Nätverksplacering: En studie av socialsekreterares inställning till, och arbete kring, nätverksplacering av barn i Värmlands län

Karlstads universitet 651 88 Karlstad

Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper

Socialt arbete/Avdelning för sociala studier

Heléne Gjermandsen & Alexandra Johansson

Nätverksplacering

En studie av socialsekreterares inställning till, och arbete kring, nätverksplacering av barn i Värmlands län

Placement within network care

A study of the social workers’ attitude towards, and the practice work concerning, placement within network care of children in the county of

Värmland

Examensarbete 15 hp Socionomprogrammet

Termin: VT 2011 Handledare: Mona Sundh

Examinerande lärare: Lars-Gunnar Engström

Sammanfattning

För de barn som behöver vårdas utanför det egna hemmet är placering i familjehem den vanligaste insatsen. Familjehemsplacering är en insats som påverkar, förutom det berörda barnet, barnets omgivande nätverk. När ett beslut är fattat att ett barn skall placeras utanför det egna hemmet, skall socialsekreterare undersöka barnets befintliga nätverk och överväga om barnet kan familjehemsplaceras hos en anhörig eller annan närstående, enligt 6 kap. 5§

SoL. Syftet med denna studie var att med utgångspunkt i 6 kap. 5§ SoL dels studera hur socialsekreterare i Värmlands län arbetar med nätverksplacering av barn. Dels att studera socialsekreterarnas inställning till nätverksplacering av barn. Denna studie genomfördes med en kvantitativ metod, genom en webbenkät som skickades ut till alla socialsekreterare i Värmlands län som arbetar med placering av barn. Urvalet bestod av 100 socialsekreterare varav 62 svarade på enkäten, vilket gav en svarsfrekvens på 62 procent. Analysen gjordes genom univariata och bivariata analyser. Resultatet i denna studie visar bland annat att de flesta av socialsekreterarna i denna studie har en positiv inställning till nätverksplaceringar, att det finns brister i socialsekreterarnas kunskap om vad som står i bestämmelsen 6 kap. 5§ SoL, samt att det finns brister i dokumentationen om och hur ett övervägande enligt bestämmelsen 6 kap. 5§ SoL har gjorts. Resultatet i denna studie bekräftar till stora delar tidigare forskning.

Dock motsäger resultatet i studien den tidigare forskningen som visar på en skeptisk inställning till nätverksplacering av barn. I studien framkommer att majoriteten av socialsekreterarna i Värmlands län har en positiv inställning till nätverksplacering av barn.

Nyckelord:

Abstract

For those children who will need care outside of their own home, placement within foster care is the most common arrangement. Foster care is an arrangement that will affect not only the child, but also the social network around it. When a decision is made that a child is going to be placed outside of its own home, the social worker shall review the child’s current network, and take placement at a relative’s home or another person close to the child into consideration, according to chapter 6. 5§ SoL. The purpose of this study was to use chapter 6.

5§ SoL as a starting point, and then study how social workers in the county of Värmland are approaching the task of dealing with placement within network care, and also review the common attitude towards placement within network care among the social workers. This study was performed with a quantitive method, through an online survey that was sent to all social workers that are working with placement within network care in the county of Värmland. The selection consisted of 100 social workers, whereof 62 answered the survey.

This gave us an answering frequency of 62 percent. The analyze was med through univariate and bivariate methods. The results of this study show, that among other things, the majority of the social workers involved in the study have a positive attitude towards network care placement. It also shows that the social workers’ knowledge about what is written in the regulation of chapter 6. 5§ SoL is inadequate. Further, it shows that there are flaws within the documentation regarding if and how a consideration, according to the regulation of chapter 6.

5§ SoL, has been made. The result of this study largely confirms earlier research. However, the results of this study contradict the earlier research that shows a sceptical attitude towards placement of children within network care. This study shows that the majority of social workers in the county of värmland has a positive attitude towards placement of children within network care.

Keywords:

Förord

Vi som har skrivit detta examensarbete har gemensamt tagit ansvar för examensarbetets samtliga delar.

Vi vill börja med att tacka alla de socialsekreterare som deltagit i studien för att ha gjort denna studie möjlig att slutföra.

Ett stort tack till vår handledare Mona Sundh, universitetslektor och forskare vid Karlstads Universitet, för det stöd Du gett oss under examensarbetets gång. Vi är dig oerhört tacksamma och utan Ditt stöd hade inte detta examensarbete blivit så bra som det blev.

Vi vill även tacka Carl-Johan Lövenhamn och Lotta Svenneling, IT-pedagoger vid Karlstads Universitet, för Er expertis och Ert stöd vid enkätkonstruktion och rapportering i enkätverktyget Query & Report. Vi vill även tacka Stefan Persson, universitetslektor och forskare vid Karlstads Universitet, för Din hjälp med frågor rörande det statistiska enkätverktyget SPSS och Lillemor Brantefors, universitetsadjunkt, för genomläsning, stöttning och vägledning vid enkätkonstruktionen.

Slutligen vill vi tacka våra båda sambos för att Ni stått ut med oss under den tid vi varit inne i examensarbetet, samt ett enormt stort tack till Peter Engström för Din hjälp med den engelska sammanfattningen till detta examensarbete.

Karlstad, juni 2011

Heléne Gjermandsen Alexandra Johansson

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 2

2. Begreppsdefinitioner ... 3

3. Bakgrund och tidigare forskning ... 5

3.1 Lagstiftning ... 5

3.2 Handläggning och dokumentation ... 7

3.3 Kontakten med barnens biologiska föräldrar ... 8

3.4 Fördelar med nätverksplacering av barn ... 9

3.5 Nackdelar med nätverksplacering av barn ... 10

3.6 Socialsekreterares inställning ... 11

3.7 Familjehemsvården i Värmlands län ... 11

4. Teoretiska perspektiv ... 13

4.1 Generell systemteori ... 13

4.2 Utvecklingsekologisk systemteori ... 14

4.3 Det sociala arvet ... 16

4.4 Teoriernas koppling till studien ... 17

5. Metod ... 18

5.1 Metodval ... 18

5.2 Urval ... 18

5.2.1 Urval av respondenter ... 18

5.2.2 Urval av litteratur och litteratursökning ... 19

5.3 Enkäten ... 19

5.4 Datainsamling ... 20

5.5 Databearbetning ... 21

5.6 Svarsfrekvens och bortfall ... 22

5.7 Validitet och reliabilitet ... 23

5.7.1 Validitet ... 23

5.7.2 Reliabilitet ... 24

5.8 Forskningsetiska överväganden ... 24

6. Resultatredovisning och analys ... 27

6.1 Presentation av resultat ... 27

6.1.1 Bakgrund ... 27

6.1.2 Inställning till nätverksplacering av barn ... 28

6.1.3 Det praktiska arbetet kring nätverksplacering av barn... 30

6.1.4 Påverkansfaktorer kring arbetet med placering av barn... 34

6.1.5 Socialsekreterarnas definition av anhörig och annan närstående ... 34

6.1.6 Socialsekreterarnas kunskap om bestämmelsen 6 kap. 5§ SoL ... 35

6.1.7 Beroende mellan olika variabler ... 36

6.2 Analys ... 40

7. Diskussion ... 44

7.1 Besvarande av syfte och frågeställningar ... 44

7.2 Resultatdiskussion ... 46

7.3 Metoddiskussion ... 48

7.4 Förslag till fortsatt forskning ... 51

8. Litteraturlista ... 52

9. Bilagor ... 55

Bilaga 1 – Samtyckesbrev ... 55

Bilaga 2 - Förbrev ... 56

Bilaga 3 - Följebrev ... 57

Bilaga 4 – Enkät – Arbetet kring nätverksplacering av barn ... 59

1

1. Inledning

Man skulle ha gjort något tidigare. Det här med systern, man skulle mer ha utforskat om hon är en resurs eller inte, då hade man mer byggt upp det kring honom på hemmabas för i ett sådant här ärende känner man att socialtjänsten är liksom familjen för honom. Han kommer hit varken han behöver eller inte, ringer och donar, det blir ju fel på det viset. Man hade kanske kunnat stoppa det och istället tänka att han använder de resurser som finns. Nu använder han socialtjänsten som enda stöttepelare i livet. (Linderot 2006, s.111)

Jag tycker faktiskt att man skulle ha hjälpt honom lite mer. Kanske handlar det om att han aldrig själv pratar om sina släktingar /…/ morföräldrarna nämner han ibland. (Linderot 2006, s.111)

(En socialsekreterares tankar kring anhörigplacering)

I Sverige lever många barn under otrygga och svåra förhållanden. År 2009 visade statistiken att 11,700 barn blev placerade i familjehem (Socialstyrelsen 2010a).

