JURIDISKA INSTITUTIONEN
Stockholms universitet
OM LIVSDUGLIGHET OCH
DESS ROLL I
ABORTLAGSTIFTNINGEN
- ett betydelsefullt begrepp i förändring
Amanda Thieme
Abstract
This thesis addresses the potential fraction between law and medicine in a time where the last allowed point to terminate a pregnancy collides with the earliest point at which it is possible to save a prematurely born child. Swedish abortion regulations allow late abortion up until the fetus is deemed viable. The main purpose of the thesis is to critically analyze the legal term viability and its role within Swedish abortion regulation, both as a concept with a meaning in itself and as a term which cannot be met in order for a late abortion to be allowed. The analysis is done in the light of medical advancements in saving premature infants. The main question of this thesis is whether or not the close tie between the Swedish law on abortion and the medical meaning of viability, which is gradually shifting, is in danger of undermining the right to abortion expressed within the Swedish abortion act or a least limiting the time frame during which an abortion is possible.
The thesis further seeks to identify key elements in legislating on abortion, mainly the relationship between the rights of the pregnant and the rights of the unborn child, and with those elements in mind present a variety of possible solutions other than the one at hand today.
Innehållsförteckning
Abstract 2 Innehållsförteckning 3 Förkortningar 5 1 Inledning 6 1.1 Syfte 71.2 Metod och material 7
1.3 Disposition 11
2 Om abort – historik, statistik och utförande 12
2.1 Abortregleringen – en kort historik 12
2.1.1 Reglering av abort idag – abortlag (1974:595) 16
2.1.2 Reglering av sena aborter 18
2.2 Statistik – aborter nu och då 19
2.2.1 Sammanfattande reflektioner 21
2.3 Abortmetoder 22
2.3.1 Abort under sen graviditet 24
2.3.2 Särskilt om ingreppet feticid 24
2.3.3 Sammanfattande reflektioner 25
3 Innebörden av livsduglighet och dess förhållande till medicinsk utveckling 26
3.1 Livsduglighet – som begrepp och villkor 26
3.1.1 Riktlinjer för innebörd och bedömning av livsduglighet 26 3.1.2 Bedömningstidpunkten för livsduglighet 29
3.2 Fostret i vecka 22 32
3.3 Neonatalvårdens utveckling 34
3.4 Sammanfattande reflektioner 35
4 En internationell utblick – den svenska abortregleringen ur ett jämförande
perspektiv 36
4.1 Abortlagstiftningen i våra grannländer 36
4.1.1 Finland 36
4.1.2 Danmark 37
4.1.3 Norge 38
4.2 Abortlagstiftning i Europa 39
4.2.1 Abortgränser i Europa 40
4.3 Sammanfattande reflektioner 47
5 Intresseavvägningar i abortlagstiftningen 48
5.1 Det livsdugliga fostrets juridiska ställning 48
5.1.1 Övergripande om skyddslagstiftning för ofödda 48 5.1.2 En person i juridisk mening 50 5.1.3 Bilden av det skyddsvärda barnet -‐‑ Barnkonventionen och principen om barnets
bästa 51
5.1.4 Sammanfattande reflektioner 52
5.2 Den gravida personens rättigheter och intressen 53
6 Frågor för framtiden 55
6.1 Alternativa framtida lösningar 55
6.1.1 En omtolkning av begreppet livsduglighet 56
6.1.2 Fler feticid-‐‑ingrepp 57
6.1.3 En ny gränsdragning 57
6.2 Sammanfattande reflektioner 60
7 Avslutande reflektioner 61
Källförteckning 62
Förkortningar
EKMR -‐‑ Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
EXPRESS – Extremely Preterm Infant Study in Sweden IPPF -‐‑ International Planned Parenthood Federation OSL – Offentlighets-‐‑ och sekretesslagen
RFSU -‐‑ Riksförbundet För Sexuell Upplysning Prop. – Proposition
SOU – Statens Offentliga Utredningar
1 Inledning
År 1974 trädde den svenska abortlagen (1974:595) i kraft. Lagen var tänkt att säkra rätten till abort och på ett bättre sätt än den tidigare lagstiftningen motsvara allmänhetens syn på abortingreppet.12 Utgångpunkten, som framgår av lagens första paragraf, är att den gravida själv ska ha rätt att välja att avsluta sin graviditet men samtidigt som lagen ger en rätt till ”fri abort” uppställer den begränsningar i fråga om hur sent en abort får genomföras. Efter utgången av vecka 18 av graviditeten krävs enligt 3 § 1 st. abortlagen tillstånd från Socialstyrelsen för att det ska bli aktuellt att få genomgå en abort.
Den övre gränsen för när en sen abort ska få genomföras går enligt 3 § 2 st. vid den tidpunkt då det finns anledning att anta att fostret är ”livsdugligt”. Tillstånd till en sen abort, dvs. efter utgången av vecka 18, får därmed inte ges av Socialstyrelsen efter den tidpunkt då fostret antas kunna överleva utanför livmodern. Livsduglighet är dock inte ett klart definierat medicinskt begrepp, än mindre ett juridiskt, och på senare år har den medicinska utvecklingen ifråga om hur tidigt det är möjligt att rädda för tidigt födda barn gått framåt. Före 1970-‐‑talet, alltså strax innan den nuvarande abortlagens tillkomst, dog över 90% av alla barn som hade en födelsevikt på under 1000 gram. Idag överlever istället nästan 90% av dessa barn.3 Med tanke på den medicinska utveckling vi ser idag är det inte omöjligt att möjligheterna att rädda prematura barn kan bli ännu större i framtiden.
