Växjö
stifts tillkomst och älsta förhallanden.Lam-ifz
Weibull.
(Tryckt okt. 1929).
På Olof Skötlionungs bön liom arliebiskop Sigfrid av York till Sverige. H a n hade mottagits festligt i Danmark, valde sedan vägen över Varend, grundlade i Växjö en bisliopsliyrka och lämnade sina föijeslagare kvar, ilgr h a n drog den svenslie ko- nungen till mötes. Själv återvände h a n sedermera till Växjö, styrde stiftet under många å r och begrovs där.
Detta a r Sigfridslegendens berättelse. Samstämmigt dar- med uttalar sig t r i stifts biskopskrönikor: Väsjös ocli Skaras. Uppgifterna går igen i senare berättelser.
Kallorna o m Varends stift under äldre medeltiden ä r f%- taliga. Fiender och eldsvådor liar h a r förstört mera a n i de andra svenska stiftsstäderna. O m liturgien ä r hittills så gott som ingenting kant. Men något a r livar till ledning. Enstaka bilder ocli sliulpturer lian möjligen visa oss, för vilka helgon Värends m a n och livinnor knäböjt i den eller den kyrkan, men de flesta a v dessa h ä r r ö r från sen tid. E n och a n n a n kyrkobyggnad ä r kvar.
I det följande skall göras ett försöli att med stöd av sam- tida källor, bland dem även bevarade pergainentsrester, mest a v liturgiskt innehåll, teclina Växjö stiftets tillkomst ocli älsta EörhAllanden.
Namnen Varend och TTäsjö föreliommer ej i kallor från 1000-talet; Adam av Bremen n ä m n e r sålunda intetdera. Varend möter först i en romersk förteckning över staderna »in pro- vincia Danorum)) och öarna i svearnas rike - »insulae de regno Suevorum)). Bland »insulae» uppräknas h ä r Guaran- dia, Varend. Förtecliningen härstamtnar från tiden omliring 1120 l. Någon upplysiling o m Varends eller Växjö stift före-
kommer icke heller i den för Saxo och I-hiytlingasagan gemen- samrna berättelsen om Sven Grathes tåg m o t Sverige, d a r det säges om denne, att h a n härjade Finved och Värend; berättelsen
'
Fotografi i: Språltvetensltapliga sällskapets förhandlingar 1910-1912. Efterskrift till: S. ~ u n h e r ~ , Eii romersli liälla o m Norden f r i n 1120-talet, sid. 1.Växjö stifts tillkomst och älsta förliållaiiden.
277
vigde Gumlösa kyrka l. Samma å r den 28 och 31 december
bjöd påven Celestinus I11 Vasjöbiskopen Stenar, som sökt utvidga sitt stift p& Linköpingsstiftets bekostnad, att lamna biskop Kol i okvald besittning a v sitt stift ocli insatte Iiardi- nal Cintius, arliebiskop Petrus i Uppsala ocli bisliop Jarpulf i Skara som siiiljedomare
'.
Otvivelaktigt s a m m a å r uppföres slntligen Stenar såsom vittne i ett av den svenske konungen I<nut Eriksson utfärdat gåvobrev till Juleta kloster 3.Enligt ovan citerade källor h a r sålunda Växjö stift existerat 0 Dess förste biskop har förmodligen varit Balduin, dess andre Stenar. Båda möter fran 1170 intill 1191 enbart i danska kallor. De möter dar som vittnen \.id urkunders utfärdande; de deltar i av den danske arkebiskopen med så vitt vi lian se endast danska prelater hållna möten; den ene assisterar senare den danske arkebiskopen vid en kyrkovigning. Förhållandena an- ger den nara förbindelsen mellan Vaxjö stift och Danmark. Denna belyses också annorstädes. Om arliebisliop Esliils för- bindelser med Varend talar Saxo: förföljd av sin konung, flyr arkebiskopen dit, i n n a n han (1161) tvingas lamna Norden 4. Nnnu i början av 1200-talet k a n en förbindelse mellan Varend och Lund spåras. »Ulf legifer de Waerende)) a r då inskriven i Liber daticus j.
