Krigarkvinnan från Birka, grav Bj581 ett genusperspektiv

Krigarkvinnan från Birka, grav Bj581

ett genusperspektiv

Kalmar/Växjö, 5/1–21

Arkeologi 3, kandidatuppsats / 2AE30E, 15 hp Institutionen för Kulturvetenskaper

Handledare: Sophie Bergerbrant Författare: Maja Borgemo

Foto: Hjalmar Stolpe, ATA/ Birkavikingastaden.se

1

Sammanfattning

Denna uppsats kommer behandla den uppmärksamhet som grav Bj581 i Birka har fått i form av kritik från fyra akademiker. Graven grävdes ut i slutet av 1800-talet och blev benämnd som manlig krigargrav av hög position. 2017 gavs det ut en artikel om att en aDNA-analys (Ancient DNA) hade gjorts på skelettet som visade på att mannen i graven var en kvinna. Kvinnor blir ofta identifierade som någons fru, mor, dotter eller syster där familjen är hennes identitet och det kan vara svårt att ändra på normerna som är utsatta för män och kvinnor, då de manliga är satta i en högre auktoritet. Att vara öppen för nya tolkningar med synen om att alla kvinnorna inte var längst ner på den sociala stegen kan ge vikingatiden en ny bild. För att kunna svara på kritiken som grav Bj581 har fått så har jag utgått från ett genusperspektiv och använt mig av litteraturstudier bestående av arkeologisk genusforskning.

2

Abstract

Krigarkvinnan från Birka, grav Bj581- ett genusperspektiv. The warrior woman from Birka, grave Bj581- a gender perspective.

Birka contains a lot of rich graves and tombs with weapons and warriors, one of these has been interpreted as a male in the late 1900-th century but now confirmed as a woman according to a new study of her aDNA. In her grave there where a lot of objects that´s been interpreted as masculine before but now we can see that they were used by a woman. The warrior woman from Birka has raised a lot of questions whether of the aDNA was correct. This paper is going to look through the critics by a gender perspective and see if its reasonable.

Keywords: Birka, warrior woman, graves, weapons, male, critics, aDNA, gender perspective.

3

Förord

Temat för denna uppsats har valts för att jag tycker att det är intressant att se hur olika genusperspektiv har förändrats genom åren, samt att se hur det påverkar vårt sätt att förhålla oss till dåtiden.

4

Innehållsförteckning

1. Introduktion………..………..

1.1 bakgrund………....6

1.2 syfte………...6

1.3 frågeställning………...…..7

1.4 avgränsning………...7

2. Tidigare forskning……….……….……...……

3. Teoretisk diskussion………….……….……...…

4. Metod………...………....

4.1 använda metoder………...…13

4.2 källkritik………..……13

5. Analys………..………..……..….

5.1 Charlotte Hedenstierna-Jonson et al 2017………..……….14

5.2 Neil Price et al 2019………..……...15

5.3 Kritik mot grav Bj581………..………16

6. Resultat………...………..

7. Diskussion och tolkning…………..………..……...…

7.1 Relevant kritik...19

7.1.1 Synen på ledarskap………19

7.1.2 Forskarnas syn på skriftliga källor……….20

7.1.3 Forskning om spel………..…………20

7.1.4 Benämningen av krigargrav………...20

7.2 Irrelevant kritik...21

7.2.1 Synen på samtidens påverkan av vikingatiden………..21

7.2.2 Kritik mot Hjalmar Stolpe……….21

7.2.3 Forskarnas syn på analysen av benen………22

7.2.4 Olika tolkningar om hästar………22

7.2.5 Synen på ett komplett vapenset.……….23

7.2.6 Synen på genusroller under vikingatiden………...23

5

8. Slutsatser…

9. Litteratur

9.1 Digitala källor……….………...27

9.1.1 Muntliga källor………….………...………....27

6

1. Introduktion

Denna uppsats kommer behandla uppmärksamheten som grav Bj581 i Birka har fått i form av kritik från akademiker. Ämnet som kommer behandlas är genus och med det vill jag se hur öppna folk är med sitt synsätt på genusroller från vikingatiden.

1.1 Bakgrund

Charlotte Hedenstierna-Jonson med kollegor har gjort en ny studie av aDNA (ancient DNA) från en grav på Birka och gav ut en artikel 2017 som visar vad de kom fram till. Denna kammargrav är daterad till 930 v.t och är en av de 20 rikaste gravarna på Birka, den innehåller bland annat två hästar med utrustning till dem, spelbräda med 27 spelpjäser samt tre tärningar, två knivar varav en var ämnad för strid, ett svärd, 25 pilspetsar, två spjut, en yxa, två sköldar, silverprydnader till en huvudbonad och vikter (historiska.se: hämtad 3/1–21). Hjalmar Stolpe grävde ut graven 1878 och sedan dess har den tolkats som en manlig grav av hög status med all dess utrustning som indikerar på att personen var en krigare av hög rang (Holmqvist 1980: 86).

Efter aDNA-analysen så har det visat sig att det är en kvinnlig krigare från graven.

Uppmärksamheten blev stor och bara några timmar efter att Hedenstierna-Jonson´s et al (2017) artikel blev publicerad så fick den stor respons världen över, allt ifrån CNN till Al-Jazeera och Le Matin rapporterade om den (Källén et al, 2019: 75). Efter ett år så blev artikeln rankad på plats 278 som den mest lästa av 12 miljoner där undersökningen gjordes av Altmetric (Källén A et al 2019: 75). Det var både positiv och negativ respons som kom, bland annat kring hur utförandet av aDNA-analyser nästan kör över flera år av arbete och forskning inom vetenskapen om mänskligheten (Källén et al 2019: 70, 78) vilket innebär att det var svårt för många att acceptera en kvinna i en grav man trodde var skapad till en man. Eftersom artikel fick så många kommentarer gavs det ut en ny artikel år 2019 som var mer utförligare än den tidigare och skrevs av samma forskningsteam men med Neil Price som talesman.

Materialet som kommer behandlas i denna uppsatts är kopplat kritiken som kvinnan från Birka har fått på tolkningen som krigarkvinna och hur man tror att genusrollerna såg ut under vikingatiden.

1.2 Syfte

Syftet med uppsatsen är att lyfta fram fakta som visar på att grav Bj581 är en kvinnlig grav samt att se till responsen som graven och artiklarna fått från olika akademiker, om det är relevanta frågor de har, går det då att besvara deras frågor genom att analysera och försöka förstå vilka värderingar som finns om genusrollerna under vikingatiden.

7

1.3 Frågeställning

• Vilka vetenskapliga reaktioner har grav Bj581 skapat bland akademier och är de relevanta utifrån ett genusperspektiv?

• Hur såg genusrollerna ut under vikingatiden?

1.4 Avgränsningar

Avgränsningar kommer landa på en tematisk undersökning och ska beskriva ett problem som finns i anslutning till tolkningen av grav Bj581 som kommit fram av de nya aDNA-studierna.

Sedan ska också här ses över om den kritik graven har fått är relevant genom forskning som gjorts inom genusarkeologi.

Den kritik som jag har valt att lyfta fram är från fyra akademiker som presenteras här:

Howard Williams, arkeolog och professor i arkeologi vid universitetet i Chester i England (Chester.ac.uk: hämtad 23/12–20).

Howard har skrivit flera blogginlägg om ämnet, kritik som lyfts i denna uppsatts kommer från två olika inlägg 2017 och 2019.

Judith Jesch, professor inom vikingatida studier vid Nottingham universitet i England (Nottingham.ac.uk: hämtad 23/12–20).

Även Jesch har skrivit flera blogginlägg om ämnet där två av hennes skrivna inlägg kommer behandlas 2017 och 2019.

Rune Edberg är en arkeolog och forskare vid Stockholms universitet (academia.edu: hämtad 23/12–20). Edberg har skrivit en artikel om ämnet 2019.

Fedir Androshchuk är doktor inom arkeologi och arbetar i Sverige sedan år 2000 (academia.edu: hämtad 27/12–20).

Androshchuk har skrivit en artikel 2018 med kritik riktad till graven.

8

2. Tidigare forskning

På Birka finns det över 3000 gravar där 1100 blivit utgrävda och det går att se en kultur av krigare och handelsmän/kvinnor (Holmquist 1990: 176). Birka var en tätbefolkad hamnstad med mellan 700 och 1000 invånare, de hade en försvarsanläggning runt hela staden samt en garnison som användes i militäriskt syfte vid stora sammankomster (Lindström 2004: 114).

