NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala Universitet
Examensarbete C
Författare: Jesper Eriksson & Rickard Hellman Handledare: Per Johansson
VT 2008
Svenska företags skatteundandragande
- En studie i hur viljan att betala vinstskatt
påverkades av skattereformen 1990
Sammanfattning
Denna uppsats analyserar företagens förändrade vilja att betala skatt efter skattereformen 1990. Reformen 1990 innebar i stort sett en halvering av företagens vinstskattesats. Analysen görs utifrån två hypoteser där den primära av de två hävdar att aktiebolagens skattegrundande inkomst har ökat efter reformen. Den sekundära hypotesen hävdar att reformen har påverkat större företags taxerade inkomst i större utsträckning än för mindre företag. Samtliga beräkningar är inflationsrensade och korrigerade för konjunkturer med hjälp av en deflator.
Med hjälp av regressionsanalys kan vi visa att företagens skattegrundande inkomst statistiskt signifikant har ökat efter skattereformen. Den ekonomiska betydelsen av reformen uppskattar vi till i genomsnitt 21,7 miljarder per år i ökade skattegrundande inkomster från aktiebolag.
Vi visar dessutom att reformen fick ett större genomslag i större företag än för mindre, vilket beror på företagens olika ägarstrukturer.
Nyckelord: skatteundandragande, skattereform, skattesats, straffsats, bolagsskatt, revision,
principal-agent, skatteverket, betalningsvilja, aktiebolag, A-längd, enskild firma,
handelsbolag,
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 2
Innehållsförteckning... 3
1 Inledning... 4
2 Teori ... 6
2.1 Allingham och Sandmo → A & S- modellen ... 6
2.2 Principal – Agent... 9
2.2.1 Crocker & Slemrod ... 10
2.2.2 Chen & Chu... 11
2.3 Teoridiskussion ... 13
3 Skattereformen 1990, skattesatser, straffsatser och kontrollverksamhet ... 14
4 Metod ... 16
4.1 Genomförande... 18
4.1.1 Aktiebolagen ... 18
4.1.2 Aktiebolagen jämfört med företag inom A-längden ... 21
4.2 Dataunderlag ... 22
4.3 Problem och begränsningar... 23
4.3.1 Problem med val av deflator ... 23
4.3.2 Begränsningar i insamlad data ... 24
4.3.3 Tolkningsproblem ... 25
5 Resultat... 25
6 Analys... 27
7 Slutsats ... 29
Litteraturhänvisning ... 32
Tryckta källor ... 32
Internetbaserade källor ... 34
Bilagor... 35
Bilaga 1 Variabel och formelbeskrivning... 35
Bilaga 2 Tester... 35
Bilaga 3 Resultat... 36
Bilaga 4 Skatterevisioner... 39
1 Inledning
Under 2004/2005 uppskattades de oredovisade inkomsterna från företag och privatpersoner motsvara 16,3% av BNP. 1 Illegala aktiviteter såsom skatteundandragande eller skattesmitning (viktigt att särskilja från den legala men från myndigheters håll dock oönskade skatteplaneringen) är ett stort välfärdsproblem som ingen riktigt vet omfattningen av.
Forskare och institutioner har i ca 35 år 2 försökt att genom modeller och/eller undersökningar ta fram ett användbart mått på de oredovisade statsinkomsterna utan att ha lyckats fullt ut.
Alla tidigare försök har tillsynes mynnat ut i ytterst godtyckliga skattningar. Resultatet är fullt förståeligt då skatteundandragandet är svårt att uppskatta på grund av sin illegala karaktär.
Denna svarta ekonomis natur förklarar till en stor del varför det inom området skatteundandragande inte finns någon omfattande forskning. Om det väl finns att tillgå, är den i de flesta fall inriktad mot enskilda individer och de faktorer som påverkar deras beslut rörande skatteundandragande. Själva kärnan i problemet har vi valt att definiera som att;
Samhället undanhålls, på olaglig väg, skatteintäkter som skulle kunna användas i allmännyttan. Dessutom sker en indirekt och ej avsedd omfördelning av skattebördan, från de personer som inte har möjlighet att påverka sin inkomstrapportering till de personer som har det.
Att ge oss in i ett försök att prognostisera framtida skatteundandragande är svårt för att inte säga omöjligt. Vi vill istället kunna ge ett mått eller en god skattning på historiskt undandragande vilket av oss ses som ett mer uppnåeligt mål men minst lika intressant. För att eventuellt kunna utläsa ett historiskt skatteundandragande finns det skäl att undersöka den stora skattereformen som genomfördes 1990. En stor och avgörande parameter gällande skatteundandragandets existens, vare sig det gäller individer eller företag, är skattesatsen. Det
1
Schneider, Friedrich,” Shadow economies and corruption all over the world: new estmates for 145 countries”, Economics e-journal , number 2007-9, s. 20, http://www.economics-
ejournal.org/economics/journalarticles/2007-9/version_1/count 080412 kl 11:43
2
Sandmo, Agnar, 2005, s 643, “The Theory of Tax Evasion: A Retrospective View”, National Tax Journal Vol.
LVIII, No. 4, December 2005.
vill säga den andel av inkomsten (vinst) som betalas till staten. Reformen innebar i korta drag att skattesatsen sänktes ordentligt och att avdragsmöjligheterna minskade. Samtidigt har det efter reformen skett en ökning av inbetalda företagsskatter samt taxerade inkomster av näringsverksamhet för aktiebolag. 3 Frågan är om reformen påverkade företagens skatteinbetalningsvilja så till vida att de redovisade inkomsterna ökade till följd av reformen, och skatteundandragandet därmed minskade.
Syftet med vår uppsats är att belysa ett ämne som relateras till väldigt stora kostnader. Vi vill undersöka om företagens vilja att betala skatt har förändrats med reformen 1990. Mer ingående avser vi genomföra detta genom att testa en primär och en sekundär hypotes. Den primära hypotesen är att skattereformen 1990 medförde en ökning av redovisade inkomster från aktiebolag. Den sekundära hypotesen är att effekten av reformen slog igenom i större utsträckning för aktiebolags taxerade inkomster i jämförelse med bolagsformer som deklareras tillsammans med fysiska personers inkomstdeklaration 4 . För att analysera dessa hypoteser använder vi oss av data från inkomståret 1980 till och med inkomståret 2006.