I Knut Erikssons nyss nämnda brev av 1191 uppträder Stenar tillsammans med Sveriges biskopar, abboter och prostar. Nästa gång en biskop av Växjö namnes i en urliund, a r 1241, betecknas denne uttryckligen som suf'fraganbiskop under Upsala 6.
Toni Schmid.
går tillbaka till det av Curt Weibull rekonstruerade, av både Saxo och Iinytlingasagan begagnade verket från 1100-talets slut l.
Enligt Saxo a r Varend ä n n u en stenig ödemark, »deserta petrosa)) Alexander 111:s breve från & r 1164, som konstituerar Uppsala ärkestift ocli uppräknar de under detta lydande biskopssätena, nämner icke Vaxjö 3.
Xågra a r senare far m a n emellertid liäiinedom om stiftet. Nar arliebiskop Eskil å r 1170 till Mariakyrlian i Ringsted över- lämnade ett kapell i Halland med tillhörande tionde ocli fiske, a r den förste bland vittnena i gåvobrevet: nBalduinus T7exo- liensis episcopus)) - Balduin, biskop av Växjö 4. Samma år var
denne enligt Hainsforth, som h ä r tydligen går efter dokument, tillsammans med abboten i Alll-ielgonaklostret ocl1 prosten i Halland närvarande vid ett av Eskil liållet möte i Lund 6. Den näste Vaxjöbisliop, som möter i urkunder, ar Stenar. Han bevittnar ett av ärkebiskop Absalon den 12 maj l180 i Lund utfärdat brev 6. Samma år var Stenar n a r ~ a r a n d e vid det möte i Liiiid, dar Ahsalon bekräftade den immunitet; Knudsbröderna i Odense erhållit av konungen vid ett möte i Hjulby, liållet samma a r 7.
Ar 1183 bevittnar Stenar bisliop Svens i Århus testamente ocl1 ett a\. Absalon den 27 augusti givet privilegium
'.
Den danske arkebiskopen assisterades av Stenar, nar h a n den 26 oktober 1191l C n r t Weihnll, Saso, i : Hist. Tidskrift för Slråneland VI, sid. 193. J f r
Saxo, ed. Muller-T'elsclion-, sid. 6 9 9 ff. Knytlingasagaii, ed. Petersens-Olsson, sid. 242.
"axo, praef., sid. 1 2 . Diplom. suec. 49.
W r i g i n a l e t förlorat. Avskriften i Riiigstedhokeil i danska Rigsarlrivet liar varit mig tillgänglig i avskrift a r prof. L. Weibnll. J f r Danische Bib- liotlielr I, 1 3 8 .
Script. rer. Danic. I, 278.
Diplom. Arnamagn. I, 263 ff. Brevet h a r o b s e r ~ r e r a t s a v K. B. Westman, Den svenska lrgrirans utveckling, s. 1 7 4 ,
r Script. r e r . Dallic. I, 280: Haec Regis heneficia
. . .
Absalon pontifex Comitiis Lundensibus ut r a t a sint decerriit, praesentihiis Stenaro Episcopo Vexionensi, Marco Ahbate o m n i u m saiictorum, J o h a n n e Abbate aedis trinitatis, Hugorie Abhate Tumetorpio, Nicolao aedis Laurentianae Decaiio, Ascerico Priore ;\loiiialium aedis hlariae e t Petri Lundis, TITall)erto Abhate Esrorneiisi, J o h a n n e Notario Pontificis, Andrea Diacono Pontificis, Palne Ahhate Ringstadiensi, Saxone Grammatico Roesl<ildensi Praeposito. Suhscriptio continet Indictionem X111 Epactam XXII. - Hamsforth refererar h ä r tydligen själva dolrumeiitet. s Script. rer. Dat], V, 249-262. 'Testamenter f r a Danmarks Aliddelalder, udg. af Kr. Eislev, sid. 1 f.Vi fråga oss, vad de bevarade pergamentsresterna, mest a v liiurgislit innehåll, h a r att meddela om Vaxjöstiftets alsta förliållanden.
Handskriften C 292 i Uppsala universitetsbibliotek (membr. in 4:to) utgör en del av proprium de sanctis till ett breviarium. Den alsta handen, som skrev fol. 1-82 och fol. 85-114, torde l Script. rer. Dan. V, 377 f.; C. Arcadius, Gumlösa kgrlia, 1891, sid. 27.
