Bebyggelsehistorisk tidskrift

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Ola Kyhlberg

Title Gård och hus.

Issue 33

Year of Publication 1997

Pages 195–202

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Gård och hus

Boningsrum och landskapsrum

av Ola

Kyhlberg

Gårdenoch dessboningshus varredan från början den_agrarabygdens existentiella medelpunkt. Man- gårdsbyggnadenvarsamtidigtenhuskroppsomett hushåll, den socialt enandeprincip,somknötmän¬

niskor till en plats i landskapsrummet. Gårdens huvudbyggnad gav även historisk legitimitet så¬

som en sinnebild för odalen. Man kan med en

skenbarmotsägelsepåståattgården i detförhisto¬

riskaagrarsamhället, somsocial ochjuridisk insti¬

tution mer eller mindre ”ägde sina människor”.

Huset ochgårdenvartidigten metafor.Detvisart

ex bronsålderns husumor eller järnålderns bild¬

framställningar' I järnålderns mytologi utgjorde (Asgård), Midgård och Utgård en sorts kosmisk parallell till den jordiskagårdenstomtochtun,inä-

goroch utmärker.^

Undersenare tider harbegreppet husbehållit en vidoch varieradsemantik,sombl.a. åsyftat famil¬

jen, ätten, företaget. Man kan påminna om den

svenska titelnpåThomas Mannsromanfrån 1901,

”Huset Buddenbrook”, eller en modern bestseller inom facklitteraturen somden svenske historikern PeterEnglunds ”Det hotadehuset.Adliga föreställ¬

ningar om samhället under stormaktstiden” från

1989.

Arkeologiskaundersökningar med ettprofessio¬

nellt vetenskapligt mål har i Norden bedrivits sedan flera hundra år tillbaka. Som vetenskap är arkeologin ändårelativt ung. Länge vararkeologi synonymtmed manifesta monumentochi synner¬

het gravar. Senare uppmärksammades boplatserna

i alltstörreomfattning, liksom husen. Kunskapslä¬

getrörandeboplatser,gårdar, byarochhus har för¬

bättrats drastiskt fram till idag, menännufram till 1960-talet vararkeologin till sin huvudinriktning fynd-ochobjektsinriktad,som enföljdavden tidi¬

gare fokuseringen på gravar och utan någon

utvecklad kontextuellteoribildning. Vidboplatsun¬

dersökningar behandlades husensgrundmurarsom

enfysiskanalogi tillgravarnaskantkedjor och kul¬

turlagrensom om devorefyndförande brandlager.

I det samnordiska projektet Vallhagar från 1940-

taletsslutkoncentrerademansigpå huslämningar¬

nas inreytoroch intresserade sig mindreeller inte

alls för områdena utanför och mellan husen. Det finnsidag i och för sig starka skälattutnyttjagrav¬

materialen, fastnukontextuellt ianslutningtillteo¬

riprövningrörande resursutnutnyttjande och mark¬

disposition, social ideologi, kommunikation osv., dvs. graven som en plats med särskild”mening” i

den ursprungliga sociala miljön liksom i kultur¬

landskapet. Dekronologiska och socialastrukturer

som gårds- och bygravfälten representerar kan användas i samband medanalyser ^avbåde bosätt- ningsstrukturersamtboplatser och hus.

”Det arkeologiska huset” ^- en många gånger mycket esoterisk källa^- ärpåsammagångensin¬

gular materiell artefakt som ettinformationskom- plexochettsystemavsociala signaler. Arkeologis¬

ka huslämningar är, av naturliga skäl och p.g.a.

Figur 1. Husmodellpå krönet avjärnstången (skept- rum?) från den vikingatida brandgraven i Klinta, Köpings sockenpå Öland (SHM inv nr25 840;foto i ATA: A253:195;JfrPetersson1958).

fysiska nedbrytningsprocesser, decimerade och

därmedocksåderas förklarandepotential och käll¬

värde. Dettabetingasi allra högsta gradavden s.k.

sluthändelsen,ettofrivilligt övergivande,enbrand

ellerenrivning/nedmontering eller ombyggnad på

sammagrund eller inomsammatunoch tomtläge.

