapligt underlag för att kombinerad höft- och knäträning ger minskad smärta, på kort och lång sikt, för personer med PFSS jämfört med utgångsvärden och knäträning.
4.1.2 Subjektiv funktion
Fyra studier47,48,50,70
hade subjektiv funktion som utfallsvariabel på kort sikt och två studier48,70 hade subjektiv funktion som utfallsvariabel på lång sikt. För att utvärdera den subjektiva funktionen användes skattningsformulären Lower Extremity Functional Scale (LEFS) och Anterior Knee Pain Scale (AKPS).
25 4.1.2.1 Effekter på subjektiv funktion
Två studier med högt bevisvärde48,50 visade att gruppen med kombinerad höft- och knäträning fick signifikant bättre subjektiv funktion på kort sikt jämfört med utgångsvärden och gruppen med knäträning. En studie med högt bevisvärde70 och en studie med medelhögt bevisvärde 47 visade att gruppen med kombinerad höft- och knäträning fick signifikant bättre subjektiv funktion jämfört med utgångsvärden på kort sikt, dock inte mellan interventionsgrupperna.
En studie med högt bevisvärde48 visade att gruppen med kombinerad höft- och knäträning fick signifikant bättre subjektiv funktion på lång sikt jämfört med utgångsvärden och gruppen med knäträning. En studie med högt bevisvärde70 visade på att gruppen med kombinerad höft- och knäträning fick signifikant bättre subjektiv funktion jämfört med utgångsvärden på lång sikt, dock inte jämfört mellan interventionsgrupperna.
4.1.2.2 Evidens för subjektiv funktion
Tillsammans ger studierna starkt vetenskapligt underlag för att kombinerad höft- och knäträning ger förbättrad subjektiv funktion, på kort sikt, för personer med PFSS jämfört med
utgångsvärden och knäträning.
På lång sikt ger studierna tillsammans otillräckligt vetenskapligt underlag för att kombinerad höft- och knäträning ger signifikant förbättrad subjektiv funktion för personer med PFSS, jämfört med knäträning. Studierna ger starkt vetenskapligt underlag för att kombinerad höft- och
knäträning ger förbättrad subjektiv funktion, på lång sikt, jämfört med utgångsvärden.
4.1.3 Objektiv funktion
Totalt undersökte tre studier47,48,70 objektiv funktion. Tre studier47,48,70 undersökte effekterna på kort sikt och två av studierna48,70 på både kort och lång sikt. För att utvärdera objektiv funktion användes funktionella testen Single limb hop test eller Single leg triple hop.
26 4.1.3.1 Effekter på objektiv funktion
Två studier med högt bevisvärde48,70 visade att gruppen med kombinerad höft- och knäträning fick signifikant förbättrad objektiv funktion på kort sikt, jämfört med utgångsvärden och gruppen med knäträning. En studie med medelhögt bevisvärde47 visade att gruppen med kombinerad höft- och knäträning fick signifikant förbättrad objektiv funktion, på kort sikt, jämfört med
utgångsvärden. Dock inte signifikant skillnad mellan interventionsgrupperna.
De två studierna med högt bevisvärde48,70 visade att gruppen med kombinerad höft- och
knäträning fick signifikant förbättrad objektiv funktion på lång sikt jämfört med utgångsvärden och gruppen med knäträning.
4.1.3.2 Evidens för objektiv funktion
Tillsammans ger studierna starkt vetenskapligt underlag för att kombinerad höft- och knäträning ger förbättrad objektiv funktion, på kort och lång sikt, jämfört med utgångsvärden och
knäträning.
4.1.4 Muskelstyrka
Totalt undersökte fyra studier50,53,54,70
höftmuskelstyrka, dock utelämnades resultatet från en av studierna54. Samtliga undersökte effekterna på kort sikt. Höftmuskelstyrkan utvärderades isometriskt, koncentriskt eller excentriskt.
4.1.4.1 Effekter på muskelstyrka
En studie med högt bevisvärde70 visade att gruppen med kombinerad höft- och knäträning fick signifikant ökad styrka i höftmuskulaturen (abduktorer) jämfört med gruppen med knäträning.
