Movium Direkt NYHETSBREV FRÅN TANKESMEDJAN MOVIUM EXKLUSIVT FÖR PRENUMERANTERNA PÅ MOVIUM RÅDGIVNING

(1)

NYHETSBREV FRÅN TANKESMEDJAN MOVIUM • EXKLUSIVT FÖR PRENUMERANTERNA PÅ MOVIUM RÅDGIVNING

Movium Direkt

Kära läsare!

Behind the scenes. Med anledning av jubileumsåret 2020 gör Tankesmedjan Movium vid SLU och FSS Föreningen Sveri- ges Stadsträdgårdsmästare en serie om sex kortfilmer för att tillsammans uppmärksamma det gemensamma arbetet med att utveckla landets urbana utemiljöer utifrån olika perspektiv. På bilden filmar Moviums Anders Rasmusson ett samtal mellan Titti Olsson, Tankesmedjan Movium vid SLU och chefredaktör för Tidskriften STAD, och Kristina Höijer, tidigare stadsträdgårds- mästare och numera verksamhetsutvecklare i Sölvesborgs kommun. Filmen, den femte i ordningen med temat ”Fyra årstider”, publiceras i januari. Filmproduktionen är ett samarbete mellan Tankesmedjan Movium vid SLU som fyller 40 år, och FSS som fyller 100 år under 2020. Foto: Fredrik Jergmo.

2020 # 4

När Tankesmedjan Movium i januari 2020 klev in i det nya verksamhetsåret var det med förväntningar på ett år fullt av jubileumsaktiviteter för att fira de 40 år som gått sedan Movium bildas 1980. Året blev – som alla vet – dock inte riktigt som vi tänkt oss. Kalas och publika firanden fick ställas in. Men nu, när vi inför jul- och nyårshelgerna tittar tillbaka på året, är det med glädje som vi ändå ser att mycket av firandet trots allt blev av och att flera av våra uppskattade aktiviteter ändå gick att genomföra. Stort tack för ert deltagande!

En av dessa var rådgivardagen nu i december. Det blev i år en digital rådgivardag med formen av ett så kallat flipped classrooms, där förinspelade filmer utgjorde grund för frågor och diskussion. Dessa finns tillgängliga året ut för deltagarna

på rådgivardagen! Och materialet från dagen, i form av kloka tankar och spän- nande frågeställningar, har vi med oss in i nästa år.

Jag vill också lyfta fram den intressanta artikeln som avslutar nyhetsbrevet den här gången, Nya perspektiv på rekrea- tion i den täta staden. Många läsvärda och inspirerande resonemang!

2020 börjar ta slut. Jag tror att vi är många som känner att nu vänder det. Nu tar vi sikte mot 2021!

Anders Rasmusson Redaktör för Movium Direkt: Anders Rasmusson, Tankesmedjan Movium vid SLU

(2)

Ett urval av frågor & svar nyligen

dokumenterade av Moviums rådgivare

Askval

Fråga:

Vi vill plantera ask och väljer mellan Fraxinus americana ’Autumn Purple’ och F. ornus. Har du erfarenheter av dessa två och vilka är de i så fall?

Vilken lämpar sig bäst i en park? Har du andra för- slag på sorter av ask är jag tacksam.

Svar:

Det är lite av en storleksfråga då båda får en god utveckling i parkmark samt har visat sig ha en bra tolerans för askottsjukan. F. americana ’Autumn Purple’ blir omkring 10–15 meter högt och 7–12 meter bred, medan F. ornus blir 9–12 meter högt.

F. americana är ett mer snabbetablerat träd och har även en snabb utveckling i sin unga tillväxt, medan F. ornus är långsammare då det är en mer stresstålig (torktålig) art och kan behöva en något förlängd etableringsskötsel (bevattning). Båda kan hanteras i klump och krukodlat och finns tillgängliga i handel i en stor variation av storlekar.

Henrik Sjöman

Pimpsten eller skumglas?

Fråga:

Vi ska anlägga en g/c-väg och höja marken lite

Amerikansk ask, Fraxinus americana ’Autumn Purple’.

(3)

över rotsystem på en gammal ek. Vi tänkte an- vända lättviktsmaterial i fyllningen för att det inte ska strypa rötterna. Det står mellan pimpsten eller skumglas till fyllning och förstärkningslager och vi vill gärna ha med trädets välmående i åtanke när vi gör valet.

Är det så att något av materialen är vara mer gynn- samt för trädrötterna eller är de ungefär likvärdiga?

Svar:

Pimpsten är att föredra. Till skillnad från skumglas består pimpstenen av porer som sörjer för vatten- och syretransport. Hos skumglaset får du förlita dig på mellanrummet mellan fraktionerna, hos pimpstenen är även själva fraktionen porös. Dock kan jag inte uttala mig om materialens lämplighet som förstärkningslager, den frågan bör riktas till Örjan Stål eller någon annan med mer kunskap gällande markbyggnad.

Patrick Bellan

Växtbädd för träd i stenmjölsyta

Fråga:

Vi har hört av kund att träd i stenmjölsytor inte blir så lyckade. Tror man sa att det är risk för komakte- ring. Vet du om det är en dålig idé att plantera träd i stenmjölsytor?

Svar:

Om stenmjölet innehåller små kornstorlekar (ner till 0) kan det bli för tätt. De små partiklarna flyttar sig med regn och kan sätta igen porer en bit ner i materialet. Stenmjöl som inte innehåller material mindre än 0,06 mm kan gå bra. Det bör inte vara stort spann på kornstorlekarna – då kan de små partiklarna sätta sig i porerna, men risken är mindre om inget finmaterial finns med.

Eva-Lou Gustafsson

Återanvända lerjord till växtbäddar

Fråga:

Jag jobbar med ett projekt där vi ska anlägga ett verksamhetsområde på åkermark. Bland annat ska vi bygga upp en landskapsvall där vi ska skapa naturlika planteringar. Det är viktigt att dessa plan-

teringar ser hyfsat prydliga ut och att träden växer ordentligt då vallen ska placeras mellan verksam- hetsområdet och ett befintligt bostadsområde och ska fungera som en avgränsning som döljer verk- samhetsbyggnaderna.

Till växtbäddarna på vallen hade vi planerat att använda befintlig lerjord till den nedre delen av växtbädden och eventuellt ett övre lager av AMA- jord för att göra förhållandena något bättre. Nu har vi fått en jordprovsanalys på den befintliga jorden och det visar sig att jorden är en styv lera (50% ler).

Tanken är att vi ska hantera schaktmassor med befintlig jord och lägga upp på vallen samt i växtbäd- dar till andra naturlika planteringar i området.

Är det rimligt att återanvända en så tung lerjord till växtbäddar? Eller är det för svårt att se till att strukturen inte förstörs och att den inte packas?

Hur beskriver man det arbetet i så fall? Finns det något sätt att jordförbättra? (ej organiskt material då jorden ska ingå i växtbäddens nedre del).

Svar:

Det är mycket svårt att hantera jord med så hög lerhalt. Det kan dock gå om jorden är relativt torr när den hanteras – men det kan vara svårt att upp- fylla beroende på årstid och väderlek. Till en kärna kan ni använda jorden, men ovanpå den göra en hel växtbädd med minst 1200 mm A-jord (bara den översta delen med mullhalt). Jag avråder med andra ord att använda befintlig jord i själva växtbäd- den, risken är för stor att den blir förstörd i strukturen när den flyttas. Det är stora problem att flytta lerjord med bra resultat.

Jag tycker att ni bör använda antingen en lättlera (inte för hög lerhalt utan 15–20 % ler) med bra struktur eller A-jord med 15 % lerhalt för att ha en liknande jord i växtbädden. Även en lättlera behö- ver behandlas med stor försiktighet och inte hanteras när den är blöt. Säkrast är A-jord. Med tiden kan nog träden använda jorden under växtbädden – men det kan dröja många år.

(4)

Frågeställaren återkopplar:

Jag har en till fundering gällande andra växtbäddar i samma område. Vi har en tanke att skapa vissa växtbäddar i befintlig marknivå genom att plöja och harva befintlig jord och sedan göra en överhöj- ning där vi tillför befintlig matjord som vi jordför- bättrar med kompost och barkmull.

Skulle du avråda från att använda den befintliga jorden även på detta sätt då det är en så tung lerjord?

Svar:

Om bara jorden inte är packningsskadad går det bra att använda den. Försök stänga av området helt från körning och lägg på mer jord med skopa så går det bra. Luckring är tyvärr en nödlösning och blir ofta inte särskilt bra – det viktiga är att undvika packning.

Det är huvudsakligen tyngden av maskinen som packar på djupet. En totalvikt på 20 ton kan ge djupa packningsskador. Organiskt material tar upp en stor del av trycket och mindre mängd material kan användas, ju mer ”elastiskt” ju mindre mängd material. Om vikterna inte är alltför stora räcker 20–30 cm till exempel flis.

