”Mellan det förflutnas och framtidens stängsel”
Den konceptuella metaforen, historia – i Friedrich Nietzsches essä, Om historiens nytta eller skada för livet, från 1874 och andra historieteoretiska texter.
Kurskod: HHIS Historia AV Examensarbete Huvudområde: Historia
Högskolepoäng: 30 hp
Termin/år: Vårterminen 2019 Författare: Daniel Strömberg
Handledare: Professor Roland Anrup Examinator: Professor Per Sörlin
Innehållsförteckning:
Del 1 Inledning:
— Introduktion s. 1
— Syfte och frågeställningar s. 2
— Teori och metod: En kognitiv historia och konceptuella metaforer s. 3 Historia som spatiala rörelser och händelser-metaforen (H1) s. 10 Orsaker som krafter-metaforen (H2) s. 12
Historiskt sinne/kropps felslutet-metaforen (H3) s. 14 Jaget/Självet-metaforen (H4) s. 16
Moral som välmående-metaforen (H5) s. 17
— Källor s. 19
Del 2 Undersökningsdel:
— Den konceptuella metaforen – historia – exemplifiering av teori och metod s. 21
— Den konceptuella metaforen – historia – i Nietzsches text, ”Om histori- ens nytta eller skada för livet”, andra delen i, Otidsenliga betraktelser, från 1874. s. 36
Del 3 Avslutning:
— Avslutande diskussion s. 56
— Sammanfattning s. 60
— Summary s. 60
Källor och Litteratur s. 63
1
Inledning
Introduktion
Tänk er det yttersta exemplet, en människa som överhuvud inte vore i besittning av kraften att glömma, som vore dömd till att överallt se ett vardande: en sådan män- niska tror inte mer på sitt eget vara, tror inte mer på sig själv, ser allt flyta isär i rörliga punkter och förlorar sig i denna vardandets ström: hon kommer likt Herak- leitos sanne lärjunge till sist knappt mer att våga lyfta fingret. Till allt handlande hör glömska: liksom till allt organiskt liv hör inte bara ljus utan även mörker. En män- niska som alltigenom ville förnimma enbart historiskt skulle likna den som tvingas avhålla sig från sömn eller det djur som endast skulle leva genom idisslande och stän- digt upprepat idisslande. Alltså: det är möjligt att leva nästan utan minne, ja leva lyckligt, som djuret visar; men det är helt och hållet omöjligt att överhuvud leva utan glömska. Eller, för att förklara mitt tema ännu enklare: det finns ett mått av sömn- löshet, av idisslande, av historiskt sinne, varigenom det levande kommer till skada och till sist går under, om det nu är en människa eller ett folk eller en kultur.1
Nietzsches programförklaring till ”Om historiens nytta eller skada för livet” från 1873, berör en fortsatt lika aktuell och omdiskuterad fråga omkring historiografins eventu- ella nytta eller för den delen skada — för livet. Denna undersökning sätter den frågan i centrum, är det överhuvud en möjlig fråga att ställa? På vilka vis, eller överhuvudtaget om, kan historiografi göra någon kausal, etisk, skillnad?
Denna uppsats försöker undersöka och visa hur självklart och oundvikligt våra ord ger upphov till en metafysik, en logik, en representation av verkligheten — en världs- bild — mindre självklart är vad dessa ord har med verkligheten att göra. Ordet historia, förstås alltid metonymiskt och byggs upp med hjälp av metaforik i ett konceptuellt sy- stem. Undersökningen försöker visa på de underliggande a priori presuppositioner som utgör grunden och möjliggör ”resonerande” kring en konceptuell metafor såsom historia. Uppsatsen försöker undersöka och visa hur abstrakta begrepp såsom tid,
1 Nietzsche, Friedrich, Thomas H Brobjer, Ulf I. Eriksson, Peter Handberg & Hans Ruin, (red.), Friedrich Nietzsche samlade skrifter: Band 2 otidsenliga be- traktelser I–IV, efterlämnade skrifter 1872—1875, Brutus Östlings bokförlag Symposion, ”Om historiens nytta eller skada för livet” översättning, Nikanor Teratologen, Stockholm 2005, s. 84–85.
2
kausalitet, moral, genom avancerad metaforik från mera grundläggande metaforer och basala konceptualiseringar bygger upp det som resulterar i en »förståelse« eller
»kunskap« kring ett abstrakt begrepp såsom historia. Förhoppningen är att kunna visa hur frågan om historiografins nytta eller skada på samma gång är en omöjlig, men samtidigt en viktig och nödvändig, fråga att ställa sig. Denna uppsats handlar alltså om den konceptuella metaforen — historia.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna magisteruppsats är dels att undersöka metaforiken kring historiebe- greppet och att fungera som en pilotstudie till en mycket större studie kring historie- begreppet. Pilotstudiens teori och metod exemplifieras med hjälp av delundersök- ningar, dels analys av olika historieteoretiska texter där historiebegreppet diskuteras;
dels genom analys Friedrich Nietzsches essä, Unzeitgemässe Betrachtungen Zweites Stuck: Vom Nutzen und Nacht-heil der Historie für Lebens, från 1874 och olika förfat- tarskap som behandlar och förhåller sig till Nietzsches text.
För undersökningen mera övergripande grundläggande frågor är följande: Hur an- vänds språket för att bygga upp kunskap om ett abstrakt begrepp såsom historia? Går det överhuvudtaget att ställa frågan om historia kan vara till nytta eller skada?
Uppsatsen är del av en ”kognitiv vändning” — kognitiv historia som relativt nyligen aktualiserats vid de svenska universiteten, kanske framförallt via Lund. Inspirationen till att undersöka metaforik kommer från David Dunérs och Roland Anrups forskning kring metaforik, och hur representationer byggs upp via symboler och metaforik, i för- hållande till makt; se till exempel, Dunérs ”Om kunskap och metaforer” i, Kunskapens kretsar, eller, Tankemaskinen: Polhems huvudvärk och andra studier i tänkandets historia eller Anrups, Marian imagery: In Spanish and Latin American baroque och Ordet och svärdet: Maktsymbolik och diskursiv kamp i columbiansk politik och histo- ria, i, Historisk tidskrift 64:1 • 1995.
Textens disposition försöker följa klassiskt upplägg där det i första delen, inled- ningen, berörs, syfte, frågeställning, historieteoretiska och metodologiska utgångs- punkter för uppsatsen, grundlagd i kognitiv historia. Upplägget är tematiskt snarare än kronologiskt. Teori och metod är hämtade från kognitionsvetenskaplig forskning och i det avsnittet diskuteras och utvecklas analysredskapen som sedan exemplifieras i undersökningsdelen.
3
Del 2, Undersökningsdelen, börjar med en exemplifiering av pilotstudiens metod och teori, där undersöks den konceptuella metaforen historia i olika historieteoretiska tex- ter, där försöker undersökningen visa genom flera exempel på de underliggande a pri- ori presuppositionerna som utgör grunden för det konceptuella systemet kring histo- riebegreppet. Undersökningsdelens andra kapitel inleder med att applicera metod och teori på andra författarskap vilka behandlar, ”Om historiens nytta eller skada för li- vet”, vilket ger en inledning och bakgrund till undersökningsdelens analys av Nietz- sches text.
I del 3 förs en avslutande diskussion om resultaten, där finns sammanfattning både på svenska och engelska, del 3 avslutas med en käll- och litteraturförteckning.
Teori och metod: En kognitiv historia och konceptuella metaforer
”Kognitiv historia handlar om människan som historisk varelse formad av sitt sam- spel med omvärlden och ämnar till att försöka förstå hur människor i historien har kommit fram till den ena eller andra tanken, varför de handlat eller känt på ett visst sätt”.2 Citatet är från David Dunérs introduktion av kognitiv historia, hur kognitions- vetenskapen kan ge intressanta ingångar till historiedisciplinen. Kognitionsvetenskap- ens forskningsresultat, i form av utvecklade teorier om mänskligt beteende, har ännu inte uppmärksammats så mycket inom historievetenskapen men det ger historikern utvecklade verktyg till analysen av mänskligt beteende i historiskt källmaterial.
