framtibierna. Sliiktena Murtianus och Cynueus kan laggas till genom f<iljande omskrivning av Landins (1970:345) bida alternativ under 31.
31. Trickvingarnas yttre strimmellanrum med smala
lAngskcilar Triboliunt
- Tackvingarnas yttre strimmellanrum mycket fint punkterade, utan smala ldngskcilar ...31a 3la. Baktarseroas l:a led knappt langre iin bred,
kortare dn 2:a+J:c tillsammansi sista leden minst sd lAng som de rre fdregaende tillsam- mans. Lengd: 2,5-3 mm ... -.... - -... - -.... - Pqlotus
- Baktarsernas l:a led minst dubbell se leng som bred, sa leng som eller nigot langre an 2:a + 3:e tillsammans; sista Ieden kortare aln de tre f<ire- g6ende tillsammans. Langd 5 mm eller mer ....31b 3lb. Kropp cylindrisk med dversidan tydligt valvd.
L,angd 5 mm ... Mqrtiotlus
- Kropp dorsoventrah tillplattad. Langd 6 mm el- ler mer ...-,.. ..-. Cynaeus
De tre arterna i slaktet C/r?ders kan skiljas it en-
Iigt fdljande tabell.
1. Kropp tvrifiirgad med tackvingarna klarrdda och huvud och halsskcild mtirkbruna. Kalifor- nien ..,,...,,..., C. depressum Horn - Kropp enfargat m6rkbrun till svart ...,.. 2
2. Tackvingarna mellan langsstrimmorna fullstan- digt plana, svagt valvda endast mol sidorna.
Halssk6ld bredast vid basen. Habitus och aede- agus som iFie. l-4. Arizona, Kalifornien, N.
Mexico. Infcird i Sverige.... C. ongustolus Leconle
- Tiickvingarna mellan lengsstrimmorna valvda.
Halsskdld bredast vid mitten, m€d sidorna jamnt avrundade fren basen lill framhornen.
Centralamerika C. opacls Champion
Litteratur
Crook, P.C., Novak, J.A. & Spilman, T.J. 1980. The lesser mealworm Alphitobius diaperinus in the scro- tum of Rattus norvegicus, with notes on other verte- brate associations. - Coleopts Bull. 34:393-396.
Ferrer, J. 1988. Svartbaggen Martianus dermestoides (Chevrolat, 109:48-49. 1878) funnen i Skdne. - Ent. Tidskr.
Jeannel, R, 1961. La Gondwanie et le peuplement de l'Afrique. - Ann. Mus. Roy. Afrique centrale, Aci.
Zool. 102: l-161.
Landin, B.-O. 1970. Faltfauna. Insekter. Del 2:1. Stock- holm (Natur och Kultur).
LeConte, J. 1851. Descriplions of new species of Cole- oplera from Californja. - Ann. Lyceum Nat. Hist.
N.Y.5:125-216.
Leconte, J. 1862. Classification ol the Coleoptera of North America, prepared for the Smithsonian Insti- turion. - Smiths. Misc. Col. 166:209 286.
Lundberg, S. 1986. Catalogus Coleopterorum Sueciae.
Srockholm (Entomologiska fdreningen & Naturhis- toriska riksmuseet).
Notiser ll7
Summary
The American tenebrionid beetle Cynaeus angus- /alrls (Leconte, l85l) is recorded for the first tinle from Sweden. It was tbund in August 1988 climb- ing a birch tree in Vasterhaninge (prov. Sciderman- Iand), cenrral Sweden.
B. Andersson, Pl 2180, S- 148 00 Osmo, Sweden. J. Fer- rer, Stora Hundens gata 631, 5-126 64 Honinge, Swe-
Cryphia ereptricula (Lepidoptera, Noctuidae) tillfalligt funnen i Sverige
lCryphia ereptricula (Lepidoptera, Noctuidae) accidentally found in Sweden]
GORAN PALMQVIST
Under arbetet med en till Naturhistoriska riksmu- seet av prof. E. Sylvdn donerad samling svenska
fjiirilar (delvis obestiimda) blev museiass. B. Cus- tafsson uppmirksam pi en Cryphia-art som snart kunde bestiimmas till C. ereplricula (Treitschke, 1825). Exemplaret, en hane, iir insamlad p6L ljus 23.8.1942 i Sk, Kiillstorp vid Svaltiv, av E. Sylven (Fie. l).
