Biskop Brynolfs källare på Brunsbo och hans byggnadsarbeten på Läckö biskopsborg
Wideen, Harald
Fornvännen 32, 293-310
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1937_293 Ingår i: samla.raa.se
BISKOP BRYNOLFS KÄLLARE PÅ BRUNSBO OCH HANS BYGGNADSARBETEN PÅ LÄCKÖ
BISKOPSBORG
AV
H A R A L D W I D Fl E N
Nä r B r u n s b o gård, belägen i Å s a k a socken, S k å n i n g s h ä r a d och c:a 3 km öster om S k a r a , i s a m b a n d med biskopsskif- tet 1935 förlorade sin betydelse som säte för stiftets sty- r e s m a n , l y k t a d e s en m å n g h u n d r a å r i g tradition och slöts ett ärofullt kapitel i g å r d e n s historia.
Stiftets och det medeltida Sveriges första biskopssäte g r u n d a d e s , som bekant, i H u s a b y , då Olof S k ö t k o n u n g efter sitt dop u n d e r nå- got av 1000-talets tidigaste å r till missionsbiskopen Sigfrid överläm- nade hela » h u s a b y n » , d. v. s. k u n g s g å r d e n . Och n ä r inemot 1000- talets mitt biskop A s m u n d »först satte stav och stol i S k a r a » — som V ä s t g ö t a l a g e n s biskopslängd s ä g e r — h a d e b i s k o p a r n a s t r a k t a n till v ä s t g ö t a r n a s g a m l a h u v u d o r t tydligen k r ö n t s med framgång. Stift- staden blev helt n a t u r l i g t den viktigaste av s k a r a b i s k o p e n s uppe- h å l l s o r t e r ; ensam som s å d a n var den för ingen dol. Stiftet omfattade j u u n d e r medeltiden ej blott V ä s t e r g ö t l a n d u t a n därtill V ä r m l a n d och D a l samt en del av Småland, och till biskopsstolen lades u n d a n för u n d a n gods och g å r d a r , vilka vid medeltidens slut nått ett antal, som åt biskopen förlänade en betydande världslig makt. D e n n a s t y r k a fick en y t t e r l i g a r e manifestation, n ä r de viktigaste av b i s k o p s g å r - d a r n a , L ä c k ö , H u s a b y , B r u n s b o och troligen också Säckestad, be- byggdes med fasta h u s av sten. Den förstnämnda, liggande på Kål- landsö i V ä n e r n , mitt i den sjö, som s a m m a n b a n d stiftets alla delar,1
1 I denna detalj torde förhållandet vara litet oegentligt uttryckt av H a h r (Läckö slott. Göteb. Jubil.-publ. XVIII, 1923) och N o r e e n (Läckö slott.
Sv. fornm.-platser nr 12, 1932) när de skriva, den förre: »Det byggdes av och för Skara-biskoparne, som i dessa trakter på en svåråtkomlig plats önskade ett fäste eller en befästad gård» (a. a., s. 104) och den senare:
»Läckö utgjorde under medeltiden biskoparnas i Skara fasta borg dit do under orostider kunde draga sig tillbaka.» (a. a., s. 5). För en kort orien- tering i denna fråga jfr W i d é e n . Ett processionskors från biskopstidens Läckö och några ord om Vänerns betydelse för dot västsvenska kulturlivet i äldre tider. Västerg. Fornm. Fören. Tidskr. IV: 10 (1937) s. 48—68.
294 H A R A L D W I D É E N
z te a • vi
< -i <\) u.
< '
« -l
o *
2 f
|/K I r...
0
» \
C m
A :.C
L ' I
(K
0- 8
9
•9
a a
(g
Jl ,; r
z
Ui
<C Q
a <;
a: 1^
O <
2 u- c?
CD
< I
Z O
fe
t u
cn
z iu
< Q
or <
Q </)
•o <
(O U.
B I S K O P B R Y N O L F S K Ä L L A R E P A B R U N S B O 295
Fig. 1.
Brunsbo. Uppmätning av biskopsgårdens medeltida källare (H. Widéen).
(Till fig. 1 höra även avbildningarna å sid. 294.)
296 H A R A L D W I D É E N
måste ha ägt s ä r s k i l d betydelse. D e n n a m n e s också i likhet med Säckestad, beläget vid sjön Y m s e n s östra strand, redan på 1200-talet som biskopsgård.2 Vid denna tid torde Götala invid S k a r a åtminstone tidvis h a haft funktion som stiftstadens speciella biskopssäte.