Kognitiv historia, detta relativt nya forskningsområde inom den historieveten- skapliga disciplinen, baserar sig på teoribildningar inom kognitionsvetenskap. Genom att tillämpa kognitionsvetenskap som ett kompletterande perspektiv till redan etable- rade teorier och metoder inom historiografin öppnas möjligheter till perspektiv på inte enbart vad människan tänkt utan fokuserar snarare på hur människan tänker. Män- niskans beteende, kommunikation och tänkande försöker förklaras och förstås i en so- ciokulturell kontext. Centralt för studier inom kognitiv historia är hur människor i det förflutna har använt sina kognitiva förmågor till orientering och förståelse av tillvaron, i interaktion med sin omgivning. Resultat inom kognitionsvetenskaplig forskning har utvecklat synen på mänskligt beteende, tänkande och ger historikern utvecklade
2 Dunér, David Kognitiv historia: En introduktion, Historisk tidskrift 130:4 • 2010, s. 590.
4
verktyg vid analysen av mänskligt tänkande vilket i sin tur kan ge intressanta perspek- tiv inom historiografin.3
Through knowledge of how humans generally function, one can acquire clues to a broader understanding of human needs and thoughts in history. It is hu- man history and shared cognitive skills, that makes it possible for present-day newcomers to admire cave paintings from prehistoric times, marvel at the sto- ries of the Old Testament, see the clarity in Plato’s philosophy, be touched by Ovid’s love poems. Humans in history can speak to us. It is possible to access, at least get a glimpse of the inner thoughts of dead minds. (…) In that respect, cognitive history also takes note what unites humans in history, the similari- ties, not only what distinguishes them.4
Kognitiv historia kan komplettera redan existerande historiska teoribildningar och metoder och öka den historievetenskapliga relevansen genom att bidra till förståelsen av den kognitiva utvecklingen, där forskning inom den historiska disciplinen kan bidra med empiriska data kring hur människans kognitiva förmågors utveckling är ett resul- tat av individuella och kollektiva minnen genom interaktion med en specifik omgivning i tid och rum. Genom att tillämpa kognitionsvetenskapliga teorier på historiska käll- material går det att skapa en djupare förståelse av den mänskliga kognitiva kreativite- tens utveckling. 5
Kognitionsvetenskaplig forskning har kommit fram till tre stycken viktiga resultat som utmanar många av de försanthållna dikotomier som har figurerat i den analytiska och kontinentala filosofiska debatten, vilka påverkar även den historiska disciplinen.
De tre forskningsresultaten är följande: 1. The mind is inherently embodied, 2. Thought is mostly unconscious, 3. Abstract concepts are largely meta- phorical.6 Kroppsbaserad kognition, hur tänkandet i allra högsta grad är beroende av och sker med kroppen, tillsammans med att det mesta av tänkandet sker omedvetet
3 Dunér, David & Christer Ahlberger, (red.), Cognitive history: Mind, space, and time, Walter de Gruyter GmbH, Berlin/Boston 2019, s. 4.
4 Dunér & Ahlberger, (red.), (2019), s. 6.
5 Dunér & Ahlberger, (red.), (2019), s. 3–5.
6 Lakoff, George & Mark Johnson, Philosophy in the flesh: The embodied mind and its challenge to western thought, Basic books, New York, 1999, s. 3. (Om man vill fördjupa sig i de empiriska studier och argumenten som utgör grunden för dessa tre resultat, se framförallt del 1).
5
samt hur vårt tänkande, vår förståelse av begrepp, framförallt byggs upp med hjälp av metaforik utmanar många av de försanthållanden som underbygger historiediscipli- nens teoretiska och metodologiska utgångspunkter.
Det första resultatet, The embodied mind, kroppsbaserad kognition, handlar om hur begrepp struktureras utifrån kroppens sensomotoriska system och de neurala nät- verk som bildas i hjärnan av erfarenheten genom interaktion med sin omgivning. 7
The very notion of ”structure” in our conceptual system is characterized by such things as image schemas and motor schemas.8
De grundläggande kognitiva förmågorna i form av olika bild- och motoriska scheman strukturerar den subjektiva upplevelsen och erfarenheter i interaktionen med omgiv- ningen. Vi känner igen, objekt, händelser och berättelser via dessa bild- och sensomo- toriska-scheman. Varför är ett objekt såsom stol, en stol och ingenting annat? Erfaren- heten av olika stolar under uppväxten utifrån kroppsbaserad kognition skapar alltså gränser, det finns ett innanför och ett utanför, neurala strukturer, som ger en repre- sentation av en stol, för att helt enkelt kunna interagera med omgivningen på ett funkt- ionellt vis. Dessa grundläggande scheman, ”strukturer” utifrån basala begrepp kan se- dan appliceras på andra bildscheman och bli ett mera avancerat begrepp etcetera.9 När ordet stol, används kommer den samlade erfarenheten av stolar under uppväxten att skapa en representation, en mental bild, en kategorisering med gränser för
vad som är och inte är en stol.10
Thought is mostly unconscious, är det andra resultatet som i grunden ifråga- sätter tidigare försanthållanden. Människans tankeverksamhet är alltså till största del omedveten. Mellan 95–98% av samtliga neurala processer sker omedvetet och auto- matiskt, det tar en tiondelssekund från någon form av sinnesförnimmelse, (syn-, hör- sel, känsel, etcetera) att bli medvetandegjord, neuronerna avfyras från en tusendelsse- kund med uppehåll på tre till fem tusendelssekunder vilket innebär att det behövs
7 Allwood, Jens & Mikael Jensen, (red.), Kognitionsvetenskap, Studentlitteratur, Lund 2012, s. 242; Lakoff & Johnson, (1999), s. 77.
8 Lakoff & Johnson, (1999), s. 77.
9 Lakoff, George & Mark Turner, More than cool reason: A field guide to poetic metaphor, The university of Chicago press, Chicago 1989, s. 97.
10 Lakoff & Johnson, (1999), s. 116.
6
många avfyrningar av neuroner för att ”uppleva” en sinnesförnimmelse. Det är till ex- empel väldigt vanligt att det sker ett urval, förändringar av förnimmelser, intrycken anpassas till det redan etablerade neuralnätverket, ens tänkande är ett neuralt nätverk bildat utifrån de kognitiva förmågorna i interaktion med en omgivning. Men det inne- bär också att sådant som inte passar in i individens ”världsbild” kan bli bortsorterat eller förändrat och anpassas efter den egna världsbilden.11 Lakoff och Johnson använ- der en helt vanlig kommunikationssituation för att exemplifiera vad det kognitiva omedvetandet, innebär. Till exempel plockas relevanta för samtalet minnen fram, sor- terar och strukturerar ljudintrycken från språket, sorterar orden och ger dem en inne- börd sätter in dem i en mening och skapar en helhetsbild av meningen kopplar me- ningen till tidigare meningar för att skapa en relevant helhetsbild av diskussionen, tol- kar kroppsspråk, konstruerar mentala bilder, försöker förutsäga var samtalet är på väg etcetera. Dessa är bara ett litet urval av de processer som ständigt sker för att vi ska fungera i interaktionen med omgivningen, samtliga processer sker automatiskt och omedvetet.12
Denna ökade förståelse, utifrån kognitionsvetenskapliga empiriska studier av kon- ceptuella system, kring hela det fantastiska underliggande system som krävs för att kunna påstå att någonting överhuvud är medvetandegjort, ställer frågor till historiedi- sciplinens olika filosofiska utgångspunkter och försanthållanden. Samtliga individer har filosofiska presuppositioner, representationer om hur den upplevda verkligheten är beskaffad. Vad som är kunskap, hur sinnena och hjärnan fungerar, människosyn, natursyn, tid, orsak och verkan, etiska och moraliska presuppositioner som alla är ba- serade på det neurala omedvetna nätverket, kopplingar mellan en mängd olika sinnes- intryck som ligger till grund för de kategoriseringar, begrepp, mentala bilder etcetera som tillsammans utgör vad individen faktiskt och uppriktigt uppfattar och upplever som »det verkliga«. Desto oftare en neuralbana, eller ett kluster av sammankopplade banor för att vad det verkar en »intuitiv idé« ska frambringas i medvetandet för att kunna kommuniceras, ju oftare den upprepas och används desto starkare blir
11 George Lakoff, Moral Politics: How liberals and conservativs think, 3:d ed, The University of Chicago Press, Chicago, 2016, s. xii; Lakoff & Johnson, (1999) s. 10.