Arten betecknas som xerotermofil och dess nordgriins i Europa gir genom norra Frankrike,
sOdra delarna av Viist- och Osttyskland, Polen och
i sydost i riktning mot Svarta Havet (Heinicke &
Nauman l98l). Norr om denna griins finns en iso- lerad fdrekomst i Baltikum. I Lettland blev arten funnen 1963 (Sulqs 1968) och i Estland 1967 dAr
ocksa arten anges utbreda sig norrut (Mikkola
1978), men betecknas diir indi som lokal och siill- synt (Viidalepp 1977). Fran Finland f6religger ett
tillfalligt fynd frin Sibbo, Spjutsund 20.8.1965
(Mikkola 1978, Mikkola & Jalas 1979).
Enligt Urbahn & Urbahn (1939) antraffades C.
ereptricula ej saillsynt omkring 1870 si lingt norr- ut som Stettin vid Ostersj0kusten. Vid denna tid blev arten ocksi funnen i Mecklenburg och Ost- preussen. lntressant ar att det tidigare enda svens-
ka fyndet, det fren 1860-talet, Sk, Farhult leg.
I l8 Nolrser
Wallengren, (Nordstrrim et al. 1969, Svensson et
al. 1987) sammanfaller i tiden med en nordligare utbredning hos arten i Mellaneuropa.
Cryphio ereptricala uppfattades liinge som en
underart eller form av C. ravula (Hiibner, I8l3) (Fig. 2-3). Boursin (1952) visade slutligen att det rOrde sig om tvi skilda arter. C. rovulo har fram- vingar med ljust griaktig grundfiirg, mittfaltet mOrkare grett, svarta tverlinjer, otydligt brunfiir- gad viglinje och ljusgri bakvingar. Arten dr dock variabel och former med r<idbruna och svarta framvingar forekommer. C. ereptricula karakteri- seras av ljusare bakvingar, pA framvingarna iir inre mellanfiiltet typiskt vitgront, mittfaltet rodbrun- aktigt och )'ttre mellanfaltet har inslag av grdnvita
fjall. Det skall siigas att lokalt i Spanien frirekom- mer C. ravula som ssp ereplriculoides som i det yttre liknar C. ereptricula lBoursin 1952). C. ravu-
/a raknas som atlanto-mediterran och har sin
nordgrans i Belgien, SV Vasttyskland och Schweiz (Forster & Wohlfahrt 1971, Koch 1972).
I detta sammanhanEb}r Crlphia a/gae (Fabrici- us, 1775) omnamnas som en art att se upp med (Fig. 4). Arten iir antrafthd i 5 ex i Danmark, niir- mast Kdpenhamn 1963 och Bornholm 1971 (Nord-
strdm et al. 1969, Fibiger & Svendsen l98l) och I ex i Finland vid Helsingfors 1963 (Mikkola 1978,
Mikkola & Jalas 1979). C. algae iir nigot mindre dn ravula och ereptricula, har mcirkgr{ bakvingar, framvingarna iir blekgrcinaktiga med mdrkare
mittfiilt, men Aven algae iir variabel och flera for- mer med avvikande fiirgteckning oftast igront iir beskrivna. I mittfiiltets form skiljer sig algae frin
erepticulo (Fig. 5-6).
Utbredningsgr,insen norrut iEuropa 16r algae ligger i linje frin Holland till Hamburg i Vasttysk- land, norra delen av Osttyskland och Polen, sOdra
Baltikum till Pskov-omridet. Under detta ar- hundrade har utbredningsgransen flyttats negot norrut, vilket kan tyda pA expansionstendenser (Heinicke & Nauman 1981).
Systematiskt frirs c/gae till und ersdktet Euthales Hiibner, 1820, vilket kiinnetecknas av att hangeni- talierna har spetsiga genitalklaffar. De tvA andra behandlade arterna, ravula och ereptricula rillhdr beda underslaktet Brlophila Treitschke, 1825, med rundade genitalklaffar. Hangenitalierna fdr
de tre arterna avbildas av t ex Forster & Wohlfahrt (1971). Arternas flygtider sammanfaller och anges
till juli-augusti (Koch 1972).
2 4
Fig. l-4. cryphio, habitls,2,3 x naturlig storlek. - l-2.. c. ereptricula (Treitschkc, 1825). -1. o, Sk: Kiillstorp 23:8.19421eg. E. Sylvdn. -2. e, Crekland, Peloponncsos, Aroraia, Mt. Chelmos 3.7.1981 leg. A. Moberg. -3. C- ru- ynla (Hiibner, 1813), 8, Spanicn, Albarracin, Teruel 23.7.1980 leg. A. Moberg. -4. C. algse (Fabricius., 1775), L
Crekland, Pindos, Aj. Paraskevi 3.8.1982 leg. A Moberg
Ett varmt tack riktas till prof. E. Sylven fOr till- letelse att publicera fyndet, museiass. B. Custafs- son och A. Moberg fdr hjiilp med fjiirilsmaterial och litteratur och H. Hellberg for hjiilp med foto- grafierna.
