Bebyggelsehistorisk tidskrift

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Eva Skyllberg

Title Näveberg – en sörmländsk bergslag

Issue 43

Year of Publication 2002

Pages 63–72

ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Näveberg

-

en sörmländsk bergslag

av Eva

Skyllberg

Det medeltida Södermanland förknippas vanli¬

gen inte med industriell produktion ^utan med jordbruksbygden och herrgårdslandskapet. Under

i6oo-talet anlades ett stort antal järnbruk och landskapet specialiserades på styckegjutning. Att

det funnits ^en medeltida bergslag i Söderman¬

land har hittillsvaritföga uppmärksammat.Fr.o.m.

1300-talet producerades koppar och järn iNäve¬

berg utanför Nyköping. Det sörmländska bergs¬

bruket hade delvis ^en annorlunda organisation i jämförelse med bergsmannaorganisationen i det

centralaBerglagen iexempelvis Västmanland och

Dalarna. I Södermanland var frälset initiativtaga¬

re till bergsbruket och hyttorna drevs avlandbor

inom gods ägda av bl.a. Vadstena kloster och

olika frälsesläkter.Föreliggande artikel sammanfat¬

tarforskningsresultaten från avhandlingen Söder¬

manlands medeltida bergsbruk -enfeodalange¬

lägenhet (Skyllberg 2001). Detta ärförsta gången

det medeltida bergsbruket är ämnet för en dok¬

torsavhandlingiarkeologi.

Näveberg

medeltida bergslag

Det finns belägg för bergsbruki Näveberg fr.o.m.

1300-talets senare hälft vilket framgår både av

'••C-dateringaravhyttlämningar ochiskriftliga käl¬

lor.Tiohyttor, d.v.s.enfjärdedelavdeca40medel¬

tidahyttornaiNäveberg, haromfattatsavde arkeo¬

logiska delundersökningar och "*C-dateringarsom utförts införavhandlingen (Skyllberg 1998). Ijäm¬

förelse med andrabergslagsområden finnsiNäve¬

berg mycket goda möjligheter att studera medel¬

tidabergsbrukgenom atthyttorna blivit övergivna tidigt, ofta redan under medeltiden. Nävebergs hyt¬

tor är små anläggningar som ofta har en förhål¬

landevis enkelstratigrafi, vilket berorpåattdevarit idrift underenavgränsad tidsperiod.

INäveberg inleddesenförhållandevis omfattan¬

de senmedeltida bebyggelseexpansion under slu¬

tetav 1300-taletianslutning till introduktionenav

bergsbruket. Detta kan följas bl.a. ^genom fördel¬

ningenavde medeltida hyttlämningarnailandska¬

pet och gårdarna med namnleden -hyttan. Från 1400-talet finns även skriftliga källor, bl.a. jorde-

böcker från Vadstena kloster, där gårdar och hyt¬

torkanföljasövertid (Larsson1971,Persson1979, Fiult 1988). De senmedeltida gårdarna ^som indi-

keras _genomhytta-namnen är belägna i ett rand¬

område mellan den bästa odlingsbara jorden och skogsmarken, längre ifrån godsens huvudgårdarän de tidigmedeltida gårdarna. Fiyttlämningarna är däremot relativtjämnt fördelade övergodsen, vil¬

ketvisaratthyttorna delsvaritbebyggelselokalise¬

rande_{genom att en} hytta anlagts samtidigt varvid gården fåttetthytta-namn, dels atthyttor anlagts

vid befintliga gårdar där möjlighet fanns för hytt¬

drift meni dessa fall hargården vanligen behållit

sitttidigarenamn. Detfinns också enstaka belägg

förnamnbytenisamband med anläggandet^avhyt¬

tor.

En

bergslags uppgång och fall

Områdetsomkom^attutgöradet medeltidaNäve¬

berg harenlång förhistoria. Bebyggelse understen¬

ålder, bronsålder och äldre järnålderantydsavde många stenåldersboplatserna, kustanknutna röse-

na,hällristningarna ochgravarnamed jordfristen-

fyllning (Jensen1986,Åkerlund&Fiedman 1996).

Under_yngrejärnålder däremot förefallerområdet endast extensivt utnyttjat eftersom yngre järnål- dersgravar saknas. Ettviktigt undantagutgördock bygden kring Skarasjön med enkoncentration av

fyra yngre järnåldersgravfält med sammanlagt ca hundra_gravar.Denförhistoriska bygden kring Ska-

Figuri.Södermanland medNäveberg markerat.Näve¬

bergärSödermanlands enda medeltida bergslag,iövrigt finnsendast spridda hyttplatser.

rasjön utmärker sig även ^{genom ortnamn av} för¬

historisk typ. I övrigt är Näveberg ett medeltida

kolonisationsområde.