Linderots (2006) studie visar att skillnaden i andelen placeringar är stor mellan ”främmande”

familjehemsplaceringar och placering hos anhörig eller annan närstående.

Barn som på olika sätt är utsatta kan behöva socialförvaltningens skydd och hjälp. Skydd och hjälp kan ske genom öppna insatser, där barnet kan bo kvar i det egna hemmet, men en del barn behöver placeras utanför det egna hemmet, då öppna insatser inte är tillräckliga. Den vanligaste insatsen för de barn som behöver vårdas utanför det egna hemmet är placering i familjehem (Svenska kommunförbundet 2003). Familjehemsplaceringar är en typ av insats, som förutom det berörda barnet, också påverkar många andra personer i barnets nätverk. För socialt arbete i allmänhet är detta onekligen ett kännetecken, att insatserna ofta får konsekvenser också för det omgivande nätverket. Detta är dock särskilt tydligt inom barnavårdsarbetet, och tillhör de aspekter som anses medföra att arbetet uppfattas som en tung och svår del av det sociala arbetet (Vinnerljung 1996a). Finns anhöriga eller andra närstående som kan ta sig an ett barn som skall placeras utanför det egna hemmet? Kan dessa personer som har en betydelsefull relation till barnet tillfredsställa barnets behov av trygghet och utveckling?

När ett barn placeras skall det i första hand övervägas om barnet kan tas omhand av någon anhörig eller annan närstående. Vad som är bäst för barnet skall dock enligt 1 kap. 2 § alltid beaktas. (6 kap. 5§ SoL)

Bakgrunden till bestämmelsen i 6 kap. 5§ i Socialtjänstlagen (SoL) var ”mormorsupproret” i Sverige år 1995. ”Mormorsupproret” var ett upprop som bildades av en mormor som ville ta hand om sitt barnbarn. Mormodern ville att socialförvaltningen skulle låta anhöriga och barnets övriga nätverk vara delaktiga vid ett övervägande om familjehemsplacering av barnet, och inte låta placera barn direkt i ”främmande” familjehem. Mormodern fick in 1000 namnpåskrifter under detta upprop. Ett flertal politiker intresserade sig i frågan och en förändring kom till i den svenska lagstiftningen som idag framhåller betydelsen av att, om möjlighet finns, familjehemsplacera barnet i dess befintliga nätverk (Näslund 2002).

2 Barnets bästa skall alltid vara en ledstjärna i barnavårdsarbete (Norström & Thunved 2011).

Nätverket som resurs lyfts numera fram i Socialtjänstlagen. Enligt bestämmelsen i 6 kap. 5§

SoL skall socialsekreterare i första hand överväga om ett barn som skall placeras utanför det egna hemmet kan tas emot av någon i barnets befintliga nätverk.

Denna studies problemområde kan ringas in utifrån ovanstående inledning. Citatet i början av inledningen belyser tydligt denna studies problemområde och det som har väckt intresset för forskningsämnet, nätverksplaceringar. I socialsekreterarens citat framkommer det att barnets nätverk borde ha utforskats bättre och att de befintliga resurserna borde tagits till vara. Citatet tolkas i denna studie som att socialsekreterare lägger ansvaret på barnet när det gäller att utforska barnets befintliga nätverk. Detta väcker reaktioner kring att ansvaret att utforska och undersöka barnets nätverk ligger på socialförvaltningen och inte på det utsatta barnet. Enligt lagstiftning skall socialförvaltningen alltid överväga placering hos anhörig eller annan närstående, vilket innebär att socialsekreterare måste utforska barnets nätverk grundligt.

1.1 Syfte och frågeställningar

Studiens syfte är med utgångspunkt i 6 kap. 5§ SoL dels att studera hur socialsekreterare i Värmlands län arbetar med nätverksplacering av barn. Dels att studera socialsekreterarnas inställning till nätverksplacering av barn.

Frågeställningar:

- Vad har socialsekreterarna för inställning till nätverksplacering av barn?

- Hur bedrivs det praktiska arbetet kring nätverksplacering av barn?

- Vad är det som påverkar socialsekreterarnas arbete kring placering av barn?

- Hur definierar socialsekreterarna begreppet anhörig?

- Hur definierar socialsekreterarna begreppet annan närstående?

- Vet socialsekreterarna vad som står i bestämmelsen 6 kap. 5§ SoL gällande övervägande av nätverksplacering vid placeringstillfället, då ett barn skall placeras utanför det egna hemmet?

3

2. Begreppsdefinitioner

I detta kapitel presenteras definitioner av begrepp som anses vara betydande för denna studie och som anses behöva förklaras för att man som läsare skall förstå och veta vad det är som avses i just denna studie med de olika begreppen.

Anhörig: Med anhörig avses ”den person som inom familje- eller släktkretsen bistår en annan” (Prop. 1996/97:124). I den löpande texten skrivs även anhörigplacering och då avses placering hos en anhörig.

Annan närstående: Med annan närstående avses, liksom den definition Linderot (2006) använder sig av i sin avhandling, att barnet familjehemsplaceras hos en person som barnet har en relation till men inte är släkt med. I den löpande texten skrivs även annan närståendeplacering och då avses placering hos en annan närstående.

Barn: Med barn avses enligt 1 kap. 2§ SoL ”varje människa under 18 år” (SFS 2001:453).

Barnets bästa: Barnkonventionens grundpelare är barnets bästa. ”Vid alla åtgärder som rör barn skall barnets bästa komma i främsta rummet”. Barn har ett högt och lika människovärde som vuxna, och barn är mer sårbara och behöver därför särskilt skydd och stöd (SOU 1997:116).

Familjehem: Med familjehem avses enligt 3 kap. 2 § Socialtjänstförordningen ”…ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt”

(2001:937 SoF). 3 kap. 2§ SoF gör ingen skillnad mellan olika familjehemsplaceringar.

Familjehemsplacering: Med familjehemsplacering avses i den löpande texten när ett barn placeras utanför det egna hemmet, i en utomstående familj, på uppdrag av socialnämnden.

Tidigare kallad fosterhemsplacering.

”Främmande” familjehem: Med ett ”främmande” familjehem avses en placering hos för barnet okända personer. Detta begrepp har valts att användas i den löpande texten, för att begreppet används i proposition Ändring i Socialtjänstlagen (1996/97:124).

Nätverk: Med nätverk avses barnets kontaktnät, relationer till andra människor. Såväl släkt som viktiga personer utanför släkten, vilka är betydelsefulla för barnet.

Nätverksplacering: Nätverksplacering är ett samlingsbegrepp för anhörigplacering och annan närståendeplacering. Med nätverkshem avses det hem där en nätverksplacering enligt ovanstående definition har skett.

Socialsekreterare: Med socialsekreterare avses i denna studie de socialsekreterare i Värmlands län som arbetar med familjehemsplacering av barn. I den löpande texten skrivs endast socialsekreterare ut när det är dessa socialsekreterare som avses.

4 Övervägande: Justitieombudsmannen menar att begreppet överväga innebär att socialförvaltningen skall gå igenom och undersöka barnets befintliga nätverk, för att se över om det finns någon i nätverket som kan ta emot barnet och bli familjehem. Konstaterar den enskilde socialsekreteraren att det inte finns någon i barnets nätverk som har möjlighet att ta emot barnet, har skyldigheten att göra övervägande om nätverksplacering enligt 6kap 5§ SoL fullgjorts (2001/02:JO1). Här skall även beaktas att begreppet övervägande även används vid uppföljning som görs var sjätte månad av pågående placeringar enligt SoL och 2§ Lag med särskilda bestämmelser av vård av unga (LVU) (SFS:1990:52).