Det ärvanligt att olika mobilamönsteroch cir-

kulationsbruk resulterat i att tidigare platser för bosättning och bebyggelse kommitatt nyttjassom betesmark ellerodlingsmark. Därförrepresenteras de allra flesta arkeologiska hus bara av det ur¬

sprungliga understaskiktet,stolphålens bottnar,av-

fallsgropar och andra nedgrävningar och resterav

kulturlageroch golvplan.Fåärde hussombrunnit

och därefter lämnatsåtsitt ödeutan attha städats.

Ännufärre ärdesominnehållerorganisktmate¬

rial,mentrotsdetta kanmångagångertill ochmed

enklare boplatslager avvinnas mer information

med laborativa metoder än resterna av konstruk-

tionsdetaljer. Hus och boplatserutgördärförnågra

avarkeologinsmestintrikata och abstraktakällma¬

terial, som kräveren både bred ocb djup arkeolo¬

giskprofessionalism,såväl laborativa metoder^som

särskildadokumentationstekniker och humanistisk

teoribildning. Tolkningarmåste i det enskilda fallet stödja sigpå långtgående analogibildning.

Dearkeologiska dokumentationerna av hus och boplatserärbland detmestsvårgripbarasomfinns

ochärmednödvändighetpåfrestande abstrakta och fragmentariska. Hela dennaproblematik harfåtten

ingående behandlingavNils Björhem och Ulf Säf-

vestad i derasstorapublikationavFosie-undersök- ningama'' Lärdomshistoriskt förefallerettstadium

avgrundläggande datainsamling kringhus, boplat¬

serochgårdaratt snartvarapasseratoch kan kom¬

pletteras med en flerdimensionell, kontextuell forskning, inte minst i s.k.postprocessuell riktning.

Dagens husforskning måste utvecklas både teore¬

tiskt ochmetodologiskt. För analyser av arkeolo¬

giska hus förefaller idag till och medden traditio¬

nellaarkeologiska grävmetoden varaettotillräck¬

ligt vetenskapligtinstrument.

Gårdsforskning och samhälls- ideologi

Dentidigare arkeologiskaforskningenvarbenägen

atttolkabebyggelsensterränganpassning, i formav s.k. skyddade lägen eller orientering mot söder, i

ekologisk riktning. Man utgick från att det rörde sig om en anpassning till (lokal)klimatet. Senare forskning har visatatt dettaären stark förenkling.

Lokaliseringen och placeringen av gårdar i det gamla agrarsamhället styrdes och reglerades i för¬

stahandav socialaideologier och kulturellatradi¬

tioner.

Ett illustrativt exempel ges av gården Sanda i

Fresta socken iUppland, somundersökts arkeolo¬

giskt under ledning avCecilia

Åqvist.’

skjutandeflacktåskrön,etts.k. hammarläge,icen¬

trumav enlitenöppenodlingsbygd i botten av en

dalgång, kunde förettbosättningsskede undertidig

medeltid särskiljas tretton smärre stengrundshus i

grupperinomettgårdstun vid sidan ^aven mycket tydlig huvudbyggnad. Denna hade utgjorts av ett långhusav träpå syll med innergolv av trä. Detta

hus exponerade motden öppnabygden, sannolikt

ocksådenförbipasserande färdleden. Redan kom¬

binationen av hustyper och deras placering och

inbördes relationer signalerar en frälsemiljö med

feodaladrag. Andra signalerpåattdet varitenhög- reståndsmiljö är, som

Åqvist

stort antal handkvarnar och ett likaledes stort

inslag av vetekorn i kulturlagret. Ett annatsådant drag är den långa platskontinuiteten för huvud¬

byggnaden, men inte för övriga hus. Sanda illus¬

trerardels en social hierarki inom gården, dels på

samma gång individualistiska och kollektivistiska

element.