Stadsvallen på Birka användes under dess storhetstid och på insidan har det byggts något som liknar en skyttegång (Holmqvist 1980: 81, 82) där krigare kunde stationeras, vilket visar på betydelsen av att försvara städer. Krigarkvinnans grav Bj581 innehåller 25 pansarbrytande pilspetsar dekorerade med silver som har treflikiga tvärsnitt som en stjärna (Hedenstierna- Jonson et al 2017: 854), detta visar att de var gjorda för att användas mot hårt material. Pilar kunde användas vid jakt likväl som i strid, men eftersom Birka är fullt av olika vapengravar så är sannolikheten stor att de användes i krig (Holmqvist 1980: 21). Pilar har fått tolkning som maskulina (Arbman 1980: 30). Vidare visar arkeologisk genusforskning att motpoler som maskulint och feminint inte behöver vara kopplade till kvinnor och män utan istället bör ses som ett sätt att värdera ens identitet eller intressen. Engström (2012) menar på att till exempel bågskytte kan vara en tolkning av en symbol för maskulinitet under vikingatiden men därför behöver det inte betyda att det är kopplat till mäns identitet, där maskulint kan vara separat från den biologiska kroppen (Engström 2012: 89, 93). Detta visar på att kvinnor också kan ha ägnat sig åt denna syssla, även om äldre forskning har pekat ut den som manlig.

Tidigare forskning visar att män ofta får en tolkning av att de ägnade sig åt aktiviteter medan kvinnorna blir placerade i en ospecificerad grupp men arkeologiskt material visar på att de var aktiva i de flesta kontexter under vikingatiden (Hedenstierna-Jonson & Kjellström 2014: 187).

Vidare forskning om kvinnor under vikingatiden visar på att de ska ha tagit hand om gården och familjen (Thedéen 2012: 64). Kvinnorna blir ofta identifierade som någons fru, mor, dotter eller syster där familjen är ens identitet (Jesch 2014: 274). Även om kvinnorna tog hand om hemmet så finns det belägg för att hävda att alla inte var nedtryckta individer, en del forskning visar på att de kvinnor som tog hand om gården var satta i ledande positioner framförallt när männen var iväg på resor, då hade hon makten och kontrollen (Sörensen 2006: 107). Vidare forskning visar att om kvinnan fick ansvar över gården när männen var iväg så pekar detta även på en nedvärdering då mannen var fri att göra vad han ville, och när han åkte iväg så indikerar det på att kvinnans roll var mindre värd (Hedenstierna-Jonson & Kjellström 2014: 188).

Detta visar på att kvinnor inte enbart hade en lägre position i samhället utan att det kunde variera, även om gårdsarbete kan ses som ett nedvärderande arbete så visar kvinnans närvarande någon form av ledande position. Engström (2012) påpekar att det kan vara svårt att ändra normerna för könsrollerna för att de maskulina är satt i en högre auktoritet än de kvinnliga (Engström 2012: 91).

Objekt som vikter och mynt kan tolkas som att de tillhör en handelsman/kvinna, de har hittats både i manliga och kvinnliga gravar vilket visar på att även kvinnan var delaktig i handeln, dock verkar det vara svårt för många att acceptera (Hedenstierna-Jonson & kjellström 2014:

197; Thedéen 2012: 64). Vikterna på Birka användes främst för att väga ädelmetaller (Holmqvist 1980: 116). Tidigare forskning har tolkat vikter som ett manligt objekt avsedd för

9 handelsmän (Burenhult 1991: 147). Själva ordet handelsmän är ett maskulint betonat ord och kan ha bidragit genom historiens gång till den manliga stämpeln som vikter en gång fick, i engelskan är ordet mer neutralt, trader eller merchant skriver Sörheim (2014). Efter flera utgrävningar där vikter påträffades i kvinnliga gravar så blev de ofta förklarade som ditlagda av kvinnans man, eller att de hamnat där på grund av att hon hade tagit över byteshandeln i familjen precis innan hon dog (Sörheim 2014: 114). På Birka har man hittat vikter i fler kvinnliga gravar än manliga och många har accepterat att vikter användes av kvinnor också i handelssyfte vilket öppnar upp för en större utbredning av hur man spenderade livet som kvinna under vikingatiden (Sörheim 2014: 115).

När genus är kopplade till olikheter så uppstår en skillnad i värdet av föremål eller beteenden, i vårt västerländska synsätt så är manliga egenskaper och verksamheter i högre auktoritet än de kvinnliga där mannen anses som samhällets norm och kvinnor anses som en avvikande norm (Arwill-Nordbladh 1998: 61). Detta visar på att det har varit svårt att acceptera maskulina föremål som dyker upp i kvinnliga gravar vid andra tillfällen än vid Bj581, men allt eftersom tiden går så blir det mer och mer accepterat av samhället när fler bevis kommer in som vittnar om ett annorlunda samhälle under vikingatiden än vad man trott från början.

Tidigare forskning menar att i kvinnliga gravar återfinns ofta verktyg för att tillverka textil. I 64 gravar på Birka har det hittats nålväskor, varav två av gravarna var barn och en manlig.

Nålväskan är kopplad till kvinnan och hennes aktivitet i form av hög status, detta då textilproduktion kräver både tillverkning och ledarskap (Hedenstierna-Jonson & Kjellström 2014: 195, 196). Genom att förstå sig på forntida människor så litar man på forskare och arkeologer som sätter stämplar på hur individer var i dåtiden, de både tolkar och bygger upp en identitet begrundat på föremål som hittas (Jesch 2014: 269). Detta ger arkeologer ett stort ansvar att sätta rätt tolkning till rätt person och föremål vilket inte alltid är så lätt.

Äldre forskning pekar på att rika gravar var manliga gravar, låg dessa inom samma område så var det ofta av samma släkte där generationer av män hade begravt sina förfäder, även i form av olika vapenuppsättningar som man fann i gravarna tyder på att de var av manlig karaktär (Ambrosiani 1980: 123; Lundström 1980: 33). Går man tillbaka 40 år så ser verkligheten annorlunda ut om hur man tolkade olika gravar, de flesta från vikingatiden som har blivit undersökta har blivit benämnda som manliga på grund av de fynd som har gjorts men bör denna forskning förkastas för att det är en ny tid av nya värderingar? Det finns en lång historia kring forskning om arkeologiska objekt som inte bör ignoreras, innan man kunde skicka ben på analys av aDNA och isotoper så undersöktes benen på män och kvinnor i den mån det var möjligt. Var det märken på bäckenbenet till exempel så visade det på en kvinna då hon hade fött barn och var det inga märken så var det troligast en man (Key-Åberg 1980: 257). Att breda synen på kvinnors auktoritet kan ge en mer korrekt bild av kvinnor under vikingatiden. Kvinnliga vikingagravar med vapen i har aldrig blivit benämnda som krigare förr (Hedenstierna-Jonson et al 2017: 855) men med grav Bj581 så visar det sig att det är en felbedömning som gjorts och det kan finnas fler kvinnliga gravar av krigarkaraktär (Hedenstierna-jonson et al 2017: 855).

10 På Birka har det hittats en grav som fått beteckning A129, Holmquist (1990) har tolkat den som en manlig krigargrav från vikingatiden av medelprofessionell till professionell nivå baserat på vapnen som fanns i graven, det hittades också pärlor och bärnsten samt en ung manlig individ som har tolkats som offer till en äldre man som var huvudpersonen i graven (Holmquist 1990:

178, 180). Denna grav har inte ifrågasatts som annat än krigare baserat på de vapen som hittades. Han har haft en offrad person med sig i graven som var en man vilket är ovanligt, det är vanligare med man och kvinna eller två kvinnor (Holmquist 1990: 176).

Det finns ingen tolkning eller debatt om annan könstillhörighet som det vart om grav Bj581.

Även pärlor och bärnsten har hittats i grav A129 som visserligen hittas i manliga gravar emellanåt men smycken och pärlor är oftast tolkade som kvinnligt (Arbman 1980: 30). Jones

& Pay (1994) menar på att om det hittas kvinnliga föremål i manliga gravar så ifrågasätts de sällan men om manliga föremål dyker upp i kvinnliga gravar så uppstår det ofta debatt om varför de hamnat där (Jones & Pay 1994: 165). Detta visar på en stor skillnad att erkänna olika kön vid rika gravar och det är mycket troligt att om samma artefakter hittats i hennes grav som i hans finns en stor risk att hennes status hade blivit tvungen att ändrats.