Det kan därmed konstateras att i praktiken så har möjligheten till sen abort begränsats sedan abortlagens tillkomst på så sätt att fostret vid en tidigare tidpunkt anses livsdugligt. Samtidigt har skälen för att önska genomföra en sen abort, hälsoskäl, sociala skäl eller skäl kopplat till fosterskador, troligen inte ändrats i någon större omfattning. En viktig fråga att utreda blir därmed vad livsduglighet egentligen betyder och innebär i förhållande till abortlagen och dess ändamål.
1 Prop. 1974:70 s. 31-‐‑32.
2 Prop. 1974:70 s. 30.
3 Hedlund, F., Från överlevnad till en vision om livslång hälsa, ursprungligen publicerad i Medicinsk
Vi kan idag sägas befinna oss i en situation där begreppet livsduglighet potentiellt står i konflikt med eller i alla fall riskerar att i allt för hög grad begränsa ett av syftena med den nuvarande abortlagen, det vill säga att säkra möjligheten till abort både tidigt och sent under graviditeten.
1.1 Syfte
Det övergripande syftet med denna uppsats är att i ljuset av medicinsk utveckling och en internationell rättslig utblick kritiskt granska begreppet livsduglighet och den däri inneboende övre gränsen för sena aborter i svensk rätt. I detta ingår att analysera innebörden av livsduglighet i abortkontexten, både som begrepp och som villkor som inte får vara uppfyllt om en sen abort ska få genomföras. Analysen genomförs mot bakgrund av de medicinska möjligheterna att kunna rädda prematura – alltså för tidigt födda barn. Den övergripande frågeställningen är huruvida den täta kopplingen mellan den övre gränsen för abort – livsduglighet -‐‑ och den medicinska utvecklingen riskerar att få till följd att rätten till abort i ett sent stadium av graviditeten, som abortlagen omfattar, riskerar att urholkas.
Som framgår finns det inneboende dilemman i dagens abortreglering och det centrala begreppet livsduglighet. Avsikten med denna uppsats är ytterst att identifiera och belysa de dilemman som sena aborter aktualiserar i form av avvägningar mellan den gravidas rättigheter och fostrets rättigheter samt att diskutera ett antal alternativa lösningar för att rättsligt kunna hantera sena aborter. Förhoppningen är att uppsatsen och den rättsvetenskapliga analysen som görs här kan ligga till grund för en fortsatt fördjupad diskussion om aborträtten och den övre gränsen för att genomföra abort i svensk rätt.
1.2 Metod och material
Som framgått är syftet dock bredare än att utreda, fastställa och analysera gällande rätt, vilket gör att det inte kan uppfyllas endast genom att använda sig av traditionell juridisk metod i dess strikta bemärkelse.
Rättsdogmatisk metod innebär i kort att analysera, tolka och systematisera gällande rätt med utgångspunkt i rättskällorna.4 Som framgår av syftet analyseras i denna uppsats den rättsliga reglingen med avstamp i rättskällorna men även i ljuset av medicinsk kunskap och utveckling och en internationell rättslig utblick. Därmed inkluderas även andra källor än svenska rättskällor för en bredare analys i den juridiska såväl som medicinska kontexten. Vilka typer av rättskällor och kunskapskällor som används beskrivs närmare nedan.
För att ge läsaren en uppfattning om vidden av den problematik som diskuteras redogörs för Socialstyrelsens abortstatistik. Relevant statistik i denna kontext är främst statistik över genomförda aborter, samt när under graviditeten dessa genomförts, i Sverige idag och över tid. En redogörelse ges även för ärendestatistik från Socialstyrelsens Rättsliga råd som är den instans som handlägger ansökningar om sena aborter. Rådets statistik ger en bild av vilka omständigheter som föranleder sena aborter.
Även om syftet är att kritiskt granska det rättsliga begreppet livsduglighet i dess kontext i abortlagen och dess tillämpning är vissa delar av uppsatsen dock av mer utredande karaktär. En sådan del är den del som avser bringa klarhet i innebörden av begreppet livsduglighet idag så väl som vid abortlagens ikraftträdande. Detta är något som delvis låter sig göras genom en utredning med utgångspunkt i de traditionella rättskällorna, det vill säga genom granskning av författningar, förarbeten och i viss mån doktrin. På detta område finns däremot inte någon domstolspraxis att tillgå. Besluten från Socialstyrelsen vid ansökan om sen abort enligt är 7 § abortlagen inte möjliga att överklaga och det finns därmed inte några prejudikat som behandlar innebörden av begreppet livsduglighet.
