Personlighetsutveckling: -Hur påverkas vi av traumatiska livshändelser?

Louise Eriksson Självständigt arbete

Läkarprogrammet termin 10-11 Handledare Alkistis Skalkidou

Institutionen för kvinnor och barns hälsa Uppsala Universitet

Personlighetsutveckling

-Hur påverkas vi av traumatiska livshändelser?

Förkortningar

BASIC – biology, affect, stress, imaging and cognition VPSQ – vulnerability personality style questionaire SSP – swedish universities scale of personality LITE – lifetime incidence of traumatic events SAM – sympathetic-adrenomedullary

HPA – hypothalamic-pituary-adrenocortical CNS – centrala nervsystemet

SSRI – selektiva serotoninåteruptagshämmare

UP – unified protocol for transdiagnostic treatment of emotional disorders PTSD – posttraumatiskt stressyndrom

SES – socioekonomisk status

EPQ-RS – Eysneck personality questionnaire revised short OR – odds ratio

CI - konfidensintervall

Innehåll

Abstract ... 1

Sammanfattning ... 2

Bakgrund ... 3

Personlighet, definition och utveckling. ... 3

Inre mognad ... 3

Social mognad (SPMs social personality models) ... 4

Biologin bakom känslor ... 4

Neurotisk personlighet ... 5

Generell biologisk sårbarhet ... 6

Generell psykologisk sårbarhet ... 7

När blir personlighetsdrag sjukligt? ... 7

Risker med Neurotisk personlighet ... 8

Behandling ... 9

Traumatiska livshändelser och personlighetsutveckling ... 9

Samband mellan traumatiska livshändelser och neuroticism ... 10

Varför är det intressant? ... 10

Frågeställning ... 10

Metod ... 11

Studiepopulation ... 11

Bortfall ... 11

Bedömningsinstrument ... 12

VPSQ ... 12

SSP ... 12

LITE ... 13

Etiktillstånd ... 14

Statistik ... 14

Resultat ... 14

Poäng på skattningsformulären samt indelning av grupper ... 14

Deltagarna ... 14

Grupperna och livshändelser ... 15

Vanligaste livshändelserna ... 17

Speglar poängen av VPSQ graden av neurotiskt personlighetsdrag? - en jämförelse ... 19

mellan SSP och VPSQ ... 19

Påverkar traumatiska livshändelser utvecklingen av en mer neurotisk personlighet? ... 19

Totalt antal händelser ... 19

Interpersonella händelser ... 20

Diskussion ... 21

Sammanfattning av huvudresultaten ... 21

Metoddiskussion ... 23

Framtida forskning ... 24

Slutsats ... 24

Referenser ... 26

1

Abstract

Aim: To examine the association between traumatic life events during childhood and

adolescence and the development of a neurotic personality.

Method: The material is gathered from a longitudinal population based study called BASIC.

2513 participants replied to two different questionnaires, including one about personality traits (Vulnerability Personality Style Questionnaire, VPSQ) and one about life events (Lifetime incidence of traumatic events, LITE). The participants were divided into two groups, high and low neuroticism, depending on their total score of VPSQ. A logistic regression analysis was performed with the groups as the dependent variable and total life events and total interpersonal events as independent variables. Later adjustments for education and occupation were added. Sixty-two of the participants had also answered a different form of questionnaire about personality traits (Swedish universities scale of personality, SSP). A simple correlation analysis between total score on VPSQ and SSP was also performed.

Results: There was a significantly higher risk to score higher on VPSQ per experienced event (OR=1.073 95%CI= 1.022-1.126, adjusted OR= 1.056 95%CI= 1.004-1.111). An even higher risk was observed if the trauma was interpersonal (OR=1.183 95%CI= 1.090-1.265, adjusted OR=1.152 95%CI=1.056-1.256). Correlation between VPSQ and SSP score was r=0.575, p- value= <0.001).

Conclusion: There is an association between traumatic life events, especially interpersonal

events and an anxiety driven personality. Further research that includes more aspects, as

socioeconomic status during the upbringing, would be needed in order to confirm and enrich

the results.

2

Sammanfattning

Personlighetsutveckling och vad som påverkar den har skapat två läger inom området. En sida menar att gener och biologi spelar störst roll, det vill säga hjärnans utformning och

kommunikation. Den andra sidan menar att miljön och det som händer runtomkring oss påverkar hur vår personlighet utvecklas. Personlighet kan delas in i olika personlighetsdrag, ett av dessa kallas för neuroticism. Med detta menas att en person har lätt till negativa känslor som ångest och oro. Flera studier har kopplat neuroticism till ökad risk för bland annat

depression och hjärt-och kärlsjukdomar. Vad är det då som gör att vi utvecklar en ångest- och orosdriven personlighet? Studier visar att detta kan bero på överaktivitet i hjärnans

stresscentrum och man har även kopplat den neurotiska personligheten till traumatiska livshändelser under uppväxten.

Syftet med vår studie var att utforska om traumatiska livshändselser under uppväxten gör att vi utvecklar en personlighet med neurotiska drag.

I vår studie har vi använt oss av deltagare från en större studie vars syfte är att undersöka hur kvinnor mår under graviditet och depression efter förlossning. Vi hade totalt 2513

medverkande som har svarat på ett formulär om den neurotiska personligheten där höga poäng tyder på en mer orolig personlighet och ett formulär som handlar om traumatiska livshändelser. Vi delade sedan in de deltagande i två grupper beroende på om de fick höga eller låga poäng på personlighetsformuläret och jämförde om det fanns skillnader i totala antalet traumatiska livshändelser mellan grupperna.

Våra resultat visar en koppling mellan traumatiska livshändelser, framförallt interpersonella trauman, och en mer ångest- och orosdriven personlighet. Med interpersonella trauman menas händelser som uppkommer mellan individer, tillexempel sexuella övergrepp och rån.

Det verkar finnas en koppling mellan en orolig personlighet och trauma under uppväxten. Det

behövs fler studier som tar hänsyn till flera aspekter, exempelvis föräldrarnas personlighet och

uppväxtförhållanden, för att helt bekräfta våra resultat.

3

Bakgrund

Under uppväxten kan vi vara med om händelser som vi och personer i vår omgivning upplever som traumatiska och skrämmande. Frågan är: hur påverkade blir vi av dessa händelser? Man kan fråga sig om vår personlighet redan är förutbestämd sedan födseln eller om den påverkas av yttre faktorer och händelser. Flera studier har kopplat ihop miljöfaktorer och framförallt traumatiska livshändelser som hård uppfostringsstil (Takahashi et al., 2017) och misshandel (Boillat et al., 2017) till utvecklandet av en mer oros- och ångestdriven personlighet. Vår studie vill undersöka frågan ytterligare.

Personlighet, definition och utveckling.

Personlighet definieras som psykologiska egenskaper som är relativt stabila över tid och formar en individ (Allport, 1946). Personlighet kan delas in i olika personlighetsdrag som i sin tur kan ordnats hierarkiskt, t.ex. via en modell som kallas femfaktorteorin (McCrae and John, 1992). En modell som föreslås dela in personlighet i 5 enklare dimensioner: 1.

Öppenhet (Nyfikenhet, uppskatta nya erfarenheter/äventyr), 2. Samvetsgrannhet (att vara plikttrogen, självdisciplinerad), 3. Extraversion (positiva känslor, självförtroende), 4.

Vänlighet (förmågan till empati, samarbetsvilja) och 5. Neuroticism (benägenheten att känna ångest/ilska/sårbarhet, emotionell instabilitet).

Ämnet personlighetsutveckling är mycket omdiskuterat och vad som bidrar till denna utveckling har tidigare skapat två läger: Om personlighetsutveckling styrs av inre mognad (gener) eller social mognad (miljö).

Inre mognad

Det inre mognads-perspektivet visar på geners och biologins effekt på personlighets-

utvecklingen samt personlighetens stabilitet över tid. Ett grundläggande argument är att om personlighetsutveckling reflekterar miljöns inflytande, skulle grupper som har upplevt olika miljöer visa på helt olika utfall i sin utveckling (McCrae et al., 2000). Bevis för inre mognads teorin finns bland annat i studier som påvisar koppling mellan gener och personlighet

(Genetics of Personality Consortium et al., 2015; Webb et al., 2012), personlighetsförändring

vid strukturella hjärnskador (Fan et al., 2016) och läkemedelseffekter på personlighet (Tang et

al., 2009).

