Personcentrerad vård på äldreboende
En enkätstudie med fokus på vårdpersonalens erfarenhet och utbildning
Författare: Tiberius Gherac och Isabelle Törsleff Handledare: Stefan Andersson
Självständigt arbete 15hp
Abstrakt
Bakgrund: Personcentrerad vård handlar om att sätta personen i fokus, uppmuntra till delaktighet och självbestämmande samt utgå från personens behov. För detta krävs rätt förutsättningar, vårdmiljö och personcentrerade processer. Teamarbete skapar goda möjligheter för vårdpersonal och patienter. En åldrande befolkning innebär utmaningar för äldreomsorgen och behovet av vård- och omsorgsutbildad personal ökar. Syfte: Syftet var att utifrån ett vårdpersonalperspektiv utforska förekomsten av personcentrerad vård på äldreboende. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie har genomförts. Instrumentet Person-Centered Care Assessment Tool (P-CAT) användes. Data analyserades med analytisk statistik. Resultat: Totalt svarade 46 personer på enkäten. Baserat på P-CAT rapporterades förekomsten av personcentrerad vård vara hög. Deltagare med gymnasium/folkhögskola som högst avslutade utbildning upplevde högre personcentrerad vård än de som gått högskola.
Vårdpersonal med vidareutbildning upplevde inte högre personcentrerad vård. Ingen skillnad i upplevd personcentrerad vård påvisades mellan vårdpersonal som
arbetade på demensboende och personal som inte arbetade på demensboende. Antal år inom vård och omsorg var inte associerat med grad av personcentrering. Slutsats:
Möjlighet till utveckling fanns inom organisation och miljö. Utbildningsinsatser bör följas upp och stödjas. Resultatet kan bidra till underlag för vidare diskussion inom verksamheten.
Nyckelord
Erfarenhet, Personcentrerad vård, Person-centered care assessment tool, Utbildning, Äldreboende.
Tack
Författarna vill tacka handledare Stefan Andersson för kontinuerlig feedback och möjligheten till bollande av idéer. Vi tackar även handledningsgruppen för stöd genom skrivprocessen. Slutligen tackar vi deltagande vårdpersonal som gjorde detta examensarbete möjligt.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Bakgrund 1
2.1 Personcentrerad omvårdnad 1
2.2 Ett personcentrerat ramverk 2
2.3 Positiva effekter av personcentrerad vård 4
2.4 Personcentrerad vård på äldreboende 4
2.5 Teamarbete och lagar 5
2.6 Vidareutbildning inom personcentrerad vård 7
2.7 Utmaningar framöver 8
2.8 Teoretisk referensram 8
2.8.1 Förvärvande av färdigheter i fem steg 8
2.8.2 Veta att och veta hur 10
3 Problemformulering 10
4 Syfte 11
5 Metod 12
5.1 Datainsamling 12
5.1.1 Enkät 12
5.2 Urval 14
5.3 Dataanalys 15
6 Forskningsetiska överväganden 16
7 Resultat 17
7.1 Urvalsbeskrivning 17
7.2 Upplevd förekomst av personcentrerad vård 18 7.2.1 Upplevd förekomst av personcentrerad vård på äldreboende som helhet 18
7.2.2 Dimension 1 - upplevd omfattning av individanpassad vård 18 7.2.3 Dimension 2 – upplevd grad av organisatoriskt stöd 19 7.2.4 Dimension 3 – upplevd grad miljötillgänglighet 19 7.3 Utbildningens och erfarenhetens inverkan på personcentrerad vård 21
7.3.1 Skillnader i skattning av personcentrerad vård i relation till
utbildning 21
7.3.2 Skillnader i upplevd personcentrerad vård avseende vidareutbildning
inom personcentrerad vård 21
7.3.3 Skillnader i upplevd personcentrerad vård avseende arbete på
demensboende och vanligt boende 22
7.3.4 Erfarenhetens inverkan på upplevd personcentrerad vård 23
8 Diskussion 23
8.1 Resultatdiskussion 23
8.1.1 Förekomst av upplevd personcentrerad vård 24 8.1.2 Utbildningens och erfarenhetens inverkan på upplevd
personcentrerad vård 25
8.2 Metoddiskussion 27
8.2.1 Datainsamling 28
8.2.2 Urval 30
8.2.3 Dataanalys 31
8.2.4 Etiska överväganden 31
9 Slutsatser 32
10 Referenser 34
Bilagor
Bilaga 1 Enkät
1 Inledning
Det pågående samarbetet mellan institutionen för hälso- och vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet och omsorgsförvaltningen i Kalmar har bjudit in studenter att skriva examensarbete på verksamhetsnära frågor. Vid kursens start bjöds författarna in till att göra en enkätstudie om personcentrerad vård som kunskapsunderlag till en forskningscirkel på ett äldreboende. Detta utgör grunden till det aktuella
examensarbetet. Konkret underlag för hur personcentrerad vård upplevs på avdelningen kan underlätta vid eventuellt förbättringsarbete. Författarna till denna studie var båda intresserade av att utöka sina kunskaper om personcentrerad vård.
Vidare var författarna måna om att den vård och omvårdnad som ges främjar de äldre på boende på bästa möjliga sätt, ett examensarbete med anknytning till verksamhet var ett givande lärotillfälle vilket författarna var tacksamma för.
2 Bakgrund
2.1 Personcentrerad omvårdnad
Begreppet personcentrerad härstammar från 1900-talets human-psykologi då psykologen Carl Rogers till en början använde begreppet “Client-centered psychotherapy” då han ville beskriva och förstå fenomenen personlighet och mellanmänskliga relationer. För Rogers var det viktigt att se den
hjälpsökande personen som en expert på sig själv och terapeuten en person som kunde hjälpa på vägen till självinsikt. Rogers övergick senare till att använda “person-centered” (Edvardsson, 2010; McCance & McCormack, 2018). Begreppet “person-centered” återkom på 1990-talet inom
demensvården, vilket är en specifik del av äldreomsorgen, med Tom
Kitwood som ansåg att forskning och behandling av demens gjordes med fel fokus. Han menade att vården skulle fokusera på personen “bakom”
demensens symtom och omvårdnadens fokus skulle vara att understödja
personen och möjliggöra en vardag värdig en människa (Edvardsson, 2010).
Trots begreppets ursprung och utveckling från vården av demens används personcentrerad vård även inom andra vårdkontexter. På äldreboende är personcentrerad vård av betydelse då äldre människor har många livserfarenheter vilka ligger till grund för hur individen uppfattar omgivningen och reagerar på händelser (Blomqvist, 2017).
Definitionen av personcentrerad vård kan sammanfattas i fyra områden; att sätta personen och dess livsvärld i fokus, uppmuntra till delaktighet och självbestämmande, skapa en terapeutisk relation mellan vårdtagare och vårdgivare samt att anpassa den fysiska miljön och vårdens innehåll till dem behov personen har (Edvardsson, 2010; McCance & McCormack, 2018).
Centralt för den personcentrerade omvårdnaden är att den ska utgå från individen och dennes perspektiv och att personen ska inkluderas i alla aspekter av vården (Blomqvist, 2017; Edvardsson, 2010).
2.2 Ett personcentrerat ramverk
McCormack och McCance (2006; 2010) beskriver ett personcentrerat ramverk bestående av fyra olika dimensioner:
förutsättningar, vårdmiljön,
personcentrerade processer samt resultat.
Dimensionerna är relaterade till varandra på så vis att de yttre måste uppfyllas för att den inre dimensionen resultatet ska nås (se figur1).
Den första dimensionen är förutsättningar
och handlar bland annat om vårdpersonalens professionella kompetens. För den professionella kompetensen ingår förmåga att fatta beslut, att prioritera
Figur 1 Ett personcentrerat ramverk (McCance
& McCormack, 2018)
vård samt medicinsk och medicinteknisk kunskap. Vårdpersonalen ska visa på utvecklade mellanmänskliga- och sociala färdigheter samt kunna
kommunicera på flera olika nivåer. Vårdpersonalen ska ha lojalitet till arbetet vilket innebär en hängivenhet och vilja att ge den vård som är bäst för
personen. Vidare ska tydlighet i övertygelser och värderingar finnas samt en god självkännedom då dessa kan påverka personens beslut. Vårdpersonal behöver en god självkännedom om hur de själva fungerar för att kunna hjälpa andra (McCance & McCormack, 2018; McCormack & McCance, 2010).