4 Jfr. Kleineman J., ”Rättsdogmatisk metod”, i Korling, F. & Zamboni, M., (red.), Juridisk metodlära,
Utöver de ”traditionella rättskällorna” används i denna del också andra kunskapskällor så som riktlinjer från medicinska aktörer som är avsedda att vara ett stöd för tillämparen i bedömning av bland annat livsduglighet. Sådana riktlinjer och uttalanden har varierande rättslig betydelse och bindande verkan och en viktig distinktion bör i det här fallet göras mellan Socialstyrelsens föreskrifter, som är bindande, och allmänna råd som är vägledande. Som källa har allmänna råd och andra uttalanden som är tänkta att fungera som stöd i tillämpningen betydelse på så sätt att de kan påverka hur den rättsliga regleringen faktiskt tillämpas i praktiken. När det gäller andra typer av tillämpningsstöd som ges ut av andra aktörer än förvaltningsmyndigheter med normgivningskompetens, exempelvis Svenska neonatalföreningen, är sådana att se som just tillämpningsstöd utan direkt rättslig verkan, även om de i praktiken har stor betydelse för hälso-‐‑ och sjukvårdspersonalen i deras praktiska arbete. Utöver rättskällor används således även en del andra typer av kunskapskällor.
För att identifiera och belysa kärnproblematiken i att lagstifta om abort och kunna diskutera alternativa lösningar krävs, utöver kunskap om ingreppet som sådant och dess bakgrund, en närmare granskning av de intressen som ställs mot varandra, det vill säga den gravida personens rätt till självbestämmande och de intressen som tillmäts fostret. För att avgöra hur långtgående skydd för sina rättigheter den gravida personen och fostret åtnjuter aktualiseras stora frågor om det ofödda barnets rättigheter och om livets uppkomst ur juridisk synvinkel. Abortlagen i sig berör inte dessa frågor i större utsträckning utan vägledning får här sökas i annan lagstiftning som behandlar fostrets juridiska ställning. Här ges även en mindre genomgång av Europadomstolens ställning i frågan om det ofödda barnets status med utgångspunkt i domen Vo v. France från 2004.
Som ett komplement till analysen av de rättskällor och andra kunskapskällor som redovisats för ovan innefattar materialet även samtal med yrkesverksamma i läkare och forskare, av vilken en även är ledamot i Socialstyrelsens Rättsliga råd. Syftet med dessa samtal är att fördjupa förståelsen för hur yrkesverksamma inom vården resonerar i frågan om gränssättning för abort. Det är inte fråga om en intervjustudie ur ett vetenskapligt perspektiv men samtalen ger en inblick i hur abortlagstiftningen och andra riktlinjer tolkas och uppfattas av de som arbetar inom de medicinska områden som berörs av lagstiftningen. Samtalen har även underlättat förståelsen för de medicinska aspekterna av obstetrik och neonatalmedicin som beskrivs kortfattat i uppsatsen. De läkare jag samtalat med är utvalda utifrån sin kompetens på respektive område och för att bidra med perspektiv både från läkare som träffar gravida som önskar göra en abort och från läkare som vårdar prematura barn. Detta är särskilt betydelsefullt då det är dessa intressen – den gravida personens och fostrets som ska vägas mot varandra i abortlagstiftningen.
Det kan sammanfattningsvis konstateras att uppsatsen är rättsvetenskaplig då fokus ligger på den rättsliga regleringen men att analysen av rättskällor utifrån ett rättsdogmatiskt perspektiv har kompletterats av andra kunskapskällor för att skapa en mer fullständig bild av den aktuella problematiken i sitt sammanhang.
1.3 Disposition
Uppsatsen kan sägas vara indelad i två större delar bestående av tre kapitel vardera. Den första av dessa delar – kapitel två, tre och fyra är tänkta att ge en bakgrund till abort och livsduglighet som begrepp. Den syftar även till att sätta den svenska abortlagstiftningen i en internationell kontext.
Uppsatsens andra större del -‐‑ kapitel fem, sex och sju är av mer analytisk art. I denna del diskuteras problematiken med att lagstifta om abort, idag såväl som i framtiden, med avstamp i ett rättighetsperspektiv.
I uppsatsens inledande kapitel presenteras abortbegreppet och därefter följer en övergripande introduktion i form av en redogörelse för abortlagstiftningens historia och bakgrund. I nästa del av uppsatsen följer en diskussion om begreppet livsduglighet och dess betydelse samt hur begreppet utvecklats och förändrats i relation till neonatalmedicinsk utveckling. Här innefattas även en redogörelse för neonatalvårdens utveckling i den mån detta är relevant för uppsatsens syfte. Diskussionen om livsduglighet innehåller även ett avsnitt om bedömningstidpunkten för livsduglighet. Efter detta följer en redogörelse för Socialstyrelsens abortstatistik samt ärendestatistik från Socialstyrelsens Rättsliga Råd som rör hanteringen av sena abortärenden. På statistiken följer en redogörelse för de olika tillvägagångssätt som tillämpas vid aborter i Sverige idag.
I en internationell utblick redogörs för Sveriges närmsta grannländers samt ett antal europeiska rättssystems lösningar på problematiken i att sätta en övre abortgräns. Avslutningsvis förs en diskussion som syftar till att belysa kärnproblematiken med abortlagstiftningen ur ett rättighetsperspektiv, efter vilken ett antal alternativa tänkbara lösningar presenteras.
2 Om abort – historik, statistik och utförande
Detta inledande kapitel syftar till att stifta bekantskap med abortingreppets historia, hur vanligt det är med aborter och hur det egentligen går till att genomföra ett abortingrepp i Sverige idag. Ett kort historieinslag visar effektivt på många av kärnsvårigheterna med att lagstifta om abort och på de bakomliggande faktorer som drivit utvecklingen mot den lagstiftning vi ser idag. Den statistiska redogörelsen syftar till att ge en bild av omfattningen av den problematik som uppsatsen behandlar. Det sista avsnittet om abortingreppet syftar till att bekanta läsaren med konceptet abort och dess utförande, eftersom det är just detta ingrepp som lagstiftningen som behandlas i denna uppsats syftar till att reglera.