"Diplom. suec. 99, 100.
Diplom. suec. 1 1 3 : Testes igitiir s u n t
. . . .
ex p a r t e ecclesie P e t r u s arcliiepiscopus vpsalensis, Tvilhelmus strengenensis episcopus, Colo lyngaco- pensis episcopus, Jarpulfus scariensis episcopus, Stenarus wegsoneiisis episcopus e t omnes abhates et prepositi regni nostri e t maiores.Saxo, sid. 770.
Libri memoriales cap. Lundensis, ed. Weeke, sid. 232.
E Diplom. suecan. 306. Den liar omtalade »G. TVexionensis episcopus»
a r väl den i krönikorna u p p t r ä d a n d e Gregorius.
Toni Sclimid. Växjö stifts tilliiomst och alsta förhållanden. 279
a v paleografiska skal k u n n a sättas till saec. S I V ino-nied
'.
De till Växjö stift även två fragment, ett kalendariefragn-ienti
med denna liand skrivna lektierna omfattar tiden från den 29 Kammararkivet f r å n 1200-tale-t och ett missalefragmenta
Iiovember till den 4 april. Tyå ting ä r liar framför allt påfal- Kungliga biblioteket i Stockholm Det förra omfattar m å n a - lande. Det ena: den stora roll Sigfrid såsom biskop i V ä 4 ö derna maj-augusti, det senare mässofficierna 24 juni (slutet)spelar med e n legend, s o m a r betydligt längre ä n alla a n d r a till 26 juni (början). Materialet a r h ä r för litet för att tillåta som omedelbart följes a v en biskopsl~rönika för JTasjö ett saltert avgörande o m härkomsten. Kalendariet ä r sa~årt ful<t- stift. Det a n d r a : att m a n vid tiden för bokens uppläggande skadat, delvis utslätat, och de första dagarna a v de resp. visserligen ägt kunskap om den svenske Henrik, men ä n n u månaderna a r bortskurna. Det å r n i s s a l e f r a g ~ n ~ n t e t antecknade icke haft någon legend o m l-ionom 5 I l ~ å g k o m m a s bör dess- fullständiga mässorficiet för translatio sancti Canuti liar icke utom, att både Knud L a r a r d ('/i) och Ansgar ( 3 / a eller "2) kunnat återfinnas p5 a n n a t håll.
saknas 3 . Helgoiilangderna i de liar beliandlade skrifterna från 17äxjö
Sigfridslegendens hela avrattning och dess avslutning nied avviker endast i f å och oväsentliga ting från varandra
<
A4en e n Väsjöltrönilia talar i sig själv för att liandskriften ä r att dessa längder visar därutöver en påfallande överensstäminelse h a n f ö r a till Växjö. Att s å också verkligen a r fallet, framgår med längderna från ett a n n a t håll, sådana de uid eii bestämd till full evidens a v en a n n a n handskrift. tidpunkt v a r : arkebisliopsdömet L u n d . Vi behöver i sjalvaI begynnelsen a v lagliandskrifteil i Arnamagiiaeanslia sam- verket endast stryka senare, i S ~ e r i g e s å gott som allmäil! lingen 3 3 4:to ä r infört ett fullständigt lialendarium. Natanael upptagna fester såsom Maurus' och Petrus martyrs eller francis- Beckman h a r liänfört detta till Växjö stift4. De uppgifter kanerhelgonet Antonius'
-
hiii. felaktigt benämnt »abbas»-
lian lämnar kan ual icke genomgående godtagas. Så a r Henrik, samt återgå till den ursprungliga lydelsen au ett ocll a n n a t ej, som Beckman säger, uppförd under deil 20 januari, utan lielgonnamn, vilket ändrats a v senare h a n d
--
Augustinus ex- den 19, Botvid står, va1 att marka, under rasur, Knud Iionung ernpelvis från Hermetis"
- och vi får ett lundensislit kalen- förelrommer icke, som det liävdas, endast i Linköping, utan darium från 1100-talet, sådant detta k a n rekonstrueras u r Necro- även till exempel i Skara, och Helena liar d a r länge firats den logium Lundense j, Calendarium Colbazenze och Liber daticus31 juli, icke alltid den 30, som det uppgives. Men intet tvivel vetustior 7. D 5 uarkeri det lundensiska j a ~ n f ö r e l s e i n a t e r i ~ l e t eller
k a n råda, att hanförandet a v kalendariet till Växjö a r riktigt. kalendariet i Cod. 5 3 h a r liturgisli karaktär, Sr det emellertid I<alendariet ä r icke liturgislit. E n d a s t ett enda helgon
uppföres med festgrad, Henrik. Det a r icke alltid noggrannare l Nu Landskapshandliiigar, 6sterg. 1645, Nr 6, B ; jfr Collijn, Redo-
avfattat: flera gånger liar n a m n e n skrivits p& felaktig r a d 0~11 görelse för i Iiammararliivet och Riksarkivet verkställd undersölrning ang.
