Bebyggelsehistorisk tidskrift

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Ulf Sporrong

Title Hälsinglands äldre lantmäterikartor.

Issue 27

Year of Publication 1994

Pages 143–152

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Hälsinglands äldre lantmäterikartor

Forskningspotential och frågeställningar

av Ulf Sporrong

Det äldre lantmäterimaterialet utgörenviktig källa

för denbebyggelsehistoriska forskningen. Lantmä¬

tarnahar meddelat sinaiakttagelser från besökenpå

olika platser. I första hand gäller upplysningarna naturligtvisfrågoromjordägande och odlingmenhär förekommer ocksåuppgifteromnamnsättning, bygg-

nadsskick och samhällslivet i stort. Materialet har redantidigarefåttenallmänpresentation iBebyggel-

sehistorisktidskrift.Inummer7 (1984) harjagredo¬

gjort för kartornas användbarhet i forskningen och också indelat materialet efter tillkomsttid och det

syfte^manhaft med olikakartläggningar.Igrovadrag

kanman sägaatt de storskaliga lantmäterikartorna låtersig indelas ifyra huvudgrupper;

1. Den geometriska karteringen under 1600-talet.

Kartorna redovisari huvudsakinägomarkenjämte

vissa kamerala uppgifter. Skalan är i allmänhet 1:5000,menandra skalorförekommer. Inom vissa delaravlandetharkartornaenhögtäckningsgrad,

medan andraområdensaknar dessa kartorhelt.

2. Det tidiga 1700-talets kartor från lantmäteriets egentliga inledningsfas. Redovisarägodelningar, skattläggningarochägotvister.Dessa kartor harde

utanjämförelse viktigste upplysningarnaför den bebyggelsehistoriska forskningen. De redovisar helaägoarealen, vanligtvis i skala1:4000.Tyvärr

saknarmånga byarkartoravjust detta slag.

3.Storskifteskartor från senaredelenav 1700-talet.

Redovisar vanligtvis hela ägodomänen, oftast i skala 1:4000. Nära_nogrikstäckande.

4.Lagaskifteskartor från1800-talet. Dessa kartorär korrektaochmycketdetaljerade. Huvudskalanär 1:4000.1 huvudsak rikstäckande.

Jag kommer i detföljandeattföljadennaindelning.

Exemplen nedan koncentreras till det tidiga 1700- talet, som såledesävenförHälsinglands del hardet

bästa materialetnärdetgällerbebyggelsehistoriska analyser.

Äldre

kulturgeografisk forskning

Servi tillbakapå1900-taletskulturgeografiskaforsk¬

ning intarde äldre lantmäterikartornaensärställning

bland detkällmaterial som utnyttjats. Under en tid från 1920-talet och fram till början av 1960-talet

förankrades forskningen i framför allt 1600-talets geometriska jordebokskartor, speciellt i deavhand¬

lingarsomhadeettregionalgeografiskttema. Bland

en mängd författarekan vi i dethär sammanhanget

nämna Gunnar Lindgren som analyserade Falbyg¬

densbyarmedhjälpavettutomordentligtdetaljrikt

kartmaterial somvisade på Västergötlands särställ¬

ningnärdetgälleråkermarkens utveckling (Lindgren 1939).DavidHannerberg utgickisinforskningunder 1940-taletfrån källkritiskaanalyseravdet äldre kart¬

materialet,menefterhand kom dessa kartorattspela

en central roll i den mikroanalys av det svenska agrarsamhället,somblev hansspecialitet. Genomatt nystauppsjälva lantmäteriteknikenkom hanattför¬

stå tankegångarna i det samhälle som producerat agrarlandskapets formspråk, särskilt när det gäller jordmätning, jordvärderingoch egendomsförhållan¬

den.Under hanssenareår manifesteradesdessamet¬

rologiska undersökningaritvåmonumentala under¬

sökningaravKumla socken iNärke ochHagestads by

iSkåne(Hannerberg1977 och 1984).Enbebyggels- genetiskutgångspunkthade ocksåStaffan Helmfrid i sinastudieravÖstergötland medutgångspunkt från

landskapets tekniskt sett myckethögtstående äldre

lantmäterikartor.Kartornajämtederasbeskrivningar låg till grund för analysavskiftes-och egendomsför¬

hållanden och speciellt sinnrik är analysen av två komplexa byar. Viby ochVäversunda,somverkligen

visarkartmaterialetspotential(Helmfrid 1962). Söl-

ve Göransson har i en serie sinnrika analyser av framför allt de öländska kartornasinnehåll studerat

landskapets stora radbyaroch regelbundna åkerut¬

läggningar (Göransson 1971). I detta sammanhang

kanockså mina_egnaundersökningariMälarområdet

nämnas,ocksådemedenbebyggelsegenetiskansats.

