Hållbarhetsstrategin Agenda 2030 på svenska
kommuner
- Uppfattningar om framgångsfaktorer i arbetet.
Alexandra Westin
Dokumenttyp: Vetenskapligt arbete I
Huvudområde: Folkhälsovetenskap, avancerad nivå
Högskolepoäng: 15 hp
Termin/år: VT 2020
Handledare: Göran Fahlén
Examinator: Katja Gillander Gådin
Kurskod: FH006A
Förord
Abstrakt: Hållbarhetsstrategin Agenda 2030 antogs år 2015 av FN:s alla medlemsländer,
och Sveriges regering tillsammans med myndigheter, regioner och kommuner förväntas arbeta aktivt utefter strategin inom de tre dimensionerna av hållbarhet (miljömässig, ekonomisk och social). Syftet med denna studie var att undersöka vilka uppfattningar om framgångsfaktorer som finns i arbetet med Agenda 2030 i svenska kommuner. Studien hade en kvalitativ utgångspunkt med en fenomenografisk metodansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades med nyckelpersoner vid tio svenska kommuner. Kommunerna beskrev framgångsfaktorer i termer av nätverkande och stöd, politik och beslutsfattande, fysisk och organisatorisk närhet till nyckelpersoner, placering av uppdraget, betydelsen av samverkan inom och utanför organisationen, och olika arbetssätt att ta sig an Agenda 2030. Uppfattningarna om framgångsfaktorer stämde över lag med tidigare forskning. Undantaget var faktorerna personliga relationer och generellt engagemang, och att politiska beslut i sig självt inte var en framgång, utan behövde bevisas i praktisk handling. Uppfattningarna varierade mycket och det fenomenografiska utfallsrummet var stort. Kommunens storlek, att lägga in Agenda 2030 i redan ordinarie verksamhet och gemensam nationell uppföljning sågs både som en framgångsfaktor och som motsatsen. Uppfattningarna om framgångsfaktorer som konkretisering, personliga relationer, tvärsektoriell samverkan, nationellt stöd, och generellt engagemang var mest förekommande i denna studie och kan därmed vara underlag för fortsatt forskning.
________________________________________________________________________
Abstract: The 2030 Agenda for Sustainable Development was adopted by all United
Nations Member States in 2015, and the Swedish government alongside national authorities, regions and municipalities are expected to help make the agenda a reality within the three dimensions of sustainability (ecological, economic and social). The aim of this study was to examine what perceptions of factors of success related to the 2030 Agenda that can be found in Swedish municipalities. The study had a qualitative research design with a phenomenographic approach. Semistructured interviews where carried out and analyzed with representatives from ten Swedish municipalities. Perceived factors for success were mentioned in terms of networking and support, politics and decisionmaking, physical and organizational closeness, placement of the assignment, cooperation within and outside the organization, and different working methods. The findings agreed with previous research. The exceptions were personal relationships and overall commitment, and that political decisionmaking as a factor for success was not enough; it had to be shown in practice. The variations of the percieved factors for success were large. The size of the municipality, to place the 2030 Agenda within the regular work, and national monitoring was percieved both a success and the opposite. Concretization, personal relationships, intersectoral cooperation, national support, and overall commitment as factors for success occured most frequently in this study and can therefore be of interest in future research.
Innehållsförteckning
Bakgrund………..………….. ………….. s. 1
Agenda 2030………....………..………..……….s. 1
Bakgrund
Alla människor världen över har rätt till en god hälsa på lika villkor, och samma möjligheter och förutsättningar för att kunna uppnå den. Detta finns uttryckt i Förenta Nationernas (FN:s) allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (UN, 1948). På nationell nivå är Sveriges övergripande mål för folkhälsopolitiken Att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen, och regeringen arbetar även utifrån sitt långsiktiga mål om att Sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation (Folkhälsomyndigheten, 2020). Trots det ökar ojämlikhet i hälsa över hela världen idag, och inte minst i utvecklade välfärdsstater som med sina välfärdsmodeller tidigare setts som föregångare inom folkhälsoområdet. För att kunna reducera ojämlikheter i hälsa krävs att man utgår ifrån de sociala bestämningsfaktorerna för hälsa snarare än ohälsosamma beteenden, och att man i det hälsofrämjande arbetet då fokuserar på livsvillkor snarare än levnadsvanor hos befolkningen. Ojämlikhet i hälsa skapas utifrån de omständigheter vari människor växer upp, lever, arbetar och bor, med olika tillgång till exempelvis sjukvård. Dessa livsvillkor skapas i sin tur av politiska, sociala och ekonomiska lagar och krafter vilka påverkas mycket av det nationella men även regionala och lokala arbetet i regioner och kommuner (CSDH, 2008).
Agenda 2030
myndigheter, regioner och kommuner i Sverige bidra i arbetet (Sveriges regering, 2020). Många, men inte alla, kommuner har tagit beslut om att arbeta utefter Agenda 2030 vilket placerar folkhälsofrågorna i ett hållbarhetssammanhang. Det är framgångsrikt då folkhälsofrågorna sätts i ett större perspektiv, och för att minska ojämlikheter i hälsa krävs att de sociala bestämningsfaktorerna angrips ur ett hållbarhetsperspektiv där ekologisk, ekonomi och social hållbarhet integreras (Reddy, Mathur, Negi & Krishna, 2017). En studie utförd i Detroit, USA, använde målen i Agenda 2030 som en plattform i framtagandet av hälsorelaterade mål för hela staden. Man fann att målen i Agenda 2030 gav kraft på lokal nivå att ta sig an sina unika hälsorelaterade problem men samtidigt se sig själva som en del av ett större globalt sammanhang inom utveckling och hållbarhet (Plum & Kaljee 2016). En annan studie belyser de likheter som finns inom begreppet hälsopromotion och Agenda 2030 där man menar att hälsopromotionstänket kan bidra till att implementera Agenda 2030 på exempelvis lokal nivå i en kommun. Hälsopromotion och hållbar utveckling innehåller båda de tre aspekterna rättvisa, intersektoriellt arbetssätt och hållbarhet, och kan på så vis bidra till förverkligandet av varandra (Fortune et al. 2018).
målen integrerar med varandra (Bennich, Weitz & Carlsen, 2020). Tan et al. (2019) fokuserar sin studie på hur målen i Agenda 2030 kan översättas till en lokal kontext utifrån en systemmetod, och implementeras. Kontextuella särdrag mellan exempelvis kommuner gör att generella policys blir både ineffektiva och opraktiska. Man menar att verktyg behöver tas fram för att hjälpa lokala aktörer att reda i komplexa problem då småstäder och kommuner inte alltid har tillgång till resurser och statistik. Med hjälp av systemmetoden kan nya lösningar och indikatorer hittas, och kopplingen mellan de 17 målen bli mer tydlig inom alla sektorer och nivåer (Tan et al. 2019).