12 Lakoff & Johnson, (1999), s. 10–11.
7
kopplingen, desto starkare koppling desto starkare uppfattning, desto starkare »själv- klar« representation av vad som är »verkligt«.13
Det tredje resultatet, Abstract concepts are largely metaphorical, härleds från flera studier som visar hur det omedvetna neurala nätverket till största delen an- vänder sig av metaforik, grundat i det sensomotoriska systemet och omedvetet härle- der utifrån dessa strukturer från till exempel bildscheman för tolkning av abstrakta begrepp såsom tid, händelser, kausalitet, sinnet och moral etcetera.14
Begreppet metafor är kanske inte alldeles självklart att använda inom historiedisci- plinen, metaforik brukar kanske vanligtvis anses vara enbart kreativ och konstnärlig lek med språket och begreppet möts kanske vanligtvis inom litteraturvetenskap där stil- och retorikanalys av texter sätter metaforiken i centrum, till exempel politiska tal eller poesi. Men tanken kring metaforik inom kognitionsvetenskapen med vad som går under namnet, the integrated theory, är hur det redan tidigt under uppväxten sker en sammansättning mellan erfarenheter från sinnesförnimmelser och den subjektiva upplevelsen, dessa utgör det neurologiska nätverkets grundläggande metaforer, där själva händelsen och sinnesförnimmelsen smälter samman, till exempel du får en kram av dina föräldrar som liten, händelsen att bli hållen och sinnesförnimmelserna av värme och beröring sammansmälter och ger upphov till metaforik, en varm blick, en nära vän etcetera. Vi förstår dessa metaforer automatiskt utan någon ansträngning.
När olika neurala kluster kopplas samman, bildas en metafor rent fysiskt, de bägge klustren av neurala banor befruktar varandra (om metaforen tillåts). Dessa uppkom- mer automatiskt och omedvetet genom uppväxten genom att enbart interagera med omgivningen. När olika neurala kopplingar sker uppstår en source-to-target, olika be- grepp förstås genom varandra, tidigare erfarenheter hjälper till att tolka nya erfaren- heter – alltså, gängse vad som brukar menas med metaforik. Olika begrepp blandas och bildar mer och mera komplexa begrepp och alltmer komplex metaforik, vilket lig- ger till grund för tolkningen av nya erfarenheter och begrepp, den subjektiva upplevel- sen.15 Utifrån basala begrepp som möjliggör att skapa kategoriseringar som strukture- rar erfarenheten av interaktion med omgivningen skapar vi mentala bilder av mer avancerad art där den mest fundamentala egenskapen är vårt litterära sinne. Vår erfa- renhet, kunskap och tänkande struktureras i form av små berättelser, det sker en
13 Lakoff, (2016), s. xii.
14 Lakoff & Johnson, (1999), s. 14.
15 Lakoff & Johnson, (1999), s. 46–47.
8
projicering av dessa berättelser och liknelser, där strukturerna från tidigare erfaren- heter appliceras och kopplas samman med nya erfarenheter.16
Människan är en filosofisk varelse, även historiker, och vilka filosofiska konceptu- ella försanthållanden som underbygger deras historiografier spelar stor roll. Om resul- taten ovan är riktiga ställer det många frågor till de olika ”självklarheter” som under- bygger den historiska disciplinen. Om det vardagliga språket är uppbyggt med koncep- tuell metaforik så behöver vi fundera över hur språket faktiskt används, vilket är en empirisk fråga, för hur representationer av vad som är, verkligt, sanning och veten- skap, kunskap, hur grundläggande filosofiska begrepp såsom, tid, händelser, kausali- tet, sinnet, jaget, moral, existera, etcetera används för att underbygga en »förståelse«
av den konceptuella metaforen historia.
If conceptual metaphors are real, then all literalist and objectivist views of meaning and knowledge are false. We can no longer pretend to build an ac- count of concepts and knowledge on objective, literal foundations. This con- stitutes a profound challenge to many of the traditional ways of thinking about what it means to be human, about how the mind works, and about our nature as social and cultural creatures.17
Men lika mycket som kognitionsvetenskapen utmanar a priori definitioner av begrepp som ska säkerställa kunskapen, med hjälp av logikens regler samt nödvändiga och till- räckliga skäl, utmanar kognitionsvetenskapen också den postmoderna sociala kon- struktivistiska inriktningen; där mening inte har någon grund överhuvud; det finns ingen grund för hur ett vetenskapligt narrativ skulle vara möjlig att skilja från ett annat vetenskapligt narrativ; det går inte undvika godtyckliga försanthållanden och relativ- ism. Kognitionsvetenskapens empiriska undersökningar av konceptuella system visar på att de primära metaforerna visar på både universella och för en kultur specifika egenskaper.18 Likheten och skillnaderna mellan olika primära metaforer kommer sig av korrelationer i den vardagliga erfarenheten, genom att interagera med sin omgiv- ning grundläggs primära metaforer, den subjektiva upplevelsen och värderingen av
16 Turner, Mark, The Literary mind: The origins of thought and language, Oxford University Press, Oxford m.fl. 1996, s. v och s. 16.
17 Lakoff, George & Mark Johnson, Metaphors we live by, The university of Chicago press, Chicago/ London 2003, s. 273.
18 Lakoff & Johnson, (2003), s. 274.
9
den är sammankopplad med sensomotoriska erfarenheter. Dessa primära metaforer utgör alltså grunden för bilden, logiken och känslan från den sensomotoriska erfaren- heten, till mera abstrakta begrepp. Samtliga människor, även historiker, tillförskaffar sig dessa metaforer automatiskt och omedvetet. Men det blir stora problem för a priori teorier om till exempel, sanning som korrespondens, logik, kanske inte minst synen på förnuftet, tänkandet som en neutral plats, frigjord från kroppen, bokstavlig, utan före- ställningar och utan metaforik. Metaforiken utgör snarare grunden för vetenskapliga teorier och resonemang. »Förnuftet« lika mycket som begreppet »historia« formas ut- ifrån en kropp, hjärna och erfarenheter av att vistas på denna planet och transcenden- sen av förnuftet, dualismen mellan kropp och det frikopplade förnuftet stämmer alltså dåligt med empirin från kognitionsvetenskapen.19
Centrala begrepp inom filosofin är som nämndes ovan, tid, kausalitet, jaget, sinnet och moral vilka alltså samtliga är konceptuella metaforer och utgör grunderna för filo- sofiska system som i sin tur utgör grunderna för den konceptuella metaforen, historia.