Vikingakvinnor inom den religiösa världen är ofta tolkade som sierskor eller liknande och de verkar haft en stor omfattning av religiösa funktioner. Kvinnor var antagligen den centrala punkten inom religionen där fertilitet, föda barn och död var i centrum. I en grav på Birka hittades en kvinna som tolkades som sierska på grund av den stav som var i hennes grav, utöver staven låg också vapen och andra föremål som pärlor, kannor och skålar (Hedenstierna-Jonson

& Kjellström 2014: 199, 200; Lihammer 2012: 199–201). Detta visar på en högstatusgrav av kvinnlig karaktär. Även om kvinnor kanske inte var ute och reste och plundrade lika mycket som männen gjorde så visar denna tidigare forskning på att feltolkningar kan göras och att även kvinnorna kunde ha hög auktoritet.

11

3. Teoretisk diskussion

Den teoretiska utgångspunkten kommer beskriva genusperspektiv inom arkeologin med syfte att se till genusrollerna under vikingatiden. Att skilja på det biologiska könet och en individs identitet är en viktig utgångspunkt när man forskar om genus (Spencer-Wood 2006: 60).

Termen genus har en betydelse som den sociala dimensionen av könstillhörighet vilket kan vara skillnad från det biologiska könet (Arwill-Nordbladh 1998: 58). Genus existerar genom normer och får sin verklighet och mening när föremål associeras med en person, man eller kvinna (Sörensen 2000: 82).

Är man född i dagens samhälle så finns det nya värderingar som vi lär våra barn som strider mot hur värderingarna var för bara 30 år sedan. Allt som tiden går så utvecklas människans sätt att tänka och där med våra resonemang kring hur världen bör vara. Framför allt så har ”metoo”- rörelsen satt fart på ett mer jämställt samhälle även inom arkeologin som fick en egen tagg:

#utgrävningpågår” och växte snabbt till över 700 medlemmar efter att rörelsen startade år 2017 (Aldén Rudd 2018: 267). Viss forskning inom genusarkeologi anser att man ofta går till sina egna associationer när man ser ett objekt och ibland får den sin status utifrån vilket kön den borde tillhöra, detta blir satt utifrån ens egna värderingar och ideologier som man är uppfostrad med i sin egen samtid vilket gör att föremåls betydelse kan utvecklas allt ifrån hur tiden går och visar på hur föränderliga ideologier och värderingar är (Sörensen 2000: 89). Vidare visar annan forskning på att bara för att man lever i sin egen tid med de värderingar som finns så måste man tänka efter och vara källkritisk till det historiska flödet av information som matas ut av samhället. När det kommer ut någonting populärvetenskapligt som påverkar våra intryck så som serier eller dokumentärer så är det inte alltid det stämmer överens med verkligheten som många ibland vill att det ska göra (Andersson 2004: 190–192).

I vår samtid är kvinnliga krigare från vikingatiden ett hett ämne i och med serien Vikings, som både Williams (2019) och Jesch (2019) tar upp i sina bloggar (se kap 5.3). De inflytanden som finns i vår samtid kan vara missvisande på grund av att man vill ha ett svar på den moderna kvinnliga vikingen som krigar, många vill se någonting som inte finns där (Williams 2019:

5/11; Jesch 2019: 17/11). Ibland är det omedvetet lockande att skriva om historien för att det passar bättre in i ens samtids värderingar och lyckoföreställningar, kanske av ideologiska skäl (Key-Åberg 1980: 263). Detta visar på att man måste vara försiktig med vad som tolkas och på vilket sätt då ens värderingar kan leda en framåt i olika tolkningar men även in på villovägar.

När ett objekt skapas så har den ett visst syfte att fylla till en viss person, det kan vara föremål som visar identitet kopplat till vilket samhälle eller region man kommer ifrån eller så kan det var föremål som skapas för att visa identitet hos den enskilda personen (Sörensen 2000: 79).

Vidare har det också diskuterats att de gravgåvor som förts med i graven inte behöver beskriva livet de levde utan kan också tyda på hur de ville skicka den döda till ett nästkommande liv (Arbman 1980: 22; Brumfiel 2006: 38). Då behöver gravgåvorna inte ha haft en betydelse av att visa vilken identitet en person kan ha haft, utan hur de kvarlevande ville att individen skulle klara sig i nästa liv. En annan synpunkt har också varit att föremålen tillverkas beroende på värdet inom det sociala och kulturella samhället och dess efterfrågan i sin samtid (Sörensen 2000: 78).

12 Det finns olika sätt att se på artefakter och dess kontext, somliga forskare anser att beroende på vart artefakterna dyker upp så har det stor betydelse för hur tolkningar sätts (Arwill-Norbladh 1998: 68). Likadana objekt behöver inte betyda samma sak om de är funna i olika kontexter, till exempel så har svärd inte samma betydelse om man hittar det i en grav eller i en annan nedgrävning (Sörensen 2006: 114, 115). Gravar med pärlor är mycket troliga att vara från kvinnliga gravar säger den äldre forskningen, Arbman (1980) påpekar att av 12 rika gravar från Vendel som han har undersökt så är det möjligt att två är kvinnliga, detta baserat på att det hittades pärlor i gravarna. I dessa två gravar hittades även pilspetsar av manlig karaktär, därför var han osäker på deras identitet (Arbman 1980: 30). När arkeologer hittar artefakter från utgrävningar så finns det redan satta mönster med olika fack för var dessa fynd ska hamna. De facken som är utplacerade är satta av västerländska vita män (Brumfiel 2006: 39). När artefakter faller in i fack som är utlagt för dem så accepteras de, men om de däremot skiljer sig från normen så söker ofta västländska arkeologer andra förklaringar till dessa föremål (Brumfiel 2006: 40).

Att ha en mer öppen tolkning för artefakter och användningen av dessa gör det lättare att tolka vikingatiden, samt att börja se föremål som feminina och maskulina istället för manligt och kvinnligt som ofta kopplas till nedvärdering hos de kvinnliga föremålen (Arwill-Nordbladh 1998: 73). Detta kan öppna upp nya diskussioner om hur det var under vikingatiden. Idag är vi i en föränderlig tid, mittemellan olika åsikter om vad maskulint och feminint kan representera vilket gör att artefakters redan satta tolkningar inte alltid passar in i dagens värderingar.

En del forskning visar att män ofta ägnar sig åt aktiviteter medan kvinnorna höll sig mer försiktiga till en outforskad grupp (Hedenstierna-Jonson & Kjellström 2014: 187). Medan annan forskning visar att kvinnor kunde bli placerade i olika statusnivåer beroende på vilken tid i livet de befann sig, där det fanns olika nivåer av social status som ung eller gammal (Brumfiel 2006: 33). Detta visar på att vikingatiden kanske inte handlade om att kvinnorna enbart passade upp på männen utan skillnaden kan ha legat i vilken auktoritet de hade, beroende på ålder eller vilken familj de kom ifrån.

Som nämndes i början av texten så ser man skillnad på värderingar kring manligt och kvinnligt bara på 30 år, för att inte tala om 100 år. Vad säger det då om 1500 år sedan. Bara för att utvecklingen gått framåt sedan 100 år tillbaka och att samhället är mer jämställt nu än då så behöver det inte betyda att det har gått åt samma riktning hela tiden. Allt som tiden går så förändras dagens förutsättningar för hur vi människor kan leva våra liv. När värderingar om genusrollerna under vikingatiden sattes från runt 1800-talet så har mycket förändrats. Arwill- Nordbladh (1998) menar på att vara kvinna under forntiden behöver inte betyda samma sak som att vara kvinna under 1700–1800 talet där kvinnor ansågs vara svaga, oskuldsfulla och i likhet som ett barn utan några rättigheter vare sig till rösträtt, ekonomi eller att arbeta. Feminina föremål behöver inte betyda svaghet eller att kvinnorna var satta utanför ledande positioner (Arwill-Nordbladh 1998: 74; Sörensen 2000: 94).

13

4. Metod

För att kunna svara på frågeställningen om kommentarerna som grav Bj581 har fått så har jag utgått från ett genusperspektiv och använt mig av litteraturstudier bestående av arkeologisk genusforskning, två artiklar om graven där en är från 2017 och en från 2019 samt läst responsen från fyra akademiker angående artiklarna och även deras tvivel på vem kvinnan i graven var (kritikerna är slumpartat utvalda). Jag valde dessa metoder för att inom genusteori och forskning så krävs det att gå tillbaka i tiden och läsa vad som har tagits fram genom åren, det är skillnad på hur man framställde genusroller runt mitten av 1900-talet och idag. Även frågeställningen om vilka genusroller som fanns under vikingatiden finns i litteraturen, där det går att se många fynd som fått fler olika tolkningar genom åren baserade på förutfattade meningar om vad som borde vara manligt och kvinnligt.

4.1 Använda metoder

En kvalitativ studie och en textanalys har gjorts där jag går igenom litteraturstudier som kan stärka eller försvaga responsen som artiklarna om grav Bj581 har fått och även undersöka de genusroller fanns.