Tidigare forskning
(Padarath, King, Mackie & Casciola, 2016). Intersektoriell samverkan, definierad som partnerskap mellan två eller fler sektorer gällande strategier och resurser, är avgörande för att uppnå målen. Uppföljning av intersektoriella åtgärder krävs där fokus sätts på insatser som förbättrar människors livsvillkor, men som ligger utanför hälsosektorns kontroll (Pega et al. 2017).
Då hållbarhetsstrategin Agenda 2030 är en relativt ny företeelse finns begränsat med forskning på området, inte minst gällande framgångsfaktorer för arbetet med Agenda 2030 i det kommunala arbetet i svenska kommuner. Som helhetstänkande folkhälsofrämjande strategi kan Agenda 2030 likställas med Milleniemålen, och även strategin Health in All Policys (HiAP) vilken, likt Agenda 2030 och Milleniemålen, har en bred syn på hur folkhälsofrågor kan arbetas med övergripande via exempelvis kommuner. Strategin HiAP tydliggör hur alla olika sektorer inom exempelvis en kommun måste samverka för att komma åt de sociala bestämningsfaktorerna. Strategin är flexibel och handlar snarare om förändring i den organisatoriska kulturen än ett färdigt ramverk med praktiska åtgärder färdiga att implementera (Polsky, Stagg, Gakh & Bozlak, 2015). En studie kopplar samman HiAP och Agenda 2030 och menar att just städer (eller kommuner) är en bra arena för båda dessa strategier då närheten till de avgörande faktorerna för hälsa finns för att få till förändring (Ramirez-Rubio, 2019). För att via en organisation som en kommun ta sig an en övergripande folkhälsofrämjande strategi som Agenda 2030 och HiAP är det viktigt att tydliggöra att de sociala bestämningsfaktorerna för hälsa avgör ojämlikheten, och på vilket sätt alla olika sektorer påverkar folkhälsan (Corburn, Curl, Arredondo & Malagon, 2014).
inom olika delar av hälsosektorn. Där fick deltagare lära av varandra och diskutera verkliga problem, i motsats till teoretisk utbildning, och upplevde sig därmed stärkta och kunde samarbeta bättre inom sina egna organisationer efter utbildningen (Blanchard & Carpenter, 2012). Mutale, Mwanamwenge, Balabanova, Spicer och Ayles (2013) undersöker i sin studie vad ”god” styrning och ledning är på lokal nivå utifrån ett primärvårdsperspektiv, då dessa faktorer utmärks som avgörande för att uppnå Milleniemålen. Genomskinlighet, vision, ansvarighet, uppföljning och övervakning av framsteg, samt delaktighet från lokalsamhället ansågs definiera vad god styrning och ledning var (Mutale et al. 2013).
arbetsdokument ”utöver” de som redan fanns (Lawless et al. 2012). Byråkratisk förändring som en framgångsfaktor som öppnade upp för möjligheten för en långsiktig satsning på lokal nivå nämns också (Hofstad, 2016). Ett tydliggörande av vad strategin egentligen innebär nämns också i litteraturen som en framgångsfaktor (De Leeuw & Peters, 2014), vilket även Jansson, Fosse och Tillgren (2011) beskriver i sin studie som undersökte när Swedish National Public Health Policy (SNPHP) (alltså de elva folkhälsomål som tidigare var antagna av regeringen) skulle implementeras i två kommuner i Sverige. Framgångsfaktorer funna i studien var bland annat att innehållet och syftet i policyn behövde förmedlas och ledas så att policyn blev förstådd och på så vis motiverad på lokal nivå (Jansson, Fosse & Tillgren, 2011). Den första regionen att i Sverige påbörja ett arbete utifrån WHO:s CSDH (2008) för ökad jämlikhet i hälsa var Östergötland. Framgångsfaktorer nämnda i samband med implementeringen i en kommun var övervakning, ledarskap, aktion över flera policyområden, och deltagande från flera olika intressenter (Van Vliet, 2018).
De framgångsfaktorer som förekommer i tidigare forskning var alltså övergripande systematisk planering, intersektoriell samverkan, ett ledarskap som inspirerar till en gemensam vision, nationell uppföljning, organisatoriska förändringar för en långsiktig satsning, att utgå ifrån sociala bestämningsfaktorer som orsak till ojämlik hälsa, att få stöd från andra professionella i samma situation, god ledning och styrning, arbetsgrupper över sektorsgränserna, politiskt ledarskap och engagemang från beslutsfattare, stöd som består över tid, normförändringar i organisationskulturen, omdefiniering så att alla inblandade ”äger” problemet, ett gemensamt språk, utbildning och kunskapsspridning, att utgå från ordinarie verksamhet och inte hitta på något nytt, och att tydliggöra vad som är problemet och vilka lösningar som finns samt vilket sektor som kan påverka dem till det bättre.
Sveriges kommuner
en kommun kallas kommunfullmäktige (KF). Det som beslutas av politiken utförs av anställda tjänstemän på kommunerna, där kommunchefen oftast har den yttersta beslutanderätten (SKR, 2020a). Sveriges 290 kommuner förväntas att på egen hand ansvara för det långsiktiga folkhälsofrämjande arbetet, med stöd av länsstyrelser och regioner. Det finns idag ingen lag som kräver att något folkhälsofrämjande arbete ska förekomma, men kommunerna är ändå ansvariga för flera områden inom de sociala bestämningsfaktorerna för hälsa som social service, barnomsorg, vård om äldre och lokal infrastruktur (Jansson, Fosse & Tillgren, 2011). På grund av olika förutsättningar i de 290 kommunerna bedrivs det folkhälsofrämjande arbetet inte likvärdigt över hela landet. Med hjälp av en strategi som Agenda 2030 skulle en större likvärdighet kunna skapas, och de folkhälsofrämjande frågorna skulle kunna drivas mer samordnat ur ett hållbarhetssammanhang. För att underlätta att fler av Sveriges kommuner åtar sig att arbeta utefter Agenda 2030 kan det vara värdefullt att veta vad kommuner som redan arbetar med strategin uppfattar som framgång i arbetet. Denna studie hoppas kunna bidra till att synliggöra dessa olika uppfattningar.