Although each idea has an underspecified nonmetaphorical skeleton, each is fleshed out by conceptual metaphor, not in one way, but in many ways by dif- ferent metaphors. Each of these basic philosophical ideas (…) is not purely literal, but fundamentally and inescapably metaphorical. Moreover, none of them is monolithic, with a single overall consistent structure; rather, each is a metaphorical patchwork, sometimes conceptualized by one metaphor, at other times by another. The metaphors are typically not arbitrary, culturally specific, novel historical accidents, or the innovations of great poets or philos- ophers. Rather, they tend to be normal, conventional, relatively fixed and sta- ble, nonarbitrary, and widespread throughout the cultures and languages of the world. In addition, they are not purely abstract but, rather, are based on bodily experience.20
Dessa konceptuella metaforer underbygger abstrakta begrepp såsom historia, i ett kon- ceptuellt system. Innebörden av frågan, vad är historia? är alltså avhängigt frågestäl- larens konceptuella system – alltså en empirisk fråga och inte en a priori baserat på en bokstavlig tolkning av språket, eller förnuftet som en möjlig objektiv plats att intro- spektivt definiera begrepp utifrån logik med nödvändiga och tillräckliga skäl–Y ger
19 Lakoff & Johnson, (1999), s. 128–129, 133.
20 Lakoff & Johnson, (1999), s. 134.
10
upphov till X, om Y alltså X, om inte Y alltså inget X etcetera. För att kunna ta reda på vad den konceptuella metaforen historia innebär behöver vi alltså studera de koncep- tuella system som används kring begreppet. Samla in så mycket data som möjligt hur det svenska språket konceptualiserar historia. Analysera dessa konceptuella system och därefter helt enkelt se vilka resultat som framkommer.21
Vad har då kognitionsvetenskapen kommit fram till i undersökningen av konceptu- ella system om, tid, kausalitet, sinnet, jaget, och moral, som kan vara relevant för historiedisciplinen?
Historia som spatiala rörelser och händelser-metaforen (H1)
Tid, det första Lakoff och Johnson slår fast är att tid inte är ett begrepp som går att definiera utan att använda sig av metaforik utifrån mera basala begrepp som, rörelse, plats och händelser. Samtliga metoder tid i någon mening »mäts« bygger på uppre- pande händelser av fysiska objekt, solens rörelser, pendel, hjul, och utskjutande par- tiklar. Vi »mäter« tid genom att jämföra olika händelser med varandra, tid är alltså inte något som går att observera i sig själv, men det går att observera upprepande hän- delser och jämföra dessa med varandra vilket ger en »känsla« av tid.
Time is directional and irreversible because events are directions and irre- versible; events cannot “unhappen”. Time is continuous because we experi- ence events as continuous. Time is segmentable because periodic events have beginnings and ends. Time can be measured because iterations of events can be counted.22
Repeterande händelser och konceptualiseringen av densamma ger upphov till ett ab- strakt begrepp som tid. Vilket i sin tur utgör en grund för den konceptuella metaforen historia. Tid uppfattas vidare utifrån metaforik kring ”motion in space”, spatial tids- uppfattning är kanske en möjlig översättning, det visuella systemet i hjärnan gör det möjligt att uppfatta rörelser och utgör en ”source domain” för möjliga ”target domains”
därav metaforik. När Lakoff och Johnson har undersökt konceptuella system kring tid
21 Lakoff & Johnson, (1999), s. 136.
22 Lakoff & Johnson, (1999), s. 138. (Om man vill fördjupa sig i metaforiken kring dessa grundläggande filosofiska begrepp, se Lakoff och Johnson, del 2 och del 3, det finns varken anledning eller utrymme att referera samtliga trådar och metaforer som utgör filosofiska konceptuella system här).
11
har man hittat hur vi talar om tid utifrån en observatörs position, observatören befin- ner sig på en plats och olika händelser ligger i ett utrymme framför, bakom eller sam- tida med observatören. Dessa upplevelser ger upphov till varför tiden delas upp i, sam- tid, utrymmet framför observatören blir det framtida och utrymmet bakom personen är det förflutna. Lakoff och Johnson kallar detta för, The Time Orientation Metaphor, vilket ger upphov till språkbruk där olika händelser ligger bakom oss, framför oss eller saker som händer just nu etcetera. Vi har också, The Moving Time Metaphor, här är istället observatören själv still men observerar händelser och objekt passera förbi, ob- servatörens upplevelse av tid blir att den passerar, det finns väldigt många exempel på språkbruk som handlar om hur tiden passerar. Det finns fler exempel, The Time-Sub- stance Variation, tiden konceptualiserar med metaforik kring substanser, Lakoff och Johnson, använder exemplet med tiden som flyter, eller strömmar, likt vattnet i ett vattendrag. Lakoff och Johnson plockar fram ytterligare en grundläggande metafor för tid, Moving Observer. Här är observatören själv i rörelse och varje plats längs obser- vatörens väg står för en tid. Till exempel, en bilresa från A till B, där blir olika platser längs vägen representationer av tid, distansen blir lika med tiden det tar att resa mellan olika platser. Observatören kan befinna sig i olika förhållanden till tid, vilket ger upp- hov till många språkliga exempel, julen närmar sig, saker tar lång eller kort tid, tids- bunden, jag kommer om en minut, i tid, på tid, undertiden, övertid, många fler exem- pel är möjliga här. Dessa exempel visar på vilket sätt metaforiken kring ett abstrakt begrepp som tid byggs upp från spatiala begrepp och fraser som ger härledningsmöns- ter till mer abstrakta begrepp. Observatören upplever självklart bara nutiden, men konceptualiserar det förflutna och det framtida genom minnen och till exempel mål- bilder. Det finns många fler exempel på tids-metaforer, tid som resurs, vi kan ha ont om tid, tiden har runnit ut, etcetera.23
Enligt Lakoff och Johnson byggs konceptualiseringen av begreppet tid, upp från två olika processer, ”one metonymic (based on correlations with events) and one me- taphoric (based on motion and resources)”.24 Vi såg tidigare hur jämförelsen mellan olika händelser blir en form av »mätning« av tid. Avstånd, hållpunkter blir represen- tationer av tid.
23 Lakoff & Johnson, (1999), s. 137–169.
24 Lakoff & Johnson, (1999), s. 168.
12 The cognitive mechanism that accomplishes this is metonymy: The direc-
tional, irreversible, continuous, segmentable, and measurable character of events is imposed upon time by time defining events. The metaphoric mecha- nism allows one to use experiences of motion in space to conceptualize this event-correlation domain, giving it our familiar metaphorical conceptualiza- tions of time.25
Dessa två processer, tid som händelser, eller, tid som spatiala rörelser, tillsammans bildar grunden för konceptualiseringen av tid, i undersökningen kommer begreppet, tid som spatiala rörelser och händelser metaforen, att användas som hjälpmedel till analysen. Denna metaforik är inte alls subjektivt godtycklig eller enbart kulturell den är grundad i den biologiska och kognitiva konstruktionen av våra kroppar, denna kon- struktion som möjliggör spatiala metaforer och jämförelser av händelser utgör själva grunden för konceptualiseringen av kategorin — historia.26
Orsaker som krafter-metaforen (H2)
Kausalitet, är nästa grundläggande begrepp för filosofiska konceptuella system som är väldigt grundläggande för den historiska disciplinen. Lakoff och Johnson undersö- ker här konceptuella system kring, händelser, kausalitet, förändring, tillstånd, hand- ling och syften, Lakoff och Johnson kallar dessa för event-structure concepts. Många av dessa utgör viktiga byggstenar för vad som brukar menas med kunskap, vetskap om orsaker, förändring, situation och tillstånd efterfrågas hela tiden, orsaker och effekter utifrån specifika händelser eller förändringar, den typen av diskussioner är centrala även bland historiker. Det Lakoff och Johnson först slås av är hur kausalitet talas om som något observerbart objekt i världen, konceptuella system om kausalitet säger ingenting om huruvida dessa orsaker existerar i sig eller inte, Lakoff och Johnson tän- ker sig att detta beror på en vanlig form av objektivism, en bokstavlig syn på språket där orsaker existerar oavsett hur människan konceptualiserar dem, tvärtom är också precis lika riktigt, konceptualisering av en orsak gör det med nödvändighet inte till en orsak. Denna vanliga formen av objektivism underbygger också försanthållanden kring begrepp som, händelse, handling, förändring och tillstånd, samtliga viktiga grundste- nar i historiedisciplinen. Händelser, handlingar, orsaker, förändringar representerar objektiva egenskaper, oberoende av sinnet, i världen, en ontologisk grundsten för vad