B r u n s b o förvärvades nämligen först av Brynolf K a r l s s o n (1404—
1430) till biskopsstolen,3 och dess befästning ägde, som i det föl- j a n d e k a n g ö r a s troligt, r u m genom h a n s efterträdare Brynolf Ger- l a k s s o n (namnes som vald till biskop 1478, t 1505), vilken h ä r lät uppföra ett fast h u s , liksom h a n utförde s t o r a b y g g n a d s v e r k i v a r a k - tigt material på t. ex. L ä c k ö och i H u s a b y .4 Man k a n observera, att det ä r mot dessa befästa p u n k t e r p r i n s K r i s t i a n vänder sig, n ä r h a n 1511 med en d a n s k h ä r b r y t e r in i V ä s t e r g ö t l a n d : L ä c k ö belägras, och B r u n s b o — Brynjulfsbo, Brynolfsboda, som det n u hette — utplun- d r a s , ö d e s d i g r a r e för biskopsgodset blev dock reformationen, men det miste härvid icke alldeles sin betydelse: 1540 medgav Gustav V a s a biskop Sven ( J a c o b i ) att fortfarande besitta B r u n s b o .5 I jordeboken k a l l a s gården redan efter 1545 k u n g s g å r d , men genom kungligt brev den 1 m a r s 1577 blev gården åter biskopssäte och h a r i fortsättningen troligen oavbrutet fungerat som s å d a n t ända till vår tid.
Av det medeltida B r u n s b o å t e r s t å r n u endast b i s k o p s h u s e t s käl- l a r v å n i n g8 (fig. 1). S ä k r a s p å r av g r a v a r , f ö r s v a r s m u r a r och a n d r a u t a n v e r k s a k n a s ; förmodligen h a r s e n a r e tiders p l a n e r i n g i hög g r a d f ö r ä n d r a t h u s e t s n ä r m a s t e omgivning, och i stort sett ä r g å r d e n föga lämpad för befästning i h ä v d v u n n e n mening. Omedelbart n o r r om
2 M e s s e n i u s , J., Scondia illustrata I (Ed. J. Peringskiöld, 1700) s. 72.
— På Säckestad daterar Brynolf Algotsson ( t 1317) brev redan 1288.
Diplom. Svecan. nr 984 (vol. 2, s. 67 t ) .
3 Scriptores rer. svecicar. I I I (1871 o. 1876), sect. post., cap. VII »Chron.
rhylra. episcopor. Scarens.», s. 119.
* För Läckös del utgör biskopens bekanta vapensten (fig. 11. Jfr H a h r , a. a., s. 49; N o r e e n , a. a., s. 45) det mest påtagliga vittnesbördet om hans byggnadsverksamhet på platsen. Beträffande Husaby se Scriptores rer. sve- cicar. I I I (1871 o. 1876), sect. post., cap. VII (inl. kommentar t. »Chron.
rhytm. episcopor. scarens.») s. 115 — en gammal, kompletterande anteckning till biskopskrönikan i Palmskiöldska avskriftsaml. i Uppsala univ.-bibi.
5 Gustav Vasa registratur. Handl. rör. Skand. hist. I ser., X I I I (1891), s. 138.
8 Efterföljande beskrivning av den medeltida källarvåningens och det övriga biskopshusets utseende grundar sig på en av förf. år 1936 företagen preliminär undersökning och uppmätning.
B I S K O P B R Y N O L F S K A L L A R E P A B R U N S B O 297 h u v u d b y g g n a d e n ä r dock t e r r ä n g e n g a n s k a låglänt, och det förefal- ler sannolikt, att en h ä r förbiflytande bäck, som kommer från trak- ten av Billingen och sedermera genomflyter S k a r a (den s. k. Dofsan, under medeltiden D r y s ) , vid behov h a r k u n n a t d ä m m a s upp till h u - sets försvar. Mellan denna bäck och h u v u d b y g g n a d e n , omkr. 30 m n o r r om den s e n a r e , löper parallellt med dem båda ett dike av 3—4 m : s bredd och över 1 m : s djup. K a n s k e h a r h ä r fordom funnits en vallgrav.