Figur 2. Dettidigt medeltida bebyggelseskedet iSanda,

Frestasocken, Uppland(Åqvist^mfl 1992).

Figur3. Horisont CiboplatsenFosie IV iLockarp och

Oxiesocknar, Skåne(Björhem&Säfvestad1993).

Det kan således röra sig om en lågfrälse sätes¬

gårdellerenbrytesgårdinomenstörregodsdomän

i Fresta och/ellerangränsande socknar Hammarby, Vallentuna,Täby, Sollentuna av den karaktärsom beskrivits av Sigurd Rahmqvist för Skällnora i

Frestasocken.^

Denna struktur och disposition av tomtmarken

ochgårdstunetkan jämföras mednågotavskedena

ibosättningeni bebyggelseskede C i Fosie IV, Loc¬

karp och OxiesocknariSkåne.Dessa har NilsBjör¬

hem och Ulf Säfvestad fastställt habeståttav3 ä 6 samtidagårdar inplaceradeienlineär tomtstruktur.’

Här är byggnaderna av liknande dimensioner och

utförande. Deras rumsliga struktur visar att man anpassatsig tillen förallagemensam social norm.

Denna bosättningsfas C i Fosie IV illustrerar en socialegalitet ochgruppenärtolkningssubjekt.

Husforskning och människosyn

Husforskningen och dess möjligheter betingas inte

bara av källmaterialetstillståndutanocksåav for¬

skarnas egen grundläggande människosyn. Som två rödatrådarlöper genomden arkeologiskalär¬

domshistorien synen på människan antingen som

ennaturprodukt eller^{som en} kulturskapande soci¬

al varelse. Relaterad till synenpå människansom främstekologisk varelse harförklaringaroch tolk¬

ningartenderatattvarastyrda i evolutionistisk och

funktionellriktning meden sortsnaturlig rationali¬

tet.Fråndetmotsattaperspektivet,från vilketmän¬

niskan i högre grad uppfattas somsubjektet i rela¬

tionen tillnaturenoch detekologiskasystemet,kan

vissa element tolkas i termer av social identitet eller markering av grupptillhörighet, en kulturell ideologi.

Att den tidigare husforskningen ofta valde att studeratypologiskutveckling ochlånga förloppär

en naturlig reaktionpå det bräckliga kunskapsun¬

derlaget. I takt med att kunskapsnivån höjdes har

bildenavheterogenitet, lokal variation och snabba förändringar tvingat fram en ny teoribildning rela¬

terad tillsociala fenomen ochstrukturer.En aktuell och viktig landvinning till stöd för den kulturgeo¬

grafiska debatten om gård och by utgör Sigurd Rahmqvists utredning om huvudgårdar och torp

samt tillkomsten av torpbebyggelser respektive landbogårdar under medeltid i den historiska avhandlingen”Sätesgårdoch gods”.*

Den kulturella och sociala teoribildningen öpp¬

nar möjligheten för en forskning kring samspelet

mellan den enskilde/individen ochgruppen/kollek¬

tivet. Modernhusforskning inomarkeologinägnas i allthögre grad intresse. I takt med de nyaforsk¬

ningsresultatenframstårdetta som en specifikoch mycket väsentligdynamikigenom hela förhistori¬

en. Gården, dess byggnader och rumslig struktur

intar från denna aspekt en nyckelposition som

arkeologiskt källmaterial.''

Iboningshusets idémötsolika socialaperspektiv

ochparter. Detären plats förmöten med omvärl¬

den lika välsom enavskild enklav. Manmåstedär¬

förutgå frånattdenna dikotomi ocksåkanåterfin¬

nasi husens ochgårdarnas morfologi.Man kanut¬

gå frånatt vissa element utformats förattuttrycka

strukturer och aktiviteter inom det enskildahushål¬

let medan andra markerar (legitimerar)vissa med¬

lemmars sociala roll ochsamhällsposition.

Det ”inre

kulturlandskapet”.