Beräknas ett 0,5–1 meter tjockt lager mineralma- terial klara en maskin med totalvikt på 20 ton?

Om inte, vilken last avser spannet? I nuläget har vi föreskrivit ett 0,7 meter tjockt lager med mine- ralmaterial men behöver försäkra oss om att det är tillräckligt för att förebygga kompaktering.

Svar:

Svaret är tyvärr bara att det bör räcka. Anledningen till att det inte går att säga bara ja är att lagrets egenskaper och fuktighet spelar in. Tyvärr är det också så att lagrets vikt också packar underlig- gande jord. En luckring behöver i vilket fall göras efteråt men förhoppningsvis är det då bara beroende på vikten på jordlagret som har legat där. Det är därför det är bättre för underlaget att använda organiskt material som till exempel träflis–– det är

lättare och tar upp laster bättre och kan vara tun- nare. Tyvärr är det mycket besvärligare att köra på.

Skelettjordar, växtbäddar, biokol

Fråga:

Några funderingar gällande skelettjordar, växtbäd- dar och biokol:

1. Drift och skötselbeskrivningar av skelettjordar (och eventuella skillnader kolmakadam eller jord- fylld), och även regnbäddar. Stockholm stad har ju sin växthandbok med utförandebeskrivning som är bra i anläggningsskedet, men när det kommer till tiden efter garantiskötsel, vad kan behöva göras och tänka på? Finns några rekommendationer?

2. Etablering av växter i kolmakadam. Jag har hört att det funnits svårigheter och skillnader i etablering i kolmakadam, vad ska man tänka på? Skill- nader perenner/vedartade buskar/träd? Skillnader mellan arter? Det man ska se till är att de växter som planteras i dessa substrat har ett välutvecklat rotsystem som har hög kapacitet och förmåga att direkt kunna ta upp vatten och näring.

3. ”Semi-regnbäddar”, hur kan man tänka om man vill ha vanliga planteringsytor som inte primärt ska kunna fyllas med vatten, men där en typ kolmakadam-växtbädd har fördelar att till exempel ta hand om visst stuprörsvatten, avvattning från ytor och minska risk för erosion? Kan det vara bra att blanda in mer (30–35%?) kol+kompost? Eller blanda kolmakadam+planteringsjord? Det kan ge en viss förbättring till att öka andelen organsiktmaterial i form av grönkompost, dock finns risken att det kan bli en större sättning i materialet då det organiska materialet försvinner.

4. Är lager med biokol nödvändigt i botten för fukthållning? Luckring av terrass? Bör man se till att inte terrassen är alltför dränerande, lägga tunt lager bärlager i botten för att inte det vatten som eventuellt kommer dit ska dräneras ut för snabbt?

5. Kostnadsbild för kolmakadam som växtsubstrat?

(5)

Svar:

Mina korta svar (utvecklades mer vid rådgivarda- gen i början av december):

1. I princip inget mer än vanliga rutiner för träd- plantering, det vill säga eventuellt tilläggsbevatt- ning vid extrema väderlekssituationer, som till exempel under sommaren 2018, men det är inte specifikt för just skelett- eller kolmakadamjordar.

2. Erfarenheterna från Stockholm, där man provat en stor mängd olika arter och sorter, är att man inte kan se att det ska vara någon skillnad. Det viktigaste är att se till att det utförs tillfredställande bevattning under garantitiden och att konstruktionen är utförd rätt.

3. Döda växt- och rotrester, och med tiden det organiska materialet i substratet som också ger ökad biologisk aktivitet, gör att det inte är säkert att den organiska halten initialt behöver vara mer än 25%.

Dessutom kan ytan bli mer känslig för kompaktering om halten organiskt material initialt höjs.

4. Ett lager med biokol mot terrassen anser jag inte är helt nödvändigt, däremot är det bra om terrassen inte är för genomsläpplig så att viss markfukt kan bibehållas i botten av växtbädden. Om en dränering anses nödvändig bör den snarare läggas med vat- tengången 10–20 cm ovan terrassen än på eller under, som i normala fall vid placering av dräneringar.

5. Cirka 2–4 gånger dyrare beroende av omfattning och utformning.

Örjan Stål

Uppbyggnad växtbädd på berg

Fråga:

Förstår att det här kan vara svårt att svara på utan att vara insatt i projektet. Frågan gäller en växtbädd ovanpå en bergterrass som lutar något, oklart hur mycket eftersom den ska först banas av för spräng- ning en bit ner. Men det handlar inte om någon brant lutning, max 1:5 skulle jag tro. Min fråga är om du tror att det behövs mineraljordslager, alter- nativt en yta av kross, närmast mot berget (under växtjorden)?

Svar:

Att anlägga en växtbädd direkt ovanpå en terrass av fast berg eller krossat berg går utmärkt, men det kommer att bli en bädd med speciella egenskaper.

Risken är framför allt stor att det blir en väldigt torr växtbädd eftersom bädden inte kommer att kunna hämta någon fukt underifrån, via kapillär stigning.

Om terrassen har en tydlig lutning bidrar det också till att göra bädden extra torr.

Du har inte skrivit något om vad som ska växa i bädden och inte heller hur djup växtbädd du vill ha. Huruvida bädden ska innehålla både ett övre och ett undre växtjordslager (det undre lagret har i AMA tidigare kallats mineraljordslager) är först och främst beroende på vad du vill ska kunna växa i bädden.

Ett övre växtjordslager bör inte vara djupare än 40 cm, och vill du kunna plantera buskar och träd be- höver bädden vara djupare än så, det vill säga även ha ett undre växtjordslager. Ju djupare växtbädd, desto mer fukt kan den också hålla. Med endast ett växtjordslager får du räkna med att det endast är torktåliga örtartade växter som kommer att kunna trivas långsiktigt.

Du frågar om jag tror att det behövs ett lager av kross mellan berg och växtjord för att förhindra erosion. Mitt svar är att det skulle kunna behövas om berget är påtagligt lutande, men att man då också måste räkna med att detta krosslager utgör ett dränerande skikt, vilket medför att växtbädden blir än torrare. Så länge lutningen är flackare än 1:4–1:5, och så länge det inte kommer betydande ytflöden från högre liggande terräng, har jag svårt att tro att erosion ska vara något problem. Vad gäl- ler frågan om luckring av terrass så är det inte rele- vant för bergkross.

Anders Folkesson

Jord med rätt lerhalt

Fråga:

Vi har problem att få jord, med rätt lerhalt, som är ogräsfri, vilket vi enligt AMA vill föreskriva. De som levererar jord här uppe har högst 1% lera i jorden och vill vi ha mer har vi fått frakta upp lera

(6)

från Skåne hit till Norrland (vilket vi gjort till ett särskilt viktigt projekt, men det är hiskeligt dyrt för att inte säga miljömässigt oförsvarbart att frakta upp jord så långt).

Det vi undrar är om det går det lika bra att odla i jordar som har 1% lerhalt och vad skulle konse- kvenserna bli på sikt och finns det annat man kan göra för att kompensera för denna ”lerbrist”? Eller finns det något annat sätt att framställa den jord som vi behöver och dessutom få den ”ogräsfri”?

Svar:

Jo, visst går det att odla och plantera i jord med lerhalt mindre än 1 %. Men det beror ju också mycket på vad som ska odlas/planteras. Är det för gräsmat- tor, buskage, träd, krävande perennplanteringer?

Större lerinnehåll i en jord säkrar ju ofta att det finns tillgång på näringsämnen över tid. Men nä- ringsämnen kan förstås alltid tillsättas om jorden i grunden är näringsfattig. Och får man igång en förnabildning och bra mikrolivsprocesser i en jord så kan även en ganska mager jord bli hyfsat pro- duktiv över tid. Men jag tror jag inväntar ditt svar på frågan om vad jorden ska användas till innan jag svara mer definitivt.

Anders Folkesson

Det är mest planteringar med buskar och träd det är fråga om. Både större och mindre planteringsytor.

Vissa omgärdade av hårdgjorda ytor, och vissa i parkmark. I enstaka fall är det väl fråga om perenner. Gällande lignoser är det inte så särskilt stor andel som är exotiska trädslag.

Svar:

Om det framför allt är träd och buskar som ska planteras ser jag inget problem att använda en jord med mindre än en procent ler som utgångspunkt.