4 Social mognad (SPMs social personality models)

Teorin om social mognad erkänner geners effekt på personlighetsutveckling, men menar att miljön har en nödvändig effekt på geners funktion. De menar att genomet är beroende av miljön för underhåll och aktivering (Roberts and Jackson, 2008). Det finns studier som stödjer denna teori genom att bland annat visa på personlighetsförändringar vid negativa

livshändelser (Kandler et al., 2012), internationella resor (Zimmermann and Neyer, 2013) och militärtjänstgöring (Jackson et al., 2012).

En meta-analys som sammanställt 24 longitudinella beteendegenetiska studier som tillsammans innehöll information om 21 057 syskonpar, visar att ca 48% av variationen i personlighet kan tillskrivas gener och resterande 52% till miljöfaktorer (Briley and Tucker- Drob, 2014). Tidigt i livet spelar gener störst roll för personlighetsutvecklingen för att sedan betyda mindre i barnaåren, kurvan är tvärtom för miljöfaktorers påverkan. Vid vuxenålder (ca 30år) har båda faktorerna (gener och miljö) nått en effektplatå och personligheten har nått en relativt stabil punkt (Briley and Tucker-Drob, 2014).

Biologin bakom känslor

Amygdala, orbital- och mediala prefrontala cortex tillsammans med strukturer i thalamus, hypothalamus och ventrala striatum är viktiga anatomiska strukturer för upplevelsen samt uttrycket av känslor (Purves, 2012). En normal reaktion på stress förklaras genom biologiska och fysiologiska funktioner i hjärnan. Ett yttre stimuli tas in av subkortikala strukturer, informationen sänds vidare till anteriora singuli och orbitala prefrontala cortex. Här kan informationen processas och vidarekopplas till amygdala. Amygdala har beskrivits som en sambandscentral som avgör hur vi fysiologiskt reagerar på stimuli. Amygdala har förmågan att associera olika stimuli med varandra vilket leder till nya beteenden och aoutonoma responser till stimuli som tidigare saknat emotionellt innehåll. Förmågan till association gör att ett yttre stimulus som av de flesta tolkas neutralt kan hos en individ tolkas med en negativ känsla endast för att det nuvarande stimulit har associerats med ett tidigare stimulus som alstrar negativa känslor. Men även äldre minnen förmedlade via hippocampus kan frambringa känslor och fysiologiska reaktioner. Amygdala svarar på stimuli genom att aktivera

hypotalamus som sedan aktiverar två system (Gunnar and Quevedo, 2007) ”sympathetic-

adrenomedullary” (SAM) och ”hypothalamic-pituitary-adrenocortical”(HPA). HPA-systemet

reglerar frisättningen av glukokortikoider och påslag av SAM ger frisättning av acetylcholin

och katekolaminer, som i sin tur styr fysiologiska processer i kroppen.

5

Figur 1. En förenklad bild av originalet från: Gunnar M, Quevedo K. The neurobiology of stress and development. Ann Rev Psychol. 2007;58:145-73. Neurobiologisk organisation av stressystemet och hur det svarar på stimuli., , ACH= acetylkolin, GC= glukokotrikoider, KAT= Katekolaminer, PFC= prefrontala cortex.

Neurotisk personlighet

Det neurotiska personlighetsdraget definieras som tendensen till att ofta uppleva starkt negativa känslor som svar på stress (Barlow et al., 2014a). De negativa känslorna benämns vanligen som ångest, ledsamhet, rädsla, ilska och irritabilitet. I sällskap med dessa negativa känslor följer uppfattningen att världen är en farlig och hotfull plats, samt att tron på den egna förmågan att klara utmanande situationer är låg. Denna låga tro manifesterar sig ofta i

självkritik eller kritik från omvärlden, som bekräftar känslan av otillräcklighet och uppfattningen om dålig kontroll över sin egen situation. Neuroticism i sig är inte något sjukligt men kan tillsammans med andra faktorer vara en del i psykiatriska sjukdomar.

1988 utvecklade Barlow en teori för att förklara uppkomsten av affektiva sjukdomar drivna av ångest: trippelsårbarhetsteorin (Antony and Stein, 2009). Denna teori bygger på tre

hörnstenar, generell biologisk sårbarhet, generell psykologisk sårbarhet samt specifik

psykologisk sårbarhet. Barlow menar att uppkomsten av neuroticism kan förklaras av de två

generella sårbarheterna och att den specifika sårbarheten förklarar när neuroticism blir till

något sjukligt. (Barlow et al., 2014b)

6

Figur 2. Översatt version från engelska till svenska tagen från: Barlow DH, EllartKK, Sauer-Zavala S, Bullis JR, Carl JR. The origins of Neuroticism. Perspect Psychol Sci J Assoc Psychol Sci. September 2014;9(5):481-96. Visar hur biologisk och psykologisk sårbarhet tillsammans kan leda till en neurotisk personlighet, och att den specifika psykologiska sårbarheten kan förklara när neuroticism blir till något sjukligt

Generell biologisk sårbarhet

Den generella biologiska sårbarheten förklaras av gener, deras uttryck, anatomiska strukturer samt fysiologiska mekanismer (Barlow et al., 2014b). Neuroticism tros förklaras till 40-60%

av gener och resterande av miljö (Bouchard and Loehlin, 2001). Personer med neurotiska personlighetsdrag svarar på yttre stimuli med ökad aktivering av subgenuala gyrus cinguli (Brodmann area 25) som sammanlänkas med ökad aktivitet frontalt och minskad aktivitet hela i limbiska-paralimbiska systemet (Keightley et al., 2003). Ångestdrivna personer har även setts ha en ökad aktivitet bilateralt i amygdala och insula vid känsloprocesser (Stein et al., 2007). Personer som uppvisar en mer neurotisk personlighet kan tänkas ha en hyperexiterad amygdala, som tros komma av genetiska faktorer eller uppkomma efter traumatiska

erfarenheter under kritiska steg i utvecklingen (Gunnar and Quevedo, 2007).

Forskning kring specifika genvariationer har hittat en funktionell polymorfism i promotor

regionen i genen för serotonintransport (5HTTPR) som skulle kunna förklara amygdalas

överexitering i individer som är homozygota för denna genotyp (Drabant et al., 2012). Dock

7

har skillnad i genotyp inte bekräftats i en upprepande studie (Terracciano et al., 2009). Mer forskning kring specifika polymorfismer inom detta område är av största vikt.

Följaktligen, att fysiologiskt reagera på stress genom ökad kortikal vakenhet är i sig inte ett tecken på neuroticism. Utan neuroticism kan definieras som när dessa kortikala system aktiveras annorlunda eller med överdriven aktivering. Endast genetik kan inte förklara uppkomsten av neuroticism. Troligen är det en kombination av ärftlig psykologisk reaktivitet tillsammans med individens psykologiska uppfattning kring stress, oförutsägbarhet och känslan av icke-kontroll som leder till utveckling av neurotisk personlighet (Koolhaas et al., 2011).

Generell psykologisk sårbarhet

Generell psykologisk sårbarhet kategoriseras som en genomträngande känsla av

oförutsägbarhet och icke-kontroll tillsammans med en oförmåga att hantera negativa resultat av olika livshändelser (Barlow, 2000). Med oförutsägbarhet menas frånvaro av en förväntad respons, alltså att utfallet ej blir som personen har tänkt sig och en känsla att förlora

kontrollen kan infinna sig(Koolhaas et al., 2011). Studier på människor har visat att händelser som är oförutsägbara och ger en känsla av icke-kontroll leder till högre och även mindre variabla nivåer av kortison under ett dygn, jämfört händelser som ger mer kontroll och är förutsägbara (Miller et al., 2007). Begreppet kontrollokus innebär en individs uppfattning var kontrollen av en situation är stationerad, om kontrollen är utanför ens egen makt eller om individen själv har kontrollen över utgången. Många studier med fokus på kontrollokus demonstrerar att individer som rapporterar ett mer externt vs internt kontrollokus (White et al., 2006) skattar högre på skalor om neuroticism, alltså personer som uppvisar neuroticism kräver en större känsla av kontroll från den yttre miljön än andra individer.

Kombinationen av genetiska faktorer och tidiga erfarenheter (trauma, uppfostran, kronisk stress) sensitiserar viktiga kretsar i hjärnan som leder till förhöjd stressreaktivitet (Barlow et al., 2014b). Denna process påverkar i sin tur den neurala utvecklingen med långtidseffekter på hur individen processar och svarar på hot och stress. Man kan alltså dra slutsatsen att om en organism/person lever i en miljö utan att känna kontroll eller förutsägbarhet tillsammans med en biologisk sårbarhet finns en större risk att utveckla en mer neurotisk personlighet.