Detfinnsingakällorsomdirekt belyser det tidig¬

medeltidaägandetmen de skriftliga källorna från

senmedeltiduppvisarentydlig bild där hela Näve¬

berg fallerinomfyra eller möjligen fem medeltida frälsegodsutaninblandningavandraägare, de har

här givits ^namnen Ytterbogodset, Vadstena klos¬

tersgods, Axel Larssons (Tott) gods, NilsBossons (Grip) gods och de s.k. ”järnhyttorna”. Kolonisa¬

tionen ^av Näveberg ^synes ha börjat under tidig¬

medeltid och utgått från yngre järnåldersbygden kring Skarasjön därgården Ytterboärbelägen. Två

avgravfälten ärbelägna intill gården Ytterbo som

fungeradesom huvudgård idet medeltida godset.

Ytterbo är ett s.k. Bo-namn som indikerar huvud¬

gårdeninom ettmedeltida frälsegods (Rahmqvist I994:i09f). Gårdarnaide centrala delarnaavYtter¬

bogodset, Vadstena klosters gods samt hela Axel

Larssons (Tott) gods förefaller etablerade under tidigmedeltid.

Det är dock inte säkert att det tidigmedeltida ägandetvaritfördelat på^sammasättsom framgår

av de senmedeltida skriftliga källorna. Det finns mycket som talar för att Näveberg ursprungligen

haft färre ägare, möjligen endasten ägare,knuten till huvudgården Ytterbo.Senarehar detta hypote¬

tiska”urgods”, splittrats. Ettgemensamtursprung för de senmedeltida godsen antyds både genom

attendast^enförhistoriskbygdfinnsinomområdet

och_genomattenfrälsesläkt,Hammerstaätten,kan förknippas både med Ytterbogodset och Vadstena

klostersgodside äldsta källorna. Dentidigmedel¬

tidabebyggelsenärförlagd till den centrala bygden

ochhuvudgårdarnas närhet. Den skallinte sättas i samband medbergsbruketutanhar karaktärenav en jordbruksexpansion, vilket bl.a. antyds av ort¬

namnmed namnlederna-torpoch-boda. Möjligen

kanävenkustfisket havaritbetydelsefullt vid anläg¬

gandet av några gårdar. Den välavgränsade och rumsligt samlade utbredningen av gårdarnavisar

attgodset/godsen harväxtframgenometablering

av torp på huvudgårdens mark och inte i form

godssamling genom köp/förvärv av redan existe¬

randegårdar(jfr Rahmqvist1996). Etablerandetav dessa torp skall sannolikt sättas i samband med

träldomens avskaffande varigenom torpare och

landbor kunderekryterasför nyodling på godsens

mark. Torpen har ^senare övergått till att bli de landbogårdar som framträder i de senmedeltida

källorna.

GodseninomNäveberg hariolika utsträckning

samband medbergsbruket. När det gällerde s.k.

”järnhyttorna” kan man se en mycket stark kopp¬

linggenom att alla gårdarna har lämningar efter

minsten hytta. FörAxel Larssons (Tott) gods är förhållandet detomvända, endastenmindre del^av gårdarnahar hyttlämningar. ”Järnhyttorna” skiljer sigfrånövrigagods på flerasätt,genomden starka kopplingen till bergsbruket,genomägarenochort¬

namnen. Ingen av dessa gårdar finns omnämnda

i någon medeltida källa ochi den äldsta jordebo-

ken från 1500-talet är de redovisade som krono- gårdar. Treavgårdarna harhytta-namn^som inne¬

håller tyska personnamnsförleder. Sådana tyska

personnamnförekommerintenågon annanstansi Näveberg. Dettasammantagetindikerar ett annat ursprungför ”järnhyttorna”än övrigagods.

Bergsbruk

strategi för

möta

1300-talets kriser

Förattförstå framväxtenavbergsbruketiNäveberg

bör ^man ta avstamp i händelserna fr.o.m. mitten

av 1300-talet. Perioden kännetecknas av olika kri-

ser, digerdöden, befolkningsminskning, agrarkris

och ödeläggelse ^av gårdar (jfr Gissel 1981, Harri¬

son2000). Dettavartroligenettfaktumnärbergs¬

bruket initierades i Näveberg. Kriserna var dock ojämnt fördeladeöverlandet och detär inte möj¬

ligtattsäga ivilken utsträckning Nävebergvardrab¬

bat. Att etablera bergsbruk i ett område med ett alltför vikande underlag för driftavlandbogårdar-

naverkarinterimligt.