Nu vet jag ju inte hur kornstorleksfördelningen i övrigt ser ut i din jord, men jag vågar mig på att gissa att det handlar om morän som innehåller en del sandigt och/eller siltigt material. För att en så- dan jord ska ge en god etablering och tillväxt för buskar och träd behöver den förbättras så att den

får bättre näringsinnehåll och förmodligen även större vattenhållande förmåga. Det bästa och enk- laste att göra då är att blanda in kompost. Ett problem med kompost kan förstås vara att den inne- håller ogräsrötter eller ogräsfrön. Det finns en del återvinningsföretag som tillhandahåller kompost som behandlats för att bli ogräsfri, men dels kan sådan kompost vara svår att hitta överallt i landet och ofta kan ändå inte 100% ogräsfrihet garanteras.

Att blanda in gödslad torv är naturligtvis en variant där man slipper ogräsproblematiken, men torv är ju en ändlig resurs som vi ska försöka undvika att använda.

Eftersom jord med liten lerhalt har svårt att hålla kvar näringsämnen över tid kommer man troligen att behöva mulcha planteringarna med organiskt material under några år efter plantering, så att man kontinuerligt förbättrar mullhalten och håller uppe näringsinnehållet. Med bättre tillväxt följer mer förnabildning, vilket i sin tur ger förutsättningar för ett riktigt bra mikroliv i jorden - och har man väl kommit dit blir jorden mer ”självgående” och mul- chning blir inte längre så nödvändigt.

Ett alternativ kan vara att blanda in näringsberikad biokol i jorden. Biokolet har förmågan att hålla kvar näringsämnen över mycket lång tid. Det är naturligtvis inget som hindrar att man arbetar av en kombination av kompost och biokol, för allra bästa resultat.

Anders Folkesson

Luftningsbrunnar

Fråga:

Var kan man hitta forskningsrapporter om behovet av luftningsbrunnar vid skelettjordar och trädplan- teringar? Finns svensk eller nordisk forskning att ta del av?

Svar:

Vi har en del försök på gång i Stockholm på Kar- lavägen där vi jämför traditionella skelettjordar fyllda med AMA-jord med nyare varianter med biokol/kompost samt den senaste versionen av biokol/makadam som Stockholm föreskriver. När det gäller luftning så får man bra syrenivåer i alla

(7)

de undersökta skelettjordarna. De nyare materialen som biokolmakadam är extremt porösa och har bäst syreinnehåll men vattnet rinner också igenom mycket snabbare. De kan alltså bli torrare.

I våra försöksytor finns det inlagda luftningsbrunnar och det fungerar. Svårt att säga hur det skulle se ut om man tog bort dem. Det antalet som man rekommenderar i Stockholm verkar enligt våra mätningar vara helt ok.

Tobias Emilsson

Gamla stubbar kan sprida honungs- skivling

Fråga:

Jag hoppas att du kan hjälpa mig med följande:

Sedan ett par-tre år har en kund haft problem med vitröta på pyramidalm och nu även Prunus maackii som står i anslutning. En av fyra almar har på grund av utbredningen av vitrötan tagits bort och nu är ytterligare ett träd på väg att helt förstöras av angreppen. Min fråga är om det kan vara honungsskivling som orsakar detta? Jag har inte sett några svampar men tydligen har det funnits svampar ti- digare då stubbar efter fällda Malus floribunda fått vara kvar. Jag bifogar bild från P maackii.

Svar:

Bilderna som kom på mejl går att förstora bättre och nu ser jag svarta trådar kors och tvärs, som jag bedömer vara honungsskivlingens rhizomorfer. Ett populärt engelskt namn på svampen är ”shoestring fungus”, skosnöresvampen.

Det är inte alltid så lätt att skilja rhizomorferna från rötter, men de ska vara svarta utvändigt och vita inuti. När man drar i dem, får de tvärsprickor. Då kan vi utgå ifrån att det är honungsskivling. Det handlar om rhizomorfer från en gammal stubbe, som växer ut i omgivningen och kan angripa andra träd och buskar i närheten. Vi vet inte om det hand- lar om en aggressiv art som Armillaria mellea eller och om det är en av de mer sekundära arterna som bara angriper försvagade träd. Men den har uppen- barligen spridit sig och då bör man utgå från att den kan sprida sig och döda fler träd.

Smittkällor är ofta gamla stubbar och det finns uppgifter om att en stubbe kan ha spridit smitta i 30 år, så det är all idé att ta bort eller åtminstone stubbfrä- sa resterna av angripna träd. Rhizomorferna sprider smittan vida omkring i omgivningarna men mycel kan också sprida smitta direkt mellan träd och buskar, om träd och buskar växer nära varandra.

Sporspridning har endast betydelse för långväga spridning till nya områden.

Honungsskivlingar är vanliga i naturen och i skog- och naturmark görs ingen bekämpning. I parker och trädgårdar bör man överväga åtgärder. Den mest effektiva åtgärden är noggrann stubbröjning.

Inga grova rötter får lämnas kvar. Sedan fräses stubben noggrant. Det finns en rekommendation om att vänta minst ett år innan nyplantering och att sedan plantera med växtslag som anses mot- ståndskraftiga mot honungsskivling. Uppgifter om sådana finns i faktabladet som nämns nedan. De är från ett faktablad från Forestry Commission i Storbritannien 1991. Även gamla stubbar liksom stressade exemplar av resistenta arter kan angripas och sprida smitta, så helt säkert är det inte. Från uppgifterna i faktabladet kan jag konstatera att de tre släkten du nämner i frågan Ulmus, Malus och Prunus hör till de mest mottagliga.

(8)

I parker och trädgårdar med värdefulla växter kan man förebygga spridning genom barriärer i marken. Djupet varierar mellan 40 och 110 cm enligt litteraturuppgifter men om det vanligaste djupet för rhizomorferna är 30 cm, kan man kanske nöja sig en halvmeter. Lucker jord kräver djupare barriär.

Det finns uppgifter om att biologisk bekämpning med Trichoderma sp. skulle kunna användas i före- byggande syfte men jag har ingen information om hur det i så fall ska gå till.

Det finns flera arter av honungsskivling, varav flera bara angriper stressade och försvagade träd och buskar. De mest aggressiva är Armillaria mellea på lövträd och Armillaria ostoyae på barrträd. Det finns många intressanta detaljer om honungsskivlingar och jag har letat efter någon fyllig beskriv- ning på nätet om honungsskivling i parker och trädgårdar att hänvisa till men hittar ingen. Det finns dock ett gammalt Faktablad om växtskydd Trädgård 85 T från 1995 som jag skrev efter nära diskussioner med Pia Barklund, dåvarande fältmy- kolog vid institutionen för skoglig mykologi och patologi vid SLU i Uppsala. Till och med Wikipe- dia hänvisar till mitt faktablad. Tyvärr avstod SLU

från att lägga ut den tidigare faktabladserien på nätet, när de slutade sälja den. Jag har sett att uppgifter om namn på arterna inte längre stämmer. I Artportalen hos Artdatabanken finns aktuella namn men utan närmare beskrivningar eller referenser till hur man skiljer dem åt.

När jag skrev faktabladet 1995 var den för lövträd aggressiva arten Armillaria mellea inte säkert kon- staterad i Sverige även om man antog att den fanns redan då. I Artportalen har den fått namnet sydlig honungsskivling men av en fyndkarta ser det ut som om den finns i hela landet. Då är det bra att veta att Armillaria mellea även används som ett samlingsnamn för hela gruppen honungsskivling.

Ingrid Åkesson

Slemsvamp på päronträd?

Fråga:

Vi har ett päronträd (Greve Moltke), ålder cirka 40 år. På endast några dagar har det kommit någon form av påväxt på stammen. Det verkar som om barken lossnar. Skickar med en bild som visar det hela. Vad är det och behöver det åtgärdas?

Slemsvamp på päron.

(9)

Svar:

Det ser ut som påväxt av någon svamp/slemsvamp, som jag dock inte känner till. Det är inte en skadebild som jag sätter i samband med någon skadegörare. Därför behöver man inte göra något.

Om barken lossnar, är den sannolikt död av någon annan orsak.

Ingrid Åkesson

Ny typ av galler på lönn

Fråga:

Vi har köpt in en lönn (Acer platanoides fk Ul- tuna) till vår kommun. Trädet har små bölder på stammen som vi är fundersamma över vad det kan vara? Bifogar en bild. Skulle bli väldigt tacksam för en bedömning av vad det kan vara.

Svar:

Bilden på lönnen med de små bölderna, gallerna eller vad man ska kalla dem associerar inte till något omedelbart svar men sätter igång tankarna.

Annars är det för det mesta lätt att hitta orsaken till gallbildningar, eftersom de ofta är artspecifika ger karaktäristiska symptom.

I en liten bok om brittiska gallbildningar på olika växtslag fick jag ett uppslag på ett gallkvalster som skulle kunna ge galler på skott av lönn, Eriophyes heteronyx. Jag sökte vidare på namnet men det visade sig att angreppen sker på årsskotten och inte på stammarna. När jag var på väg att ge upp, fann jag uppgifter om gallkvalster i två böcker på nätet och hade turen att hitta ett kort avsnitt om ”stem galls” på lönn som kan orsakas av gallkvalster.