4.2 Källkritik

Den äldre forskningen om rika gravar är väldigt omfattande och pekar på att vapen är ett karaktäristiskt drag hos en man, när det nu har kommit fram att en av gravarna tolkats fel blir bilden av vikingatiden svår att förstå eftersom det kan tyda på att fler gravar är feltolkade. Det är viktigt att ha i åtanke att resultatet av denna uppsats troligtvis inte kan appliceras på alla vikingatidakvinnor då många antagligen var i sämre positioner än männen. Dock visar det på att kvinnorna kunde vara i olika ställningar och samhällsnivåer. I analysen av kritiken till krigarkvinnan är tillförliten viktig om att allt har dokumenterats rätt eftersom hennes grav grävdes ut för längesedan och det går inte att kontrollera. Med tanke på den teoretiska utgångspunkten som gjorts från ett genusperspektiv så har jag använt mig av både äldre och yngre litteratur där relevansen för vissa påståenden kan vara ur tiden.

Vad som också bör noteras är att i denna uppsatts så behandlas olika föremål ur ett genusperspektiv men bör inte ses som en övergripande undersökning då det finns mönster av föremål som ofta hittas hos kvinnor och hos män, så detta gäller inte alla typer av manliga och kvinnliga föremål. Dock ger det en generell överblick om att även vikingatidasamhället kan ha haft suddiga linjer om vad som var manligt och kvinnligt.

14

5. Analys

Den kritik som har kommit sedan 2017 när den första artikeln kom ut om krigarkvinnan från Birka verkar ha lagt sig i en acceptans av det kvinnliga könet i en stor grav, dock finns det en del kritiker som gör sina röster hörda (Källén et al 2019: 78). Nedan presenteras artiklarna som har getts ut av Hedenstierna-Jonson et al (2017) och Price et al (2019) med en beskrivning vad som tas upp i artiklarna för att ge en vidare förståelse för vad kritiken kommer handla om. Efter det kommer en analys av kritiska kommentarer om krigarkvinnan från Birka.

5.1 Charlotte Hedenstierna-Jonson et al 2017

A female Viking warrior confirmed by genomics.

Denna artikel publicerades efter att aDNA-analys hade gjorts på grav Bj581 med syfte att fastställa könet hos individen som låg i graven. Redan under 70-talet så testade man aDNA för grav Bj581 och fick ett svar varpå det var en kvinna men detta kunde inte appliceras till rätta kontexten vid tillfället så den analysen avfärdades (Hedenstierna-Jonson et al 2017 et al: 857).

Resultatet av aDNA-analysen som gjordes 2017 bekräftade återigen att det var en kvinna. Hon fick behålla sin krigarstatus som sattes på grund av vapensamlingen som hittades vid utgrävningen 1878, ingen har ifrågasatt detta under tiden som gått (Hedenstierna-Jonson et al 2017: 855).

Vad som gör graven speciell är att det är en rik kammargrav med en full vapenutrustning och ett komplett spelset, där spelet tyder på vetskap om taktik och strategi inom krigsföring skriver Hedenstierna-Jonson et al (2017), vidare förklarar de att platsen är anmärkningsvärd där personen ligger begraven eftersom den ligger på en upphöjning i landskapet mellan staden och fornborgen och var i anslutning med Birkas garnison (Hedenstierna-Jonson et al 2017: 854).

Hedenstierna-Jonson et al (2017) påpekar att bevis på kvinnliga krigsförare under vikingatiden går att hitta i berättelser och myter som blev nedskrivna under medeltiden (Hedenstierna-Jonson et al 2017: 853).

Personen i Bj581 blev benämnd som en man av Hjalmar Stolpe på grund av gravgodsen som hittades som ansågs vara manliga. Kvinnliga gravar med vapen har hittats tidigare från vikingatiden men inte av samma status förklarar Hedenstierna-Jonson et al (2017) (vidare genomgång om hur de gick tillväga för att analysera aDNA finns att läsa i artikeln) (Hedenstierna-Jonson et al 2017: 855, 856). Den isotopiskanalysen visar att kvinnan hade samhörighet med England, Skottland, Island och Skandinavien men mindre utsträckning till östra Europa, de har testat både ben och tänder för att få svar på detta. Vidare visar analysen att hon kan ha förflyttat sig mycket under yngre ålder och var antagligen inte ursprungligen från Birka (Hedenstierna-Jonson et al 2017: 857). Om föremålen i graven skulle representera en krigare är svårt att fastställa skriver Hedenstierna-Jonson et al (2017) men de är i alla fall värdiga en individ som ansvarar för taktik och krigsföring.

15 Av analysen kom det fram att skelettet inte hade några skador och det förklaras genom att på Birka så är det ovanligt med skador på benen vid större gravar, även om det är krigsgravar.

Skelett som har varit utsatt för trauman är mer vanliga i massgravar (Hedenstierna-Jonson et al 2017: 858). Vidare avslutas artikeln med att påpeka att resultatet av analysen har gett en bredare syn som ger möjlighet för nya tolkningar av vikingatidens normer och värderingar kring kvinnans möjlighet att delta i manliga roller (Hedenstierna-Jonson et al 2017: 858).

5.2 Neil Price et al 2019

Viking worrior women? Reassesing Birka chamber grave Bj581.

Denna artikel inleds med en förklaring till Birka, graven och vem som grävde ut den. Artikeln är skriven lite mer utförligt än den tidigare och riktad till en bredare publik på ett pedagogiskt sätt. Inledningsvis skriver Price et al (2019) att Hjalmar Stolpe grävde ut graven 1887 och tolkade den som en manlig krigargrav av hög status. Han var den första att dokumentera och rita av sina utgrävningsschakt skalenligt så att man kunde fortsätta att arbeta efter att utgrävningen var slut, så graven var väl dokumenterad för sin tid. Grav Bj581 är en av de 20 rikaste gravarna på Birka (Price et al 2019: 183,184).

Price et al (2019) förklarar att graven är en kammargrav där endast en kropp har hittats vid utgrävningen samt ett helt vapenset (Price et al 2019: 184). Spelpjäserna som hittades i graven indikerar på att spelet användes i militäriskt syfte för att öva på strategier och teknik skriver Price et al (2019), detta baseras på att spelbrädan hittades nära kroppen och i kombination med andra artefakter. Spel är inte ovanliga att hitta i vikingatidagravar men däremot är de ovanliga att hitta i kompletta sett, vilket det är i grav Bj581 (Price et al 2019: 184).

Antagandet om att personen i graven var en man gjordes på grund av vapnen som hittades där samt avsaknaden av kvinnliga artefakter så som smycken, vävmaterial och andra föremål skriver Price et al (2019). Kritik har kommit efter att artikeln från 2017 släpptes om att det har varit rörigt på Birka och ifrågasatt om det är rätt ben som blivit analyserade, men det enkla och korrekta antagandet är att lita på att de har gjort rätt (Price et al 2019: 189). Att ha varit krigare behöver inte betyda att man var ute i krig utan kan också innebära att det var en social status, dock styrker hennes omgivning krigarstatusen när hon ligger begravd i närheten av andra krigs/vapengravar samt i närheten av garnisonen (Price et al 2019: 188, 192).

Price et al (2019) förklarar att man inte kan vara säker på kvinnans identitet från grav Bj581 då hon lika väl kan ha tagit på sig en mansroll medan hon behöll sin kvinnliga identitet. Det finns många teorier kring transpersoner och dess förankring under forntiden men det är svårt att få en klar bild av det eftersom det arkeologiska materialet från grav Bj581 är begränsat så går det inte att få ut någon fakta utan det landar endast i spekulationer skriver Price et al (2019).

Möjligheten om det skulle funnits fler identiteter än det manliga och kvinnliga är ett stort område att utforska (Price et al 2019: 191).

16 Analysen av grav Bj581 visar på att det fanns minst en kvinnlig krigare under vikingatiden och hon var antagligen inte ensam. Eftersom många gravar blev identifierade under 1800 och 1900 talet på grund av föremålen som de var begravda med så finns det stor chans att fler gravar har fått fel status. Price et al (2019) lyfter att denna artikel inte har av syfte att diskutera hur kön sett ut under vikingatiden och de undersöker inte den stora bilden av genus under vikingatiden då det är för stort för deras artikel och studie. Slutligen skriver Price et al (2019) att denna studie kanske skapar fler frågor än svar men den öppnar också upp för fler möjligheter och tolkningar av det förflutna (Price et al 2019: 193, 194).