När blir personlighetsdrag sjukligt?

Den biologiska sårbarheten och den generella psykologiska sårbarheten kan förklara

uppkomsten av neuroticism (Barlow et al., 2014b)

. Men, det är den specifika psykologiska

sårbarheten som kan förklara varför personlighetsdraget neuroticism kan leda till sjukdom,

8

som depression eller ångestsyndrom. Med specifik psykologisk sårbarhet menas att från specifika upplevelser lära sig att reagera med ångest eller rädsla. Exempelvis, om en person lär sig att ogillande från andra är negativt, kanske till och med farligt, blir det sociala

sammanhang fokus för ångest. Detta kan senare, om alla tre typer av sårbarhet är inblandade, leda till utvecklingen av socialt ångestsyndrom.

Risker med Neurotisk personlighet

Neuroticism och dåligt självförtroende är två oberoende faktorer som båda är associerade med ätstörningar. Neuroticism är i sig en prediktor för att utveckla en ätstörning (Cervera et al., 2003). Många studier har även bevisat att neuroticism är starkt kopplat till ökad risk för att utveckla depression och ångestsjukdomar (Schmitz et al., 2003; Xia et al., 2011). Individer med hög neuroticism har en ökad generell risk för depression samt uppvisar en ökad känslighet vid motgångar samt lättare att falla in i depressiva besvär vid stressfulla livshändelser (Kendler et al., 2004a). Man har även funnit högre grad av neuroticism hos kvinnor som efter förlossning utvecklar postpartumdepression (Iliadis et al., 2015; Martín- Santos et al., 2012).

Kvinnor har en högre frekvens av neurotiska personlighetsdrag (Goodwin and Gotlib, 2004).

En studie som endast inkluderade kvinnor visade på att neurotiska personlighetsdrag tillsammans med en affektiv störning ökade risken för depressionens allvarlighetsgrad, självmordstankar och allvarligare grader av självmordstankar (Mandelli et al., 2015). I denna studie kontrolleras även för stressfulla livshändelser och socialt nätverk, som också kan kopplas till graden av depression och suicid. Författaren diskuterar om det kan vara neuroticism som svarar för hur man upplever och rapporterar livshändelser och socialt liv.

Alltså att livshändelser och socialliv endast kopplas till depression och suicidrisk för att personer med hög neuroticism upplever livshändelser mer traumatiskt och överrapporterar.

Det finns kopplingar mellan socioekonomisk status (SES) och neuroticism och risk för

kardiovaskulär död. Hög grad av neuroticism tillsammans med låg SES ger en ökad mortalitet

i kardiovaskulära sjukdomar, medan hög grad av neuroticism tillsammans med hög SES

tvärtom sänker mortaliteten (Hagger-Johnson et al., 2012). Den socioekonomiska statusen

verkar alltså spela en stor roll för personer med hög neuroticism. Men neuroticism i sig ökar

risken för total mortalitet för hjärt- och kärlsjukdom (Shipley et al., 2007). Dessutom har man

funnit att personer med samtidig depression och neurotisk personlighet har ökad risk för

kardiovaskulära sjukdomar (Almas et al., 2017).

9 Behandling

Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) kan ge en dämpande effekt på de neurotiska personlighetsdragen (Quilty et al., 2008) genom att serotonin minskar hyperreaktiviteten hos amygdala vid svar på stress och inhiberar dopaminerg neurotransmission till prefrontala cortex (Harmer et al., 2006; Soskin et al., 2012). Beteendeintervention för att minska symtomen på neuroticism finns men i begränsad mängd. Rapee at al (2005) designade ett program för att förhindra barn från att senare utveckla ångest och ångestrelaterade sjukdomar.

Programmet riktade sig till föräldrarna med information om ångest, kognitiv beteendestrategi och träning i beteendehantering som ska förhindra en överbeskyddande uppfostringstil.

Resultatet från randomiserade kontrollerade studier visade att programmet minskade förekomsten av ångestsjukdomar och symtom på ångest (Morgan et al., 2017;). När

programmet utfördes mer intensivt kunde även barnets temperament förändas, alltså minskade nivån av neurotiska personlighetsdrag (Kennedy et al., 2009).

”Unified protocol for transdiagnostic treatment of emotional disorders” (UP), är en

behandling som bygger på kognitiva beteendeinterventioner som designats för att ändra en individs beteendemönster och reaktion i olika situationer för att på sikt undvika processen som leder till psykiatriska sjukdomar (Barlow et al., 2017). Denna har visat sig effektiv och visar att minskning av neuroticism minskar även utfallet av depression och ångestsjukdomar (Barlow et al., 2017; Bullis et al., 2014).

Traumatiska livshändelser och personlighetsutveckling

Traumatiska livshändelser definieras som exponering för en belastande händelse eller situation (kort- eller långvarig) av ovanligt hotande eller katastrofal natur, som mest troligt skulle orsaka allvarlig stress hos de flesta personer (Herlofson and Ekselius, 2009).

Trauma tidigt i livet kan öka svaret på stress från HPA-axeln och sympatiska nervsystemet (Dallman et al., 2004), vilket leder till ökad frisättning av katekolaminer vid stress i

vuxenlivet (Otte et al., 2005). Personer med depression har i studier visat sig genomgått mer allvarliga trauman än friska kontroller, men trauma i sig ökar möjligtvis ej risken för

depression men det finns en riskökning om traumat är allvarligt (Bandelow et al., 2013). Vissa

trauman utmärker sig mer än andra, separation från föräldrar och sexuella övergrepp som barn

är kopplat till ökad risk för depression (Chen et al., 2014; Kendler et al., 2004b). Dock är

förhållandet mellan trauma i livet och utvecklandet av personlighet fortfarande oklart.

10

Samband mellan traumatiska livshändelser och neuroticism

Uppväxtförhållanden och uppfostran spelar en roll för personlighetsutvecklingen. Personer vars vårdnadshavare använt sig av uppforstingsstilen ”känslolös kontroll” (låg omtänksamhet och hög kontroll) visar i sitt vuxna liv hög grad av neuroticism (Takahashi et al., 2017).

Tidigare forskning tyder på att om man som barn utsättas för misshandel ökar risken att senare i livet utveckla neurotiska personlighetsdrag och ökar risken att senare som vuxen utföra sexuella övergrepp på barn (Boillat et al., 2017).

En stor fall-kontrollstudie från 2004 har visat att personer med en mer neurotisk personlighet i större grad utvecklar posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) efter traumatiska livshändelser än kontroller med låg neuroticism och exponering för traumatiska livshändelser (Cox et al., 2004).

Varför är det intressant?

Syftet med studien är att se om traumatiska livshändelser påverkar en individs

personlighetsutveckling, framförallt om man i sitt vuxna liv utvecklar en personlighet åt det neurotiska hållet. Eftersom en oros- och ångestdriven personlighet är en riskfaktor för många affektiva sjukdomar, som ofta kräver längre behandling och ibland är mycket svårbehandlat, är det av värde att veta mer om vad det är som orsakar att en individ blir mer neurotisk. Om fallet skulle vara att traumatiska livshändelser gör att man utvecklar en mer neurotisk personlighet är det värt att veta, då vissa studier visar att förebyggande behandling mot neuroticism fungerar. Mer forskning kan ge en chans till att personer som varit med om en traumatisk livshändelse efteråt kan behandlas på rätt sätt, för att minska utvecklingen av en neurotisk personlighet och på så sätt minska risken för affektionssjukdomar.

Syftet med studien är att öka kunskapen om personlighetsutveckling speciellt vad gäller traumatiska livshändelser under barndomen.

Eftersom detta projekt är en del av ett större projekt som behandlar mående under graviditet och depression efter förlossning består de deltagande i denna studie bara av kvinnor.

Frågeställning

- Bidrar traumatiska livshändelser till att personer utvecklar en personlighet med neurotiska drag?

- Kan formuläret VPSQ mäta neuroticism likt SSP?