B i s k o p s h u s e t s k ä l l a r e ä r uppförd av tegel7 på en g r u n d av halv- meterstora stenar. Murverket, s å d a n t m a n k a n s t u d e r a detsamma inuti byggnaden, u t m ä r k e r sig icke genom s ä r s k i l d omsorg i upp- förandet. Det ä r g a n s k a ojämnt och f o g a r n a stora. Tegelmåtten:
1. 27—30 cm, br. 12—13 cm, h. 9 cm. K a l k b r u k e t ä r grovt och h å r t . B y g g n a d e n s g r u n d f o r m ä r r e k t a n g e l n ; längd 27,5 m, bredd 10,5 m.
M u r a r n a s tjocklek belöper sig till i allmänhet 1,15 m. Det västligaste r u m m e t s ( n u v a r a n d e kökets) m u r a r m ä t a 0,8 m i grovlek, och hela d e t t a r u m ä r f. ö. en s e n a r e t i l l b y g g n a d , som vi i det följande b o r t s e ifrån. Av medeltida u r s p r u n g ä r o blott de tre källarvalven.
D e s s a tre i bredd n ä r a n o g j ä m n s t o r a rum, ä r o gentemot bygg- naden t r a v e r s a l t t u n n v ä l v d a k ä l l a r e med u r s p r u n g l i g a jordgolv, lig- gande på en gemensam nivå, vilken u n d e r s k r i d e r den n u v a r a n d e m a r k y t a n söder om huset, vadan den person, som ä m n a r sig in i käl- l a r r u m m e n , h a r att stiga ned i en m a r k k a v i t e t framför varje käl- l a r d ö r r (tig. 2). V a r t och ett av de tre källarvalven h a r nämligen sin egen port i s y d f a s a d e n ; de k o m m u n i c e r a märkligt nog icke med var- a n d r a . Åt n o r r h a r varje valv sin s m a l a fönsteröppning eller skott- g l u g g (fig. 3), omgiven av inåt s k r å n a n d e sandstensblock och vidgan- de sig till en upptill a v r u n d a d fönstersmyg. Valven, som t y c k a s röja n å g o n d r a g n i n g åt spetsbågighet, h a en hjässhöjd av 2,90—2,95 m.
Sydfasadens p o r t a r h a d ö r r a n s l a g i såväl y t t r e som i n r e murlivet;
den västligaste t. o .m. dubbelt yttre. I källarvalven finnas intill dörr- ö p p n i n g a r n a djupa n i s c h e r med låga valv och i ett fall med en botten- platta av kalksten.
P å denna medeltida b y g g n a d s l ä m n i n g ä r vid 1700-talets slut den n y a biskopsbostaden uppförd i en v å n i n g och vindsvåning u n d e r bru-
7 Fasadernas tjocka kalkputs medgiver ej ett direkt studium av deras murmaterial och murningsteknik. F. n. kan ej heller den frågan avgöras, om t. ex. hörnkedjor av huggen sten förofunnits.
H A R A L D W I D É E N
Fig. 2.
Brunsbo. Södra fasadens östra del.
tet tak. Mitt på södra fasaden har ingången lagts genom ett utskju- tande entréhus med framförliggande, vinkelgående fritrappa. Intill denna stöter ett runt trapptorn, nu tjänstgörande jämväl som porttorn för den västligaste källarsalen. Utanför västra gaveln har den medel- tida våningen förlängts med en rumsbredd (nuvarande köket och mot- svarande rum 1 trappa upp) samt en envånings tillbyggnad av trä innehållande korridor och två bostadsrum.
Den ovissa möjligheten att endera av södra fasadens entréhus eller trapptorn i sig skulle rymma medeltida byggnadsdelar och sålunda tillhöra den ursprungliga anläggningen vill jag för tillfället lämna å sido, enär svårigheter för närvarande möta för ett konstaterande på denna punkt.
För en detaljerad rekonstruktion och en ingående bestämning av det medeltida husets tidsställning och konsthistoriska värde förblir den bevarade byggnadsdelen givetvis otillräcklig. Må vi likväl under- kasta minnesmärket en jämförande granskning!
I rumsdispositionen röjer källaren sin tillkomst under medelti- dens senare del. Rätt slående är överensstämmelsen på denna punkt med Strängnäs' biskopsborg, byggd av biskop Kort Rogge (1479—
B I S K O P B R Y N O L F S K Ä L L A R E P A B R U N S B O 2 9 9
Fig. 3.