Särskilt hårt drabbadeavbefolkningsminskning-

en och ödeläggelsen avgårdar var de stora jord¬

ägarnasomfickavsevärtminskade ränteinkomster (jfr Norborg1958, Larsson 1964). Frälset försökte påolikasättkompenserasigför uteblivna inkom¬

ster. Lågaspannmålspriser gjorde ränta iform av

jordbruksprodukter ofördelaktig för frälset. Att i

ett sådant läge istället satsa på hantverksproduk¬

tioninnebar bättreinkomstmöjligheter.Detärsom

enstrategiförattmöta1300-talets krisermanskall

se det nystartade bergsbruket iNäveberg. Istället

förenregressionellerstagnation,sompådeflesta

andrahåll, leddebergsbrukets introduktion till en senmedeltidabebyggelseexpansion iNäveberg.

Nävebergvarsäkerligen inte oberörtav befolk- ningsminskningen och kriserna under 1300-talets

slut. 1 Vadstena klosters jordeböcker finns indika¬

tioneromattödeläggelseavgårdar kan ha förekom¬

mitsamtidigt med nyanläggandet^avhyttgårdarna.

Nyanläggandet^avgårdar resulteradeienomfördel¬

ning av bebyggelse mot utmarken och mot goda lägen för hyttdrift, d.v.s. lägen utmed strömmande vattendrag. På det hela taget gav möjligheten till bergsbrukiNävebergettbättre utgångsläge föratt mötaden senmedeltida krisen.

Det feodala

bergsbruket

Detmedeltidabergsbruket förknippasiförsta hand

med en särskild _grupp i samhället - bergsmän¬

nen. De självägande bergsmännenvarorganisatö¬

rerochföretagsledaresombesattstorbergsteknisk kunskap (jfr Boethius 1951,Magnusson 1998). De

administrerade och hadeinsyniallamomentinom bergsbruket.Bergsmännenförekommer också^som

en politiskt viktiggrupp bl.a. bakom Engelbrekts-

upproretochGustav Vasa. Hurförhållersigdå det frälseägda Näveberg till denna bild av bergsman¬

nen? Det äruppenbartattNäveberg skildesigfrån

andra bergslagsområden genom att detvar land¬

borna som framställde metallerna (jfr Pettersson Jensen 2002). Detfeodala bergsbruket känneteck¬

nas avattdetärlandborsomärbergsmän.ISverige

är detta förhållandetroligen unikt för Nävebergⁱ

sinrenodladeform,^mendet förekomävenettvisst inslag av s.k. feodalt bergsbruk i de flesta andra bergslagsområden.Detvarskillnad mellan de själv¬

ägande bergsmännen och de bergsbrukande land¬

bornamenskillnaderna behöverintehavaritstörre änmellanjordbrukets skattebönder och frälseland- bor.

De arkeologiska undersökningarna som gjorts

av de medeltidahyttplatserna har givit en inblick

i landbornasbergsbruk. I Näveberg vardet land¬

borna som besatt den tekniskakompetensen och

bedrevhyttdrift vid landbogårdarna.Närdet gäller

deföregående processledensomintehar samband

med landbogården, gruvbrytning och kolning, är detmerosäkert^{vem som}haft huvudansvaret.Iett

inledningsskede när bergsbruket helt stod under

Figur 2. Hyttlämningar från medeltid eller 1^00-talet

inomNäveberg.Hyttlämningarnaärspriddainomhela det område^somideskriftliga källornaangesligga ”på Näveberg”.

frälsets kontroll skulle dessaprocessled kunna ha

varit organiserade på en högre nivå. De färdiga produkterna, järn och koppar, levererades sedan

tilljordägareniformavränta. Detkanockså,ilik¬

het medÅtvidabergsbergslag, havaritsåattfrälset

sålde malm tillbergsmännenmotbetalningikop¬

par(jfr Söderberg 1932b).

Nävebergsområdet har en malmförande berg¬

grund med ett stortantal gruvor (Skyllberg 1995).

Detärdock svårt attsäga exakt vilkagruvor som skall knytas till det medeltida bergsbruket. När det gäller kopparbrytningen kan man dock vara

tämligen säker på att det var Storgruvan i Kop¬

partorpsomutnyttjadesför den medeltida koppar¬

framställningen. Placeringen av Tunabergs kyrka

och dess föregångare i omedelbar anslutning till

gruvanvisarkopparhanteringens betydelseiområ¬

det. Decirka₃₀ kopparhyttornavisaratt ett stort antal landbor/bergsmän var sysselsatta i koppar¬

hanteringen. Långvarig brytning i en koncentrad malmfyndighet medförde underjordsbrytningsom innebarproblem med ras,vattentillströmning och malmuppfordring. De många intressenternaikop¬

pargruvan antyder ^att det funnits ett regelverk

förgruvbrytningen liknande det som ärkänt från andra koppar- och silvergruvor i Sverige (Söder¬

berg i932a:79, Lindroth 1955:32(0. Järnhantering¬

en däremot, gav inte samma anledning till regle¬

rad organisation. Ettstort antaljärnmalmsgruvor utspriddaöverstoradelaravNävebergsomförsett

de ca tio masugnarnamed malmråvara. Om bryt¬

ningenförsvåradesiettgruvhålkunde ett nytt tas upp bredvid.