Det här kapitlet tillsammans med de följande två – kapitel tre och fyra bildar tillsammans en introduktion till abortkonceptet och begreppet livsduglighet samt ger en möjlighet att ställa den svenska abortlagstiftningen i en internationell kontext.
2.1 Abortregleringen – en kort historik
Historiskt har det svenska rättssystemet haft en sträng syn på abort och brottet fosterfördrivning, är något som omnämns redan i landskapslagarna från 1200-‐‑talet. Illegal fosterfördrivning hade under 1700-‐‑talet lika hög straffsats som den för dråp vilket innebar att personen som begått handlingen dömdes till döden. Fosterfördrivning var vid denna tid straffbart även på försöksstadiet.5 Det sågs alltså som ett mycket allvarligt brott. År 1864 trädde en ny strafflag i kraft. Genom denna lag mildrades straffet för fosterfördrivning något och stadgades till straffarbete i två till sex år. Denna straffsats gällde både för den som utfört abortingreppet och för patienten som genomgått aborten. I slutet av 1800-‐‑talet togs ytterligare ett steg i mildrande riktning, i alla fall för abortpatienten. Straffskalan för att genomgå en abort sänktes då till en lägsta straffsats på ett års straffarbete. Straffskalan för den som utfört ingreppet skärptes dock.6 Att straffet mildrades för personen i behov av denna typ av ingrepp tyder på en ökad förståelse för den utsatthet som en oönskad graviditet förde med sig.
På 1920-‐‑talet skedde en betydande förändring i straffsatserna för fosterfördrivning. En gravid person som med invärtes eller utvärtes medel försökte fördriva sitt foster kunde för detta dömas till fängelse. Den som medverkat till att genomföra eller försöka genomföra en abort kunde fortfarande dömas till straffarbete i mellan sex månader och två år. I de fall verksamheten bedrevs vanemässigt och i vinstsyfte kunde den som utfört ett abortingrepp dömas till straffarbete i så mycket som sex år. Från 1929 till 1933 straffades i genomsnitt 21 personer per år för att ha avbrutit sin graviditet genom att begå fosterfördrivning. Flertalet dömdes till villkorlig dom. I genomsnitt 17 personer per år dömdes till straff för att ha medverkat till eller utfört fosterfördrivning.7 Strafflagstiftningen mot abort saknade uttalade undantag men i praktiken förekom det ändå att läkare utförde aborter i fall där den gravidas liv ansågs vara hotat av att genomgå graviditeten, vilket ansågs tillåtet.8 Att det ansågs röra sig om ett nödläge gjorde det aktuellt med ett undantag.9 Uppskattningsvis utfördes i början av 1930-‐‑talet ungefär 200 aborter på sådan grund.10
I början av 1930-‐‑talet utfördes uppskattningsvis 20 000 illegala aborter per år. Ca 75 patienter på vilka dessa ingrepp utfördes avled varje år. I många fall resulterade ingreppet även i allvarliga och bestående skador.11 De rent fysiska riskerna med osäkra aborter var endast en del av påfrestningarna en oönskad graviditet förde med sig. Att få barn utom äktenskapet var vid den här tiden stigmatiserat och att bli gravid innebar ofta att personen ifråga förlorade sin anställning vilket ledde till begränsade möjligheter att försörja sig själv och sitt barn.12
Det skulle dröja ända till 1934 innan en utredning om möjligheten att avkriminalisera abort tillsattes. Bakgrunden till utredningens tillsättande var bland annat ett ökat antal illegala aborter.13 1934 års utredning om lag för avbrytande av havandeskap nådde slutsatsen att eftersom de illegala aborterna ökade, trots det aktuella straffrättsliga förbudet, räckte inte hotet om straff för att förhindra fosterfördrivningarna.14
7 SOU 1935:15 s. 17.
Utöver att se över möjligheten att avkriminalisera abort under vissa omständigheter fokuserade utredningen på vikten av att arbeta förebyggande för att minska fosterfördrivningsfrekvensen. Utredningen lyfte bland annat frågan om ”utvidgad och förbättrad upplysnings-‐‑ och uppfostringsverksamhet” angående det sexuella livet.15
Som resultat av 1934 års utredning avkriminaliserades abort under vissa omständigheter år 1938. Denna första abortlag – lagen (1938:318) om avbrytande av havandeskap innefattade fortfarande ett straffrättsligt förbud mot fosterfördrivning. Den markanta skillnaden mot tidigare var dock att abortregleringen nu även omfattande ett undantag från detta straffrättsliga förbud. Undantaget utgjordes av fem indikationer på vilka det ansåg legitimt att utföra en abort. Dessa var medicinsk, socialmedicinsk, fosterskadeindikation, humanitär indikation och eugenisk indikation, vilka alla presenteras närmare i nästa avsnitt. Att ”olovligen” fördriva eller döda foster kunde vid denna tid resultera i högst två års fängelse. Om fosterfördrivningen utförts av den gravida själv kunde påföljdseftergift bli aktuell om det förelåg mildrande omständigheter.16
Även om abort numera var en laglig möjlighet var processen för att bli beviljad ingreppet komplicerad och det krävdes i regel två läkarintyg eller ett intyg från Medicinalstyrelsen, detta för att fastställa att någon av lagens så kallade abortindikationer var uppfylld. I processen för att utfärda dessa intyg deltog en gynekolog, en kurator och en psykiater.17 De första åren efter den nya lagens ikraftträdande beviljades endast mellan 400-‐‑700 personer per år ingreppet. De flesta aborter som tilläts beviljades av medicinska skäl vilket i praktiken hade förekommit redan innan den nya lagens ikraftträdande. Att aborter beviljades på humanitär grund var ovanligt. 18 Att abort skulle vara ett verktyg för familjeplanering och något som skulle kunna beviljas ”endast” på grund av avsaknad av önskan eller förutsättningar att bli förälder var heller ännu inte aktuellt. Detta kan konstateras av de grunder som kunde föranleda ett straffrättsligt undantag, vilka kommer att presenteras i följande stycke.