Entotalgenomgångavtiotusentals kartor har visatpå

såvälregionala likheter sombetydelsefulla avvikel¬

ser avnyckelkaraktär.Ofta visar detsigvaradet tidiga

1700-talets kartor som ger den mest inträngande

informationen (Sporrong 1985).

OcksåHälsingland har sinregionalgeograftskastu¬

diebaseradpåäldre kartor.1959 disputerade Gunnar

Bodvallpåenavhandling medtiteln ”Bodland inorra

Hälsingland” (Bodvall 1959). I huvudsak bygger

Bodvall sinframställningpå fyra geometriska jorde-

böcker(V1-V4)från 1600-talets mitt. Speciellt voly¬

menV3, vars kartorärritade av Anders Gaddom¬

kring1650,innehållerettförtiden mycketförnämligt

material. Det finnsingenanledningattiföreliggande sammanhangreferera Bodvallsresultat, den intresse¬

radehänvisas till hansarbete,men mankan konstate¬

raattsedan 1960harmycketlitet häntnärdet gäller

attutnyttjaHälsinglands äldrekartor ienbebyggelse-

historiskanalys.Diskussionen avBodvalls avhand¬

linginskränkersig dels tillErik Bylunds recensionav

avhandlingen i YMER 1960, dels till Sölve Görans¬

sonskommentarer tilljust kartanalysema i samma tidskrift(Bylund 1960, Göransson 1960).

Speciellt Göranssons kommentarerblickarframåt.

Hanjämför landskapetsblockformigaåkertegarbl.a.

med danska”oldtidsagre” ochställerfråganomdessa

intehar sitt_ursprungi tidigareprimitiva indelningar,

kvarlevande i områden utanför de breddreglerade åkersystemeniöstraMellansverige. Vidarelyfter han

framde resultati Bodvallsavhandlingsompekarpå

att åkerindelningar och åkerregleringar kan ha en västlig, enkannerligen norsk, proveniens. Detta är

intressant därför att frågan är om inte västra och

mellersta Skandinavien företer drag inomjorddel¬

ningensområdesomkan havaritgiltigaävenpåandra

håll ietttidigareskede. Viåterkommer till detta.

Genomgång

Hälsinglands äldre

lantmäteri akter

Syftet med föreliggandegenomgångärpåsättochvis

att tavid där Bodvall ochhans kommentatorer sluta¬

de. Mycket litet haralltså hänt under desenaste 30

åren. En utgångspunkt för ett fortsatt arbete med

kartornasom bas kandärförvaraatt genomföraen

”total”inventeringavmaterialetsådantdet föreligger

iLantmäteriverkets arkiv.Ävenomdetta arkiv inte innehållerkopioravsamtligaupprättade kartor, kan

en sådangenomgång i varje fall pekapåintressanta möjligheter för fortsattforskningnärdet framför allt gällerbebyggelsegenesochegendomsförhållanden.

Inventeringen hargenomförts under 1992/93 och

avsersamtliga akterinnehållandestorskaligt kartma¬

terial.Jaghartagit redapå vilka kartseriersomfinns,

hurstordengeografiskatäckningsgradenär,kartor¬

nasallmänna karaktär ochvilkeninformation de bär

på. Jag har också i viss mån noterat förekomst av intressantaäldre,småskaliga kartor.

Genomgången omfattar Hälsinglandsfyra^geome¬

triskajordeböcker (V1-V4), samtliga sockenhand¬

lingar(i huvudsak sockenkartor),bykartorfrånland¬

skapetsca30socknarsamts.k. läns- och häradskartor

från Gävleborgs län. När det gäller de geometriska jordeböckemahåller vissaavdem mycket hög klass

vadavserdetaljredovisningav markutnyttjande och ägostruktur. Jaguppehåller mig emellertid inteannat

än undantagsvis vid dessakartorhär, utanhänvisar

somsagttill Bodvallsavhandling och dennoggranna

presentation som finns där. Likaså kan läns- och

häradskartoma behandlassummariskt. Deinnehåller inte dedetaljersom ärav intresse föross. Möjligen

kan man peka på en karta över Hälsingland och Medelpadfrån1714 (V3)somhar viss detaljredovis¬

ningavbebyggelsehistorisktintresse.