11

Metod

Studiepopulation

Personerna i denna studie rekryterades från en större populations-baserad longitudinell studie kallad BASIC-studien, med syfte att öka kunskapen inom området postpartumdepression genom att bland annat samla och analysera biologiskt material. BASIC står för biology, affect, stress, imaging och cognition. BASIC-studien startade 2009 med en deltagande frekvens på ca 20%, studien pågår fortfarande. Gravida kvinnor vid Akademiska sjukhuset i Uppsala bjuds in till studien vid sin första ultraljudsundersökning runt v17. Inklusionskriterier är (1) ålder 18 år eller mer, (2) tillräcklig förmåga att kommunicera på svenska och (3) att inte ha skyddad identitet. Exklusionskriterier är (1) patologisk graviditet som upptäckts vid

rutinultraljudet.

I denna delstudie används internetbaserade web-enkäter som fylls i av deltagarna i BASIC- studien i graviditetsvecka 17, 32 och 12 månader postpartum. Vi har även använt enkätfrågor om bakgrundskarakteristika ifyllda i graviditetsvecka 17 från BASIC-studien. BASIC-studien består även av ytterligare två enkäter som inte används i denna studie. I denna delstudie består studiepopulationen av de kvinnor som tillochmed september 2017 hade svarat på 12

månadersenkäten (n=2863).

Bortfall

Av 2863 kvinnor från BASIC som svarat på 12-månadersenkäten var det n=2829 som svarat på frågor om livshändelser, LITE, i september 2017 se figur 3.

I materialet exkluderades kvinnor som ej svarat komplett på frågor om personlighet, VPSQ.

Det fanns även kvinnor som deltagit i studien flera gånger, här justerades materialet så endast det första deltagandet finns med. Total n=2513.

Figur 3. Flödesschema över bortfall

N=2863 N=2829 N=2513

Har ej svarat på LITE: 34 st

Ej kompletta svar på

VPSQ, har varit svarat

på enkäter mer än 1

gång: 316 st

12

Bedömningsinstrument VPSQ

The Vulnerability Personality Style Questionaire (VPSQ) utvecklades för att identifiera kvinnor med en specifik personlighet som hade ökad risk för postpartumdepression (Boyce et al., 2001). Det är ett självskattningsformulär som i denna studie fylls i 12 månader efter partus och innehåller 9 frågor som täcker en personlighetsdimension var. 1) hanterbarhet (coping), 2) nervositet (nervy), 3) blyghet (timidity), 4) känslighet (sensitivity), 5) orolig (worrier), 6) organiserad, 7) överdriven (obsessive), 8) uttrycksfull (expressive), 9) flyktighet (volatility) (Boyce et al., 2001). Dimensionerna kan delas in i två större faktorer, sårbarhet innehållande fråga 1-5 och organiserad/ansvarande innehållande fråga 6-9. Frågorna är organiserade som påståenden och patienten får själv skatta från 1=stämmer inte alls till 5=stämmer mycket väl, poängen från varje fråga summeras och resulterar i en totalpoäng mellan 9 och 45. På grund av ett administrativ fel, i vår version finns 6 alternativ på skalan istället för 5. Totalsumman blir därför annorlunda i vårt material, minimum poäng blir 9 och max poäng blir 54. Det finns ingen validerad cut-off. I en studie från Australien var Cronbachs alpha för VPSQ 0,63 (Boyce et al., 2001).

En tidigare studie har kunnat koppla svarsmönster på VPSQ med personlighetsdraget neuroticism. Genom att använda det validerade formuläret ”Eysenck Personality Questionnaire-Revised short” (EPQ-RS) för att mäta neuroticism kunde man visa att

personlighetsdimensionerna nervös, orolig och flyktighet från VPSQ bäst speglar neurotiska drag (Gelabert et al., 2011).

Kvinnor med en poäng på 33, 2 standarddeviationer över medel, hade en sannolikhet på 58%

att uppvisa depressiva symtom postpartum och kvinnor med 40 poäng hade motsvarande en sannolikhet på 83% (Gelabert et al., 2011).

SSP

Swedish universities scale of personality (SSP) besvaras i vår studie under graviditetsvecka 32. SSP består av 91 frågor som grupperas till 13 skalor: Somatisk ångestbenägenhet, psykisk ångestbenägenhet, stresskänslighet, undergivenhet, impulsivitet, äventyrslystnad,

interpersonell distans, social konformitet, bitterhet, irritationsbenägenhet, misstroende, verbal-

och fysisk aggressionsbenägenhet. Varje skala baseras på 7 påståenden som graderas efter en

skala på 1= stämmer inte alls till 4= stämmer precis. De 13 skalorna kan sedan delas in i 3

större dimensioner, 1) Neuroticism, 2) Aggressivitet, 3) Extraversion. I vår studie har vi

endast använt oss av dimensionen neuroticism.

13

Medelvärdet för varje skala räknas ut och konverteras till standard poäng (T-score). Summan av relevanta skalor utgör poängen för de tre faktorerna. För neuroticism gäller summan av T- score från underskalorna Somatisk- och psykisk ångestbenägenhet, stresskänslighet,

undergivenhet, bitterhet och misstroende.

LITE

Lifetime incidence of traumatic events (LITE) (Nilsson et al., 2010) är ett

självskattningsformulär om upplevelser som potentiellt var traumatiserande. LITE består av 15 fasta frågor och en fråga där deltagarna får svara i fritext. I vår studie besvaras LITE vid 12 månader postpartum. Patienten får fylla i om de har varit med om något av de 15 fasta

trauman eller skriva i fritext om något som de upplevt som trauma. För varje traumatisk händelse får patienten fylla i om detta inträffat en eller flera gånger, ålder när händelsen inträffade första gången, hur det påverkade dem då och om det påverkar dem nu. De 15 fasta händelserna kan delas in i icke-interpersonella (1-8) och interpersonella (9-15). Med icke- interpersonella händelser menas händelser som ej är mellan individer och inte är riktat till en specifik individ, exempel är: bilolycka, dödsfall inom familjen och naturkatastrofer.

Interpersonella händelser sker mellan personer och är riktade till en individ exempel är:

skilsmässa mellan föräldrar, rån och sexuella övergrepp. Den 16e frågan i fritext har i vår studie räknats bort då många av svaren var svåra att dela in i kategorierna interpersonell och icke-interpersonell.

LITE skall endast inkludera händelser som skett under barn och ungdomsåren, men i vårt material hade även personer registrerat händelser som skett i vuxenlivet. Därför justerades materialet så att endast händelser som skett innan 18 års ålder är inräknade.

Val av formulär

Då vi endast hade ett litet urval av deltagare som svarat på både det validerade formuläret SSP (Gustavsson et al., 2000) och LITE, valde vi att använda oss av VPSQ för att bedöma

personlighet. SSP byttes ut mot VPSQ efter första året för BASIC-studien eftersom SSP är

mer tidskrävande att fylla i, vilket gör att många formulär ej är helt ifyllda. VPSQ är mer

passande då det är enkelt att fylla i. Det är även kliniskt lättare att använda då det går fort att

räkna ut totalpoängen för VPSQ.

14

Etiktillstånd

Godkänt etiktillstånd finns för Basic studien, Dnr 2009/171, 2009-07-01

Studenten är godkänd för journalgranskning inom Basic-studien av forsknings- och utbildningsdirektören vid Uppsala universitet.

Statistik

Till statistiska analyser användes IBM SPSS version 24 för Windows. Vid jämförelse av de olika grupperna utfördes Mann-whitney u-test vid ordinal icke-parametriska data, Chi2-test vid nominala data och T-test vid skal-parametrisk data.

Då vi ville undersöka hur väl totalpoängen på VPSQ svarade för personlighetsdraget neuroticism utfördes ett korrelationstest (Spearman) mellan totalpoäng på VPSQ och totalpoäng på SSP dimensionen neuroticism. Totalt antal som svarat på båda formulären n=62.

För att besvara huruvida traumatiska livshändelser påverkar personlighetsutvecklingen utfördes en logistisk regressionsanalys, där den beroende variabeln var uppdelat i hög respektive låg totalpoäng på VPSQ. Flera steg av analysen utfördes, med olika oberoende variabler. De oberoende variablerna var under test 1) totalt antal traumatiska events, 2) totalt antal traumatiska events, utbildning och nuvarande sysselsättning, 3) totalt antal

interpersonella events, 4) totalt interpersonella events, utbildningsnivå och sysselsättning.

Signifikansnivån sattes till p-värde <0,05.