5

3. Bakgrund och tidigare forskning

I detta kapitel presenteras tidigare forskning och annat material kring socialsekreterares arbete med nätverksplacering av barn, samt deras inställning till familjehemsplacering. Lagstiftning, handläggning och dokumentation, samt kontakten med barnets biologiska föräldrar presenteras. Vidare presenteras för- och nackdelar kring nätverksplacering av barn, socialsekreterares inställning samt familjehemsvården i Värmlands län.

I sökningar av forskning och material har inte mycket material hittats kring det specifika forskningsämnet för denna studie. Det finns forskning kring, som det tidigare benämndes, fosterhem och fosterhemsplacering, men det mesta är skrivet ur ett barn- eller föräldraperspektiv. Linderots licentiatavhandling, ”Att placera eller inte placera i släktinghem, det är frågan” (2006), är den forskning som hittats som ligger närmast denna studie och dess syfte och frågeställningar. Det finns heller inte mycket forskning och material kring annan närståendeplacering av barn, utan det mesta berör huvudsakligen anhörigplaceringar av barn.

Denna studie eftersträvar att försöka belysa annan närståendeplacering av barn utifrån den tidigare forskning och det material som har hittats.

3.1 Lagstiftning

I Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) finns några bestämmelser som reglerar och har stor betydelse för hur arbetet med familjehemsplacering skall bedrivas. Socialnämnden skall enligt Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) ”verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden” (5 kap. 1§ SoL). Socialnämnden skall också:

I nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet. (5 kap.

1§ SoL)

När ett barn skall placeras utanför det egna hemmet skall socialförvaltningen, det vill säga socialsekreterarna, i första hand överväga om någon anhörig eller annan närstående kan ta emot barnet. Barnets bästa skall dock alltid beaktas (6 kap. 5§ SoL). Vad som ingår i den skyldighet att överväga, som ligger på socialförvaltningen enligt 6 kap. 5§ SoL, anges enligt Justitieombudsmannen inte i lagtexten eller förarbetena (2001/02:JO1). Barnets bästa skall alltid vara utgångspunkten vid familjehemsplacering och skall vara en ledstjärna i arbetet med barn (1 kap. 2§ SoL). Barnet skall ha möjlighet till att efter placering ha fortsatt kontakt med sina närstående, såväl släktingar som andra närstående. Normaliseringsprincipen, som är en vägledande princip inom socialförvaltningen, skall eftersträvas. Principen innebär att socialförvaltningens stöd- och insatser ska normaliseras på ett sådant sätt att den enskilde individen inte känner sig kränkt eller stämplad (Socialstyrelsen 2010b).

I propositionen Ändring i socialtjänstlagen (1996/97:124) står det att läsa om regeringens förslag till lagändring. Den tidigare bestämmelsen om att vård utanför hemmet borde utformas

6 så att barnets samhörighet med släktingar och hemmiljön främjades, skulle enligt regeringens förslag ändras till att även gälla andra närstående än de som räknades till släkten.

Socialsekreterare måste vara lyhörda för önskemål från föräldrarna utan att för det släppa den professionella bedömningen av vad som är ett lämpligt hem för det enskilda barnet (prop.

1996/97:124; Länsstyrelsen Värmland 2004).

Enligt regeringens proposition Ändring i socialtjänstlagen (1996/97:124) visar både nationell och internationell forskning att anhörigplacering är bättre än placering i ”främmande”

familjehem för barnen på längre sikt, och att det ökar förutsättningarna till ett bra liv för barnen. Det finns dock inget som säger att ett barn alltid skall familjehemsplaceras i ett anhörighem. Det finns inga garantier för att ett anhörighem kan tillförsäkra barnet god vård, och enligt propositionen bör inte anhörighem ges några försteg enligt lagstiftningen i jämförelse med andra typer av familjehem. De skall utredas och bedömas på samma sätt som andra familjehem (prop. 1996/97:124; Länsstyrelsen Värmland 2004).

Kontinuitetsprincipen som innebär att insatserna för den enskilde så långt som möjligt genomförs av samma socialsekreterare, är en annan vägledande princip för socialförvaltningen. Kontinuitetsprincipen bör tolkas så att möjligheten att finna en bra familjehemsplacering inom barnets egna nätverk inte förbises. Detta för att barnet inte skall behöva flytta från sina trygga och invanda förhållanden (Socialstyrelsen 2010b; SOSFS 1997:15). Socialförvaltningen bör alltid utreda möjligheten att familjehemsplacera ett barn i det naturliga nätverket, det vill säga hos någon som har en befintlig känslomässig relation till barnet (prop. 1996/97:124; Länsstyrelsen Värmland 2004).

Justitieombudsmannen (2001/02:JO1) skriver att det vid alla familjehemsplaceringar är av stor betydelse att välja ett familjehem som kan samarbeta med barnets biologiska föräldrar.

Barnet skall få god vård och fostran och barnet skall alltid kunna upprätthålla sina kontakter med sitt befintliga nätverk. Detta skall vara vägledande vid alla olika typer av familjehemsplaceringar. Vad som är barnets bästa avgörs naturligtvis utifrån omständigheterna i varje enskilt fall (Länsstyrelsen Värmland 2004). Justitieombudsmannen (2001/02:JO1) skriver att det inte finns något i lagstiftningen eller i förarbetena som ger anhörigplaceringar något försprång framför andra familjehem. Socialförvaltningen skall dock alltid i första hand överväga möjligheten att familjehemsplacera ett barn i dess befintliga nätverk, hos anhörig eller annan närstående.

Riksdagsledarmötena som lämnat förslag till riksdagen är av meningen att det borde vara självklart att socialförvaltningen försöker familjehemsplacera barnet hos personer som barnet har en relation till och känner, om det inte föreligger särskilda skäl för att inte göra det. De ansåg att det bör införas en bestämmelse i Socialtjänstlagen som reglerar detta. Detta ledde till att fjärde stycket i 22§ SoL, som idag är 6 kap. 5§ SoL, tillkom; ”Vid placering av barn bör i första hand övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående”

(1996/97: SoU).

Den 1 juli år 1999 infördes en ändring av Socialtjänstlagen (SFS 1980:620) som innebar att bestämmelsen ändrades från att socialförvaltningen bör överväga till skall överväga, om barnet kan placeras hos någon anhörig eller annan närstående. Det fanns en vilja att ytterligare betona vikten av att socialförvaltningen ska göra övervägande om att placera barnet i det befintliga nätverket i första hand. Om barnets nätverk inte kan tillförsäkra barnet god vård skall barnet inte placeras där, utan i annat familjehem (1998/99: SoU6; Länsstyrelsen Värmland 2004). Den sista ändringen där det infördes att övervägande skall göras tillkom

7 med anledning av regeringens proposition En strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige m.m. (prop.1997/98:182).

Linderot (2006) kom i sin studie fram till att det finns brister i kunskapen kring skyldigheten att i alla ärenden, där familjehemsplacering är aktuell, överväga placering hos anhöriga och andra närstående. Linderot får även fram att det finns brister när det handlar om att faktiskt följa vad bestämmelsen 6 kap. 5§ SoL säger i praktiken. Linderot skriver också att barnet och föräldrarnas nätverk inte behöver vara detsamma. Att kartlägga barnets nätverk är inte detsamma som att kartlägga föräldrarnas nätverk, utgångspunkt skall vara barnets nätverk.