Likasåkan man säga attde äldre sockenkartoma

fråntidenkring 1650 intehellergerdeninformation

someftersträvas. Deförmedlar emellertidenallmän

geografisk bild av landskapet Hälsingland vid en ovanligt tidig tidpunkt, något som alltså är relativt

sällan förekommande i landet i övrigt. De flesta socknar iHälsingland har^ensådan tidig karta (Reng- sjö redovisas under Mo socken). Däremot finns be¬

byggelsehistoriskt intressanta sockenkartorfrån ^se¬

naretider, iförsta handfrånstorskifteochlagaskifte.

Speciellt vill jag härnämnade kartorsomredovisar

storaskifteslag ochsockensamfälligheter.Oftautgör

dessa tillomfånget^enormakartorettnyckelmaterial

närdetgälleratttolkaengenetisk samhörighet mellan byarna ienbestämdsocken.

Bland dessasockenredovisningarkanföljandeex¬

empelnämnassomsärskilt informativa: Alfta,Berg¬

sjö,Bjuråker,Delsbo (socknen storskiftas isin helhet under1770-talet),Forsa, Färila,Gnarp, Hassela,Järvsö (också storskiftad i ett sammanhang under 1700- talet).Ljusdal (två stora skifteslag, nämligen åena sidanöstra, västraochnorrafjärdingen, åandra sidan

södra fjärdingen). Norrbo, Rogsta, Trönö och Un¬

dersvik. Därutöver kan sockenredovisningar (eller

delarav socknar) förekomma registreradepå någon

ellernågraavde stora,centralabyarna.

Hälsinglands by- och skifteskartor

från 1700- och 1800-talen

Hälsingland har baratresockenkartorinom dets.k.

sockenkartverket,somexisterade från 1820 fram till

ca 1860. De socknarsom redovisas inom verket är

Hög (1850-51),OvanåkerochVoxna (1859).

Fortsättningsvis kommer jagnuattintresseramig

för destorskaligaby- ochskifteskartoma och framför

allt de kartorsomproduceradesunder första hälften

av 1700-talet.

Det rör sig här om ett rätt omfattande material innehållandefleratusenkartoravvilkaett75-tal har kunnat avtvingas särskilt värdefull information ^om bebyggelseoch odling före storskiftet.Avdessa kan

etttiotal sägas utgöra kartor av nyckelkaraktär för bebyggelsehistoriskastudieriSverige.Jagåterkom¬

mertillennärmarepresentationavdessa.

Deallmänna upplysningar vifårgenomkartorna

berör såvälbebyggelse somodling. Åkermarken är indelad i oregelbundna skiftesmönster, där själva ägo-och brukningsytomaäroregelbundnaeller block- formiga. De påminner stundtals ^omförhållandena

it.ex.Jämtland.Specielltdetidiga1700-talskartoma

angerofta det individuella ägandet. Liksom i Jämt¬

land harprästgårdarna oftaseparata ägori form av stora,sammanhängande block,enföljdavattkyrko- jordenavnaturliga skälaldrigkomattdelas.Frågan

är hur dessa prästgårdsägor tillkommit ^en gång i

tiden. Kanske kanägomönstretfrån börjanhasett ut

pådettasätt äveni byama? Helt säkertärdetta dock

emellertid inte. Pågåendestudier i Dalarna har visat

attmycket små bmkningsytor kanha högålder-de

har varitendelavsjälvaägo-och brukningssystemet

åtminstone sedan medeltiden(Sporrong 1987).

Åkemär oregelbundet indelad igärden,som kan

varamångatillenochsammaby. Roteringssystemet liggernäratvåsädeoch sannolikt harmanipraktiken tillämpat s. k. hälftenträde, åtminstone i kameral mening. Den somvärderat marken har alltsåräknat med att ca hälften av åkem årsvis varit obrukad.

Trädan kan i vissafall halokaliseratstill ren åker¬

mark,ett annatsättattfåjordenattvila^variform^av plog- eller svalland,somnärmastpåminneromlind-

bmk ellerlägderiJämtland. Inte sällanärdessajordar tegindelade, vilket antyds på kartorna genom fina,

streckadelinjer.