Bara få gallkvalster orsakar stamgaller. Kvalstren tränger in genom lenticeller eller sprickor under knoppfjällen. Gallerna bildas av trädets vävnader som svar på angreppet. Gallerna är mycket små men sitter så tätt att de flyter samman. De bildas visserligen på årsskotten men sitter kvar, förvedas och blir bruna, så att de syns även senare på grenar

och stammar. Det är denna symptombild som syns på din bild.

Jag föreslog efter gissning och detektivarbete Eri- ophyes heteronyx som hade bytt namn till Aceria heteronyx i den nyare boken av Vacante. Det fick förbli en gissning, eftersom arten inte finns konsta-

(10)

terad i Sverige enligt Artfakta på Artdatabanken.

Lönnen är en E-planta och trädet är odlat i en svensk plantskola.

Då frökällan är Ultuna skickade jag bilden till Tomas Lagerström i Uppsala och frågade om han eller Maj-Lis Pettersson möjligen har sett detta tidigare (utan att skriva vad jag hade kommit fram till). De hade inte heller sett symptomen och Maj-Lis skickade vidare till fältentomolog Åke Lindelöw. Det resulterade i att jag fick ett mejl om att de också hade kommit fram till att det bör vara Aceria heteronyx. Det är alltid spännande med fynd av nya skadegörare men sedan kom ytterligare information från Maj-Lis som hade sett en notis om att Aceria heteronyx hade hittats i Storvreta 1916.

Ingen av oss har sett eller hört talas om den tidigare, så för oss är den ny och hittills kan man säga att den är ovanlig.

Vad betyder detta för den unga lönnen? Det finns inga uppgifter om skador andra än de gallbildningar som beskrivs ovan och efter informationen i mina referenser är gallkvalstren bara aktiva på års- skotten. Nu när jag sammanställer detta hittar jag ytterligare en länk till en bilddatabas hos Entomo- logical Society of America med bilder, där det ser syns kraftiga symptom. Där används det engelska namnet ”field maple bark gall mite”:

https://www.insectimages.org/browse/subimages.

cfm?sub=57089

Samma bilder finns i andra bilddatabaser och foto- grafen är en forskare i Ungern.

Hör gärna av er om ni har sett detta symptom och hur det utvecklas.

Referenser.

F.B. Stubbs. Provisional Keys to British Plant Galls. The British Plant Gall Society. 1986.

E.E. Lindquist, J. Bruin, M.W. Sabelis. Eriophyoid Mites: Their Biology, Natural Enemies and Con- trol. Elsevier 1996 - 787 s.

V. Vacante. Handbook of mites of Economic Plants. CABI 2015.

Ingrid Åkesson

Revidering av svensk standard för lekredskap

Fråga:

Jag har hört att svensk standard för lekredskap har genomgått en större förändring under hösten 2020 beträffande installation, besiktning, underhåll och drift. Har du möjlighet att i korthet berätta löite om detta och ange några av de viktigaste ändringarna och hur de påverkar olika yrkesgrupper som kommer i kontakt med lekplatsmiljöer?

Svar:

Från och med oktober 2020 gäller en ny standard för installation, besiktning, underhåll och drift, SS-EN 1176-7:2020. Ändringarna är omfattande, bland annat har den gamla standardens rekommendationer i de flesta fall omvandlats till krav, vilket bland annat ställer nya krav på kompetens för olika yrkesgrupper som på något sätt kommer i kontakt med lekplatsen. Nedan ges exempel på några av de nya eller ändrade kraven.

Installationsbesiktning

Vid färdigställande av en lekplats eller efter betydande ändringar av lekredskap eller ytbeläggningar ska en installationsbesiktning genomföras. Lek- platsens ägare ska säkerställa att den person som genomför besiktningen har erforderlig kompetens för att kunna fastställa lekplatsens övergripande säkerhetsnivå.

Besiktningar

Föreskrivna besiktningar delas in i fyra olika ni- våer, a) Installationsbesiktning, b) Rutinmässig visuell besiktning, c) Funktionsbesiktning och d) Årlig besiktning. Gällande kravet på kompetens för person som genomför besiktning anges CEN/

TR 17207 (tillämpas ej i Sverige) eller nationella regelverk/standarder. I skrivande stund utgörs detta för närvarande av kravspecifikation för certifiering av besiktningsmän av platser för lek, motion eller annan utevistelse samt lekredskap utifrån SS-EN 1176 och SS-EN 1177. Denna certifiering sker under ackreditering av SWEDAC och inriktar sig i huvudsak på besiktningsnivå a) Installationsbesikt- ning och d) Årlig besiktning.

(11)

Förutom krav på kompetens anger standarden krav på oberoende i förhållande till besiktningsobjektet, vilket bland annat innebär att besiktningsmannen inte direkt ska vara involverad i installationen av lekplatsen eller inte är ansvarig för eventuella kor- rigeringsarbeten eller kostnader.

Drift- och underhållsplan

För att minska risken för olycksfall ska den drift- ansvarige för lekplatsen säkerställa att en lämplig drift- och underhållsplan upprättas. Vad drift- och underhållsplanen minst ska omfatta framgår i detalj av SS-EN 1176-7, 7.1 Rutinmässigt underhåll.

Personal/person som utför underhåll

Standarden ställer krav på att endast kompetent personal/person ska utföra underhållsuppgifter.

Vidare hänvisas till nationella regelverk/standarder för att upprätthållande av kompetensnivå, något som i skrivande stund saknas i Sverige.

Övriga krav på kompetens

I SS-EN 1176-7, 8.1.1 anges krav på kompetens för all personal/personer som är involverade i utformning, installation, besiktning, underhåll och drift.

Detta innebär att krav på sådan kompetens ställs på projektörer, entreprenörer och personal i lekplats- ägarens egen organisation.

Dokumentation

Kravet på dokumentation gäller anteckningar för alla åtgärder som vidtas inom ramarna för lekplatsens säkerhetshantering. Exempel på annan dokumentation är handlingar beträffande besiktnings- och provrapporter, utformning och anbud. Övriga krav anges i SS-EN 1176-7, 8.2.2.

Jan-Olof Gullberg

Säker naturstensbeläggning för hård trafikbelastning

Fråga:

Letar referensexempel på korsningar med mycket hård trafikbelastning (korsning med svängande bus- sar vid resecentrum) där natursten har använts. Vilka rekommendationer ger ni angående stendimensioner och läggningsmönster för granit i en sådan situation och har ni tips på något bra referensexempel.

Svar:

Traditionell beläggning med storgatsten är den ab- solut säkraste. Det är en väl beprövad konstruktion som fortfarande håller om det utförs rätt.

Standard storgatsten 210x140x140 mm, alla sidor klippta/råkilade, lagd i obundet sättlager av makadam 2/4 mm. Enligt AMA Anläggning 20 DCG .112 och Stenhandboken Utemiljö okt 2020 med bilaga ”Dimensionering av sten beläggning och överbyggnad i stadsliknande miljöer”.

Avgörande för att beläggningen skall klara tung trafikbelastning är att överbyggnaden utförs helt enligt anvisningar i AMA Anläggning. Det krävs stabila mothåll i form kantsten enligt AMA An- läggning 20 DEC.14 och Stenhandboken Utemiljö 6.5.3.

Tillverkningen av gatstenen och sättningen är båda ett hantverk. För att resultatet ska hamna på en fackmannamässig nivå fodras att tillverkaren av gatstenen och stensättaren ges tid att utföra sitt hantverk på ett korrekt sätt. Stenmaterialet måste vara en stensort som lämpar sig för gatstenstill- verkning. I Sverige finns tillgång på förstklassig gatsten och kunniga stensättare, men under senare år har prispress på gatsten och sättning lett till tidspress som medfört kvalitetssänkningar. Om, som i detta fall, stora krav ställs på kvalitetsnivån rekommenderas därför att det redan i anbudshand- lingarna ställs kravet: normerande förbesiktning, så att anbudsgivaren tar med dessa krav i sin anbuds- kalkalkyl.

Några anvisningar:

Bärlager, 0/32, packat enligt anvisningar, cirka 80 mm tjockt.

Sättlager: makadam 2/4 enligt AMA Anläggning 20 tabell DCG/1, 50±10 mm.

Fog: makadam 2/4 enligt AMA Anläggning 20 tabell DCG/1. Fogbredd 3 mm max 15 mm.

Storgatsten av en stensort som har de rätta klyv- egenskaperna: 210±30 x 140±10 x 140±10 mm, alla sidor klippta. Enl SS-EN 1342 klass 2.

Exempel på fungerade beläggningar finns utanför många resecentra.