3.2 Handläggning och dokumentation

Socialförvaltningen har en skyldighet att inrapportera uppgifter om familjehemsplaceringar som är gjorda i kommunen till Socialstyrelsen varje år. Linderot (2006) får i sin studie fram att det finns brister i statistiken gällande familjehemsplacering av barn och detta har även, enligt Linderot, framkommit i tidigare studier. Omfattningen av bristerna går dock inte att uttala sig om, men Linderot skriver att uppgiftsrapporteringen från kommunerna är en viktig felkälla (Linderot 2006). Linderot har också fått fram i sin studie att dokumentationen kring både överväganden och hur barnets nätverk ser ut är bristfällig. Enligt 11 kap. 5§ SoL (SFS 2001:453) har socialsekreterare dokumentationsskyldighet som innebär att allt som är av betydelse för ett ärende skall dokumenteras.

Familjehemsplacering är den vanligaste insatsen för barn som av någon anledning inte kan eller får bo kvar hemma (Andersson 1995). Vinnerljung (1993) skriver att anhörigplaceringar halverades från 50- och 60-talet till slutet av 80-talet. Orsakerna till denna stora minskning är i stort sett okända. Vinnerljung menar att olika strukturella förändringar kan ligga bakom halveringen av antalet anhörigplaceringar, men tror också att professionaliseringen som skett av det sociala barnavårdsarbetet kan ligga bakom förändringarna till viss del. Dessutom menar Vinnerljung att socialsekreterare skulle föredra familjehem som rekryterats av kommunerna framför anhöriga till barnen. Andelen barn som placerades i familjehem har varit konstant under 80-, 90-, och 2000- talet efter att den nya Socialtjänstlagen trädde i kraft år 1982 (Andersson 1995; Socialstyrelsen 2001, 2006, 2009).

75 procent av socialsekreterarna i Linderots (2006) studie ansåg att kraven gentemot anhörighemmen kan ställas lägre jämfört med de krav som ställs mot andra familjehem. Detta då bristerna kompenseras av den känslomässiga relationen som finns emellan barnet och de anhöriga. Vidare framgår det av Linderots studie att anhörighemmen får en betydligt lägre ekonomisk ersättning för sitt uppdrag som familjehem, än vid andra familjehemsplaceringar.

När det gäller den ekonomiska ersättningen är anhörighemmen ”uppenbart diskriminerade i ersättningshänseende av kommunerna” (Vinnerljung, Sallnäs & Kyhle Westermark 2001, s.184). Näslund (1999) refererar i sin artikel till Svenska Kommunförbundet, och skriver att

”Svenska Kommunförbundet gör i sina rekommendationer ingen skillnad mellan anhörighem och andra familjehem” när det gäller den ekonomiska aspekten (Näslund 1999, s.46f.). Trots detta menar Näslund att det finns kommuner som inte eftersträvar rekommendationer från SKL om att ingen skillnad ska finnas mellan anhörighem och andra familjehem, när det gäller den ekonomiska ersättningen. Ett skäl menar Näslund kan vara att kommuner vill spara in pengar, ett annat kan vara att anhöriga känner att det är etiskt oriktigt att ta emot pengar för att ta hand om ett anhörigt barn.

8

3.3 Kontakten med barnens biologiska föräldrar

Socialsekreterare skall främja barnets kontakt med föräldrarna och det överordnade målet för familjehemsvården skall vara att barnet skall återförenas med sina föräldrar (prop. 1979/80:1).

Det står även i Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) att ”vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön”

(6 kap. 1§ SoL).

I de barnavårdsutredningar som leder till ett beslut om att placera barnet i ett familjehem, kan det bli fråga om att placera barnet i ”främmande” familjehem eller i barnets nätverk (Svenska kommunförbundet 2003). Att placera barnet i dess nätverk väljs, enligt Svenska kommunförbundet, för att barnet skall ha tillgång till sin familj och släkt även efter avslutad placering, men också för att barnet inte skall behöva bryta viktiga sociala relationer. Ur ett barns livsperspektiv kan detta anses vara att föredra (Svenska kommunförbundet 2003;

Länsstyrelsen Värmland 2004). Vid bedömning av om familjehemsplacering i ett nätverkshem är att föredra framför en familjehemsplacering i ett ”främmande” familjehem, måste socialsekreterare, som tidigare nämnts, vara lyhörda för både föräldrarnas och barnets önskemål, utan att deras professionella bedömning om vart det är lämpligast att placera barnet påverkas. Att placera hos anhöriga är inte alltid den bästa placeringen för ett barn, även om det finns anhöriga som är villiga att ta emot barnet (Svenska kommunförbundet 2003).

Vinnerljung (1993) skriver att kontakten med föräldrarna upprätthålls bättre och i högre grad är mer kontinuerlig för barn som placeras i anhörighem än i ”främmande” familjehem.

Möjligheten att behålla kontakten med föräldrarna under placeringstiden, och speciellt vid längre familjehemsplaceringar, är mycket större för barn som blir anhörigplacerade än för barn som placeras i ”främmande familjehem”.

Det finns två olika synsätt när det gäller omhändertagande av barn, det behovsorienterade och det relationsorienterade. Det behovsorienterade innebär att etablera nya och hållbara relationer med familjehemsföräldrarna är det viktigaste för barnets välbefinnande. Det relationsorienterade innebär att det viktigaste för barnets identitet är att kontakten med de biologiska föräldrarna behålls och bibehålls. Dessa två synsätt går emot varandra och skapar en motsättning mellan det familjehemsplacerade barnets behov av vuxna, kontinuitet i omvårdnaden, bibehållna relationer till föräldrarna, det naturliga nätverket, samt sitt ursprung.

Lagstiftningen har påverkats av det relationsorienterade synsättet och även grundinställningen bland socialarbetare, även om det inte alltid märks i det praktiska sociala arbetet (Vinterhed 1985).

De olika synsätten ser på socialförvaltningens arbete med utsatta barn och föräldrar på olika sätt och har olika syn på familjehemsföräldrarnas roll som beskrivs av Hessle (1988):

Behovslinjens företrädare väljer ut fosterhem i första hand utifrån deras möjlighet att fungera psykologiskt och socialt stabilt på lång sikt för fosterbarnet. Barnet skall ”rota sig” där under en lång initial fas utan för anpassningen störande kontakter med sin ursprungsfamilj. Relationslinjens förespråkare väljer ut fosterhem i första hand efter deras vilja och förmåga att samarbeta med barnets ursprungsfamilj utifrån deras gemensamma uppgift att barnet ska återvända. En tät och regelbunden kontakt förutsätts mellan fosterhem och ursprungsfamilj.

(Hessle 1988, s.16)

9 Att ställa behov och relationer emot varandra som görs när de olika synsätten diskuteras, kan verka lite förvirrande. Andersson delar uppfattning med Anna Freud om att relationer är en del av barns behov (Anna Freud refererad i Andersson 1995). Andersson (1995) menar att det är viktigt att familjehemmet hjälper och stöttar barnet att bibehålla relationen och kontakten med sina föräldrar och sin hemmiljö, och att detta underlättas om barnet inte placeras långt hemifrån. Familjehemsplacering skall också bygga på att vara en tillfällig insats under en begränsad tid och att barnet sedan skall flytta hem till sina föräldrar igen.

3.4 Fördelar med nätverksplacering av barn

Linderot (2006) får i sin studie fram fördelar med att placera barn i anhörighem. Studien visar att fördelarna med nätverksplacering av barn, enligt socialsekreterarna, är att anhörighem gynnar relationen och kontakten mellan barnets föräldrar och barnet själv. Andra fördelar som framkom i Linderots studie är bland annat att barnet har en känslomässig relation till sina anhöriga, ökad trygghet, anhörighemmet känner till barnets bakgrundshistoria, och att det finns en naturlig kontakt mellan barnet och anhörighemmet. Vinterhed (1985) menar att anhörigplacering kan på ett bättre sätt förbättra kontakten mellan barnet och föräldrarna, jämfört med placering i ett ”främmande” familjehem. Vinterhed tar upp ett dilemma och skriver:

I detta fall innebär dilemmat att vi erkänner betydelsen av de identitetsstärkande inslagen i släktighemmens miljö samtidigt som vi inser de känslomässiga komplikationerna. Ibland grips man av en önskan att befria dessa barn från deras sociala och psykologiska arv, låta dem bryta cirkeln och börja om på nytt. Ibland står den totala nyorienteringen i all sin ensamhet framför en och man unnar dem åtminstone några gamla byggstenar i personlighetsbygget, man unnar dem den hemhörighet som ej baseras på känslor utan på biologi. (Vinterhed 1985, s.69)

Andersson (1995) har funnit såväl positiva som negativa erfarenheter av anhörigplaceringar, men säger att det finns en klar fördel med anhörigplaceringar om barnet och familjehemsföräldrarna i anhörighemmet känt varandra sedan tidigare och haft en bra relation.

