Varnhemsfyndet 1873 : en kompletterande undersökning Wideen, Harald
Fornvännen 32, 181-190
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1937_181 Ingår i: samla.raa.se
•
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N 1 8 1
nare huggna samt större. Inskriften lyder: h f p H U R 1 + H Y (Ulfi Abraham = Abraham Ulfsson). På en sten nära sydväggens östra fönster läsos tämligen högt upp on majuskelinskrift: »ABRAHAMO ERICI» = åt Abraham Eriksson.
De båda runinskrifterna sammanhänga troligen sinsemellan, ehuru de knappast kunna vara utförda av samma
band, och dot vore frestande att sätta namnen i samband med don äldsta sten- kyrkans tillkomst. Av stenkvadrarnas form och huggningstokniken kan man sluta sig till att kyrkan tillkommit nå- gon gång under 1200-talet, snarast år- hundradets mitt. Knligt benäget medde- lande frän professor Bilas Wessén kun- na ruinskrifterna myckot väl vara från
denna tid. Huruvida de beteckna bygg- herren, prästen eller byggmästaren är ovisst. Ej heller kan man bestämt av-
göra var inskrifterna haft sin ursprungliga plats. Då de båda ruristade stenarnas format avviker från do vanligaste ligger det nära till bands atl de ingått i en hörnkedja eller en portalomfattning.
Rune Norberg.
n
FYND OCH FÖREMÅL I SVENSKA MUSEER
VARNHEMSFYNDET 1873 En kompletterande undersökning.
Är 1879 lät den fornforskningen varmt hängivne artisten Hilder Werner frän Lidköping i sin hemstad trycka en liten skrift »Mynt funna i Wester- götlands jord». Skriften upptog förutom 71 smärre fynd, av vilka de Mesta
»kommit till förf. kunskap under hans antiqvariska vandringar»,1 även be- skrivning av cn 1873 i Värnhems klosterträdgård påträffad silverskatt.2
AVerners skrift, som utgick i en ringa upplaga, är sedan länge försvunnen ur handeln och torde numera för de flesta vara fullkomligt okänd.
Nyligen har det lyckats förf. att i Västergötlands fornminnesförenings samlingar återfinna en stor dol mynt ur Varnhomsfyndet samt även att i
1 Citat ur W e r n e r s Antiqvariska Berättelser II (1873) s. 1 not, där en del av småfynden först publicerades.
2 Fyndet är i korthet nämnt i Månadsbladet 1887 s. 18, nr 142, samt av H. W i d é e n i Myntfynden i Västergötland. Västerg. Fornm. Fören. Tidskr.
IV: 7—8 (1934), s. 48, 55—57; kat.-nr 117.
182 F Y N D O C H F Ö R E M Å L I S V E N S K A M U S E E R
privat ägo finna de 4 kartor med staniolklädda vaxkopior av mynt ur samma fynd, vilka Werner låtit framställa för åstadkommande av illustrationer i sin bok. Tre av kartorna (fig. 1—3) publicerades av Werner; en fjärde, hittills okänd, offentliggöres här (fig. 4). Spännefragmontet (fig. 5) har återfunnits bland myntkopiorna.
Dessa lyckliga fynd utgöra ett välkommet bidrag till vår kännedom om Varnhemsskatten och motivera en erinring om detta i Västergötland märk- liga och betydelsefulla men tyvärr helt skingrade myntlynd.
I augusti 1873 höll man på med att taga bort gamla träd i den forna klosterträdgården i Värnhem, Valle hd. Därvid gJQrdes ett oväntat fynd.
Under en linds rötter låg nämligen en betydande silverskatt, huvudsakligen bestående av angelsaxiska mynt. Därjämte ingingo i fyndet medeltidsmynt från Norge, Danmark, Tyskland, Irland, det Östromerska riket och Arabien.
Ett litet stycke av ett runt silversmycke med filigransirater (fig. 5) repre- senterade troligen ensamt det i vikingatidens silverskatter eljest traditionella beståndet av sönderbrutna smycken och annat omyntat silver.
För de närmare fyndomstandighetorna ha vi att tillgå ögonvittnet Werners uppgifter (a. a. s. 1 f., cit. med notor).