5.3 Kritik mot grav Bj581

Nedan kommer kritik som graven har fått från Williams (2017 & 2019), Jesch (2017 & 2019), Edberg (2019) och Androshchuk (2018). De tvivlar på vem personen i graven var och vill ha tydligare och pålitligare bevis. Som skrevs i början av denna uppsatts så kan det vara svårt att acceptera ny forskning eftersom nya metoder lätt kan köra över äldre metoder som många lagt ner flera års forskning på (Källén et al 2019: 70) och då uppstår debatter som kräver tydliga svar.

Viss kritik har riktats mot Hjalmar Stolpe i och med forskarnas tillförlit på stämpeln som Stolpe satte på graven och som Hedenstierna-Jonson et al (2017) har låtit vara kvar. Eftersom gravens karaktär sattes på grund av föremålen som hittades och inte var baserat på själva personen så tycker kritikerna att hela gravens betydelse bör ses över. Androshchuk (2018) tycker att Stolpes ritningar av graven är opålitliga eftersom de var så enkla samt att han var iväg mycket under utgrävningen vilket det finns bevis på i brev som har skickats, han överlät då utgrävningens dokumentation åt arbetarna (Androshchuk 2018: 48, 55). Dessa ritningar har Hedenstierna- Jonson et al (2017) använt när de har kontrollerat innehållet från graven. Edberg (2019) påpekar att Stolpe borde sett på skelettet att det var en kvinna då han var utbildad inom zoologi vilket ger en kunskap om djurben och han borde vara bra på att identifiera ben (Edberg 2019: 20).

Vidare ha det även framkommit att det är stökigt i Birkas arkiv där benen ligger bevarade samt att det saknas ben från skelettet, och inte vilket ben som helst utan kraniet är borta. Risken är stor för att det inte är rätt benen som har blivit analyserade (Williams 2017: läst 27/12-20; Jesch 2017: läst 27/12-20), i och med det så stänger detta inte dörren för att det kan ha legat en till person i graven, som en andra begravning eller en dubbel grav och då kan den personen ha varit en man (Androshchuk 2018: 52, 53, 58).

De ifrågasätter också spelpjäsernas betydelser som Hedenstierna-Jonson et al (2017) lyfter fram som ett starkt bevis för en militärisk ledarposition. Det finns fler teorier kring hur spel användes under vikingatiden så de vill ha mer ingående fakta om att pjäserna användes i militäriskt syfte (Williams 2019: läst 9/11-20; Jesch 2019: läst 17/11-20). Om hon var duktig på taktik och krigsföring som Hedenstierna-Jonson et al (2017) påstår så borde det synas på skelettet på något vis (Jesch 2017: läst 27/12-20). Edberg (2019) är också tvivelaktig på spelpjäsernas ursprung och skriver att spelpjäser går att hitta från garnisonen också, vilket visar att de inte enbart har förekommit i hennes grav (Edberg 2019: 21).

17

Det har hittats två hästar i Bj581 vara ett sto och en hingst (Hedenstierna-Jonson et al 2017:

854). Hästar har som betydelse att ta sig fram i livet efter döden och är inte enbart symboler för krigare och resa (Williams 2017: läst 27/12–20). Williams (2017) jämför krigargraven med Oseberga graven som är en stor grav i Norge avsedd för en drottning från vikingatiden där hästar också är lagda med kvinnan. Han menar på att den graven inte har blivit behandlad på samma sätt och fått en krigarstatus trotts hästarna. Skillnaden på Osebergagraven och grav Bj581 är att det i princip endast är vapen i krigargraven men Osebergagraven har både köksutrustning, vävmaterial, nycklar osv (Arwill-Nordbladh 1998: 95). Vidare har kritik också framförts mot att vapen i kvinnans grav inte behöver tolkas som att de användes under hennes levnad utan kan också ha använts som en ritual vid begravningen för att visa att hon var av hög rang (Williams 2019: läst 9/11–20; Edberg 2019: 21).

Utöver tvivel på gravgåvorna så har kritik också riktats mot källor som vittnar om kvinnliga krigare förr i form av nedskrivna berättelser från medeltiden som Hedenstierna-Jonson et al (2017) lyfter i sin artikel. Kritik har framkommit eftersom det anses vara opålitligt då de är nedtecknat under medeltiden som är flera hundra år efter vikingatiden (Jesch 2017: läst 23/12–

20; Williams 2017: läst 23/12–20), dock lyfter Edberg (2019) att det fanns många kvinnliga krigare i berättelserna så han tycker det är en relevant källa.

Vidare går kritiken om att Williams (2019) anser att Price et al (2019) avfärdar teorin om att kvinnan var en transperson väldigt snabbt. Men Price et al (2019) menar på att det säkerligen har funnits transpersoner under forntiden men att den stämpeln inte är relevant att undersöka då det inte påverkar gravens status på något sätt. Vad som däremot påverkar ens syn på vikingatiden är vårt moderna samhälle som blir mer och mer jämlikt och där med så påverkas vår syn idag hur vi vill att forntiden ska ha sett ut skriver Jesch (2017).

Vinklade referenser är något som kritikerna är fundersamma över. Hedenstierna-Jonson et al (2017) och Price et al (2019) har använt sig av källor som har namngett graven som en krigargrav, dock påpekar Edberg (2019) och Androshchuk (2018) att källorna endast uppger att det är en rik grav av hög status (Edberg 2019: 21; Androshchuk 2018: 50). Kritik har också kommit om att de har använt sig av äldre referenser som inte heller är relevant idag där uttryck som krigargrav förekommit istället för att använda sig av vapengrav då det är mer korrekt eftersom man bör benämna gravens fynd istället för yrket som personen i graven kan ha haft (Jesch 2017: läst 27/12-20; Williams 2017: läst 27/12-20).

18

6. Resultat

Syftet med denna uppsats är att lyfta fakta som finns att grav Bj581 var en kvinnlig grav samt att se till responsen som graven och artiklarna fått från olika akademiker och om det är relevanta frågor de har. Går det att besvara frågorna genom att analysera vilka värderingar som finns om genusrollerna under vikingatiden? Vidare diskussion om det kommer nedan (se kap 7).

Med analysen som har gjorts så går det att se att det finns många frågor som de kritiska akademikerna vill ha svar på, och det ges en inblick ur ett perspektiv där alla inte är redo att acceptera ny information som kan leda till ett annorlunda samhälle under vikingatiden, men med hjälp av forskning på olika artefakter och dess könstillhörighet så finns det möjlighet till att få ett annat perspektiv av genusrollerna som fanns under vikingatiden och det är denna möjlighet som Hedenstierna-Jonson et al (2017) vill lyfta fram. Ser man till de genusroller som finns så går där att se flera tillfällen när föremål blivit associerade till män men är likvärdiga till en kvinna också.

Som går att utläsa av denna uppsatts så finns det föremål som har fått betydelse enligt en könsuppdelning som gjorts för länge sedan, och enligt studier som tagits fram inom genusarkeologi så går där att läsa att detta inte stämmer i varje fall utan i vissa fall som med Bj581 så skiljer sig de ”manliga” symbolerna från normen och en kvinna dyker upp på ett ställe som hon inte borde enligt kritiker. Hedenstierna-Jonson (2018) beskriver graven i en föreläsning som att det inte är en kvinna begravd med vapen utan en kvinnlig krigare där rollen som krigare toppar rollen som kvinna/man (Föreläsning, Hedenstierna-Jonson 2018: 5/11–20).

Vad som också framkommit som kritik är att världsbilden är satt av föreställningar som finns i samtiden man lever i och att man lätt kan bli påverkad av en längta att vilja se händelser utsatt från ens eget perspektiv i en värld fylld av teknik som ger olika intryck av verkligheten och påverkar hur synen sätts på olika tidsåldrar. Det gäller även hur bilden av vikingarna kom till.

Det är svårt att svara på när det bestämdes att vikingatiden såg ut som den gjorde men när den sattes så var också de under intryck av sin egen tids värderingar.

Kritikerna vill ha mer fakta kring om kvinnan hade den höga militäriska position som Hedenstierna-Jonson et al (2017) har kommit fram till. Var hon en krigare så vill de ha mer bevis på detta och inte bli hänvisad till äldre forskning om graven då den äldre forskningen också har tagit upp synpunkter på alternativa förslag på vem hon var (Edberg 2019: 21).

