Bra balans är basen för all träning
Det är inte hur mycket du tränar eller hur nyttigt du äter som avgör om du har ortorexi, utan hur dåligt du mår när du inte följer det schema du har satt upp. Ortorexi är ett tvångsmässigt beteende som leder till ångest.
Vid ortorexi är du fixerad på en hälsosam livsstil. Först och främst gäller det nyttiga livsmedel, men ortorexin inkluderar också ofta en överdriven träningsmängd, säger Rasmus Isomaa.
Rasmus Isomaa är docent i utvecklingspsykologi och psykoterapeut med inriktning på kognitiv terapi. Han är verksamhetsledare för Fredrikakliniken i Jakobstad, en specialiserad ätstörningsklinik där man huvudsakligen tar emot unga och unga vuxna med ätstörningsproblem.
– Ortorexi är inte en formell ätstörning. Det är också en myt att ortorexi handlar om träningsberoende. I grund och botten
handlar ortorexi om att föra en strikt diet av naturlig och ofta fettsnål mat som inte får innehålla artificiella tillsatser, säger Isomaa.
– Men i media, på nätet, i böcker och andra publikationer både i Finland och i Sverige används begreppet på ett annat sätt än det ursprungligen avsågs. Här har det blivit en beteckning på överdriven träning i kombination med strikt kosthållning.
R a s m u s I s o m a a ä r verksamhetsledare för Fredrikakliniken i J a k o b s t a d , e n s p e c i a l i s e r a d
ätstörningsklinik där man huvudsakligen tar emot unga och unga v u x n a m e d ätstörningsproblem.
Begreppet ortorexi, eller ”orthorexia nervosa”, myntades 1997 i en artikel av läkaren och alternativmedicinaren Steven Bratman i tidskriften Yoga Journal. Han pratade om rent ätande, utan tillsatser och med noggrann kontroll över odlingsmetoder, skörd, frakt och så vidare, så att det man åt var så naturlig m a t s o m m ö j l i g t . D e t t a i p r i n c i p hälosamma beteende, menade Bratman, kunde gå till överdrift och bli tvångsmässigt så till den grad att det resulterade i begränsningar i livet, undernäring och slutligen allvarliga medicinska och/eller psykiatriska tillstånd. (Källa: Docent Andreas Birgegård.)
– Den forskning som gjorts kring ortorexi har inte inkluderat träning, men att tvångsmässig träning ofta ingår i traditionella ätstörningar är välbekant sedan tidigare. Det är fråga om beteenden som så att säga ofta går hand i hand.
Även om ortorexi inte är en formell ätstörning finns det flera överlappande symtom, konstaterar Isomaa.
Njutning är viktig
En ortorektiker känner sig misslyckad och otillfredsställd om hen inte uppfyllt sina stränga och ofta orealistiska mål beträffande träning och kosthållning. Ofta kompenserar hen ett stort kaloriintag genom att öka mängden träning. Den egna definitionen av vad som är hälsosamt ändras vanligen så fort
en ny diet eller livsstil omtalas eller skrivs om i till exempel tidningar. En person som lider av ortorexi har svårt att bibehålla ett normalt socialt liv och umgänge eftersom hen inte kan äta samma mat som sina vänner, måste träna ofta och alltid ha kontroll över sin vardag.
Rasmus Isomaa påpekar att man inte kan bygga upp en bra kost genom att lämna bort något.
– För en vanlig motionär är det tillräckligt med en hälsofrämjande och mångsidig kost. Det behövs inga kosttillskott. Det avgörande för hur man mår är vad man äter, inte det man inte äter. Om man strävar efter full kontroll på det man äter leder det ofta till ångest och skam. En för strikt och snäv kost leder också ofta till hetsätning och på lång sikt näringsbrist med olika problem.
Enligt Isomaa är hetsätning den vanligaste ätstörningsformen bland vuxna medan barn och unga drabbas av anorexiliknande symtom.
– En bra måltidsrytm är regelbunden. Kosten ska vara tillräcklig och varierad med rum för flexibilitet.