Syfte och frågeställningar
Studiens syfte var att synliggöra uppfattningar hos nyckelpersoner vid svenska kommuner om framgångsfaktorer i arbetet med hållbarhetsstrategin Agenda 2030.
• Vilka faktorer har gjort eller skulle göra arbetet med Agenda 2030 framgångsrikt i kommunerna?
• Vilka olikheter finns i de framgångsfaktorer som kommunerna nämner? • Vilka uppfattningar om framgångsfaktorer är mest återkommande?
Metod
Kvalitativ forskningsdesign
Trost (2010) menar att om forskaren i en studie är intresserad av att försöka förstå en människas sätt att resonera och reagera, eller av att särskilja olika handlingsmönster, är en kvalitativ forskningsdesign att föredra framför en kvantitativ. Då denna studies syfte var att undersöka vad nyckelpersoner för olika kommuner i Sverige har för uppfattning om framgångsfaktorer i arbetet med hållbarhetsstrategin Agenda 2030 passade en kvalitativ forskningsdesign bäst för att kunna svara upp mot det och för att kunna besvara studiens frågeställningar.
Fenomenografi
Fenomenografi har sin ontologiska och epistemologiska utgångspunkt i fenomenologisk filosofi och menar att det endast finns en värld, och det är den värld som vi upplever (Röing, Holmström & Larsson, 2018). Fenomenografi som metodansats användes allra först i forskning inom skolvärlden. Ursprunget till metoden var konstaterandet att studenter förstår fenomen på väldigt skilda sätt, och genom att synliggöra alla dessa olika uppfattningar om ett fenomen kunde lärare på ett mycket bättre sätt förstå hur studenterna tänkte och uppfattade olika ämnen. Lärarna kunde bättre förstå misstag som studenterna gjorde inom exempelvis matematik, och misstagen kunde lättare rättas till (Röing, Holmström & Larsson, 2018). Metodansatsen fokuserar på människors uppfattning av ett fenomen. När fenomenografi används är inte målet att finna en allmänt vedertagen kärna av fenomenet, utan snarare att beskriva variationer av uppfattningar och tolkningar av verkligheten (Jansson & Gunnarsson, 2018).
uppfattningar. Denna uppsättning av olika uppfattningar kallas utfallsrum för fenomenet i fokus (Fejes & Thornberg, 2015).
Fenomenet i denna studie var alltså framgångsfaktorer i arbetet med Agenda 2030 på svenska kommuner, utifrån nyckelpersonernas uppfattning. Inom fenomenografin används intervjuer som metod för datainsamlingen och dessa är halvstrukturerade och tematiska vilket innebär att intervjuguiden som vägleder intervjuaren endast innehåller ett mindre antal områden eller frågor. Dessa frågor ordnas i guiden med hänsyn till de olika teman som intervjun avser att ta upp. Det är även nödvändigt att spela in fenomenografiska intervjuer samt skriva ut dem i sin helhet för att analysarbetet ska kunna göras på ett tillförlitligt sätt (Fejes & Thornberg, 2015).
Urval
kontaktadress med en önskan om hänvisning till ansvarig person. Sju dagar efter att det första mailet skickats ut hade sex intervjuer bokats in, en kommun avböjde med hänvisning till att deras arbete inom Agenda 2030 endast var i startgroparna, och fyra kommuner hade inte återkommit. De som inte återkommit ringdes upp och efter det kunde ytterligare tre intervjuer bokas in. Återkoppling från den sista kommunen uteblev efter sökt kontakt via både mail och telefon. Kommunen ströks då ur urvalsgruppen och nästa kommun på listan i samma län kontaktades, och efter mailkontakt kunde en intervju bokas in. Då den kommun som avböjt på grund av att de var i startgroparna i arbetet var ensam i sitt län ströks även länet och den slutliga urvalsgruppen blev således tio kommuner från tio olika län. Den homogenitet som Trost (2010) efterfrågar representeras i denna studie av att alla kommuner i den ursprungliga urvalsgruppen tillhörde kommunindelningsgrupp C7, vilket innebär att de har liknande förutsättningar och karakteristika i form av kommun. Heterogeniteten representeras av den geografiska spridningen över landet med informanter från kommuner i tio olika län.
Intervjuer och transkribering
det var informanternas egna uppfattningar som efterfrågades. Temana utgick ifrån framgångsfaktorer funna i tidigare forskning när ett övergripande folkhälsofrämjande program skulle implementeras på lokal nivå i olika länder samt tidigare forskning om Agenda 2030 och Milleniemålen. Av de halvstrukturerade frågorna hade några öppna och några slutna svarsalternativ. Kopplat till både de öppna och de slutna frågorna fanns många följdfrågor förberedda och användes utefter vilka svar som informanterna gav. Intervjuerna transkriberades sedan ord för ord vilket sammanlagt producerade 74 A4-sidor text. Ljudupptagning genomfördes under intervjuerna för att underlätta sammanställandet av datamaterialet. Tonfall och ordval blir tydligt i ljudupptagning samt att intervjuaren, som också hör sig själv på inspelningarna, kan förbättra sig från gång till gång. Fokus behöver inte heller läggas på att föra anteckningar under intervjun utan kan helt och fullt fokuseras på frågor och svar (Trost, 2010).
(Trost, 2010). I denna studies fall var det frågor om informanternas titel, hur länge de arbetet på kommunen, samt eventuell utbildningsbakgrund som inledde intervjuerna.
Analys av datamaterial
kategoris beteckning bör vara kort. Alla uttalanden ska granskas för att se om de kan rymmas i fler än en kategori genom att jämföra dem med varandra. Varje kategori ska vara exklusiv och uttömmande. Detta moment brukar vanligtvis reducera antalet kategorier då några klumpas ihop (Fejes & Thornberg, 2015). Efter sammanslagningar fanns slutligen fem kategorier kvar vilka alla fick namn baserat på de mest framträdande dragen inom varje kategori. Uttalandena granskades ytterligare en gång och kategorierna blev till sist inbördes uteslutande. Allra sist lästes hela det transkriberade materialet igenom ännu en gång för att verkligen säkerställa att det som funnits genom analysen stämde med det insamlade datamaterialet.
Etiska överväganden
Resultat
Denna studies syfte var att synliggöra uppfattningar hos nyckelpersoner vid svenska kommuner om framgångsfaktorer i arbetet med hållbarhetsstrategin Agenda 2030, utifrån en fenomenografisk metodansats. Då kommunernas och informanternas bakgrundsinformation kan vara av intresse, i relation till deras respektive uppfattningar, presenteras den här först, följt av studiens resultat i sin helhet.