Brunsbo. Norra fasadens östra del.
1497).8 Man kan i.detta i sammanhang också erinra om Petter Thams till Dala beskrivning av utseendet hos Dala hus i Gudhems härad, Västergötland, före dess rivning omkr. 1740.9 Han talar där om det stora stenhuset, som »var så byggt, att det hade till fot 5 styc- ken stora valv till källrar». Vid en jämförelse mellan å ena sidan Thordemans beskrivning av Roggeborgens ursprungliga källarvå- ning, som får antagas vara den del av byggnaden som erbjuder de säkraste hållpunkterna för en rekonstruktion (fig. 4), och å andra sidan Brunsbo-planen bör man observera, att Strängnäs-biskopens hus trots sin betydligare storlek blott ägt två portar till källar- våningen och vidare en naturlig inbördes förbindelse rummen emel- lan, varemot källarvalven på Brunsbo vart och ett fått sin särskilda ingång och märkligt nog icke kommunicera med varandra.
Förklaringen till detta förhållande finner man genom en jämfö- relse mellan Brunsbo och Läckö. Den västra längan i huvudborgen
8 T h o r d e m a n , B., Strängnäs' läroverkshus. Reg. Gust. Gymnas. Streg- nense MDCXXVI—MCMXXVI (1926), kap. V, s. 5.
9 Bilaga till sockenbeskrivningen »Dala» i den Sundholmska manuskript- samlingen i Skara stifts bibi. — En beskrivning av Dala hus' medeltids- lämningar förberedes av förf.
300 H A B A L D W I D É E N
Fig. 4.
Strängnäs. Biskopsborgens källarvåning (Efter Lundberg.)
på det senare stället står nämligen på en källarvåning (fig. 5), som i dimensionering och uppbyggnad äger så påtagliga likheter med mot- svarande parti av Brunsbo hus, att man måste förulsälta elt samband dem emellan. På Läckö öppna sig valven vart och ett naturligt mot den gemensamma borggården, och även ha fönsteröppningarna helst riktats åt den trygga sidan. När ljusspringorna på Brunsbo förlagts enbart åt norr, har orsaken därtill emellertid varit enahanda. Ät della håll har huset, som ovan (s. 005) framhållits, sin enda naturliga In- fästning. Har man på Brunsbo alltså helst undvikit fönsteröppningar åt gårdssidan — d. v. s. vid sidorna av varje port — ha motsvarande murstycken där i stället förlänats en på visst sätt jämförlig artikule- ring genom anbringandet av nischer med låg välvning.
Även i detaljer ger sig donna samhörighet till känna: en direkt mot- svarighet till Brunsbo-nischerna finns på Läckö i väggen söder om portalen i det sydligaste av längans källarrum. I proportionerna mot- svarar denna nisch den västligaste av dem på Brunsbo. Vidare må observeras det bevarade, svagt spetsbågiga tegelvalvet på Läckö.
Portarna och fönstren ha överensstämmande former på båda hållen (fig. 6), ja, nära samstämmiga mått. Observera även den likhet som ligger däri, att portarna på bägge ställen ha både yttre och inro dörr- anslag, varvid det förra på Läckö lika väl som på Brunsbo utfor- mats dels enkelt, dels dubbelt.
Biskopshuset på Brunsbo tyckes sålunda i den del vi kunna kon- trollera saken ha varit en avläggare av det mer omfattande biskop- liga borgbygget på Läckö. Och då det senare i större utsträckning står upprätt och under tak, borde det kunna tjänstgöra som utgångs- punkt, när vi försöka bilda oss en föreställning om utseendet av de nu försvunna övre delarna på Brunsbo. Dock måste härvid anmälas,
B I S K O P B R Y N O L F S K Ä L L A R E P Ä B R U N S B O 3 0 1
- M F D L l . T I U A MUR - M N A R X TILUWCflKAD
Fig. 5.
Läckö. Orienteringsplan. (Efter Noreen.)
att den medeltida Läcköborgen just i sina övre delar underkastats genomgripande förändringar under storhetstiden samt att slottets medeltida byggnadshistoria hittills ej blivit helt utforskad. Såsom
302 H A R A L D W I D É E N
Fig. 6.