Figur_3.Bebyggelseexpansionensförloppkan illustreras

genomtvåtidsskikt,yngrejärnåldersbygdenrepresente¬

radgenom yngrejärnåldersgravfält och det senmedel¬

tidabergsbruketgenomhyttlämningar ochhytta-namn, fördeladepåde olika godsen.InomNävebergfinnsjärn- åldersgårdar kring huvudgården Ytterbo. Under tidig

medeltid etablerades torppå huvudgårdensmarksom

senareövergick tillatt bli landbogårdar. Dessagårdar fick vanligennamnpå-torp. Undersenmedeltid inled¬

desisambandmedbergsbruketsintroduktionenytter¬

ligare bebyggelseexpansion, synlig i de många hytta¬

namnen.Dessa nyagårdar med hyttoranladesigodsens

utkanter. Hyttorkundeävenanläggasvid redanexiste¬

randegårdar men de ändrade dock sällan namn när hyttorna byggdes. Hyttorna i de centrala delarna av

godsen ligger invid gårdar som inte harhytta-namn.

Detvarinteenbartfrågaom ensenmedeltida bebyggel¬

seexpansion iNävebergutandetfinnsocksåuppäter

omödeläggelseavgårdariklostrets jordeböcker. Detta indikerarenomfördelning^avbebyggelsentill utmarken

ochgoda hyttlägen, d.v.s. invid vattendrag.

Från andrabergslagsområden finnsettantal vik¬

tiga dokument bl.a. i form av privilegiebrev, som

tyder påenökad reglering och kontroll från kronan

både av gruvbrytning och hyttdrift vid 1300-talets

mitt. De mest kända privilegiebreven rör Stora Kopparberg1347och Norberg1354(Tunberg1922, Kumlien1958). Frälsets bergsbrukintardockensär¬

ställning och verkar huvudsakligen havaritundan¬

tagetfrån kronans inblandning. Detta skulle kunna

vara en förklaring till attsådana dokument istort

settsaknasförNäveberg.

BergsbruketiNäveberg etablerades under1300- taletdåbergsbruketiSverigeredanvarväl utbyggt

och i många områden hade pågått under två

århundraden. Frälset i Näveberg hade genom sitt kontaktnät och utspridda godsinnehavstora möj¬

ligheter att snabbt förmedla den nödvändiga tek¬

niken. Bergsteknisk kunskap kunde kanske till och

med inhämtas från de _egna godsen. Möjligheten

till snabbteknikspridninggörattmankananta att introduktionen^avbergsbruket skedde förhållande¬

vis snabbt. Frälset har säkerligen varit avgörande

för introduktionenavden_nyateknikenmentrade¬

ringen av kunskap inom Näveberg bör ha ombe¬

sörjtsav landborna.

UHytta

▲Hytta-namn AYngre jårnélderagravfäli

Nyköping

NICOLAI SN

JAmhyttoma Ynertiogodset

Nåveän

Axel Larssonsgods Vadstena klostersgods

•KoppArtorp

^ AxelLarssonsgo(te NAve kvarn

Rocktösa

Bräviken

Bergsbruketvarföremål för starka feodalaintres¬

sen. Detta ärtydligt bl.a.genomatträntantogs ut i produkter frånbergsbruket. Räntansstorlek och fördelning pånatura-ochpenningräntaärettmått på balansen mellan jordägare och landbor (Perm 1990). Vid 1400-taletsmitt slutadeVadstena klos¬

terslandbor ^atterläggaräntanijärn och övergick

till penningränta. Vilken ränta som erlades inom övriga gods under medeltiden är inte känt. Det verkarsom om frälsetvaritdrivande vid introduk¬

tionen avmetallproduktionen men sedan förlorat

intressetför intäkterijärnvidmittenav1400-talet.

Pågrundavpenningvärdesförsämring innebartro¬

ligen övergången till penningränta en fördel för

landborna. Penningräntan medförde inte en ned¬

läggning ^av bergsbruket utan det finns talrika belägg för hyttdrift ocht.o.m.nyanläggandeavhyt¬

torunderslutetav1400-talet. Genom övergången

tillpenningräntablev det istället landbonsomsjälv

erhöll hela metallproduktionen ochgenom avsätt¬

ningpåenmarknadomvandlade metallen tillpeng¬

areller andraprodukter för erläggande avräntan.