De tio kommuner som ingick i studien hade mellan 7 000 och 17 000 invånare. Alla informanter hade arbetat på sin respektive kommun mellan 0,5 och 15 år. De olika titlar som informanterna hade var hållbarhetsstrateg, hållbarhetsstrateg med ansvar för social hållbarhet, folkhälso-/BRÅ-/ANDT-strateg, biträdande kommunchef/kanslichef, klimat- och energirådgivare, miljöstrateg, kommunalråd/kommunstyrelsens vice ordförande, och verksamhetsutvecklare. Sju informanter var organisatoriskt placerade centralt på kommunstyrelseförvaltningen eller motsvarande, en på folkhälsoförvaltningen, en på samhällsbyggandsförvaltningen och en på tekniska förvaltningen. Nio av de tio informanterna var kvinnor. Under analysens gång utkristalliserade sig fem huvudkategorier av framgångsfaktorer i arbetet med Agenda 2030: nätverkande och stöd, politik och beslutsfattande, närhet och placering, samverkan, och arbetssätt. Huvudkategorierna med underkategorier beskrivs nedan och levandegörs av citat.
Sammanfattning
De huvudkategorier tillsammans med underkategorier som framkommit i studien sammanfattas i tabell 1 då det kan underlätta för att få en överblick av resultatet. Tabell 1. Huvudkategorier och underkategorier
HUVUDKATEGORIER Underkategorier
Nätverkande och stöd Nationellt stöd
Regionalt stöd Närliggande stöd
Politik och beslutsfattande Kommunicera angelägenhet
Efterfrågan Mandat
Praktisk handling
Närhet och placering Fysisk närhet
Uppdragets placering
Samverkan Övergripande beslut
Gemensamt Relationer
Engagemang och intresse
Arbetssätt Utgår från ordinarie verksamhet
Tydlighet och konkretisering Utbildning och kunskapsspridning
Nätverkande och stöd
Att ha stöd i form av nätverk utanför sin egen kommun nämndes som en framgångsfaktor. Kommunerna som ingick i studien var små och det fanns ofta bara en eller två personer som hade i uppdrag att arbeta med Agenda 2030 på varje kommun vilket gör att stöd utifrån välkomnas. Ett nationellt eller regionalt nätverk kan ge stöd i form av legitimering, resurser och organisering av gemensam nationell uppföljande statistik, och ett nätverk med närliggande kommuner kan ge stöd i sakfrågor och praktiska detaljer. Uppfattningarna om nätverkande och stöd var alltså både praktiskt men beskrevs också i form av exempelvis samtal. Intressant var att faktorn gemensam nationell uppföljande statistik både uppfattades som en framgångsfaktor men också som motsatsen. Tre underkategorier fanns i denna huvudkategori: nationellt stöd, regionalt stöd, och närliggande stöd.
Nationellt stöd. Det nationella stödet och nätverkandet inom arbetet med Agenda 2030 beskrevs exempelvis i termer av att, eftersom det uppmärksammas nationellt, legitimerade arbetet på lokal nivå i kommunerna, och underlättade på så sätt arbetet. Nationella nätverk som Glokala Sverige uppfattades stödja arbetet:
Kommun 9: Nej men alltså det jag tycker är en framgångsfaktor är att man har… att man omfamnat Agenda 2030 i hela Sverige. Jo men att regeringen har sagt att nu är det det här vi ska jobba med. Och att dom här [målen] finns.
Det tror jag kan vara en framgångsfaktor att man verkligen gått ut brett och att SIDA slängde iväg en sån här möjlighet att nu kan du söka [pengar]. Och Glokala Sverige är ju också en sån grej att det är… att man får, att man
får dom pengarna och att dom kommer hit och visar, och man har fått utbildningsmaterial och sånna grejer. Det tycker jag ju har vart en stor hjälp på vägen. Den här arbetsboken för Agenda 2030 har jag fått jättemycket beröm för
från politiken… [].
påverkade det lokala arbetet. Vissa regioner skickade exempelvis ut olika erbjudanden till kommunerna som en hjälp i arbetet.
Närliggande stöd. Lokalt stöd i form av nätverk med andra kommuner i närområdet nämndes också som en framgångsfaktor i arbetet med Agenda 2030:
Kommun 5: [] … Framför allt är det lokalt som vi har nätverk. Äh men det är bra, så har vi också… tillsammans med några andra kollegor… andra hållbarhetsstrateger i närliggande kommuner, vi har ett litet nätverk. Det är bara 4–5 stycken men det blir så mycket närmare, och vi liksom, men vi har jobbat med den här strategin [Agenda 2030], man
delar med sig liksom. Det är väldigt bra.
Politik och beslutsfattande
Nästa huvudkategori var politik och beslutsfattande. I alla Sveriges kommuner har politiker det yttersta ansvaret och beslutanderätt gällande vad kommunerna ska ägna sig åt, förutom det som är lagstadgat. Enligt informanternas uppfattning är det av den anledningen avgörande vilka områden politiker, och chefer, anser vara viktiga, samt vilket intresse och engagemang de har för arbetet inom Agenda 2030. Inom huvudkategorin fanns fyra underkategorier: kommunicera angelägenhet, efterfrågan, mandat, och praktisk handling.
Kommunicera angelägenhet. Kommunernas uppfattning var att ett intresse bland politiker och tjänstemän på högsta nivå var en framgångsfaktor i arbetet med Agenda 2030. Att exempelvis kommunicera att arbetet var angeläget och ta beslut därefter beskrevs som en framgångsfaktor.
Efterfrågan. En annan uppfattning var att efterfrågan från politik och högre tjänstemän kunde vara en framgångsfaktor och ett sätt att stötta arbetet inom Agenda 2030:
Intervjuare: Upplever du att det finns stöd från politiken att arbeta med Agenda 2030?
Kommun 8: Jo men det tycker jag, och det stödet jag upplever är väl att det efterfrågas. Bland annat har det efterfrågats en redovisning till exempel en gång eller två gånger årligen inom just hållbarhetsområdet… som redovisas till högsta politiska ledningen, att man är intresserad av att veta hur arbetet går och vad det är som händer
och hur långt fram vi är i processen och så vidare. Så jag tycker det är ju ett bra sätt att stödja arbetet, genom att efterfråga, och på så sätt visa att man prioriterar det.
kunde man inte dirigera verksamheterna som skulle utföra själva arbetet, och för att ha någon tyngd i exempelvis de förslag man hade krävdes mandat för att få gehör.