25 Lakoff & Johnson, (1999), s. 168.
26 Lakoff & Johnson, (1999), s. 168.
13
objektivisten menar utgör verkligheten. Dessa konceptualiseringar av tillvaron upp- fattas bokstavligt och alltså inte på något vis metaforiskt, det finns en generell logik, en kausalitet i världen och man kan dra logiska konsekvenser av dessa orsaker och effek- ter. Men Lakoff och Johnson tänker sig att precis som tid, är kausalitet, varken sub- jektivt eller objektivt. Dessa event-structure concepts, där också denna uppsats menar att begreppet historia räknas in, i konceptuella system grundläggs istället i metaforik utifrån kroppsbaserad kognition och är alltså inte, oberoende av sinnet, »objektivt«
observerbara egenskaper eller för den delen att kausalitet blir en helt subjektiv upple- velse, som öppnar för relativism, istället argumenterar Lakoff och Johnson för en po- sition de kallar för en ”experientialist approach”. När Lakoff och Johnson studerat olika filosofiska konceptuella system kring kausalitet ställer de sig frågan vad är det som gör att filosofer verkar vara överens om att de pratar om kausalitet? Det förs själv- klart en diskussion kring vad som är den korrekta teorin om kausalitet men är alltså överens om att de talar om samma sak. Genom filosofihistorien finns det flera teorier, orsaker som materiella substanser, ändamålsenliga orsaker som kraft till handling och förändring, naturlagar, krafter, makt, tillräckliga och nödvändiga förutsättningar, et- cetera. Det filosofihistorien verkar överens om är alltså inte vilken av teorierna som är korrekt men att samtliga dessa teorier handlar om samma sak, varför? Det Lakoff och Johnson har kommit fram till är att den grundläggande strukturen för event-structure concepts, hänger samman med det nervsystem som kontrollerar kroppsrörelser, och denna struktur för rörelser ger en härledningsstruktur, logik för härledningar kring event-structure concepts.27 Den grundläggade strukturen för rörelser och händelser ser ut som följer:
Initial State: Whatever is required for the event is satisfied Start: The starting up process for the event
End of Start: The end of starting up process and the beginning of the main process
Main process: The central aspects of the event
Possible Interruptions: Disruptions of the main process
Possible Continuation or Iteration: The perpetuation or repletion of the main process
Resultant State: The state resulting from the main process.28
27 Lakoff & Johnson, (1999), s. 170–176.
28 Lakoff & Johnson, (1999), s. 176.
14
Detta schema över hur nervsystemets kontrollsystem för rörelser ger upphov till grundläggande metaforer och logik kring händelser, förändring, situationer, vilket är grundläggande för hur historia fungerar.
Though this is a bare skeletal structure, it does come with a rich inferential structure. For example, if you haven’t started, you haven’t finished. If you’re not prepared to start, you can’t start. If you’re repeating the process, then it’s occurred before. If you’re in the resultant state, you’ve been through the main process. Primary metaphors flesh out this skeleton, not just in language but, (…) in inferential structures. For example, states are conceptualized as con- tainers, as bounded regions in space. Changes are conceptualized as move- ments from locations to location. (…) It is both the inherent inferential struc- ture of the skeleton and the rich inferential structure of the metaphors that jointly provide our enormously rich capacity for conceptualizing and reason- ing about events.29
Likt den grundläggande strukturen för rörelser/händelser finns det grundläggande struktur även för kausalitet, Lakoff och Johnson har kommit fram till att en mycket central utgångspunkt för kausalitet är, ”the manipulation of objects by force, the voli- tional use of bodily force to change something physically by direct contact in one’s immediate environment”.30 Det samtliga teorier om kausalitet har gemensamt är denna minsta gemensamma nämnare, den grundläggande metaforen, Causes Are For- ces, där orsaken A är determinerande för situation B, där utan A hade B inte varit möj- lig. Från denna primära metafor för kausalitet finns det en mängd expansioner men samtliga hamnar i samma grundkategori – kausalitet – utifrån just denna grundläg- gande, orsaker som krafter metaforen; vilken är analysredskapet som kommer använ- das nedan.
Historiskt sinne/kropps felslutet-metaforen (H3)
Philosophy of mind, eller ontologiska diskussioner kring människans mentala pro- cesser, studiet av frågor kring och konceptualiseringen av hur människans tänkande fungerar vilket är nästa stora grundläggande filosofiska fråga som är grundläggande
29 Lakoff & Johnson, (1999), s. 176.
30 Lakoff & Johnson, (1999), s. 177.
15
för historiedisciplinen. Historiker tolkar andra människors tänkande hela tiden och det finns en rik metaforik kring idéer, vilja, trosföreställningar, rationellt tänkande, inbillning, intentionalitet, etcetera, det första som Lakoff och Johnson kan konstatera i undersökningen av konceptuella system kring ”mind”, är att människan inte kan re- sonera om mentala processer utan att metaforer används, det finns inget språk för att bokstavligt konceptualisera mentala processer i sig. Det grundläggande språket kring vad sinnet gör är, det tänker, uppfattar, tror, resonerar, föreställer sig och vill olika saker, men så fort någon ska förklara vidare vad som utgör tänkande, uppfattning, re- sonemang, föreställning etcetera så används metaforik. Det kognitionsvetenskapen har kommit fram till är hur förutsättningarna för det konceptuella systemet och tän- kandet i sig är format av våra hjärnor, kroppar och kroppsbaserad kognition, det finns inte ett någon dualism mellan kropp/sinne, där sinnet är friställt och oberoende av kroppen, det existerar inga tankar oberoende av hjärnor eller kroppar. Men istället är det precis tvärtom som sinnet oftast konceptualiseras.
We conceptualize the mind metaphorically in terms of a container image schema defining a space that is inside the body and separate from it. Via met- aphor, the mind is given an inside and an outside. Ideas and concepts are in- ternal, existing somewhere in the inner space of our minds, while what they refer to are things in the external, physical world. This metaphor is so deeply ingrained that it is hard to think about mind in any other way.31
När sinnets olika processer konceptualiseras med hjälp av metaforik så är det istället vanligt att det konceptualiseras utifrån fysiska handlingar, till exempel är följande me- taforik vanlig, mentala processer, som: rörelser, seende, manipulering av objekt och till och med ätande (man kan tugga i sig ett besked, banta ner en text, tankarna kan malas över, eller till och med vara klara likt korvspad, etcetera), vi har också mentala processer som, tal och skrift och tillverkning av objekt, viktiga delar inte minst för historiedisciplinen, där historikers källmaterial i allra högsta grad ses som mentala kvarlevor.32
What we call ”mind” is really embodied. There is no true separation of mind and body. These are not two independent entities that somehow come
31 Lakoff & Johnson, (1999), s. 266.
32 Lakoff & Johnson, (1999), s. 266.
16 together and couple. The word mental picks out those bodily capacities and
performances that constitute our awareness and determine our creative and constructive responses to the situations we encounter. Mind isn’t some mys- terious abstract entity that we bring to bear on our experience. Rather, mind is part of the very structure and fabric of our interactions with our world.33
Diskussionen ovan om sinnets ontologi, kommer att användas i undersökningens ana- lys som följande verktyg historiskt sinne/kropps felslutet.
