BOLAGETS INTRESSE

(1)

JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet

BOLAGETS INTRESSE

- en kritisk analys av begreppets innebörd

Jonathan Sonning

Examensarbete i Associationsrätt, 30 hp Examinator: Lars Pehrson

Stockholm, Vårterminen 2015

(2)

Sammanfattning

Aktiebolag ges möjlighet att bedriva risktagande verksamhet utan att aktie-‐

ägarna själva utsätts för större ekonomisk risk än vad som motsvarar de investerade medlen. Förutom aktieägare har flertalet andra aktörer intresse av hur bolagets verksamhet utvecklas och den avkastning verksamheten ger.

Anställda, borgenärer och potentiella framtida aktieägare är några exempel.

Aktieägarnas intresse av avkastning sker genom att bolagets kapital växer;

bolaget går med vinst. Andra aktörers intresse realiseras på olika sätt; anställda får lön, borgenärer betalt för sina fordringar och så vidare.

I samarbetet mellan dessa olika aktörer uppstår frågan vilkas intresse som ska anses utgöra bolagets. Även om flertalet aktörer har ett intresse i hur bolaget utvecklas är det inte detsamma som att samtliga utomstående intressen ska beaktas av bolagets ledning vid driften av bolaget.

Uppsatsens syfte är att utreda vad som omfattas av, eller borde omfattas av, begreppet bolagets intresse i svensk rätt. Vad som omfattas av bolagets intresse påverkar när bolaget kan anses ha lidit skada och i förlängningen vilka anspråk som bolaget kan rikta mot de som orsakat denna skada. Av refererade rättsfall från Högsta Domstolen men även från dess motsvarigheter i Norge och Danmark framgår vilka konsekvenser olika synsätt kan få.

Slutsatsen är att det i svensk rätt är oklart vad som omfattas av begreppet bolagets intresse, även om det finns mycket som tyder på att det likställs med aktieägarnas. Enligt uppsatsförfattaren finns det anledning att ge begreppet en vidare innebörd, att låta det utgå från vinstsyftet hos bolaget som sådant och genom att inskränka aktieägarnas rätt att frångå bolagets vinstsyfte låta bolagets intresse i vissa situationer omfatta även borgenärers och framtida ägares intres-‐

sen.

(3)

Förkortningar

ABL Aktiebolagslag (2005:551)

FL Lag (1987:667) om ekonomiska föreningar

BL Lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag BRL Bostadsrättslag (1991:614)

KkL Konkurslag (1987:672) RB Rättegångsbalk (1942:740)

AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhets-‐

rättens område

SkbrL Lag (1936:81) om skuldebrev SfL Lag (1999:116) om skiljeförfarande

(4)

1. Introduktion 7

1.1 Introduktion till ämnet 7

1.2 Syfte 8

1.3 Avgränsning 8

1.4 Metod och material 9

1.5 Disposition 10

2. Associationen och dess aktörer 11

2.1 Associationen 11

2.2 Medlemmarna 12

2.3 Ledningen 13

2.4 Borgenärer 14

2.5 Övriga 14

2.5.1 Innehavare av konvertibler 15

2.5.2 Optionsinnehavare 15

3. Skyddsregler 17

3.1 Introduktion 17

3.2 Likhetsprinciperna och generalklausulerna 17

3.3 Jäv 18

3.4 Borgenärsskydd 18

3.5 SAS-principen 20

4. Bolagets intresse i nordisk rätt 21

4.1 Introduktion 21

4.2 Norge 21

4.3 Danmark 23

(5)

5. Bolagets intresse i svensk rätt 25

5.1 Rättsfall 25

5.1.1 NJA 2013 s 117 (Kamelian) 25

5.1.2 NJA 1992 s 143 (Mossviolen) 28

5.1.3 NJA 1981 s 1117 (Bå-Fu) 29

5.2 Svensk doktrin 31

6. Analys 33

6.1 Inledning 33

6.2 SAS principen – undantag 33

6.3 Marknadskrafter och äganderätt 35

6.4 Vinstsyftet 36

6.5 Framtida medlemmar 39

6.6 Aktieägares och borgenärers residualintresse 42

7. Slutsatser 47

7.1 De lege lata 47

7.2 De lege ferenda 49

7.2.1 Vinstsyftet 49

7.2.2 Borgenärer 51

7.2.3 Framtida medlemmar 53

7.3 Avslutande tankar 54

Käll-‐ och litteraturlista

(6)

(7)

1. Introduktion

1.1 Introduktion till ämnet

Med begreppet association inom juridiken menas oftast de lagreglerade associationsformerna; handelsbolag, aktiebolag, ekonomiska föreningar med flera. Med ordet association i allmänt språkbruk menas närmast någon form av samarbete mellan människor, oftast under en längre tidsperiod. Att organiserat samarbete ligger i människans natur kan anses visat genom att associationer uppstår vare sig verksamheten ifråga faller inom lagens ramar eller inte.¹ Det juridiska ramverk som utnyttjas för samarbete genom exempelvis aktiebolag är alltså inte nödvändigt för att en association ska uppstå, associationen uppstår på grund av att flera människor vill uppnå samma mål och kan göra detta mer effek-‐

tivt genom samarbete.