I svensk forskning har anhörigplaceringar visat sig vara stabilare än andra familjehemsplaceringar (Vinnerljung 1993). Westberg och Tilander (2010) finner en stabilitet i anhörigplaceringar. De kan konstatera att anhörigplaceringar har minst sammanbrott. Med sammanbrott menas när ”vården avslutas på ett sådant sätt att det är uppenbart att detta inte är vad man hade tänkt sig från socialtjänstens sida” (Vinnerljung et al. 2001, s.8). Vidare menar Westberg och Tilander (2010) att det är att se som en stor tillgång, när möjligheten finns att kunna placera barnet hos en anhörig. Det blir en mer naturlig lösning, där barnet fortfarande kan ha tillgång till sin släkt.

Sundell och Thunell (1997) visar i sin studie att barn som placeras i anhörighem har mindre egen problematik. De poängterar också att inte finns något i deras studie som säger att anhörighem är sämre än andra familjehem. Likt annan forskning menar de att fördelarna med att placera barn i anhörighem är att kontakten mellan barnen och barnets föräldrar underlättas.

Dessutom hävdar de att återflyttningen underlättas av kontakten. Vidare menar de att släkting relationen ökar familjehemmets kreativitet och motivation till att lösa problematiken kring

10 barnet. En annan aspekt vad gäller anhörighem menar de är att barnets egna resurser utnyttjas i det sociala barnavårdsarbetet.

3.5 Nackdelar med nätverksplacering av barn

Linderot (2006) får i sin studie även fram nackdelar med nätverksplacering av barn.

Socialsekreterarna i Linderots studie anser att det finns en förhöjd risk för att negativa familjemönster överförs till barnet. Tankar kring det sociala arvet är det som de flesta intervjuade socialsekreterarna berörde. Teorin om det sociala arvet presenteras närmare i kapitel 3, teoretiska perspektiv. Andra nackdelar som framkom i Linderots studie var bland annat att barnet kan dras in i släktkonflikter, anhöriga kan ha svårigheter med att sätta gränser gentemot barnets biologiska föräldrar, samt rollkonflikt med att både vara ”förälder” och anhörig. Dessutom anser socialsekreterarna det viktigt att vara uppmärksam på om anhöriga har egen problematik, samt om de kan tillfredsställa barnets behov, vid övervägande om anhörigplacering.

Vinterhed (1985) skriver att anhörigplacering ofta innebär en mycket komplicerad och svår problematik. Tvetydighet och ambivalens är ett vanligt förekommande problem som tas upp.

Ett annat är att familjehemsföräldrarna har en ägande attityd till det placerade barnet. Ofta dras barnet in i en familjetragedi med konflikter där anhöriga känner skuld och skam för att barnets förälder har misslyckats med sitt liv, och vill genom att ta sig an barnet försöka att återbetala dessa skam- och skuldkänslor. Det kan också vara så att det föreligger agg mot barnets föräldrar på grund av saker som han eller hon har gjort emot sina anhöriga och mot sig själv (Vinterhed 1985).

Westberg och Tilander (2010) skriver att flera före detta fosterbarn, som varit placerade inom släkten, beskriver svårigheter med denna typ av familjehemsplacering. Svårigheter i form av konflikter och en känsla av tacksamhetsskuld. Det är viktigt att socialsekreterare som arbetar med dessa frågor får en ökad kunskap om i vilka situationer anhörigplacering inte är bra. Här är rekryteringsfasen av stor vikt. Under denna fas kan frågan ställas om det finns olösta konflikter och hur dessa ser ut. Dessutom tycker sig Westberg och Tilander ha lärt sig att om de barn och ungdomar som skall placeras utanför det egna hemmet inte frigjort sig på ett bra sätt från familjen, kan det bli komplicerat när till exempel farmor eller mormor tar hand om sitt barnbarn. Dock har de barn som varit placerade i nätverkshem, enligt Westberg och Tilander, generellt varit mycket nöjda med sin familjehemsplacering. När det gäller

”främmande” familjehem styrks Westbergs och Tilanders resultat av en enig forskning som säger att ju mindre barnet är vid placeringstillfället, desto större möjligheter har detta barn att knyta an till det ”främmande” familjehemmet.

Det går inte att bortse från att när socialsekreterare familjehemsplacerar barn i anhörighem, kan det innebära att barnets kontakter med andra anhöriga eller andra närstående försvåras.

Till exempel kan det föreligga konflikter mellan familjehemmet och barnets föräldrar eller emellan barnets båda föräldrars släkter. Rent generellt går det inte att säga att det finns någon fördel för ett barn att växa upp i ett hem vars inställning till barnets föräldrar inte är bra, eller till och med fientlig. Det är dock inte alltid så att kontakt och umgänge med föräldrarna är det bästa för barnet (2001/02:JO1; Länsstyrelsen Värmland 2004). Likt Linderot (2006) tar annan forskning upp att familjehemsplacering i ett nätverkshem kan ge barnet möjlighet att bibehålla relationerna till släkten och det övriga nätverket (Länsstyrelsen Värmland 2004; Vinterhed 1985).

11

3.6 Socialsekreterares inställning

Det framkommer i forskning att socialsekreterare har en skeptisk inställning till anhörigplaceringar (Jonsson & Winslow 1993 refererade i Vinnerljung 1996a; Vinnerljung 1993). Vinnerljung (1993, 1996a) menar att den skeptiska inställningen som finns bland socialsekreterare till anhörigplaceringar har väldigt litet stöd i den forskning som finns på området. Näslund (1999) frågar sig i sin artikel varför många socialsekreterare ändå är skeptiska mot att placera barn hos släktingar och andra närstående, efter det att bestämmelsen trädde kraft. Näslund menar att socialsekreterarnas arbete styrs av egna erfarenheter och tidigare kunskaper, men också till en hög grad av värderingar som skapas inom den egna arbetsgruppen, samt av socialsekreterarnas egna värderingar. Näslund menar också att det ställs höga krav på ett aktivt handlande från socialsekreterarens sida för att överväga om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående. Detta innebär att både släkt och andra närstående till barnet skall tillfrågas. Näslund skriver likt andra forskare på området att det har funnits en skeptisk inställning till att placera barn hos anhöriga. Näslund tror att den skeptiska inställningen till anhörigplacering bland socialsekreterare är på väg att försvinna.

Linderot (2006) får i sin studie fram att en av de vanligaste anledningarna till att socialsekreterare inte gör övervägande om att placera barnet inom nätverket, är att de har tidigare kännedom om familjen. Utifrån denna tidigare kännedom görs bedömningen att det inte är aktuellt att placera barnet i det befintliga nätverket. Utifrån detta gör Linderot kopplingar till Gustav Jonssons teori om det sociala arvet, som menar att resurssvaghet går i arv i släkten och det har även framkommit att socialsekreterare bär på en rädsla för att destruktiva familjemönster förs vidare vid en nätverksplacering. Om socialsekreterare anser att negativa familjemönster går i arv, menar Linderot att det finns en risk att de drar slutsatsen att det saknas resurser i hela släkten. Linderot menar att socialsekreterare kan missa släktingar som kan vara betydande för barnet, kanske inte som familjehem, med som resurs som kan fungera som ett stöd för barnet. Vinnerljung (1996b) menar att teorin om det sociala arvet har fått stor genomslagskraft i Sverige. I Linderots (2006) studie framkommer det att det bara är i hälften av de undersökta fallen som en tanke på möjligheten att placera barnet inom nätverket tagits upp. Det framkommer även att socialsekreteraren i de flesta fallen egentligen haft klart för sig från början att det inte varit aktuellt att placera i nätverket, men att förfrågan ändå

”pliktskyldigt” har gjorts i nätverket. Linderot kommer också fram till i sin studie att de flesta socialsekreterare hon intervjuat är allmänt positivt inställda till anhörigplaceringar och det visar sig att de yngre socialsekreterarna är positivare till anhörigplacering än de äldre socialsekreterarna.