Två studier med högt bevisvärde50,70 och en studie med medelhögt bevisvärde53 visade att gruppen med kombinerad höft- och knäträning fick signifikant ökad styrka i höftmuskulaturen (abduktion, adduktion och utåtrotation) jämfört med utgångsvärden. En studie50 med högt
27 bevisvärde och en studie53 med medelhögt bevisvärde visade inga signifikanta skillnader mellan gruppen med kombinerad höft- och knäträning och gruppen med knäträning.
4.1.4.2 Evidens för muskelstyrka
Tillsammans ger studierna otillräckligt vetenskapligt underlag för att kombinerad höft- och knäträning ger ökad styrka i höftmuskulaturen på kort sikt jämfört med knäträning. Studierna ger starkt vetenskapligt underlag för att kombinerad höft- och knäträning ger ökad styrka i
höftmuskulaturen, på kort sikt, jämfört med utgångsvärden.
4.2 Höftträning kontra knäträning
Totalt undersökte tre studier49,51,52 höftträning kontra knäträning alternativt ingen träning. Antalet studiedeltagare varierade från 28 till 36 personer och var mellan 20-36 år. Merparten av
försökspersonerna var kvinnor, se Tabell 6.
Interventionerna utfördes tre gånger i veckan och pågick i antingen fyra49 eller åtta veckor51,52. Två studier hade övervakad träning51,52 och en studie hade kombinerat övervakad träning med hemträningsprogram49. Deltagarna som genomfört höftträning utförde två till tre
träningsövningar riktat mot höften och i huvudsak muskulatur för abduktion och utåtrotation.
Gruppen som genomfört knäträning utförde två till tre övningar för knäextension och flexion. I en studie49 innefattade träningsprogrammen för såväl gruppen med höftträning som gruppen med knäträning även stretching.
28 Tabell 6. Sammanställning av artiklar som jämför enbart höftträning mot knäträning.
Författare Design Deltagare Interventionsgrupp 1 (IG1)
Interventionsgrupp 2 (IG2)
Interventions -period
Utfalls- variabler
Resultat PEDro/
SBU Dolak et
al. (2011)
49
RCT n=33
Kvinnor
Medelålder
± SD:
25 ± 5 (IG1) 26 ± 6 (IG2)
Mellan 20- 32 år
Höftträning med progression.
Höftövningar:
3 övningar (HAB, HUR), 3 ggr/v, 3x10 reps (höftspecifikt)
Stretching:
3ggr/v, 3x30 sek stretching av
hamstrings, quadriceps och triceps surae.
Övrigt:
Övervakad träning 1 ggr/v och hemträning 2 ggr/v.
Knäträning med progression.
Knäövningar:
3 övningar, 3 ggr/v, 3x10 reps
Stretching:
3ggr/v, 3x30 sek stretching av
hamstrings, quadriceps och triceps surae.
Övrigt:
Övervakad träning 1 ggr/v och hemträning 2 ggr/v.
4 v.
intervention med
uppföljning v.
4, 8 och 3 mån efter
interventionsp erioden.
Smärta:
VAS för värsta upplevda smärta under senaste v.
Subj funk:
LEFS
Obje funk:
SDT
Muskelstyrka:
Isometrisk för HAB, HUR, KE.
Smärta: IG1 hade signifikant minskad smärta v. 4 jämfört med IG2 och signifikant mindre smärta jämfört med utgångsvärde vid v.
4.
Subj funk: IG1 och IG2 fick signifikant bättre poäng på LEFS jämfört med utgångsvärde vid v.
4.
Obje funk: IG1 och IG2 visade vid v. 4 signifikant förbättring av SDT, dock ingen skillnad mellan IG1 och IG2.
Muskelstyrka: IG1 fick
signifikant starkare HAB jämfört med utgångsvärde vid v. 8 (ej signifikant för IG2).
IG1 och IG2 fick signifikant starkare HUR vid v. 8.
6/10 Medel
Khayamba shi et al.