Kurt Johansson

(12)

Träkubb som markbeläggning

Fråga:

Vi har en äldre markbeläggning från tidigt 60-tal med träkubb som skall bevaras. Kubben börjar bli allmänt skadad i de övre delarna, men tanken är att återanvändas genom kapning och omsättning. Gäl- lande behandling av ytan, vad kan behövas?

Vi har också sökt efter tillverkare av ny träkubb för markbeläggning, men inte hittat någon. Tacksam för tips på tillverkare.

Svar:

Det är fantastiskt att det finns träkubbsytor som hållit ända från tidigt 60-tal fram till idag! Och det vore ju väldigt fint om ni kunde kapa och återan- vända materialet. Men vet du hur träet i denna yta varit behandlat? Luktar det tryckimpregnering eller kreosot? Eller har man faktiskt använt extremt motståndskraftigt trä, såsom kärnved från ek?

Jag känner faktiskt inte till någon som tillverkar träkubb i dagsläget, en snabb internetsökning gav heller inget resultat. Men det vore ju ganska enkelt att själv tillverka sådan. Och i det sammanhanget skulle det ju vara önskvärt att kunna undvika att använda miljöskadlig impregnering. Modern tryckimpregnering är förvisso mindre skadlig än sådan som använts under tidigare decennier, och vore väl ändå rimlig att använda i det här fallet, men jag vill verkligen slå ett slag för just kärnveden av ek. Jag har sett åtskilliga stängselstolpar i ek som efter 70- 80 år fortfarande är i väldigt gott skick. Jag skulle i ert ställe anlita ett sågverk för att ta raka ekstockar och först svarva bort den yttre, mjukare veden, sedan kapa den återstående kärnveden i lämplig längd. Kubben skulle man sedan kunna dränka i olja eller tryckimpregnera, men jag menar att detta egentligen bara i mindre utsträckning skulle öka hållbarheten på ett redan väldigt motståndskraftigt material.

Anders Folkesson

(13)

Nytt nummer av Tidskriften STAD

Temat för Tidskriften STAD nummer 31 är Den urbana normen – Måste stad och land vara varan- dras motsats? Läs artiklar som Ligger framtiden i landsbygden?, Landsbygd inget offer för urbanise- ring och debattartikeln I skavet mellan urbant och ruralt.

Prenumeranter och partners får tidskriften hem- skickad till brevlådan, övriga kan köpa den i Movi- ums webbokhandel.

Nya filmer

Under jubileumsåret 2020 gör Tankesmedjan Mo- vium vid SLU och FSS – Föreningen Sveriges Stadsträdgårdsmästare – en serie om sex kortfilmer, för att tillsammans uppmärksamma det gemensamma arbetet med att utveckla landets urbana utemiljöer utifrån olika perspektiv. Våra parker och gröna stadsrum är viktiga för stadens invånare idag precis som förr. Med ett historiskt perspektiv sätter

vi fokus på utvecklingen i våra städer och får intressanta kopplingar mellan då och nu och lyfter fram vad som har styrt utvecklingen fram till våra dagar.

Den femte filmen kommer ut i januari och handlar om parker och stadsrum för fyra årstider. Vi hör bland annat Kristina Höijer berätta om Fyra årsti- ders park i Sölvesborg (ovan) och SLU-forskaren Jitka Svensson reflekterar om ljusets betydelse.

Stadsträdgårdsmästarna Frida Larsson i Östersund och Michael Öhman i Luleå ger sina perspektiv på hur de arbetar med årstidsväxlingarna.

Den sjätte och avslutande filmen kommer att hand- la om framtiden, med bland annat Tankesmedjan Moviums verksamhetsledare Caroline Dahl och FSS:s ordförande Lars Johansson.

Håll utkik efter filmerna på Moviums YouTube- kanal https://www.youtube.com/channel/

UC3hD2Nwsmc9D_O-siwHFzRQ och i Moviums sociala medier.

Nytt partnerskapsprojekt beviljat

Höstens ansökningsomgång för att söka projektme- del från Movium Partnerskap är nu avklarad och projektet Naturbaserade leklandskap för barn och unga beviljades stöd.

I projektet samarbetar en tvärvetenskaplig konstel- lation av forskare och praktiker i det konceptuella, designmässiga och tekniska arbetet med att utveckla naturbaserade lekmiljöer.

Nyheter

(14)

Vi befinner oss i en utveckling där avskalade och tillrättalagda platser håller på att bli norm för barn och ungas utemiljöer. Ofta ligger fokus på inköp och utplacering av standardiserade lekredskap.

Chansen till kontakt med omgivande landskap, flora och fauna i vardagen är ofta liten. Samtidigt finns det ett stort intresse av att försöka skapa mer komplexa leklandskap i många kommuner. Syftet med projektet är att möta detta intresse med en teori och en praktik kring hållbara naturbaserade leklandskap. Projektet prövar en synvända där naturmark tas som utgångspunkt för anläggning och design av lekmiljö.

Politik för Gestaltad livsmiljö

Politik för Gestaltad livsmiljö den 19 januari 2021, webinarium arrangerat av Arkitekturakademin &

SLU Landskap i samarbete med Tankesmedjan Movium och ArkDes för att lyfta frågor om kva- litet och relevans i gestaltning av våra livsmiljöer.

Inspel, framtidsspaningar och kunskapsutbyte står på agendan och kommer från bland annat riksdags- ledamot Karolina Skog, riksarkitekt Helena Bjarne- gård, och Erik Westholm, tidigare framtidsforskare vid SLU.

https://arkdes.se/kalender/

Publika parker och stadsrum 2021

Den 22 april i Lund är Movium med och arrang- erar konferensen Publika parker och stadsrum – mötesplatsen för alla som jobbar med publika anläggningar i offentlig eller privat regi. 2020 års konferens fick ställas in i sista stund när pandemin stängde ner alla aktiviteter, men nu tar vi nya tag.

Vi tror att många vill och behöver inspireras av platser och besöksmål genom spännande föreläs-

ningar. Lunds kommun är värdstad och erbjuder guidade stadsvandringar dagen före, men för att säkra att konferensen kan genomföras oavsett co- ronaläget i april kommer den huvudsakligen att erbjudas digitalt. Programmet kommer att presente- ras löpande och anmälan öppnar i slutet av januari via Moviums hemsida.

Movium Fakta om grönplanering

Städernas och landskapets gröna och blå kvaliteter blir allt viktigare för att skapa ett långsiktigt håll-

Nytt försök i Lund 2021.

(15)

bart samhällsbyggande. Men hur planerar vi för dessa värden på ett strategiskt sätt? Faktabladet Grönplanering – en kort handledning är författat av Per Blomberg, planeringsarkitekt och projektle- dare för EU-projektet Urban Links 2 Landscape i Kristianstad kommun.

Prenumeranter på Movium Fakta och Moviums partners kan som vanligt ladda ner faktabladet som pdf från Moviums hemsida, övriga kan köpa det i Moviums webbokhandel.

Låt staden grönska

Genom att låta grönskan ta plats i våra städer bidrar vi till ökad hälsa, livskvalitet och biologisk mångfald. Samtidigt blir den grönskande staden ett viktigt verktyg för att hantera negativa effekter av klimatförändringen så som värmeböljor eller extrema skyfall. Föreläsningsserien i åtta avsnitt sprider kunskap och inspiration om urbana ekosys- temtjänster och är en del av Rådet för hållbara stä- ders arbete och arbetet med politiken för gestaltad livsmiljö.

Bakgrunden är att Arkdes, Boverket, Naturvårds- verket, Naturskyddsföreningen, C/O City, Tan- kesmedjan Movium vid SLU och Akademien för landskapsarkitektur (SA) planerade en konferens om urbana ekosystemtjänster som skulle tagit plats på ArkDes/Moderna museet i maj. Istället för att skjuta upp eller göra om den till digitalt format fick vi chansen att göra en samproduktion med UR Samtiden som når en betydligt större och bredare publik än vad vi brukar göra.

https://urplay.se/serie/219435-ur-samtiden-lat- staden-gronska

2021 års designtävling igång

2021 års designtävling för studenter på teman kring begravningsplatser är i år platsbunden och handlar om formgivning av minneslunden, och dess närliggande ytor, på Östra kyrkogården i Malmö.

Östra Kyrkogården, gestaltad av Sigurd Lewerentz, invigdes 1921 och 1960 kompletterades den med en minneslund, också den gestaltad av Lewerentz.

Årets designtävling söker efter idéer om hur be- gravningsplatsen kan behålla och utveckla sin

funktion som mötes- och minnesplats i Sigurd Le- werentz anda.

Tävlingen arrangeras av Tankesmedjan Movium vid SLU, Sveriges Kyrkogårds- och Krematorie- förbund (SKKF) och Sveriges Stenindustriförbund och SLU. Studerande vid SLU:s program för landskapsarkitektur, landskapsingenjör och trädgårdsin- genjör – design är välkomna att delta i tävlingen.