15 SOU 1935:15 s. 37. 16 Prop. 1974:70 s. 19.
17 Lindqvist, I., Abortlagen med kommentarer, 1 u, Natur och Kultur, Stockholm, 1975, s 33.
18 Lennerhed, L., Historier om ett brott – Illegala aborter i Sverige på 1900-‐‑talet, 1u, Scanbook, Falun, 2008,
Om ett straffrättsligt undantag kunde bli aktuellt avgjordes genom att undersöka huruvida ett antal förutsättningar avseende den gravidas motiv, tidpunkten för åtgärden och förfarandet vid abortansökan samt själva ingreppet var uppfyllda. 19 Gällande motiv till aborten var lagens undantag uppbyggt runt fem stycken abortindikationer. Någon av dessa indikationer behövde uppfyllas för att det skulle bli aktuellt att ge tillstånd till en abort. Den första indikationen, den medicinska indikationen, förelåg om barnets tillkomst skulle medföra allvarlig fara för den gravidas liv eller hälsa på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos den gravida. Den andra indikationen var den socialmedicinska. I dessa fall kunde abort tillåtas om det med hänsyn till den gravidas levnadssituation eller övriga omständigheter kunde antas att personens kroppsliga eller själsliga krafter skulle bli allvarligt nedsatta av barnets tillkomst och vårdnaden av barnet. Den tredje grunden för abort utgjordes av fosterskadeindikationen vilken blev aktuell i de fall där det väntade barnet riskerade att komma att lida av svår sjukdom eller svårt lyte som resultat av skada under fosterstadiet.20 Humanitär indikation, den fjärde indikationen, aktualiserades i fall där graviditeten var ett resultat av en våldtäkt eller vissa andra brottsliga gärningar. Om det fanns skäl att anta att någon av föräldrarna riskerade att, genom arvsanlag överföra ”sinnessjukdom eller sinnesslöhet”, svårartad sjukdom eller ”annat lyte” på barnet kunde det bli aktuellt med en abort på den femte indikationen, eugenisk indikation. Då alla de tre första abortindikationerna härrör ur medicinsk problematik talar man ibland om endast tre legala abortindikationer – medicinsk, humanitär och eugenisk.21
1934 års abortkommitté hade i sin utredning, utöver de indikationer som nämnts ovan, förespråkat en social indikation som skulle ta hänsyn till faktorer som exempelvis om den gravida var ensamstående, saknade arbete eller bostad eller inte hade någon fast inkomst.22 Den föreslagna formuleringen var att abort skulle tillåtas ”när barnets tillkomst skulle ådraga kvinnan varaktig nöd och ofärd som finnes icke kunna på annat sätt avvärjas”23. Den nya lagen omfattade dock ingen sådan indikation.
19 Lindqvist, I., Abortlagen med kommentarer, 1 u, Natur och Kultur, Stockholm, 1975, s. 19.
20 Lindqvist, I., Abortlagen med kommentarer, 1 u, Natur och Kultur, Stockholm, 1975, s. 19-‐‑20.
21 Jfr. Lennerhed, L., Historier om ett brott – Illegala aborter i Sverige på 1900-‐‑talet, 1u, Scanbook, Falun,
2008, s. 39.
22 Lennerhed, L., Historier om ett brott – Illegala aborter i Sverige på 1900-‐‑talet, 1u, Scanbook, Falun, 2008,
s. 39.
1938 års abortlag uppställde en övre tidsgräns vid 20:e havandeskapsveckan. Efter denna tidpunkt fick abort endast genomföras efter godkännande av Socialstyrelsen. Ett sådant godkännande blev bara aktuellt i de fall det förelåg synnerliga skäl men med ett godkännande från Socialstyrelsen tilläts abort fram till vecka 24 av graviditeten. Denna ytterligare tidsgräns tillkom år 1946. Syftet med att sätta en övre tidsgräns för abort var i likhet med dagens reglering att undvika att livsdugliga foster aborterades. Dock kunde undantag ändå göras i de fall där aborten var en nödvändighet med hänsyn till den gravidas hälsa på grund av sjukdom eller kroppsfel. I sådana fall fanns ingen övre tidsgräns. 24 Att tillåta sena aborter fram till vecka 24 kan idag verka långtgående men det kan konstateras att det, med hänsyn till dåtidens medicinska förutsättningar, var rimligt att anta att det tedde sig osannolikt att ett barn fött i vecka 20-‐‑24 hade möjlighet att överleva.