Vår utgångspunkt är en teoretisk modell framtagen av Allingham och Sandmo 1972. Utifrån denna modell får vi den empiriska prediktionen att den omfattande skattereformen som genomfördes 1990 påverkade företagens skatteundandragande negativt och därmed viljan hos företag att betala skatt positivt. Allingham och Sandmos modell som vi använder oss av har kommit att revideras av Sandmo själv men även utav andra forskare på senare år. Vi är medvetna om att deras modell är enkel men vi är nyfikna på om den ändå kan förklara en eventuell skillnad på hur skatteundandragandet såg ut före och efter reformen. Vi behandlar ytterligare en teori i denna uppsats som stödjer våra hypoteser. Denna teori ger att skatteundandragandet skall vara större för mindre företag och familjeföretag än för större företag. Den sistnämnda teorin representerar den nya synen på skatteundandragande och grundar sig på ett principal-agent förhållande där förtroende och implicita kontrakt mellan parterna är de vitala beståndsdelarna. Båda teorierna ger samma prediktion vad gäller
3
Se Figur 1 under ”4.1 Genomförande”.
4
Detta kan exempelvis vara enskilda firmor, handelsbolag etc.
företagens respons på sänkt skatt. Den andra teorin bidrar till att förklara hur företags ägarstruktur och storlek inverkar på potentiellt skatteundandragande.
För att kunna genomföra denna uppsats inom rimliga gränser har vi valt att avgränsa oss. Vi kommer inte att behandla teorin kring skatteplanering och skatteflykt utan endast presentera den rådande forskningen kring skatteundandragande. 5 Varför vi begränsar oss till detta är dels uppsatsens omfattning dels för att skatteundandragande ses som det absoluta uttrycket för ovilja att betala skatt. Den skatt som är av intresse och därmed ämnad för vår granskning är den proportionella vinstskatten från näringsverksamhet. Vår uppsats har inte något syfte att ge en normativ förhållning till skatteundandragande.
2 Teori
2.1 Allingham och Sandmo → A & S- modellen
Vid en genomgång av tillgänglig litteratur inom området skatteundandragande finner vi snart att de flesta av de senare studierna hänvisar tillbaka till en och samma källa, Allingham och Sandmo, 1972. Michael Allingham och Agnar Sandmo (A & S) publicerade en studie om skatteundandragande av inkomst för individer. 6 De tog fram en väldigt enkel modell med mycket förenklade antaganden. Antaganden såsom att den beslutsituation som modellen skall försöka återge är det enda beslutet en individ behöver ta utan hänsyn till något annat.
Individen antas också vilja undvika risker men att denna riskaversion är avtagande relativt dennes inkomst. Individen blir med andra ord mer benägen att undandra skatt då hans/hennes inkomst växer.
5
Med skatteundandragande menar vi det som är brottsligt och straffbart till skillnad från den fullt legala skatteplaneringen.
6
Allingham, Michael G.; Sandmo, Agnar, 1972, s. 323-338, “Income Tax Evasion: A Theoretical Analysis”,
Journal of Public Economics 1.
Vidare hävdar A & S att deklaration är ett beslut taget under osäkerhet. Individen väljer att rapportera en större eller mindre del av sin inkomst (exogent given i A & S-modellen).
Inkomsten är känd för individen men inte för skattemyndigheten (vilket också idag skulle ses som ett väldigt orealistiskt antagande då skattemyndigheten får de flesta inkomstuppgifterna direkt från arbetsgivarna). Om individen väljer att undanhålla inkomst sker detta med hänsyn till en skattesats (exogent given) men också med en viss sannolikhet av att fastna i en deklarationskontroll (av individen upplevd som exogen) samt då med en medföljande straffsats (exogent given utan hänsyn till om den är av monetär eller frihetsberövande karaktär) som kommer att läggas på vid påkommet fusk. Individen kommer enligt A & S-modellen välja att rapportera in en inkomst som maximerar den förväntade nyttan. 7
A & S utvärderar hur parametrarna ovan det vill säga skattesatsen, straffsatsen, den faktiska inkomsten och den uppfattade sannolikheten för kontroll påverkar den rapporterade inkomsten. Hur den faktiska inkomsten och skattesatsen påverkar den rapporterade inkomsten kan de inte visa på, allt beror på hur riskavers individen är. Det A & S lyckas visa är att straffsatsen och sannolikheten för kontroll har en avgörande roll i hur mycket inkomst som redovisas. Individen kommer alltid att redovisa en högre inkomst om straffsatsen respektive sannolikheten för kontroll ökar. Dessa tillgängliga verktyg för skattemyndigheterna fungerar också som substitut. Modellen visar att om skattemyndigheten tappar resurser för att genomföra kontroller vilket får skatteinkomsterna att minska kan detta kompenseras med en högre straffsats. 8
I ett senare arbete utvecklar Sandmo, 2005, själv den tidigare modellen. I denna reviderade modell kan Sandmo visa att skattesatsens påverkar skatteundandragandet. Han håller fast vid den enkla modellen som vi beskrev ovan vilken ser ut som följer; Om individen inte blir upptäckt av skattemyndigheten skrivs dennes nettoinkomst 9 :
Y = (1 – t)W + tE (1)
7
Allingham och Sandmo, 1972, s.325
8
Allingham och Sandmo, 1972, s.330
9
Sandmo, 2005, s.646
Där W står för individens faktiska inkomst, t är en proportionell skattesats och E är den ej rapporterade inkomsten. (W – E) blir således individens rapporterade inkomst. Om individen blir upptäckt med att underrapportera inkomst kommer denne att drabbas av en straffsats, θ, på det undandragande beloppet. Nettoinkomsten vid upptäckt skrivs:
Z = (1 – t)W – (θ – t)E (2)
Individens uppfattade sannolikhet för att fastna i en kontroll benämns p. Individen kommer att välja E så att följande nyttofunktion maximeras:
V = (1 – p) U(Y) + pU(Z) (3)
Sandmo håller fast vid antagandet om att desto rikare en person blir, desto mindre riskavers blir denne, vilket i sin tur pekar på att det finns en större sannolikhet att en sådan person undanhåller inkomst. Samtidigt utvecklar han betydelsen av skattesatsen påverkan på undandragandet. Dock är detta ett tvetydigt budskap, inkomsteffekten som är negativ gör att individen känner sig fattigare om skattesatsen höjs och blir därför mindre villig att ta risker, det vill säga individen kommer att minska sitt skatteundandragande. Som motvikt verkar en positiv substitutionseffekt för ökat undandragande då individen upplever att skillnaden mellan straffet som denne riskerar och den nya skattesatsen minskar. Med andra ord blir straffet relativt billigare och individen har inget att förlora på att öka sitt skatteundandragande. 10 Effekten av den marginella skattesatsen på skatteundandragandet skrivs;
∂E/∂t = –((W – E) / (1 – t)) (∂E/∂W) + S (4)
S står för den positiva substitutionseffekten och hela den negativa termen till höger om likamedtecknet visar den negativa inkomsteffekten.