Resultat

Poäng på skattningsformulären samt indelning av grupper

De medverkande delades in i grupper baserat på deras totalpoäng på VPSQ, i en låg

respektive hög poäng grupp. Gruppen låg har poäng till och under den 50 percentilen (9-24p) och hög från 75 percentilen och uppåt (30-54p) utifrån vårat material. 1265 deltagare

hamnade i gruppen med höga poäng och 657 hamnade i gruppen med höga poäng. Vi valde att dela in deltagarna efter kvartiler eftersom det ej fanns någon validerad cut-off för VPSQ och för att vi hoppas på att våra resultat skall kunna få klinisk relevans genom att utforska höga poäng som skiljde dig ifrån medlen av de deltagande i studien.

Deltagarna

I tabell 1 redovisas bakgrundsstatistik över deltagarna i studien samt skillnader mellan de

indelade grupperna. Det fanns en signifikant skillnad mellan grupperna avseende högsta

15

utbildningsnivån och sysselsättning vid graviditetsvecka 17. I gruppen med låga poäng på VPSQ hade deltagarna i större utsträckning folkhögskola/universitet som högsta utbildning, fler hade heltidsanställning som sysselsättning och färre var arbetslösa eller sjukskrivna. Alla i studiepopulationen var kvinnor och medianåldern var 31,5. Majoriteten i hela populationen hade folkhögskola/universitet som sin högsta utbildning (77,4%), arbetade heltid vid graviditetsvecka 17 (60,6% ) och var gifta eller i ett förhållande (92% ).

Grupperna och livshändelser

I gruppen med höga poäng på VPSQ hade deltagare i större utsträckning varit med om fler

totala antal livshändelser och även fler interpersonella livshändelser än i gruppen med låga

poäng på VPSQ, detta illustreras i figur 4 och 5.

16

Tabell 1. Bakgrundsinformation om deltagarna indelade i grupper om höga och låga poäng på Vulnerability Personality Style Questionaire ( VPSQ ) samt om det finns signifikanta skillnader mellan grupperna .

Låg (n=1265)

Hög (n=657)

P-värde Total (n=2513) Ålder vid partus, medelvärde (SD) 32,0(4,4) 30,9 (4,2) 0,223

31,5 (4,5) BMI graviditetsvecka 17, median

(kvartilavstånd)

22,8(4,4) 22,9(34,9) 0,732

22,8 (2,5)

Ej svarat på BMI n=61 n=24 n=109

Högsta utbildning 0,017

Folkhögskola/universitet, n (%) 997 (78,8) 498(75,8) 1945(77,4)

Grundskola/gymnasium 206(16,3) 138(21,0) 463(19,2)

Ej svarat 62(4,9) 21(3,2) 105(4,2)

Sysselsättning graviditetsvecka 17 < 0,001

Arbete Heltid 807(63,8) 366(55,7) 1523(60,6)

Arbete Deltid 245(19,4) 144(21,9) 514(20,5)

Studerar 65(5,1) 43(6,5) 149(5,9)

Föräldraledig 46(3,6) 21(3,2) 81(3,2)

Sjukskriven 23(1,8) 29(4,4) 73(2,9)

Arbetslös 20(1,6) 33(5,0) 70(2,8)

Ej svarat 59(4,7) 21(3,2) 103 (4,1)

Relationsstatus 6veckor postpartum 0,177

Gift/i ett förhållande 1167(92,3) 600(91,3) 2313(92)

Singel 19(1,5) 5(0,8) 29(1,2)

Ej svarat 79(6,2) 52(7,9) 171(6,8)

AT-test ^BMann-whitney u-test ^CChi2-test

17

Vanligaste livshändelserna

De mest förekommande traumatiska livshändelserna i båda grupperna var familjemedlem på sjukhus, skilsmässa mellan föräldrarna och dödsfall inom familjen (figur 6). Interpersonella händelser som skilsmässa mellan föräldrarna, vuxna som har sönder saker, hot, sexuellt tvång och våld var vanligare i gruppen med höga poäng på VPSQ (figur 6).

0 5 10 15 20 25 30

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Låg n=1265 19,1 25,1 22,5 14,5 8,2 4,8 3,1 1,2 0,8 0,3 0,3 0,1 Hög n=657 18,1 22,7 20,5 12,6 11,6 6,8 3 2,1 0,8 1,2 0,5 0 Total n=2513 19,1 24,6 21,6 13,6 9,2 5,5 3 1,5 0,9 0,7 0,3 0

%

Totala events

Figur 4. Visar deltagarna indelade i grupper och vilken andel i procent av deltagarna som har varit med om olika antal traumatiska livshändelser. Från 0 händelse under uppväxten till 11 händelser.

18

Figur 6. Presentation av hur många deltagare i respektive grupp som varit med om respektive trauma i procent.

De interpersonella händelserna (IP-events) är totalt 7 stycken olika från frågan om vuxna som har haft sönder saker till och med frågan om rån.

0 10 20 30 40 50 60

0 1 2 3 4 5 6 7

%

0 1 2 3 4 5 6 7

Låg n=1265 54,3 28 10,4 4,1 2,5 0,6 0 0,1

Hög n=657 48,6 26,9 11,6 7,6 3,2 1,7 0,5 0

Total n=2513 52,7 27,3 11,1 5,2 2,5 1,1 0,2 0

Total IP-events

0 5 10 15 20 25 30 35 40

Olika trauman presenterat i % för varje grupp

Hög (n=657) Låg (n=1265)

IP- events

Figur 5. Visar deltagarna indelade i grupper och vilken andel i procent av deltagarna som har varit med om olika antal interpersonella traumatiska livshändelser. Från 0 händelse under uppväxten till 7 händelser.

19

Speglar poängen av VPSQ graden av neurotiskt personlighetsdrag? - en jämförelse mellan SSP och VPSQ

Det fanns en signifikant måttlig korrelation mellan totalpoäng på VPSQ och totalpoäng på SSP för neuroticism, r = 0,575, N = 62, p = <0,001 Detta visas i figur 7.

Figur 7 . Korrelationen mellan totalpoäng på Vulnerability Personality Style Questionaire ( VPSQ ) och totalpoäng på Swedish universities scale of personality ( SSP ) för dimensionen neuroticism.

Påverkar traumatiska livshändelser utvecklingen av en mer neurotisk personlighet?

Totalt antal händelser

En enkel logistisk regression visade odds ratio (OR) på 1,073 med 95%-igt konfidensintervall (CI) =1,02-1,13 att hamna i gruppen med höga poäng på VPSQ för varje traumatiskt event som inträffat (tabell 3). Vid korrigering (tabell 3) för störfaktorer som utbildningsnivå samt nuvarande sysselsättning sjönk OR till 1,056 med CI

=1,004-1,11. Detta visade även att sjukskrivna OR= 2,58 med CI

= 1,464-4,547 och arbetslösa OR=3,33 med CI

= 1,872- 5,927 hade oberoende ökad risk att hamna i gruppen med höga poäng på VPSQ jämfört med deltagare som var heltidsanställda.

y = 0,0835x - 3,276 R² = 0,331

0 10 20 30 40 50 60

250 300 350 400 450 500

VPSQ Total

SSP Total

20

Tabell 3 . Logistisk regression, visar sambandet mellan höga poäng på Vulnerability Personality Style

Questionaire ( VPSQ) och traumatiska livshändelser. Beroendevariabeln kodad som 0=låga poäng på VPSQ, 1=

höga poäng på VPSQ. OR= Odds ratio, CI= konfidensintervall .

Modell 1

Modell 2

OR CI OR CI

Total events 1,073 1,022-1,126 1,056 1,004-1,111

Utbildning 1,162 0,902-1,496

Sysselsättning

Arbete heltid ^ref

Arbete deltid 1,292 1,015-1,645

Studerar 1,417 0,944-2,127

Föräldraledig 0,972 0,567-1,666

Sjukskriven 2,580 1,464-4,547

Arbetslös 3,331 1,872-5,927

a. Oberoende variabel = totala antal events.

b. Oberoende variabel utbildning kodad med ref ”folkhögskola/universitet” som jämförs mot

”grundskola/gymnasium”. Oberoende variabeln sysselsättning kodad med ref ”arbete heltid”.

Interpersonella händelser

Interpersonella händelser gav en OR på 1,18 med CI

=1,09-1,28 att hamna i gruppen med höga poäng på VPSQ för varje ökning av 1st event. Vid korrigering med samma störfaktorer som tidigare sjönk OR till 1,15 med CI

=1,06-1,26. Även här visades att sjukskrivna

OR=2,513 med CI

= 1,423-4,438 och arbetslösa OR= 3,272 med CI

= 1,836-5,832 hade en

oberoende ökad risk att hamna i gruppen med höga poäng jämfört med heltidsanställda. Allt

detta visas i tabell 4.