Den andra dimensionen handlar om den flerdimensionella vårdmiljön och om kontexten i vilken vården ges. För vårdmiljön behövs en adekvat fördelning av olika kompetenser för att sammansättningen ska gagna personen. Organisationens stöd och organisationsstruktur ingår i
dimensionen och är avgörande för kvaliteten på den personcentrerade vården.
Vidare är möjligheten att arbeta självständigt av betydelse. Komponenterna som ingår i vårdmiljön spelar en viktig roll för möjliggörandet av en personcentrerad vård (McCance & McCormack, 2018; McCormack &
McCance, 2010).
Den tredje dimensionen handlar om den personcentrerade processen vilken innefattar aktiviteter som används för att operationalisera personcentrerad vård. Vård erbjuds utifrån patientens övertygelser och värderingar. Vården ska vara engagerad och personen ska vara delaktig. Vårdpersonalen ska vara närvarande och arbeta för att främja personens behov (McCance &
McCormack, 2018; McCormack & McCance, 2010).
De resultat som förväntas av en effektiv personcentrerad vård möjliggörs av uppfyllda tidigare nämnda dimensioner. Resultaten speglas i tillfredsställelse och delaktighet, en känsla av välbefinnande samt en miljö som är botande.
Personens upplevelse av vården är det mest konkreta måttet på resultat (McCance & McCormack, 2018; McCormack & McCance, 2010).
2.3 Positiva effekter av personcentrerad vård
Enligt Edvardsson (2010) fanns positiva effekter av personcentrerad vård för både personal och äldre. Högre grad av personcentrering har visat sig leda till mindre beteendeförändringar samt högre grad av välbefinnande och
vakenhetsgrad hos personer med demens. När ett personcentrerat
förhållningssätt användes vid duschning ledde detta till mindre agitation, obehag och aggressivitet. Även för personalen framkom fördelar med ett personcentrerat förhållningssätt då de upplevde arbetsuppgiften som lättare att genomföra (Edvardsson, 2010). Högre arbetstrivsel för vårdpersonalen är kopplat till ett personcentrerat förhållningssätt (Røen, Bergh, Kirkevold, Selbæk, Engedal, & Testad, 2018). Enligt en studie av Vassbø, Kirkevold, Edvardsson, Sjogren, Lood och Bergland (2019) fokuserade personalen mer på personen istället för diagnosen då personalen lärde känna de boende och dess önskningar. Personalen uttryckte även att det blev viktigt att skapa en trygg och hemtrevlig stämning för att främja de boendes hälsa och
välmående. När personalen följde de boendes rutiner för att främja hälsa resulterade detta i en förbättring för både boendes och personalens dag.
Vidare bidrog det personcentrerade förhållningssättet till en känsla av självständighet och befogenhet att besluta om och ta ansvar över sina arbetsuppgifter under arbetspasset (Vassbø et al., 2019).
2.4 Personcentrerad vård på äldreboende
Enligt Blomqvist och Beck (2017) är livsberättelsen central inom personcentrerad vård av äldre. Fischer Santamäki (2010) menar att
kännedom om personen som ska vårdas behövs för att kunna sätta denna i centrum och utgå från ett personcentrerat förhållningssätt. Livsberättelsen förmedlar vem personen är och hur hen ser på livet och omvärlden.
Livsberättelsen ger förståelse för drömmar, hopp och förväntningar. Detta oberoende vilket tillstånd personen befinner sig i. För att ta del av en livsberättelse krävs ett möte mellan två personer. Mottagaren måste vara
intresserad av att ta emot berättelsen och lyssna på den andre. Genom att dela med sig av sin livsberättelse kan lindra lidande, förebygga ohälsa, vara helande och ge en ökad känsla av inre frid (Fischer Santamäki, 2010;
Blomqvist & Beck, 2017).
Genom att dela med sig av sin livsberättelse får den äldre se tillbaka på sitt liv och en helhet byggs på så sätt upp. Om personen inte får dela med sig av sin livsberättelse kan detta istället leda till förtvivlan och desperation
(Blomqvist & Beck, 2017). Arbete med personens övertygelser och
värderingar är grundläggande för den personcentrerade vården. McCormack och McCance (2010) menar att personer definieras av sin historia och sina relationer. Därför måste vårdpersonal ha inställningen att varje person är sin egen individ (McCormack & McCance, 2010).
2.5 Teamarbete och lagar
Berlin (2018) beskriver att hälso- och sjukvården under 1970-talet blivit kritiserat av alltför styva regler och byråkrati. Detta ledde till svårigheter för den som söker hjälp att få den hjälp hen behöver. Teamarbete har införts som lösning på detta problem med mål att förenkla vårdarbetet genom ett
gemensamt syfte samt minska byråkratin för både personal och patienter.
Teamarbete har skiftat från ett mekaniskt utförande av uppgifter med avgränsningar till ett arbete som har helheten i åtanke. Begreppet team har förfinats och upplevs som en gynnsam och självklar kompetens där fokus ligger på att uppnå en bra och säker vård för patienten (Berlin, 2018).
Vidare beskriver Berlin (2018) möjligheter och hinder som teamarbete medför. Möjligheter som skapats genom teamarbetet kan förenklat förklaras utifrån 3 perspektiv. 1) Information och informationsspridning effektiviseras för både patienter och personal där information lättare kan spridas mellan personer som har nära kontakt. 2) Samordning av arbete förbättras där resurser kan tilldelas utifrån aktuellt behov. En sårbar arbetsuppgift upplevs
mindre sårbar när arbetsuppgiften delas av flera personer. Engagemang i teamet skapas på så sätt och teamkänslan förstärks. 3) Ett transparent arbetssätt skapas av teamarbetet. Att ta till sig andras kunskap och
information kräver förtroende och tillit. Detta ger en förmåga att sätta sig i varandras situation, täcka upp och se varandras möjligheter och behov.
Utmaningar som teamarbetet ställer är att rollerna och ansvaren tydligt måste definieras både enskilt och som yrkesgrupp för att minska risken för
missuppfattningar. Ledarskapet är en viktig aspekt att ta hänsyn till eftersom miljön kan påverkas negativt av rivalitet, prestige och kulturella
motsättningar. Ytterligare utmaning för teamarbetet är risken att utveckla en kultur som använder ineffektiva rutiner eller beslutprocesser. Exempel på detta fenomen är en “ja-sägar-kultur” eller en “nej-sägar-kultur” Berlin (2018).
Undersköterskans huvuduppgift är att arbeta nära människor som är i behov av vård eller omsorg med fokus på omvårdnad och medicinska insatser.
Arbetsuppgifterna för en undersköterska är varierande och skiljer sig beroende på om undersköterskan arbetar inom äldreboende eller på en vårdavdelning (Arbetsförmedlingen, u.å.). För närvarande saknas tydliga kompetensbeskrivningar och nationell standard för undersköterskeutbildning (Kommunal, u.å.). Den 1 juli 2021 börjar en ny programplan för vård-och omsorgsprogrammet att gälla. Förändringarna görs för att skapa jämlika nationella förutsättningar för en sammanhållen undersköterskeutbildning (Skolverket, 2020).
Sjuksköterskeyrket är ett legitimerat yrke med tydliga kompetenskrav inom omvårdnad och biomedicin. Inom ett team måste sjuksköterskan ofta förhålla sig till eller koordinera insatser från övriga professioner samtidig som hen ansvarar för omvårdnad och medicinska bedömningar (Berlin, 2018). Även om sjuksköterskan inte har en formell chefsposition är det dennes ansvar att
styra vården i de fall det behövs för att vården ska utföras på ett patientsäkert sätt (Kihlgren, 2009). Färdigheter som att leda, organisera, prioritera,
samordna omvårdnadsarbetet, delegera och fördela arbetsuppgifter utifrån aktuella föreskrifter och på ett patientsäkert sätt är ett krav sjuksköterskan måste uppfylla enligt svensk sjuksköterskeförenings kompetensbeskrivning för sjuksköterskor (2017).