Enligt ekvation 4 ägnar sig individen potentiellt åt skatteundandragande. Sandmo deriverar nyttofunktionen och visar på att om skatteundandragandet skall vara optimalt utifrån individens synvinkel kräver det att: pθ ≤ t.
10
Sandmo, 2005, s.647
Detta under förutsättning att individen är rakt igenom rationell och bara vill maximera sin ekonomiska nytta. Verkligheten består inte enbart av oärliga individer vilket ger att även om sannolikheten för upptäckt och straffsatsen (pθ) är lägre än skattesatsen så undandrar inte alltid individen skatt på grund av moraliska eller sociala skäl. 11 Därför lägger Sandmo till B(E) i nyttofunktionen (3) som står för ”anti-nytta” av skatteundandragandet (kräver att B’(E) > 0):
V = (1-p)U(Y) + pU(Z) – B(E) (5)
2.2 Principal – Agent
För att kunna använda nya rön som framkommit under de senaste åren, börjar vi med att analysera det principal–agent förhållande som de nya teorierna kring skatteundandragande baseras på. Beslutet om ett företags skatteundandragande fattas av företagets finansiellt ansvarige (anställd). Denne kan i sin tur påverkas av ägare och dess representanter i bolaget.
Även om det är juridiska personer som underlåter att betala skatt är det fysiska personer som tar besluten rörande detta. I en intressant studie om korrelationen mellan företagsledares personliga skatteundandragande och företagets skatteundandragande kunde forskaren Joulfaian visa att:
“The statistics reported suggest that noncompliant firms are more likely to be managed by executives who have failed to comply with the personal income tax than are compliant firms, and experience a larger income gap.” 12
Beroende på företagens storlek kommer olika grader av differentiering mellan den ägande makten och den verkställande makten att finnas. I små företag och enskilda firmor är det ofta samma personer som innehar båda rollerna medan det i större företag istället är åtskilt mellan ägarrepresentanter i form av styrelser och anställda verkställande chefer och personal.
11
Sandmo, 2005, s. 649
12
Joulfaian, David, s.700, “Corporate Income Tax Evasion and Managerial Preferences”, The Review of
Economics and Statistics, Vol.82, No. 4. 2000.
Crocker och Slemrod studerar hur dessa två grupper dels interagerar emellan, dels utformar inbördes kontrakt för att kunna genomföra skatteundandragande. 13
2.2.1 Crocker & Slemrod
Forskarna Keith Crocker och Joel Slemrod (C & S) modellerar skatteundandragande och speglar det som en kontraktsrelation mellan företagets ägare och den finansiellt ansvarige (anställd). Med den finansiellt ansvarige menar C & S den person som bestämmer i vilken utsträckning företaget kan/bör undvika skatt, både på laglig som såväl olaglig väg. Gränsen mellan vad som är en laglig respektive olaglig handling är väldigt diffus. Otydligheten skapas när företag ägnar sig åt vad de tror är eller bedömer vara skatteplanering, när så inte är fallet.
Detta kan gestaltas genom regeländringar och prejudikat samt okunnighet. Teorin utgår från att det är endast den anställde som sitter inne med nödvändig information om hur dessa lagliga eller olagliga val kan möjliggöras och utföras. Detta sätter naturligtvis den anställde i en situation där denne får, beroende av hur kontraktet konstrueras (med hänsyn till lön och bonusar), incitament att implementera skatteundandragande i verksamheten. 14 Det är alltså kontraktet som skall skapa drivkraft för den anställde att undandra skatt för företagets räkning.
Drivkraften finns inte naturligt då endast ägarna och inte den anställde har nytta av undandragen skatt.
Att ovanstående sker, att en anställd indirekt genom kontraktets design motiveras att engagera företaget i skatteplanering eller i skatteundandragande, får stöd i den utveckling som skett av företagens skatteavdelningar och synen på dessa. Från det att företagets skatteavdelningar har setts som ett nödvändigt ont och som ett stort kostnadskonto, har de utvecklats till möjliga vinstmaximerande enheter. Där deras mål är att få företagets beskattningsgrad så låg som möjligt. C & S hävdar också att jargongen företagen emellan gör att ett företag som betalar mer skatt i jämförelse med ett annat i samma bransch uppfattas som svagare. 15
13
Crocker, Keith J.; Slemrod, Joel, 2005, s. 1593-1610, ”Corporate tax evasion with agency costs”, Journal of Public Economics 89.
14
Crocker & Slemrod, 2005, s. 1594
15
Crocker & Slemrod, 2005, s.159
Tidigare antaganden om skatteundandragande företag kräver att det är företagets ägare som beslutar om hur mycket intäkter som skall redovisas. Problemet med det antagandet uppstår när det skall appliceras på stora företag, där det oftast inte är aktieägarna (eller i förlängningen styrelsen) som beslutar hur mycket skatt som skall betalas. Det sker av agenter (anställda ansvariga) ofta med incitament som grundar sig i hur mycket slutgiltig skatt företaget betalar.
C & S vill därför belysa möjligheten att den anställde är den som skall hållas till svars och straffas om ett undandragande upptäcks, inte ägarna. Detta förutsätter att det inte är ägarna som beordrat aktiviteten. C & S ställer därför frågan om myndigheterna skall straffa den anställde eller ägarna vid påkommet undandragande.
Vid införande av straff på företagets ägare så väl som på den anställde, minskar var och en av åtgärderna skatteundandragandet generellt sett. Ur en skattemyndighets synvinkel anses dock ett straff infört på den anställde vara mer effektivt då detta skapar en konflikt mellan ägarna och den anställde med hänseende till utformandet av kompensationskontrakt. Ägarna har incitament att betala så lite skatt som möjligt, detta görs i denna kontext genom att minska vinsten och därmed vinstskatten. Den anställde har inga incitament att redovisa ett lägre resultat. För att denna ekvation skall kunna lösas krävs att den anställde kompenseras dels för sin inkomstförsämring i samband med försämrat resultat dels med en riskpremie då det är den anställde som är ansvarig för redovisningen och riskerar sitt namn vid eventuell kontroll.