»Underrättad om att mynt blifvit funna vid Warnhems kyrka utreste förf.
till platsen, der gräfning etter mynten pågick vid hans ankomst. Flera hundrade mynt upptogos i hans närvaro, och flera voro dagarne förut upp- tagna. Mynten, som alla voro utaf silfver, hade en storlek af ett 50 öre, alla illa åtgångna, somliga hopböjda, andra sönderklippta i Vi- och %:delar samt hade på sin yta naggade fördjupningar efter ett hvasst eggverktyg.3
Mynten lågo inbäddade i jordklumpar, dels enstaka, dels tillsammans, och syntes det förf., som om de blifvit af råttor och mullvader kringspridda från sitt ursprungliga förvaringsrum, hvilket här tycktes hafva utgjorts af ett mindre träkärl, ty bland penningarno låg ett smalt band af brons, som med visshet kan antagas hafva suttit omkring det kärl, hvari mynten för- varades.»
»De hittade myntens antal voro:
At upphittaren, hemmansegaren Lars Ljungqvist genom sin son uppsända
till Riksantiqvarien4 61
Af upphittaren sålda i Sköfde 27 Af upphittaren sålda i Skara 6 Vid förf :s besök qvar hos upphittaren 248
I Lars Kyrks ego (medupphittaren)6 106
Mynt, som innehafvas af personer i Warnhem 28 Summa mynt 476
* »De sönderdelade mynten hafva antagligen tjenat i handel och vandel som lägre skiljemynt. Naggningarne i mynten hafva säkerligen tillkommit för att utröna dess goda och äkta beskaffenhet.» — Av myntfragmenten har intet bevarats, avbildats eller beskrivits.
4 »Enligt Lars Ljungqvists uppgitt.»
6 »Köpta af förf.»
F Y N D O C H F Ö R E M Å L I S V E N S K A M U S E E R 183
»De qvarvarande mynten genomgingos och granskades af förf., och afreste han från stället sedan upphittaren af fyndet blifvit af honom uppmanad att till Statens samlingar uppsända de återstående.»
Redan ovanstående förteckning, som gjordes strax etter fyndets upp- tagande, varslar om, hur helt det skulle spridas för alla vindar. Schemat här nedan upptager de medlemmar av fyndet, som numera äro säkert på- visbara eller eljest till typen kända.
Tabellarisk översikt av kända mynt i Vamhemsfyndet 1873.
M y n t s l a g
Norska
Böhmiska Tyska
Angelsaxiska . . .
Barb. o. falskni.
I r l ä n d s k a
Östromerska . . . .
Av staten inlösta. K. Mkb. inv.-nr 5019
1 14 44V2
2
1 6048
3
4 11
6170
1 2
6201
1 3
5765
4 2
1
Av V. F.
inlösta
1
2 26 1
Av Werner omnämnda
2 2
8 20 el. 21
»flera»
1 2 8
Summa inlösta
4 1 25 88Vi
2 4 1 1
Den följande förteckningen över i Vamhemsfyndet företrädda mynt be- tecknar resultatet av ett förnyat studium av de staniolklädda vaxavtryck av mynt ur Vamhemsfyndet, som Werner tagit och sedermera använt till fotografiobjekt. Den grundar sig även på en undersökning av det 30-tal angelsaxiska, tyska och danska mynt ur Vamhemsfyndet 1873, som för- varas i Västergötlands fornminnesförenings museum i Skara. Flertalet av de mynt ur detta fynd, som i flera repriser (se tabellen) kommit staten till del, har det däremot visat sig svårt att identifiera i K. Myntkabinettet."
6 För vänligt bistånd i den nya undersökningen tackar jag amanuensen N. L. Rasmusson. — Om de till K. Mkb. inkomna myntgrupperna ha följande upplysningar kunnat vinnas: K. Mkb. 5019: Den del av fyndet, som hem- bjöds av befalln.-mannen J. G. Ljungqvist på Ada i Södermani. Mbl. 1875 s.