Läckö. Västra längans nedre del sedd frän stora borggården.
säkra medeltidslämningar gälla dock10 det stora porttornets nedre del, stora partier av förborgens yttermurar, i stort sett nedre delen av huvudborgen med de båda norra tornen samt en på senare tid påträffad mur, vilken med anslutning till norra fasaden bildat en norra borggård och genom vilken den märkvärdiga brunnsanlägg- ningen, »Fläskgraven», indragits i borgkomplexet (fig. 5). Storhets- tidens verk är lejonparten av förborgen, hela slottskyrkan med sitt torn, en omfattande påbyggnad av huvudborgen samt snart sagt hela köksborgen.11 Härtill kan läggas, att vid senare undersökningar jäm- väl en äldre förbindelsemur mellan porttornet och huvudborgens syd- västra del kunnat iakttagas samt att den låga, nord-sydligt lagda byggnad på vilken kyrkbyggnaden stödjer sin östra del, troligen röjer senmedeltida konstruktionsdrag.
Huvudborgen har alltså redan under medeltiden haft den utsträck- ning i plan den nu äger, frånsett galleriet, som anlagts av Magnus Gabriel de la Gardie framför den norra längans borggårdsfasad.12
Ett betydande ingrepp i de gamla längorna innebar det samtidiga an-
10 H a h r , a. a., s. 108; N o r e e n , a. a., s. 5.
11 H a h r , a. a., s. 114 ff; N o r e e n , a. a., s. 5.
12 H a h r , a. a., s. 122; N o r e e n , a. a., s. 44.
B I S K O P B R Y N O L F S K Ä L L A R E P Å B R U N S B O 303
läggandet av vindeltrappor i b o r g g å r d e n s n o r d v ä s t r a , n o r d ö s t r a och s y d v ä s t r a h o r n .1 3 U n d e r vissa delar av h u v u d b o r g e n s helt s a m m a n - h ä n g a n d e bottenvåning finnas k ä l l a r r u m ( H a h r , a. a., fig. 23), vilkas medeltida a n o r få a n s e s s ä k r a , men b o r g e n s övre v å n i n g a r , vilkas fasader och i n r e d n i n g n u helt b ä r a b a r o c k t i d e n s prägel, h a ä n n u ej s ä k e r t bestämts till sitt äldsta u r s p r u n g . De medeltida l ä n g o r n a h a u n d e r vasatiden och speciellt u n d e r de la Gardietiden tillbyggts »på höjden, ovisst h u r u mycket».1 4 H a h r1 5 förmodar, att den slutliga biskopsborgens höjd mestadels belupit sig till tre v å n i n g a r , men att den översta — vinds- eller skyttevåningen — från början möjligen ej haft lika stor höjd som den s e n a r e fått.10 F ö r n u v a r a n d e fjärde vå- ningen » ä r M a g n u s Gabriel ansvarig».1 7 Tredje våningen av huvud- borgen h ä r s t a m m a r i sin n u v a r a n d e höjd enligt Noreen1 8 i stort sett från J a k o b de la G a r d i e s tid (1615—1652), men a v s e v ä r d a äldre b y g g n a d s d e l a r ingå jämväl i denna. Om medeltida b y g g n a d s - och dekorationsskick e r i n r a r r u m 166, förmaket till » ö s t e r r i k i s k a salen», i n o r r a l ä n g a n s tredje våning. H ä r s y n e s ena hälften av en äldre, tidigare av gobelängen dold, fönsternisch, vilken tillika med delar av rummet i övrigt ä r d e k o r e r a d med en vacker k a l k m å l n i n g i senmedel- tida stil (motivet »det sitter en duva på liljekvist»), »Övervåningar med r u n d b å g i g a fönster» torde ha funnits »så väl i den s ö d r a som i den v ä s t r a flygeln».1 9
D e n s i s t n ä m n d a b y g g n a d s l ä n g a n (fig. 7, 8), vilkens bottenvåning vi i det förgående u n d e r h ä n v i s n i n g till k ä l l a r e n på B r u n s b o trott oss k u n n a inlemma i senmedeltidens arbeten på L ä c k ö , h a r en a n d r a vå- ning, som n u m e r a ä r uppdelad i sex rum. De två s ö d r a av dessa skil- j a s från de övriga av en u r s p r u n g l i g2 0 t v ä r m u r , stående på bottenvå- n i n g e n s och genombruten av en d ö r r ö p p n i n g . De fyra r u m m e n i n o r r ha golvet på en något lägre nivå än de södra,2 1 vilket måste bero där- på, att valven i de i n u n d e r liggande k ä l l a r n a rivits för att möjlig-