Jaget/Självet-metaforen (H4)
Jaget/Självet, är nästa grundläggande filosofiska fråga som utgör hur den inre verk- ligheten representeras, konceptualiseringen av den inre verkligheten är viktig även för historiker, hur människan gestaltas, förstås och konceptualiseras. Det Lakoff och Johnson kommer fram till är likt de tidigare kategorierna hur det konceptuella syste- met har en rik metaforik grundad på kroppsbaserad kognition och utgår från begrep- pen, utrymme (space), tillhörighet (possession), kraft (force) och sociala relationer.
Det första Lakoff och Johnson slår fast med konceptuella systemet kring subjektet vil- ken bygger upp den egna självbilden, börjar med hur det inre livet delas upp på flera koncept, Lakoff Johnson kallar det för, The General Subject-Self Metaphor, subjektet och självet, jaget/subjektet och minst ett själv. Där subjektet är mål-domän för meta- foriken, subjektet är konceptualiseras med det som, upplever via medvetandet, besitter ett förnuft, resonerar, vill och bedömer, men subjektet är också förknippat med perso- nens ”essens”, det som förknippas med det ”sanna jaget” och alltid konceptualiserat som en person, medan självet brukar konceptualiseras som en kropp, sociala roller, tidigare tillstånd och handlingar, det kan finnas flera själv i ett subjekt som sagt och kan konceptualiseras antingen som en person, ett objekt eller en plats.34
metaphorical concepts for our inner life (…) arise from just five metaphors, one based on the Folk theory of Essences and four growing out of basic corre- lations in our everyday experience since early childhood:
1. The correlation between body control and the control of physical objects.
2. The correlation between being in one’s normal surroundings and experi- encing a sense of control.
33 Lakoff & Johnson, (1999), s. 266.
34 Lakoff & Johnson, (1999), s. 267–270.
17 3. The correlation between how those around us evaluate our actions and the
actions of others and how we evaluate our own actions.
4. The correlation between our own experience and the way we imagine our- selves projected onto others.
Några exempel, ”jag måste ta kontroll över mig själv”, ”jag var utom mig”, ”jag är be- sviken på mig själv”, ”jag måste ta mig samman”, ”jag känner inte igen mig själv, det var inte mitt rätta jag”, ”jag reste bort för att finna mig själv”, ”du måste vara snäll mot dig själv”, ”jag måste ta hand om mig”, ”jag lovade mig själv” etcetera.
Redan från tidig barndom härmar vi varandra, vilket ligger till grund för projicering av
”sig själv”, till ett annat subjekt. ”om jag vore dig så…”, ”jag tycker om dig”, etcetera.
Konceptualiseringen av självet, som ”det riktiga jaget”, ”jag var inte mig själv, mitt rik- tiga sanna jag”, hänger samman med det självupplevda subjektet, det medvetna, reso- nerande, kloka, som vet vad jag vill och hur man ska agera-jaget, personens ”essens”, det konceptuella systemet delar upp mellan det ”essentialistiska riktiga jaget” och som ofta döljs av ett offentligt jag, det riktiga jaget upplever inre motsättning, men det yttre jaget handlar som sig bör. Brukar det inte heta att historiker lever sig in i det förflutna, empatisk förmåga som gör att vi kan ”förstå” människor som har levt i det förflutna?
Lakoff och Johnson menar att denna metaforik kring subjektet inte är godtyckligt eller för den delen ens stora kulturella skillnader, andra språk bygger upp liknande metafo- rik utifrån samma grund-domän. ”These metaphors capture the logic of much of inner experience and characterize how we reason about it”, men det betyder förstås inte att metaforerna gestaltar något ontologiskt verkligt. Det medför inte att människan är uppdelad i dessa kategorier, jag/själv/subjekt/essens etcetera.35 För undersökningen kokas denna diskussion ned till analysverktyget jaget/självet-metaforen.
Moral som välmående-metaforen (H5)
Det sista analysverktyget som kommer diskuteras och användas i undersökningen är kategorin moral. Också här konstaterar Lakoff och Johnson den rika metaforiken kring moral, samtliga moraliska ideal, rättvisa, medkänsla, frihet, rättigheter, dygd kommer från en och samma grund-domän, nämligen den kroppsbaserade kognitiva upplevelsen av välmående och särskilt fysiskt välmående. Det konceptuella systemets underkategorier för moral som välmående, är till exempel, hälsa, rikedom, styrka,
35 Lakoff & Johnson, s. 288.
18
balans, skydd, ljus och mörker och många fler. Moral kan ses som en balans mellan olika typer av handlingar, några språkliga exempel, ”man kan vara skyldig någon en tjänst”, ”nu är vi kvitt”, ”ta hämnd på någon”, ”återbetalning”, ”altruism”, ”vända andra kinden till”, ”karma”, ”du måste visa moralisk integritet”, ”rättrådig”, ”ryggrad som moralisk styrka”, ”ont och gott som kausala krafter”, ”ont blod”, ”det finns inget ont i den människan”, ”ren djävulskap”, ”ren som snö”, etcetera.36
Since there are few, if any, “purely ethical” concepts that are defined solely “in themselves”, we ought to be highly suspicious of the idea of purely “ethical”
domain. We know from our analysis of the role of metaphor in moral reason- ing that it depends on inferential structure imported from domains that are not typically thought of as “ethical”. (…) all of the metaphors with source do- mains tied to our bodily experience, such as being upright, balanced, in con- trol, healthy, and pure. We then apply such patterns of reasoning to other do- mains that are thought of as ethical. (…) Since most of our moral understand- ing comes, via metaphor, from a broad range of other domains of experience, and since we apply those metaphors to a number of different experiential do- mains, we should be wary of trying to compartmentalize ethics. (…) the meta- phors suggest the intricate web of connections tha impose our moral ideas on other aspects of our lives, including considerations that are technical, scien- tific, political, aesthetic, religious, and social. (…) Our system of moral con- cepts is neither monolithic, nor entirely consistent, (…), and certainly not au- tonomous.37
Även konceptualiseringen av historia innehåller självklart också den här typen av mo- raliska omdömen. Diskussionen ovan har destillerats ned till moral som välmående- metaforen, och kommer användas som analysverktyg nedan.
Givet den teoretiska diskussionen ovan, vilka metodologiska utgångspunkter bör en undersökning ha som minskar möjligheten för att inte förutsatta resultaten innan man har tittat på data? Och bör en metod ens förutsätta vad som bör räknas in som data?
Hur undviker en undersökning a priori filosofiska presuppositioner? Är det ens möjligt att undersöka något utan några antaganden?
Undersökningen utgår från att så inte är fallet, men också att det omvända gäller, en presupposition, eller en konceptualisering av en kategori speglar inte en ontologisk
36 Lakoff & Johnson, (1999), s. 290–324.
37 Lakoff & Johnson, (1999), s. 333–334.
19
verklighet, utan snarare personens konceptualisering av den ontologiska verkligheten.
Det finns givetvis en verklighet vi kan ha kunskap om, men konceptualiseringen av densamma innebär inte att de egenskaperna speglar faktiska kvalitéer i en verklighet oberoende av den kroppsbaserade kognitionen. Men det betyder inte att det öppnar upp för en radikal relativism, Lakoff och Johnsons undersökning av olika konceptuella system visar på flera exempel från flera olika språk och kulturer som visade upp lik- nande grundläggande metaforer, grundade i interaktionen med omvärlden genom kroppen. Fauconnier och Turner sammanfattar på ett bra vis livet som konceptuell blandning.
We construe the physical, mental, and social worlds we live in by virtue of the integrations we achieve through biology and culture. There is no other way for us to apprehend the world. Blending is not something we do in addition to living in the world; it is our means of living in the world. Living in the human world is “living in the blend” or, rather, living in many coordinated blends. (…) The story is no different för the learning of numbers, writing, history, social patterns, or any other integration38
Vilken är utgångspunkten för denna undersökning.