Praktisk handling. Uppfattningen att det inte enbart krävdes stöd från politik och högre tjänstemän i form av beslut fanns också. Politiken behövde också visade det i praktisk handling för att beslutet skulle få någon effekt:
Kommun 1: … jag tycker att det ska va tydligare kopplat Agenda 2030 och hållbar utveckling tydligare kopplat i budgetprocess och verksamhetsstyrning. Nu kan jag känna att det saknas lite, man säger att ja, det låter jättebra, men
när det väl gäller glömmer man bort det. Då handlar det bara om pengar.
Närhet och placering
Den tredje huvudkategorin var närhet och placering. Inom denna kategori talar informanterna om kommunens litenhet som en framgångsfaktor och specificerar det i form av fysisk och organisatorisk närhet till politiker, chefer, förvaltningar och/eller kommunens olika verksamheter. Även uppmärksammas var uppdraget med Agenda 2030 är placerat i organisationen som en potentiell framgångsfaktor. Intressant var att kommunens storlek angavs som en framgångsfaktor men även motsatsen till det. Att vara liten uppfattades som en framgångsfaktor då närheten till beslut och verksamheter fanns. Men storleken beskrevs även som en nackdel eftersom det sällan fanns resurser eller personal i tillräckligt stor omfattning för att göra ett bra jobb. Undergrupperna inom denna huvudkategori var fysisk närhet, organisatorisk närhet, och uppdragets placering. Fysisk närhet. Den fysiska närheten mellan politiker, chefer och verksamheter uppfattades av kommunerna som en framgångsfaktor i arbetet med Agenda 2030:
Kommun 8: Vi är ju en relativt liten kommun, fördelen utifrån min upplevelse är väl att det är rätt så nära och korta beslutsvägar… ehm… det är ganska lätt att förankra. Det finns en närhet till ledning och politik, närhet till verksamheterna… det finns möjligheter över huvud taget tycker jag att fånga upp verksamheterna och göra dem
delaktiga i arbetet. Det tror jag är svårare ju större kommunen är [].
placerad inom kommunstyrelseförvaltningen, hade de båda personerna inte samma beslutande nämnd över sig, vilket försvårade arbetet.
Uppdragets placering. Var uppdraget med Agenda 2030 var placerat inom den kommunala strukturen uppfattades också som en framgångsfaktor av kommunerna där en central och övergripande position uppfattades som mest framgångsrik:
Kommun 7: Jag tror att det finns en fördel i att… man sätter Agenda 2030 högt upp så att säga. Både liksom på agendan och markerar min roll som biträdande kommundirektör att det är frågor som har en ganska, en hög
dignitet…
Samverkan
Samverkan var den fjärde huvudkategorin. Att samarbeta tvärsektoriellt, alltså flera sektorer och förvaltningar tillsammans, och även att samverka inom respektive sektor eller förvaltning på kommunen, uppfattades vara en framgångsfaktor av kommunerna. Då den generella uppfattningen var att Agenda 2030 är en strategi som berör hela kommunen, och som bäst arbetas med från ett övergripande perspektiv, krävs förankring och engagemang i alla nämnder/sektioner/förvaltningar av kommunen. Till det krävs också att bra relationer finns och att ”rätt” personer är involverade, och att det fanns ett intresse och engagemang för arbetet. Underkategorier inom denna huvudkategori var fyra: övergripande beslut, gemensamt, relationer, och engagemang och intresse.
Övergripande beslut. Beslut på en övergripande nivå i kommunen sågs som en framgångsfaktor då det hjälpte till att främja samverkan över sektions- och förvaltningsgränser. Om ett övergripande beslut fanns kunde detta användas som motivering till att påbörja samverkan över sektionsgränserna, men utan ett beslut var det svårt att motivera varför anställda inom olika sektorer skulle prioritera Agenda 2030 framför andra uppgifter som de mer ansåg ingick i deras arbetsbeskrivning.
Gemensamt. Att ha arbetsgrupper och utbildningstillfällen där personer från flera olika sektioner/förvaltningar deltog samtidigt uppfattades som en framgångsfaktor:
en konsult, och då passade vi på att lägga in det utbildningstillfället som Glokala Sverige erbjöd. Och det blev väldigt lyckat! Det var då vi fick det [Agenda 2030] lite mer integrerat… i verksamheterna och dom blev nånstans lite också… ja men då var ju andra verksamheter närvarande, och fick också lite information om globala målen så det fungerade jättebra. Det gav mycket skjuts, annars kanske det blir så att man från strategiskt håll jobbar på ganska
mycket och så undrar man varför alla andra inte förstår.
Relationer. Att ha bra relationer med nyckelpersoner inom många olika sektorer/förvaltningar uppfattades också som en framgångsfaktor av kommunerna:
Kommun 5: [] Det är bara viktigt att ha relationer till så många som möjligt på nått sätt. Alltså dels alla chefer liksom men också mycket, särskilt dom som jobbar med förebyggande, socialt arbete till exempel. Integrationsfrågor och sånt, och dom tenderar att vara ganska långt ner i organisationen. Och dom som jobbar brottsförebyggande och
så. Så där har jag ju, känner jag, viktiga relationer för att få pejl på läget på nått sätt.
Engagemang och intresse. Engagemang och intresse hos alla anställda inom kommunen uppfattades också som framgångsfaktorer. Till sist är det i verksamheterna som förändringen och arbetet ska ske, och det räcker inte med att man har en ansvarig person för Agenda 2030-arbetet, eller att det finns ett beslut. Det måste finnas anställda som är intresserade och engagerade i hållbarhetsarbetet för att dels sätta sig in i hur man kan arbeta med det, och dels prioritera det och att faktiskt göra det.
Arbetssätt
uppfattades också som raka motsatsen där framgången enligt en kommun låg i att inte lägga in Agenda 2030-arbetet i ordinarie verksamhet utan att skapa något helt nytt:
Kommun 9: [] Eh då tror jag faktiskt att det skulle vara ganska lätt att plocka in målen, men det är ju lite det här om att Agenda 2030 inte skulle gå i samma fotspår utan att vi ska tänka om. Intervjuare: Så du tycker egentligen att man kanske inte ska implementera det i ordinarie verksamhet utan att det snarare handlar om att göra nytt? Ja, ja men det är ju lite så. Ska vi uppnå det så är det ju beteendeförändring som måste till (skratt). Och den måste ju till på
alla håll och kanter. Jag tror det är viktigare att tänka så. Att det inte bara ska in i det gamla, för då kör vi det gamla utan att tänka oss för och säger att nu jobbar vi med målen, och sen så gör vi det inte alls.