19

7. Diskussion och tolkning

Här nedan kommer en presentation av relevant kritik (7.1) och sedan irrelevant kritik (7.2) som Williams (2017 & 2019), Jesch (2017 & 2019), Edberg (2019) och Androshchuk (2018) har gett till grav Bj581. För att ta reda på om akademikernas åsikter är relevanta eller inte så kommer jag att ställa kritiken mot artiklarna av Hedenstierna-Jonson et al (2017) och Price (2019) samt väga in litteraturstudier som gjorts och därefter se om det går att besvara deras frågor som de har om kvinnan i graven, går det inte att finna några svar i litteraturen eller artiklarna så anser jag att kritiken är relevant. Med denna metod så kommer det också att kunna visa på tolkningar om hur genusrollerna under vikingatiden kan uppfattas.

7.1 Relevant kritik

Det som kom fram från litteraturstudierna är att vissa av frågeställningarna är relevanta som kritikerna har, bland annat vill de ha mer diskussioner kring vem kvinnan i graven var och det är inte mer än rätt eftersom det är ett känsligt ämne att ändra på någonting som många trott på under en lång tid. Vad analysen visar så skriver tre av fyra kritiker i sina texter att de tycker att det är intressant att det har kommit fram att det är en kvinna i graven, men de tror dock inte på krigarstatusen som hon har fått utan de vill ha en annan förklaring på vem hon var. Deras brist på att inte acceptera den teori som forskarteamet har kommit fram till om grav Bj581 kan tyda på en brist av ointresse att se världen ur annat sätt än den förutbestämda men de är öppna för diskussion då de lyfter det faktumet att mer bevis behövs om vem kvinnan var och tycker inte att det har diskuterats tillräckligt många teorier kring det.

7.1.1 Synen på ledarskap

Andoshchuk (2018) tvivlar på stämpeln som Hedenstierna-Jonson et al (2017) har låtit vara kvar på graven där hon är klassad som en krigare i ledarposition (Hedenstierna-Jonson et al 2017: 855), han vill att man ska tänka om eftersom en ny analys gjordes av personen i graven så bör också en ny studie om föremålen ske. Tolkningar av svärd, sköld och spjut visar karaktär av manliga gravar i form av vapengrav säger den äldre forskningen (Burenhult 1991: 143).

Vidare finns det tolkningar som menar på att krigsstatus var en livsstil hellre än en symbol för hög status, så som hur man levde sitt liv i form av strukturer och prydlighet i vardagen (Whitehouse 2006: 744). Detta visar på att det finns olika sätt att se på hur krigare var under vikingatiden och det blir en rimlig kritik om man ser till dessa två författare som tagits fram.

20 7.1.2 Forskarnas syn på skriftliga källor

Då vikingatiden i princip inte har några skriftliga källor förutom stenar med runskrift på, som ofta var upprättade efter olika personer (Lindström 2004: 100, 115), så försvårar det forskningen. Vidare anses skriftliga källor från medeltiden i form av myter och dikter vara opålitliga eftersom de var skrivna under medeltiden från berättelser om vikingatiden vilket är ett spann på några hundra år (Magnusdottir 2014: 61). Det finns skriva källor som tar upp kvinnor, bland annat i Johannes Skylitzes manuskript från år 1057 noteras en händelse från år 971 med Bysans fälttåg mot Rus i Bulgarien och där hittades många kvinnliga krigare som vart stupade på fältet, detta visar på en relativt korrekt källa. Även en irländsk källa från 1100-talet av Cogadh Gaedhel re Gallaibh som skrev ner listor på vikingaflottor som under 900-talet räddade Munster, där en av flottorna leddes av en kvinna som kallades den röda flickan, Inghen Ruaidh, mor till vikingarna. Det finns även många avbildningar i form av statyetter av kvinnor med vapen från vikingatiden (Föreläsning Hedenstierna-jonson 2018, 5/11–20). Dock så är dessa berättelser och myter som har blivit nertecknade under 1200–1300 talet präglade av sin tids värderingar och samhällskonstruktioner. Man bör dock ha i åtanke att de som har skrivit dem var vita, högt privilegierade män där vissa av dem har skrivit om sina förfäder vilket kan ge motivation att höja dessa personers status säger Magnusdottir (2014). Tiden då berättelserna blev nedskriva var präglad av förändring i och med kristendomens utveckling som påverkade strukturen av samhället där kyrkan hade makten (Magnusdottir 2014: 61, 62).

Detta gör berättelserna till en opålitlig källa till verkligheten. Det förekommer berättelser där kvinnor står i centrum men det är inte nödvändigtvis att det vinklar hur samtiden såg ut under vikingatiden, med det sagt så sätter det samma tolkning på manliga berättelser som är överlägsna och många fler, vilket betyder att även de är med största sannolikhet tagna ur kontexter av värderingar från ett medeltida samhälle. I och med detta så har kritikerna rätt i att ifrågasätta forskarteamets tillförlit på medeltida källor där kvinnliga krigare förekommer.

7.1.3 Forskning om spel

Spelet som hittades i graven är alla fyra kritiker överens om att det inte är en relevant källa för krigsteknik. Av litteratur som har gåtts igenom för denna uppsatts så har ingenting stärkt argumentet om krigsteknik i kombination med spel, det har framkommit att spel användes av både kvinnor och män mest troligt i underhållningssyfte (Abman 1980: 22; Holmqvist 1980:

134). Detta säger dock inte att informationen inte finns men det stärker den kritik som framkommit och därför är den relevant.

7.1.4 Benämningen av krigargrav

Hedenstierna-Jonson et al (2017) och Price et al (2019) har fått kritik att de har använt sig av felaktiga referenser när det kommer till att benämna graven som en krigargrav eller vapengrav.

Att använda sig av felaktiga referenser är en kritik som är väl värd att ta till sig, även om de har angett fler källor till sina påståenden där andra stämmer bra överens med det de skriver (Price et al 2019: 187). Edberg (2019) tar upp två källor som inte har nämnt graven i krigartermer utan endast som högstatus av vapengravar.

21

7.2 irrelevant kritik

Föreställningar om genusroller från vikingatiden som är satta av manliga och kvinnliga föremål har varit i princip oföränderliga i många fall och nu förändras de vilket säkerligen sätter många forskare ur balans med full förståelse eftersom det kanske inte är lätt att ändra inställning till någonting som man trott på länge. Vidare kommer här nedan irrelevant kritik från akademikerna.

7.2.1 Synen på samtidens påverkan av forntiden

Williams (2019) och Jesch (2019) anser att ens egna värderingar spelar stor roll i och med hur man tolkar olika föremål, där de menar att många vill se en kvinna i graven och väljer därför att vara mindre kritiska. Som en del genusforskning visar så finns det föreställningar om manligt och kvinnligt i modern tid som sätter stämplar på hur perspektiven såg ut förr. Från böcker och filmer matas vi med bilder om hur dåtiden såg ut och man bör vara källkritisk till sådan information, då det kan ge förskönad bild som inte är verklighetsförankrad (Andersson 2004:

190–192; Key-Åberg 1980: 263). Då bör man även vara kritisk till äldre källor också, eftersom denna fakta om dåtiden kan vara inkorrekt och kan leda till att vikingatiden har fått en vriden västerländsk världsbild satt av vita, privilegierade män (Brumfiel 2006: 39, 40). Man bör istället försöka se helheten runt fynd som har fått manliga eller kvinnliga associationer och vara öppen för att nya tolkningar kan leda till ny spännande fakta (Arwill-Nordbladh 1998: 73; Sörensen 2000: 75, 89). Detta visar på kritik som inte är relevant, då varje tidsålder har sina värderingar som påverkar ens sätt att se på fynd samt att tolkningar som sattes för längesedan inte heller behöver vara korrekta. Man bör istället vara öppen för en annorlunda värld än den de trodde på förr men även den vi tror på nu.

7.2.2 Kritik mot Hjalmar Stolpe

Edberg (2019) påpekar att Stolpe borde sett på skelettet att det var en kvinna då han var utbildad inom zoologi vilket ger en kunskap om djurben (Edberg 2019: 20). Att Stolpe var utbildad inom zoologi är inget som Hedenstierna-Jonson et al (2017) eller Price et al (2019) nämner, då det antagligen inte är relevant. Zoologi betyder läran om djurliv och djurben (Nationalencyklopedin, zoologi. Hämtad 2020-12-13) som kan ge en arkeolog en fördel att kunna skilja på djurben vid utgrävningar. Sedan finns det ett begrepp som kallas för osteologi som innebär läran om ryggradsdjurens skelett (Nationalencyklopedin, osteologi. Hämtad 2020- 12-13). Hade Stolpe varit osteolog så hade detta varit en relevant åsikt men eftersom han var zoolog så är det inget som säger att han borde kunna se skillnad på människoben.

Androshchuk (2018) påpekar att Stolpe var iväg mycket under utgrävningen och lämnade vid de tillfällena dokumentationen åt de som arbetade åt honom, men att lämna dokumentation åt sina arbetare behöver inte betyda att det blev sämre gjort, då det verkar som att de hade tydliga instruktioner om vad de skulle göra baserat på att graven dokumenterades väl (historiska.se:

hämtad 3/1–20).