21

Tabell 4

Logistisk regression. Visar sambandet mellan höga poäng på Vulnerability Personality Style

Questionaire ( VPSQ) och interpersonella traumatiska livshändelser. Beroende variabeln kodad som 0= VPSQ, 1= höga poäng på VPSQ . OR= Odds ratio, CI= konfidensintervall.

Model 1

Model 2

OR CI OR CI

Total IP-events 1,183 1,090-1,284 1,152 1,056-1,256

Utbildning 1,129 0,876-1,457

Sysselsättning

Arbete heltid ^ref

Arbete deltid 1,279 1,004-1,630

Studerar 1,400 0,932-2,103

Föräldraledig 0,962 0,561-1,651

Sjukskriven 2,513 1,423-4,438

Arbetslös 3,272 1,836-5,832

a. Oberoende variabel = totala antal interpersonella events.

b. Oberoende variabel utbildning kodad med ref ”folkhögskola/universitet” som jämförs mot

”grundskola/gymnasium”. Oberoende variabeln sysselsättning kodad med ref ”arbete heltid”.

Diskussion

Sammanfattning av huvudresultaten

Studiens hypotes var att traumatiska livshändelser gör att en individ utvecklar en personlighet med mer neurotiska drag. Våra resultat visar på att det finns en koppling mellan antal

traumatiska livshändelser och att få höga poäng på VPSQ. Framförallt verkar interpersonella händelser ge en ökad risk att skatta högt på VPSQ. I en studie från 2004 kan man se en trend där individer som fått diagnosen kronisk depression i större utsträckning varit med om fler traumatiska livshändelser under uppväxten och samtidigt skattade högt på VPSQ jämfört med icke deprimerade (O’Sullivan, 2004). Till skillnad från vår studie har man inte tittat på

livshändelser som exponering och VPSQ poäng som utfall utan istället haft depression som

utfall.

22

VPSQ utvecklades för att upptäcka kvinnor med en viss typ av personlighet som har ökad risk att drabbas av postpartumdepression (Boyce et al., 2001). Våra resultat visar att det finns en måttlig korrelation mellan totalpoängen på VPSQ och totalpoängen SSP för neuroticism.

Tidigare studier visar att frågorna på VPSQ speglar delar av den neurotiska personligheten så som oro och ångestbenägenhet (Gelabert et al., 2011).

Eftersom det inte finns någon studie som verifierar att VPSQ helt kan mäta

personlighetsdimensionen neuroticism kan vi ej säga att våra resultat visar att traumatiska livshändelser leder till hög grad av neuroticism. Vi kan däremot tolka resultatet i vår studie som att det finns en koppling mellan antalet interpersonella livshändelser och risken utveckla en mer oro- och ångestbenägen personlighet eftersom VPSQ har visat sig kunna spegla denna typ av personlighet (Gelabert et al., 2011). Koppling mellan en oro och ångestpersonlighet har gjorts i tidigare studier, men då har man studerat specifika interpersonella händelser som bland annat misshandel (Boillat et al., 2017) och en kontrollerande och känslolös

uppforstingsstil hos föräldrarna (Takahashi et al., 2017). Även om vi kan koppla traumatiska livshändelser med en hög poäng på VPSQ kan vi inte dra slutsatsen om att det är

livshändelser som orsakar detta samband. Utvecklingen av den neurotiska personligheten är troligen multifaktoriell och det kan finnas en confounder som orsakar sambandet, alltså att tillexempel det är låg socioekonomisk status (SES) som orsakar att individer drabbas av fler traumatiska livshändelser och att det är låg SES som orsakar att en person utvecklar en neurotisk personlighet.

Eftersom VPSQ är utvecklat för att upptäcka individer som har en personlighet med högre risk för postpartumdepression skulle man eventuellt kunna koppla en hög poäng på VPSQ med ökad risk för depression överlag. Våra resultat skulle då kunna tolkas som att traumatiska livshändelser ökar risken för depression. Men detta vore bra att verifiera i andra studier.

Kopplingen mellan traumatiska livshändelser och ökad risk för depression har påvisats (Bandelow et al., 2013), och även här finns en tydligare riskökning för depression om livshändelserna är interpersonella (Chen et al., 2014; Kendler et al., 2004b).

Något annat som är intressant att notera att arbetslöshet samt sjukskrivning jämfört med

heltidsanställning ökar risken att personer skattar högt på VPSQ i vårt material. En möjlig

förklaring till detta kan vara att personer med en mer ångest och orosdriven personlighet har

svårare att klara av ett arbete samt oftare är sjukskrivna pga ökad risk för både psykiatriska

(Schmitz et al., 2003; Xia et al., 2011) och hjärt- och kärlsjukdomar (Almas et al., 2017). En

annan förklaring kan vara den att personer som skattar högt på VPSQ i större utsträckning

23

varit med om traumatiska livhändelser som även ökar risken för depression (Bandelow et al., 2013; Xia et al., 2011) vilket skulle kunna förklara högre grad av sjukskrivning och

arbetslöshet.

Metoddiskussion

En styrka med studien är att vår studiepopulation är relativt stor vilket ger den bra power. Vi har även valt att använda oss av fler typer av trauman än tidigare studier. Tidigare studier har fokuserat på specifika händelser men ingen har använt sig av totala antalet händelser och totala antalet interpersonella händelser. Vår studie har på så sätt ett bredare traumaspektrum vilket gör att den täcker nya viktiga områden. Denna studie kan vara ett bidrag till kunskapen kring användandet av VPSQ för att undersöka neurotiska personlighetsdrag.

I vår studie finns en del svagheter. Bland annat att vid översättningen av VPSQ till svenska blev svarskalan 6-gradig istället för 5 som i originalet (Boyce et al., 2001). Detta skapar problem då poängsättningen blir en annan. Samtidigt kan ett formulär med en 6-siffrig skala vara bättre i det avseende att det blir mer precist, den som svarar tvingas att välja en sida när det ej finns något ”mittemellan” alternativ. Dock blir formuläret inte likt originalet och det blir svårare för oss att dra några säkra slutsatser. Då webenkäten som använts hade ett extra skalsteg, saknades en jämförbar/valid totalpoäng eller cut-off. För att hantera detta användes istället kvartiler. När vi har delat in grupperna har vi gjort detta efter kvartiler. Då det är baserat på denna studiepopulation är det svårt att säga om denna indelning motsvarar klinisk relevans; däremot brukar denna typ av analys användas i många andra studier. Denna typ av gruppindelning gör också att vår avvikande poängsättning på VPSQ spelar mindre roll, vilket är bra.

Även om våra resultat visat på en signifikant måttlig korrelation mellan poängen på VPSQ och SSP är vår studiepopulation i korrelationsanalysen endast n=62. Dessutom är SSP och VPSQ ej ifyllda vid samma tidpunkt, detta kan påverka resultaten då personer eventuellt skattar olika beroende på dagsform. Vi kan därför inte säga att vårt resultat visar att antalet traumatiska livshändelser ökar risken för neuroticism men att traumatiska livshändelser, framförallt interpersonella händelser, eventuellt kan öka risken att skatta högt på VPSQ och utveckla neurotiska personlighetsdrag.

En annan svaghet är att vårt urval ej speglar normalpopulationen eftersom vi endast har

kvinnor i vår studiepopulation. Kvinnor har i tidigare studier visat sig uttrycka högre grad av

neuroticism vilket kan göra att göra att många kanske skattar högre på VPSQ vilket gör att

24

ytterligare studier behövs där man inkluderar även män innan formuläret går att använda kliniskt för alla. Dock skulle formuläret kunna användas för endast kvinnor.

Det kan även finnas en recall bias, alltså att personer med en neurotisk personlighet upplever livshändelser som mer traumatiska och kommer ihåg dessa bättre och därför får högre antal traumatiska livshändelser än de med lägre neuroticism. Samma åt andra hållet, att personer med låg neuroticism inte upplever några av livshändelserna traumatiska och därför inte rapporterar dessa.

Framtida forskning

För att verkligen kunna svara på frågan skulle det behövas en randomiserad studie där hälften av deltagarna blev utsatta för bestämda traumatiska livhändelser under uppväxten och de andra svarar som kontrollgrupp. Detta är såklart icke genomförbart och mycket oetiskt.