Sedan1734årslagträtti kraftser man entilltagande

tendensfrånlantmätarnassida;^enönskan_{att ge}sigpå

detgamla, urspmngliga tegskiftet och istället tilläm¬

pa solskiftets strikta regler. Flera kartor vittnarom detta,även omettfulländat solskiftesällan uppnåd¬

des. Iblandförekommerattregelbundnatomterritats

ut, t.ex. förBerge ochMellanbyni Idenors socken.

Kartorna redovisarocksåkulturmark utanför bol-

byama i form ^av bodland, fäbodar, utskogar och finnbebyggelse. Vanligtvarocksåattbolbyama hade utjordar eller ”fjällar” i andra byar, liksom stora utängar. Den allmänna bildmanfåravodlingsland¬

skapetär attodlingen skettunder starkterränganpass¬

ning. Sällan förekommer raka, avgränsande linjer

mellan de olikamarkslagen.Dentillämpademarkan¬

vändningen varierar därför oerhört inom bydomäner¬

na, även i rent centrala lägen. Gräsbärande mark

dominerarstortöverdeöppnaarealerna.

I älvdalarna är beyggelseanpassningen till sedi- mentjordama uppenbar. Husen lokaliseras tillgrusig-

aredelaravdemjäliga eller moiga jordarnaeller till övergångszonenmotgrövreurbergsmorän i dalslutt¬

ningarna.Enspeciell bytyp finnervi iöstradelenav

Hälsingland där sedimentjordama förekommer av¬

skildafrån varandra i form av stora körtlar. Detär relativt stora höjdvariationer mellan dessa sandiga

körtlar ochomgivande, lägre terräng. Inte sällanintar

här bebyggelsen radbykaraktär, så t. ex. i Gnarps

socken.

Någrameraoväntade inslag finns sällanpå kartor¬

na, meni FläsbroiHälsingtuna finns i varje fall två ättehögar angivna iåkermarkredanpåenkartafrån

1748 (V23-6:1).I IngstaiRogstafinnsenödejord

som uppdelats mellan kvarvarande sju byar. Men åtskilligt mertorde framkomma viden närmarege¬

nomgångavkartorna och derasvidhängandetexter.

Också odlingens avkastning omnämns i kartbe¬

skrivningarna. Prästgårdarna ligger högt, uppemot 10:ekomet,menävenmeranormalagårdar förefaller

atthagodavkastning, 6-7:ekometärinteovanligt.

Men7-8:ekomet förekommerocksåpå dessa”hård-

bmkade” åkrar. Sedimentjordama utefter Ljusnan

ochandra, smärrevattendrag äremellertid oftalågt liggande, blöta och kalla, varförfrostlänthetenärett bekymmer.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera attnågon

meraallmändetaljeradkartläggningavHälsinglands byar inteförekommer förrän vidstorskiftet.Undanta¬

get är de socknar i norra delen av landskapet ^som jordebokskarterats. Destoviktigare är defåtalägore-

dovisande kartorsomföreliggerfrån tiden förestor¬

skiftet. De gerintryckav en”spontan”ägofördelning

medfåregelbundnaskiften. Iställetärdet denoregel¬

bundna, blockformiga åkerformen som dominerar.

Kartornaredovisarsåledesdetindividuellaägandeti detalj, åtminstone vad beträffaråkerjorden. De har

därför denstörstabetydelseför densocioekonomiskt

inriktadebebyggelseforskningen och vi skallnunär¬

mareskärskåda dessa kartor.

Tio

ägodelningskartor

från tiden 1722-1750

7746av GerhardEdman(Vl-40:1): Byn bestod av 13 mantalsatta enheter. Vaije gård hade tomtmark,kål- ochhumlegårdar, åker och plogland.

Desenare varintesällansärhägnade.

Syftet medkartläggningen varattjämka ägoinne-

S^annrmte 3'icllan. uU

tX^la^cJuioc

^/Qi^£clatids,JäraQn

IriicJ.^rråUai oe

tJu^upi^^hantätrtjCftr

V fiéU/ir/rw/t.

ilrum

.vp,e-.

V'

A

f aft \Jh^

- —

^*“*A

Y \

ttHlntu'" V1-40:L Ägodelningskarta

från Viken i Alfta socken,av GerhardEdman, 1746.

havet efterbyamåletsomuttrycktes i gärdemantal,ä 16örepå mantalet.