(2012)
51
RCT n=28
Kvinnor, relativt inaktiva med bilaterala besvär.
Medelålder
± SD:
28.9 ± 5.8 (IG1)
Höftträning med progression, utfört bilateralt.
Höftövningar:
2 övningar
(HAB+HUR), 3ggr/v, 3 set.
Övrigt:
5 min uppvärmning och 5 min nedvarvning.
1000 mg omega-3 och 400 mg calcium
dagligen under 8 v, samt fortsätta med sina normala, dagliga aktiviteter under interventionsperioden.
8 v. med uppföljning efter 6 mån.
Smärta:
VAS för senaste veckan i aktiviteter som provocerar smärta.
Subj funk:
WOMAC
Muskelstyrka:
Smärta: IG1 fick signifikant lägre smärta jämfört med IG2 vid v. 8.
IG1 visade signifikant lägre smärta jämfört med utgångsvärden vid 6 mån uppföljning.
Subj funk: IG1 visade signifikant förbättring på WOMAC jämfört med IG2 vid v. 8. IG1 visade signifikant förbättring på WOMAC jämfört med utgångsvärden vid 6 mån uppföljning.
5/10 Medel
29 Förkortningar: RCT, Randomized Controlled Trial; SD, Standard Deviation; HAB, höftabduktorer; HUR, höftutåtrotatorer; ggr/v, gånger per vecka; reps, repetitioner; sek, sekunder; v, vecka; mån, månader; VAS, Visuell Analog Skala; Subj funk, subjektiv funktion; LEFS, Lower Extremity Functional Scale; Obje funk, objektiv funktion; SDT, Step-Down-Test; KE, knäextension; min, minuter; mg, milligram; WOMAC, Western Antario and McMaster Universities Questionnaire; CCT, Comparative Controlled Trial;
30.5 ± 4.8 (IG2)
Mellan 23- 35 år
Övervakad träning Isometriskt
för HAB och HUR.
Muskelstyrka: IG1 fick signifikant starkare HAB och HUR vid v. 8 jämfört med IG2 och utgångsvärden.
Khayamba shi et al.
(2014)
52
CCT n=36
Kvinnor n=18 Män n=18
Medelålder
± SD:
28.2 ± 7.9 (IG1) 27.3 ± 6.7 (IG2)
Mellan 20- 36 år
Höftträning med progression, utfört bilateralt vid bilaterala symptom.
Höftövningar:
2 övningar
(HAB+HUR), 3ggr/v, 3 set.
Övrigt:
5 min uppvärmning och 5 min nedvarvning.
Övervakad träning
Knäträning med progression, utfört bilateralt vid bilaterala symptom.
Knäövningar:
2 övningar, 3ggr/v, 3 set.
Övrigt:
5 min uppvärmning och 5 min nedvarvning.
Övervakad träning
8 v.
uppföljning efter 6 mån
Smärta:
VAS för senaste veckan i aktiviteter som provocerar smärta.
Subj funk:
WOMAC
Smärta: IG1 och IG2 hade signifikant minskad smärta jämfört med utgångsvärdena vid v.
8 och 6 mån. IG1 hade signifikant minskad smärta jämfört med IG2 vid v. 8 och 6 mån uppföljning.
Subj funk: IG1 och IG2 hade signifikant mindre poäng på WOMAC jämfört med utgångsvärdena vid v. 8 och 6 mån. IG1 hade signifikant mindre poäng på WOMAC jämfört med IG2 vid v. 8 och 6 mån.
5/10 Medel
30 4.2.1 Smärta
Tre studier49,51,52 hade smärta som utfallsvariabel på kort sikt och två av de studierna 51,52 hade smärta som utfallsvariabel även på lång sikt. För att utvärdera smärta användes
självskattningsskalan Visual Analog Scale (VAS).
4.2.1.1 Effekter på smärta
Två studier51,52 med medelhögt bevisvärde visade att gruppen med enbart höftträning fick signifikant minskad smärta, på kort sikt, jämfört med utgångsvärden och gruppen med enbart knäträning. En studie49 med medelhögt bevisvärde visade att gruppen med enbart höftträning fick signifikant minskad smärta, på kort sikt, jämfört med utgångsvärden.