Offentligt och privat

Man kan närma sig frågan om en förklaring till

husensplanlösning och dess förändringarövertid

som enfunktionavekologi, ekonomi, agrarteknik, hushållning, sociala relationer osv., menmed lika

rättocksåsom uttryck för olikaideologier. Detär långtifrån säkert att verkligheten var polariserad

och enkel, snarare tvärtom. Det kan misstänkas

vara enanakronismatt tro attdenena”meningen”

skulle ha uteslutit det andra. Det måste a priori

antas attskilda formelement inteentydigtbetingats

av innehållet. Det inbördes förhållandet mellan

form/uttryck och innehåll torde vara relativt och egentligen endastenkulturell konvention.

Medeltidsarkeologen Jes Wienberg har belyst

dennaproblematik i sin avhandlingomgotisering-

en av kyrkoarkitekturen. Så länge vi endastdupp¬

fattar gotiseringen som en fråga om stilimpulser, hantverkstraditioner, praktisk och teknisk utveck¬

lingosv.kan vi enligt honom inte uppfatta mening¬

enmedkyrkobyggandet. Vi kan inte medvåraana- kronistiska föreställningar om estetik, teknik och funktion eller ekonomi förstå de bakomliggande

motiven. Varförvarvalvetsformsåviktig ? Varför

välvdes överhuvudtaget kyrkotaket? Varför place¬

rademanettekonomisktöverskott ikyrkobyggna¬

derna?Varförökadebyggandet i omfattning under

1400- talet men minskade efter reformationen?

Wienberg fullföljer sitt resonemang kring sådana frågor med attsäga, attvi, somresultatav århun¬

dradenavluthersklära,sekularisering, materialism

och s.k.suntförnuft, saknarförståelseförkyrkoar-

kitekturenssymboliska innebörder.'”

Ett av Wienbergs i sammanhanget allra mest intressanta forskningsresultat är hans slutledning

att gotiseringen, som traditionellt uppfattats som

en konsthistorisk utvecklingsfas, en förändring,

”en longue durée”, i själva verket varitettinnova-

tivtuttryck förengrundläggande mentalitetsförän- dring, en förskjutning av fokus från privat till offentlig sfär. Det romanska kyrkorummet och dess planlösning skulle förmedlaettsocialtbudskapom herremannens, donators, patronala och upphöjda position i förhållande till sockenmenigheten. Kyr¬

korummets skilda skrankutgjordeenpåtagligmot-

svaraighet tillde sociala skrankoma. Valvslagning¬

eni samband medgotiseringen innebar att sidoal-

tamasnischer blevövertäckta,antagligenocksåatt

herrskapsgalleriets öppning mot kyrkorummet måste tas bort samt att korskranket avlägsnades.

Detta nya programhadeettmindre auktoritärt bud¬

skap äntidigare. Kyrkans privata karaktär tonades

ned. Kyrkorummet öppnades för menigheten med

stödavplanlösningen och arkitekturen i övrigt."

Detfinnsmöjlighetattocksåstudera människors värderingarinomenprofan medeltida boendemiljö

med stöd av Hälsingelagens stadgande om böter

vid hemfridsbrott, dvs. dråp, i Manhelgdsbalkens

flock VI, ”Om viljaverksdråp och gäster.‘l Häl¬

singelagen visar påverkan från Upplandslagen,

men ansessamtidigt vidarebefordra äldre rättstra¬

dition med rötter i deuppländska folklandslagarna

från _yngrejärnålder. Avsnittet i Hälsingelagen är unikt,menparallellernaåterfinns i Upplandslagens Manhelgdsbalk 12:1 och Södermannalagens Man- helgdsbalk 27 pr.'^Iavsnittet delasgårdens marker

uppi skilda juridiskazoneralltifrån utmarkema in

till sovplatsen. Hemfridsområdet räknades från utmarkema, med det bekantauttrycket ”somytterst gå hom och hovar”. Bötesbeloppen ordnas under

de tre mbrikema: målsägarens, kungens och alle

mäns rätt. De två sista serierna av bötesbelopp

avviker från målsägarens i två fall, vilket skall

kommenteras särskilt. För att kunna överblicka

upptrappningen stegvis mellan bötesbeloppen har

de omräknats utifråndetminstabeloppet på 1/16.