2.2.2 Chen & Chu
Även forskarna Kong-Pin Chen & Cyrus Chu (C & C) tar upp problemet med företagens skatteundandragande med utgångspunkt från ett principal-agent förhållande. De understryker den mer komplexa beslutsprocessen som ett företag står inför jämte den anställde då ett beslut fattat av ett företag är taget med hänsyn till flera personers strategiska beteende (principal- agent). 16 Crocker & Slemrod argumenterar för att införa straff på den anställde som utför skatteundandragandet vilket då skall irritera och försvåra kontraktsskrivandet mellan den
16
Chen, Kong-Pin; Chu, C. Y. Cyrus, 2005, “Internal Control vs External Manipulation: A Model of Corporate
Income Tax Evasion”, RAND Journal of Economics, Vol. 36-1, Spring 2005,.
anställde och ägare. 17 Försvårandet förtydligas något av C & C. För att ett kontrakt mellan ägare och anställd skall vara effektivt krävs att den anställde, om denne blir påkommen av skattemyndigheten med att skatteundandra, ges möjligheten till ersättning. Detta är i verkligheten väldigt svårt att implementera då företagets handling i allmänhetens syn skulle ses som väldigt omoralisk. Dessutom skulle ett sådant kontrakt ej vinna laga kraft då det är baserat på en olaglig grund. 18 Både ägarna och den anställde vet om detta. Situationen medför att den anställde, för att denne överhuvudtaget skall kunna genomföra illegala skatteundandraganden, kommer att kräva ersättning för risken i förhand. Ägarna kommer aldrig att ersätta den anställde med den summa som egentligen denne skulle kräva (eftersom agenten skulle behöva en konstant lön även efter upptäckt). Kontraktet kommer därför att bli ineffektivt och den anställde blir lämnad med den största delen av risktagandet.
Företaget måste därför välja, fördelen med att lyckas undandra skatt mot nackdelen av kostnaden för tappad intern kontroll (tappad kontroll i denna mening syftar på den skeva bilden på företagets siffror som uppkommer vid fusk). Det är ytterligare en intressekonflikt som företaget, men inte individen, måste ta hänsyn till. Individen har bara en konflikt, möjlig inkomst mot risk att ta ställning till. Detta medför att med C & C:s exempel med en riskneutral ägare och en riskavers individ är det inte alltid självklart att ägaren kommer att välja att undandra skatt även om den förväntade vinsten är positiv då ägaren måste ta hänsyn till effektivitetsförlust i kontrollen över sina anställda. 19
Om ägarna och den anställde skall försöka sig på ett effektivt kontrakt det vill säga, en överenskommelse att agenten kommer att fortsätta få betalt även om denne åker fast, krävs att det finns ett ömsesidigt förtroende mellan dem. 20 Det kan tolkas som att mindre företag och familjeföretag, i större utsträckning än andra typer av företag, ägnar sig åt skatteundandragande då dessa kan bygga upp mycket närmare relationer ägare och anställde emellan. Denna slutsats lyfts sedan till ytterligare en nivå. I mindre utvecklade länder är
17
Crocker & Slemrod, 2005, s. 1594
18
Chen & Chu, 2005, s. 3
19
Chen & Chu, 2005, s. 3
20
Chen & Chu, 2005, s. 23
andelen familjeföretag förhållandevis stora. Detta skulle indikera att skatteundandragande är mer vanligt förekommande i mindre utvecklade länder än i övrigt.
2.3 Teoridiskussion
A & S-modellen är som tidigare nämnt inriktad mot individers skatteundandragande. I sin senare revidering tar Sandmo även upp företags skatteundandragande vilket inkluderar ytterligare ett beslut då företaget kan välja nivå på produktionen för att optimera denna utifrån skattesatsen. Nackdelen med Sandmos illustration av företagets skatteundandragande är att omgivningen i vilken företaget verkar är väldigt snävt bestämd. Med detta menar vi att Sandmos teori utgår från ett företag som producerar en vara som blir utsatt för en enhetsskatt.
Detta är vidare genomgående för övriga toerier som behandlar företags skatteundandragande.
Företagen sätts alltid i en ytterst väldefinierad situation gällande skattetyp, risktagande och ägarstruktur. Detta gör att vårt syfte ej är förenligt med dessa teorier. Att lyfta en teori från sin kontext är behäftat med svårigheter. Vi anser ändå att enkelheten och den intuitiva klarheten i A & S-modellen ändå kan hjälpa oss i vårt syfte då beslutet om redovisning av inkomster i sig inte skiljer sig mellan företag och individer (under förutsättning av företagets produktion är given). Något vi inte kan kontrollera för är huruvida anti-nyttan som Sandmo tar upp i sitt reviderade verk har förändrats under vår undersökningsperiod. Vi antar därför att den moraliska aspekten kring känslan av att göra rätt för sig har varit oförändrad.
Teorierna kring principal – agent är inte heller fullständiga för vårt syfte i den mening att de
inte direkt behandlar skatteundandragande med hänsyn till skattesats och sannolikhet för
kontroll. De kompletterar dock till viss del A & S-modellen i företagens beslut om
undandragande. Dessutom kan de förklara vår sekundära tes då de inriktar sig mot
ägarstrukturen som förklarande variabel i företagets val av skatteundandragande.
3 Skattereformen 1990, skattesatser, straffsatser och kontrollverksamhet
Skattereformen 1990 benämns som århundradets skattereform, troligtvis på grund av att den var ”en av de mest genomgripande skattereformerna i något land någonsin”. 21 Reformen kan i väldigt stora drag sammanfattas med att skattelagarna ändrades till lägre skattesatser, bredare skattebaser, enklare regler samt mer neutral och likformig beskattning. En av de uttryckta målsättningarna var att motverka skatteplanering och skatteflykt. Skattereformen bedöms, enligt uppföljningen av denne, dels ha ökat betalningsviljan för skatter samt dels ha minskat omfattningen av skatteplaneringen. 22 Förekomsten av positiva attityder från företagen med avseende på skattesystemet har efter reformen ökat markant. Framförallt är större företag mer positiva till företagsbeskattningen än tidigare. 23 De reformer som genomfördes har givit en minskad skatteplanering, till detta konstaterande bör dock beaktas att lågkonjunkturen i början av 90-talet ytterligare bidrog till att minska möjligheterna till skatteplanering. Tidigare undersökningar visade att det inte fanns tecken på ett ökat skatteundandragande under perioden 1980-1992. 24 Den minskade skatteplaneringen kan också ha haft en minskande effekt på skatteundandragandet då skattemoralen ökar och skattebetalaren upplever att sin omgivning gör rätt för sig. Den totala skattesatsen för företag innan och efter reformen har beräknats av Forsling 25 fram till 1993, därefter skatteverkets uppgifter*:
Inkomstår 81 82 83 84 85-88 89 90 91-93 94-06
Total företags-
beskattningsgrad (%) 57,7 57,8 58,1 57,6 57,1 54,7 47,8 30 28*
21
Agell m.fl., 1995, s. 7, Bilaga 1 till SOU 1995:104, Svensk skattepolitik i teori och praktik – 1991 års skattereform, Fritzes Offentliga Utredningar, Stockholm
22
Malmer, Håkan; Persson, Annika, 1994, s. 13, Århundradets skattereform, del 1 – Skattereformens effekter på skattesystemets driftskostnader, skatteplanering och skattefusk, C E Fritzes AB, Stockholm.