På liknande sätt har landbor utan direkt tillgång på metall kunnat förvärvajärn för erläggande av

järnränta.

Delandbor^somvarverksammaiproduktionen

av metallervar specialister som inte kunde bytas

ut motvilken landbosomhelst. Detta förhållande

som baseras på metallproduktionen antyder att

Nävebergs landborbör ha haftenbättre förhand- lingsposition^gentemotjordägaren eftersom de har

varit svåra att ersätta. Jordägaren bör ha strävat efter att landborna stannat på sina gårdar efter¬

som produktionen av metaller annars riskerat att avstanna. Landborna bör pådetta sätthahaft en starkställning så längesomjordägaren eftertraktat

metall.

Det är uppenbart att erläggande av järnränta i Södermanland är knuten till järnproducerande

områden (jfr Eriksson 1940). Ett intressant sam¬

band är att det faktiskt ärjust i det järnräntande området, d.v.s. Vadstena klosters gods, som de

flesta masugnslämningarna finns, vilket visar att det fanns ett reellt samband mellan järnproduk¬

tion och järnränta. Det^var dockintealla landbor

som varsysselsatta inom bergsbruketutanmånga gårdarinomNäveberg hade säkerligenhuvudsakli¬

gen en inriktning mot agrar produktion. Detvar

antagligen även möjligt för en landbo att inneha

andelar i en hytta belägen relativt långt från den

egna gården även om andelssystem inte direkt

kanbeläggas iNäveberg. Bebyggelsen iNäveberg

består ^av ensamgårdar och enstaka byar om två gårdar. Någrastorabyar,somdeiBergslagen, vilka

bildats _genom hytt- och hemmansklyvning, finns

inte iNäveberg.

Olika bilderav det medeltidabergsbruketavse¬

ende produktion av järn och koppar framträder

i arkeologiskt respektive skrifthistoriskt källmate¬

rial. I de skriftliga källorna finns inget medeltida

omnämnandeavkopparhanteringmedanjärnet är väl synligt genom järnräntan. Lämningarna från hyttdriften visar däremot att det huvudsakligen

varkoppar ^somproducerades medan masugnarna

utgör enmindreandel. Detfinns^ca30 lämningar

efter kopparhyttor och ca tio masugnslämningar.

Särskilt intressant äratt det finnsett antal gårdar

medlämningar efter kopparhyttor^somerladejärn¬

ränta.Någonkopparränta finnsintebelagdiNäve¬

berg. Det äruppenbartatt detvå metallerna han¬

teratspåolikasätt. Detärdock intemöjligtattge

någon fullständig tolkningav den ”dolda koppar¬

produktionen”. Kanske harkopparräntaverkligen

förekommitmenattuppgifter saknasp.g.a.de fåta¬

liga bevarade skiftliga källorna.Detkan ocksåvara så att kopparhanteringen reglerats genom andra

avtalän som erläggande avränta. Från annathåll finns t.ex. uppgifter om attfrälset kan ha hyrt ut

hyttormotbetalningikoppar.

Tillgång till

marknad

-

Nyköping

FörtillkomstenavmångaavMälardalensstäder har handeln med metaller från Bergslagenvaritmyck¬

et viktig. Nyköping är till sitt ursprung en tidig¬

medeltida stad som fanns på platsen långt innan bergsbruket introducerades i Näveberg. Fr.o.m.

1500-talet finns talrika uppgifter om bergsbruk i Nyköping,masugn,valsverk, tråddrageri ochgruv¬

drift m.m. gör att Nyköping framstår som en bruksort(Öhman1973,Edblad 1979). Omfattande slagglager har påträffats vid ett stort antal under¬

sökningar i Nyköpings stadslager (Nordeman &

Douglas 1987). När det gäller slagg är dock det

insamlade materialet av mycket ojämn kvantitet och kvalitet. Det har därför inte varit möjligt

att fastställa om bergsbruk verkligen förekommit

Figur 4.Enbergsmanmed hustru ochtredrängarsomlastar malm på^enkärraförtransporttill hyttan. Målningpå Hans RaniesgruvkartaförStoraKopparberget1683. Stora Ensosarkiv.

under medeltiden. Det mestapekar mot attNykö¬

pingfrämst haft funktionenav enplatsför vidarefö¬

rädlingdär hantverkare,t.ex.smeder ochgrytgjuta-

re, arbetatvidare med metallråvaranoch framställt färdiga föremål.