Denhögsta hoten utfölldåmandräpt bonde i hans

egensäng.Totaltvardetta belopp 3x48 mark, dvs.

144(= 12X 12) marker (Tab 1 a).

Gavelbänken förefaller ha varitplacerad längst in i

storstugan som en sorts högsäte innanför bordet

som troligen varitreserveratförmännen. Kvinno¬

bänken börföljaktligenhaståttlängsenlångvägg i

vinkel med denna. Den förstuga som nämns med

ordet lani bör ha varitnågon typ av svale utanför självahuskroppen i skydd av ett utskjutande tak¬

partsom mankansepå någragamla härbren. Inte¬

riören förefaller stämma ganska väl överens med Oktorpsgårdens, som står uppställd på Skansen i

Stockholm.

Bötesbeloppen bildar två serier. Av intervallen

ellerstegenframgårhur den inledande serienökar

med jämna steg fram till gårdstunet. Den andra

serien inleds medförstugan, lani,påsammabötes¬

belopp, fyra mark. Inom huset stiger därefter beloppet inte längre med jämnasteg.Härmarkerar

intervallen istället de olika ”rummens” skildadig¬

nitet. Ett viktigt steg ärtröskelklivet, ett annat då

mangår från storstugans yttredel med härden till

dessinre, och etttredje mellan kvinnobänken och målsägandessäng.

Det ärintressantatt iakttaatt serierna förkung¬

ens och alle mäns böter särskilt markerar gräns mellan sädeslada på åker och ladugård. Redan

Tabell 1 a: Tabellarisk översikt ochsammanställningav bötesbeloppen i Hälsingela¬

gensstadganden iManhelgdsbalken VI. Böterna har räknatsom med lägsta bot 1/16

sombas.

Zon Bötesbelopp

mark

Differens, steg Iutmarker(”... ytärstgangerhom ok howa i” ) ^{1/16 =Ix}

1 5

Imellanhage ^{1/8 =2x}

Påäng ^{1/2 =8x}

8

Påinhägnadäng,åker, höladam.m. 1 ⁼16x

8 8

16

Isädesladapå åker ^{1 1/2 =24x}

Vidlandningsställe, ihumlegård, boskapsfålla, halmlada

2 ⁼32x

Iladugård ^{3 =48x}

48

Pågården ^{4 =96x}

Iförstuga (lani) ^{4 =96x}

96

Mellan tröskel och härd 12 ⁼192x

64

Vid härd 16 ⁼256x

128

Mellan härd ochgavelbänk ^{24 =384x}

128

Pågavelbänk ^{32 =512x}

64

Mellangavelbänk och kvinnobänk ^{36 =576x}

64

Påkvinnobänk 40 ⁼640x

128

Isäng ^{48 =768x}

detta gerdenintressanta informationenattgårdstu-

netmed ladugårdbildade en särskildzon,egentli¬

gen inte juridiskt och ur hemfridssynpunkt, utan socialt sommötesplatsförindividen ochgruppen.

Sammanfattningsvis kan följande huvudzoner specificeras:

Tabell 1 b: Sammanställning av uppgifterna i

Tabell 1 a,fördeladepå rumsliga /rättsligazoner.

AUtmarkerna,inägoma och därstående

ekonomibyggnader ^{=1/16-3 mark}

BGårdstunet ⁼4 mark

C Boningshusets inre ^{= 16-48 mark} C1 Den delavstorstugansominrymde

härden ochsomlågnärmastingången ^{=16-24 mark}

C2 Deninredelavstorstugan

sominrymde bänkaravbord ^{=32-40 mark}

C3Sängplatsen ^=48mark

Mentalitetsmässigt och ideologiskt kan dessa

strukturerförklarasmedattdetreförstazonernaA

och B definierasutifråndetrumsligtstörrebegrep¬

petgården. Dettaären offentlig sfär, inom vilken gårdstunethadeen särskild mellanposition.