Mot denna bakgrund kan man fråga sig om begreppet bolagets intresse inte är väldigt enkelt att definiera. Om en association är en samverkan mellan ett antal personer så är väl rimligtvis associationens intresse summan av dessa personers överlappande intressen? Allteftersom näringslivet och marknaden har utvecklats har dock det sammanhang som associationer verkar i komplicerats. Ett stort antal människor har intresse i hur en association utvecklas och arbetar. Inte bara medlemmar, utan även kunder, anställda, leverantörer och kreditgivare påver-‐

kas av hur associationen agerar internt. Det finns ett stort antal skyddsregler för dessa olika aktörer både i och utanför associationsrätten. Avtalsrätt, konsument-‐

rätt och marknadsrätt är exempel på områden som påverkar associationers rätt att agera. På grund av de många aktörer som är kopplade till en association och de komplicerade strukturer som återfinns inom och kring denna kan inte svaret om vad bolagets intresse är anses enkelt eller alldeles självklart.

Att avgränsa ett bolagsintresse är viktigt för att regler om lojalitet och jäv över huvud taget ska kunna existera i någon egentlig mening. En lojalitetsplikt mot associationen eller förbud att företa handlingar som omfattar intressekonflikt är

1 Se Cata Backer s. 1146 ff.

(8)

inte möjliga utan ett bolagsintresse. Själva begreppet ger intryck av att det rör sig om bolagets intresse i motsats till alla andra utomstående intressen. Frågan om bolagets intresse blir aktuell bland annat när samtliga ägare samtyckt till en viss förvaltningsåtgärd som skadat associationen (och antagligen indirekt gynnat medlemmarna). Endast med hänvisning till att ett eget intresse skadats kan associationen i sådant fall agera mot den som vållat skadan.

1.2 Syfte

Denna framställnings syfte är att utreda vad som avses med bolagets intresse. En association är en teoretisk konstruktion som agerar genom, i slutändan, fysiska personer. Om associationen är missnöjd med ett visst förhållande beror det i själva verket på att det finns fysiska personer bakom associationen, medlemmar, som är missnöjda. Det rör sig alltså alltid om bakomliggande intressen.

Frågan blir då: vilkas intressen ska anses vara associationens? Är det enbart nu-‐

varande medlemmars eller kan associationen tillskrivas framtida medlemmars eller borgenärers intressen? Alternativt är utgångspunkten fel och en association kan tillskrivas ett autonomt intresse? Frågan blir av praktisk betydelse när ägandet i associationen skiftar.

Som ett led i att besvara syftet ställs följande frågor:

-‐ Finns det, eller borde det finnas, ett fristående bolagsintresse, friställt från nuvarande medlemmars intresse?

-‐ Hur skulle ett sådant intresse i så fall avgränsas?

1.3 Avgränsning

Det är nödvändigt att skilja på bolagets intresse och intresse i bolaget. Att hän-‐

föra ett visst utomstående intresse till bolagets intresse är inte detsamma som att alla intressen i bolaget är att se som bolagets intresse. Utanför syftet med denna framställning faller därmed närmre analys av bland annat borgenärs-‐

(9)

skyddsregler och skyddsregler som återfinns inom andra rättsområden, till exempel konkurslagen.

Uppsatsens fokus ligger på aktiebolag som drivs med vinstsyfte enligt huvud-‐

regeln i ABL. Eventuella komplikationer som kan uppstå med aktiebolag som drivs utan vinstsyfte diskuteras inte. I viss mån diskuteras däremot andra associationer, då många principer kan tillämpas inte bara på aktiebolag och är avgörande för analysen.

När principen om samtliga aktieägares samtycke (SAS-‐principen) och dess eventuella begränsningar berörs hanteras således inte begränsningar gentemot borgenärsskyddsregler i någon större utsträckning. Vad som eftersträvas är en diskussion om principens eventuella begränsningar avseende regler till skydd för aktieägare, så kallade enkelt obligatoriska regler.²

Även om skyddsregler berörs som bakgrund till problemställningen faller en mer ingående diskussion om skyddsreglerna och förhållandet mellan dessa samt mellan generalklausulen och likhetsprincipen utanför syftet med denna uppsats.

Även om uppsatsen är associationsrättslig är det oundvikligt att andra rätts-‐

områden berörs.

1.4 Metod och material

I arbetet med att besvara uppsatsens syfte har jag först utgått från rätts-‐

dogmatisk metod. Information är hämtad från lagstiftning, rättspraxis, för-‐

arbeten och doktrin, i förevarande fall även utländsk rätts motsvarighet.

Uppsatsens ämne är däremot inte reglerat i lag och behandlas relativt knapp-‐

händigt i doktrinen varför analysen är systeminriktad med inslag av rätts-‐

ekonomi. På grund av hur frågan behandlats i svensk doktrin och de likheter som finns inom associationsrätten i de nordiska länderna innehåller uppsatsen även

2 Se Arvidsson s. 657.

(10)

vissa komparativa inslag där frågans ställning i norsk och dansk rätt belyses. När de lege ferenda behandlas görs även hänvisningar till andra rättsordningar.

1.5 Disposition

I avsnitt två beskrivs associationer och deras funktion allmänt för att ge en bak-‐

grund till den vidare diskussionen. De olika aktörerna beskrivs och hur de för-‐

håller sig till varandra. I avsnitt tre påbörjas utredningen av begreppet bolagets intresse genom att skyddsregler presenteras. SAS-‐principen beskrivs då denna princips tillämpning är sammankopplad med vad som kan kallas bolagets intresse. En internationell utblick sker i avsnitt fyra: synsättet i Norge och Danmark presenteras. Detta leder sedan till en redogörelse av borgenärers och framtida medlemmars nuvarande ställning i avsnitt fem, med utgångspunkt i do-‐

mar från Högsta domstolen. I kapitel sex problematiseras frågeställningen, en analys görs med utgångspunkt i olika rättsfigurer och aktörer. Slutsatser dras i kapitel sju där uppsatsens syfte, med utgångspunkt i de tidigare kapitlen, besva-‐

ras.