Det ärframförallt för den unikatillgångentillen

närbelägen marknadmanskallfokuserapåförhål¬

landet mellanNäveberg ochstaden Nyköping. Att

en medeltida stad ligger så näraett bergslagsom-

rådeär mycket ovanligt(jfrMogren1998). Staden

har varit en plats för handel och vidareförädling

avråvarorvarav endelsäkerligen kommitfrån det närbelägna Näveberg. Stadenskallävenses som en basförmaktutövning,spridningavidéer,nyteknik

ochkapital.

Från

Näveberg till Tuna bergslag

Det är i1500-talets jordeböcker möjligt att följa i

stort sett samtliga gårdar inom området. Det är tydligt att 1500-talets slut var en nedgångsperiod

förbergsbruketiNäveberg. Kronansbergverkspo-

litik^varviktig förutvecklingen. Gustav Vasatogde

förstastegen mot encentral bergverkspolitik vari¬

genomprivilegielagstiftningen med enskildaprivi-

legiebrevförvarjebergslag upphörde. Hangjorde

ansatser till effektivisering och övergång till stör¬

redriftsenheterbl.a._genomanläggandeavkrono-

bruk.Samtidigt infördesnyteknik såsom stångjärns-

smide och lodstöpning (gjutningav kanonkulor).

Attdettaskeddeäven iNävebergärtydligtgenom

uppgifteriGustavdenförstesregistratur.

HertigKarlärkändförsittengagemangibergs¬

bruket inom sitt hertigdöme där även Näveberg ingick. Under tidensomhertigintresserade han sig

för bergsbruket i Näveberg och han besökte vid upprepadetillfällenframförallt^gruvanvidKoppar¬

torp (Schnell 1941). Detverkar docksom omgru¬

vanåtminstonedelvisvarnedlagd.Under 1590-talet upphörde hertigens besök, vilket sannolikt ^sam¬

manföll mednedläggningenavkopparhanteringen

i Näveberg. Under slutet av1500-talet skedde en markantökningavkopparproduktionenvid Stora KopparbergetiFalun,vilket kan ha bidragittillatt utkonkurreramindre _gruvor.

Vid mitten av 1500-talet återinfördes järnräntan

förmångaavgårdarnaiNäveberg. Detärnogmot

bakgrund avden återinförda järnräntan man skall

se anläggandet av ett antal masugnar på platsen

för äldrekopparhyttor. Järnräntavarvid 1500-talets

mitt en nackdel för landborna som genom pen¬

ningvärdesförsämringen gynnades av penningrän¬

ta.Paradoxalt_nogkan återinförandetavjärnräntan

habidragit till nedläggningenavbergsbruketiNäve¬

berg,åtminstone vad gäller kopparhanteringen.

Kring 1600, eller senast under 1600-talets för¬

sta decennier, lades de sista små medeltida hyt¬

torna ned ochbruksepoken inleddes (exempelvis Jacobson 1923). De bruk som etablerades under börjanav1600-talethade mycketlite med det med¬

eltida bergsbruketatt göra. Till och med namnet

påområdet ändradesfrånNäveberg tillTunaberg¬

slag. Det var en ny teknik som introducerades.

Södermanland specialiserades på styckegjutning (kanongjutning) och ett stort antal bruk etablera¬

desspriddaöverlandskapet. Bergsbruketorganise¬

radesenligtmerkantilismens principerdär kronan

utarrenderade bruken tillkapitalstarka brukspatro¬

ner.

Den snabba och fullständiga nedläggningen av de medeltidahyttornaorsakades genomflera för¬

ändringariägandetsominträffade under 1500-talet varigenomde tvåstörstagodsenövergickikonung¬

ens arv och eget, vilket ytterligare samlade ägan¬

detifärre händer.Orsaker tillnedläggningen skall

sökas i den feodala organisationen som inte gav

bergsmännen/landborna möjlighet att möta den

nyatidens krav påstorskalighet. Landbornavarinte bergsmäni den bemärkelsenattde kunde bedriva bergsbrukimotvindutanjordägareninnehadeden

Figur 5. Interiörav

enkopparhyttai Falun. Ensmältare medkolfatpå väg upp till kransen på

ugnenochenannan

lyftermedforkenen

slaggkakatill slag¬

gropen. Oljemålning

avPehrHilleström 1781.Jernkontorets bildsamlingar.

Figur6.Hyttlämningari Södermanland. Kartanär

upprättadutifrån Fornminnesregistretvid

Riksantikvarieämbetet.

yttersta bestämmanderätten. Vid 1500-talets slut

var tiden ute för bergsbruk bedrivet i det jordä¬

gande frälsetsregioch framträdde istället dennya tidens brukspatroner.