48. K. Mkb. 5048: Gåva 1873 till VHAA av bibliotekarien C. J. L. Torin i Skara. Mbl. 1874 s. 60 nr 50; K. Mkb. 5170: Gåva 1875 till VHAA av rektor dr J. P. Lagergren i Skara. Mbl. 1875 s. 15 nr 5; K. Mkb. 5201: Gåva 1875 till VHAA av bibliotekarien K. Torin i Skara. Mbl. 1875 s. 48 nr 17; K. Mkb.
5765: Dessa mynt ha enl. anteckn. i ATA 1876 köpts i Värnhem av Hans Hildebrand såsom rester av 1873 års fynd. — Möjligen härröra 1 kölnskt silvermynt, 1 oprägl. silvermynt och 1 Ethelredsmynt, funna vid Värnhems kyrka (K. Mkb. 7496), ur det stora skattefyndet.
184 F Y N D O C H F Ö R E M Å L I S V E N S K A M U S E E R
r > - . * •'; ; - • - ^ _ -
a
C
/ i 5 Ä > ^ ^ N
u\- •''Jf 1
b
\ 7 \ ~ y ^
-' ^ ^ —-
^ ^ ^ ' - ^ £ ^ -
• • * - » . . . -
• ^ * v " " ^ ! O .^-- '«>» _
^ ^ ^ ' . ^ j g i s ^
É*F
"~~ "^v
•_
^--2/
h
..-'-""•
•y^s
Fig. 1.
Mynt ur Vamhemsfyndet 1873.
Efter Werners vaxkopior.
F Y N D O C H F Ö R E M Å L I S V E N S K A M U S E E R 185
Fig. 2.
Mynt ur Vamhemsfyndet 1873.
Etter Werners vaxkopior.
186 F Y N D O C H F Ö R E M Å L 1 S V E N S K A M U S E E R
Fig. 3.
Mynt ur Vamhemsfyndet 1873.
Efter Werners vaxkopior.
F Y S D O C H F Ö R E M A L I SV E S S K A M U S E E R 187
N o r g e .
1. Olaf Haraldsson (1015—25; 1030). Nidaros. S c h i v e , Norges Myn- ter i Middelalderen. 1865. Tab. I nr 17. (Fig. 2 i.)
2. Lik nr 1 men åts. o. frans, figurer inom rosformiga ramar. Fragm.
Danmark.
3. Knut den store (1016—35). Lund. T h o m s e n , Catalogue de sa collection de monnaies, I—III. 1873—76, nr 9830.
4. Hardaknut (1035—42). »En orm lagd i bugter + HÄRDA FNVT REX» ) ( »Ett af fyra bågar bildadt kors med punkter. Inskriften utsliten.» Jfr H a u b e r g , Myntforhold etc. 1900. Tab. IV nr 1.
5. Samme. »En kyrkgafvcl med spetsigt tak och kors inom en ring -f HÄRD » ) ( »Ett kors. Inskriften borta.» J r t H a u- b e r g tab. IV nr 13.
England.
6. Edgar (959—75). Lincoln. B. E. H i l d e b r a n d , Anglosachsiska mynt. 1881 (Cit. BEH) nr 27 med ANGION.
7. Ethelred I I (978-1016). Bardney. B E H 29.
8. » Canterbury. B E H 138 o 4.
9. » Cbester. B E H 1575 a 10 och utan M i frans, omskr.
10,11. • Exeter. B E H 507 d 3 (fig. 1 a), 508.
12—16. > Lincoln. B E H 1652 (fig. 1 i), 1756 n? 3, 1799 a 3 och LIN C • Noten nr 1792 (fig. 1 k), 1832, 1906 d 3 och SVMERLIDA.
17—28 . London. B E H 2022 typ D a 5, 2231 o 6, 2451 e 3? (fig.
1 b), 2367 e 3, 2493 e 4, 2546 typ A var. f. d 10 (fig. 1 e), 2569 1 4, 2627 b 3, 2845 ir. 33—52—84 (tig. 2 b), 2905 c 3 ir. 111, 2926, Typ E var. a. Äts. o 3, Fräns. + SPERTGAR MO LVND (fig. 1 g).
29. » Norwich. B E H 3159.