2.1.1 Reglering av abort idag – abortlag (1974:595)
Abortlagen i sin nuvarande utformning trädde i kraft 1974. Först då avkriminaliserades abort. Abortlagen har här infogats i sin helhet och är tänkt att underlätta förståelsen för den kommande diskussionen.25
1 § Begär en kvinna att hennes havandeskap skall avbrytas, får abort utföras om
åtgärden vidtas före utgången av artonde havandeskapsveckan och den inte på grund av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Lag
(1995:660).
2 § Om en kvinna begärt abort eller om fråga uppkommit om avbrytande av
havandeskapet enligt 6 § skall hon erbjudas stödsamtal innan åtgärden utförs. Lag
(1995:660).
3 § Efter utgången av adertonde havandeskapsveckan får abort utföras endast om
socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden. Sådant tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger för aborten.
Tillstånd enligt första stycket får ej lämnas, om det finns anledning antaga att fostret är livsdugligt.
4 § Vägras abort i fall som avses i 1 §, skall frågan omedelbart underställas
Socialstyrelsens prövning. Lag (1995:660).
24 Lindqvist, I., Abortlagen med kommentarer, 1 u, Natur och Kultur, Stockholm, 1975, s. 30.
5 § Endast den som är behörig att utöva läkaryrket får utföra abort eller avbryta
havandeskap enligt 6 §.
Abort eller avbrytande av havandeskap enligt 6 § ska ske på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som Inspektionen för vård och omsorg har godkänt. Lag
(2012:936).
6 § Kan det antas att havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan
medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa, får Socialstyrelsen lämna tillstånd till avbrytande av havandeskap efter utgången av artonde havandeskapsveckan och oavsett hur långt havandeskapet framskridit.
Om avbrytande av havandeskap på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan inte kan anstå utan fara för kvinnan får åtgärden utföras utan hinder av bestämmelserna i första stycket och 5 § andra stycket. Lag (2007:998).
7 § Socialstyrelsens beslut i ärende om tillstånd till abort eller avbrytande av
havandeskap enligt 6 § får inte överklagas. Lag (1995:660).
8 § Efter en abort eller ett avbrytande av havandeskap enligt 6 § skall kvinnan erbjudas
stödsamtal. Den som ansvarar för verksamheten på det sjukhus eller den inrättning där åtgärden utförts skall tillse att ett sådant erbjudande lämnas. Lag (1995:660).
9 § Den som utan att vara behörig att utöva läkaryrket uppsåtligen utför abort på annan,
dömes för illegal abort till böter eller fängelse i högst ett år.
Är brott som avses i första stycket grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen skett vanemässigt eller för vinnings skull eller inneburit särskild fara för kvinnans liv eller hälsa.
För försök till illegal abort dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
10 § Åsidosätter läkare uppsåtligen föreskrift i 4 § eller, om ej annat följer av 6 § andra
stycket, i 3 eller 5 §, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
11 § Utbyte av brott enligt denna lag skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart
oskäligt. Lag (2005:294).
Av motiven till 1974 års abortlag framgår att den äldre abortlagens straffbestämmelser på väsentliga punkter bygger på tänkesätt som numera kan anses övergivna.26 Där framgår även att de flesta människor gått från att tidigare ha sett abort som något förkastligt till att nu hysa medkänsla för den som underkastar sig abortingrepp, antingen det sker i enlighet 1938 års abortlag eller inte.27 Av propositionen framgår alltså att en lagändring för fri abort skulle ligga i linje med det allmänna rättsmedvetandet.
26 Prop. 1974:70 s. 30.
Av propositionen framgår även att under åren 1967-‐‑1970 hade inget åtal om fosterfördrivning väckts mot en person som själv genomgått en abort och det konstateras att de straff samhället hotar med i fall där någon olovligen genomgått en abort inte utkrävs.28 Behovet av en ny abortlag motiveras vidare med att abortoperationer skiljer sig från andra ingrepp på så sätt att de ger anledning till skiftande etiska och moraliska värderingar. Med bakgrund av detta beskrivs en risk för subjektivitet om beslut ifråga om huruvida en abort ska få genomföras helt lämnas till den enskilde läkaren. Av propositionen framgår att lagstiftningen, av hänsyn till den gravida, bör tillförsäkra den gravida en i lag inskriven rätt till operation. Detta motiveras med graviditeten för en gravid person som inte anser sig ha förutsättningarna för att ta ansvar för ett barn innebär sådana påfrestningar att en lagstadgad rätt till operation är befogad.29
2.1.2 Reglering av sena aborter
Socialstyrelsens Rättsliga råd är den instans som handlägger patienters begäran enligt 3 § abortlagen att få genomgå en abort efter utgången av vecka 18. Socialstyrelsens beslut att avslå eller bifalla en ansökan om sen abort kan enligt 7 § abortlagen inte överklagas. Socialstyrelsens Rättsliga råd beviljar ansökningar om sen abort på fem grunder – fosterskada, sociala problem, psykisk sjukdom, kroppslig sjukdom eller annat. Det finns inga specifika riktlinjer ifråga om hur allvarliga omständigheter det måste röra sig om. Det saknas alltså vägledande information om exakt vilken typ av fosterskada, sociala problem eller psykisk eller somatisk sjukdom som bör föranleda bifall av en ansökan om sen abort. I diskussionen om livsduglighet skapar detta vissa problem då det förmodligen finns fall av fosterskador där fostret inte kan anses livsdugligt även om graviditeten gått in i vecka 22. Detta är inget som framgår av statistiken.