Tävlingens vinnare kommer att utses på SKKF:s rikskonferens den 17–18 maj 2021 i Malmö.

https://www.movium.slu.se/produkter-amp-tjan- ster/utbildning?article=framtidens-minnesplats- ostra-kyrkogarden-i-malmo

Ljusföroreningar – underskattat miljöproblem

När allt mer av landskapet och en allt större del av dygnet belyses, minskar livsutrymmet för nattlevande arter. I många livsmiljöer påverkas artsammansättning och ekologiska processer – för- ändringar som vi människor kan ha svårt att förstå eftersom vi i stor utsträckning är blinda, både bildligt och bokstavligt, för de ljusföroreningar vi sprider.

Belysningen finns i väg- och gatumiljö, industri- områden, bostadsområden, trädgårdar, parker, fönster, och på fasader, och gör att ljuset sprids över omgivande landskap och mot natthimlen. Ar- tificiellt ljus sprids över en allt större del av dygnet, över större områden och med allt mer dagsljuslik- nande ”vitt” ljus.

Foto: XMinusOne (CC)

(16)

Ljusets ekologiska effekter är komplexa och beror på belysningens karaktär och egenskaper, såsom ljusstyrka, riktning, polarisering och flimmer. Det är därför viktigt vilken ljuskälla, effekt, ljussprid- ning med mera, som används.

Även ljusets omfattning i tid och rum är av eko- logisk betydelse. För arter som undviker ljus kan det krävas sammanhängande mörka områden eller korridorer för att de skall överleva. På liknande sätt kan vissa tider på dygnet och året vara kritiska för till exempel födosök, reproduktion eller migration.

https://www.slu.se/forskning/kunskapsbank/mil- joanalys/ljusfororeningar/

Minskad försurning

Kalkning av sjöar och vattendrag för att motverka försurningen från surt regn är en av de största miljö- vårdssatsningarna i Sverige. För närvarande kalkas det för 165 miljoner kronor per år. En ny analys visar att hälften av kalkningarna kan avslutas.

I takt med att det sura nedfallet har minskat och vattendragen börjat återhämta sig, behöver kalk- ningsinsatserna ses över, så att inte onödig kalkning sker. Målet är att vi bara ska ha naturligt för- surade vatten i Sverige.

För att kunna göra en bedömning av var kalkningen kan upphöra har SLU på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten och i samarbete med länsstyrel- serna genomfört en undersökning av vattenkemin i 1 469 kalkade vattendrag. Dessutom har 1 101 okalkade referensvattendrag provtagits.

Resultaten visar att försurningen kvarstår i hälften av vattendragen där de flesta ligger i sydvästra delen av Sverige. Detta bekräftar resultat från tidigare undersökningar i kalkade sjöar. I övriga landet kan kalkningen minska betydligt.

https://www.slu.se/forskning/kunskapsbank/mil- joanalys/kalkningsanalys/

ArkDes Think Tank Open Call

Du som arbetar med arkitektur, form och design kan söka 250 000 kr för att genomföra ett pro-

jekt på temat Gemensamma rum och mellanrum.

ArkDes Think Tank söker projekt som handlar om utmaningsdriven arkitektur och design där kun- skapsluckor kopplat till hållbar stadsutveckling och gestaltad livsmiljö identifieras och utforskas.

Sista anmälningsdatum 14 februari.

https://www.hallbarstad.se/arkdes-think-tank-open- call-2021/

Mindre orter har stor potential till hållbar omställning

Chalmersforskaren Nils Björling ser potentialen till hållbar omställning i Sveriges mindre orter – men också att det behövs både resurser och kunskap för att den fysiska miljön ska stödja utvecklingen.

Nils Björling arbetar i sin forskning med glappen och relationerna mellan stad och landsbygd. Nyli- gen avslutade han, tillsammans med Liv Sonntag, Tinna Harling och Björn Ohlén, en förstudie åt Västra Götalandsregionen där de föreslår hur kom- munerna kan få stöd i sitt arbete med gestaltad livsmiljö. Ett av förslagen är kunskapsspridning genom så kallade ”rurban planning talks”, det vill säga workshops för kommuner som befinner sig i mellanläget, som varken är stad eller landsbygd utan en slags hybrider.

https://arkitekten.se/nyheter/mindre- orter-har-stor-potential-till-hallbar-

omstallning/?utm_campaign=unspecified&utm_

content=unspecified&utm_medium=email&utm_

source=apsis-anp-3

Reseguide till framtida fossilfri stad

Besök flytande bondgårdar, ät artificiellt kött och ta del av kultur tillägnad järnet, plasten och bilen.

I den fiktiva staden Notterdam år 2045 är nästan alla upplevelser fossilfria. Med en nyligen lanserad reseguide från framtiden hoppas en grupp Lunda- forskare inspirera till förändring genom att gestalta en hållbar stad med humor, fantasi och konkreta exempel.

– Reseguiden blir ett sätt att berätta om en framtid som annars kan vara svår att föreställa sig, säger

(17)

Ludwig Bengtsson Sonesson, forskarassistent och numera masterstudent vid Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling, LUCSUS. Han har producerat guiden tillsammans med forskarna Paul Raven och Johannes Stripple, verksamma vid statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet.

Rough Planet Notterdam 2045, som reseguiden heter, är baserad på dagens Rotterdam i Holland, med skillnaden att staden är helt fossilfri och att året är 2045. Syftet är att visa hur livet kan te sig i en framtid utan olja, gas och diesel. Där vardagen karaktäriseras av återbruk, återvinning, grön teknik, nya sätt att resa och hållbar matproduktion.

https://static1.squarespace.com/

static/59f0cb986957da5faf64971e/t/5f7c863c15d8 b82a15383315/1601996400562/RoughGuide.pdf

Biokol kan sanera jordar

Biokol kan sanera lätt förorenade jordar och kraf- tigt minska spridningen av PAH, polycykliska aro- matiska kolväten. Det innebär bättre förutsättningar för växtlighet och nya möjligheter för användning av mark i städer. Det visar ett forskningsprojekt som undersökt biokol som saneringsmetod och förutsättningarna för produktion av biokol från organiskt avfall.

Under 2018 startade SGI tillsammans med Nord- västra Skånes Renhållnings AB (NSR), Sveriges lantbruksuniversitet, (SLU), Örebro Universitet (ORU) och Kungliga Tekniska högskolan (KTH) forskningsprojektet Biokol – från organiskt avfall till resurs för nyttiggörande av jordavfall. Pro- jektet har bland annat utrett förutsättningarna för produktion av biokol från organiskt avfall och möj- ligheterna att tillämpa tekniken med biokol för att sanera jord i urbana miljöer.

– Kolet kan likt en tvättsvamp hjälpa till att hålla vatten, luft och näring i jorden och skapa bättre för- utsättningar för växtlighet. Porositeten, och kolets stora yta, ger också goda möjligheter att fastlägga föroreningar, säger Anja Enell, forskare på SGI.

Flera laboratorieförsök har visat att både tungme- taller och organiska miljögifter kan fastna på kolet, då det blandas med förorenad jord.

– Om samma effekt kan fås under naturliga förhål- landen skulle det betyda lägre biotillgänglighet av föroreningarna, vilket innebär att jorden blir mindre giftig och risken för utlakning till grund- och ytvatten minskar.

Några resultat och slutsatser från projektet:

- En inblandning av 3 viktprocent biokol räcker för att radikalt minska spridningen av PAH – ut- lakningen minskade med 99 procent jämfört med obehandlad jord. Effekten på koppar, kvicksilver och zink var också god, men val av biokol spelar stor roll.

- Biokol fungerar sämre för anjoniska ämnen och kan öka spridning av arsenik, krom, molybden, antimon och vanadin.

- Livscykelanalysen visade att biokolbehandling har betydligt lägre miljöpåverkan jämfört med gräv-schaktsanering och deponering. Biokol som åtgärdsteknik har till och med ett negativt CO2- utsläpp under rådande svenska förutsättningar!

Ett viktigt nästa steg är att verifiera teknikens håll- barhet. Mer forskning behövs för att undersöka hur biokol i sig självt står emot nedbrytning och hur beständig själva behandlingen är med avseende på olika föroreningar och jordavfall.

https://www.sgi.se/sv/om-sgi/pressrum/aktuellt/

biokol-gor-jorden-mindre-giftig/

Fortsatt bekämpning av almsjukan

Bekämpningen av almsjukan på Gotland har från flera håll lyfts fram som ett lyckat naturvårds- exempel. Sedan EU-finansieringen av projektet tog slut 2018 har framtiden för satsningen varit osäker – men nu står det klart att bekämpningen får en fortsättning. Bekämpningen började som ett EU-projekt, men nu har Skogsstyrelsen och Natur- vårdsverket beslutat att åtgärderna ska fortsätta.