30,31. » Shaftesbury. B E H 3323 a 5; Typ D var. a, 1 5.
32. » Shrewsbury. B E H 3386 (fig. 1 c).
33. » Southampton. B E H 1259.
34. . Stamford. B E H 3549 (fig. 2 a).
35. » Thettord. B E H ; Typ A var. c. Åts. 1 5. Fräns. + fVLFNOD MON DEO. (fig. 1 f).
3 6 - 3 8 . » Winchester. B E H 4100 e 5 (fig. 1 d), 4112, 4243.
39, 40. > York. B E H 863 o 4; Typ A. + EDELRED RE + Af\IMO) ( + ESMPIEO PVLHIGE MOE (fig. 2 c).
41. » »En utsträckt hand» ) ( »Dubbelkors med halfmånar på korsets armar». Inskr. utsl. 2 ä 3 ex. i fyndet.
42. Knut den store (1016—35) Dover. B E H 346.
43. » Exeter. B E H Typ E. Åts. a 6. Fräns. VLOSIE ON -EF. (flg. 2 g).
44. » Huntington. B E H 1250 b 1.
188 F Y S D O C H F Ö R E M A L I S V E S S K A M U S E E R
45—47. » London. B E H 2283 (fig. 2 e), 2328 a 3, 2460 (fig. 2 d).
48. . Oxford. B E H 3020 (fig. 2 f).
49, 50. » York. B E H 519, 850.
Irland.
51. Sigtryqg (omkr. år 1000) Dublin. B E H 27 c?, 28 (fig. 2 b).
Tyskland.
52. Otto I - I I I (936—1002) Köln. Jf D a n n e n b e r g , Die deutschen Munzen der sächs. u. frank. Kaiserzeit. 1876—1905, nr 330 (tig. 3 d).
53. Otto I I I (983-1002) Wiirzburg. Jfr Dannenberg 856 a (fig. 3 e).
54. Otto och Ädellieid. Jfr Dannenberg 1167 (fig. 3 c).
55. Henrik I I (1002-24) Köln. Jfr Dannenberg 350 (tig. 3 g).
56. » Strassburg. Jfr Dannenberg 920 (fig. 3 h).
57. Worms? Jfr Dannenberg 845 a (fig. 3 t).
58. Sachsen. Hert. Bernhard (973-1011). Jfr Dannenberg 585 (fig. 3 k).
59. Augsburg. Bisk. Liutolf (987-96). Jfr Dannenberg 1023 a (fig. 3 i).
östromerska riket.
60. 61. Basilius I I och Konstantin V I I I (976—1042). Jfr Brit. Mus. Cat.
s. 487 nr 16 ff o. pl. LVI, 11. I fyndet fanns ett liknande mynt, vilket liksom det här beskrivna var genomborrat i övre kanten.
(tig. 3 a)
Barbarmynt och arabiska mynt.
I Vamhemsfyndet funnos flora mynt, som syntes tillhöra konung Ethol- reds myntning, men som visade förvirrad prägel och meningslösa omskrif- ter (fig. 2 k, 4 a—c). De äro troligen samtida imitationer och falskmynt.
Bland övriga »barbariska» mynt märktes
62. Nedersaxen? Wigman III (967—1016). Dannenberg 1269. Jfr a. a.
I s. 471 (fig. 4 d).
63—65. Tre arabiska mynt (dirliomor) lära ha ingått i fyndet. Två av dem
»voro mycket slitna och tunna samt genomborrade i öfre kanten» (fig. 3 b ) . Som vi av det anförda funnit, är Varnhorasfyndet av 1873 en s. k. hack- silverskatt från vikingatiden; on fyndgrupp lika vanlig i östra Sverige — speciellt på de stora östersjööarna — som sällsynt i Västsverige. Från Västergötland kanna vi hittills blott 7 sådana fynd, av vilka Värnhems- skatten mod sina 476 mynt är den mest betydande.
Mynten, som tyckas ha varit inneslutna i ett mindre träkärl med metall- band, ha tydligen nedgrävts på ringa djup under släta marken. Uppgiften om att fyndet gjordes »under ett lindträds rötter» (Werner a. a., s. 1) har intet att betyda för ett så gammalt fynd. Nedgrävningstiden får man med Werner sätta till 1000-talets mitt, alldenstund ej heller han, som dock var med vid fyndtillfället, funnit yngre mynt än Hardaknuts (1035—42; nr 4, 5).