Vissaavgårdarnahadeenstark, osystematiskägo¬

splittring som påminner om förhållandena i övre Dalarna. Andra åter hade mera sammanhängande ägor.Dessasenarelåggärnai lite perifera lägen och

gerintryckavattvara yngreeller utflyttade.

Bynbestodavfemgärden och det intressantaäratt

respektivegårds inägoinnehav i huvudsak lokaliseras

tillettellertvågärden. Detta tyderoavvisligenpåatt

ettensamgårdssystemprincipielltsettföregått bysitu¬

ationen.

Vade, Bergsjö 1726 ^avPeter Bessing (V4-32:l):

Byn bestodav fem ”byamänner”, alla skattebönder

medettjordinnehavom29 öresland. Den hade 5 olika gärden av mycket olika storlek. Gärdena innehöll

såväl åker som sval. Byn haren geometrisk jorde-

bokskarta(V3)frånca1650,somvisarattlandskapet

varit istort settoförändrat genomåren.

Enhastig granskninggervid handenattägosprid¬

ningenärförhållandevis jämnareäni det förraexem¬

plet.Ingenägatillhörandeenvissgårdgränsartillen

annanägatillsammagård.Detta tyderverkligenpå

att man genomfört en fördelning av Jord mellan gårdarna.Tomtenärtämligen regelbundet utformad.

Förattnärmareillustreraförhållandenai Vade harjag

låtit renrita1726årskarta.

Västra Tanne, Bergsjö 1750 av Lars Lindenborg (V4-34:1):Bynbestodavtregårdar,atillc, sommed något undantag låg iettregelbundet tegskifte, anting¬

enb-a-c eller c-a-b. Detta kan vararesultatetav en

enkel delning, men solskifte sägs harått i byn, ett

V4-32:]. Vade iBergsjö socken, avPeterBessing, 1726.

skifte somkommit i olag ochsom skullerättas till.

Mandeladegårdarna pånyttefter solskifte.

Borka,Enånger 1728avPeterBessingfVl 0-3:1):

Byn bestod av fyra grannar som bebodde var sitt gårdsläge. Här fannsalltså ingen samladtomt, utan gårdarna låg utspridda.

Det intressanta med Borka är att byn hade ett förhållandevis systematiskt utformat blockskifte i åkern,därtegarnalåg utspridda och klart skildafrån

varandra. Byn hade en oklar gärdesindelning och gårdarnas åkerinnehav balanseradespåintetsättmel¬

lan deolikagärdena. Ettursprungligtensamgårdssys- temkananasi kartbilden.

Fröland,Hög1727avNils Spole(V25-6:l): Byn

varliten, denbestodavfyragårdar och kan därförfå

tjänasomettillustrativtexempel. Kartan upprättades

i samband meden ägojämkning mellan de fyragår¬

darna och redovisar inmarki formavåker ochplog¬

land.Termemasvalland ochdaläng förekommer ock¬

så.

Vi kan lägga märke till att åkern indelats i två

likstoragärden. Ometteventuellttvåsädesbruknämns

emellertid ingenting. Gårdarna innehar åker i båda gärdena,ungefär lika fördelad mellan gärdena,vilket framgåravkartandärägornatillgårdenlitt. A marke¬

rats.

Någon systematik i tegfördelningen är svår att finna.Blockformighetenärpåtaglig och vi skall^sena¬

re spekulera något över hur denna ägobild kan ha uppkommit.

V25-6:I.Fröland,Hög, Högs socken, avNilsSpole 1727.

V30-6:l. Ågodelningskar-

tafrånDjursta i Jättendal

avAdamGiöker 1722.

Tegindelningen har uppståttisamband med gårdsdelningar och har

vissalikheter medett

regelbundetskifte, vilket

ärovanligt för Hälsing¬

landsdelföre storskiftet.

Bebyggelsen ligger koncentrerad tillen tämligen regelbunden tomt som har direkt förbindelse med utmarken viaenfägata. Dennaorganisationoch ut¬

formning av tomt, inägomarkoch fägatssystem har

storalikheter med motsvarandeförhållandeni Väst- skandinavien (Norge, Jämtland).