Den konceptuella blandningen kring den konceptuella metaforen historia är det som kommer behandlas i det som följer. Hur svarar då denna undersökning på Rankes metodologiska uppmaning, ”wie es eigentlich gewesen ist”? Vad som egentligen har hänt, eller vad som är möjligt att veta om vad som faktiskt har varit, är helt enkelt en empirisk fråga. Det är helt enkelt inte möjligt att a priori ta reda på det. I det som följer kommer det konceptuella systemet kring begreppet historia att undersökas.
Källor
För undersökningen har två kategorier av källor använts, en första del där pilotstudi- ens analysverktyg används i en exemplifierande del på olika historieteoretiska texter och en andra del där källmaterialet är Nietzsches essä och olika författarskap som be- handlar och förhåller sig till Nietzsches text. Urvalet av källor har inte följt någon strikt metodologisk princip, det uppenbara kriteriet är att texterna måste behandla historie- begreppet. Nietzsches historieteoretiska text var själva startpunkten och från början
38 Fauconnier, Gilles & Mark Turner, The way we think: Conceptual blending and the mind’s hidden complexities, Basic books, New York 2003, s. 390–391.
20
egentligen tänkt till en helt annan typ av undersökning, i den studien var avsikten att utifrån svenska historiska tidskrifter skriva en receptionshistoria kring Nietzsches text, så blev alltså inte fallet. Nietzsches text stannade dock kvar som undersökningens cen- trala text men inriktningen förändrades. Detta för att Nietzsches text visade sig vara en utmärkt utgångspunkt för diskussion om konceptualiseringen av historiebegreppet, på grund av textens otroligt rika metaforik och relevansen i argumentationen.
En stor nackdel är författarens bristfälliga kunskaper i det tyska språket, vilket gör att undersökningen utgår från en översättning utgiven av Brutus Östlings bokförlag Symposion, ”Om historiens nytta eller skada för livet ”, översatt av Nikanor Teratolo- gen, roligare och bättre hade det varit att kunna läsa texterna på originalspråket. Det finns två äldre översättningar på svenska sedan tidigare; nämligen, Alf Ahlbergs, Historien och livet: en otidsenlig betraktelse / Friedrich Nietzsche; till svenska och med inledning av Alf Ahlberg, (Natur och Kultur, Stockholm 1924), och Alf W. Johans- sons, Om historiens nytta och skada: en otidsenlig betraktelse / Friedrich Nietzsche;
översättning och inledning av Alf W. Johansson, (Rabén Prisma, Stockholm 1998). Alf W. Johanssons text berörs i samband med avsnittet om Nietzsche. Men översättningen som denna uppsats utgår från är alltså den från 2005 av Brutus Östlings förlag Sym- posion.
21
Den konceptuella metaforen – historia – exemplifie-
ring av teori och metod
För att exemplifiera pilotstudiens teori och metod, kommer analysverktygen användas till att undersöka metaforiken i språket genom att titta på diskussionen av begreppet historia, i olika historieteoretiska texter. Till exempel, Peter Aronsson och Martin Kyl- hammar, där används metaforen slitstarka dilemman för att karaktärisera historiebe- greppet.39 Vi börjar med att titta på Peter Aronssons konceptualisering av begreppet historia.
Historia som begrepp fångar reflektion och framställningar av skeenden i för- fluten tid. I alla sina skepnader bär den på och hanterar en rad slitstarka di- lemman, spänningar, som inte har med ofullkomlighet i tanken att göra utan som går mycket djupare än så och har med kunskapsteoretiska förutsätt- ningar, själva tidsfenomenet och vår egen dödlighet att göra.40
I Aronsson konceptualisering kan vi redan i första meningen se en konceptuell bland- ning som innehåller rik metaforik, historia som-, eller någon som-synonym, är indi- kationen vi letar efter i språkbruket, det första vi får reda på är att begreppet i sig fångar, ett språkbruk som alltså visar vad som är innanför kategorin historia, begrep- pet fångar in reflektion och framställningar av skeenden i förfluten tid. Aronssons första mening är en av de vanligaste metaforerna kopplade till historiebegreppet och ett tydligt exempel på en konceptuell sammanblandning av vad undersökningen kallar för – historia som spatiala rörelser och händelser-metaforen – och – historiskt sinne/kropps felslutet-metaforen. (Historia som spatiala rörelser och händelser-me- taforen kommer att hädanefter förkortas till H1 och historiskt sinne/kropps felslutet- metaforen till H3). Begreppet reflektion har dels korrelationer med hur det förflutna reflekterar sig gentemot observatörens utsiktsplats som gör det möjligt att bokstavligt se det förflutna (H1), men också hur reflektion syftar på introspektionen, den mänsk- liga förmågan till tänkande och se objektet det förflutna (H3). Metaforen historia är (som) framställningar av skeenden i förfluten tid, är en klockren beskrivning av (H1).
39 Aronsson, Peter, Historia, Liber, Malmö 2011, s. 34;
Kylhammar, Martin, Pojken på vinden: Filosofiska essäer, Carlsson Bokförlag, Stockholm 2010, s. 86–92.
40 Aronsson, (2011), s. 34.
22
Berättelser som placeras ut utifrån tids-observatörens position blir ett sätt att ”mäta”
tiden, vilket avgör vilken kategori händelsen hamnar i till exempel det förflutna vilket är berättelser som har skett innan observatören.
För att det skulle överhuvud vara möjligt att se det förflutnas reflektioner behöver vi ha en utgångspunkt där sinnet och språket faktiskt objektivt speglar egenskaper som objekten innehar oberoende av vår konceptualisering av densamma. Eller se det meta- foriskt, som historiskt tänkande, av ett historiskt sinne (H3) men det förutsätter också en viss form av objektivitet, en syn på tänkandet och förnuftet som något objektivt obe- roende som uppfattar ”saker som dem faktiskt är”, ”historiens sanna jag” om man så vill, alltså det som undersökningen kallar för jaget/självet-metaforen, (hädanefter kal- lat (H4), alltså en blandning av (H1) och H4), och inte behöver ta hänsyn till hur kon- ceptualiseringen av objekten påverkar.
Aronsson följer upp med ett antal frågor som fångar dessa slitstarka dilemman kring historiebegreppet.
1. I vilken mening existera det förflutna? Är det en självständig realitet, eller är det först med våra samtida ansträngningar att tolka lämningar och spår som det förflutna skapas?
2. Är historieskrivning en vetenskap eller en skapande konstnärlig verksamhet? Kan historisk forskning och historieskrivning bedrivas på samma sätt som naturveten- skap, eller kräver den sina egna normer?
3. Vilka är villkoren för att historia ska vara en levande realitet i samtiden och inte uppfattas som ett passerat och betydelselöst skede i tidens flöde?
4. Gestaltas kunskapen bäst deskriptivt, med beskrivande, narrativa, berättelser, eller nomotetiskt, med klarläggande av generella lagbundenheter?
5. Är historia en lång rad enskilda händelser utan inbördes ordning annat än slum- pens? Eller finns det en helhet som skapar mening åt delarna? Är en beskrivning av förloppen i kronologisk ordning så långt den historiska förklaringen kan nå, el- ler kan lagbundenheter avtäckas?
6. Kan varje individ ha sin egen historieskrivning, eller bygger den på förekomsten av deltagande i en samhällelig helhet?
7. Vilken grad av frihet har människan att forma en ny väg för sig själv in i framtiden, och hur fångad är hon av den tradition och de förhållanden hon föds in i?
8. Är bästa vägen till historisk kunskap närhet i tid, rum och kulturell kontext, eller krävs det tvärtom distans för att kunna se och värdera rätt? Finns det något annat än samtida historia?