Uppgiften, att 3 kufiska mynt — en myntgrupp, som i stort sett försvinner ur fynden omkr. år 1000 — skulle ha ingått i detta sena fynd, bör ej förvåna, då man vet, att nordborna på denna tid ej togo hänsyn till de främ- mande myntens ålder eller typer utan endast räknade med deras silvervärde.
F Y S D O C H F Ö R E M A L I S V E N S K A M U S E E R 189
; m •/.iir; rga
F ^-<V • ; "ii "4 l i W -i*'-?*.
Af'
Fig. 4.
Mynt ur Vamhemsfyndet 1873.
Efter Werners vaxkopior.
Myntens sönderstyckande tydor på att de efter sin hitkomst varit i hän- derna på en köpman, som behövt väga upp sitt silver i större och mindre kvantiteter. Några runstenar7 tala visserligen om att denna tidens västgötar deltagit i vikingafärder, och det är alltså icke utan skäl som Werner (a. a., s. 1) förslagsvis betecknar Varnhemsskattcn som nedlagd av en hemvändande viking, vilken åter farit ut men då stupat, varigenom skatten stannat på gömstället. Men få vi av den omständigheten att % av de västgötska run- stenar, som omtala vikingafärder, stå i Rodvägs härad, sluta, att provinsens vikingar till god del utgått från denna trakt, kunna vi ej utan vidare skriva under Werners förslag. Ty hittills känna vi intet enda vikingatidsmynt- fynd från Redvägs härad eller dess grannskap.8
Silverskatternas fördelning i Sverige tyder på att de huvudsakligen in- kommit och bytt ägare genom liandel. Likväl faller det sig ej alltid så lätt att bestämt avgöra skatternas karaktär. Tidens sjöfarande nordmän voro ofta nog lika mycket handelsmän som rövare.
Under alla omständigheter gör man klokt i att beträffande förhistoriska fynd ej uteslutande lita på den nyligen med övertygande kraft framförda satsen om skattefyndens beroende av krig. Man kan ifrågasätta om ej en
»fredlig» handelsman — speciellt en sjöfarande — 1 gamla tider varit utsatt för lika stor dödsfara som en person, vilken en gång gått ut i krig. På detta vis skulle man rätt väl kunna förklara skatterikedomen på t. ex.
Gotland; koncentrationen av fynd till vissa tider skulle då antyda, främst att dessa varil utmärkta av blomstrande handel ooh kanske först i andra
7 K. T o r i n , Westerg. Runinskr. I—IV, Västerg. Fornm. Fören. Tidskr.
1872—93. Nr 3, 8, 81, 88, 90, 105.
' W i d é e n a. a. s. 57.
190 F Y N D O C H F Ö R E M A L l S V E N S K A M U S E E R
hand att de varit särskilt hårda — krigiska. Den ena möjligheten behöver här inte utesluta den andra.
Direkt motbjudande förefaller det däremot att tänka sig vikingatidens skattefynd som övervägande offergåvor eller votivdepositioner, nedlagda i
Fig. 5.
Fragment av silverspänne med filigransirater.
Ur Varnheinstyndet 1873. Skala Va-
jorden för att av respektive ägare åtnjutas i en annan värld. Man må här- vid blott iakttaga, hur den »hedniska» skattgömmarseden oförändrad fort- lever in i medeltiden, överlever denna och kraftigt dokumenterar sig under nya tiden. I själva verket är den ej glömd ännu.
Harald Widéen
LITTERATUR OCH KRITIK
CARL J O H A N L A M M : Glass from I r a n in the National Museum, Stockholm. ( S t o c k h o l m 1935).
En i Teheran bosatt f. d. rysk officer och känd orientalist, herr A.