22 7.2.3 Forskarnas syn på analysen av benen

Williams (2017) och Jesch (2017) tycker att det är rörigt i arkivet och är tvivelaktiga på om rätt ben har blivit analyserade. Stolpe var känd för sin noggrannhet när han dokumenterade gravar eftersom han skrev nummer på alla skelettdelar som grävdes upp som visar vilken grav de tillhörde. Även om rykten säger att det är rörigt i Birkas arkiv så finns det en viss ordning på skeletten i och med att de är numrerade (Price et al 2019: 189). Signeringen stämmer överens med dokumentationen som gjordes av delarna från skelettet som ska vara med Bj581 och det enkla och korrekta antagandet är att lita på att Hedenstierna-Jonson et al (2017) har gjort rätt (Price et al 2019: 189). Det enda som saknas är kraniet från skelettet. Under 1800 till 1900- talets början var det vanligt att forskare bytte kranier med varandra i utbildningssyfte och den har antagligen kommit bort på vägen i all bytes kultur säger Hedenstierna-Jonson (2018) i en föreläsning.

Androshchuk (2018) tror att det kan ha legat en man i graven med kvinnan och då behöver inte graven vara gjord för henne i första hand, vilket baseras på att han också anser att det kan vara fel ben som har analyserats samt att det saknas kvinnliga föremål i graven. Hedenstierna-Jonson (2018) förklara att det låg ett ben som inte tillhörde graven i samma låda i arkivet och därför har en del tvivlat på antalet personer i graven, men det finns en förklaring till det också, vilket är att det är markerat som Bj854. Det benet är inte dokumenterat av Hjalmar Stolpe från grav Bj581 och alltså har detta ben kommit till lådan i efterhand från en annan grav. Det har visat sig att även det benet är kvinnligt (Föreläsning. Hedenstierna-Jonson 2018: sedd 5/11–20).

Forskarna möter kritiken bra med förståelse samt förklaringar med numreringen som borde göra deras analyser av skelettet pålitliga. Kvinnor var av en betydande grupp förr och bara för att det saknas kvinnliga föremål i Bj581 så betyder inte det en saknad på kvinnan, individen som hon är. Kultur är en komplicerad social tillvaro att leva enligt, både i dagens samhälle och under vikingatiden så är inte allt svart eller vitt. Alla människor är olika både till personligheter och sexuella läggningar vilket kan betyda att sociala olikheter med stor sannolikhet också förekommit under vikingatiden (Prine 2000: 200).

7.2.4 Olika tolkningar om hästar

Hästarna som hittats i grav Bj581 har ifrågasatts av Williams (2017) till vilken anledning de skulle följt henne i graven. Vissa gravar har benämnts som ryttargravar under vikingatiden där den döde har gravlagts med sin häst och hela stridsutrustning, men ofta ingår också kokkittlar och arbetsredskap i den kombinationen när det definieras som ryttargrav (Burenhult 1991: 146).

Detta återfinns inte i Bj581. Vidare finns forskning som visar på att hästar som följde med sina mästare i graven tyder på storhet (Holmqvist 1980: 109) eller krigarstatus, där man får se till den helhet som krigarkvinnan är hittad i (Simms 2019: 78). Detta visar på att man måste se till hela kontexten där föremålen hittas, även om man bör ha ett öppet sinne för betydelsen av olika föremål så ska man inte blunda för en trolig betydelse för vissa föremål. I detta fall med krigarkvinnan så verkar hästarna ha följt med sin mästare ner i graven i samband med alla hennes vapen, vilket gör det till orimlig kritik eftersom det har påträffats i tidigare gravar med en vapensamling i.

23 7.2.5 Synen på ett komplett vapenset

Vidare har den kompletta vapenutrustningen även fått kritik på sin tolkning av Williams (2017), hur vet man vad som var en komplett utrustning? Det är svårt att svara på men går man till äldre forskning så anses en vapenutrustning innehålla hjälm, svärd, sköld, spjut och pilspetsar (Lundström 1980: 12). Föremål kan ha både kulturella och sociala värden och vara gjorda för att människan har ett behov av att identifieras (Sörensen 2000: 78). Om föremålen tillverkas för att människor vill identifieras på något sätt så visar det på någon form av kontakt med föremålen och vilken status de har haft. I samband med denna uppsatts så kan man dra en slutsats av att vapnen som är kopplade till kvinnan i grav Bj581 måste varit i kontakt med henne under hennes levnadstid. Antingen ville hon bli identifierad genom vapnen i sin grav eller så ville personerna som begravde henne att hon skulle identifieras därefter.

7.2.6 Synen på genusroller under vikingatiden

Williams (2019) anser att det borde undersökas mer om hon identifierade sig som man eller kvinna, men denna kommentar blir avfärdad snabbt. Många mänskliga beteenden ger märkning på skelettet, genus är ett socialt koncept med olika värderingar som har vandrat genom tiderna och viss forskning har kommit fram till att olikheter som finns mellan män och kvinnor har gett avtryck på skeletten skriver Brumfiel (2006).

Skelettet är det närmsta arkeologer kan komma att se hur kön var uppdelade och med hjälp av benen går det att se hur människorna levde, vad de åt, jobbade med, var de kom ifrån och kanske även om det var av något tredje kön. Det går att utforska variationen av ben och ledförändring för att visa på om folk under forntiden identifierade sig med annan könstillhörighet än man/kvinna, har det uppkommit förändringar på manliga skelett som ofta ses på kvinnliga skelett eller tvärt om så kan det vara ett tecken på att de identifierade sig annorlunda mot män/kvinnorollerna som fanns då eftersom de ägnade sina liv åt annat än det som normen brukar visa (Brumfiel 2006: 37). Detta visar att det går att undersöka om skelettet är i sådant skick att det går att få fram fakta om ledförändringar.

Om man ska kunna fastställa att någon identifierade sig annorlunda än man eller kvinna under forntiden så krävs det också föremål som visar på detta, då kan man leta efter en andra kropp i graven av samma kön eller föremål som sticker ut, att ha detta i åtanke även om vapnen sticker ut från hennes grav ger det inte henne ett annat kön. Var hon en kvinna som var intresserad av andra kvinnor och det var av betydelse för hennes status eller yrkesamma liv så borde det varit en sidoartefakt i hennes grav, där hennes saker som representerade henne tar den största platsen och har mest betydelse. Men det verkar inte finnas någon antydan på andrahandsföremål eller en annan individ som visar på att hon hade en annan läggning som var betydelsefull för hennes status (Price et al 2019: 192). Vilken könstillhörighet hon hade är inte relevant till krigarstatusen som sattes på henne för att materialet är begränsat (Price et al 2019: 191). Det som berör debatten är om hon var krigare eller inte och då är inte hennes identitet av intresse att utforska, ingenting talar emot om hon identifierade sig annorlunda men detta är inte relevant till forskningen som gjordes om henne. Det skulle vara komiskt om man prydde hennes grav till full spets med vapen bara för att visa att hon var av annat kön än det normativa.

24

8. Slutsatser

Syftet med denna uppsats har varit att se till kritiken som graven har fått och lyfta fakta som finns om att den var ämnad för en kvinna, samt se hur olika värderingar påverkar synen av genusrollerna under vikingatiden. Nedan kommer resultatet av studien som gjorts utifrån frågeställningen (1.3).

• Vilka vetenskapliga reaktioner har grav Bj581 skapat bland akademier och är de relevanta utifrån ett genusperspektiv?

Av litteraturstudier som gjorts så har analysen visat att artikeln som Hedenstierna-Jonson et al (2017) publicerade blev kritiserad från många olika håll, från akademiker som denna uppsats handlar om så har deras fokus varit på att hitta fel i Hedenstierna-Jonsons et al (2017) framtagande av aDNA-analys. Det största problemet som kritikerna har haft är den status som graven har fått, vilket är en krigare i ledande position. Det tycks vara problematiskt att kalla en kvinna för krigare från vikingatiden, dels på grund av påverkan från dagens värderingar, inflytande från media och för att objekten som har hittats har klassats som manliga tidigare, när de hittas i kvinnliga grav så ska de tolkas annorlunda tycker kritikerna. Vad som visades ovan så har mer irrelevant än relevant kritik framkommit från kritikerna vilket stärkt fakta som tagits fram i denna studie om den kvinnliga krigaren, även om vapengrav eller krigargrav är hennes symbol.

• Hur såg genusrollerna ut under vikingatiden?