(11)

2. Associationer och dess aktörer

2.1 Associationen

Alla associationer, från ideella föreningar till aktiebolag, bygger på att det före-‐

kommer medlemmar. Detta är anledningen till att stiftelser faller utanför associationsbegreppet.³ Även om ett aktiebolag i princip är ett investerings-‐

verktyg för medlemmarna hanteras de som självständiga rättssubjekt som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter, se 2:25 ABL e contrario. För andra associationer gäller detsamma, 1:2 FL och 1:4 BL. Genom att associationer har möjlighet att förvärva rättigheter och skyldigheter är det därför möjligt, och nödvändigt, att prata om bolagets intresse.

Aktiebolag har, om inte annat framgår av bolagsordningen, som syfte att bereda vinst för att dela ut till aktieägarna, 3:3 ABL. Syftet med ekonomiska föreningar framgår inte av lag utan får sökas i föreningens författning, stadgarna. Vissa före-‐

ningar har dock särskilda syften, så som bostadsrättsföreningar som tillhanda-‐

håller lägenheter åt medlemmarna, 1:1 och 1:3 BRL. Som framgått har medlemmar också ofta möjlighet att styra associationens syfte genom associationens författning.⁴ Även om många principer kan tillämpas på olika for-‐

mer av associationer är det när man analyserar rättsfall viktigt att ha dessa skillnader i åtanke.

Så som juridisk konstruktion kan inte associationen agera självständigt.

Associationen agerar utåt genom sina ställföreträdare. Även om medlemmar som huvudregel inte företräder associationen utser medlemmarna direkt och indirekt ställföreträdare, se till exempel 7:1, 8:8 och 8:27 ABL, se dock 1:17 BL om handelsbolag.

3 Se Johansson s. 30 f.

4 För hur man ändrar en associations författning se bl.a. 7:14 FL och 3:4 ABL.

(12)

2.2 Medlemmarna

Medlemmarna i associationen är ursprungligen de som tar initiativ till dess existens, för aktiebolag stiftarna, 2:12 ABL. Medlemskap kan sedan för flertalet associationer skifta relativt fritt, vilket är det som kan orsaka de problem som behandlas i den här uppsatsen, 3:1 FL och 4:7 ABL. Faktum är att det framställts att aktiers fria överlåtbarhet i princip skulle kunna vara det enda unika intresse som tillerkänns framtida aktieägare, vilkas intresse i övrigt sammanfaller med bolagets borgenärer.⁵

Aktiebolag och därmed aktieägare skiljer sig rättsligt från andra former av associationer och dess medlemmar och aktiebolag är relativt utförligt reglerat.⁶ Aktieägande är en speciell form av ägande vars rättigheter utförligt regleras i aktiebolagslagen. En aktieägare äger endast indirekt bolagets tillgångar. För att disponera över tillgångarna krävs, som huvudregel, att aktieägaren iakttar de regler som finns uppställda för bolagets skötsel. Aktieägarna väljer på stämman en styrelse och styrelsen väljer i sin tur en ledning, vanligtvis en VD, 7:1 , 8:8 och 8:27 ABL. För publika bolag är val av VD obligatoriskt, 8:50 ABL. Lik-‐

nande system återfinns i samtliga associationer: medlemmarna utövar vanligtvis sin makt över associationen via en stämma. När en medlem också är styrelse-‐

ledamot grundar sig mandatet som ledamot inte i medlemskapet utan i stämmans utnämnande.

Aktieägares intresse i ett aktiebolag kan skilja sig kraftigt från bolag till bolag och från aktieägare till aktieägare. I börsnoterade bolag ligger intresset ofta i att vär-‐

det på aktierna ska öka eller i att bolaget ska dela ut vinst.⁷ För småföretagare kanske intresset ligger i att aktiebolaget primärt ska betala ut lön till ägarna.

Vidare kan dessa intressen skifta över tid. I ett bolags uppbyggnadsfas kan aktie-‐

ägarna vara intresserade av att bolagets omsättning ska öka och senare kan

5 Se Dotevall s. 357 f.

6 ABL innehåller 32 kapitel och är nästan 3 gånger längre än FL som innehåller 16 kortare kapitel.

7 Intresset för s.k. utdelningsaktier har möjligtvis ökat bland fysiska personer med införandet av investeringssparkontot vilket torde helt eliminera den negativa skatteeffekten som utdelning ger jämfört med att kapitalet stannar i bolaget. 42 kap 35-‐42 §§ Inkomstskattelagen (1999:1229).

(13)

samma eller nya aktieägare, efter en försäljning, vara intresserade av att bolaget ska dela ut vinst.

2.3 Ledningen

Aktiebolags ledning består av en styrelse, 8:4 ABL. Vidare finns ofta men inte alltid en VD som sköter den löpande förvaltningen, 8:27 och 8:29 ABL. Aktie-‐

ägarna utser genom stämmor de personer som, i egenskap av styrelseledamöter, får förtroendet att sköta bolagets angelägenheter, 8:8 ABL. ⁸ I mindre associationer kan medlemmarna och ledningen vara samma personer, medan i större bolag väljs ofta professionella externa ledamöter. Precis som medlemmarna har ledningen ofta som mål att maximera sina egna inkomster, detta kan leda till intressekonflikter mellan ledning och medlemmar.⁹ I det fall ledningen också är medlemmar i associationen förändras dynamiken och på-‐

verkar på vilket sätt ledningen väljer att nå detta mål. Det kan göras genom enbart lön eller genom ökning av andelarnas värde, utdelning eller på annat sätt tillgodogörande av associationens tillgångar.