sedan ändrats; en s å allmänt firad fest som Agnetis secundo 5Idre arkivalieomslag, sid. 52.
ä r utelämnad. Kalendariet torde vara skrivet under 1300-talets Stockliolm, Kungl. hihl., A 103 b (V). Officium de sancto Itariuto
duce är h ä r tillfogat mellan Johannes döparen och Johannes et Paulus, sa-
förra del.
Med icke full säkerhet, men med största sannolilihet, h ö r ledes den z$''i; (translationen).
%elrtioiiariet upptager icke Emerentia (23!i), Brigida ( I l z ) , Gertrud
1 I Iiatalogen saec. XIV med frågetecken. J f r Script. rer. Suecic. II, 11
däreiiiot I'erpetua ( 7 / 3 ) . Om Henrik (l",) i breviariet se ovan. Med de långa
lelctieriia, som sedan tillskrivits, stäinmer h a n s rang som totum duplex i ira- och 1 2 .
VIiröiiilcan ä r utgiven a r Benzeiius, Annotatioiies ad I. Vastori \'item ieliclariet. Han ar där det enda helgonet vars fest betecknas med rang ocli som Aquiloniam, 1708, sid. ii. - Efter lektierna för Prisca iiänvisas för Henrik till festuin terre - tydligen h a r lian antingen liar eller i förlagail tilllrommit. bokens slut. Efter första handen liar verkligen en nagot yngre h a n d skrivit en Cnder A i Augustiniis kan H slrgnitas; formen Augustin8 (!) epi far lång Henrikslegend; handen h a r endast slcririt denna. Alla övriga komplet- si11 förklaring i Hermets = Hermetis,
teringar -- däriblalid de vaiiliga Henrikslelrtieriia - härrör frän en tredje. u t g . av L. Weibull 1923.
Det ä r icke ointressant, a t t i denna haiidslirift ett officium - Con- v o t a g r . avbildningar i Det Kongl. Bibl. Icbhvn, Unirersitetsbiblioteliet ceptio b. 31. r, - iliförts i tydlig motsats till dominika~ieriias ställniiig till ocll Laiidsarkivet i Lund. J f r D. Hist. Tidsskrift 1909 II: 8, 1 7 9 ff.
just denna fest. u t g . av Weeke i Libri memoriales cap. Lund. 1884-86. Jfr. Scandia
4 Fornslcriftssällskapets samlingar 41, s. 2 0 i ff.
Vaxjö stifts tillkomst och alsta förliållanden. 281
tre fester skall för å>tadkonlmande av en närmare datering av det lialendariuni Vaxjö övertog, tagas i betraktande: Ansgar (3
resp. 4 februari) och Knud Lauard (7 januari ocl1 25 juni). Ansgar h a r den 3 januari först införts i Lund vid begyn- nelsen a r 1200-talet och då som hög fest Liber daticus intygar detta. Att man i Vaxjö även senare ej synes upptagit honom 3,
detta land»d-- tenebras peifidie gentis illius patrie primus illu- minavit. Ingen fick fördunkla 110110111.
Knud hertig saknas i Vaxjö den 7 januari, under det att hans translatio den 25 juni upptages i Cod. 53 4. Man kan utgå
ifrån som säkert, att Knud hertig icke dyrkats i Lund före den officiella skrinläggningen, vilken skedde 1170
-
mot den skrin- läggning, som skett tidigare, hade ärkebiskop Eskil protesterat'.