Oavsett profession eller team understryks vikten av att erbjuda
personcentrerad vård också av lagar. På äldreboende arbetar vårdpersonal under Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) som uttrycker att all vårdpersonal bör så lång det är möjligt låta den äldre själv välja hur och när stöd och hjälp ska ges. Oavsett utbildningsnivå bör all personal erbjuda personcentrerad vård oberoende om man är vårdbiträde, undersköterska, sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast eller har specialistutbildning inom ett visst område (SFS 2001:453).
2.6 Vidareutbildning inom personcentrerad vård
Enligt Socialstyrelsen (u.å.) bör möjlighet till kontinuerlig och långsiktig utveckling vara högprioriterad för personal inom äldreomsorg. Stöd till personal att anpassa personcentrerad vård finns också i olika form av
utbildningar. Demens ABC är en webbutbildning inom personcentrerad vård för vårdpersonal om personer med demens (Svenskt Demenscentrum, u.å.).
Med Människa är en utbildning där personal coachas på plats av handledare angående personcentrerad vård (Göteborgs Universitet, 2019). BPSD- registret är ett kvalitetsregister för personer med beteendemässiga och psykiska symptom. Registret är en komponent som bidrar till högre tillämpning av personcentrerad vård. För att använda registret ingår utbildning i personcentrerad vård (Svenskt Demenscentrum, u.å.).
2.7 Utmaningar framöver
Vård och omsorg för äldre står inför stora utmaningar då antalet äldre kommer att öka de kommande åren. Andelen personer över 80 år i Sverige beräknas öka från 5% (2017) till 9% år 2050. Med medicinsk utveckling har nya behandlingsmetoder erbjudits den äldre befolkningen vilket ökar
livslängden (Socialstyrelsen, 2019). Ytterligare utmaningar handlar om bristen på kompetent personal. Det innefattar både att behålla befintlig personal samt att rekrytera ny personal. Fram till år 2035 beräknas efterfrågan på vård- och omsorgsutbildade personer öka med 65%
(Socialstyrelsen, 2019). Enligt en rapport från Inspektionen för vård och omsorg (2020) baserat på avvikelser från verksamhetsåret 2019 fick de äldre inte sina behov tillgodosedda. Bristande personcentrering ledde till
otrygghet, ökad patientrisk, vårdskador och missförhållanden (Inspektionen för vård och omsorg, 2020).
2.8 Teoretisk referensram
För att utforska utbildningens och erfarenhetens betydelse för
personcentrerad vård har Patricia Benners omvårdnadsteori “Från novis till expert” (1993) valts. Teorin beskriver förvärvande och utveckling av färdigheter i fem steg vilka är: novis, avancerad nybörjare, kompetent, skicklig och expert. Gemensamt för de fem stegen är att de speglar
förändringar i tre allmänna aspekter av kvalificerade prestationer (Benner, 1993).
2.8.1 Förvärvande av färdigheter i fem steg
Benner (1993) beskriver Novis som det första steget. I detta steget är individen nybörjare och saknar erfarenhet inom det område och situation de förväntas prestera. För möjligheten att skaffa sig erfarenheter och uträtta uppgifter vilka är nödvändiga för utveckling av färdigheter erbjuds undervisning om rutinegenskaper som inte är kopplade till en specifik situation. Exempel är mätvärden på patientens tillstånd. Novisen är
regelstyrd och saknar erfarenhet av situationer hen möts av. Regler är nödvändiga för att vägleda. Nackdelen är att framgångsrika prestationer motverkas av regler då de inte talar om vilka uppgifter som är viktiga. Både studerande, och vårdpersonal i en ny klinisk miljö är nybörjare (Benner, 1993).
Vårdpersonal kan enligt Benner (1993) som avancerad nybörjare, nätt och jämnt visa på godtagbara prestationer. Vid detta stadium kan sjuksköterskan själv, eller med hjälp av handledare, identifiera betydelsefulla och
återkommande delar i en situation efter att själv ha klarat av tillräckligt många riktiga situationer. Delarna består av generella mer övergripande särdrag vilka enbart kan identifieras med tidigare erfarenhet (Benner, 1993).
Efter arbete inom samma eller likartade omständigheter i två till tre år övergår hen till det tredje stadiet; kompetent. Vårdpersonalens perspektiv vidgas och handlingar görs med långsiktiga mål eller planer i åtanke. För den kompetenta vårdpersonalen finns en förmåga att prioritera uppgifter samt att identifiera vad som är av störst betydelse i nuet och i framtiden. Förmåga att medvetet analysera problem och klara av oförutsedda händelser finns. Vid detta stadium är praktiska övningar av betydelse för vidare utveckling av färdigheter (Benner, 1993).
Benner (1993) beskriver vidare att en individ vid det fjärde stadie (skicklig) har en mer kvalitativ perception av problemet som underlättar
problemhantering. Ett skift i tänkandet för beslutfattande börjar ske vid det här stadiet där problemhantering baseras på tidigare erfarenhet och inte bara regler. Detta benämns också intuition och ger minskad stress vid
beslutfattande. (Benner, 1993).
Slutligen förklarar Benner (1993) att en individ vid det femte stadiet (expert) har högutvecklad kunskap som gör att beslutfattande fördröjs minimalt och
arbetet sker utan hinder. När patienten inte följer den förväntade planen har sjuksköterskan på denna nivå effektiv förmåga att fånga upp detaljer i patientens tillstånd som hjälper till att förutse möjliga utfall (Benner, 1993).
2.8.2 Veta att och veta hur
Benner (1993) förklarar skillnaden mellan “veta att” och “veta hur” kunskap där det förstnämnda syftar på ett linjärt och fragmenterat regelsystem som individen måste ta till sig för att använda som handlingsplan vid utförande av arbetet. “Veta hur” är kontextbunden och kan inte läras ut utan måste erfaras.
“Veta hur” kunskapen anses utvecklas utifrån konkreta situationer när individen regelbundet ställs inför nya utmaningar som kräver för stunden medveten reflektion Genom nya och regelbundna utmaningar kommer individen utveckla sin kunskap och på en djupare nivå förstå regelsystem.
Detta i sin tur kommer att underlätta beslutfattandet då beslut kommer att styras av intuition medan mer uppmärksamhet kan ägnas åt flexibilitet, följsamhet och att vara i stunden. “Veta hur” kunskapen kan inte verbaliseras då individen själv inte är medveten av processen som leder till agerande då detta styrs av den intuitiva känslan. “Veta hur” är av stort intresse inom andra områden och därför har den fått fler benämningar som till exempel tyst kunskap, personlig kunskap, praktisk kunskap eller förtrogenhetskunskap.
Utbildning och erfarenhet är aspekter som avspeglar “veta att” och “veta hur” kunskap. “Veta att” och “veta hur” kan inte integreras utan dem måste periodisk utmanas och kompletteras varandra för att en högre expertisnivå ska nås (Benner, 1993).
3 Problemformulering
All vårdpersonal bör erbjuda personcentrerad vård så långt det är möjligt.
Vårdpersonal ska enligt lagstiftning låta den äldre själv välja hur och när stöd
och hjälp ska ges. Personcentrerad vård är positiv för både personal och individer som får vård. Vårdpersonal har en viktig roll för att främja individens och dennes närstående mänskliga rättigheter, värderingar, sedvänjor och trosuppfattningar. Personcentrerad vård ska utgå från
individen och dennes perspektiv och personen ska inkluderas i alla aspekter av vården. På äldreboende är personcentrerad vård av betydelse då äldre har många livserfarenheter som ligger till grund för hur individen uppfattar omgivningen och reagerar på händelser. Vård och omsorg står inför stora utmaningar då antalet äldre över 80 beräknas öka de kommande åren samt att det råder brist på kompetent personal. Brister i att tillgodose de äldres behov har identifierats och kan åtgärdas genom ett personcentrerat förhållningssätt.
Därför är det av vikt att undersöka vårdpersonalens upplevelse av
personcentrerad vård på äldreboende. Samarbete i teamet under gynnsamma förhållanden är en bra förutsättning för personcentrerad och patientsäker vård. Vårdpersonalens utbildning och erfarenhet kan också ha en effekt på personcentrerad vård. Därför vill författarna i studien utifrån vårdpersonalens perspektiv utforska förekomsten av personcentrerad vård på äldreboende.