Utifrån studier som Sundell och Karlsson (1999) redovisar i sin rapport, Social barnavård i tio svenska kommuner. Vilka barn berörs, hur utreds de och vad händer sedan?, visar dessa att socialsekreterare fattar olika beslut, trots samma information kring barnet. Sundell och Karlsson tolkar utifrån studierna att socialsekreterare fattar sina beslut dels utifrån egen inställning och erfarenheter om barnuppfostran och dels utifrån att socialsekreterare hämtar in erfarenheter från tidigare utredningar.

3.7 Familjehemsvården i Värmlands län

För att specifikt belysa familjehemsvården i Värmlands län presenteras nedan kort hur familjehemsvården såg ut år 2002. Tyvärr har inget nyare material hittats, utan denna rapport är den senaste som finns att läsa gällande familjehemsvården i Värmlands län.

12 Enligt rapporten, Familjehemsvården i Värmlands län 2002 (Länsstyrelsen Värmland 2004), placerades det år 2002 totalt 64 barn av socialnämnderna i Värmlands län. Av rapporten framgår det att i en fjärdedel av de 64 placerade barnens journaler saknas dokumentation som visar att överväganden om nätverksplacering har gjorts. I hälften av de 64 fallen har det uppgetts att överväganden är gjorda, men olika förklaringar har angetts som anledning till varför dokumentation av överväganden saknas. I resterande fall har ingen motivering lämnats till varför inte något övervägande gjorts.

I Värmlands län uppfylls, enligt rapporten, inte skyldigheten att överväga nätverksplacering av barn och i rapporten påpekas att förbättringar behöver göras, för att uppfylla de intentioner som finns i lagstiftningen. Socialnämnderna har kritiserats för att inte i tillräcklig utsträckning undersöka möjligheterna att placera barn hos anhöriga eller andra närstående och därmed utnyttja de befintliga resurserna som finns i familjens nätverk (Länsstyrelsen Värmland 2004).

13

4. Teoretiska perspektiv

Teorikapitlet inleds med en presentation av två nätverksteorier, vilka har en betydande roll i arbetet med familjehemsplacering av barn. I detta kapitel presenteras även teorin om det sociala arvet som i denna studie anses ha stor påverkan på arbetet med familjehemsplacering av barn, framförallt placering hos anhörig eller annan närstående. Som avslut i detta kapitel redogörs för teoriernas koppling till studien.

4.1 Generell systemteori

Systemteorin har en framträdande plats bland nätverksteorierna och är därmed en grundläggande teori för nätverksarbete (Linderot 2006). Socialarbetare inriktar sig i sitt arbete på sin klients nätverk och målet är att finna informella och formella sociala nätverk och mobilisera och utveckla dessa för att på bästa sätt kunna hjälpa klienten. Systemidéer inom det sociala arbetet härstammar från den generella systemteorin. Det var under 1940-talet som Ludwig Von Bertalanffy lade grunden för den generella systemteorin. Den generella systemteorin är ursprungligen en biologisk teori och betraktar alla organismer som system, vilka innefattar överordnade system som i sin tur innefattar subsystem (Payne 2008). Dessa system är hierarkiskt uppbyggda och nivåer är grundläggande begrepp inom systemteorin (Öqvist 2008).

Den generella systemteorin tillämpas på biologiska, fysiska och sociala system. Sociala system kan vara samhällen, grupper och familjer (Payne 2008). Det sociala systemet ses som en helhet och fungerar genom det ömsesidiga beroende som finns mellan de olika delarna som ingår i detta system. Med en generell systemteori görs försök att förklara hur detta går till i olika system. Det skiljs, som ovan nämnts, mellan biologiska fysiska, och sociala system (Klefbeck & Ogden 1996). Den generella systemteorins värde ligger i att teorin berör helheter mer än delar och inte detaljer av socialt eller individuellt beteende (Payne 2008).

Systemtänkande innebär att se världen som en helhet bestående av olika delar, och att helheten är större än delarna (Öqvist 2008). Det generella systemperspektivet gör det också möjligt att skifta mellan helheten och dess delar (Klefbeck & Ogden 1996) och gör det möjligt att förstå händelseförlopp mellan biologiska, fysiska och sociala system (Bernler & Johnsson 2001).

Begreppet system har i ett systemteoretiskt sammanhang fokus på de resurser och kopplingar som finns för grupper och familjer och hur dessa på ett effektivt sätt kan fungera var för sig och i interaktion med varandra (Payne 2008). Det sociala arbetet är inriktat på individers sociala nätverk och sociala relationer. Ett system är i ständig förändring och när en förändring sker i en del av ett system sker förändringar i hela systemet, då alla delar av ett system är ömsesidigt beroende av varandra och verkar som en helhet (Forsberg & Wallmark 2002).

Öqvist (2008) skriver i sin bok om ”Fjärilseffekten” där han exemplifierar detta med ett citat från Edward Lorenz ”Är det så att vingslagen från en fjäril i Brasilien kan sätta igång en tornado i Texas?” (Öqvist 2008, s.46).

Andra centrala begrepp inom den generella systemteorin är gränsen mellan system och omvärld och gränser mellan olika nivåer i systemet (Öqvist 2008). Öqvist (2008) menar att

14 det viktiga som sker i en organisation sker på skiljelinjen mellan olika system, och i anknytning till övergången mellan olika nivåer och delar i ett system. Det är i interaktion med andra system som betydande saker sker. Att de olika nivåerna i ett hierarkiskt system måste hållas strikt isär, är en systemteoretisk grundregel. Det betyder att varje nivå ska bevara sin självständighet i alla situationer som gäller för den egna nivån. Öqvist menar att många av de problem som finns i organisationer har just sin grund i att inte kunna hålla isär de olika nivåerna i systemet.

Fler centrala begrepp för den generella systemteorin är slutna och öppna system. Det som är gemensamt för biologiska system och sociala system är att de är öppna, vilket innebär att dessa system har förmågan att utbyta information med omgivningen som gör att dess system utvecklas och växer mot en allt större komplexitet. Slutna system går i slutändan mot sin egen upplösning, då detta system inte har något utbyte alls över gränserna (Öqvist 2008).

Processen i den generella systemteorin är en cirkulär process utan början och slut (Payne 2008; Bernler & Jonsson 2001). Individen påverkar och påverkas av sin miljö som gör att både individen och den omkringliggande miljön förändras. Det finns inget enkelt orsakssamband vid en analys utifrån den generella systemteorin, utan förklaringen ses här i samspelsprocessen mellan olika system (Bernler & Jonsson 2001).

Payne (2008) tar upp Pincus och Minahans sätt att tillämpa systemteori i det sociala arbetet.

Payne skriver att deras sätt att tillämpa systemteorin har varit inflytelserikt i det sociala arbetet. Pincus och Minahans har identifierat tre olika hjälpsystem som stöd för att stödja individen; Sociala eller samhälleliga system vilka består av exempelvis sjukhus och skolor, formella system, vilka består av exempelvis fackföreningar och kommunala myndigheter samt informella eller naturliga system, vilka består av exempelvis kolleger, vänskapskrets och familj, sådana som finns naturligt i nätverket (Payne 2008). Kartläggning av ett problem visar vilka fungerande samband det finns mellan klientens problembeteende och den omgivande miljön. Det är socialarbetarens sak att utreda vilka fungerande nätverk som finns runt klienten (Klefbeck & Ogden 1996).