23
Malmer & Persson, 1994, s. 16.
24
Malmer, Håkan; Persson, Annika, 1995, s.142, Bilaga 2 till SOU 1995:104, Skattereformen 1990-1991: en utvärdering, Fritzes Offentliga Utredningar, Stockholm
25
Forsling Gunnar, 1996, s. 12, “Utilization of tax allowances: a survey of swedish corporate firms, 1979-93”,
Tax reform evaluation report no. 22, October 1996, National institute of economic research, economic council,
Stockholm
Reformen innebar nästintill en halvering av bolagsskatten. Olika bolagsformer fick en mer likformig skattelagstiftning. Vidare togs många av de förmånliga avdragsmöjligheterna bort.
Avdragen, som var möjliga innan reformen, innebar att det bildades ett gap mellan den uträknade skatten från den taxerade inkomsten samt den faktiskt inbetalda skatten. Forsling konstaterar dock att det endast var ett fåtal företag som utnyttjade sina avdragsmöjligheter till fullo innan reformen. Den konstaterade ökningen av företagens taxerade inkomster skall utöver en förväntad effekt på skatteundandragandet även ses till bakgrund av att halveringen av bolagsskatten minskade möjligheter och anledningar till skatteplaneringen samt gjorde det attraktivare för internationella företag att beskatta vinst i Sverige. 26
För att försöka få en uppfattning om hur Skatteverkets kontrollverksamhet har förändrats har vi studerat antalet företagsrevisioner under perioden. Den fluktuerar över tiden, men med sjunkande trend för att kring millennieskiftet stabiliseras på en lägre nivå 27 . Skatteverkets egen förklaring till det minskade antalet revisioner är att dessa har blivit mer komplicerade och tidskrävande kompletterat med sjunkande personalstyrka. 28 Toppåren under 80-talet förklaras med en stor ökning av punktrevisioner i endast ett skatteslag. Statistik med antalet, av Skatteverket, ändrade deklarationer från 1995 till 2006 visar även detta en minskning.
Ännu intressantare är hur skattebetalarna upplever Skatteverkets effektivitet i att finna skattefusk. Under åren 2001-2006 har andelen som upplever att skattekontrollen mot skattefusk blivit effektivare stadigt ökat från 16 procent till 22 procent. Dock är över hälften av de tillfrågade under perioden utan uppfattning. 29 Dessa fakta gör antagandet om att skattekontrollen har varit konstant eller sjunkande över perioden rimlig.
26
KUSK (Kommitén för utvärdering av skattereformen), 1995, s. 49, SOU 1995:104, Skattereformen 1990-1991, Fritzes, Stockholm.
27
Se Bilaga 4
28
Skatteverket, 2007,s. 257, SKV 152 utgåva 10, Skatter i Sverige – Skattestatistisk Årsbok 2007, Fritzes, Stockholm.
29
Skatteverket, 2007, s.276
Straffsatsen har sedan de infördes 1978 fram till 2001 legat konstant. 30 År 2007 låg straffsatsen på samma nivå som 2001. Vi kan därför med stor säkerhet anta att ingen ändring och korrigering av denna skulle ha inträffat mellan 2002-2006. 31 Då vi antagit att både straffsatsen och kontrollverksamheten har varit konstant under perioden kan vi analysera reformen med skattesatsen som enda exogena variation i vår modell.
4 Metod
Vår avsikt är att empiriskt undersöka hur skatteundandragande historiskt har påverkats av förändringar i skattelagstiftningen. Vi avser att i en regression använda svenska företags skatteundandragande som beroende variabel. Med reformen 1990 som oberoende variabel (en dummyvariabel ( ) som antar värdet 0 mellan åren 1981 till och med 1990, samt antar 91 värdet 1 mellan åren 1991 till och med 2006), ε t är en felterm som antas vara fördelad med medelvärde noll och konstant varians.
t S
ndragande t
Skatteunda * 91 (A)
Motivet med det empiriska testet är att finna reformens påverkan på skatteundandragande.
Och därigenom, med modellens hjälp samt forskarnas syn på skatteundandragande, analysera företagens förändrade skattevilja efter reformen.
För att förtydliga ovanstående regression återkopplar vi denna till de två hypoteser vi presenterade i inledningen. För den primära hypotesen vill vi genomföra en hypotesprövning där:
0 : H
0 : H
1 0
S S
30
1999 års skattetilläggskommité, 2001, s.67-83, SOU 2001:25, Skattetillägg m.m. – betänkande av 1999 års skattetilläggskommité, Fritzes Offentliga Utredningar, Stockholm.
31
Skatteverkets hemsida under ”Skattetillägg”:
http://www.skatteverket.se/skatter/ovrigt/beloppochprocent2007.4.7459477810df5bccdd4800032404.html#h-
Skattetillagg , 080514 kl 16:20
Det vill säga, har svenska företags skatteundandragande minskat på grund av reformen? Och för den sekundära hypotesen vill vi testa om:
: H
: H
1 0
små stora
små stora
Det vill säga, ägnar sig mindre företag såsom enskilda firmor, i större utsträckning åt skatteundandragande i jämförelse med större företag.
Regressionen med skatteundandragande som beroende variabel (ekvation A) är tyvärr en rent ut sagt omöjlig regression att framställa på grund av den uppenbara databristen inom området.
Vi är därför tvungna att istället för skatteundandragande titta på hur företagen gör rätt för sig, hur mycket de betalar in i inkomstskatt (vinstskatt). Den bolagsform som det lättast går att tillgå redovisningar från är aktiebolag. Genom att sätta aktiebolagens inbetalda skatter (inflationsrensade och skatterensade) i relation till en konjunkturnormaliserande deflator får vi istället en kvot som beroende variabel. Att vi med en deflator har valt att normalisera för konjunkturer gör att vi kan förklara förändringar i skatteinbetalningar på aktiebolags vinster som generellt följer konjunkturcykler. Valet av konjunkturdeflator är av synnerligen vikt för vår modell och vi får delvis olika resultat beroende på vilken deflator som används. 32
Vi kommer som tidigare nämnt använda data från aktiebolag för att undersöka vår primära tes.