4 Syfte
Syftet var att utifrån ett vårdpersonalperspektiv utforska förekomsten av personcentrerad vård på äldreboende. Studien avser även att utforska om det finns en skillnad på hur personal upplever personcentrerad vård beroende på:
• vilken högsta avslutade utbildningsnivå vårdpersonalen har
• om vårdpersonal har vidareutbildning inom personcentrerad vård eller ej
• om vårdpersonalen arbetar på demensboende eller ej
samt om samband fanns mellan upplevelsen av personcentrerad vård och:
• antal år vårdpersonal arbetat inom vård och omsorg
5 Metod
En icke experimentell tvärsnittsstudie valdes som metod. Ett syfte med frågeställning formulerades som sedan besvaras med en enkät. En kvantitativ metod används för att identifiera samband, likheter och skillnader mellan variabler (Billhult, 2017b).
5.1 Datainsamling
Datainsamlingen gjordes med webbenkät i Survey & Report under två veckor. Enkäten skickades till vårdpersonal via e-post utifrån epostlistor erhållna av företrädare för verksamheten. Besvarade enkäter sparades direkt i Survey & Report.
5.1.1 Enkät
5.1.1.1 Bakgrundsfrågor och utforskande frågor
I enkäten ingick frågor om kön (man, kvinna, icke binär, vill ej svara), ålder (antal år), yrkeskategori (vårdbiträde, undersköterska,
specialistundersköterska, sjuksköterska, specialistsjuksköterska eller annat).
Deltagarna frågades om de arbetade på demensboende eller ej, hur länge de arbetat inom vård och omsorg (antal år), vilken deras högsta avslutade utbildningsnivå var (gymnasium, folkhögskola, universitet) samt om de hade vidareutbildning inom personcentrerad vård (till exempel Demens ABC, Med Människa, BPSD registret eller andra) (se bilaga 1).
På grund av låg svarsfrekvens av deltagare som har gått folkhögskola (n=2) valdes att dessa grupperades tillsammans med de som gått gymnasiet eftersom utbildningsnivåerna är närmast jämförbara.
5.1.1.2 Person-centered care assessment tool (P-CAT)
P-CAT är ett skattningsinstrument om upplevd personcentrerad vård för vård av äldre på boende (Edvardsson, Fetherstonhaugh, Nay & Gibson, 2010).
Instrumentet vände sig till vårdpersonal och bestod av 13 påståenden (fråga
8–20 i enkäten) vilka personalen tog ställning till. På så sätt skattades deras erfarenheter av faktorer som påverkar personcentrerad vård.
Svarsalternativen i P-CAT var en femgradig likertskala vilken sträckte sig mellan “nej, tar helt avstånd” (1p) till “ja, instämmer helt” (5p). Negativt formulerade påståenden inom P-CAT (14, 15, 16, 17 och 19, se bilaga 1) kodades omvänt så att svarsalternativen kunde jämföras med övriga
påståenden som inte var negativ formulerade. Totalpoäng varierade mellan 13 som lägst och 65 som högst. Högre totalpoäng innebar högre upplevd personcentrering.
Påståenden i P-CAT kategoriserades i 3 dimensioner för att ge indikation på hur bidragande delar för den personcentrerade vården upplevdes. Dessa dimensioner var: 1) omfattning av individanpassad vård (extent of personalizing care) [P-CAT 8–13, 18]; 2) organisatoriskt stöd (amount of organizational support) [P-CAT 14–17]; 3) grad av miljötillgänglighet (degree of environmental accessibility) [P-CAT 19-20] (Edvardsson et al.
2010).
De tre dimensionerna poängindelades enligt följande; Dimension 1) gav 7p- 35p där 14 och mindre innebar låg, 15–27 innebar medium samt 28 och över innebar hög omfattning av individanpassad vård. Dimension 2) gav 4 p-20 p där 8 och mindre innebar låg, 9–15 innebar medium samt 16 och över
innebar högt organisatoriskt stöd. Dimension 3) gav 2p-10p där 4 och mindre innebar låg, 5–7 innebar medium samt 8 och över innebar hög grad av
miljötillgänglighet. Poäng för varje dimension summerades enligt ovan och presenteras i tabell 3 (Edvardsson et al. 2010).
Enligt Edvardsson et al. (2010) beräknades poäng för ovan nämnda
dimensioner genom att göra om den femgradiga likertskalan till en tregradig
skala för “hög”, “låg” och “medel” grad av påståenden som bidrog till graden av personcentrering. Påståenden “Ja, instämmer helt” och “Instämmer
delvis” slogs samman till att innebära hög grad. “Nej, tar helt avstånd” och
“tar delvis avstånd” sammanslogs till att innebära låg grad. “Tveksamt, tar varken avstånd eller instämmer” innebar en medelnivå (Edvardsson et al.
2010).
P-CAT valdes eftersom instrumentet svarade på studiens syfte samt eftersom färdigkonstruerade och beprövade enkäter minskar risken för
missuppfattningar samt höjer reliabiliteten och validiteten för studien (Billhult, 2017b). P-CAT utvecklades av Edvardsson et al. (2010). Svensk översättning samt utvärdering av instrumentets validitet och reliabilitet gjordes av Sjögren, Lindkvist, Sandman, Zingmark och Edvardsson (2012).
Enligt Sjögren et al. (2012) speglade frågorna i instrumentet P-CAT innebörden av personcentrerad vård på ett adekvat sätt och instrumentets reliabilitet var tillfredsställande utifrån Cronbach’s alpha (α=0.75).
Totalt innehöll enkäten 20 frågor. Se bilaga 1 för enkät.
5.2 Urval
Urvalet bestod av 46 vårdpersonal från fyra äldreboenden inom ett team i en kommun i södra Sverige. Ett bekvämlighetsurval gjordes. 51 respondenter svarade ej på enkäten. En (1) respondent gick inte att nå med e-post. Internt bortfall förekom endast inom variabeln ålder där tre (3) respondenter ej svarade på frågan. Inklusionskriterierna var att deltagarna arbetade dag och kväll på äldreboenden där enkäten skickades ut. Exklusionskriterier var vårdpersonal som arbetade natt samt vårdpersonal som arbetade i hemtjänst.
Inbjudan till att medverka i studien gjordes genom en länk som skickats ut till all vårdpersonal på enheten via e-post. För att tillgodose bortfall
skickades enkäten ut till 98 medarbetare som uppfyllde inklusionskriterierna.
Teamet bestod av totalt 252 medarbetare varav 217 arbetade som
undersköterskor och 16 som vårdbiträden. Av vårdpersonalen var 25 män
och 227 kvinnor. Medelåldern på teamet var 43,5 år. Totalt 50 medarbetare arbetade på demensboende.
5.3 Dataanalys
Databehandling utfördes med IBM®️ SPSS®️ Statistics version 26, Armonk, New York, USA.
Oparat t-test utfördes för att bedöma om skillnad i personcentrerad vård fanns mellan utbildningsnivå, vidareutbildning inom personcentrerad vård samt om deltagare arbetade på demensboende eller ej (Ejlertsson, 2019).
Villkor för att utföra t-test var normalfördelade variabler samt att variansen skulle vara likvärdig inom variabler och mellan grupperna. Levene’s test användes för att bedöma om variansen i respons var lika fördelade mellan grupperna (McCormick, Salcedo & Poh, 2015). För att bedöma
normalfördelningen utfördes Shapiro-Wilk Test enligt Ghasemi och Zahediasl (2012). I samtliga fall t-testet användes bedömdes variansen likvärdig inom variablerna och mellan grupperna samt att data var
normalfördelade vilket innebar att villkoren för att utföra t-test uppfylldes.
Pearsons korrelationskoefficient valdes för att utforska om samband mellan antal år inom vård och omsorg och upplevd personcentrering fanns då en av variablerna är på intervallskala (Ejlertsson, 2019).
Signifikansnivå sattes på α <0,05 eftersom det är en vanligt förekommande signifikansnivå inom forskning. Denna signifikansnivå innebar att det löper högst 5% risk att förkasta nollhypotesen trots att den är sann (Ejlertsson, 2019).