2.2 Statistik – aborter nu och då
För att fördjupa förståelsen för regleringen av abort över tid ges här en redogörelse för abortstatistiken över tid. Av Socialstyrelsens statistik framgår att antalet aborter i förhållande till befolkningsökningen ökat obetydligt sedan 1983.3031 Statistiken visar alltså att behovet av aborter tycks vara relativt konstant över tid och även om framtiden i detta avseende inte kan sägas vara säker kan det antas att gravida även i framtiden kommer efterfråga abort av olika skäl. Den statistik som redogörs för nedan fokuserar på antalet genomförda aborter per år samt när under graviditeten dessa genomförs. Andra aspekter så som ålder hos patienterna och liknande behandlas inte här då sådana uppgifter är av begränsad relevans i sammanhanget.
En majoritet av alla genomförda aborter i Sverige idag utförs under ett tidigt skede av graviditeten. Detta är viktigt att poängtera i en framställning som denna som fokuserar på regleringen av mycket sena aborter.
30Socialstyrelsen, Abortstatistik 2014, artikelnr. 2015-‐‑9-‐‑4, publicerad på www.socialstyrelsen.se 2014-‐‑09-‐‑
04, hämtad 2017-‐‑11-‐‑06.
Tidiga aborter utgör dessutom en växande andel av de aborter som utförs vilket också kan utläsas av tabellen ovan. Tabellen redogör för hur stora andelar av utförda aborter som gjorts i de olika tidsperioderna innan vecka sju, mellan vecka sju och nio, vecka nio och tolv samt efter tolfte veckans inträde från 1983 till 2014.
Sedan 2014 har andelen tidiga aborter ökat ytterligare. Under 2016 utfördes så hög andel som 94% av de drygt 38 000 aborter som utfördes i Sverige innan vecka 12. Av dessa utfördes 53% innan vecka sju.32 Det är således endast i ett begränsat antal aborter som beviljas på gränsen till, eller efter vecka 22 vilket är tidpunkten då fostret enligt ett uttalande från Socialstyrelsens Rättsliga råd, vilket kommer beskrivas närmare i nästa avsnitt, anses livsdugligt. Även vid tiden för den nuvarande abortlagens tillkomst var antalet sena aborter lågt. År 1969 utfördes så många som 50,7 % av alla aborter före utgången av vecka 12. Till 1973, alltså året innan den nuvarande abortlagen trädde i kraft, hade denna siffra stigit till 80,3 %.33 Att sena aborter kan konstateras vara ovanliga och frågan om aborter som tangerar livsduglighetsgränsen därmed inte är ett omfattande problem är emellertid inte detsamma som att den är utan betydelse.
Statistiken i fråga om sena aborter har begärts ut från Socialstyrelsens Rättsliga råds kansli. Rådets statistik över sena aborter är uppdelad i endast två kategorier – sena aborter beviljade efter vecka 18 och sena aborter beviljade efter vecka 22. Då det är aborterna som utförs i närheten av tidpunkten vid vilken att fostret anses livsdugligt – alltså efter att vecka 22 inletts kommer statistiken rörande sena aborter innan vecka 22 lämnas utan närmre kommentar. Uppdelningen av sena aborter i endast före och efter vecka 22 är inte optimal för det denna framställning syftar till att undersöka eftersom den inte visar exakt i vilken vecka aborten genomförts. Aborter som beviljas sent i vecka 21 till exempel i vecka 21+5 eller 21+6 kan dra ut på tiden och inte slutföras förrän graviditeten gått in i vecka 22.
Trots att Rättsliga rådets ärendestatistik vanligen inte presenterar antalet beviljade aborter vecka för vecka var det efter kontakt med Rättsliga rådets kansli möjligt att få tillgång till statistik ifråga om aborter beviljade i vecka 21 för en begränsad tidsperiod.
Under perioden 2017-‐‑01-‐‑01 till 2017-‐‑10-‐‑11 inkom 105 ärenden i form av ansökningar om sen abort i vecka 21, 102 av dessa bifölls. Av de bifallna ansökningarna bifölls 63 ansökningar på grunden fosterskada. Den senaste av dessa aborter beviljades i vecka 21+5. På grunden sociala skäl34 bifölls 37 ansökningar varav två i vecka 21+6. Två ansökningar bifölls på grunden psykisk sjukdom, den senaste i vecka 21+4. Totalt inkom 432 ärenden om sen abort till Rättsliga rådet under samma period. 35 Det kan således konstateras att vecka-‐‑21-‐‑ansökningarna utgjorde en inte obetydlig del av alla ansökningar.
Ifråga om aborter i vecka 22 bifölls 2014 totalt 11 ansökningar om abort efter vecka 22. Åtta stycken av dessa var fall av fosterskador, i ett fall rörde det sig om sociala problem, i ett fall psykisk sjukdom och i det sista fallet kroppslig sjukdom. 36 Under 2015 bifölls inga ansökningar om aborter efter vecka 22.37 År 2016 godkändes fyra ansökningar om att få genomgå en abort efter vecka 22, alla på indikationen fosterskada.38
2.2.1 Sammanfattande reflektioner
Av Socialstyrelsens statistik är det möjligt att dra ett antal slutsatser. Antalet aborter har inte varit föremål för någon omfattande ökning sedan tidigt 1980-‐‑tal. Däremot har antalet tidiga aborter ökat stadigt. Av Rättsliga rådets ärendestatistik framgår att vissa av grunderna för sen abort efter vecka 22 genererar fler bifall än andra. Den absolut vanligaste grunden för bifall är fosterskador. Kategorien ”annat” genererar i princip inga bifall medan de andra kategorierna sociala problem, psykisk sjukdom och kroppslig sjukdom leder till få bifall.