De tre följande zonerna. Cl - C3, utgår från begreppet huset. Detta är en privat sfär. Bötesbe¬

loppetärlagt i paritet med gradenavintrång i den privata sfären, dvs. hotetmotden enskildes sociala integritet.Härillustrerashurdendynamiksomlig¬

ger i spänningsfältet mellan offentligt och privat ocksåsamverkar medgårds-och husstrukturema.

Ommanfråndessaexempelfrån medeltidsöker sigbakåti tidentill järnålderkanmaniaktta förän¬

dringen hos den äldsta järnålderns typhus och

introduktionen av den nya hustypen hallen under

romerskjärnålder.*"Planlösningen i den äldstajär¬

nåldernstyphus karakteriseras av enmarkerad åt¬

skillnad mellan bostadsdel och fähus. I och med hallens introduktion i södra Skandinavien infördes ett boningsrum utan härd. Herschend har tolkat

fenomenetenligt följande:

”

... wasplanned in the ideal settlement inordertomirrora

society thatwasin principle egalitarian, but nonetheless in

Figur4.Interiörfrån Oktorpsgården påSkansen i Stock¬

holm. Foto i Nordiskamuseetsarkivsignum200q.n.

need ofaprimus intepares forprotection. Concentratin themilitary organisationtoa roominoneof the households is^awayofpointingouttheindividualleader andconnecting leadership with theroom.

På bronsåldersboplatsenApalle i Uppland, under¬

sökt av Inga Ullén, ägde en mycket tydlig förän¬

dring rum under äldre bronsålder, varvid ett tre-

skeppigt ochrelataivtlångsmalt hus komattersät¬

tasav ett kortare med större bockbredd. IApalles

äldre skede verkarrummenha varittydligtåtskilda

avolikainnerväggar. Vanligtvisvarhuset uppdelat

i två_{rum, varav} detena med lergolv. I detta som saknade härd gjordes de flesta föremålsfynden.

Härdenvarplacerad 1 det andrarummet,vilket ofta

bara kundenås inifrånhuset. Isex avdeåtta husen från Apalles äldre skede påträffades stråk av kalk längs vägglinjens insida och intill de takbärande

stolparna irummetmed lergolv,liksom vidingång¬

en.Det bör kunna förklaras medattinnerväggarna

varit bestrukna (och bemålade). I husen från det yngre skedet återfann Ullén inga sådana kalkspår

och endast otydliga spår av rumsindelning. I det

yngre skedets hus fanns heltäckande lergolv och härden varplacerad centralt. Kring denna gjordes

deflestaföremålsfynden.

Dessa och andraskarpsinniga iakttagelserharav Ullén lagts till grund för en mycket intresseväck¬

ande och genomarbetad teori om förskjutningen

mellanoffentligochprivat sfär redan under brons¬

ålder.Ullénmenarattdelergolvsförsedda^rummen

i det äldre skedets hus skulle ha representerat en avskildzon med ett statusrelateratdrag avoffent¬

lighet. I detyngreskedet förefallerenstörredelav

matlagningen ha ägt rum inomhus och härden ha

blivit en samlingspunkt. Den privata zonen har

ersattsav ennyöppenhet. Det endarummetnåddes

nudirektfrån ingången.'^

Man kanutifråndennaexposé iakttaattdetsåväl

under bronsålder som romersk järnålder och medeltid skettanpassningaravhusens planlösning¬

ar som uttryckför förändrade värderingar och nya socialastrukturer, framförallt inom spänningsfältet

mellan polernaprivat-offentligt. Härav kanman

OlaKyhlberg, docenti arkeologi,expert vid Riks¬

antikvarieämbetets Kunskapsavdelning. Projektle¬

dare för det 1996 avslutade sektorsforskningspro- jektetHusochgård i det förurbana samhället.