Tydlighet och konkretisering. En uppfattning var att det var en framgångsfaktor att tydliggöra vad Agenda 2030 var för något, och konkretisera på vilket sätt det berörde kommunens olika verksamheter:
Kommun 4: Det vi ser är att ibland har man svårt att se kopplingen ut till det här stora målet. Ja men vad spelar det för roll vad jag gör i mitt lilla här, men… det gör ju skillnad. Det blir ju det, men ibland får man jobba mycket med information om hur allting hänger ihop och fokusera, att det är många mål men att dom hänger ihop. Viktigt med den
här nedbrytningen av de här stora målen och att man förstår hela kedjan.
Utbildning och kunskapsspridning. Kopplat till ovanstående fanns uppfattningen att det krävdes utbildning och kunskap för att uppnå en större tydlighet och konkretisering av Agenda 2030 kopplat till kommunens olika verksamheter. Att erbjuda utbildning av både politiker, chefer och personal på kommunen för att få en gemensam förståelse för vad Agenda 2030 var för något uppfattades som en framgångsfaktor.
Diskussion
Detta avsnitt kommer inledas med en sammanfattning av studien följt av en resultatdiskussion, en metoddiskussion och avslutas med en slutsats innehållande förslag till fortsatt forskning.
Sammanfattning
beskrivande citat. De mest framträdande fynden i studien är att resultatet stämmer väl överens med tidigare forskning, med undantag för framgångsfaktorerna personliga relationer och generellt engagemang. Vidare visar studien att utfallsrummet, alltså variationen av uppfattningar, är stort. Ytterligare ett fynd är att några av de uppfattningar om framgångsfaktorer som framkom även beskrivs som motsatsen till framgång. Slutligen kan konstateras att de mest återkommande uppfattningarna om framgångsfaktorer är konkretisering, personliga relationer, tvärsektoriell samverkan, nationellt stöd samt generellt engagemang hos anställda.
Resultatdiskussion
En slutlig reflektion utifrån studiens resultat är att fem uppfattningar om framgångsfaktorer var mest återkommande. Dessa var konkretisering (uttryckt i vad man redan gör på kommunerna inom Agenda 2030, vad Agenda 2030 egentligen innebar för kommunens olika verksamheter, och behovet av utbildning), personliga relationer (uttryckt i att det trots allt är människor bakom de olika yrkesrollerna, som ska samarbeta), tvärsektoriell samverkan (uttryckt i arbetsgrupper med representanter från kommunens alla sektorer och behovet av ett kommunövergripande beslut), nationellt
stöd (i form av informations- och utbildningsprojektet Glokala Sverige) och generellt engagemang (hos framför allt anställda). Flera kommuner, både medvetet och
omedvetet, uppfattade personliga relationer med övriga medarbetare var väldigt avgörande i arbetet med Agenda 2030. I vissa fall kanske till och med viktigare än om det fanns stöd från politiken. Arbetet med Agenda 2030 verkar vara beroende av just personliga relationer med de som ska utföra själva arbetet, och generellt engagemang, eftersom det är så lätt att hitta anledningar till att inte arbeta med strategin. Tidsbrist, inte dyka upp på avtalade möten, inga klara direktiv från cheferna med mera kan vara orsaker. Börjar man leta finns säkert hundra anledningar till att inte engagera sig i arbetet, och då krävs enligt kommunernas uppfattning bra personliga relationer och ett generellt engagemang hos de anställda för att arbetet med Agenda 2030 ska bli framgångsrikt.
Metoddiskussion
troligtvis kunnat uppfylla syftet med studien lika väl, eller bättre. Trost (2010) menar vidare att telefonintervju som datainsamlingsmetod i en kvalitativ undersökning har sina brister då intervjuerna ofta är standardiserade och inte lämpade för mer djupgående frågor och svar. Då det i denna undersökning inte fanns något alternativ till telefonintervjuer minimerades bristerna med denna datainsamlingsmetod efter bästa förmåga. Även skulle exempelvis enkäter med frågor om framgångsfaktorer kunnat användas och skickats ut till hela den ursprungliga urvalsgruppen (52 kommuner). Men risken för att många svar skulle ha uteblivit och det insamlade datamaterialet skulle ha blivit för litet var så överhängande då kommuner får många förfrågningar via mail och denna lätt hade kunnat försvinna i mängden.
Trost (2010) menar vidare att begreppet reliabilitet står för om en undersökning är så att säga stabil och inte grundad på slump. Det innebär att om en undersökning innefattar intervjuer ska dessa genomföras på precis samma sätt, och intervjusituationen ska vara exakt densamma. Vid en upprepning av undersökningen under samma förhållanden ska den således få samma resultat som vid första tillfället. Detta menar Trost är i princip omöjligt när det handlar om kvalitativa intervjuer eftersom de förutsätter låg grad av standardisering (Trost, 2010). Det man som intervjuare däremot kan göra är att på bästa möjliga sätt genomföra intervjuerna på ett likvärdigt sätt. I denna undersökning blev alla kommunerna kontaktade på samma sätt med samma information. Alla informanterna fick ut de frågor intervjun skulle utgå ifrån i förhand, och alla intervjuer genomfördes under arbetstid, via telefon eller Skype, samt tog i princip lika lång tid. Samma begrepp användes i de frågor som ställdes, och beskrevs på samma sätt. Men, då varje intervju är en social situation påverkas den självklart av de som är närvarande, vilket säkerligen var ett faktum även i denna studie.
snabba slutsatser baserat på sina egna förkunskaper. Ledande frågor kan också ha förekommit av samma anledning (Trost, 2010). Vidare definierades inte begreppet framgång innan intervjuernas snart och informanterna kan självklart haft olika uppfattning om vad som skapar framgång baserat på vad de lägger i begreppet. Likaså hade informanterna både arbetat olika länge på sina respektive kommuner samt hade olika organisatoriska placeringar och yrkesroller vilket också kan ha påverkat hur de uppfattade framgångsfaktorer i arbetet med Agenda 2030.