6 Forskningsetiska överväganden
Enligt Helsingforsdeklarationen (2013) ska all forskning som inkluderar människor informeras om studien för att kunna ge ett informerat samtycke. I informationsbrevet till deltagarna poängterades att det var helt frivilligt att medverka. Deltagarna kunde välja att inte medverka eller närsomhelst avbryta medverkan utan att ange orsak och utan negativa konsekvenser.
Deltagarna gav samtycke till att medverka genom att svara på webbenkäten.
Vidare ska forskningen ta hänsyn till deltagarnas integritet
(Helsingforsdeklarationen, 2013). Insamlade enkätsvar behandlades och hanterades konfidentiellt och på ett sätt så att ingen obehörig kunde ta del av dem. Endast ansvariga studenter, handledare och examinator hade tillgång till källdata som raderades efter kursens slut. En etisk egengranskning samt ansökan om etisk rådgivande skickades in till etikkommittén Sydost. Etiskt yttrande erhölls från etikkommittén Sydost som ej såg etiska hinder med att genomföra examensarbetet (EPK 628–2020). Skriftligt godkännande att genomföra studien på enheten erhölls av verksamhetschef.
7 Resultat
7.1 Urvalsbeskrivning
Av de 46 deltagare som svarade på enkäten var 42 (91%) kvinnor och det vanligaste förekommande yrket var undersköterska (41 deltagare, 89%).
Majoriteten av deltagarna hade gymnasium som högst avslutade utbildning (37 deltagare, 80%). Medelåldern på deltagarna var 40,6 år med variation mellan 20 och 65 år. I genomsnitt hade deltagarna arbetat 12 år inom vård och omsorg vilket varierade mellan 1 och 45 år. Det var 20 deltagare som arbetade på äldreboende och 26 deltagare som arbetade på demensboende.
Av dessa hade 14 deltagare vidareutbildning inom personcentrerad vård (se tabell 1).
Tabell 1 Beskrivning av urval (n=46, missing (ålder) n=3)
Deltagare
Ålder, m (SD) [min/max]
40,6 (12,6) [20/65]
Kön, n (%) Kvinna Man
42(91) 4(9)
Högsta avslutade utbildning, n(%) Gymnasiet Folkhögskola Högskola/universitet
37 (80) 2 (4) 7 (15)
Antal år inom vård och omsorg, m (SD) [min/max]
13 (12) [1/45]
Arbetsplats, n (%) Demensboende
Äldreboende 26(56)
20(44)
Vidareutbildning inom personcentrerad vård, n (%)
Ja Nej
14(30,4) 32(69,6)
Bland deltagare som har gått vidareutbildning inom personcentrerad vård har 9 personer gått Demens ABC, 8 har gått BPSD och 1 deltagare har gått Med Människa. Flertal av deltagarna som har gått vidareutbildning inom
personcentrerad vård har mer än en (1) vidareutbildning inom personcentrerad vård (se figur 2).
Figur 2 Frekvensfördelning över vidareutbildningar inom personcentrerad vård
7.2 Upplevd förekomst av personcentrerad vård
7.2.1 Upplevd förekomst av personcentrerad vård på äldreboende som helhet
Deltagarna upplevde medel till hög personcentrerad vård med ett medelvärde av 47,5 på den totala skalan. Standardavvikelse var 6,1. Lägsta upplevda personcentrerad vård gav 34 poäng medan den högsta upplevda
personcentrerad vård gav 61 poäng.
7.2.2 Dimension 1 - upplevd omfattning av individanpassad vård Deltagarna upplevde hög omfattning av individanpassad vård med 28,5 poäng. Medelvärde för dimensionen var 4,1 och standardavvikelse var 0,5 (tabell 3). Påståenden som bidrog till den totala upplevelsen var följande; En majoritet av deltagarna (93,5%) tyckte att de ofta diskuterar hur en vård ska ges utifrån den enskilde boendes behov, att formella team möten hålls där boendes vård diskuteras (91,3%), att kunskap om de boendes livshistoria används i de vårdplaner som finns (73,9%). Av deltagarna svarade 71,7% att relationer mellan personal och boende var viktigare än arbetsuppgifterna.
Deltagarna instämmer med att det fanns frihet att ändra på arbetsrutiner utifrån hur de boende ville ha det 87%, de boende erbjöds i att delta i individanpassade aktiviteter 80,4%. Det var 58,7% deltagare som ansåg att bedömning av de boendes behov gjordes dagligen (se tabell 2).
7.2.3 Dimension 2 – upplevd grad av organisatoriskt stöd
Deltagare upplevde en medel grad av organisatoriskt stöd, totalt 13,1 poäng.
Medelvärde för dimensionen var 3,3 och standardavvikelse var 0,9 (tabell 3).
Påståenden i enkäten som bidrog till detta var att 47,8% av deltagarna tar avstånd från att de inte har tid att ge en vård som utgår från de boendes behov. Av deltagarna tycker 52,2% inte att miljön kändes kaotisk och 43,5%
instämde i att de måste få jobbet gjort innan de kan bekymra sig om att skapa en hemlik miljö. Av deltagarna tyckte 34,7% att organisationen hindrar dem från att ge en vård som utgår från den enskilde boendes behov (se tabell 2).
7.2.4 Dimension 3 – upplevd grad miljötillgänglighet
Graden av miljötillgänglighet upplevdes vara av medel grad med totalpoäng inom dimensionen 6,0 poäng. Medelvärdet var 3,0 och standardavvikelsen var 1,0 (se tabell 3). Bidragande påståenden till den totala upplevelsen inom dimensionen var att majoriteten av deltagarna i studien svarade att det är svårt för de boende att hitta i miljön samt att de boende kan vistas utomhus när de önskar (56,5% respektive 60,9%) (se tabell 2).
Tabell 2 Medelvärde och standardavvikelse för respektive påståenden i P-CAT. Frekvenser för kollapsade värden av svarsalternativen (n=46, missing n=0)
Påståenden i P-CAT m(SD)
Tar avstånd
n (%)
Tveksam n (%)
Instämmer n (%)
Vi diskuterar ofta hur vi ska ge en vård som utgår från den enskilde boendes behov.
4,3(0,8) 1 (2,2) 2 (4,3) 43 (93,5)
Vi har formella team möten där vi diskuterar de boendes vård
4,6(0,7) 1 (2,2) 3 (6,5) 42 (91,3)
Kunskap om de boendes livshistoria används i de vårdplaner vi har
3,9(1,0) 6 (13) 6 (13) 34 (73,9)
Relationen mellan personal och boende är viktigare än arbetsuppgifterna
3,9(1,2) 7 (15,2) 6 (13,1) 33 (71,7)
Vi har frihet att ändra på
arbetsrutiner utifrån hur de boende vill ha det.
4,1(0,8) 3 (6,5) 3 (6,5) 40 (87,0)
De boende erbjuds att delta i individanpassade dagliga aktiviteter.
4,0(0,9) 5 (10,9) 4 (8,7) 37 (80,4)
Jag har helt enkelt inte tid att ge en vård som utgår från den enskilde boendes behov.
3,3(1,3) 22 (47,8) 8 (17,4) 16 (34,8)
Miljön här känns kaotisk. 3,6(1,1) 24 (52,2) 12 (26,1) 10 (21,7)
Vi måste få jobbet gjort innan vi kan bekymra oss om att skapa en hemlik miljö.
2,9(1,2) 14 (30,4) 12 (26,1) 20 (43,5)
Den här organisationen hindrar mig från att ge en vård som utgår från den enskilde boendes behov.
3,3(1,3) 21 (45,7) 9 (19,6) 16 (34,7)
Bedömning av de boendes behov utförs dagligen.
3,7(1,2) 9 (19,6) 10 (21,7) 27 (58,7)
Det är svårt för de boende att hitta i miljön.
2,4(1,4) 12 (26,1) 8 (17,4) 26 (56,5)
De boende kan vistas utomhus när de önskar.