Med generell systemteorin kan vi beskriva och förstå relationer i ett system, ett nätverk, och hur dessa olika delar (subsystem) påverkas av varandra i en ständigt pågående process.

Systemteorin betonar just process, det vill säga hur samspel och relationer som innehåll och resultat utvecklas och uppstår. Att arbeta med varandra är av stor vikt i systemteorin. Ett gemensamt arbete där socialarbetaren samspelar med olika nätverk, som har ett samband med andra sociala myndigheter, kollegor, samt med klienten (Payne 2008). Den generella systemteorin har en strävan efter att förstå helheten, vilket gör att analysen utifrån systemteorin måste växla mellan olika hierarkiska nivåer. För att kunna förstå en individs livssituation i stort, måste systemteorin vidgas till att omfatta individens hela sociala nätverk, till närsamhället och ibland samhället i stort. Finns anhöriga eller andra närstående? Är dessa kontakter stödjande eller destruktiva? Finns det strukturella orsaker till att problem uppstår?

(Bernler & Jonsson 2001).

4.2 Utvecklingsekologisk systemteori

Den utvecklingsekologiska teorin bygger på den generella systemteorin. Teorin kan ses som en hörnsten av nätverksbaserat arbete, som beskriver samspelet mellan barnet och olika miljöer som barnet interagerar med (Klefbeck & Ogden 1996; Andersson 2002).

15 Utvecklingsekologisk systemteori handlar om mänsklig utveckling och har rötter i psykologin. Det handlar om ett helhetsperspektiv och ett samspelsperspektiv utifrån en systemteoretisk synsätt (Klefbeck & Ogden 1996). Det är den amerikanske psykologiforskaren Urie Bronfenbrenner som lade grunden till den utvecklingsekologiska teorin. Bronfenbrenner ville påvisa att utveckling sker i ett sammanhang, i interaktion och samspel med omgivningen, dessutom att utveckling sker genom hela livsloppet (Andersson 2002). Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell visar att de olika nivåerna påverkar och påverkas av varandra (Skerfving 2005).

Bronfenbrenner använder sig av fyra analysnivåer i sin utvecklingsekologiska modell. Viktigt är att här poängtera att de inte ligger hierarkiskt över varandra, utan omsluter varandra ömsesidigt (Andersson 2002). Med hjälp av Bronfenbrenners modell kan vi förstå och beskriva hur den direkta och indirekta miljön hänger samman och hur de ömsesidigt påverkar barns utveckling och uppväxtmiljö.

Figur 1. Utvecklingsekologisk modell (tagen ur Skerfving 2005, s.15).

Den första analysnivån är mikronivån. I mitten av modellen finns individen (barnet) omslutandes av sitt närmaste nätverk. Här äger interaktionen mellan barnet och dennes närmaste nätverk rum, vilka är de i nätverket som barnet har direktkontakt med (Andersson 2002). Skerfving (2005) skriver att ibland kan det vara flera familjer, exempelvis om barnets föräldrar är skilda, eller om barnet bor i familjehem. På mesonivå äger interaktionen mellan närmiljö rum, vilken kan vara lika betydelsefull som interaktionen inom respektive nätverk.

Mesonivån interagerar i sin tur med system som barnet inte själv ingår i, men som påverkar barnet, vilka återfinns på exonivån i den utvecklingsekologiska modellen. Med utgångspunkt från barnet, finns på exonivån föräldrarnas arbetsplats, förskolans eller skolans organisation, lokalpolitik, hälso- och sjukvård samt socialförvaltning, som indirekt påverkar barnets utvecklingsbetingelser. Den överordnade och fjärde nivån, makronivån, genomsyrar hela samhället. Makrosystemet ger innebörd och mening åt människors roller, verksamhet, samvaro och handlingar. Dessa uttrycks i lagar och regler, normer och värderingar, religion

16 och kultur, samhällsekonomi och politik, och dessa samspelar med samhällets värderingar och normer på en nationell nivå (Andersson 2002; Skerfving 2005). Hur en familjs och ett barns liv är och utvecklas, beror helt på vad som sker i dessa olika strukturer. Allt är delar och alla är beroende av varandra och hänger samman (Skerfving 2005).

Bristande jämvikt i barnets system utgör ett hot för barnets anpassning, lärdom och utveckling. Jämvikt i det system barnet ingår i är av vikt för en gynnsam utveckling. I socialt arbete som rör barn kan miljöegenskaper utryckas som balansegenskaper. Det kan röra sig om att strukturera och ge frihet, stimulera och ställa krav, ge omsorg och sätta gränser (Klefbeck

& Ogden 1996).

Andersson (2002) skriver att en förståelse för sammanhangen är en förutsättning för att socialarbetaren ska kunna vidta adekvata åtgärder för ett barn som lever i missförhållanden.

Detta betyder inte att socialsekreterare måste arbeta på alla nivåerna i den utvecklingsekologiska modellen samtidigt. Vidare skriver Andersson att utvecklingsekologin betonar barnet som aktivt subjekt i interaktion mellan barnet själv och dess omgivning, samt lägger fokus på barnets egen delaktighet.

Det sekundära nätverket, det vill säga de professionella t.ex. socialsekreterarna, uppstår genom en formell kontakt, exempelvis via anmälan eller ansökan till socialförvaltningen. Ju mer barnets primära nätverk, det vill säga familj, släkt, vänner och grannar, drar sig undan, desto mer inflytande får det sekundära nätverket för barnet. De professionella blir en större del av barnets nätverk (Klefbeck & Ogden 1996).

4.3 Det sociala arvet

Gustav Jonsson (1969), känd som Skå Gustav, skapade teorin om det sociala arvet, efter sina kliniska erfarenheter på Barnbyn Skå. Där studerade han pojkars beteenden och såg gemensamma drag mellan dessa pojkar och deras föräldrar, som i sin tur hade drag från sina föräldrar. Teorin om det sociala arvet utgör en tre generations- teori, där Jonsson inkluderar mor- och farföräldrar, föräldrar och barnet självt (Jonsson 1969). Jonsson konstaterar att problemet blir allvarligare och större från generation till generation (Linderot 2006).

Ett barn som inte fått sina grundläggande behov tillfredsställda, får i vuxen ålder svårigheter att tillfredsställa sina egna barns grundläggande behov (Jonsson 1969). Jonsson (1969) menar att en fullgod föräldramognad aldrig inträder och att en psykologisk nödsituation kan komma att överföras från generation till generation.

Föräldrarnas uppväxtvillkor kan enligt Jonsson (1969) inbegripa två plan. Det första planet gäller de yttre uppväxtvillkoren; ekonomisk standard i det egna hemmet, sjuklighet och arbetsförmåga, skolutbildning och yrkesutbildning med mera, hos familjen. Andra planet gäller att uppväxtvillkoren hänger samman med hela atmosfären i hemmet såsom stränghet i uppfostran och kontakten mellan barnets föräldrar. Jonsson inkluderar ett mellanläge mellan de båda planen, vilken innefattar sådant såsom skilsmässa och alkoholmissbruk i hemmet.

Med dessa bakgrundsfaktorer från barnets egna föräldrars uppväxt skulle enligt Jonsson barnets ställning enkelt sammanfattas som missgynnad. Jonsson sammanfattar föräldrarnas ogynnsamma uppväxtvillkor med att de blir missgynnande som barn, misslyckad som samhällsmedlem, missnöjd i föräldrarollen, misstänksam mot omgivningen och missnöjd med äktenskapet. Jonssons teori går ut på att barnet tidigt börjar sin, som Jonsson skriver

17

”vandring längs dessa stegvisa ΄missar΄ ” (Jonsson 1969, s.55). Arv handlar, enligt Jonsson, inte enbart om arvsanlag, han menar att ”man kan också ärva fattigdom, vanmakt och egendomslöshet” (Jonsson 1969, s.10). Det är detta arvet Jonssons teori handlar om.

Teorin om det sociala arvet sammanfattar vi som att den innebär att sociala förhållanden, inställningar och beteenden går i arv mellan olika generationer.