(18)

– Fortsatt bekämpning är en förutsättning för att almbeståndet inte ska kollapsa. Om beslutet hade blivit att avbryta bekämpningsåtgärderna nu skulle förmodligen de flesta almar vara döda inom en 15-årsperiod, säger Karin Wågström, skogskonsu- lent på Skogsstyrelsen.

https://www.extrakt.se/bekampning-av-almsjuka- pa-gotland-kan-fortsatta/

Cykla i trädtopparna

Belgiska BuroLandschap och De Gregorio & Part- ners har skapat en cirkulär bana kallad Cycling Through The Trees som del av cykelnätverket i provinsen Limburg. Som namnet antyder är Cyc- ling Through The Trees ett upphöjt stråk som tar cyklisterna upp till trädtopparna, tio meter över marken.

https://www.visitlimburg.be/en/cycling-through- the-trees

(19)

Nya perspektiv på rekreation i den täta staden

Hanna Peinert, Nik Luka & Mattias Qviström Den täta staden har under de senaste decennierna framstått som synonym med den hållbara staden.

Ett av argumenten för tätheten har varit målet att underlätta för hållbara transporter, främst så kallade aktiva transporter (cykel och gång) och kollektivtrafik. Däremot har fritidens transporter och olika former av ”mobiliteter” som har med rekreation att göra hamnat i skymundan, åtmins- tone före alla de nedstängningar och uppma- ningar till självvald karantän som kom att prägla 2020. Kanske bjöd pandemin på ett smakprov på närmiljöns betydelse för vardaglig rekreation i den hållbara staden? Utmaningen är komplex. Å ena sidan behöver fritidens transporter bli håll- bara, till exempel genom att aktiviteterna bedrivs i närområdet. Å andra sidan behöver vi röra oss betydligt mer under fritiden, vilket ställer ökade krav på (bland annat) utemiljöns utformning.

Till detta kommer frågor om social rättvisa: på många håll är det de utsatta områdena som förtä- tas, och det är där befolkningen är minst fysiskt

aktiv. Att föra in rekreation och fritidens resor i ekvationen den täta staden kan därmed ställa tidigare förgivettagna föreställningar om hållbart byggande i nytt ljus.

Med målet att öppna upp en vid och tvärveten- skaplig diskussion om rekreation i den täta staden genomfördes en digital konferens i början av oktober i år. Evenemanget arrangerades av SLU i samarbete med McGill University i Montréal, inom det av Formas finansierade projektet ”Håll- bar mobilitet i den täta staden”. Den här artikeln ger en inblick i några av presentationerna. Vi hoppas att de korta sammanfattningarna ska inspirera till fortsatta diskussioner om hållbarhet, rekreation och stadsbyggande, och öppna upp för en vidare diskussion om hållbarhet bortom dagens enögda förtätningsmodell.

Barn i rörelse

Ett centralt tema vid konferensen var barns lek och aktiva transporter i staden. I presentationerna som redovisas här utforskas förutsättningarna för barns rekreation och rörelse i staden.

Den täta staden med ett myllrande stadsliv är den rådande normen inom dagens planering. Men ger den normen utrymme för den rekreation som behövs för vårt välmående? Foto: Nik Luka.

(20)

Karin Book, från Malmö universitet, forskar om mötet mellan idrott och stadsplanering. Hon konstaterar att hur, var, när och om vi tränar och är fysiskt aktiva håller på att förändras. Det finns ett minskat intresse för organiserad idrott och fysisk aktivitet, en trend som märks särskilt tydligt bland tonårstjejer. Book berättade om projektet Equalizer har som mål att förändra användningen av befintliga platser för att göra dem mer inkluderande. Projektet genomfördes i tre steg. Först identifierades barriärer för använd- ning tillsammans med boendegrupper, därefter identifierades normer genom att störa befintliga

mönster, och till sist genererades erfarenheter av situationen, både barriärer och möjligheter. Bar- riärer som identifierades var en svårighet att bry- ta mot normer, skarpa platsgränser och brist på socialt och organisatoriskt stöd. Ett antal insatser gjordes för att uppmuntra ett mer inkluderande användande av platserna. Normer har bland annat att göra med representation. Därför sattes bilder på fotbollsspelande tjejer upp, för att påverka förståelsen av platsen. Basketnät monterades på utsidan av fotbollsplanen, för att öppna upp för andra sätt att använda platsen. Fotbollsmatcher organiserades för tjejer, vilket ledde till att poj-

Superkilen, Köpenhamn. Ett försök att föra in lekfullhet och fysisk aktivitet i staden. Foto: Nik Luka.

(21)

kar bad att få vara med. Efter projektets slut har fler tjejer fortsatt använda fotbollsplanen, både de som var involverade i projektet och kompisar som de bjudit med.

Juan Torres, från Université de Montréal, pre- senterade en syntes av olika studier om barns väg till skolan. Han menar att placeringen av skolorna har en enorm påverkan på barns mobilitet. En stor del av deras vardagliga rörlighet är kopplad till skolpromenaden. Det är också vid denna ålder som våra rörelsevanor etableras. Att gå till skolan är en aktivitet där det är svårt att skilja mellan rörelse för nöje och rörelse med målet att gå till skolan, vilket väcker frågan var rekreation börjar och slutar. Att gå till skolan kan därmed ses som en form av rekreation. När vi talar om resorna till skolan så är det viktigt att ha riktningen i åtanke; barnen rör sig på olika sätt på vägen till och från skolan (till exempel i större utsträckning i grupp på hemvägen). Att inkludera barn i gatulandskapet handlar om att lägga fokus på barnens förmåga och deras egna upplevelser av sin vardagsmiljö och lek. Vägar är inte bara platser för transport, utan också för lek på väg till skolan. Torres påpekar även att planeringen av barnens platser inte endast borde göras för barn utan också med dem.

Trine Agervig Carstensen, från Köpenhamns universitet, skildrade i sin presentation vilka faktorer som formar äldre barns cykelvanor och hur vi kan förstå relationen mellan lokalmiljön och barns dagliga cyklande. Studien baserades på intervjuer med barn och föräldrar i Köpenhamns- området. Det konstaterades att föräldrarnas upplevelse av hur cykelvänlig en miljö var be- rodde på mängden cykelbanor, antal korsningar samt trafiktäthet och hastigheten på fordonen.

Föräldrar var viktiga för att främja cyklande vid ung ålder, innan kompisar tar vid. Barnen cyklade tillsammans, snarare än med föräldrar, något som bidrog till barnens självständighet.

Vidare spelade andra sociala kontakter en roll,

som kompisars föräldrar och skolan som cyklade vid utflykter. Sammanfattningsvis är områdets anpassning för cykel en faktor, men även sociala normer spelar roll för barns självständiga cyklande. Eftersom barns cykelvanor påverkas av mer än planeringsfrågor är det viktigt att även arbeta med mer vittomfattande riktlinjer för att främja barns cyklande.

Märit Jansson, SLU, presenterade en studie av en förort i södra Sverige med fokus på vikten av tillgång till friyta för barn och deras rörelse- mönster och rekreation. Förorten är ett exempel på en stationsnära utveckling (transit-oriented development, TOD), där en tidigare grön ort står inför förtätning. Två barnstudier gjordes på platsen med fem års mellanrum. I presentationen ut- forskades hur barns rörelsemönster påverkats av förtätning. De tidiga studierna visade att det fö- regick mycket självständig aktivitet och lek med kompisar inom orten. Den självständiga mobi- liteten understöddes av den byggda miljön där bilvägarna går runt området och fotbollsplanen ligger centralt. Skötseln av området hade gett upphov till många övergivna platser, intressanta för lek. Vikten av att ha tillräckligt med utrymme framhävdes, samt behovet av en variation av platser. En skillnad efter fem år var att barnen började efterfråga programmerade platser, för att vara säkra på att få behålla dem. De tenderade även att utnyttja färre övergivna platser i den senare studien. Det var även svårare för barnen att hitta intressanta platser och ett tillräckligt utrymme med mindre platser. Studien ger skäl till att kritiskt granska förtätningsprojekt, då det finns en risk för överplanering och fragmentering av barnens friytor.

Äldres möjlighet till rekreation och mobilitet Ålderdomen är en del av livet som karaktäriseras av en förändrad eller minskad mobilitet, menar Sébastien Lord i sin presentation som behand- lade hur vi kan utforska åldrande utifrån livsstil

(22)

och promenadbarhet, ”walkability” (Sébastien Lord & Paula Negron-Poblete, Université de Montréal). Vilka faktorer är det som påverkar äldres mobilitet? Presentationen uppmärksam- made forskningsfältet ”walkability” som en av pusselbitarna i en vidare förståelse för rekreation och fritidsresor i den täta staden.