Den äldre forskningen från 90-talet och bakåt är av intryck att vissa saker är manligt och vissa saker är kvinnligt, men när vi kliver in i 2000-talet så blir studierna mer riktade mot ett annat perspektiv om genusrollerna som kan betyda att föremål har mer i sig än att endast vara manliga och kvinnliga. De kan också ses som maskulina och feminina vilket innebär att kvinnor kan ha använt sig av maskulina föremål eller aktiviteter och män kan ha använt sig av feminina föremål eller aktiviteter.

Olika tolkningar om fynden som gjordes från graven har lett till kunskap om att det finns många sätt att se på vikingatiden där allt kanske inte var svart eller vitt. Med hjälp av teorin (kap 3) har lett till en slutsats av att bilden om vikingatiden inte bör ses som medeltiden och det kristnande samhället. Dock hade antagligen inte kvinnorna det så lätt överlag men vad denna litteraturstudie har visat så var inte alla kvinnor i lägre position. Under vikingatiden så fanns det kvinnor i höga positioner som har hittats, där krigarkvinnan från Birka är en av dem.

25

9. Litteratur

Aldén Rudd, Petra (2018). #Utgrävningpågår. Current Swedish archaeology 26, s 267-268 Andersson, Anna-Carin (2004). The ethics of interpretation. I: Karlsson, Håkan

(red.). Swedish archaeologists on ethics. Lindome: Bricoleur press.

Androshchuk, Frei (2018). Academia.edu. Female Viking revisited, Viking and medieval Scandinavia. Viking and medieval Scandinavia 14, s 47.-60

Ambrosiani, Björn (1980). Båtgravarnas bakgrund i Mälardalen. I: Sandwall, Ann &

Ambrosiani, Björn (red.). Vendeltid. Stockholm: Statens historiska museum.

Arbman Holger (1980). Båtgravarna i Vendel. I: Sandwall, Ann & Ambrosiani, Björn (red.). Vendeltid. Stockholm: Statens historiska museum.

Arwill-Nordbladh, Elisabeth (1998). Genuskonstruktioner i nordisk vikingatid: förr och nu.

Diss. Göteborg: Universitet.

Brumfiel, Elizabeth M (2006). methods in feminist and gender archaeology: a feeling for difference and likeness. I: Nelson, Sarah M. (red.). Handbook of gender in

archaeology. Lanham, MD: AltaMira Press.

Burenhult, Göran (1991). Arkeologi i Sverige 3 Samhällsbyggare och handelsmän. 2.

omarbetad. upplaga. Höganäs: Wiken.

Edberg, Rune (2019). Academia.edu. Död amazon på Birka, en debatt. Marinarkeologisk tidskrift 3, s. 20–23

Engström, Elin (2012). Gender in the making. Masculinities in practice at a cultural heritage site. I: Back Danielsson, Ing-Marie & Thedéen, Susanne (red.). To tender gender: the pasts and futures of gender research in archaeology. Stockholm: Stockholm University.

Hedenstierna-Jonson, Charlotte & Kjellström, Anna (2014). The urban Woman. I: Coleman, Nancy L. & Løkka, Nanna (red.). Kvinner i vikingtid = Vikingatidens kvinnor. Oslo:

Scandinavian Academic Press/Spartacus.

Hedenstierna-Jonson, Charlotte et al (2017). A female Viking warrior confirmed by genomics. American journal of physical anthropology 164, s. 853-860

Holmquist, Lena (1990). ”Älgmannen” från Birka: presentation av en nyligen undersökt krigargrav med människooffer. Fornvännen journal of Swedish antiquarian research 85, s 176–182.

Holmqvist, Wilhelm & Granath, Karl-Erik (1980). Vikingar på Helgö och Birka. Stockholm:

Sv. Bokhandlareföreningen.

Jesch, Judith (2014). Women and identities. I: Coleman, Nancy L. & Løkka, Nanna (red.) (2014). Kvinner i vikingtid = Vikingatidens kvinnor. Oslo: Scandinavian Academic Press/Spartacus.

Jesch, Judith (2017). Norseandviking (blogg). Let’s debate female viking worriors yet again, 9 September.

http://norseandviking.blogspot.com/2017/09/lets-debate-female-viking-warriors-yet.html (27/12-20).

26 Jesch, Judith (2019). Historyextra. Viking ‘warrior women’: Judith Jesch, expert in Viking studies, examines the latest evidence. 4 Mars.

https://www.historyextra.com/period/viking/birka-warrior-woman-vikings-female-argument- judith-jesch/ (17/11–20).

Jones, Sian & Pay, Sharon (1994). The legacy of Eve. I: Gathercole, P. W. & Lowenthal, David (red.). The politics of the past: One world archaeology. London: Routledge.

Key-Åberg Sandro (1980) Den levande döden. I: Sandwall, Ann & Ambrosiani, Björn (red.). Vendeltid. Stockholm: Statens historiska museum.

Källén Anna, (2019). Archaeogenetics in popular media. Current Swedish archaeology 27, s.

69-91

Lihammer, Anna (2012). Vikingatidens härskare. Lund: Historiska media.

Lindström, Dag (2004). Forntid i Sverige: en introduktion. Stockholm: Natur och kultur.

Lundström, Agneta (1980). Gravgåvorna i Vendel. I: Sandwall, Ann & Ambrosiani, Björn (red.). Vendeltid. Stockholm: Statens historiska museum.

Magnusdottir, Audur (2014). Kvinnor i sagorna. I: Coleman, Nancy L. & Løkka, Nanna (red.). Kvinner i vikingtid = Vikingatidens kvinnor. Oslo: Scandinavian Academic Press/Spartacus.

Price, Neil et al. (2019). Viking warrior women? Reassessing Birka chamber grave Bj.581.

Antiquity 93, s.181-198.

Prine, Elisabeth (2000). Schmidt, Robert A. & Voss, Barbara L. (red.) (2000). Archaeologies of sexuality. New York: Routledge.

Simms, Elsa (2019). Beating a dead horse.. or two. Bj581. Kyngervi 1, s. 75-93 Spencer-Wood, Suzanne M (2006). Feminist theory and gender research in historical

archaeology. I: Nelson, Sarah M. (red.). Handbook of gender in archaeology. Lanham, MD:

AltaMira Press.

Sörensen, Marie Louise Stig (2000). Gender archaeology. Malden, Mass.: Polity Press.

Sörensen, Marie Louise Stig (2006). Gender, things, and material culture. I: Nelson, Sarah M.

(red.). Handbook of gender in archaeology. Lanham, MD: AltaMira Press.

Sörheim, Helge (2014). Female traders and sorceresses. I: Coleman, Nancy L. & Løkka, Nanna (red.). Kvinner i vikingtid = Vikingatidens kvinnor. Oslo: Scandinavian Academic Press/Spartacus.

Thedéen, Susanne (2012). Box Brooches beyond the border female viking age identities of intersectionality. I: Back Danielsson, Ing-Marie (red.). To tender gender: the pasts and futures of gender research in archaeology. Stockholm: Stockholm University.

Whitehouse, Ruth (2006). Gender Archaeology in Europe. I: Nelson, Sarah M.

(red.). Handbook of gender in archaeology. Lanham, MD: AltaMira Press.

27 Williams, Howard (2017). Howardwilliamsblog (blogg). Viking warrior women: an

archaeodaeth response part 5, 28 September.

https://howardwilliamsblog.wordpress.com/2017/09/28/viking-warrior-women-an- archaeodeath-reponse-part-5/ (27/12–20).

Williams, Howard (2019). Howardwilliamsblog (blogg). Viking warrior women: an archaeodaeth response part 10, 1 Augusti.

https://howardwilliamsblog.wordpress.com/2019/08/01/viking-warrior-women-an- archaeodeath-response-part-10/ (9/11–20).

9.1 Digitala källor

Chester.ac.uk. Howard Williams. https://www1.chester.ac.uk/departments/history-and- archaeology/staff/howard-williams (23/12-20)

Historiska.se, gravgåvor från Bj581.

http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?showF=1&samlomr=&tabpage=1&npage=2&pag esize=25&kid=786&page= (3/1-20)

Nationalencyklopedin, osteologi.

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/osteologi (2020-12-13) Nationalencyklopedin, zoologi.

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/zoologi (2020-12-13) Nottingham.ac.uk. Judith Jesch

https://www.nottingham.ac.uk/english/people/judith.jesch (23/12–20) 9.1.1 Muntliga källor

Hedenstierna-Jonson, Charlotte (2018). Birka graven, Krigaren som var en kvinna. Historiska museet (föreläsning). 20 Mars.

https://www.youtube.com/watch?v=e1FshhMUdGs (5/11–20)