13 H a h r , a. a., s. 108, 123; 116, 123.
14 N o r e e n , a. a., s. 44.
15 H a h r , a. a., s. 108.
16 H a h r , a. a., s. 112.
17 H a h r , a. a., s. 112; jfr s. 125 och N o r e em, a. a., s. 9, 13 f, 70.
18 N o r e e n , a. a., s. 8.
19 H a h r , a. a., s. 108.
20 Jfr H a h r, a. a., s. 71.
21 H a h r, a. a., s. 71.
304 H A R A L D W I D É E N
VAMltfGEtf 2 T R .
I ' i H , I I I , I I J i ' i ' i ' • ' •
1 0 8 0 A L N A R .
Fig. 7.
Läckö. Våningsplaner för västra längan. (Efter Noreen.)
B I S K O P B R Y N O L F S K Ä L L A R E P A B R U N S B O 305 g ö r a en ö k n i n g av takhöjden i bostadsvåningen. Det s ö d r a och stör- sta k ä l l a r r u m m e t , slottets vinkällare,2 2 h a r fått behålla sitt tunnvalv.
P å s a m m a sätt förfor m a n med de m o t s v a r a n d e medeltida k ä l l a r v a l - ven också i S t r ä n g n ä s ' biskopsborg, n ä r denna en g å n g skulle moder- n i s e r a s .2 3 Att L ä c k ö - k ä l l a r e n u r s p r u n g l i g e n ägt en liknande svit av
i , ' r
• - • i . ! • •
ytoi
" M i r r r r r r r r -r- Fig. 8.
Läckö. Sektion av västra längan. (Efter Asplund.)
valv som den, vi funnit bevarad på B r u n s b o , blir av allt detta tyd- lydligt, och överensstämmelsen mellan de b å d a b y g g e n a f r a m s t å r i denna del som s n a r t sagt fullständig.
V a d v ä s t r a l ä n g a n s a n d r a v å n i n g för övrigt beträffar, l ä m n a r dess n u v a r a n d e utseende inga u p p l y s n i n g a r om den u r s p r u n g l i g a anord- ningen. Man k u n d e k a n s k e våga en g i s s n i n g att k ä l l a r v å n i n g e n s a n d r a tvärvägg på s a m m a sätt som den första avtecknat sig genom en fortsättning i denna våning. D e n n a vägg skulle i så fall h a fått
H a h r , a. a., s. 41.
T h o r d e m a n , a. a., s. 5.
20 — Fornvännen 1937.
306 H A R A L D W I D É E N
Fig. 9.
Läckö. Riddarsalen, interiör mot söder.
vika senast under 1600-talet, då hela det utrymme, som numera upp- tages av de fyra nordliga rummen, utgjort en enda sal, den s. k.
Bondesalen.24
Lägga vi härtill att nästa våning upptages av ett enda rum, den bekanta »Kungssalen» eller »Riddarsalen», omsluten av grova mu- rar och försedd med till den ursprungliga inredningen hörande25 eldstäder vid kortsidorna, »gavelväggarna», får denna byggnadslänga för ens medvetande starkt tycke av ett senmedeltida fast hus. Gärna återknyter man här till Petter Thams skildring av Dala hus (jfr ovan s. 007), där han efter att ha beskrivit källaren fortsätter: »när man utur källaren uppkom, voro 3 smärre, men ett helt stort valv med pelare uti, alla till kök med visthus etc. brukeliga valv, där över igen var allenast ett stort rum, och 10 alnar högt upp där ovan- omkring alla 4 väggarna en altan eller gång med hål i muren, att där kunna bese sig, vad utomkring hände».
En viss självständighet hos detta byggnadsparti ger sig även H a h r , a. a., s. 71.
H a h r , a. a., s. 82.
B I S K O P B R Y N O L F S K Ä L L A R E P Å B R U N S B O 307
till känna i ett sådant drag som att förbindelsen mellan riddar- salen och södra längans tredje våning sker genom en kort trappa
(fig. 9).
Likväl vågar jag f. n. ej ett bestämt uttalande om riddarsalens ålder. Att den som enhet betraktad icke är ett verk av Magnus Ga-
Fig. 10.