Hjortsta, Hög1725avPeter Bessing (V25-10:l):

Denna relativt stora by bestod av 6 gårdarsom låg

centraltplaceradepåinägomarken, vilken i sinturvar indelad ifyra gärden-ettför varje väderstreck.Det intressantaärattvarjegård tycks ha sinaägorkoncen¬

trerade tilltvåavgärdena.Förövrigtärägobilden lik föregåendeexempel:blockformigaåkrarienosyste¬

matiskfördelningöveråkerjorden.Hjortstapåminner mycketomMälardalensstorabyarmed fyra gärden.

Bynägerocksåmark i grannbyarna.

Föränge, Järvsö 1730av Peter Bessing (V29-7:1):

”Föränge bybeståravtiogrannar, sommed hvaran¬

draligga i skifte och skatta tillsammans 113öreoch

7 penningar” meddelar lantmätaren Peter Bessing.

Detvaralltsåfråganom enganskastorby,somhade åkermarkenindelad itretämligenlikstora gärden.

Bebyggelsen varflerkämig och åkertegarnaupp¬

splittrade i ett oregelbundet tegskifte där gårdarna

inteägde marköverhelaåkem,utankoncentrerat till

vissa delar. Hälften av åkem trädades årligen. Den

centralt liggandeåkem omgavs av svalar ochhård¬

vallsängarjämte markermed ”hära” (stagg,Nardus stricta) och”måssblandad” myräng.

Ett av byns bodland, Bäckebo, omgavs av s. k.

gårdstäkterdäråkerochhårdvallsäng lågi hälftenträ-

da.

Djursta, Jättendal 1722 av Adam Giöker(V30- 6:1):Bynbestodavfyra hemman^somdelade åker i

fem olikagärden. Byn tillämpadetvåsäde.

Kartanfrån 1722ärenvackertfärglagd parcellkar¬

ta. Avvikelsernafrån gmndregelnär emellertid för mångaförattman skall kunnatalaompåverkanav solskifte. Det finns inte hellernågon breddproportio-

nalitetgentemotbyamålet.

Norrbyn, Söderala 1705avJohanWerwingh (V49- 40:1): Härvardetfråganomettkronohemmanom 8

öre somskullekartläggas. Detäralltsåbara krono-

hemmanets tegarsom redovisas, något som gör att

ägosplittringen illustreras påettutmärktsätt.Gården

har 9 delskiften i Västeråkem och hela 27 i Öster¬

åkern. Dessutom finnstvå åkerblockigrannbyar.

”Åkem,^somliggerlagom högt, trädeshälftenpar-

ten,trädesgärdet liggerför fäfot,åkemärockmesta¬

delenhårdbmkad, så dengiver 8 kom efter komef’

meddelarWerwingh.

Ellne, Söderala 1728avPeterBessing (V49-9; 1):

Ägofördelningenmellan desexhemmanen liknar de tidigare behandladebyarna. Engård,litt. A, avviker emellertid på ett intressant sätt. Den har sinaägor lokaliserade itvåseparata,smärregärdennorr omden

centralaåkermarken.

När det gäller själva skiftesförfarandet i en häl¬

singeby, kan denstoraEllneängstuderas beträffande fördelningenav ägorna inomett ochsamma gärde.

GårdarnaA-Fhar ibyamål respektive 6, 9, 14, 11,4

och16, motsvarande antalet tegar12,11,15,14,3och

21. Det finns alltså en viss relation mellan antalet tegarochbyamålet nämligen 2,0; 1,2; 1,1; 1,3;0,8;

1,3. Vadsomäven ärintressantattstudera ärsjälva ordningsföljden mellan gårdarnas (a-f) teginnehav.

Frånvästerförekommerföljande fördelning c-b-f-c- f-c-b-f-d-e-d-c-b-a-f-d-b-c-f-d-b-f-e-ii-b-u-c-e-f-a-c- a-b-d-f-d-a-c-a-f-a-c-a-d-f-a-f-ii-c-f-u-f-d-f-u-c-u-f- d-f-d-f-u-a-f-d-b-u-f-d-b-a-u-osv.,osv.

Viserattdet finnsnågrategarsominte tillhör själva gårdsindelningen (markerade med u eller ii). Det intressantaäremellertidsjälvaordningsföljden,som inte är systematisk. Ägoblandningen är som synes avsevärd.Fråganärhur den haruppkommit.