3,6(1,3) 8 (17,4) 10 (21,7) 28 (60,9)
Tabell 3 Medelvärde och standardavvikelse för varje påstående inom dimensionen samt totalpoäng för dimensioner i P-CAT (n=46, missing n=0)
m(SD) Total poäng
Omfattning av individanpassad vård 4,1(0,5) 28,5
Organisatoriskt stöd 3,3(0,9) 13,1
Grad av miljötillgänglighet 3,0(1,0) 6,0
Omfattning av individanpassad vård har en total möjlig variation mellan 7–35 Organisatoriskt stöd har en total möjlig variation mellan 4–20
Miljötillgänglighet har en total möjlig variation mellan 2–10
7.3 Utbildningens och erfarenhetens inverkan på personcentrerad vård
7.3.1 Skillnader i skattning av personcentrerad vård i relation till utbildning
Deltagare med gymnasieutbildning eller folkhögskola som högsta avslutade utbildningsnivå skattade signifikant högre upplevd personcentrerad vård (medelvärde av 48,4) än personer med högskoleutbildning (medelvärde av 42,9), (p-värde=0,027) (se tabell 4).
Tabell 4 Total poäng, medelvärden och standardavvikelser av personcentrerad vård för högsta avslutade utbildningsnivå (Gymnasiet/Folkhögskola n=39, högskola/universitet n=7)
Upplevd personcentrer
ad vård
Omfattning av individanpas
sad vård
Organisatori skt stöd
Grad av miljötillgänglig
het
Gymnasium/Folkhögs kola m(SD)
[min/max]
48,4(6,1) [34/61]
4,1(0,5) 3,3(1,0) 3,1(0,9)
Högskola/universitet
m(SD) [min/max] 42,9(4,6) [36/48]
3,7(0,5) 3,0(0,6) 2,6(0,9)
p-värde 0,027 0,023 0,361 0,269
7.3.2 Skillnader i upplevd personcentrerad vård avseende vidareutbildning inom personcentrerad vård
Ingen statistisk signifikant skillnad av upplevd personcentrerad vård påvisades mellan deltagare som har genomgått vidareutbildning inom personcentrerad vård och deltagare som inte har gått vidareutbildning inom personcentrerad vård (p-värde=0,561). Ingen signifikant skillnad kunde påvisas mellan grupperna inom dimensionerna omfattning av
individanpassad vård (p-värde=0,374), organisatoriskt stöd (p-värde =0,838) och grad av miljötillgänglighet (p-värde=0,513) (se tabell 5).
Tabell 5 Förekomsten av personcentrerad vård för deltagare som har gått vidareutbildning (Ja, n=14) och deltagare som inte har det (nej, n=32), (missing n=0)
Upplevd personcentrerad
vård
Omfattning av individanpassad
vård
Organisatoriskt stöd
Grad av miljötillgänglighet
Ja, m(SD)
46,7 (5,1) 4,0 (0,5) 3,3(0,7) 2,9(0,8)
Nej, m(SD)
47,9 (6,6) 4,1 (0,5) 3,2 (1,0) 3,0 (0,9)
p- värde
0,561 0,374 0,838 0,513
7.3.3 Skillnader i upplevd personcentrerad vård avseende arbete på demensboende och vanligt boende
Ingen statistisk signifikant skillnad fanns mellan deltagare som arbetade på demensboende och deltagare som ej arbetade på demensboende (p-
värde=0,457). Medelvärde var 46,9 och 48,3, respektive. Inom
dimensionerna kunde ingen signifikant skillnad påvisas mellan grupperna, p- värde=0,805, p-värde=0,375, p-värde=0,814 respektive (se tabell 6).
Tabell 6 Jämförelse mellan deltagare som arbetar på demensboende (Ja* n=26) och deltagare som inte gör det (Nej** n= 20). Missing n=0.
Upplevd personcentrerad
vård
Omfattning av individanpassad
vård
Organisatoriskt stöd
Grad av miljötillgänglighet
Ja*, m(SD)
46,9(6,8) 4,1(0,6) 3,2(1,0) 2,9(0,9)
Nej **, m(SD)
48,3(5,2) 4,1(0,4) 3,4(0,8) 3,0(0,9)
p- värde
0,457 0,805 0,375 0,814
7.3.4 Erfarenhetens inverkan på upplevd personcentrerad vård Pearson correlation visade r=–0,097 vilket innebar att samvariation mellan upplevd grad personcentrerad vård och antal år som vårdpersonalen arbetat inom vård- och omsorg ej var signifikant (p-värde=0,520). Längre tid i arbete inom vård och omsorg bidrog inte till en högre grad upplevd
personcentrering. Ingen statistisk signifikant skillnad påvisades inom dimensionen för omfattning av individanpassad vård (p-värde =0,895; r= - 0,037), organisatoriskt stöd (p-värde =0,095; r= -0,249) och grad av miljötillgänglighet (p-värde =0,087; r= 0,255).
8 Diskussion
8.1 Resultatdiskussion
Syftet med enkätstudien var att utifrån ett vårdpersonalperspektiv utforska förekomsten av upplevd personcentrerad vård på äldreboende. Vidare studerades skillnader relaterade till utbildning och arbetsplats samt samband mellan erfarenhet och grad av personcentrerad vård. Resultaten visade att den upplevda nivån av personcentrerad vård var relativt hög. Upplevd förekomst av omfattning av individanpassad vård var hög, medan upplevd grad av organisatoriskt stöd och grad av miljötillgänglighet var lägre och därmed bidrog till att totalvärdet av personcentrerad vård var lägre. Deltagare som gått gymnasium eller folkhögskola som högsta avslutade utbildning upplevde högre personcentrerad vård än de som gått högskola. Ingen statistisk signifikant skillnad visades i upplevd personcentrerad vård mellan vårdpersonal med vidareutbildning inom personcentrerad vård och
vårdpersonal utan vidareutbildning inom personcentrerad vård. Vårdpersonal som arbetade på demensboende upplevde inte heller signifikant skillnad i förekomst av personcentrerad vård i jämförelse med personal som inte arbetade på demensboende. Antal år inom vård och omsorg hade ej samvariation med graden av upplevd personcentrerad vård.
8.1.1 Förekomst av upplevd personcentrerad vård
Resultatet visade att förekomsten av personcentrerad vård var i den övre graden av skalan. Förekomsten av personcentrerad vård påverkas av många faktorer. Komponenter som ingår i det personcentrerade ramverk beskrivet av McCormack och McCance (2018) speglas även i resultaten för de tre olika dimensionerna. En given koppling mellan dimensionerna och ramverket finns ej då dimensionerna i ramverket inte rakt går att koppla till instrumentet P-CAT. Delar avseende grad av individanpassad vård, omfattning av
organisatoriskt stöd samt grad av miljötillgänglighet finns däremot representerade i ramverket. Deltagare upplevde hög grad omfattning av individanpassad vård, medel grad av organisatoriskt stöd samt medel grad av miljötillgänglighet. Uppenbarligen är personcentrerad vård ett komplext begrepp.
De dimensioner som i högst grad bidrog till att dra ner totalpoängen för personcentrerad vård var graden av organisatoriskt stöd samt graden av miljötillgänglighet eftersom deltagare instämde i att de måste få arbetet gjort innan de kan bry sig om att skapa en hemlik miljö. En studie av Silén, Skytt och Engström (2019) visar att vårdpersonal skattar den upplevda vården högre personcentrerad då de får stöd från organisationen i form av tillgång till information som är viktig för arbetet. Även support, feedback samt tillgång till nödvändiga resurser är av vikt. Vidare inkluderas formell och informell makt för vårdpersonalen i det organisatoriska stödet (Silén et al.
2019). Att support från kollegor och ledare är viktigt visar också en studie av Sjögren, Lindkvist, Sandman, Zingmark och Edvardsson (2017). Sjögren et al. (2017) menar även att det är av vikt att ledare och chefer arbetar
tillsammans med sina team för att uppnå en gemensam vision för vad personcentrerad vård innebär. Detta är en möjlig förklaring till varför resultatet för den personcentrerade nivån inom det aktuella teamet varierade och varför det organisatoriska stödet upplevdes vara lägre
Enligt kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska (Svensk sjuksköterskeförening, 2017) ska sjuksköterskan kunna samverka i team för att komplettera varandras kompetenser. För att uppnå säker hälso- och sjukvård ska teamarbetet främjas av kontinuitet, god kommunikation samt gemensamt lärande. För legitimerad sjuksköterska gäller även att säkerställa god informationsöverföring inom teamet (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Med detta som grund anser författarna till den aktuella studien att vikten av vårdpersonalens upplevelser av personcentrerad vård är
betydelsefulla för att skapa dialog och samverkan i teamet.