Brunsbo. Försök till r e k o n s t r u k t i o n av det medeltida biskopshuset.
briel de la Gardie står dock fast. Under fältherrens tid namnes in- sättande av fönster i »stora salen», d. v. s. riddarsalen,26 och för- nyelsen av det stora rummet fortsattes av sonen, när han som första uppdrag åt sin tyske byggmästare Franz Stimer giver salens om- daning till ett praktrum med enhetlig verkan. Stimer tar upp nya fönster i de tjocka väggarna och utför panelning. På ett ställe kan man — upplysande nog — under panelen iakttaga ett åt borggår- den vettande skråfönster med bågformad nisch. Man må knappast betvivla, att vi här ha att göra ined ett av »stora salens» i senare tid igensatta medeltidsfönster. I ett brev till sin byggherre yttrar Sti- mer om sitt förnyelsearbete: »Salen är nu lika belyst i båda ändar.»27
** H a h r , a. a., s. 115.
27 N o r e e n , a. a., s. 10, 52; jfr H a h r , a. a., s. 115, 125. K a r l i n g i sitt arbete »Matthias Höll från Augsburg och hans verksamhet som arkitekt i Magnus Gabriel de la Gardies tjänst i Sverige och Baltioum» (Göteb. K.
Vetensk. o. Vitterh.-samh. handl. Femte följden Ser. A bd 3, nr 2; 1932, s. 110) anser riddarsalens omdaning 1654 åtminstone påbörjad efter Hölls
dosseiner. • ' i':-'.
308 H A R A L D W I D É E N
Genom jämförelsen med Läckö ha en del allmänna drag fram- kommit, som kunna giva någon belysning åt frågan om utseendet av det fasta huset på Brunsbo.
Våningarna ha varit tre. Vi styrkas i detta antagande även av en kort notis om reparation av det »gamla stenhuset» på Brunsbo i ett kungligt brev av den 6 oktober 1692: nedre våningen, som ej ägt fönster, hade varit delad i två sa- lar; i övre våningen vore en lång, öde sal, sedan större delen av en inre tegelmur blivit nedbruten. 1 av- och tillträdessynen den 1 maj 1791 säges om det gamla stenhu- set, att det var 35 alnar långt, 18 brett och då blott 12 alnar högt.
Dessa uppgifter äro alltför kort- fattade för att de skulle föranleda mer vittgående slutsatser; men visst intresse kan det äga att jämföra längd- och breddmåtten hos detta fasta hus med västra längan på Läckö och med Dala hus. De överensstämma nära nog alla.
I anslutning till jämförelserna med Läckö kan man även med rätt stor visshet uttala en förmodan, att Brunsbo åt »landsidan»
ägt en motsvarighet till Läcköborgens borggård uti skansmurar eller pallisader. Detta antagande styrkes av en vederhäftig uppgift från 1800-talets mitt, som talar om »de i jorden [på Brunsbo gård] än i dag på flera ställen synbara stora massor af muradt tegel».28 I en- lighet härmed är rekonstruktionsskissen fig. 10 utförd. Dess all- männa och summariska hållning bör givetvis iakttagas.
Vad dateringen beträffar torde man få antaga, att Brynolf Ger- laksson är bedrivaren av byggnadsarbetena på Läckö och Brunsbo samt att dessa i den gestaltning vi här funnit dem äro nära samtida.
Fig. 11.
Läckö. Brynolf Gerlakssons vapensten.
28 Om Westergötlands Gränsor. Akad. avh. Uppsala 1853 av P. S. V.
L u n d bl ad och F. W. H u l t m a n s. 41 not. Man kan förstå, att den förre, son till biskopen Sven Lundblad ( W a r h o l ra, J. W., Skara stifts matrikel år 1855 (1855) s. 140), ägt god kännedom i denna sak. Han har även intresse av att i samma not nämna några fynd på sin fädernegård av
»silfvermynt, de flesta från Sturarnas och Gustaf d. Lstes tider».
B I S K O P B R Y N O L F S K Ä L L A R E P A B R U N S B O 309 dock med något f ö r s p r å n g för det förstnämnda. K a n s k e ä r det t. o. m.
möjligt att e r n å en mer preciserad datering.