Det bör ofta vara så att det är när medlemmarna och ledningen är eller har varit desamma som fråga om bolagets intresse och samtliga aktieägares samtycke uppstår.¹⁰ När dessa personer är desamma kan normalt ingen omedelbar konflikt uppstå mellan enskilda medlemmarnas, ledningens och bolagets intresse. Styrel-‐

sen kan agera på det sätt som gynnar dem personligen, oavsett om vinsten ligger i utdelning, lön eller tillgång till associationens tillgångar till underpris, förutsatt att de beaktar till exempel borgenärsskyddsreglerna i 17 kap ABL.¹¹ När nya medlemmar sedan tillkommer kan konflikt uppstå, även om tidigare beslut.

8 Se Bergström & Samuelsson s. 70 och Sandström s. 210.

9 Se Bergström & Samuelsson s. 75 ff.

10 Se avsnitt 3.5 och 6.2.

11 Se avsnitt 3.4.

(14)

2.4 Borgenärer

Till borgenärerna räknas samtliga som har fordringar på bolaget som inte grun-‐

dar sin rätt på innehav av aktier. Det kan vara till exempel leverantörer, anställda (lönefordran) eller staten (skattefordran). Gemensamt för dessa är att de till skillnad från medlemmar och ledning inte har några aktiebolagsrättsliga möjligheter att styra över bolaget men likväl har ett intresse av att bolaget går bra.¹² Om bolaget inte går med vinst läggs det i förlängningen ned, vilket inte gynnar någon av dessa grupper. Vissa kan till och med vara beroende av bolaget för sitt uppehälle eller fortsatta existens.

Att borgenärerna inte har möjlighet att styra över bolaget är dock en sanning med modifikation. En borgenär har i vissa lägen möjlighet att försätta associationen i konkurs och därmed indirekt påverka bolagets ledning som i så fall övertas av en konkursförvaltare, 1:2, 1:3 och 3:1 KkL. Det är däremot inte en associationsrättslig fråga och även andra än associationer kan försättas i kon-‐

kurs. Vidare kan en borgenär uppställa villkor i till exempel ett låneavtal angå-‐

ende bolagets skötsel, vilket snarare är en avtalsrättslig fråga.

Även om borgenärer saknar aktiebolagsrättslig möjlighet att styra bolaget finns det aktiebolagsrättsliga regler som avser skydda dessa från otillbörliga åtgärder.

Dessa regler kommer att behandlas i avsnitt 3.

2.5 Övriga

Det finns ett antal kategorier av intressenter som i praktiken faller någonstans mellan borgenär och aktieägare, trots att de rättsligt ofta betraktas som borgenä-‐

rer. Vissa av dessa kan, på ett eller annat sätt, ses som potentiella framtida medlemmar av associationen.

12 Se 7-‐8 kap. ABL angående avsaknaden av borgenärers möjlighet att styra bolaget.

(15)

2.5.1 Innehavare av konvertibler

En konvertibel är en rätt eller en skyldighet att omvandla ett lån till aktier till ett på förhand bestämt pris.¹³ Villkoren för konvertibler kan variera och utgivaren (bolaget) har möjlighet att förhandla med den eventuella tecknaren (långivaren) om villkoren. Genom konvertibeln tillförs bolaget kapital omedelbart i form av ett lån. Konvertibeln kan berättiga långivaren att lösa in lånet mot ett visst antal aktier vid viss tid eller under viss tid. Alternativt kan bolaget ha rätt att påkalla inlösen av lånet mot ett visst antal aktier, en så kallad tvingande konvertibel.¹⁴

Det säger sig självt att rätten men inte skyldigheten för en långivare att påkalla konvertering ger långivaren en fördel. Om aktiekursen stiger över konverteringskursen kan långivaren påkalla konvertering och om den sjunker kan långivaren behålla sin fordran. En tvingande konvertibel innebär att bolaget har rätt att påkalla konvertering, vilket kan tänkas ske om bolaget har betalningssvårigheter och aktiekursen är låg.¹⁵ Beroende på bolagets ekono-‐

miska situation kan detta således öka långivarens risk att inte få full betalning för sin fordran. En tvingande konvertibel bör därför oftast leda till en högre ränta för bolaget och en frivillig till en lägre.¹⁶

2.5.2 Optionsinnehavare

En teckningsoption (option) ger innehavaren rätt att teckna aktier vid en viss tidpunkt eller under en viss tid till ett förbestämt belopp.¹⁷ Bolaget måste inte nödvändigtvis tillföras något kapital vid utgivande av en option.¹⁸ Ett bolag kan alltså sälja en option mot kontant betalning eller exempelvis dela ut optioner till personalen som bonus eller lön. I det senare fallet tillförs bolaget ett värde i form av personalens arbetsinsats, främst genom att optionsrätten ersätter en högre lön och därmed minskar bolagets kostnader i motsvarande mån.