Några problemställningar

Närdetgälleren meradjupgående forskning rörande dispositionavmark ochäganderättsförhållanden inom

det äldre agrarsamhället, ärtroligtvis Hälsinglands

kartoravnyckelkaraktär,specielltom manvill ställa

de delar av landet som haren oregelbunden, mera

terränganpassad gärdes- och ägoindelning ^av åker¬

markenmotdeområdensomharreglerade odlings-

och bebyggelseförhållanden,t. ex. Skåne och östra Mellansverige. Peter Bessing intar en särställning

bland lantmätarna iHälsinglandgenomsina mycket

informativakartor.

Mankan i dettasammanhang inte undgåattfästa uppmärksamhetpå förhållandena i Jämtland,Dalarna

och kanske framför allt i Västergötland. Likheten

mellanägodelningsmönstret i Hälsingland och i dessa landskap är slående. Skillnaden i förhållande till

Östsverige och Skåne ärdesto skarpare. Frågan är varför vi har såvitt skildajordfördelningssystem i

landets olika delar.

Föratträttförstå detta måstemansättain det äldre

odlingslandskapet i ettsocialt och ekonomiskt per¬

spektiv. Utgårvifrån förhållandenai östraMellan¬

sverige kanmaninteundgå tanken påettinflytande fråndetfeodalaEuropanärdet gällerjordägandetoch

V3-12:2. Geometrisk kartaöverHaga i ArbråsockenavPeterBessing, 1730.

Kartanären avdefå tidiga bykartor från Hälsingland som redovisar hela

ägoindelningen.

dessfysiska manifestation i tegindelningar ochgär- dessystem. Enförändringmot ett nyttoch enhetligt indelningssättägertill synes rumunder 1200-talet.

Övrigadelen av landet, dvs. Västsverige ochnorra

Mellansverige harutnyttjat regler för markinnehav

som merapåminneromförhållandena ivästraSkan¬

dinavienochpå de atlantiskaöamaochsomtroligen

harmycketgemensamtmed de äldreodlingsförhål-

landensområddeunder yngrejärnåldern. Vi talar här

om strategier för överlevnad, bl. a. om hur man överförfysiskatillgångar mellan generationer i^sam¬

band medarvoch förvärvavmark.IHälsingland och

inämnda, angränsande landskap harterränganpass¬

ningenoch rörligheten varit mycketstörre äniöstra

ochsödraSverigenärdet gäller möjlighetenattpåett individuellt sätt utforma de fysiska uttrycken för markägandet i form avförekommandeteg- och od- lingssystemen.

Detär t. ex.ingen tvekanomattdetfinnsensam-

gårdsdrag i materialet,alltså därenvissgård har sina ägorsamlade kring självagårdsläget. Imeracentrala

delaravodlingsmarkenärfördelningenöverägodo¬

mänen emellertid ofta merjämn. Det verkar alltså

som om det kan finnas en tidsfaktor som har haft betydelseför odlingsmarkens rumsliga indelning.En tolkning kanvaraattyngre,periferagårdar har åkrar¬

namerasamlade efterenutflyttning (?)urdencentra¬

la delenavbyn.

De oregelbundna fördelningssystemen måste ha uppkommitpåettsättsomhaft relevans för detdåtida bysamhället. Närmast till hands äratt tänka sig att oregelbundenheten har sin grund iensuccessiv klyv¬

ning,omfördelning och omflyttningavde blockfor- miga åkrarna. Prästgårdarnas ofta stora, samman¬

hängande åkerblock är intressanta i detta samman¬

hang-de harförblivit intakta. Bakom byarnasägo¬

splittring ligger säkertarvoch olika formeravförvärv

avmarkfrån tid till^annan.

Åtminstone i Västergötland kan man i gärdes-

mönstretseattdessaomfördelningaräryngreändet ursprungliga tegsystemet. Klyvningar och gärdes- läggningar harpå sina håll förekommit relativtsent.

Det skulle nu vara angeläget att närmare granska tegskiftets uppkomst och utveckling i de byarsomhar

entidig 1700-talskarta med allaägorinritade.Föratt förstådesocialastrategier ochmönstersomfanns i byarnamåstevi dra in befolkningsmaterialet i bilden.

Kan vi utröna hurägandet fördelats mellan en viss markägare(gård)och hanstegskiftadeåkraroch hur

denna fördelning uppkommit och förändrats över generationer,ärvi troligen det hälsingskategskiftets hemlighetpå spåren.

Referenser:

Bodvall, Gunnar, 1959, Bodland inorraHälsingland. Studieri utmarksodlingamas roll för denpermanenta bosättningens expansionfram till 1850. Uppsala.(Geographica 36.) Bylund,Erik, 1960, [Rec. av] Gunnar Bodvall, Bodland inorra

Hälsingland (1959). YMER.