I vår sekundära hypotes kommer aktiebolag att representera de större företagen. För att kunna få ett mått på mindre företag använder vi den inom A-längdens rapporterade inkomst från näringsverksamhet. 33 För företag i A-längdens kan vi inte tillgå data om inbetalda skatter. Vi måste därför i jämförelsen dessa företagsformer emellan använda ett enhetligt mått. Av den orsaken använder vi oss av företagens taxerade inkomst från näringsverksamhet. Vi behåller dummyvariabeln ( ) som fortfarande antar värdet 0 mellan åren 1981 till och med 1990, 91
32
Se ”4.3.1 Problem med val av deflator” för vidare diskussion.
33
Företag i A-längden innefattar Enskild firma, Handelsbolag, Kommanditbolag. Det vill säga företag vars
intäkter av rörelse taxeras i ägarens inkomstdeklaration. A-längden är Skatteverkets benämning för fysiska
personers beskattning.
samt värdet 1 mellan åren 1991 till och med 2006. I nedanstående två avsnitt behandlar vi mer ingående våra två hypoteser och hypotestest av dessa.
4.1 Genomförande
0 20,000 40,000 60,000 80,000 100,000 120,000 140,000
82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04 06
Aktiebolagens skattegrundande inkomster, fast pris Aktiebolagens taxerade inkomster, fast pris A-längdens taxerade inkomster, fast pris
år mkr
Figur 1 visar de inbetalda skatterna för aktiebolag rensat från skattesatser (Φ) samt både aktiebolags och A- längdens taxerade inkomst av rörelse (vinst), samtliga värden är i fasta priser
Figur 1 ovan visar den data vi kommer använda i en tidsserie. Vid en första anblick syns en trendökning av aktiebolagens skattegrundande och taxerade rörelsevinster efter reformen 1990. Denna trendökning vill kontrollera.
4.1.1 Aktiebolagen
Vi har valt att genom en regressionsanalys undersöka hur företagens skatteinbetalningar har
förhållit sig till en konjunkturförklarande deflator mellan åren 1981-2006. Detta för att
eventuellt peka på en förändring i företagens beteende vad gällande deras redovisning av
intäkter och därmed också skatter före och efter skattereformen 1990. För att rensa värdena
från skattesatserna är varje års inbetalda belopp delat med aktuell skattesats. Variabeln blir
egentligen ett värde på skattegrundande inkomst efter att avdrag gjorts och kommer framgent
att benämnas Φ t. 34 Normaliserande av aktiebolagens skattegrundande inkomst sker mot AFGX. Tidningen Affärsvärlden har sedan i början av 1900-talet ett obrutet tidsserieindex som motsvarar alla företagen på Stockholmsbörsen. Dessa är viktade efter respektive storlek (värde) och benämns AFGX. Fördelen med AFGX som deflator är att det speglar företagens vinster bättre under krisåren i början på 90-talet i jämförelse med svensk BNP. 35 AFGX bör därför som ett tvärsnitt representera Sveriges alla aktiebolag förhållandevis gott. Eftersom AFGX är en nominell tidsserie har vi varit tvungna att även inflationsresna denna med KPI. I nedanstående autoregressiva regression beräknar vi förändringen av reformen för aktiebolag med hjälp av en dummyvariabel och en laggning av förklarad variabel. Där γ 91 är en dummyvariabel som tar värdet 0 för åren 1981-1990 (före reformen) och värdet 1 för åren 1991-2006 (efter reformen). Att tidsserien skulle följa en autoregressiv modell är intuitivt inte svårt att motivera då konjunkturer har längre cykler än årsbasis och en släpande effekt ligger därför kvar. Detta medför att vi använder en AR(1) process i regressionen. ε t är en felterm som antas vara fördelad med medelvärde noll och konstant varians.
t t
t S S
t t
AFGX
AFGX
1 1
91 (6)
Utöver detta använder vi oss av en modell med deterministisk trend som har tid som förklarande variabel, enligt nedanstående formel. ε t är en felterm som antas vara fördelad med medelvärde noll och konstant varians.
t S
t
t t t t t
AFGX
91 2 4 91 3 91 2
2
1 (7)
Där t står för tiden i observationsnummer (1981=1, 1982=2,…,1996=26) och γ 91 är samma dummyvariabel som i ekvation (6) ovan Denna regression gör det möjligt för oss att analysera om reformen har medfört en skillnad i trend efter reformen mot innan. Om trenden visar en statistiskt signifikant förändring kan vi diskutera om det förutom våra modellspecificerade variabler finns händelser som påverkat utfallet.
34
Se ”Bilaga 1” för fullständiga beräkningar.
35
Se ”4.3.1 Problem med deflator”.
Utifrån våra utfall i regressionerna kommer vi att testa resultaten. Test 1 syftar till både ekvation nummer 6 och 7 där vi vill undersöka om skattereformen har medfört en signifikant ändring i aktiebolagens vilja att redovisa intäkter.
0 : H
0 : H
1 0
S S
(Test 1)
Observera, då vi använder inversen av skatteundandragande (inbetalda skatter) får vi byta tecken i vår nollhypotes i jämförelse med det tidigare testet.
Vi använder oss av teststatistikan nedan ( är standardavvikelsen för S ˆ ): S
S S
t obs
ˆ 0
H 0 förkastas då: t obs > t n-p, α=0,05
Vidare testar vi flera variabler i ekvation 7 för att hitta eventuella förändringar i trend innan och efter reformen. 36
Vi kan utöver våra hypotestester skatta den ekonomiska betydelsen av reformen genom att skatta ökningen av aktiebolagens skattegrundande inkomst. Detta gör vi genom att beräkna medeltalet för AFGX under åren 1991-2006 och multiplicera detta med koefficienten för reformen ( ˆ ). S 37
AFGX * ˆ S
ˆ 1991 2006
(B)
Resultatet blir en skattning på den, av reformen, genomsnittliga ökningen per år av skattegrundande inkomst för aktiebolag under perioden 1991-2006.
36
Se ”Bilaga 2” för fullständiga redovisningar.
37
Se ”Bilaga 3” för fullständiga beräkningar.
4.1.2 Aktiebolagen jämfört med företag inom A-längden
Vi vill dessutom jämföra om det föreligger någon skillnad i beteende mellan svenska aktiebolags skattegrundande inkomster och A-längdens skattegrundande inkomster av rörelse före och efter reformen. Valet av denna jämförelse grundar sig på att A-längdens inkomst av rörelse deklareras tillsammans med bakomstående individs (ägarens) inkomstdeklaration medan aktiebolagen är fristående juridiska personer med egna inkomstredovisningar. Vi vill alltså undersöka om aktiebolagens och A-längdens deklarationer har påverkats olika mycket av skattereformen, det vill säga om skattereformen medförde skilda utfall på skatteundandragandet. I denna jämförelse har vi ingen möjlighet att använda oss av rådata från inbetalda skatter då detta ej särredovisas för A-längden i individens (ägarens) deklaration.