13 Se 11:4 ABL. Jfr även 15:4 ABL och Sandström s. 124 f.

14 Se Sandström s. 124 ff.

15 Se Sandström s. 125 f.

16 Jfr Sandström s. 128.

17 Se Sandström s. 124 f.

18 Se Bergström & Samuelsson s. 269, Sandström s. 125 och 14:4 p. 5 ABL.

(16)

Optionsinnehavaren väljer rimligtvis att utnyttja sin option om aktiekursen över-‐

stiger den överenskomna teckningskursen.¹⁹ Det går att tänka sig att en options-‐

innehavare skulle kunna välja att utnyttja optionen trots att värdet på aktierna understiger teckningskursen om det råder likviditetsbrist på marknaden av-‐

seende den berörda aktien: det vill säga det finns relativt få säljare.

När och om optionsinnehavaren väljer att utnyttja sin option tillförs bolaget kapital i form av det förutbestämda vederlaget för teckningen. Det föreligger alltså en skillnad mellan konvertibeln och optionen i det att bolaget tillförs en större del av den totala kapitaltillförseln tidigare vid utgivandet av konver-‐

tibler.²⁰ I inget av fallen sker däremot någon ökning av aktiekapital förrän optionen eller konvertibeln utnyttjas.²¹ Optionsinnehavaren står inte att förlora mer än den betalning som erlagts för optionen, men vid, i jämförelse med teckningskursen, låg aktiekurs kan den bli värdelös.²²

19 Se Sandström s. 126.

21 Se Bergström & Samuelsson s. 269 och Sandström s. 126 f.

(17)

3. Skyddsregler

3.1 Introduktion

De som har intressen i bolaget som berörs i aktiebolagslagen delas ofta upp i två kategorier; aktieägare och borgenärer. Skyddsregler i aktiebolagslagen kan beskrivas som antingen borgenärsskyddsregler eller minoritetskyddsregler (ägarskydd) där aktieägarna inte disponerar över den förstnämnda.²³ För att kunna diskutera bolagets intresse och dess förhållande till andra intressen så som medlemmarnas krävs därför en kort redogörelse för de skyddsregler som finns för att skydda associationer och medlemmar. Innebörden av dessa bestämmelser är delvis omstridd.²⁴

3.2 Likhetsprincipen och generalklausulerna

Likhetsprincipen uttrycker en allmän associationsrättslig grundsats att alla medlemmar ska ha lika rätt i en association, gällande aktiebolag att alla aktier ska ha lika rätt i bolaget.²⁵ I nu gällande aktiebolagslag återfinns den i 4:1.

Likhetsprincipen är en motvikt till huvudregeln att majoriteten styr i associationer, 7:40-‐ 45 ABL och 7:13-‐ 15 FL.²⁶ Aktiebolagslagen tillåter däremot avsteg från likhetsprincipen i flertalet fall. Till exempel kan nyemission med kvalificerad majoritet riktas till vissa aktieägare till nackdel för minoritet, 13:2 ABL.

Generalklausuler tillkom första gången genom införandet av 1944 års aktiebolagslag och anses uttrycka en allmän associationsrättslig princip att styrelsen har en lojalitetsplikt mot associationen och dess medlemmar.²⁷ Syftet med införandet av generalklausulen var främst att komma åt majoritetsmissbruk

23 Se Andersson Kapitalskydd s. 13.

24 Se Nerep & Samuelsson 7:47 och 8:41, Johansson s. 157 och Sandström s. 202.

25 Se Prop 2004/05:85 s. 247 f., Sandström s .202.

27 Se NJA 2013 s .117 p. 12, Nerep & Samuelsson 7:47 och 8:41. Jfr även Sandström s. 202 ff. och Johansson s. 160 f.

(18)

av de regler som tillåter avsteg från likhetsprincipen.²⁸ Numera återfinns generalklausulerna i 7:47 och 8:41 1 st. ABL avseende aktiebolag och 6:13 samt 7:16 FL avseende ekonomiska föreningar. Enligt dessa får styrelsen eller i före-‐

kommande fall VD inte företa någon rättshandling eller vidta annan åtgärd som är ägnad att bereda en otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för associationen eller någon annan medlem, motsvarande gäller för bolagsstämman.

Några skillnader mot likhetsprincipen är att generalklausulens tillämpning är beroende av att någon ska ägnas en ”otillbörlig fördel”. Likhetsprincipen kan således tillämpas även när ingen annan drar fördel av förfarandet.²⁹ General-‐

klausulen kan, så som syftet med införandet var, å sin sida tillämpas när avsteg från likhetsprincipen tillåts enligt ABL.³⁰ Generalklausulen omfattar skada för medlemmar eller bolaget medan likhetsprincipen behandlar endast aktier, en plikt mot medlemmarna. Likhetsprincipen bör därmed inte kunna leda till ett skadeståndskrav från bolagets, så som juridisk persons, sida.

3.3 Jäv

Jävsregler för styrelseledamöter återfinns i 8:23 ABL och 6:10 FL. De innebär att styrelseledamöter inte får handlägga frågor som rör avtal mellan ledamoten och associationen. Inte heller får ledamoten handlägga frågor om avtal mellan associationen och tredje man om ledamoten har ett väsentligt intresse som kan strida mot associationens. För aktiebolag gäller även uttryckligen att ledamoten inte får vara företrädare av motpart som är juridisk person.