Göransson, Solve, 1960,”Omplanmässighet i Häsinglands kul¬

turlandskapjämteenkommentarom geometiskakartskalor,”

YMER.

- 1971, Tomt och _tegpå Öland. Om byamål, laga läge och territoriellindelning.Uppsala, (Forskningsrapporterfrän Kul¬

turgeografiskainstitutionen, Uppsala Universitet 27.) Hannerberg, David, 1977,By,gärd och samhälle. Kumla. (Kum-

labygden.Fomtid-nutid-framtid4.)

- 1984,Gårdar, bol ochvångariHagestad. Odling ochorgani¬

sationunder 2000år. Stockholm.

Helmfrid, Staffan, 1962, Östergötland "Västanstång". Studien

uber die ältereAgrarlandschaftuntihregenese. Stockholm.

(Geografiska Annaler 44, 1960:1-2.)

Lindgren, Gunnar, 1939, Falbygden och dessnärmasteomgiv¬

ningar.Uppsala. (Geographica.)

Sporrong, Ulf, 1984. ”Bebyggelsehistoria genom kartstudier”, Bebyggelsehistorisk tidskrift 1.

- 1985,Mälarbygd. Agrarbebyggelse och odlinguretthistorsk geografiskt perspektiv. Stockholm. (MeddelandenfrånKultur- geografiska inst., Stockholms universitet. Ser. B 61.)

- 1987, ”Om storskiftet ochdet föregående äldre tegskiftet i Öster-ochVästerdalarna”, Bebyggelsehistorisk tidskrift 13.

Ulf Sporrong, fil.dr, professor i geografi

vidkulturgeografiska inst.,

Stockholms universitet.

The Cadastral

Maps of Hälsingland.

The Research Potential and some

Problems.

By UlfSporrong

Summary

Swedenhasavastcollectionofcadastralmaps.Over 700,000^arestored in different archives,mostofthem in theSwedishLandSurvey. Themoststriking thing

is that this kind ofmapping started asearly as the

middle of the17thcenturyandwentonformorethan

200 years.MostSwedishvillageshave thereforegot such cadastral _maps, normallyof the scale 1:4,000.

Moreover,manyvillagesweremappedfrequently.It

isnotrare forasingle villagetohave fivecadastral

maps or morefrom different periodsoftime.

These cadastral mapshave,ofcourse,been used by historic-geographers fora long time. On themaps,

onefindsdetaileddescriptions oflanduse,settlement patternsandland-ownershipsystems.From the view

ofsettlementhistory,themostimportantmaps were

producedatthebeginning ofthe18thcenturybefore

thebig landreforms in Sweden (the enclosure in the 19thcentury)transformedanolderpatternof landow- nership.

This article deals with the cadastral mapsfrom the provinceofHälsingland, especially those produced

between 1700 and 1750. Inall, thereare c. 75maps

from thatperiod, tenofwhich have, asregards key positions, a detailed study of the evolution of the

Swedishland-ownershipsystem.Thesetenmapsare described inthearticle.

Here it is possibletoinvestigate the relation bet¬

weenthelandowners,thefield patternsin detailand

the socialcontextin which the evolution of settlement took place before the enclosure regulations. This

meansthat it ispossibletounderstand the evolutionof

settlement and landuseaccordingtothe descriptions

inourmedieval laws, for instance, theonefrom the province of Hälsingland.

The actualinvestigation ofmapsis goingonbutso farwe may note thatHälsingland seems to be in a transitionalzonebetweensoutbem andeasternSwe¬

den,oncegovernedby feudalistic ideas in the formof

astrictly regulated, open-fieldsystembuiltonprimo¬

geniture, and the westernand northern partsofthe countrywithmorespontaneously divided farmsac¬

cordingtothe ideaofpartible inheritance. Ofcourse, this hadinfluenceonthe fieldsystem,and thesettle¬

mentpatternin Hälsinglandseemstobeapartofa vaster region consisting of western and northern Sweden,Norway, the Atlantic realms and possibly

also parts ofwestern Finland, where, according to

somemedieval lawsatleast,partible inheritancewas

practised. On the other hand, Hälsingland seems to have beeninfluenced byeastern, central Sweden^as well, especially regarding the organization of the

arable land within the framework of an open-field

system.