Noter

1.Gotländskabildstenar,runstenarsomSparlösastenen eller

det berömdaskeptrumfrån brandgraven i Klinta päÖland

från_yngrevikingatid,sePetersson1958.

2.jfr Zachrisson1994,s219-220odanflitt.

3.jfr Liedgren 1993,s197-199

4. Björhem & Säfvestad1993 5.Åqvi.st1992

6.Rahmqvist 1996,s8 ff

7.Björhem & Säfvestad 1993

8.Rahmqvist 1996; särskilts8-35 9.jfr Herschend 1993,s 195-197

10.Wienberg

13. Holmbäck &Wessén1979,s123 15. Herschend 1993

Käll- och

litteraturförteckning

Björhem, N & Säfvestad, U., 1993, Fosie IV. Bebyggelsen

underbrons-ochjärnålder. {Malmöfynd 6,utg. avMalmö museer.) Malmö.

Herschend, F., 1993, ”TheOrigin ofthe Hall in southern Scand¬

inavia”, Tor 25.Uppsala.

Holmbäck,Å.& Wessén, E., 1979, Svenskalandskapslagar, tol¬

kade och förklarade för nutidens svenskaravÅ. Holmbäck

förståattgårdar och hus, urmorfologisk synvinkel,

inte får studeras ensidigt typologiskt, tekniskt,

funktionellt ”en longue durée”, utan företrädesvis

som ett ytterst intentionelit och innovativtuttryck fören viss samhällsstruktur och social ideologi.

och E, Wessén.

Första serien:Östgötalagenoch Upplandslagen. Tredje seri¬

en:Södermannalagen och Hälsingelagen. Andra oförändrade upplagan. Uppsala.

Liedgren,L., 1992, ”Husoch gård iHälsingland. Enstudieav agrarbebyggelse ochbebyggelseutveckling inorraHälsing¬

land Kr.f. - 600 e.Kr.”, Studia Archaeologica Uniersitas Umensis 2.Umeå.

Petersson, K.G., 1958, ”Ettgravfyndfrän Klinta, Köpingssn,

Öland”,Tor,Vol.IV.Uppsala,

Rahmqvist, S., 1996,”Sätesgårdochgods. De medeltida frälse- godsensframväxtmotbakgrundavUpplands bebyggelsehis¬

toria", UpplandsFornminnesförenings Tidskrift 53. Uppsala.

Ullén,I.,1994, ”ThePowerofCaseStudies. Interpretation ofa

Late-Bronze-Age Settlement in Central Sweden”, Journal of European Archaeology 2.2.

Wienberg,J., 1992, ”Den gotiske labyrint. Middelaldereogkir-

keneDanmark”, Lund Studies in MedievalArchaeology 11.

Lund.

Zachrisson,T, 1994, ”The Odal and its Manifestation in the Landscape”, Current Swedish Archaeology. Vol.2. Eds M Burström& ACarlsson.Solna.

Åqvist,C., withacontributionby L. Flodin, 1992, Pollista and Sanda- Twothousand-year-old Settlements in the Mälaren region. Rescueand Research. Reflections of Society in Swe¬

den 700-1700 A.D. Editors: LErsgård; M Holmström; K Lamm. Riksantikvarieämbetet.Arkeologiska undersökningar.

Skrifter No 2.Uppsala.

Farms and

buildings

By Ola Kyhlberg

Summary

Already fromthe verybeginning the farm and its buildingswas acentralpoint for thesurvival of the agrarian district. The main building was at the

sametime bothabuilding and household, aunify¬

ing principle whichboundpeopletoacertainplace

in the landscape. The farm yard was a meeting place for both the people who livedthere and for

outsiders. The changes in the buildings’ ground- plans during thecourseof prehistory^{are an}indica¬

tion ofchanged evaluations of the relationship bet¬

ween ‘private’ and ‘public’. Buildings and farms

must be studied from a morphological point of

viewas anintentional andinnovativeexpression of

asocialideology andacertain communitystructure.