3.4 Borgenärsskydd

Borgenärsskyddsreglerna för aktiebolag omfattar främst reglerna om kapital-‐

skydd som återfinns i 17 kapitlet ABL. Även reglerna i 2 kapitlet om betalning för

28 Se SOU 1941:9 s. 303, Bergström & Samuelsson s. 168 f., Nial s. 716, Johansson s. 160 f. och Sandström s. 202 f.

29 Jfr skillnaden mellan bedrägeri och oredligt förfarande 9:1 och 9:8 BrB.

30 Se Johansson s.160 f. och Sandström s. 202.

(19)

aktier för att täcka aktiekapitalet är en del av skyddet för borgenärerna. Vidare finns närbesläktade regler om upprättandet av kontrollbalansräkning när miss-‐

tanke finns om att aktiekapitalet inte längre är täckt till minst 50 %, till skydd för borgenärarena, 25:13 ABL. Således är borgenärsskyddet i Sverige tydligt knutet till det bundna egna kapitalet och bevarandet av medel för att täcka detta. Det bundna egna kapitalet ses därmed som en säkerhet för bolagets borgenärer.³¹

För att bolaget ska kunna dela ut vinst eller i övrigt genomföra värde-‐

överföringar måste det efter överföringen finnas full täckning för bolagets bundna egna kapital, 17:3 1 st. ABL. Vidare får överföring inte göras om det inte är försvarligt med hänsyn till bland annat verksamhetens art, omfattning och likviditet, 17:3 2 st. ABL, den så kallade försiktighetsregeln.³²

Bolagets egna kapital kan inverkas på utan omedelbar åtgärd om det sker på annat sätt än genom värdeöverföring. Det vill säga genom att bolaget gör förlust som inte skett genom en åtgärd som omfattas av 17:1 ABL. Styrelsen måste däre-‐

mot agera när det bundna egna kapitalet inte längre är täckt till 50 %.³³ Om en upprättad kontrollbalansräkning visar att kapitalet inte är täckt och detta inte åtgärdas leder det i slutändan till att bolaget likvideras, 25:14-‐17 ABL.

Huruvida systemet skyddar borgenärerna i tillräcklig utsträckning kan ifråga-‐

sättas. De lagstadgade minimibeloppen ligger på 50 000 respektive 500 000 kro-‐

nor för privata respektive publika aktiebolag, 1:5 och 1:14 ABL. Reglerna i 25 ka-‐

pitlet tillåter dessa belopp att sjunka till 25 000 respektive 250 000 kronor innan åtgärd måste vidtas. Frågan är om dessa belopp ses som någon större säkerhet för de flesta borgenärer, bolagets verksamhet torde i så fall vara synnerligen liten. Jan Andersson har kritiserat det nuvarande systemet och pekat på alterna-‐

tiva lösningar som återfinns i exempelvis USA där en insolvens-‐ eller insufficiensbedömning görs.³⁴ I ett system som tar sikte på likviditet och/eller soliditet saknas skäl att över huvud taget ha en miniminivå. Det torde vara så att

31 Se Bergström & Samuelsson s. 194 f., Andersson Kapitalskydd s. 33 f. och Sandström s. 103 ff.

32 Se Andersson Kapitalskydd s. 79 och Sandström s. 307.

33 Se avsnitt 3.4.

34 Se Andersson Kapitalskydd s. 33 ff. och § 6.40 MBCA.

(20)

dessa tankegångar ligger närmare hur det ekonomiska systemet fungerar idag.

En bank som står i färd att låna ut ett antal miljoner till ett företag kommer för-‐

lita sig på en egen likviditets-‐ och soliditetsbedömning snarare än att tryggt luta sig mot lagens minimikrav avseende aktiekapital. Flertalet länder har satt minimikrav på minsta aktiekapital till i princip noll, till exempel en euro, och det gäller även de nya europabolagen. ³⁵

3.5 SAS-principen

Principen om samtliga aktieägares samtycke (SAS-‐principen) innebär att associationsrättsliga regler till skydd för medlemmar kan åsidosättas med samt-‐

liga medlemmars samtycke. Detta anses även gälla föreningar.³⁶ Gräns-‐

dragningen mellan vilka regler som kan åsidosättas kan göras mellan så kallade borgenärsskyddsregler och minoritetsskyddsregler, ibland kallat aktieägar-‐

skyddsregler.³⁷ Exempel på sådana regler som anses kunna åsidosättas är de ovan genomgångna generalklausulerna, likhetsprincipen och jävsreglerna.

Borgenärsskyddsregler som behandlas kort i 3.3 kan å andra sidan aldrig sättas åt sidan med samtliga aktieägares samtycke.³⁸ Generalklausulerna och jävs-‐

reglerna hänvisar till associationen som skyddsobjekt, vid sidan av hänvisning till aktieägare.³⁹ Därmed tyder SAS-‐principens existens på att nuvarande aktieägares intresse likställs med associationens.⁴⁰ Principen och dess begräns-‐

ningar är dock, avseende denna koppling till bolagets intresse, inte vidare utför-‐

ligt behandlad i svensk rätt.

35 Se Andersson Kapitalskydd s. 32.

36 Se Johansson s. 145, Sandström s .17 f., prop. 2004/05:85 s. 373 och NJA 2013 s. 117 p. 14.

37 Se Bergström & Samuelsson s. 80 f.

38 Se Dotevall s. 358 f., Sandström s. 17 f., prop. 1975:103 s. 415 f. och Bergström & Samuelsson s.

81.

39 Se 7:47, 8:41 ABL: ”…nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare…” och jfr 4:1 ABL:

”…alla aktier har lika rätt i bolaget…”.