Beträffande träning poängterar Isomaa att mängden inte är det problematiska, utan förhållandet till träningen.
– Om du inte kan hoppa över ett träningspass utan att må dåligt, då ligger du i riskzonen. Det är naturligtvis bra att träna och röra på sig. Du ska känna dig stolt över dina prestationer, inte uppleva skuld för att du tagit en paus i träningen.
N ä r R a s m u s I s o m a a p r a t a r m e d
Balansen är viktig, både då det gäller träning och kost.
– Du ska tillåta dig själv att njuta. Det mår själen bra av. Alla borde omfatta världshälsoorganisationen WHO:s uttalande
”There’s no health without mental health”
(Fritt översatt: Det finns ingen hälsa utan mental hälsa).
Vad gör du då ifall du upplever att tanken på mat och träning har tagit över ditt liv?
– Det finns hjälp. Du kan uppsöka till e x e m p e l e n m e n t a l v å r d s b y r å , ä t s t ö r n i n g s k l i n i k e l l e r p r i v a t a
patienterna använder han sig bland annat av babushka-dockor.
D e n s t o r a d e l b a r a dockan fylls med allt m i n d r e d e l b a r a dockor. Psykologin h a n d l a r o m v å r självbild, vad som styr vårt beteende o c h v a d s o m s y n s utåt.
terapeuter, rådger Isomaa.
Unga idrottare extra utsatta
R a s m u s I s o m a a ä r e n o f t a a n l i t a d föreläsare om ätstörningar och ungdomars psykiska hälsa. Tillsammans med Joakim Träskelin och Thomas Asp på Folkhälsan Norrvalla i Vörå är han engagerad i Folkhälsan utbildning, projektet ”Idrott och ätstörningar”, som också samarbetar med Solvalla idrottsinstitut och Åbo Akademi. Syftet med projektet är att öka kunskapen om ätstörningar inom idrotten.
– Det är ett välkänt faktum att unga i d r o t t a r e ä r e x t r a u t s a t t a f ö r ä t s t ö r n i n g a r . I m å n g a f a l l h a r idrottandet blivit allt mer tvångsmässigt sedan ätstörningen kommit med i bilden, säger Isomaa och hänvisar till en internationell toppforskning i Norge.
– I den framkom bland annat att för tidig specialisering bland unga idrottare ökar risken för ätstörningar, men även att ätstörningar går att förebygga med hjälp av välriktade insatser.
Isomaa berättar att man bland annat träffat föreningen Frisk &
fri i Sverige som gjort en stor satsning, kallad Aktiv omtanke.
– Den går ut på att idrottsföreningar och organisationer kan få hjälp med att utveckla sin verksamhet för att bättre kunna bemöta och förebygga ätstörningar.
Hösten 2016 hölls en universitetskurs i ämnet idrott och ätstörningar.
En av de böcker som R a s m u s I s o m a a rekommenderar är “Mål i mun”, en handbok för tränare om idrott och ätstörningar.
Boken är skriven av Isabella von Hofsten och Gisela van der Ster.
– Generellt sett finns en ökad risk för problem med energibrist och ätstörningar inom uthållighetsidrotter, idrotter med viktklasser och inom idrotter med element av bedömning. Mer kunskap behövs, säger Isomaa.
Tillsammans med Melinda Blomqvist, näringsterapeut på Fredrikakliniken, och Joakim Träskelin på Folkhälsan håller han föreläsningar under en kurs på åtta gånger på gymnasiet i Jakobstad.
– Vi fokuserar på att hjälpa ungdomar att hitta ett balanserat idrottsliv. Idrott ska, liksom motion, vara lustfyllt och inte förknippat med ångest eller tvång. Idrott på hög nivå ställer särskilda krav på ätandet, men det är viktigt att se till att relationen till mat hålls på en balanserad nivå. En bra balans mellan kost, träning, återhämtning och sömn är basen för all idrott och träning.
Text och foto:
Margaretha Sundkvist