34 I den statistik som lämnats ut kallas en av abortgrunderna för ”sociala problem” i vissa dokument och
”sociala skäl” i ett annat, bakgrunden till detta framgår inte.
35 Abortstatistik på ansökningar med graviditetslängd 21+0-‐‑21+6 under perioden 2017-‐‑01-‐‑01 till 2017-‐‑
10-‐‑11, Sammanställd av Nina Sandström administratör på Socialstyrelsen Rättsavdelningen Förvaltningsjuridik, erhållen via mail 2017-‐‑10-‐‑19.
När abort beviljats efter vecka 22 på indikationen fosterskada finns en osäkerhet om denna fosterskada innebär att fostret inte är livsdugligt trots längden på graviditet. Eftersom statistiken från Socialstyrelsens Rättsliga råd även visar på att aborter utförts efter vecka 22 på andra indikationer än fosterskada, som snarare är kopplade till den gravida och dennas levnadsförhållanden går dock att konstatera att det så sent som 2014 aborterats foster som enligt dagens riktlinjer skulle anses som livsdugliga. 2014 är här ett intressant årtal då det var först då som Socialstyrelsens Rättsliga råd kom med sitt uttalande om att gränsen för livsduglighet skulle sättas till början av vecka 22 av graviditeten och att aborter endast fick beviljas fram till vecka 21+6.
Att rådet samma år som detta uttalande gjordes beviljat sena aborter på indikationer som inte varit kopplade till fostrets förmåga till liv pekar på komplexiteten i denna fråga.
Dagens grunder för att bevilja sen abort har flera likheter med de grunder som ansåg befogade för att bevilja en abort enligt den tidigare abortlagen. Dessa grunder, som redogjorts för under kapitlets första del, är till exempel fosterskador, sociala skäl samt hälsoskäl hos den gravida personen. Detta kan konstateras tyda på att omständigheterna som kan föranleda en vilja att genomgå en abort inte förändrats i någon betydande omfattning över tid.
2.3 Abortmetoder
Det kan konstateras att behovet av abort är något som förelegat genom hela historien. Gravida har, själva eller med hjälp av någon annan, vidtagit otaliga åtgärder för att avbryta oönskade graviditeter. De har intagit allt ifrån avkok av örter till droger eller gift. De har fört upp diverse föremål genom vaginan in i livmodern för att försöka framkalla sammandragningar eller för att skrapa ut dess innehåll. De har masserat och slagit, sprungit, hoppat och lyft. Abortmetoder av dessa slag har varit av varierande farlighetsgrad och medan några av dem säkert fungerat har andra varit verkningslösa.39
39 Lennerhed, L., Historier om ett brott – Illegala aborter i Sverige på 1900-‐‑talet, 1u, Scanbook, Falun, 2008,
Idag talar man främst om två typer av abortmetoder – kirurgisk och medicinsk abort. Valet av abortmetod är nära relaterat till hur långt in i graviditeten aborten genomförs och nedan följer en redogörelse för de två abortmetoderna. Redogörelsen syftar till att ge en förståelse för ingreppet som sådant och vad man som patient upplever när man genomgår en abort. När en abort genomförs i ett tidigt stadium av graviditeten är det i regel ett jämförelsevis enkelt ingrepp. Så länge det inte föreligger medicinska skäl att välja en särskild abortmetod är det upp till den gravida själv att välja vilken typ av metod denna föredrar. I ett tidigt stadium av graviditeten kan antingen medicinsk eller kirurgisk abort användas.40 Det flesta patienter som själva fått välja abortmetod upplever när de tillfrågas efter ingreppet att de är nöjda med den metod de valt.41
Med kirurgisk abort menas i regel idag vakuumaspiration -‐‑ ett ingrepp där fostret och moderkakan sugs ut genom slidan med en vakuumsug. Ingreppet går relativt fort och tar i de flesta fall endast 10-‐‑15 minuter. Vid ingreppet tillämpas antingen kortvarig narkos eller lokalbedövning i kombination med lugnande medel.42 En medicinsk abort tar längre tid och genomförs i två steg. Först tar patienten ett preparat – antiprogesteron, för avsluta den pågående graviditeten och livmodern förbereds för ett värkarbete. Efter 36-‐‑48 timmar återkommer patienten till sjukhuset för att behandlas med ett preparat – prostaglandin -‐‑ som leder till att fostret stöts ut ur kroppen genom värkarbete.43 Processen tar vanligtvis tre till fyra timmar och efter behandlingen stannar patienten kvar på sjukhuset för att hållas under uppsikt till dess att aborten är avslutad.44 Patienten kan dock, om detta anses lämpligt, välja att fullfölja den medicinska aborten genom behandling i hemmet.45 Det två metoderna för abort kan sägas vara i princip lika effektiva. Efter en medicinsk abort räknar man med att 95-‐‑97% av patienterna aborterar komplett. Vid en kirurgisk abort är denna siffra 97-‐‑98%. 46