9. Vad kan man ha för nytta av historisk kunskap? Är den en vägvisare för hur livet ska levas och samhällen ska byggas? Är dess främsta nytta att den skapar legitimi- tet för den rådande ordningen eller att den förmår ge redskap för att kritisera den?
23 Har den som andra fritidsverksamheter i bästa fall möjligheten att förströ och för-
nöja för stunden?41
Aronssons, fråga 1. ovan är en uppenbar lek och blandning med (H1) och (H3), men som diskuterades ovan så är uppdelningen mellan subjekt och objekt inte en möjlig distinktion överhuvud, uppdelningen av metafysik och epistemologi som läran om tingen och läran om vad som är möjligt att veta, bygger på samma form av konceptua- lisering (H4), genom en uppdelning i en fysisk verklighet och inre verklighet och dessa är på något vis skilda från varandra och det ”rena förnuftet” kan ”räkna” ut verklig- heten medan den inre kvalitativa upplevelsen av verkligheten går att bortse från.
Fråga 2, är en variant på fråga 1, återigen en blandning mellan (H1) och (H3).
Huruvida historia är vetenskap och/eller konstnärlig sysselsättning blir alltså en lek med innanför/utanför historiekategorin, metaforiken får det att framstå som poler el- ler motsättningar eller som Aronsson skriver spänningar, men det är alltså korrelat- ioner mellan observatörens olika konnotationer mellan koncept, rent faktiskt neurala banor i hjärnan, som överhuvud gör dessa spänningar möjlig. Båda kategorierna ob- jektivitet och subjektivitet är konceptuella kategorier men de är så vedertagna och grundläggande för vad som brukar ses på som ”sunt förnuft” så idéerna har blivit fak- tiska representationer av hur verkligheten fungerar.
Fråga 3. är en variant på (H1), observatörens position, (H3) den inre upplevelsen och moral som välmående-metaforen, (hädanefter H5) och inte minst orsaker som krafter-metaforen (hädanefter H2). Fråga efter historiens nytta, mening och betydelse etcetera för livet är en blandning mellan historia som orsak/kraft till att förändra från ett tillstånd till ett annat, vara en väg för förändring, (H1, H2 och H5). I grunden hand- lar frågan om hur personen upplever konceptualiseringen av historia, vilken erfarenhet har personen av begreppet, till exempel från skolan, där historieämnet kanske inte alla dagar i veckan upplevdes relevant även för uppsatsens författare, utan hanterades inte minst som en underhållande romantiserande projicering av sig själv i olika berättelser för att göra det egna tillståndet lite mera spännande. Aronssons fråga är helt enkelt om historia kan förändra tillvaron för människorna till det bättre (H5) genom att ”själv”
vara en ”kraft/orsak” till förändring (H2).
Aronssons fråga 4, är återigen en variant på (H1), enligt Lakoff och Johnson (se stycket – Historia som spatiala rörelser och händelser-metaforen) så uppstår den
41 Aronsson, (2011), s. 34–35.
24
kvalitativa upplevelsen av tid just genom att jämföra berättelser och inte minst regel- bundna händelser. Dikotomin bygger alltså återigen på den konceptuella blandningen, därav denna spänning.
Fråga 5, är en variant på fråga 4 men med blandningen av (H1) tidsobservatören och historia som kausal kraft (H2).
Aronsson fråga 6, är en intressant empirisk fråga, men i grunden en dikotomi upp- byggd av (H1) och (H2), tidsobservatörens roll i förhållande till en konceptualiserad samhällelig helhet. Det behövs fler ledtrådar vad Aronsson lägger i samhällelig helhet för att kunna analysera mer exakt vilken kausal kraft Aronsson menar historieskrivan- det skulle kunna ha i ett individ/kollektiv perspektiv. Men det konceptuella systemet formas genom interaktion med omgivningen, konceptualiseringen av verkligheten byggs ut alltmer med hjälp av metaforik i och med att erfarenhet av ett konceptuellt system kring ett begrepp blir allt större. Men som tidigare nämnts så formas det kon- ceptuella systemet i en kulturell kontext.
Aronssons fråga 7 är en blandning mellan (H1), tidsobservatörens möjlighet att röra sig på området tid tillsammans med (H5), frihet är ett moraliskt begrepp och handlar som vi tidigare har sett i grunden om historien som möjlig kraft (H2) till möjlighet att röra sig till en bättre tid (H4) projiceringen av det egna tillståndet på historia/tiden.
Fråga 8 och 9 är vad Aronsson beskriver som ”metodfrågor”. Metodologiska princi- per utifrån källkritiska a priori principer. Fråga 8 är en klockren beskrivning av (H1), tidsobservatörens position i förhållande till kunskap — kunskap definieras i denna undersökning som den samlade representationen utifrån det konceptuella systemet av kategorier, med andra ord det som faktiskt individen bokstavligen tror — men bygger på som vi tidigare diskuterat kring en syn på tänkandet (H3), en utgångspunkt i kon- ceptualiseringen av det mänskliga tänkandet som objektivt som kan uppfatta faktiska egenskaper utanför konceptualiseringen av kunskapsobjektet, och i detta fallet också (H5), nämligen värdera rätt, återigen används en form av bokstavlig syn på språket som grund för en form av objektivism. Fråga 9, är en tydlig beskrivning av en blandning mellan (H1), (H5), och (H2), historia som kausalkraft för en moralisk balans mellan dels nytta, kunskap, vägvisare för livet och samhället och nöje, förströelse, men också möjlig skada, den skapar legitimitet för den rådande ordningen eller att redskap för kritik.
25
Det är viktigt att säga i detta sammanhanget att analysen av Aronssons konceptua- lisering av kategorin historia, inte är en form av kritik, det är kort och gott en analys.
Aronsson ser själv på dessa frågor som följer:
som produktiva poler som skapar fält av kombinationer eller tyngdpunkter, hybrider, blandningar, där de renodlade ytterpositionerna är sällsynta undan- tag, [frågorna] leder (.) inte fram till ett val av det rätta sättet att idka historia på, men den hjälper läsaren att se på hur många olika sätt det sker och att bedöma vilka drivkrafter som ligger bakom såväl enskilda som samhälleliga val och praktiker samt vilka konsekvenser det får. Ett perspektiv som inte ser detta som en strid mellan rätt och fel utan som produktiva spänningar som skapar möjligheter för en rikare syn på historiens bruk än mer fostrande läro- böcker i historia vanligen gör.42
I Kylhammars diskussion om historiebegreppet, vilket påpekas är mångtydigt, lyfts särskilt fram fyra dimensioner hos begreppet och dess grundläggande roll. Den första dimensionen av historiebegreppet är i egenskap av det förflutna, ständigt närvarande i form av ett kulturarv och »formaterar« sina aktörer oavsett hur mycket aktören med- vetet besitter ett aktiverat historiemedvetande.43 Kylhammars första dimension hos begreppet historia, är den första metaforen som varje student i historia möter på grundnivå, nämligen — historia är det förflutna (H1). Den andra dimensionen av be- greppet är det aktiverade förflutna i form av kulturarv, det som kämpas om, att bevaras och minnas inom ett aktiverat kollektivt historiemedvetande — vad som ska ingå i kul- turarvet. Vi kan kalla det kampen om (H1). Den tredje dimensionen är hur historien används som maktmedel i diskurser, kampen om begreppens innebörder. En bland- ning av (H1 och H2) hur historia kan själv vara en orsak/kraft för att förändra tillstån- det eller konceptualiseringen, part i maktkampen om (H1). En kulturell aktör använder ofta historien för att synliggöra dolda värdesystem, analyserar och ger perspektiv på det som uppfattas som »normalt«, invanda handlingar och tankar. Studiet av det för- flutna ger perspektiv på de samtida problemen, här i ligger humanioras samhällsnytta (H2 och H5), menar Kylhammar.
42 Aronsson, (2011), s. 36.
43 Kylhammar, (2010), s. 84.