Medeltida

bergsbruk

i

övriga Södermanland

Det finns minst sju kända medeltida hyttplatser spriddaiövrigaSödermanland.Flera^avdessa indi- keras_genomgårdnamnenHyttan. InomNäveberg

harhytta-namnen förleder eftersom det inomen

bergslag fannsett behovatt särskilja de olika hyt¬

torna. Deenkelledadehytta-namnen förekommer

däremotinomområden med enstakahyttor.

Hyttorna ligger utspridda över stora delar av Södermanland och man kan inte räkna med att

hyttbrukarna hade _någon kontakt med varandra.

Det finns dock ett antal _gemensamma nämnare mellan dessahyttor. 1de skriftliga källornaärsamt¬

liga gårdar/hyttorifrälseägo. Detfinnsintenågot inslagavskattebönder. Dateringenavhyttornauti¬

från skriftliga källor och de '“‘C-dateringar som

gjortsvid arkeologiska undersökningar av tre hyt¬

tor söder omÅkers Styckebruk visar atthyttorna

varit idrift under1300-talet och framåt. Dateringen

Figur 7. Ortnamnsom innehåller namnleden

-hyttan medbelägg fråni^oo-talet eller tidigare. Enkelledade Hyttanförekommer spriddaiSöderman¬

landmedan desam¬

mansatta mxxk-nam- nenendastförekommer

inomNäveberg.Inom

enbergslagfannsett behov^attsärskilja de mångahyttorna.

avdessaspridda hyttorärsåledesdensammasom för Näveberg. Samtliga hyttor är lämningar efter

masugnar.I någotfall finns uppgifteromjärnränta.

Det ärmycket troligt attdet ärlokala järnmalms- fyndigheter som utnyttjats för de olika hyttorna.

Despridda hyttornaidessa områden har dockinte haft någon större betydelse för bebyggelseutveck¬

lingen.

Sammantaget visar de spridda hyttorna upp

storalikheter medNäveberg,omänimindre skala.

Detkanmycket välvara sammaorsakersomligger

bakom bådeetableringenavhyttorna och nedlägg¬

ningen. Det medeltida bergsbruket i hela Söder¬

manland kan betecknas ^{som en} feodal angelägen¬

het.

Eva Skyllberg är fil.dr. i arkeologi, verksam som antikvarie och projektledare vid Sörmlandsmuse¬

um.

Käll- och

litteraturförteckning

Boethius, B.1951.Gruvornas,hyttornas och hamrarnasfolk.

Bergshanteringens arbetare från medeltiden tillgustavian¬

ska tiden. (Den svenska arbetarklassens historia.) Stock¬

holm.

Edblad, S.1979.Nyköpings mässingsbruk. (Sörmländska hand¬

lingar 37.) Nyköping.

Eriksson, M. 1940. Järnräntor under 1^00-talet. Bidrag till

en undersökning angående järnskatt och järnavrad och deras relation till äldre svenskjärnhantering. (Jernkonto-

retsBergshistoriska Skriftserie,nrii.) Stockholm.

Perm,O. 1990.Dehögadliga godsen iSverigevid i^oo-talets

mitt^-geografisk uppbyggnad, räntestruktur, godsdrift och hushållning. (Studier till det medeltida Sverige 4.) Riksan¬

tikvarieämbetet. Stockholm.

Gissel, S.(red.) 1981. Disertion and Land Colonizationinthe NordicCountriesc.1300-1600.Stockholm.

Harrison, D.2000.Storadöden.Den västakatastrofsom drab¬

batEuropa. Stockholm.

Hult(Götlind),A. 1988.Järnproduktionen vid Vadstena klosters gårdar. Historisk tidskriftnr 2.Stockholm.

Jacobson,B.1923.Näfvekvarns bruk300år.Stockholm.

Jensen, R.1986.Hällristningariparken, hyttruiner vid bäcken och tomtningarpå skäret - revideringi Södermanlands län1984.ArkeologiiSverige 1984.(RapportraX1986:2.) Stockholm.

Kumlien,K.1958.Järnberget och kronan. Norberggenom600 år. Uppsala.

Larsson, L-O.1964. Detmedeltida Värend. Studieridetsmå¬

ländska gränslandets historia fram till i^oo-talets mitt.

Lund.

Larsson, A. 1971. Vadstena klosters två äldsta jordeböcker.

Medinledning och språklig kommentar. (Samlingarutg.av svenskaFornskrift-Sällskapet.) Uppsala,

Lindroth, S.1955.Gruvbrytning och kopparhantering vidStora Kopparberget intill iSootalets början. Del1.Gruvbrytning¬

en.Uppsala.

Magnusson,G. 1998.Järnverk och bergsbruk under medeltiden.

Metanri.Lund.

Mogren,M.1998. Denmedeltida landsbygdens arkeologi och Borgväsendets arkeologi. Bildkompendium för Medeltids- arkeologiark iii.Lund.