Mätningar med personlighetstester skulle behöva göras vid upprepade tillfällen i livet och studier som inkluderar även män och icke-gravida behövs. För att utesluta recall bias bör studien vara longitudinell.

Men det kan vara svårt att få svar på frågan annars då det kan finnas och antagligen finns mycket som påverkar vår personlighetsutveckling.

I framtiden hoppas vi att valideringen av ett enklare formulär till att mäta neuroticism (till ex VPSQ) för att bättre kunna använda för att upptäcka individer med en riskpersonlighet. Om det skulle vara så att till exempel VPSQ kan upptäcka individer med hög grad av neuroticism är detta formuläret mer lämpligt att använda inom vården. De flesta formulär som idag finns för att mäta neuroticism består av många frågor, tar lång tid att fylla i samt att de kan vara svåra att sammanställa. VPSQ går snabbt att fylla i och det är lätta att räkna ihop

totalpoängen. VPSQ kan då användas för att upptäcka individer med en personlighet som ökar risken för depression, på så sätt kan ett eventuellt förebyggande arbete utföras. I ett senare skede kan man även försöka utveckla en behandlingsstrategi och förbättra omhändertagande av barn och unga som utsatts för framförallt interpersonella traumatiska livshändelser, för att potentiellt minska utvecklingen av en neurotisk personlighet. Om detta är möjligt kan vi i framtiden se en minskning av allvarliga depressioner och suicid.

Slutsats

Sammanfattningsvis kan vi säga att det verkar finns en koppling mellan traumatiska

livshändelser framförallt interpersonella livshändelser och en ångest- och orosdriven

25

personlighet I vårt material. Flera studier behövs för att replikera detta fynd även i andra

populationer.

26

Referenser

Allport, G.W. (1946). Personality, a symposium; geneticism versus ego-structure in theories of personality. Br. J. Educ. Psychol. 16, 57–68.

Almas, A., Moller, J., Iqbal, R., and Forsell, Y. (2017). Effect of neuroticism on risk of cardiovascular disease in depressed persons - a Swedish population-based cohort study. BMC Cardiovasc. Disord.

17, 185.

Antony, M.M., and Stein, M.B. (2009). Oxford Handbook of Anxiety and Related Disorders (p156) (Oxford University Press, USA).

Bandelow, B., Gutermann, J., Peter, H., and Wedekind, D. (2013). Early traumatic life events, parental attitudes, family history, and birth risk factors in patients with depressive disorder and healthy controls. Int. J. Psychiatry Clin. Pract. 17, 56–63.

Barlow, D.H. (2000). Unraveling the mysteries of anxiety and its disorders from the perspective of emotion theory. Am. Psychol. 55, 1247–1263.

Barlow, D.H., Sauer-Zavala, S., Carl, J.R., Bullis, J.R., and Ellard, K.K. (2014a). The Nature, Diagnosis, and Treatment of Neuroticism: Back to the Future. Clin. Psychol. Sci. 2, 344–365.

Barlow, D.H., Ellard, K.K., Sauer-Zavala, S., Bullis, J.R., and Carl, J.R. (2014b). The Origins of Neuroticism. Perspect. Psychol. Sci. J. Assoc. Psychol. Sci. 9, 481–496.

Barlow, D.H., Farchione, T.J., Bullis, J.R., Gallagher, M.W., Murray-Latin, H., Sauer-Zavala, S., Bentley, K.H., Thompson-Hollands, J., Conklin, L.R., Boswell, J.F., et al. (2017). The Unified Protocol for Transdiagnostic Treatment of Emotional Disorders Compared With Diagnosis-Specific Protocols for Anxiety Disorders: A Randomized Clinical Trial. JAMA Psychiatry 74, 875–884.

Boillat, C., Schwab, N., Stutz, M., Pflueger, M.O., Graf, M., and Rosburg, T. (2017). Neuroticism as a risk factor for child abuse in victims of childhood sexual abuse. Child Abuse Negl. 68, 44–54.

Bouchard, T.J., and Loehlin, J.C. (2001). Genes, Evolution, and Personality. Behav. Genet. 31, 243–

273.

Boyce, P., Hickey, A., Gilchrist, J., and Talley, N.J. (2001). The development of a brief personality scale to measure vulnerability to postnatal depression. Arch. Womens Ment. Health 3, 147–153.

Briley, D.A., and Tucker-Drob, E.M. (2014). Genetic and environmental continuity in personality development: a meta-analysis. Psychol. Bull. 140, 1303–1331.

Bullis, J.R., Fortune, M.R., Farchione, T.J., and Barlow, D.H. (2014). A preliminary investigation of the long-term outcome of the Unified Protocol for Transdiagnostic Treatment of Emotional Disorders.

Compr. Psychiatry 55, 1920–1927.

Cervera, S., Lahortiga, F., Martínez-González, M.A., Gual, P., de Irala-Estévez, J., and Alonso, Y. (2003).

Neuroticism and low self-esteem as risk factors for incident eating disorders in a prospective cohort

study. Int. J. Eat. Disord. 33, 271–280.

27

Chen, J., Cai, Y., Cong, E., Liu, Y., Gao, J., Li, Y., Tao, M., Zhang, K., Wang, X., Gao, C., et al. (2014).

Childhood sexual abuse and the development of recurrent major depression in Chinese women. PloS One 9, e87569.

Cox, B.J., MacPherson, P.S.R., Enns, M.W., and McWilliams, L.A. (2004). Neuroticism and self-criticism associated with posttraumatic stress disorder in a nationally representative sample. Behav. Res. Ther.

42, 105–114.

Dallman, M.F., la Fleur, S.E., Pecoraro, N.C., Gomez, F., Houshyar, H., and Akana, S.F. (2004).

Minireview: glucocorticoids--food intake, abdominal obesity, and wealthy nations in 2004.

Endocrinology 145, 2633–2638.

Drabant, E.M., Ramel, W., Edge, M.D., Hyde, L.W., Kuo, J.R., Goldin, P.R., Hariri, A.R., and Gross, J.J.

(2012). Neural mechanisms underlying 5-HTTLPR-related sensitivity to acute stress. Am. J. Psychiatry 169, 397–405.

Fan, H., Zhang, Q., Tang, T., and Cai, W. (2016). [Personality Change due to Brain Trauma Caused by Traffic Accidents and Its Assessment of Psychiatric Impairment]. Fa Yi Xue Za Zhi 32, 100–104.

Gelabert, E., Subirà, S., Plaza, A., Torres, A., Navarro, P., Imaz, M.L., Valdés, M., García-Esteve, L., and Martín-Santos, R. (2011). The Vulnerable Personality Style Questionnaire: psychometric properties in Spanish postpartum women. Arch. Womens Ment. Health 14, 115–124.

Genetics of Personality Consortium, de Moor, M.H.M., van den Berg, S.M., Verweij, K.J.H., Krueger, R.F., Luciano, M., Arias Vasquez, A., Matteson, L.K., Derringer, J., Esko, T., et al. (2015). Meta-analysis of Genome-wide Association Studies for Neuroticism, and the Polygenic Association With Major Depressive Disorder. JAMA Psychiatry 72, 642–650.

Goodwin, R.D., and Gotlib, I.H. (2004). Gender differences in depression: the role of personality factors. Psychiatry Res. 126, 135–142.

Gunnar, M., and Quevedo, K. (2007). The neurobiology of stress and development. Annu. Rev.

Psychol. 58, 145–173.

Gustavsson, J.P., Bergman, H., Edman, G., Ekselius, L., von Knorring, L., and Linder, J. (2000). Swedish universities Scales of Personality (SSP): construction, internal consistency and normative data. Acta Psychiatr. Scand. 102, 217–225.

Hagger-Johnson, G., Roberts, B., Boniface, D., Sabia, S., Batty, G.D., Elbaz, A., Singh-Manoux, A., and Deary, I.J. (2012). Neuroticism and cardiovascular disease mortality: socioeconomic status modifies the risk in women (UK Health and Lifestyle Survey). Psychosom. Med. 74, 596–603.

Harmer, C.J., Mackay, C.E., Reid, C.B., Cowen, P.J., and Goodwin, G.M. (2006). Antidepressant drug treatment modifies the neural processing of nonconscious threat cues. Biol. Psychiatry 59, 816–820.