4.4 Teoriernas koppling till studien

Människors samspel med varandra och deras nätverk skapar komplicerade mönster. För att kunna förklara det samspel som sker mellan olika nätverk har en rad olika nätverksteorier skapats (Forsberg & Wallmark 2002). Studiens syfte är med utgångpunkt i 6 kap. 5§ SoL dels studera hur socialsekreterare i Värmlands län arbetar med nätverksplacering av barn, dels studera socialsekreterarnas inställning till nätverksplacering av barn.

De nätverksteorier och teorin om det sociala arvet som presenterats, har valts ut för att de anses tillämpbara till studiens syfte och frågeställningar. I arbetet kring nätverksplacering av barn är det barnet som skall vara i fokus. I arbetet kring nätverksplacering av barn är helheten viktig. Det finns överordnade system som påverkar och påverkas av socialsekreterare.

Organisationen, styrning, lagar och riktlinjer är överordnade system som påverkar socialsekreterares arbetssätt när det gäller nätverksplacering av barn. Utifrån tidigare forskning har det framkommit att det bland socialsekreterare finns inställningar som kan kopplas till teorin om det sociala arvet. Teorin om det sociala arvet har funnits med i bakgrunden under studiens gång. Även i denna studie har det framkommit resultat som kan kopplas till teorin om det sociala arvet, därför har denna teori valts ut som ett ytterligare teoretiskt perspektiv, för att försöka förstå socialsekreterarnas inställning till nätverksplacering.

18

5. Metod

Metodkapitlet inleds med en presentation av metodval. Därefter redogörs för urval av respondenter, litteratur och litteratursökning till studien, samt konstruktion av enkäten.

Slutligen presenteras datainsamling, databehandling, svarsfrekvens och bortfall, validitet och reliabilitet, samt forskningsetiska överväganden.

5.1 Metodval

Denna studie är genomförd med en kvantitativ metod i form av en enkätundersökning. En kvantitativ metod ansågs vara given för studiens valda syfte och frågeställningar, då vi med denna studie avsåg studera omfattningen och frekvensen av hur socialsekreterarna arbetar med nätverksplacering av barn och deras inställning till nätverksplacering. Jacobsen menar att om forskaren vill ta reda på omfattningen och frekvensen av ett visst fenomen är det en av de viktigaste anledningarna till att en kvantitativ metod väljs (Jacobsen 2007). I en kvantitativ studie är det vanligast att studera ett större urval ur en population, än vid en kvalitativ ansats då urvalet oftast är mindre.

Enligt Jacobsen (2007) är det mest lämpligt att forskaren väljer en kvantitativ metod med en extensiv design, vilket gjordes i denna studie. En extensiv design innebär att vilja gå på bredden för att få en beskrivning av fenomenets omfattning, utbredning och/eller frekvensen av ett fenomen i olika kontexter. Förhoppningen med en extensiv design är att kunna generalisera datainsamlingen från den i studien deltagande populationen till hela populationen (Jacobsen 2007), i denna studie de 100 socialsekreterare som avsågs att ingå i studien.

Att behålla det kritiska avståndet till respondenterna som ingår i studien kan enligt Jacobsen (2007) ses som både en fördel och en nackdel, när en kvantitativ metod används. Fördelen med det kritiska avståndet hävdar Jacobsen är att forskaren inte utvecklar några personliga relationer till de respondenter som ingår i studien. Därmed läggs fokus vid de mer generella faktorer som är mest intressanta i en kvantitativ studie. I denna studie valdes därför att inte ta personlig kontakt med de socialsekreterare som ingår i urvalsgruppen, annat än via de förbrev (se bilaga 2) och följebrev (se bilaga 3), som skickades ut i samband med enkätundersökningen. Vidare kan en kvantitativ metod ses som en nackdel då den ofta tenderar att ha en ytlig karaktär. Den kvantitativa metoden är inriktad på att omfatta en större population, därför kan denna typ av studie inte vara alltför komplex, utan hållas ganska enkel och det blir då svårt att nå djupet (Jacobsen 2007).

5.2 Urval

5.2.1 Urval av respondenter

Med denna studie avsåg vi att studera alla socialsekreterare i Värmlands län som arbetar med familjehemsplacering av barn. Denna population är en totalundersökning då alla de socialsekreterare i Värmlands län som arbetar med att placera barn undersöktes. Populationen kan liknas vid ett bekvämlighetsurval. Populationen föll sig naturligt, och gjordes genom ett bekvämlighetsurval, då vi bor, arbetar och studerar i Värmlands län. Bekvämlighetsurval

19 innebär att respondenterna väljs utifrån vilka som är lättast att få tag i (Jacobsen 2007). Den totala populationen uppgick till 100 enheter. Ett datamaterial på mindre än 100 enheter riskerar att försvåra en bra dataanalys av den information som inhämtas och felmarginalerna riskerar att bli stora (Jacobsen 2007). I studien studerades den teoretiska populationen, det vill säga alla forskaren vill uttala som om.

5.2.2 Urval av litteratur och litteratursökning

Studien påbörjades med inhämtning av information kring det valda forskningsämnet, nätverksplaceringar. I en sökning i Libris hittades en licentiatavhandling skriven av Linderot (2006), vilken har inspirerat denna studie i hög grad. Vidare valdes litteratur som ansågs relevant till det valda forskningsämnet. Flera böcker valdes ut för att inhämta tidigare forskning och teorier, samt artiklar som berörde forskningsämnet.

De olika sökmotorer som användes för att söka litteratur och material var; www.google.se, Libris, www.socialstyrelsen.se, lagstiftning, propositioner, förarbeten och betänkanden, ArtikelSök, Karlstads universitetsbiblioteks lokala bibliotekskatalog.

Sökord som har används var; släktingplacering, släktinghem, anhörigplacering, anhörighem, nätverksplacering, nätverkshem, familjehemsplacering, familjehem, fosterhemsplacering, fosterhem, fosterbarn och 6 kap. 5§ SoL.

Studien begränsades till att enbart innehålla svensk forskning, litteratur och övrigt material i kapitel 2, Tidigare forskning och bakgrund. Studien behandlar socialsekreterarnas arbete utifrån svensk lagstiftning. Ett aktivt val gjordes att enbart ta med svensk forskning, litteratur och övrigt material i studien. Internationell forskning och material valdes bort med anledning av att det i sökande efter material visade sig att begreppen inte används på samma sätt internationellt som i svensk forskning, litteratur och övrigt material. Begränsningen till svensk forskning och övrigt material valdes för att säkerställa att begreppen i denna studie används på samma sätt av tidigare forskning och övrigt material, för att inte riskera att feltolkningar och okorrekta jämförelser och analyser görs.

5.3 Enkäten

När en enkät skickas ut skall alltid ett följebrev skickas med (Ejlertsson 2005). Vid konstruktionen av följebrev (se bilaga 3) till enkäten i denna studie togs utgångspunkt från Ejlertssons bok (2005). I följebrevet till enkäten (se bilaga 4) definierades en rad olika begrepp som förekom i enkäten, för att minimera risken för missförstånd gällande tolkning av begreppen. Vidare valdes att i följebrevet ange datum för när enkäten senast skulle vara besvarad. Följebrevet avslutades med att tacka på förhand.

Utifrån studiens syfte och frågeställningar arbetades ett antal frågor fram som sammanställdes till en webbenkät (se bilaga 4). Enkäten har arbetats fram, med stöd av handledare, på ett sätt för att med hjälp av den kunna inhämta information om socialarbetarnas inställning till och arbetssätt kring nätverksplacering av barn. När det blev dags att konstruera frågor till enkäten togs även här utgångspunkt från Ejlertssons bok (2005), men även Jacobsens bok, Förståelse, beskrivning, och förklaring – introduktion till samhällsvetenskaplig metod för hälsovård och socialt arbete (2007). Funderingar och diskussioner har förts kring vad studien avsåg att studera. Tankeprocessen startades genom att utforma en tankekarta. Utifrån tankekartan formulerades sedan olika problemområden, vilka sedan enkäten kategoriserats utifrån. Vid