Sedan L ä c k ö på 1470-talet hemsökts av våcleld,29 dröjde det må- h ä n d a , som också H a h r förmodar, till 1483 i n n a n något b y g g n a d s - arbete i s t ö r r e omfattning kom igång. Sagda å r u p p h ä v d e s nämligen av k u n g H a n s drottning M a r g a r e t a s s t r ä n g a förbud för uppförande av »fästen och barfreder».3 0 Mellan detta å r och biskopens dödsår, 1505, skulle vi alltså h a att i n r y m m a h a n s inledningsvis a n t y d d a byggnadsverksamhet, nämligen arbetena på L ä c k ö , B r u n s b o , H u s a b y och förmodligen även Säckestad.
U r allmän k o n s t h i s t o r i s k s y n p u n k t och speciellt för den medeltida västgötska a r k i t e k t u r h i s t o r i e n s vidkommande skulle det v a r a värde- fullt att genom g r ä v n i n g s u n d e r s ö k n i n g få taga kännedom om bis- k o p s b y g g e n a i H u s a b y och Säckestad. L i k a s å ä r ett fortsatt studium av L ä c k ö - b o r g e n s medeltida b y g g n a d s h i s t o r i a ö n s k v ä r t ; troligen h a r Brynolf G e r l a k s s o n s i n s a t s h ä r varit långt betydligare än mången hittills velat förmoda.
28 Uppg. av S t y f f e i kommentaren till H a d o r p h s »Reseanteckningar om Läckö grefskap» etc. 1669 och 1671. Västerg. Fornm. Fören. Tidskr.
11:1 (1901), s. 80.
30 Detta förbud synes dock — som antikvarien fil. dr E. Lundberg på förfrågan godhotsfullt upplyst — ej böra tillmätas större betydelse för dateringsfrågor som de här framdragna. Jag väntar att senare få åter- komma härtill. (Korr.)
310 H A R A L D W I D É E N
Z U S A M M E N F A S S U N G
H A R A L D W I D É E N : D e r »Keller d e s Bischofs Brynolf» auf B r u n s b o u n d die B a u a r b e i t e n B r y n o l f s a u f d e r B i s c h o f s b u r g L ä c k ö .
Das Stift Skara, das älteste in Schweden, umfasste während des Mittel- alters allo Lande um den See Wänern, und in dem Hauptteil dos Stiftes, Wästergötland, besass der Bischof mehrere wichtige Aufenthaltsortc. Von bosonderor Bedeutung waren der Bischofssitz in der Stiftsstadt, Skara, und der auf der Insel Läckö, mitten im Wänersce liegend, mit Verbin- dungen nach allén Seiten hin. Am Ende des Mittelalters wurden diese bischöflichen Giitor mit festen Steinhäusorn bebaut, und Läckö stellt noch heute das wichtigste profane Bauwerk des Mittelalters in diesom Teil Schwedens dar, während es gleichzeitig zu unseren bemcrkenswertcsten Kunstdenkmälern aus dem 16. und 17. Jahrhundort zählt.
Von der spätmittolaltorlichen Bischofsburg bei Skara, Brynolfsboda odör Brunsbo genannt, ist jetzt nur noch das Kollergcschoss vorhanden, dessen Aussohen aus Abb. 1 hervorgcht. Dieser Teil des Baues zeigt dio grösston Ubereinstimmungen mit dem Keller der Bischofsburg in Strängnäs (Abb.
4), erbaut von Bischof Kort Rogge (1479—1497), aber noch schlagen- dore Ähnlichkeit mit dem Wostflilgol dor Hauptburg auf Läckö (Abb. 5).
Da diese beiden Denkmäler deutlich dem ausgohendon Mittelalter ange- hören, känn kaum oin Zwoifel dariiber hcrrsehen, dass sie von Bischof Brynolf Gerlaksson (f 1505) erbaut worden sind. Dor Westfliigol auf Läckö, der mittolalterliche Gebäudeteile in der Höhe von drei Stockwer- ken enthält, besitzt zwei Treppon hoch einen durch dio ganzo fragliche Gobäudepartic gehenden Raum, den sog. Königs- öder Rittersaal, der ehedem vermutlich mit einem oben längs den Wänden laufenden Wehr- gang versehen gewesen ist. Wahrscheinlich bat die Bischofsburg Brunsbo Oborgcschosso, ungefähr wie wir sie auf Läckö antreffen, besossen. Dieser Typ von festen Häusern ist auch von anderwärts in Wästergötland her be- kannt, einer Landschaft, die in älteren Zeiten grosse Bedeutung als Gronzmark des schwedischen Roichs nach Westen hin gobabt hat.