Herlofson, J., 1948, and Ekselius, L., 1953 (2009). Psykiatri (p365) (Lund: Studentlitteratur).

Iliadis, S.I., Koulouris, P., Gingnell, M., Sylvén, S.M., Sundström-Poromaa, I., Ekselius, L.,

Papadopoulos, F.C., and Skalkidou, A. (2015). Personality and risk for postpartum depressive

symptoms. Arch. Womens Ment. Health 18, 539–546.

28

Jackson, J.J., Thoemmes, F., Jonkmann, K., Lüdtke, O., and Trautwein, U. (2012). Military training and personality trait development: does the military make the man, or does the man make the military?

Psychol. Sci. 23, 270–277.

Kandler, C., Bleidorn, W., Riemann, R., Angleitner, A., and Spinath, F.M. (2012). Life events as environmental States and genetic traits and the role of personality: a longitudinal twin study. Behav.

Genet. 42, 57–72.

Keightley, M.L., Seminowicz, D.A., Bagby, R.M., Costa, P.T., Fossati, P., and Mayberg, H.S. (2003).

Personality influences limbic-cortical interactions during sad mood induction. NeuroImage 20, 2031–

2039.

Kendler, K.S., Kuhn, J., and Prescott, C.A. (2004a). The interrelationship of neuroticism, sex, and stressful life events in the prediction of episodes of major depression. Am. J. Psychiatry 161, 631–

636.

Kendler, K.S., Kuhn, J.W., and Prescott, C.A. (2004b). Childhood sexual abuse, stressful life events and risk for major depression in women. Psychol. Med. 34, 1475–1482.

Kennedy, S.J., Rapee, R.M., and Edwards, S.L. (2009). A selective intervention program for inhibited preschool-aged children of parents with an anxiety disorder: effects on current anxiety disorders and temperament. J. Am. Acad. Child Adolesc. Psychiatry 48, 602–609.

Koolhaas, J.M., Bartolomucci, A., Buwalda, B., de Boer, S.F., Flügge, G., Korte, S.M., Meerlo, P., Murison, R., Olivier, B., Palanza, P., et al. (2011). Stress revisited: a critical evaluation of the stress concept. Neurosci. Biobehav. Rev. 35, 1291–1301.

Mandelli, L., Nearchou, F.A., Vaiopoulos, C., Stefanis, C.N., Vitoratou, S., Serretti, A., and Stefanis, N.C. (2015). Neuroticism, social network, stressful life events: association with mood disorders, depressive symptoms and suicidal ideation in a community sample of women. Psychiatry Res. 226, 38–44.

Martín-Santos, R., Gelabert, E., Subirà, S., Gutierrez-Zotes, A., Langorh, K., Jover, M., Torrens, M., Guillamat, R., Mayoral, F., Canellas, F., et al. (2012). Research letter: is neuroticism a risk factor for postpartum depression? Psychol. Med. 42, 1559–1565.

McCrae, R.R., and John, O.P. (1992). An introduction to the five-factor model and its applications. J.

Pers. 60, 175–215.

McCrae, R.R., Costa, P.T., Ostendorf, F., Angleitner, A., Hrebícková, M., Avia, M.D., Sanz, J., Sánchez- Bernardos, M.L., Kusdil, M.E., Woodfield, R., et al. (2000). Nature over nurture: temperament, personality, and life span development. J. Pers. Soc. Psychol. 78, 173–186.

Miller, G.E., Chen, E., and Zhou, E.S. (2007). If it goes up, must it come down? Chronic stress and the hypothalamic-pituitary-adrenocortical axis in humans. Psychol. Bull. 133, 25–45.

Morgan, A.J., Rapee, R.M., Salim, A., Goharpey, N., Tamir, E., McLellan, L.F., and Bayer, J.K. (2017).

Internet-Delivered Parenting Program for Prevention and Early Intervention of Anxiety Problems in Young Children: Randomized Controlled Trial. J. Am. Acad. Child Adolesc. Psychiatry 56, 417–425.e1.

Nilsson, D., Gustafsson, P.E., and Svedin, C.G. (2010). Self-reported potentially traumatic life events

and symptoms of post-traumatic stress and dissociation. Nord. J. Psychiatry 64, 19–26.

29

O’Sullivan, C. (2004). The psychosocial determinants of depression: a lifespan perspective. J. Nerv.

Ment. Dis. 192, 585–594.

Otte, C., Neylan, T.C., Pole, N., Metzler, T., Best, S., Henn-Haase, C., Yehuda, R., and Marmar, C.R.

(2005). Association between childhood trauma and catecholamine response to psychological stress in police academy recruits. Biol. Psychiatry 57, 27–32.

Purves, D. (2012). Neuroscience. (Chapter 29) (Sunderland, Mass;Basingstoke; Sinauer Associates).

Quilty, L.C., Meusel, L.-A.C., and Bagby, R.M. (2008). Neuroticism as a mediator of treatment response to SSRIs in major depressive disorder. J. Affect. Disord. 111, 67–73.

Rapee, R.M., Kennedy, S., Ingram, M., Edwards, S., and Sweeney, L. (2005). Prevention and early intervention of anxiety disorders in inhibited preschool children. J. Consult. Clin. Psychol. 73, 488–

497.

Roberts, B.W., and Jackson, J.J. (2008). Sociogenomic personality psychology. J. Pers. 76, 1523–1544.

Schmitz, N., Kugler, J., and Rollnik, J. (2003). On the relation between neuroticism, self-esteem, and depression: results from the National Comorbidity Survey. Compr. Psychiatry 44, 169–176.

Shipley, B.A., Weiss, A., Der, G., Taylor, M.D., and Deary, I.J. (2007). Neuroticism, extraversion, and mortality in the UK Health and Lifestyle Survey: a 21-year prospective cohort study. Psychosom. Med.

69, 923–931.

Soskin, D.P., Carl, J.R., Alpert, J., and Fava, M. (2012). Antidepressant effects on emotional temperament: toward a biobehavioral research paradigm for major depressive disorder. CNS Neurosci. Ther. 18, 441–451.

Stein, M.B., Simmons, A.N., Feinstein, J.S., and Paulus, M.P. (2007). Increased amygdala and insula activation during emotion processing in anxiety-prone subjects. Am. J. Psychiatry 164, 318–327.

Takahashi, N., Suzuki, A., Matsumoto, Y., Shirata, T., and Otani, K. (2017). Perceived parental

affectionless control is associated with high neuroticism. Neuropsychiatr. Dis. Treat. 13, 1111–1114.

Tang, T.Z., DeRubeis, R.J., Hollon, S.D., Amsterdam, J., Shelton, R., and Schalet, B. (2009). Personality change during depression treatment: a placebo-controlled trial. Arch. Gen. Psychiatry 66, 1322–1330.

Terracciano, A., Balaci, L., Thayer, J., Scally, M., Kokinos, S., Ferrucci, L., Tanaka, T., Zonderman, A.B., Sanna, S., Olla, N., et al. (2009). Variants of the serotonin transporter gene and NEO-PI-R

Neuroticism: No association in the BLSA and SardiNIA samples. Am. J. Med. Genet. Part B Neuropsychiatr. Genet. Off. Publ. Int. Soc. Psychiatr. Genet. 150B, 1070–1077.

Turkheimer, E. (2000). Three Laws of Behavior Genetics and What They Mean. Curr. Dir. Psychol. Sci.

9, 160–164.

Webb, B.T., Guo, A.-Y., Maher, B.S., Zhao, Z., van den Oord, E.J., Kendler, K.S., Riley, B.P., Gillespie, N.A., Prescott, C.A., Middeldorp, C.M., et al. (2012). Meta-analyses of genome-wide linkage scans of anxiety-related phenotypes. Eur. J. Hum. Genet. EJHG 20, 1078–1084.

White, K.S., Brown, T.A., Somers, T.J., and Barlow, D.H. (2006). Avoidance behavior in panic disorder:

the moderating influence of perceived control. Behav. Res. Ther. 44, 147–157.

30

Xia, J., He, Q., Li, Y., Xie, D., Zhu, S., Chen, J., Shen, Y., Zhang, N., Wei, Y., Chen, C., et al. (2011). The relationship between neuroticism, major depressive disorder and comorbid disorders in Chinese women. J. Affect. Disord. 135, 100–105.

Zimmermann, J., and Neyer, F.J. (2013). Do we become a different person when hitting the road?

Personality development of sojourners. J. Pers. Soc. Psychol. 105, 515–530.