Norborg,L-A. 1958.Storföretaget Vadstena kloster. Studieri senmedeltidagodspolitik och ekonomiförvaltning. (Biblio¬

thecaHistoricaLundensisVII.) Lund.

Nordeman, K. & Douglas, M. 1987. Nyköping. 7000 år på20 år. Arkeologiska undersökningariMellansverige.

Riksantikvarieämbetet.

Persson, A. 1979. Frånbondehytta till brukssamhälle. Söder¬

manland.(Svenskaturistföreningensårsskrift.)

PetterssonJensen, I-M.2002.Medeltiden-enexpansivperiod

i Norbergs bergslag.I detta^{nr av}Bebyggelsehistorisk tid¬

skrift.

Rahmqvist, S. 1994. Ortnamn påverkade av administration i äldre tid. Ortnamn värda attvårda. Föredragfrån Riks¬

antikvarieämbetets symposium Ortnamnskultur. Stock¬

holm.

Rahmqvist, S. 1996. Sätesgård och gods. De medeltidafrälsegod-

sensframväxtmotbakgrundavUpplandsbebyggelsehisto¬

ria. (Upplands fornminnesförenings tidskrift 53.) Uppsala.

Schnell,1.1941. Enfurste fargenomsittrike. Sörmlandsbygden.

Nyköping.

Skyllberg,E.1995.Tunabergslag.(AtlasöverSverigesbergslag.

Jernkontorets Bergshistoriska utskott,serieh 102.) Stock¬

holm.

Skyllberg,E. 1998. Hyttor iSödermanland. Arkeologiska delun¬

dersökningaravmedeltida hyttområdeniTuna bergslag ochiområdetkringÅkersStyckebruk. (Stockholm Archa¬

eological Reports. Field Studies,Nr6.) Stockholm.

Skyllberg, E.2001.Södermanlandsmedeltidabergsbruk-en

feodal angelägenhet. (Sörmländska handlingar 50.) Nykö¬

ping.

Söderberg, T.1932a.StoraKopparberget under medeltiden och

Gustav Vasa. Stockholm.

Söderberg, T. 1932b.Åtvidabergunder medeltiden. Med ham¬

mareochfacklaIV.Stockholm.

Tunberg, S. 1922.StoraKopparbergets historiaI.Uppsala.

Åkerlund, A. &c Hedman, A. 1996. Från stenålderns fiskare till vikingatidens bönder. Spåravtid. Om sörmländska kulturlandskapistaden och på landet. (Red.K.Lindvall.) Nyköping.

Öhman,C.1973.Nyköping och hertigdömet1568-1622.Nykö¬

pingsstads historiaI.Medeltid och Vasatid. Uppsala.

Arkiv

Jernkontorets bildsamlingar, Stockholm.

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet, Stockholm.

StoraEnsosarkiv, Falun.

Mining in Södermanland

feudal enterprise

By Eva

Skyllberg

Summary

This_essayisastudy of Näveberg,amedievalmin¬

ingdistrictinsouthern Södermanland where both

copperandironwereproducedin about40smelt¬

eries.Mining inSödermanland dates from the 14th

centuryonwards. Thisisclearfrom historical liter¬

arysourcesaswell ascarbon-14 dates from twelve archaeological excavations.

The feudal system is a characteristic feature of

Södermanland. Itisstillreflected inthe landscape today, which has ^many grand manor-houses with

small farms on the periphery. The feudal ^system

also characterisedmining activities.Insmall smelt¬

eries adjacent to the farms, the tenant farmers produced iron and copper on payment of rent.

Thefarms and smelterieswere distributed_among four different nobleestates.Nävebergisamedieval

colonisationarea.Thedevelopment of theestates

during the early Middle Ages began when crofts

and tenantfarmswereestablished on the landsof the head farms.

The introduction ofmining inthe 14thcentury

can be seenagainst the background ofthe Black Plague and theagrarian crisis. InNävebergalate

medieval expansion of settlement took place in

connection with the introduction of mining, in

contrast to the regression that occurred in most otherareas.Manynewfarms with smelterieswere

established, andgivennameswith the suffix hyttan.

Atthe endofthe 14thcentury,the large landown¬

erssuffered lossesintheirrentearningsonaccount of the desertion of farms. It was as a strategy to copewiththe late medievalcrisesthat the nobility

established^{a new}miningdistrict-Näveberg.

The medieval smelteries were closed down in about1600. Duringthe 17thcentury anumber of

foundries were established throughout the entire province of Södermanland, specialising in gun¬

founding for Sweden’swars ontheContinent.The

reasonsfor therapidabandonment of the smelter¬

ies havepartlytodo with the feudal system.