Litteratur
Boursin, C. 1952. Contributions a I'etude des Agroridae trifinae. XLIX. Synonymi-Notizen nebsl verschiede-
nen 11:49-69.Bemerkungen lll. - Z. f.lep. Krefeld,
Fibiger, M. & Svendsen, P. 1981. Danske natsommerfug- le. Dansk Faunistisk Bibliotek. Bind t. Klampen- borg.
Forster, W. & Wohlfahrt, T. A. 1971. Die Schmetterlinge Mitteleuropas. Eulen (Noctuidae). Stuttgart. (Fran- chische Verlagshandlung).
Heinicke, W. & Nauman, C. 1981. Beitrege zur Insekren- fauna der DDR: Lepidoptera - Noctuidae 2. Tl.
Beitr. Ent.3l:83-174.
Koch, M. 1972. wir bestimmen Schmetterlinge. Band 3.
Eulen. Neuman Verlag.
Mikkola, K. 1978. Cryphia ereprricula Tr. konsraterad i Finland. - Baptria 3/4:93.
Mikkola, K. & Jalas, l. 1979. Suomen Perhoset. Ydkk6- set 2. Olava.
Nordstrdm, E, Kaaber, S., Opheim, M. & Sotavalta, O.
1969. De fennoskandiska och danska nattflynas ut- bredning (Noctuidae). CWK Cleerup.
Sules, A. 1968. Neue und wenig bekannie Arten der Le- pidopteren - Fauna Lettlands. 4. Mitteilung. -
Arn. Ent. Fenn. 34:14-30.
Svensson, 1., Gustafsson, B., Imby, L., Elmquist, H., Hellberg, H. & Palmqvist, c. 1987. Catalogus Lepi- dopterorum Sueciae. Stockholm.
Urbahn, E. & Urbahn, H. 1939. Di€ Schmetierlinge Pommerns mit einem vergleichenden Uberbtick tiber den Ostseeraum. - Stertin. em. Zag. 100:185-826.
Viidalepp, J. 1977. Calalogus Macrolepidopterorum Es-
toniae - Eesti Suurlibtikate Nimestik. Abiks Loo- dusevaallejale Nr. 72. Tanu.
Summary
Previously, the only known Swedish record of Cry- phia ereptriculo (Treitschke, 1825) was from the middle of the 190fth century. However, another specimen is now presented found in Scania in 1942. A short description of the species and a comparison with the closely related C. ravula (Hiibner, l8l3) and C. algae (Fabricius, 1775) are given. The distribution of the three species in North Europe is discussed.
A. Polmqvist, Svortbiicksgrdnsen 651, 5-136 59 Hs- ninge, Sweden.
Notiser 119
Fig. 5-6. Crlphio, holer lramvinge med fargfaltens konturer, specielll mittfaltels form. -5. C. ?repqicula
(Treitschke, 1825). -6. C. a/sae (Fabricius, 1775).
Shape of the ante- and postmedian fascia. Redrawn from Mikkola (1978).
Oxyethira falcata (Tiichoptera, Hyd- roptilidae), en fdr Sverige ny natt- sliinda
lOxyethira falcata Motton, 1893 (Trichoptera, Hydroptilidae), a caddis fly species new to Swe- denl
BO CULLEFORS
Hydroptilidae iir en nattslendefamilj som iir d&ligt upprn,irksammad i Sverige (Gullefors 1985, 1988).
Trots att mAnga av arterna ar vanliga saknas helt noteringar i flera svenska landskap (Forsslund &
Tjeder 1942, Forsslund 1953, Gullefors 1988). Att de si helt har f6rsummats eller fcirbisetts torde i fdrsta hand bero pi deras ringa storlek. Langden av framvingen varierar hos hydroptiliderna frin
1,5 t ill 6,0 mm.
Den 3l juli 1988 fAngades vid Forsin (63'00'N, 17o32'E) i Angermanland en fdr landet ny natt- slindeart: Oxyethira falcato Morton, 1893. En ha- ne togs i en ljusfiilla placerad intill Akanten.
Hans Malicky har kontrollerat bestemningen.
Hanen Ar mindre iin jiimfcirda exemplar friln Bul- garien, Grekland, Spanien och Tunisien (Malicky i brev). Friimre vingen iir 2,2 mm l6ng. Mosely (1939) och Malicky (1982) uppger vingliingden fdr artcn till 3,5 mm och Kelley (1984) till 3,4 mm.
Oxyet hira folcata f<irekommer i siviil sjriar som rinnande vatten i Europa, IVlellauostcrn, Nordaf- rika och stora delar av Asien (t ex Indicn och Ti- bet) (Marshall 1978, Kelley 1984). I Norden har en-