Med validitet menar Trost (2010) att man traditionellt menar i vilken grad undersökningen mäter det den avser att mäta. Då denna studies syfte var att synliggöra olika uppfattningar om framgångsfaktorer i kommuners arbete med Agenda 2030 kan det anses att validitetskriteriet är uppfyllt då det är detta som presenteras i resultatet. Trost menar dock att då både reliabilitet och validitet härstammar från det kvantitativa undersökningsförfarandet kan det bli krystat att använda sig av det vid kvalitativa undersökningar. Dock ska man självklart alltid eftersträva att undersökningarna blir både trovärdiga, adekvata och relevanta (Trost, 2010). Fejes och Thornberg (2019) använder sig istället av begreppet kvalitet vilket dels inbegriper det traditionella validitetsbegreppet men också det som andra författare beskriver som rigorösitet, trovärdighet och tillförlitlighet. Kvalitet används där som ett överordnat begrepp som innefattar en noggrann, systematisk och väl genomförd kvalitativ studie vilken inbegriper både innovativt tänkande och kritisk analys (Fejes & Thornberg, 2019). Detta har försökt efterlevas i denna studie då varje moment skett strategiskt enligt en plan, samt dokumenterats för att vara så lätt som möjligt att följa, och beskrivet med en sådan genomskinlighet att studien skulle kunna upprepas om så önskas. Studien har strävat efter innovation i kombination med kritiskt tänkande och förutsägbarhet.
Slutsats
folkhälsofrämjande arbete utförs i en hållbarhetskontext. Då denna studie fokuserade på kommuner inom gruppen C7, enligt SKR:s kommunindelning, kan resultatet endast påstå sig säga något om just dessa kommuner (52 stycken). Däremot finns det chans att resultatet även kan tänkas stämma också med andra kommuner då studiens resultat visar att konkretisering, personliga relationer, tvärsektoriell samverkan, nationellt stöd och generellt engagemang hos anställda är mer avgörande än exempelvis hur stor en kommun är och hur mycket resurser kommunen kan avvara på arbetet inom Agenda 2030. Fortsatt forskning skulle kunna inriktas på att undersöka hur personliga relationer kan upprättas och bevaras, samt på hur ett generellt engagemang hos anställda kan skapas i organisationer som kommuner. Dessa faktorer har visade sig i denna studie vara viktiga om en hållbarhetsstrategi som Agenda 2030 når framgång eller inte. Ett citat från kommun 7 kan sammanfatta och avsluta denna studie på ett bra sätt:
Ja men det som krävs är ju, inte att jag säger att det ska ske, utan att verksamheterna tycker att det ska ske. Oavsett vilken verksamhet det gäller, hållbarhet kommer aldrig slå igenom om inte varje undersköterska och varje lärare, varje simskolelärare, förstår sin egen del och sin egen roll i hela Agenda 2030 och alla dom tre perspektiven. Att man jobbar med ekonomisk och social och ekologisk hållbarhet i alla sina verksamheter. Och det spelar ingen roll hur mycket jag tjatar om det för det här måste vara en verksamhetsägd fråga. Så mitt uppdrag blir ju att entusiasmera och informera,
Referenser
Baum, F., Lawless, A., MacDougall, C., Delany, T., McDermott, D., Harris, E. & Williams, C. (2015). New norms new policies: Did the Adelaide Thinkers in Residence scheme encourage new thinking about promoting well-being and Health in All Policies? Social Science & Medicine, 147, ss. 1-9.
Bennich, T., Weitz, N. & Carlsen, H. (2020). Deciphering the scientific literature on SDG interactions: A review and reading guide. Science of the Total Environment, 728, ss. 1–13. Blanchard, C.P. & Carpenter, B. (2012). Experiences of action learning groups for public health sector managers in rural KwaZulu-Natal, South Africa. Rural and Remote Health, 12, ss. 1–11.
Commission on Social Determinants of Health [CSDH] (2008). Closing the gap in a generation: Health equity through action on the social determinants of health. Final Report of the Commission on Social Determinants of Health. Geneva: World Health
Organization. Tillgänglig [2020-05-25]:
https://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/43943/9789241563703_eng.pdf;jsess Corburn, J., Curl, S., Arredondo, G. & Malagon, J. (2014). Health In All Urban Policys: City Services Through the Prism of Health. Journal of Urban Health: Bulletin of the New York Academy of Medicine, 91(4), ss. 623-636.
Dahlgren, L-O. & Johansson, K. (2019). Fenomenografi. I Handbok i kvalitativ analys. Fejes, A. & Thornberg, R. (red). 3nd Ed. Stockholm: Liber.
De Leeuw, E. & Peters, D. (2014). Nine questions to guide development and implementation of Health in All Policies. Health Promotion International, 30(4), ss. 987-997. Fejes, A. & Thornberg, R. (red) (2015). Handbok i kvalitativ analys. 2nd Ed. Stockholm: Liber.
Fejes, A. & Thornberg, R. (red) (2019). Handbok i kvalitativ analys. 3rd Ed. Stockholm: Liber.
Folkhälsomyndigheten (2020). Nationellt mål för folkhälsopolitiken. Tillgänglig [2020-05-25]: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsoarbete/folkhalsopolitikens-mal/ Fortune, K., Becerra-Posada, F., Buss, P., Galvão, L.A.C., Contreras, A. Murphy, M., Rogger, C., Keahona, G.E. & de Franciscoa, A. (2018). Health promotion and the agenda for sustainable development, WHO Region of the Americas. Bulletin of the World Health Organization, 96, ss. 621–626.
Greer, S. L. & Lillvis, D. F. (2014). Beyond leadership: Political strategies for coordination in health policies. Health Policy, 116, ss. 12–17.
Hagen, S., Torp, S., Helgesen, M. & Fosse, E. (2016). Promoting health by addressing living conditions in Norwegian municipalities. Health Promotion International, 32(6) ss. 977-987.
Hofstad, H. (2016). The ambition of Health in All Policies in Norway: The role of political leadership and bureaucratic change. Health Policy, 120, ss. 567–575.
Jansson, E., Fosse, E. & Tillgren, P. (2011). National public health policy in a local context—Implementation in two Swedish municipalities. Health Policy, 103, ss. 219–227. Jansson, I. & Gunnarsson, A.B. (2018). Employers’ views of the impact of mental health problems on the ability to work. Work, 59(4), ss. 585–598.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. 3rd Ed. Lund:
Studentlitteratur.
Lawless, A., Williams, C., Hurley, C., Wildgoose, D., Sawford, A. & Kickbusch, I. (2012). Health in All Policies: Evaluating the South Australian Approach to Intersectoral Action for Health. Canadian Journal of Public Health, 103(1), ss. 15-19.