Istället används den taxerade inkomsten av näringsverksamhet. Detta för både aktiebolag och A-längden. Observera att när vi nu jämför aktiebolag mot A-längden byter vi deflator till BNP då AFGX inte enligt vårt antagande inte speglar A-längdens företagsform och, ibland, syfte med bolag. En deflator som vi tror är mer användbar för båda företagsformerna är BNP där vi antar att företagsvinsterna utvecklas proportionellt med tillväxten. Taxerade inkomsten benämns här (W-E), liksom i A & S-modellen. Tidsserierna följer även här en autoregressiv modell, nu med två laggade beroende variabler. Detta medför att vi använder en AR(2) process i regressionen. ε t är en felterm som antas vara fördelad med medelvärde noll och konstant varians.
För aktiebolag används följande:
t t
AB t t
AB t AB
t AB t
BNP E W BNP
E W BNP
E
W
2 2 2
1 1 1
91
) (
) (
)
( (8)
Och för A-längdens företag används följande:
t t
A t t
A t A
t A t
BNP E W BNP
E W BNP
E
W
2 2 2
1 1 1
91
) (
) (
)
( (9)
Test 2 är ett test på koefficienten för dummyvariabeln bolagsformerna emellan, detta med syftet att se om skattereformen har haft större effekt på aktiebolagens taxerade inkomster än på företag i A-längdens taxerade inkomster på näringsverksamhet. Detta kan eventuellt ge stöd till vår principal-agent baserade teori. Då de mindre företagen (A-längden) till skillnad från de större (aktiebolagen) i större grad har samma personer som ägare och finansiellt ansvariga. Och när det är samma personer som sitter i ledning och som ägare minskar intressekonflikter med tillhörande kostnader för att undandra skatt. Om detta resonemang håller bör taxerad inkomst öka mer av reformen hos aktiebolag än företag i A-längden.
: H
: H
1 0
A AB
A AB
(Test 2)
Observera, då vi använder inversen av skatteundandragande (taxerad inkomst) får vi byta tecken i vår nollhypotes i jämförelse med det tidigare testet. Vi använder oss av teststatistikan nedan ( är variansen för aktiebolag (AB) respektive A-längdens företag (A)): 2
2 2
ˆ ˆ
A AB
A AB
t obs
H 0 förkastas då: t obs > t n(AB)+n(A)-8, α=0,05
4.2 Dataunderlag
Underlaget för uppgifter rörande företagens skatteinbetalningar och taxerade inkomst är hämtat ur den årligen återkommande Taxeringsutfallet 38 som består av årsvis aggregerade data för Sveriges skatteunderlag. BNP, KPI samt konkursstatistik är hämtat från SCB:s hemsida. Affärsvärldens generalindex AFGX fick vi genom dess redaktion. 39 Skattesatserna är fram till 1991 är tagna från en utvärdering av den svenska skattereformen publicerad 1996 där det egentliga formella skattetrycket har beräknats fram. 40 Varför vi använde oss av denna beräkning och inte tog skattesatserna rakt av från skatteverket dessa år beror på att
38
Ges ut i form av statistiska meddelanden, ESV, SCB
39
AFGX skickades till oss från Carl Gustafsson, Affärsvärldens redaktion. 2008-04-28
40
Forsling, 1996, s. 12.
företagsbeskattningen innan reformen tillsynes var en ganska komplicerad konstruktion med stora avdragsmöjligheter och underlagsgrundande uppgifter mellan statliga och kommunala skatter. Detta medförde stora svårigheter med att uppskatta den egentliga formella skattesatsen och vi använde oss istället av ovan nämnda rapport. Skattesatserna från 1991 och framåt är hämtade från Skatteverkets statistiska årsbok. Varför vi från och med 1991 kan använda oss av skatteverkets skattesatser har att göra med att avdragsmöjligheterna försvann i och med reformen.
4.3 Problem och begränsningar
4.3.1 Problem med val av deflator
Under genomförandet stötte vi nästan omedelbart på ett problem som visade sig vara oväntat krångligt. Att hitta en deflator som på ett rättvist sätt normaliserar företagens vinster mot konjunkturen. Från början tänkte vi använda oss av BNP som deflator för att kunna ta hänsyn till konjunkturcykler och nivå på tillväxten. Problemet vi identifierade är att BNP inte alltid är det bästa måttet för sådana jämförelser. Konjunkturnedgången i Sverige i början av 90-talet innebar negativ BNP-tillväxt. Samtidigt släpptes en övervärderad kronkurs flytande vilket ledde till en sjunkande kronkurs som i sin tur gynnade exporten och exportföretagen men minskade den inhemska köpkraften. Handelsnettot (export minus import) ökade till en högre nivå under dessa år. 41 Detta kan ha givit vinster för exportföretag som inte justeras med BNP- deflatorn. Vårt antagande om att företagsvinsterna proportionerligt följer tillväxten kan därför diskuteras vid användande av BNP som mått på tillväxt. Vi var därför tvungna att söka andra deflatorer då BNP-deflatorn inte ensam, otvetydigt kan användas som deflator. Börsindex fungerar som en bra värdemätare på företags vinster (speciellt aktiebolag). AFGX som deflator kommer sannolikt att justera aktiebolagens vinster bättre men företag i A-längdens vinster sämre, då dessa inte representeras på Stockholmsbörsen. Ett sista alternativ till deflator blir den konkursstatistik som finns tillgänglig. Där har vi tagit inversen av antalet konkurser delat på antalet företag. Vi utgår då från ett intuitivt antagande om att konkurser är större i
41
SCB:s hemsida: http://www.scb.se/templates/tableorchart____219327.asp, 080506 kl 13:40
lågkonjunkturer än annars. Då vi inte hittade konkursstatistik för olika företagsformer utan endast årliga totala konkurser valde vi att inte använda detta som deflator.
4.3.2 Begränsningar i insamlad data
Som tidigare nämnts under rubriken ”4.1.2 Aktiebolagen jämfört med företag i A-längden”
uppkom ett problem gällande vår insamlade data. Vi lyckades inte någonstans få tag på siffror som visade hur mycket egentlig skatt som de enskilda näringsidkarna har betalat in för sin näringsverksamhet. Förmodligen för att det är för omständligt eller omöjligt för skatteverket att ta fram dessa uppgifter ur inkomstdeklarationerna där de är sammanräknade med övrig inkomst av tjänst (lön). Det mest fördelaktiga vore att få tillgång till data som visar hur mycket till exempel de enskilda näringsidkarna betalar i skatt på inkomster från rörelse. Det vi istället använder är taxerad inkomst. Hade vi haft uppgifter om hur stora de inbetalda skatterna var skulle vi kunna rensa för de avdrag som företag kunde göra före reformen och de periodiseringar som blev möjliga efter reformen, (vilket är gjort i test 1). Test 2 tar alltså inte hänsyn till avdragen.