Barriärer för vardagsrekreation och mobilitet hos äldre (65+) utforskas av Agatino Rizzo, David Chapman och Agneta Larsson vid Luleå tek- niska universitet. Med stöd av drygt 150 deltaga- re undersöktes äldres ”livsutrymmes-mobilitet”, det vill säga hur stort område som en individ rör sig genom i sitt vardagliga liv. Det konstaterades att 35% av deltagarna hade begränsade livsut- rymmen, där majoriteten av rörelsen skedde i och i anslutning till hemmet. Äldre kvinnor var de mest begränsade. Slutsatsen är att närområdet är av stor vikt för äldre människor. Fysiska och psykologiska faktorer var viktiga, som behov av mobilitets-stöd eller en rädsla för att ramla. De som klarade sig utan stöd hade ett större livsut- rymme. Men även fysiska attribut som ledstäng-

er, uppvärmda gångvägar och bänkar var faktorer som ökade livsutrymmet. Möjligheten till

”mjuk mobilitet”, som gång och cykel, ansågs påverkas av tre faktorer; den fysiska dimensio- nen, den individuella faktorn (individen och dess förmågor) och klimatet (säsong, väder). Teorin om mjuk mobilitet strävar efter att skapa ett mer

komplext ramverk för mobilitet. Det är viktigt att studera vilka faktorer som påverkar äldres mobilitet och varför. En faktor innebär att förstå skillnaden mellan sommaren och vintern, då det skapar helt andra förutsättningar för mobilitet.

En studie om vintercyklism visar till exempel att mycket av arbetet går ut på att möjliggöra genom att bygga kapaciteten hos cyklisterna, att klä sig och sköta utrustningen. Det finns även ett sköt- selperspektiv att ta hänsyn till, exempelvis bort- tagning av snö. Vilka områden tas omhand först och vilka konsekvenser har det? En risk med att enbart fokusera på den byggda formen vid planering för mobilitet är att kontexten och individen riskerar går förlorad.

Bilanpassad planering skapar lätt ogästvänliga och farliga miljöer för fotgängare. Studier av ”walkability” kan visa på stadsmiljöns begränsningar. Foto: Nik Luka.

(23)

Rekreationsaktiviteter i staden

Hur, när och var bedrivs rekreation i staden idag? Frank Schipper, fristående forskare från Nederländerna, konstaterade att grönytor är en plats som folk söker sig till för att utöva rekreation med stöd av hållbara transporter. Han menar att genom att identifiera sådana ”fickor” av håll- bar mobilitet är det möjligt att med utgångspunkt i dessa platser arbeta för att sprida nyttjandet av hållbara transporter vidare in i staden. Han an- vände parken Midden-delft i Utrecht som prak- tiskt exempel, ett stort parkområde populärt för rekreation. Flera åtgärder har gjorts för att sprida dessa aktiviteter in i staden, bland annat med stöd av cykelbanor som har prioritet över bilvä- garna i rusningstid.

Men sker rekreation alltid som egen aktivitet?

Daniel Normark, Uppsala universitet, och Mar-

tin Emanuel, KTH, undersökte förekomster av rekreation med detaljerade observationsstudier.

Utifrån ett teoretiskt fokus på samspelet teknik – människa noterade de betydelsen av andra artefakter (till exempel mobilen, matkassen, eller gatans möblering) men också samspelet med hundar, andra fotgängare, cyklister och så vidare. De konstaterade att moment av rekreation förekom som en del av en vardaglig mobilitet, eller inbyggd i en annan aktivitet, som att rasta hunden, men konstaterade också att denna typ av rekreation har marginaliserats i förståelsen av staden. I det pågående projektet ”Technopolitics of walking” kommer de att studera vidare dessa samspel.

Även Bas Spierings, från Utrecht University, bidrog till diskussionen om samspelet mellan urban rekreation och det komplexa stadslandska-

På våra breddgrader är snö, slask och halka en del av stadslandskapet. Vi behöver inte bara planera för fram- komlighet under vinterhalvåret, utan även tänka i termer av rekreationsaktiviteter. Foto: Nik Luka.

(24)

pet, i hans fall utifrån begreppet ”urban sensescapes”. Hans studie fokuserade på rekreationens roll för cykelpendlare i Utrecht. Pendlingsvägen till centrum utgjordes av sekvenser av landskap som alla gav olika sinnesintryck. Cyklisterna beskrev ett val mellan den huvudsakliga snabb- cykelvägen, som upplevdes hektisk och hög- ljudd och en inofficiell genväg på bakgator som var stilla och grön, där tankarna tilläts vandra.

Pendlarnas cyklande kan därför ses som både nyttostyrd och formad av rekreation, de två är

sammanflätade. Den är en kombination av rutin och effektivitet men samtidigt avslappning och medveten kontemplation kring omgivningarna, att lära känna staden och hitta alternativa rutter.

Bas menade att det finns ett behov av att vidare utforska den rekreations-aspekten av nyttomo- bilitet och att snarare se dem som hybrider än motsatser. Han betonade att cykelvägar utgörs av olika sinneslandskap, ”sensescapes”, och vikten av att undersöka upplevelsen av dessa landskap.

Planeringen idag, menade Bas, har inte lyckats

På våra breddgrader är snö, slask och halka en del av stadslandskapet. Vi behöver inte bara planera för fram- komlighet under vinterhalvåret, utan även tänka i termer av rekreationsaktiviteter. Foto: Nik Luka.

(25)

fånga upp pendlarnas intresse för rekreation och upplevelser.

Mattias Qviström, SLU, diskuterade behovet av att differentiera den urbana rekreationens geografi för att bättre förstå utrymmesbehov och vilka typer av platser som efterfrågas. En studie av motionslöpares geografi presenterades, med särskilt fokus på hur de nyttjar och upple- ver den täta staden. Målet med studien var att undersöka den vardagliga löpningens hur, var och när. Studien visade att majoriteten föredrog att springa i skogen, men saknade tid att ta sig dit under veckan. Därför blev även staden en viktig plats för deras löpning. Flera beskrev sin vanliga runda i staden som ”världens tråkigaste”.

Namnet till trots var den bra för träning och det gick att stänga ute miljön med musik. Här var löpningen tekniskt orienterad och lätt att passa in i vardagslivet. Detta är på många sätt motsatsen till vad de uppskattade med löpningen i skogen.

Intervjuerna visar att löparna kombinerar olika löparpraktiker – och därmed användningen av olika komplementära platser. Det tyder på en mer komplex geografi än vad som skildrats av tidigare studier, och detta kan även gälla andra former av urban rekreation.

Ett forskningsfält i vardande

Rekreation i den täta staden är givetvis ett enormt tema som knappast kan överblickas under två dagars konfererande. Men även om äm- net i sig är omfattande så är forskningen om den täta staden och rekreation förvånansvärt begrän- sad. Det konstaterade Amalia Engström, SLU, i sitt paper. En genomgång av internationell forskning om den täta staden och stationsorienterad utveckling (TOD) visar att bara någon procent

av studierna ens nämner rekreation, fritid, sport eller fysisk aktivitet.

Men det är inte bara frånvaron av forskning om (och platser för) rekreation i den täta staden som behöver lyftas. Nik Luka, McGill University, Montréal, menar att vi måste ifrågasätta om det räcker med studier av den täta staden. Dagens urbana liv levs på flera platser, från förorten, till stugbyn och skidorten. Det handlar inte bara om att det urbana tar sig vitt skilda former, utan även om att vi nyttjar olika platser under årets gång.

Folk bor och promenerar på alla möjliga typer av platser, och ett underlättande av rekreation be- hövs därför i flera olika sammanhang.

Men även föreställningen om rekreation behöver plockas isär. Neva Lepoša, SLU, diskuterade detta och utforskade i sin presentation vad ”fritid” kan innebära i praktiken, med exemplet segling. Hon konstaterade att många aspekter av segling påminde om arbete och innehöll stressiga moment. Det ändamålsenliga och rekreation är inte två skilda frågor enligt Lepoša, utan att det finns element av arbete i rekreationen och element av rekreation i vardagliga resor.

Avslutande reflektioner

Konferensen bjöd på många studier utifrån ett användarperspektiv. Sådana studier är avgörande för att få en förståelse av behov och möjligheter för urban rekreation, särskilt som flera studier lyfter fram att dagens planering inte har denna lyhördhet. Detta visar också på ett behov av samarbeten mellan forskare, brukare och kommuner, för att dela kunskap och pröva nya arbetssätt. Tyvärr finns det även andra behov:

mycket återstår i arbetet för hållbar rekreation i en hållbar stad.

Redaktör: Anders Rasmusson. Movium, SLU, Box 54, 230 53 Alnarp • Tel: 040-41 52 01 • anders.rasmusson@slu.se • www.movium.slu.se