8.1.2 Utbildningens och erfarenhetens inverkan på upplevd personcentrerad vård
I den aktuella studien skattades graden av personcentrerad vård signifikant högre av deltagare som har gymnasium eller folkhögskola som högsta avslutade utbildning än deltagare som har högskola som högsta avslutade utbildning. Dimensionen “omfattning av individanpassad vård” var den enda dimensionen med signifikant skillnad mellan dessa grupper. Majoriteten av deltagarna arbetade som undersköterskor. Utbildning på vård- och
omsorgsprogrammet ger behörighet att arbeta som undersköterska inom äldreomsorgen. Denna utbildning är på gymnasienivå (Skolverket, u.å).
Vilka utbildningar deltagare gått på högskola och universitet svarade inte studien på. Däremot var alla deltagare som gått högskola undersköterskor.
Ingen statistisk signifikant skillnad av upplevd grad av personcentrerad vård fanns mellan vårdpersonal som hade vidareutbildning och personal som inte hade vidareutbildning. Vidare påvisades ingen statistisk signifikant skillnad inom dimensionerna. Liknande resultat återfanns även i studien av Bökberg, Behm, Wallerstedt och Ahlström (2019) som visar att ingen statistisk signifikant skillnad fanns i grad av personcentrering efter en
utbildningsintervention. Bökberg et al. (2019) pekar på att det kan bero på att det som deltagarna lärt sig teoretiskt inte praktiseras i verkligheten (Bökberg
et al. 2019). Detta är i linje med Benners teori vilken understryker att teoretiska “veta att” kunskaper måste integreras med praktiska “veta hur”
kunskaper för att färdigheter ska utvecklas (Benner, 1993). Detta innebär inte att vidareutbildningar inom personcentrerad vård inte är värdefulla för
utveckling. En longitudinell norsk studie av Rokstad, Døble, Engedal, Kirkevold, Benth och Selbæk (2017) visar att utbildning inom
personcentrerad vård ger positivt effekt på upplevd grad av personcentrerad vård. En viktig skillnad mellan Rokstads et al. (2017) studie och den aktuella studien är att i Rokstads et al. (2017) studie skattade deltagare lägre
upplevelse av personcentrerad vård. I den aktuella studien skattade
deltagarna högre personcentrerad vård med totalt 45,5 poäng än i studien av Rokstad et al. (2017) där deltagare skattade personcentrerad vård med totalt 40,4 poäng som högst. Eftersom deltagarna i den aktuella studien redan upplevde relativt hög personcentrerad vård har de mindre utrymme till utveckling.
Studier av Bökberg et al. (2019) och Rokstad et al. (2017) visade att vidareutbildning kan ge relativ låg förbättring av total skattning av
personcentrerad vård utifrån instrumentet P-CAT. I dessa studier har total skattningen förbättrats som mest med 1,1 poäng efter vidareutbildning infördes. Även om förbättring inte sker inom P-CAT instrumentet efter vidareutbildning införs utesluter detta inte att högre anpassning av vården sker efter vidareutbildning.
Rokstadet al. (2017) lyfter upp att reflektion efter inhämtning av ny kunskap kan vara en ledtråd till att förbättra den nuvarande graden av personcentrerad vård. Benner (1993) beskriver också att det är genom reflektion som
deltagarna får möjligheten att uttrycka hur “veta att” kunskapen kan
överföras till konkreta situationer. Reflektion är på det sättet en förutsättning för den teoretiska kunskapen och den praktiska kunskapen att samverka och
skapa kunskap som leder till högre utvecklingsstadium inom professionen (Benner, 1993).
Ingen statistisk samvariation fanns mellan antal år som vårdpersonal arbetat inom vård- och omsorg och upplevd förekomst av personcentrerad vård.
Litteratursökning gav svaga resultat angående relationen mellan erfarenhet och personcentrerad vård. Tidigare studie visar liknande resultat (Suhonen, Gustafsson, Katajisto, Välimäki, Leino-Kilpi, 2010). Suhonen et al. (2010) fokuserar dock på sjuksköterskans erfarenheter medan den här studien speglar undersköterskors och vårdbiträdens erfarenheter. Erfarenhet är en viktig nyckel i stadieutveckling. Inom lämpliga förhållanden kan högre antal år inom vården bidra till både veta hur och veta att kunskapen (Benner, 1993). Ju fler år vårdpersonal arbetar desto fler tillfällen har hen att träna sina veta hur färdigheter. Ytterligare förklaring kan vara att vårdpersonal är nya på just denna arbetsplats. Enligt Benner (1993) kan en person åter hamna på novis stadiet när hen hamnar i en ny situation. Erfarenhet av situationen saknas och mål och tillvägagångssätt kan vara nya för vårdpersonalen (Benner, 1993).
8.2 Metoddiskussion
Denna studie genomfördes med kvantitativ metod. Detta valdes eftersom syftet var att utforska förekomsten av personcentrerad vård samt dess relation till utbildning och arbetsplats samt samband mellan erfarenhet och
personcentrerad vård. Kvantitativ metod används för att beskriva eller kartlägga något, finna samband mellan, eller för att jämföra variabler (Billhult, 2017b). Syftet hade till viss del kunnat besvaras med en kvalitativ metod eftersom levda erfarenheter avsågs studeras (Henricsson & Billhult, 2017). En kvantitativ metod var lämpligast då syftet var att utforska
förekomsten av personcentrerad vård ur vårdpersonalens perspektiv. Arbetet diskuteras utifrån begreppen validitet och reliabilitet enligt Mårtensson &
Fridlund (2017). Vidare diskuteras etiska överväganden.
8.2.1 Datainsamling
8.2.1.1 Validitet
För att svara på studiens syfte valdes instrumentet P-CAT. Instrumentet är avsett att mäta upplevd personcentrering på enheten ur ett
personalperspektiv. Fler instrument fanns som avsåg mäta personcentrerad vård (de Silva, 2014). Författarna ansåg att det valda instrumentet bäst passade för studiens syfte. P-CAT är ett känt instrument inom
forskningsområdet. Det har översatts till flera andra språk till exempel spanska, kinesiska, norska och svenska (Martínez, Suárez-Álvarez, Yanguas,
& Muñiz, 2016; Zhong & Lou, 2013; Sjögren et al. 2012; Rokstad, Engedal, Edvardsson & Selbæk, 2012). På så sätt har instrumentet genomgått olika validitets och reliabilitetsprövningar som visade att instrumentet täcker in personcentrerad vård på ett adekvat sätt. Innehållsvaliditet innebär hur väl ett instrument täcker in de delar som är viktiga för egenskapen det avser mäta (Mårtensson & Fridlund, 2017). Detta har säkerställts genom att instrumentet utvecklats utifrån genomgång av litteratur inom personcentrerad vård,
rådgivning med experter på ämnet samt intervjuer med vårdpersonal, personer med demens och deras anhöriga (Edvardsson et al. 2010).
Begreppsvaliditet innebär hur väl instrumentets olika frågor förhåller sig till dem begrepp instrumentet är avsedd att mäta (Mårtensson & Fridlund, 2017).
I studien av Edvardsson et al. (2010) har faktoranalysberäkning visat en tillfredsställande indelning av P-CAT i tre dimensioner.
Utöver instrumentet formulerade författarna egna frågor för att fånga in vårdpersonalens erfarenheter. En fördel med att använda egna frågor i en enkät är möjligheten att välja exakt vad som ska frågas, längden på enkäten kan kontrolleras och skalan för enkäten går att välja (Billhult, 2017a). När egna frågor konstrueras är det däremot viktigt att formulera frågor på ett sätt som minimerar missförstånd. Det är också viktigt att det går att sammanställa
resultat efter datainsamling. Vidare ska frågorna undvikas att ställas på ett sådant sätt att författarnas egna åsikter syns i frågorna (Billhult, 2017a).