Hannibal, försålde år 1933 till undertecknad för Nationalmusei räkning en större samling medeltida, i Persien funna glas. Samlingen ökades ytterligare med en del vackra exemplar, som kunde förvärvas hos Teherans antikvi- tetshandlare för rimliga priser. Skada, att ett eller annat förnämligt glas redan gått till Amerika, t. ex. en skål med reliefavbildningar av harar inom kretsar, säkert en sasanidtyp.
Glassamlingen, som tack vare H. K. H. Kronprinsen och direktör T.
Laurin kom i Nationalmusei besittning, har sedermera beskrivits och utgivits av Europas sannolikt bäste kännare av orientaliskt glas, vår landsman doktor C. J. Lamm.
L I T T E R A T U R 0 C H K R I T 1 K 1 9 1
Till stor del torde dessa glas härstamma från ruinhögarna vid Rey och avfallsbrnnnurna vid Saveh. I Persien meddelas tillstånd till två slags gräv- ningar, dels vetenskapliga, dels kommersiella. Det är det sistnämnda slaget, som bedrivits vid Saveh (mellan Teheran och Ispahan). De lära tillgå så, att tunnlar drivas fram genom marken, varvid man oupphörligt stöter på djupa avfallsbrunnar med keramik och glas i mer eller mindre fragmenta- riskt skick. Styckena hopsättas och försäljas bos antikbandlarna, huvud- sakligen i Teheran. Ispahan, Hamadan ra. fl. städer komma långt efter.
En sådan kännare av Persiens 1600-tals kultur som den franske resanden Cbardin förklarade, att perserna först i slutet av 1500-talet lärt sig tillverka glas genom en i landet inkommen italienare. Naturligtvis var detta ett misstag, men förmodligen hade don medeltida glaskonslen hunnit deklinera, när Sefeviddynastien grep makten. Troligen förfärdigades glas i Persien redan under förkristen tid, men också en omfattande import ägde rum från Syrien och Egypten, för övrigt ännu på 1200- och 1300-talen.
På ett fåtal sidor ger doktor Lamm en översiktlig framställning av de medeltida persiska glasens tekniska och ornamentala egenheter samt söker datera dem. De äldsta dekorerade glasen gå tillbaka ända till 3—5 årh.
och visa anknytning till syro-egyptiska glas. En mängd glas kunna dateras tack vare sin överensstämmelse mod pjäser i den under 800-talet blomst- rande staden Samarra i Irak. Detta gäller även vissa cylindriska glas med skurna eller inpressade ornament. Vi ha i Sverige funnit ett dylikt skuret glas i en Birkagrav, redan för många år sedan (1924) av undertecknad daterad till 800-talet. Lamm är böjd att förlägga tillverkningsorten för dylika glas till Egypten men medger, att de kunna ha förfärdigats på andra is- lamiska områden, även i Iran. Vare sig nu Birkaglaset förfärdigats i Egypten eller Iran, måste det anses sannolikt, att det förts till Sverige från någon hamn vid det Kaspiska Havets sydkust. Den jämförelsevis tal- rika förekomsten i Iran av dylika cylinderformade kärl med eller utan ornament berättigar fullt ut till ett dylikt antagande.
Bland glasen från Saveh finnas skålar med pålagda trådar, reprosentanter för det senhellenistiska syriska glas, som tillverkades på 200- och 300-talen.
En grupp handtag till skålar dateras till 800-talet. Det stämmer väl med de fynd jag själv gjort vid grävningar i Schah Tepé på turkmensteppen, där tillsammans med dylika glasfragment hittades en mängd på 700-talet präglade mynt.
Säkerligen kan det vara svårt att ibland ge en fullt tillförlitlig datering.
Det synes mig särskilt gälla en grupp på pl. 15 avbildade föremål, koppglas och alambiker m. m., som i liknande former tillverkats kanske in på 1800- talet.
På 48 planscher avbildas nästan hela det föreliggande materialet. Av dessa ge 8 fotografiska reproduktioner, de övriga 40 visa teckningar, ut- förda av författarens moder, fru Dora Lamm, som därmed skänkt glasforsk- ningen en liten skattkammare.