P
-'
Som prov p å kalendariernas samstammighet m å liar anföras måna- derna j a n u a r i och februari. I fråga o m Colbazkalendariet b ö r ihågkominas den av L. Weibull i D. Hist. Tidsskr. 1909 II: 8, 178 ff. givna k a r a l i t a r i s t i l ~ e n . Lika a r dagarna '/I-~,'I; l3/,; 1411; 10/l; lS/l; 2 0 , 1 ~ - 3 1 / ~ (se u n d a n t a g nedan);? / z ; %/z (Blasius); 71; ,z''(' (iinnu icke i Necrologiet); 14/?; 15/i (icke i tidig l u n d e n -
sisk tradition); "/2-28/z. - h a u r u s 'Eli förekommer endast i Codex 53 och
God. 292. I Colbaz liar dagen rasur, vilket omöjliggör jämförelse. Cod. 292 ö v e r e n s s t ä m m e r ~ * , ' i med Colbaz; eljest förekommer d e n n a dags helgon Antoiiius ej i lundatraditiorten. Cod. 53, Colbaz och sen Lundaliturgi (blissale Luridense 1.514, Brev. Lundense 1517) ö v e r e n s s t i m m e r l/?, Cod. 53 och den senare liin-
densislta traditionen le,'?, Cod. 292 och Colbaz (i motsats till sen lundatradition)
"2. Emerentia 23i'i förekommer blott i Cod. 53, d a r Agnetis secuiido, tydligen
av r e n t misstag, saknas.
I Necrologiet 9/9, ej som hög fest. Ansgar liar senare aven i L u n d
icke firats denna dag.
Vi Ban h ä r blott t a h ä n s y n till Cod. 53, ty breviariets med senaste h a n d tillfogade lektier h a r genomgående Linköpingspragel.
Knud Itonung uppföres med r ö d färg den 10 juli. - Beckman sager
(1. c . ) a t t translationsanteckningen a r inskriven med senare h a n d . Deii liaiiden
n ä m n t s rex, icke diix. Han kallas ju rex aven annorstädes; så t. ex. i döds- notisen i Necrologiet och i Suiiesönernas psaltare. J f r f. övr. Scandia I, sid. 283 och n o t 4.
J f r L, Weibull, Nekrologierna från Lund, Roskilde och Saxo. Scandia I, sid. 94.
Translationsfesten h a r således varit den som först firats i Lund. Icke förr ä n i början på 1200-talet möter där dagen för mar- tyriet. I Vaxjö möter emellertid endast den 1170 påbjudna festen, icke den i Lund senare införda. Meil påvebullan om Mnuds kanonisation ocli om helighallandet av hans iniilne den 25 juni a r endast ställd till Danmarks biskopar och prelater l .
Så vitt man kan se, är det också endast de danska dimceserna, som firat hertig Knud den 23 juni. Endast den vida mera populära festen, dagen för martyriet, har trängt ut över Dan- marks gränser. Vaxjö har följt påvebullans föreskrift för Dan- mark.
Den kalendariska traditionen styrker, vad det övriga histo- riska materialet givit vid handen. Vaxjöltalendariet lian föras tillbaka p 3 det tidigare lundensiska. Inflytandet därifrån spAras klart 1170. Men i början av 1200-talet niärkes det i två punkter icke längre: Ansgar den 3 februari och Knud Lavard den 7 januari h a r e.1 upptagits. Ansgar bör väl icke tillerkännas a r - görande betydelse; s; mycket större Knud L a r a r d .
Det förhållande, i vilket urkunder och helgonlängd ställer Växjö stift till ärkebisliopsdömet i Lund, visar tydligt, h u r u nära de band varit, son1 knutits. Dessa band h a r väl lossats jämförelsevis tidigt, men a v det Ariialnagileanska kalendariet frarngår, att helgonlangden från Lund bib&liållits ä n n u i 1300- talets Vaxjö.
Diplom. Arnamagn. I, 27 f.
Toni
Schmid.
(Tryckt okt. 1929).