8.2.1.2 Reliabilitet
Vidare värderas instrumentets reliabilitet med cronbachs α. Streiner, Norman och Cairney (2015) beskriver att för att ett instrument ska vara pålitligt måste Cronbachs α överstiga gränsvärdet av 0,7. Inom författarnas studie ger instrumentet P-CAT ett otillfredsställande Cronbachs α inom total P-CAT (Cronbachs α 0,676). Inom dimensionen för omfattning av individanpassad vård (Cronbachs α 0,642) och inom dimension grad av miljötillgänglighet (Cronbachs α 0,178). Dimensionen för organisatoriskt stöd visar ett tillfredsställande cronbachs α (0,733). Även om dessa värden inte uppnår gränsvärdet av Streiner et al. (2015) betyder detta inte att instrumentet är opålitlig. Tidigare forskning (La Trobe University, u.å; Sjögren et al., 2012) har visat att instrumentet uppnår gränsvärdet för cronbachs α. Sjögren et al.
(2012) har valt att gruppera dimensionerna organisatoriskt stöd och grad av miljötillgänglighet för att uppnå ett tillfredsställande cronbachs α. För denna studie valde författarna att följa mallen för dimension-indelning från La Trobe University (u.å).
En möjlig förklaring till det låga cronbachs α inom grad av
miljötillgänglighet är den pågående isoleringen på äldreboenden till följd av coronapandemin. Äldre på boende kanske inte har samma möjlighet att ta sig ut och besök är förbjudna. Detta kan göra att vårdpersonalen har olika
tolkningar om vad som är normalt. En annan anledning är att litteraturen inte är överens gällande gränsvärdet för cronbachs α. Kristensson (2014) anser gränsvärdet för cronbachs α att vara 0,6 som skulle innebära en ökad reliabilitet för författarnas studie. Test-retest reliabilitet för instrumenten P- CAT säkerställs av Edvardssons et al. (2010) som visar att resultaten i instrumentet är stabilt.
Studien besvarade syftet av att utforska skillnader i upplevd grad av personcentrerad vård mellan vårdpersonal som har respektive inte har
vidareutbildning inom personcentrerad vård. Författarnas tvärsnittsstudie ger endast en bild över hur personalen skattar den upplevda graden av
personcentrering vid ett tillfälle (Billhult, 2017b). För att bedöma
vidareutbildningens effekt bör frågan även undersökas med longitudinella studier.
8.2.2 Urval
För att resultatet i en studie ska kunna generaliseras bör de som svarar på enkäten representera en större grupp (Billhult, 2017b). Gruppen som denna studie avsåg studera var vårdpersonalteam inom äldreomsorgen i en kommun i södra Sverige. Medelåldern var jämförbar då den var 43,5 år för teamet och 40,6 år för deltagarna i studien. Fördelningen män/kvinnor var jämförbar då andelen kvinnor utgjorde majoriteten i både hela teamet och deltagarna i studien. Vidare var fördelning mellan antal vårdbiträden och undersköterskor jämförbara mellan deltagare i studien och i teamet. Detta innebär dock inte att det är möjligt att generalisera studiens resultat till den större gruppen.
Högre svarsfrekvens krävs för detta. I hela teamet arbetar 252 personer varav 98 mötte inklusionskriterierna för studien. Totalt 46 av de har besvarat enkäten. Eftersom egenskaper för teamet är jämförbara med deltagarna i studien är resultatet till viss del representativt (Billhult, 2017c).
Detta examensarbete skrevs våren 2020 under covid-19 pandemin. På grund av rådande världsläge hade genomförandet varit mycket svårare om inte samarbetet mellan institutionen och omsorgsförvaltningen funnits sedan tidigare. Pandemin ställde höga krav på äldreomsorgen och vårdpersonalen vilket kan vara en bidragande orsak till svarsfrekvensen på 46%. Uppgifter om sjukfrånvaro på runt 20% finns. Att enkäten var öppen i två veckor kan även vara en faktor. Författarna skickade två påminnelser till respondenter som ej hade svarat. Det är möjligt att svarsfrekvenser hade varit högre om
enkäten hade varit öppen längre. Med tanke på den begränsade tid som fanns för utförandet av examensarbetet hade detta inte varit möjligt. Under två veckor inkom fler svar än vad som ställdes krav på från universitetet för att kunna genomföra ett examensarbete med enkät. En styrka för
datainsamlingen var att den gjordes online och var relativt kort. Ytterligare styrkor var att enhetschef hade godkänt att studien utfördes på äldreboendet samt var positivt inställd till genomförandet.
8.2.3 Dataanalys
Dataanalys utfördes med programmet IBM®️ SPSS®️ Statistics version 26, Armonk, New York, USA. Fördelen med att detta program användes var att författarna var bekanta med programmet då de fått undervisning inom
kursen. Att använda ett datorprogram för att göra dataanalyser kan underlätta för forskaren men detta kan medföra risker där analyser sker slumpmässig och hypoteser görs i efterhand (Ejlertsson, 2019). Data i denna studie
analyserades för att besvara sitt förutbestämda syfte. Data presenteras oavsett resultat för att visa transparens.
8.2.4 Etiska överväganden
För examensarbeten gäller att värna om människors lika värde, integritet samt självbestämmande. Etiska ställningstaganden ska göras både före och under arbetets gång. Genom att följa fyra etiska principer, rättviseprincipen, göra-gott principen, autonomiprincipen samt icke-skada principen ökar garantin om att deltagarnas säkerhet och rättigheter säkerställs (Kjellström, 2017). Författarna har förhållit sig till de forskningsetiska överväganden som togs i början av arbetets gång. En etisk egengranskning samt förfrågan om etisk rådgivning skickades in till en etisk kommitté. Alla respondenter har fått information om syftet med enkäten, att deltagande var frivilligt och att avbrytande av enkäten eller valet att inte medverka inte innebar negativa konsekvenser. De informerades även om att en inskickad enkät var ett godkännande på deltagande. Den data som samlades in med enkäten var
endast tillgänglig för författarna, handledare och examinator. Data raderades vid publicering av uppsats i DiVA. För att behålla deltagarnas anonymitet presenterades data så att inga enskilda personer skulle gå att identifiera. Alla resultat redovisas, oberoende om de påverkar resultatet i negativ eller positiv riktning för att visa på transparens. För att behålla anonymiteten valdes att inte redovisa exakta siffror för sjukfrånvaro. Författarna reflekterade över och vägde nyttan med studien mot eventuella extra påfrestningar för
vårdpersonalen i och med att covid-19 pandemin trappades upp vid början av uppsatsarbetet. Författarna resonerade att nyttan övervägde och antalet bekräftade fall i länet var vid utskick av enkäten lågt.
9 Slutsatser
Studien visade att personalens uppfattning av personcentrerad vård på äldreboende var relativ hög. Omfattning av individanpassad vård upplevdes högt. Grad av miljötillgänglighet samt det organisatoriska stödet upplevdes medium vilket bidrog till en totalt lägre grad personcentrerad vård. Möjlighet till förbättring fanns för det organisatoriska stödet och miljötillgängligheten.
Studien visade att ingen statistisk signifikant skillnad fanns i den upplevda graden personcentrerad vård mellan personal som arbetar på demensboende och inte, mellan dem som har vidareutbildning inom personcentrerad vård och ej. Detta innebär dock inte att vidareutbildningar saknar värde.
Utbildningsinsatser bör följas upp och stödjas av organisation och ledarskap.
Ingen samvariation mellan personalens erfarenhet inom vård- och omsorg och den upplevda graden personcentrering fanns.
Denna studie tillför en överblick över vårdpersonalens upplevda erfarenheter av personcentrerad vård på äldreboenden där studien genomfördes. Då begreppen saknar en entydig definition och för att den uppfattas subjektivt bör vidare forskning göras utifrån fler perspektiv. Värdefullt vore att ta del
av boendes och anhörigas upplevelse av personcentrerad vård för en mer komplett bild av graden av personcentrerad vård på äldreboendet.
Författarna till denna studie hoppas att resultatet kan bidra till underlag för vidare diskussion om förbättring i verksamheten.