T. ,1. Arne
1 9 2 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
K L E I N E R E M I T T E I L U N G E N
Johan Gustaf Liljegren in memoriam ist der Titel von Bengt Hilde- brands Godonkworten anlässlich der hundertsten Wiederkehr des Tages (2. Juni 1837), da der Reicbsantiquar Liljegren im Djurgårdsbrunnsviken einen tragischen Tod fand. Liljegren var eigentlich nicht Archäologe, auch nicht Numismatiker, aber auf seinem Sondergebiet, der Runenforschung, brachte er es zu bedeutungsvollen Resultaten.
Das schwedishe Geschlecht Kraill von Bemebergh und sein Wappen wird von Reinhold Odencrants behandelt. Das Geschlecht staminfe aus Deutsch- land, aber Georg Giintber Kraill von Bemebergh trät in schwedische Dienste und zeiclmele sich u. a. als einer dor bervorragendsten tecbniscbon Berater Gustav II. Adolfs bei der Belagerung und Erstiirmung Rigas 1621 aus. Er war in der Folge als Festungsbauer usw. tätig. Das Geschlecht wurde 1634 im Ritterhaus introduziort und schriob sich da offiziell Crail von Bamberg. Uber der Familiengruft in der Kirche von Gryt liegt ein 1657 ausgeftihrter Stein mit Inschrift und Wappen, welcb letzteres u. a.
ein Paar gekreuzter Häcken öder Gabeln enthält. Verf. hat dieses Motiv im Zusammenhang mit älteren deutschen Namonsformen wie Crowel, Krou- wel, Crowell, Cröell u. a. angetroffen. Das Wort, das dem Familiennamen zugrunde liegt, ist eine alte deutsche Benennung fiir ein Werkzeug mit gekriimmton Klauen. Als moderner Ausdruck bezeichnet das Wort Krail auch eine Art Gartenhacke.
Rune Norberg berichtet Uber zwei mittelalterliche Runeninschriften an der Kirche von Börstig, Västergötland. Die eine gibt den Namen »Tavith arka i» (David Eriksson) wieder, die andere enthält den Namen »Ulfi Abraham». Dio Steine riihren aus dem 13. Jahrhundert her.
Harald Widéen liefert eine Ubersicht iiber die in dem grossen Varn- hetner Fund von 1873 entbaltenon 476 Munzen, von denen es dera Verf.
neulich gelungen ist, eine Anzahl in den Sammlungen der Västergötlands Fornminnesförening wiederaufzufinden. Der Fund stellt offenbar einen sog. Hacksilberschatz aus der Wikingerzeit dar, ein Fundtyp, der ebenso gewöhnlich in Ostschweden wie ungewöhnlich in Westschweden ist. Die Zeit der Niederlegung känn in die Mitte des 11. Jahrhunderts angesetzt werden. Dio Zerstilckolung der Miinzen lässt vermuten, dass sie nach ib rem Ilierhorkommen in den Handen eines Kaufmanns gewesen sind, der sein Silber in grösseren und kleineren Quantitäten verwiegen musste.
Die Verteilung der Silberschätze in Schweden deutet darauf hin, dass sie hauptsächlich durch den Handel ins Land gekommen sind. Doch känn ihr Charakter bisweilen zweifelhaft sein. Die seefahrenden Nordleute jener Zeit gingen sicherlich oft ebensosehr auf Handel wie auf Raub aus.
T. J. Arne zeigt Carl Johan Lamms Glass from Iran in the National Museum, Stockholm, an, eine Beschreibung der Sammlung, die durch den Rezensenten in Persien erworben worden und dank Spenden Sr. Kgl. Hob.
des Kronprinzen und Dir. T. Laurins in den Besitz des Nationalmuseums ge- langt sind. Grossenteils diirfte diese Glasware aus den Ruinenbiigeln bei Rey und den Abtallbrunnen bei Saveh herstammen. Lamm gibt eine iiber- Militlicbe Darstellung der technischen und ornamentalen Eigenbeiten der raittelaltorlichen persischen Gläser und versucht sie zu datieren. Die altesten dekorierten Gläser geben bis in die Zeit des 3.—5. Jahrhunderts zuriick.
Eine grosse Gruppe gehört dem 9. Jahrhundert an, während gewisse Typen sicherlich in sobr später Zeit angefertigt worden sind.