40 Jfr Dotevall s. 357 ff.

(21)

4. Bolagets intresse i nordisk rätt

4.1 Introduktion

Aktiebolagsrätten i de nordiska länderna bär stora likheter med den svenska. En gemensam nordisk översyn av de aktiebolagsrättsliga regleringarna gjordes un-‐

der 1960-‐talet vilket i Sverige ledde fram till 1975 års aktiebolagslag. Lagen uppdaterades 2005 utan större principiella förändringar av rättsläget, däremot redaktionella.⁴¹ Gällande synen på bolagets intresse råder dock skillnader inom Norden. Nedan redogörs för synsättet i Norge respektive Danmark.

4.2 Norge

I Norge anses aktieägarnas intresse av att bolaget ska gå med vinst som den huvudsakliga och absolut mest avgörande delen av bolagsintresset.⁴² Den norska definitionen av bolagsintresset, selskapets intresse, som uttrycket lyder på norska, anses däremot kunna omfatta även andra intressen.

Att bolagets intresse kan omfatta mer än aktieägarnas intresse av vinst innebär inte att systematiken är sådan att samtliga intressen, som till exempel en styrelse har att ta hänsyn till, bakas in i ett gemensamt bolagsintresse. Bolagets intresse kan, precis som i svensk rätt, ställas mot andra intressen. Exempel på detta är statens intresse av skatteintäkter, miljöhänsyn, arbetstagares rätt.⁴³

Av den norska aktiebolagslagens förarbeten framgår bland annat att de som företräder ett bolag ska främja aktieägarnas intresse med beaktande av gällande lag och det sociala ansvaret bolaget har som arbetsgivare.⁴⁴ Att socialt ansvar nämns utöver att bolaget ska följa gällande lag tyder enligt min mening på att det finns ett ansvar att tillvarata ett intresse som faller utanför lagfästa regler till skydd för borgenärer och aktieägare.

41 Se SOU 1971:15 s. 3 och Sandström s. 53.

42 Se Normann Aurum s. 364 och Aarbakke mfl s. 483.

43 Se Normann Aurum s. 364 f. och Aarbakke mfl s. 483.

44 Innst. 1970 s. 123.

(22)

I ett uppmärksammat rättsfall från 1993⁴⁵ (Ytternesdomen) fastslog en enig Høyesterett, i motsats till en tidigare dom⁴⁶ samma år (!) att borgenärernas in-‐

tresse kan utgöra en egen del av bolagets intresse när bolaget är insufficient.⁴⁷ En revisor som stämts av ett konkursbo hävdade att det skadeståndskrav, som grundade sig på att medel för täckning av aktiekapitalet inte tillförts, inte kunde göras gällande då det aldrig skulle komma aktieägarna tillgodo utan endast borgenärarena. Avseende bolagsintresset är framförallt följande mening ur domskälen intressant: ”Ved dette har han etter min oppfatning rettstridig krenket selskapets og derigjennom kreditorenes interesser.”⁴⁸ Bolagets skadeståndsrätt grundandes därmed i att borgenärernas intresse kränkts.

Att det inte råder kongruens mellan aktieägarnas intresse och bolagets i norsk rätt framgår även av andra fall. I den så kallade Sjödalsdomen från 1993⁴⁹ reso-‐

nerade Høyesteretten kring huruvida aktieägarna tillgodogjort sig medel på bolagets bekostnad. Detta ansågs inte bevisat, men om intressena överensstämt hade diskussionen rimligtvis varit överflödig.⁵⁰-‐

I ett senare mål (Sundal Collier), från 2000, var omständigheterna sådana att rådgivare anlitats för värdering av bolaget, vilket ledde fram till att de säljande aktieägarna fick bättre betalt för sina aktier.⁵¹ Fråga var om rådgivararvodet kunde ses som förtäckt utdelning genom att enskilda aktieägare gynnats av råd-‐

givningen.⁵² I domen återfinns ett citat från lägre instans, vilket Høyesteretten instämmer i, enligt vilket bolaget har ett fristående intresse skilt från både nu-‐

varande aktieägare och borgenärer: "Selv om de som da sto bak selskapet, også hadde en interesse i hva de kunne få for sine aksjer, er det fullt legitimt at man prøver å vareta interessene til selskapet som sådant i å overleve og fortsette som juridisk person, helst under så gode forhold som mulig. Det må for dette formål

45 Se RT 1993 s. 1399.

46 Se RT 1993 s. 987.

47 Se RT 1993 s. 1399.

48 Se RT 1993 s. 1407.

49 Se RT 1993 s. 20.

50 Se Norrmann Aurum s. 177.

51 RT 2000 s. 2033.

52 Se Nuvarande § 3-‐6 Akjseloven.

(23)

kunne pådra seg utgifter." ⁵³ Arvodet ansågs alltså inte på denna grund vara att se som förtäckt utdelning, då bolaget genom att bidra till sin egen värdering och därmed till att nya ägare tillkom tillvaratog sitt långsiktiga intresse att överleva som juridisk person. Ett sådant självständigt intresse framstår mer som överens-‐

stämmande med framtida aktieägare och borgenärers intresse än med nu-‐

varande aktieägares.

Ytternesdomen och det faktum att bolagsintresset inte alltid kan likställas enbart med aktieägarnas intresse verkar inte ses som ett större problem i doktrinen.