En studie52 med medelhögt bevisvärde visade att gruppen med enbart höftträning fick signifikant minskad smärta, på lång sikt, jämfört med utgångsvärden och gruppen med enbart knäträning.
4.2.1.2 Evidens för smärta
Tillsammans ger studierna begränsat vetenskapligt underlag för att enbart höftträning ger
minskad smärta, på kort sikt, för personer med PFSS jämfört med utgångsvärden och knäträning.
På lång sikt ger studierna otillräckligt vetenskapligt underlag för att höftträning ger minskad smärta för personer med PFSS jämfört med utgångsvärden och enbart knäträning.
4.2.2 Subjektiv funktion
Tre studier51,52 hade subjektiv funktion som utfallsvariabel på kort sikt och en av studierna52 hade subjektiv funktion som utfallsvariabel även på lång sikt. För att utvärdera den subjektiva
funktionen användes skattningsformulären Lower Extremity Functional Scale (LEFS) och Western Ontario and McMaster Universities Osteoarhtritis index (WOMAC).
4.2.2.1 Effekter på subjektiv funktion
31 En studie med medelhögt bevisvärde52 visade att gruppen med enbart höftträning fick signifikant bättre subjektiv funktion, på kort och lång sikt, jämfört med utgångsvärden och gruppen med enbart knäträning. Tre studier med medelhögt bevisvärde49,51,52 visade att gruppen med enbart höftträning fick signifikant bättre subjektiv funktion, på kort sikt, jämfört med utgångsvärden.
Två studier med medelhögt bevisvärde51,52 visade att gruppen med enbart höftträning fick signifikant bättre subjektiv funktion, på lång sikt, jämfört med utgångsvärden.
4.2.2.2 Evidens för subjektiv funktion
Tillsammans ger studierna otillräckligt vetenskapligt underlag för att enbart höftträning ger förbättrad subjektiv funktion, på kort och lång sikt, för personer med PFSS jämfört med enbart knäträning. Studierna ger begränsat vetenskapligt underlag för att enbart höftträning ger förbättrad subjektiv funktion, på kort och lång sikt, för personer med PFSS jämfört med utgångsvärden.
4.2.3 Objektiv funktion
En studie49 undersökte objektiv funktion på kort sikt och ingen studie undersökte objektiv funktion på lång sikt. För att utvärdera objektiv funktion användes funktionella testet Step down test.
4.2.3.1 Effekter på objektiv funktion
En studie49 visade signifikant förbättrad objektiv funktion, på kort sikt, jämfört med utgångsvärden. Ingen signifikant skillnad mellan interventionsgrupperna.
32 4.2.3.2 Evidens för objektiv funktion
Studien ger otillräckligt vetenskapligt underlag för att enbart höftträning ger förbättrad objektiv funktion, på kort och lång sikt, för personer med PFSS jämfört med utgångsvärden och
knäträning.
4.2.4 Muskelstyrka
Två studier49,51 undersökte isometrisk höftmuskelstyrka på kort sikt. Ingen studie undersökte höftmuskelstyrka på lång sikt.
4.2.4.1 Effekter på muskelstyrka
En studie med medelhögt bevisvärde51 visade att gruppen med enbart höftträning fick signifikant ökad höftmuskelstyrka, på kort sikt, jämfört utgångsvärden. Studien jämförde dock höftträning med ingen träning. En studie med medelhögt bevisvärde49 visade signifikant ökad
höftmuskelstyrka, på kort sikt, jämfört med utgångsvärden. Studien visade dock ingen signifikant skillnad mellan grupperna49.
4.2.4.2 Evidens för muskelstyrka
Tillsammans ger studierna otillräckligt vetenskapligt underlag för att enbart höftträning ger ökad höftmuskelstyrka, på kort och lång sikt, för personer med PFSS jämfört med utgångsvärden och enbart knäträning.