Det finns även ett annat grundproblem i den data som vi tillförlitar oss på gällande företag i A-längden. Det finns indikationer på att många enskilda näringsidkare inte drivs med egentligt vinstsyfte, alternativt med liten vinst. 42 Detta slår igenom i en verksamhet som helt plötsligt går från att vara en hobbyverksamhet till en näringsverksamhet. Genomsnittsvinsten och den taxerade inkomsten blir därför per definition lägre för A-längdens näringsidkare än för aktiebolagen. Det aggregerade datasetet följer detta mönster trots en större ökning av registrerade enskilda näringsidkare än aktiebolag under 90- och 2000-talet 43 . Däremot talar inget för att det skall ha skett en förändring av syftet i drivandet av A-längdens företagsformer.
Detta eventuella problem antar vi därför ha varit konstant över tiden och påverkar inte vår analys företagsformer emellan.
42
Det finns exempel på verksamheter som från början drivs som en hobbyverksamhet men som sedan bedöms vara självständiga, varaktiga och drivna med vinstsyfte så att de får registreras som näringsverksamheter.
43
Skatteverket, 2007, s. 168, diagram 7.3.
4.3.3 Tolkningsproblem
Det finns också vissa andra begränsningar. För det första kommer vi inte att kunna skilja på skatteplanering, skatteflykt och skatteundandragande. Det vi potentiellt kan fånga är viljan att betala skatt. För det andra kan det utöver ovanstående tre skattereducerande former finnas många andra faktorer som påverkar den inbetalade skatten samt den redovisade inkomsten. Vi har i vår modell endast reformen 1990 som förklarande variabel. Vidare ger inte modellen ett mått på hur stor viljan är att betala skatt bland företagen. Det enda vi kan diskutera är hur viljan att betala skatt har förändrats med reformen 1990. Skattefelet, det vill säga det prognostiserade gapet mellan totalt taxerade inkomster och beräknad förväntad skatt, innehåller både medvetna som omedvetna deklarationsfel. Skattereformen 1990 hade även som mål att förenkla deklarationen för företag varvid de omedvetna felen även kan ha minskat utan att detta har kunnat kontrolleras för i modellen. De presenterade teorier vi utgår från använder sig av företag och individer med bestämt förhållande till risk. I vårt dataurval har vi ingen möjlighet att selektera företag med samma förhållande till risk.
5 Resultat
Resultaten från våra regressioner är sammanställda nedan. 44 I samtliga regressioner har vi använt OLS med White:s heteroskedasticitetskonsistenta beräkningar. Vidare tester för seriell korrelation ger statistiskt insignifikanta resultat.
Ekvation (6)
Variabel Koefficient t-statistika
γ 91 316,4693 2,3006 *
1 1
t t
AFGX 0,3982 2,5237 *
44
Se ”Bilaga 3” för fullständiga regressionsutskrifter.
*
Signifikant resultat
Variabel γ 91 är signifikant (på 5 % risknivå) skilt från noll vilket förkastar nollhypotesen i test 1. Testet tyder på att reformen har ökat den skattegrundande inkomsten för aktiebolag.
Förklaringsgraden för regressionen är 35 %.
Ekvation (7)
Variabel Koefficient t-statistika
t -96,4823 -2,8982 *
t 2 4,8100 1,3698
γ 91 2023,494 2,9020 *
γ 91 * t -130,8467 -1,5490
γ 91 * t 2 0,7987 0,1957
Då endast variablerna t och γ 91 är signifikanta finner vi inga trendförändringar efter reformen.
Det vi kan konstatera är att reformen är signifikant vilket även här förkastar nollhypotesen i test 1. Testet tyder på att reformen har ökat den skattegrundande inkomsten för aktiebolag.
Förklaringsgraden för regressionen är 55 %.
En ekonomisk skattning av resultatet (Ekvation B) ger att aktiebolagens skattegrundande inkomst har till följd av reformen i genomsnitt ökat med 21,7 miljarder kronor per år under perioden 1991-2006. 45
Ekvation (8)
Variabel Koefficient t-statistika
γ 91 0,0114 2,3839 *
1
) 1
(
t AB t
BNP E
W 1,0744 4,2474 *
2
) 2
(
t AB t
BNP E
W -0,4882 -3,2365 *
45
Se ”Bilaga 3” för fullständiga beräkningar.
Ekvation (9)
Variabel Koefficient t-statistika
γ 91 0,0012 5,0553 *
1
) 1
(
t A t
BNP E
W 1,5403 7,2886 *
2
) 2
(
t A t
BNP E
W -0,6054 -3,0928 *
I både ekvation 8 och 9 är γ 91 signifikanta vilket visar att den taxerade inkomsten har ökat efter reformen för både aktiebolag och A-längdens näringsidkare. Test 2 ger även det signifikant värde. 46 Detta förkastar nollhypotesen om att reformen har påverkat aktiebolags taxerade inkomst mindre eller lika mycket som A-längdens näringsidkare. Testet tyder på att reformen har påverkat aktiebolagens taxerade inkomster mer än A-längdens näringsidkare.
Förklaringsgraderna för regressionerna är 79 % respektive 86 %.
6 Analys
I vår analys börjar vi med att diskutera vår primära hypotes som påstår att skattesänkningen har medfört större aggregerade taxerade företagsinkomster. A & S-modellen säger att individen, och med vårt antagande även företagen 47 , väljer att rapportera hela eller delar av sin inkomst. Det valet står mot exogent givna variabler såsom straffsatsen, den av företagen upplevda sannolikheten för upptäckt och skattesatsen. I samband med skattereformen 1990 skedde en kraftig sänkning av skattesatsen. Enligt A & S-modellen skulle då det undandragna beloppet (E) minska och därmed den rapporterade inkomsten (W-E) öka. Dock sker detta endast under vissa förutsättningar.
Till att börja med måste vi anta att straffsatsen och sannolikheten för kontroll har varit relativt konstant över tiden. Antagandet är högst rimligt eftersom straffsatsen verkar ha legat konstant och skattekontrollen snarare indikerar en minskning. Anti-nyttan antas antas ha varit konstant
*
Signifikant resultat
46
Se ”Bilaga 2” för fullständiga redovisningar.
47