Visserligen råder diskussion om vilka intressen som kan tänkas omfattas av bolagsintresset och när, men att så kan vara fallet är tydligt.⁵⁴ Normann Aarum sluter sig i sin avhandling till tanken att bolagsintresset ska tolkas snävt och om-‐

fatta endast strävan efter ökning av bolagets (egna) kapital. Hon har heller ingen invändning mot utgången i Ytternesdomen.⁵⁵ Det är enligt mig logiskt, då det inte föreligger någon intressekonflikt mellan att öka bolagets kapital och borgenä-‐

rernas intresse. Ju större eget kapital ett bolag har desto större trygghet för borgenärerna.

4.3 Danmark

Även inom Dansk rätt synes bolagsintresset som begrepp vara vidare än enbart summan av, eller den minsta gemensamma nämnaren av, aktieägarnas intresse.

Sofsrud gör gällande dels att inte bara aktieägarnas utan även borgenärernas in-‐

tresse kan vara bolagets, dels att det inte är avgörande om dessa formellt är aktieägare respektive borgenärer vid tidpunkten för ett skadebringande beslut.⁵⁶

Att borgenärernas intresse kan vara en del av bolagsintresset framgår av ett avgörande från Højestereten från 1998 (Fodboldklubben)⁵⁷. Bolagets konkursbo grundande en talan mot styrelsen på att det var culpöst att driva bolaget vidare efter en viss tidpunkt på grund av risk för ytterligare förluster. Højestereten ut-‐

53 Se RT 2000 s. 2033 och s. 2039.

54 Se Norrmann Aarum s. 365 f. och Aarbakke mfl s. 483 f.

55 Se Norrmann Aarum s. 365 ff.

56 Se Sofsrud s. 245.

57 Se U 1998.1337 H.

(24)

talade att styrelsen kan bli ansvarig gentemot bolaget givet att de borde insett att det inte var möjligt att fortsätta driften av bolaget utan att orsaka aktieägarna och borgenärerna ytterligare förluster. Av fallet framgår att bolaget kan grunda en talan på en hänsyn till borgenärerna när styrelsen för ett insolvent bolag fort-‐

sätter driften med liten eller ingen möjlighet till framtida vinst.

Framtida aktieägare behandlades av Højestereten 1961 (Kastrup)⁵⁸. Ett aktie-‐

bolag under bildande köpte en fastighet av en av stiftarna för dubbla marknads-‐

värdet. Bolagets verksamhet var att hyra ut butikslokaler och hyresavtalen om-‐

fattade krav på att hyresgästerna skulle köpa aktier i bolaget. Ett drygt år efter stiftandet tecknade de första hyresgästerna aktier. Bolaget, genom den nya styrelsen vald av hyresgästerna, stämde stiftarna med hänvisning till att det be-‐

talda priset för fastigheten översteg marknadsvärdet. Højestereten konstaterade att stiftarna tillika ledningen hade ett ansvar att beakta intresset hos framtida aktieägare, särskilt (”icke mindst”) med hänsyn till att aktieköp var ett krav för att få hyra lokal samt att förskott betalats in.⁵⁹ Det faktum att Højestereten använde sig av ordföljden ”icke mindst” tyder på att ledningen kan tillskrivas ett bredare ansvar att tillvarata framtida aktieägares intresse och att de särskilda förutsättningar som förelåg i detta fall endast förstärkte det ansvaret. Detta i vart fall när det föreligger konkreta motstående intressen vid tidpunkten för beslu-‐

tet.⁶⁰

58 Se U 1961.74 H.

59 Se U 1961.74 H.

60 Se Sofsrud s. 246.

(25)

5. Bolagets intresse enligt svensk rätt

5.1 Rättsfall

Det finns ett fåtal rättsfall från Högsta domstolen som berör ämnet för denna uppsats. Nedan ges kortare referat av dessa fall som bakgrund till en vidare diskussion.

5.1.1 NJA 2013 s 117 (Kamelian)

Målet gällde en så kallad byggmästarbildad bostadsrättsförening, det vill säga en förening som skapats av byggherren eller till denna närstående personer före det att, eller under tiden, bostadshuset är under byggnation. Tre personer (bygg-‐

herrarna) ägde ett byggbolag som i september 2007 sålde en fastighet till den av de nybildade bostadsrättsföreningen. Byggherrarna utgjorde samtliga styrelse-‐

ledamöter och medlemmar i bostadsrättsföreningen. Det rörde sig alltså om en interimsstyrelse. Sedermera ingicks ett entreprenadavtal mellan bostadsrätts-‐

föreningen och byggbolaget om att uppföra byggnader med garage under. I månadsskiftet oktober/november 2007 ändrades konstruktionen så att garagen istället placerades bredvid husen och inte under. Bolaget och bostadsrätts-‐

föreningen, varav den sistnämnda alltså representerades av den förstnämndas medlemmar, kom överens om att detta inte skulle leda till någon prisändring.

Under hösten 2007 hade totalt 64 medlemmar tecknat så kallade förhandsavtal med föreningen, 5 kap BRL, men den första utomstående personen blev medlem först den 20 november 2007, efter att entreprenadavtalet och ändringen av detta skett.

2010 ansökte bostadsrättsföreningen, nu med en ny styrelse bestående av de nya medlemmarna tillika bostadsrättsinnehavarna, om stämning mot bygg-‐

herrarna. Som grund för sitt skadeståndsyrkande åberopade bostadsrätts-‐

föreningen att byggherrarna uppsåtligen eller av oaktsamhet skadat föreningen genom att de gått med på en ändring av garagens placering utan nedsättning av priset för entreprenaden. Byggherrarna gjorde gällande att då samtliga då-‐

BOLAGETS INTRESSE