Lomazzi, M., Laaser, U., Theisling, M., Tapia, L. & Borisch, B. (2014). Millennium Development Goals: how public health professionals perceive the achievement of MDGs. Global Health Action, 7, ss. 1–8.
Morton, S., Pencheon, D. & Squires, N. (2017). Sustainable Development Goals (SDG:s), and their implementation. British Medical Bulletin, 124, ss. 81–90.
Mutale, W., Mwanamwenge, M.T., Balabanova, D., Spicer, N. & Ayles, H. (2013). Measuring governance at health facility level: developing and validation of simple governance tool in Zambia. BMC International Health and Human Rights, 13(34), ss.1–9. Padarath A., King J., Mackie E-L. & Casciola J. (2016). Overview of the South African 2016 Health Review. African Medical Journal, 106(7), ss. 655–657.
Pega, F., Valentine, N.B., Rasanathan, K., Hosseinpoor, A.R., Torgersen, T.P., Ramanathan, V., Posayanonda, T., Röbbel, N., Kalboussi, Y., Rehkopf, D.H., Dora, C., Villar Montesinos, E.R. & Neiraa, M.P. (2017). The need to monitor actions on the social determinants of health. Bulletin of the World Health Organization, 95, ss. 784–787.
Plum, A. & Kaljee, L. (2016). Achieving Sustainable, Community-Based Health in Detroit Through Adaptation of the UNSDGs. Annals of Global Health, 82(6), pp. 981-990.
medicine & ethics. From 2014 public health law conference: intersection of law, policy and prevention, ss. 52-55.
Ramirez-Rubio, O., Daher, C., Fanjul, G., Gascon, M., Mueller, N., Pajín, L., Plasencia, A., Rojas-Rueda, D., Thondoo, M., & Nieuwenhuijsen, M. J. (2019). Urban health: an example of a “health in all policies” approach in the context of SDG:s Implementation.
Globalization and Health, 15(87), ss. 1–21.
Rasanathan, K. & Diaz, T. (2016). Research on health equity in the SDG era: the urgent need for greater focus on implementation. International Journal for Equity in Health, 15(202), ss. 1-3.
Reddy, K.S., Mathur, M. R., Negi, S. & Krishna, B. (2017). Redefining public health leadership in the sustainable development goal era. Health Policy and Planning, 32, ss. 757–759.
Röing, M., Holmström, I. K. & Larsson, J. (2018). Metasynthesis of Phenomenographic Articles on Understandings of Work Among Healthcare Professionals. Qualitative Health Research; 28(2), ss. 273–291.
Steenbakkers, M., Jansen, M., Maarse, H. & de Vries, N. (2012). Challenging Health in All Policies, an action research study in Dutch municipalities. Health Policy, 105, ss. 288– 295.
Storm, I., Aarts, M-J., Harting, J. & Schuit, A. J. (2011). Opportunities to reduce health inequalities by ‘Health in All Policies’ in the Netherlands: An explorative study on the national level. Health Policy, 103, ss. 130–140.
Storm, I., Harting, J., Stronks, K. & Schuit, A. (2014). Measuring stages of health in all policies on a local level: The applicability of a maturity model. Health Policy, 114, ss. 183– 191.
Sveriges kommuner och regioner (SKR) (2020a). Så styrs en kommun. Tillgänglig [2020-05-25]:
https://skr.se/demokratiledningstyrning/politiskstyrningfortroendevalda/kommunaltsj alvstyresastyrskommunenochregionen/sastyrskommunen.735.html
Sveriges kommuner och regioner (SKR) (2020b). Kommungruppsindelning 2017. Tillgänglig [2020-05-25]:
https://skr.se/tjanster/kommunerochregioner/faktakommunerochregioner/kommungru ppsindelning.2051.html
Tan, D. T., Gabriel, J., Yi Gong, S., Ong, B., Cheng Lim, S., MacGillivray, B. H. & Marsden, T. (2019). Systems approaches for localising the SDGs: co-production of place-based case
studies. Globalization and Health, 15(85), ss. 1-10.
Trost, J. (2010). Kvalitativa intervjuer. 4th Ed. Lund: Studentlitteratur.
United Nations (UN) (1948). The Universal Declaration of Human Rights. United Nations General Assembly in Paris on 10 December 1948. Tillgänglig [2020-05-25]:
https://www.ohchr.org/EN/UDHR/Documents/UDHR_Translations/eng.pdf
UNDP i Sverige (2020). Globala målen. United Nations Development Program i Sverige. Tillgänglig [2020-05-25]: https://www.globalamalen.se/
Van Vliet, J. (2018). How to apply the evidence-based recommendations for greater health equity into policymaking and action at the local level? Scandinavian Journal of Public Health, 46, ss. 28–36.
Vetenskapsrådet (2020). Codex – regler och riktlinjer för forskning. Tillgänglig [2020-05-25]: http://codex.vr.se/forskningmanniska.shtml
Bilaga 1: Mailutskick
Hej!
Mitt namn är Alexandra Westin och är magisterstudent inom folkhälsovetarprogrammet på Mittuniversitetet, Sundsvall/Östersund. Jag håller nu på att skriva min uppsats med inriktning mot FN:s hållbarhetsstrategi Agenda 2030. Eftersom Er kommun, enligt Er hemsida, driver ett arbete inom området undrar jag om jag skulle kunna få ställa några frågor till ansvarig tjänsteman eller politiker. Jag hittade Ditt namn med koppling till Agenda 2030, men vidarebefordra gärna mitt mail om någon annan är bättre lämpad. Frågorna kommer att handla om hur Ni arbetar med Agenda 2030, och uppfattningar om att arbeta med strategin. Vad gör arbetet framgångsrikt? Och om det inte är det, vad behövs för att det ska bli det? Ni får gärna ut frågeområdena i förhand för att kunna förbereda er. Intervjun görs via telefon eller Skype under v. 8, 9, 10 och 11, och tar som längst 30 min. Svaren är anonyma och kommer inte kunna kopplas till en specifik kommun.
Jag skulle uppskatta mycket om Ni kunde tänka er att delta, eftersom min uppsats är beroende av de intervjuer jag gör. Hoppas på återkoppling, och ha en fin dag!
Med vänlig hälsning,
Alexandra Westin
Bilaga 2: Intervjuguide
Ansvariga/nyckelpersoner
Förankring inom organisationen
Placering
Anledning till uppstartsbeslut
Uppnått hittills/fungerat bra/mindre bra
Uppföljning
Permanent implementering
Kommunens storlek
Budget
Samverkan och nätverk
