Hållbarhetsredovisning inom banksektorn: En kvalitativ studie om utvecklingen av innehållet i den svenska banksektorns hållbarhetsrapportering

(1)

Hållbarhetsredovisning inom banksektorn

En kvalitativ studie om utvecklingen av innehållet i den svenska banksektorns hållbarhetsrapportering

Av: Anna Cziszewska & Michelle Karlsson

Handledare: Erik Borg & Lars Vigerland

Södertörns Högskola | Institutionen för samhällsvetenskaper Magisteruppsats 30 hp

Magisterprogrammet | Vårterminen 2020

(2)

Sammanfattning

Bakgrund: I takt med förändrade samhällsvärderingar och ett ökat intresse gentemot miljöfrågor, har begreppet hållbar utveckling kommit att spela en allt större roll. Efterfrågan på information gällande hållbarhet har ökat i takt med ett flertal olika händelser i form av dels företagsskandaler och börsfall, dels påtryckningar från investerare och politiker. Detta har resulterat i att företag har utvecklat sin rapportering gällande hållbarhet för att investerare, kunder, lagstiftare och andra intressenter ska kunna fatta relevanta beslut. Rapporteringen av företagens hållbarhetsarbete har till följd av detta fått en allt större roll där det har blivit alltmer vanligt förekommande att större företag presenterar detta i en så kallad hållbarhetsrapport. Sett ur ett globalt perspektiv, har olika länders hållbarhetsarbete harmoniserats i allt större utsträckning. Denna harmoniseringsprocess går inte endast att utläsa ur ett globalt perspektiv, utan även inom samma bransch.

Syfte: Studien syftar till att undersöka hur hållbarhetsrapporteringen hos organisationer verksamma inom samma bransch utformar sig och hur detta har utvecklats över tid.

Metod: Studien följer en komparativ design och har genomförts med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys bestående av nio organisationers års- och hållbarhetsredovisningar mellan åren 2014–2019. Innehållet i års- och hållbarhetsredovisningar har analyserats utifrån tre teman:

miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning.

Slutsatser: Studien visar att det föreligger ett flertal likheter och gemensamma mönster i hållbarhetsrapporteringen hos organisationer verksamma inom samma bransch. Studiens resultat visar på att organisationer verksamma inom samma bransch blir alltmer harmoniserade sett till innehållet i hållbarhetsrapporteringen.

Nyckelord: Hållbarhet, Hållbarhetsredovisning, Hållbarhetsrapportering, Miljö, Socialt ansvar, Bolagsstyrning, ESG, Banksektorn, Nischbanker, Kvalitativ innehållsanalys

(3)

Abstract

Background: Sustainable development is a phenomenon that has become increasingly important as a result of the shift in values of today’s society. Because of this increase in awareness of sustainability, organizations have parallelly increased their reporting in this area in order to enable investors, customers and other stakeholders to make decisions. From a global perspective, the sustainability reporting in different countries has become harmonized to an increasing extent. This harmonization process occurs not only in a global context, but also within the same industry.

Purpose: The purpose of this study is to investigate how organizations operating in the same industry are framing and developing their sustainability reporting over time.

Methods: In order to answer the research questions, a comparative study was conducted. The entirety of the empirical material has been collected using a qualitative content analysis, consisting of nine organizations' annual and sustainability reports during the years 2014-2019.

The content of the reports has been analyzed in context of three main aspects: environmental, social and governance.

Conclusions: The results of this study show that there are a number of similarities and common patterns in the sustainability reporting of organizations operating in the same industry. The results show that organizations operating in the same industry are becoming more and more harmonized in terms of the content of sustainability reporting.

Keywords: Sustainability, Sustainability reporting, Environmental, Social, Governance, ESG, Banking industry, Qualitative content analysis

(4)

Innehållsförteckning

1. Inledning 1

1.1 Bakgrund 1

1.2 Problemdiskussion 2

1.3 Syfte 4

1.4 Forskningsfrågor 5

1.5 Avgränsning 5

1.6 Disposition 6

2. Teoretisk referensram 7

2.1 Litteraturöversikt 7

2.2 Hållbarhet 8

2.2.1 Triple Bottom Line 8

2.2.2 Hållbarhet inom banksektorn 10

2.3 Legitimitetsteorin 12

2.4 Isomorfism 13

2.5 Intressentteorin 14

2.6 Teoretisk syntes 15

3. Metod 17

3.1 Vetenskapligt angreppssätt 17

3.2 Metodval 17

3.3 Datainsamling 18

3.3.1 Analysmetod 18

3.3.2 Urval 19

3.4 Trovärdighetsdiskussion 20

3.4.1 Tillförlitlighet 21

3.4.2 Överförbarhet 21

3.4.3 Pålitlighet 21

3.4.4 Konfirmering 22

3.5 Metodkritik 23

3.6 Källkritik 23

4. Empiri 24

4.1 Nischområden 24

4.1.1 Retailbanker 24

4.1.2 Värdepappersbanker 24

(5)

4.1.3 Konsumtionskreditbanker 25

4.2 Miljö 25

4.3 Socialt ansvar 30

4.4 Bolagsstyrning 35

4.5 Sammanfattning av empiri 41

5. Analys 42

5.1 Miljö 42

5.2 Socialt ansvar 43

5.3 Bolagsstyrning 45

6. Slutsatser 47

7. Avslutande diskussion 49

7.1 Studiens bidrag 50

7.2 Förslag till vidare forskning 50

Referenser

Tabell- och figurförteckning

Figur 1: Triple Bottom Line 10 Tabell 1: Översikt av studiens urval 20 Tabell 2: Sammanfattning av empiriskt material 41

(6)

1. Inledning

I det inledande avsnittet introduceras studiens ämnesval, hållbarhet, där en bakgrund till området presenteras. Bakgrunden till studien följs av en problemdiskussion där studiens problematisering identifieras och i sin tur utmynnar i studiens syfte samt forskningsfrågor.

Inledningen avslutas med att lyfta fram studiens avgränsningar och disposition.

1.1 Bakgrund

I takt med förändrade samhällsvärderingar och ett ökat intresse gentemot miljöfrågor, har begreppet hållbar utveckling kommit att spela en allt större roll. Hållbarhet är ett begrepp med ett flertal definitioner och dimensioner (Finansinspektionen 2016; 2018). Dess internationella spridning tog fart år 1987 i samband med att Världskommissionen för miljö och utveckling (World Commission on Environment and Development) lanserade fenomenet, vilket sedan kom att kallas för Brundtlandkommissionen (Förenta Nationerna, 2016). I enlighet med Brundtlandkommissionens definition av hållbar utveckling, beskrivs det enligt följande:”Development that meets the needs of the present world without compromising the ability of future generations to meet their own needs” (World Commission on Environment and Development 1987, s. 8). Till en början riktades fokus mestadels mot miljöaspekter vilket sedan har kommit att utvidgas till etiska aspekter där uppmärksamheten även har riktats mot att främja demokrati och goda arbetsförhållanden samt respekt för mänskliga rättigheter.

Synonymt med hållbarhetsbegreppet, talas det även såväl internationellt som nationellt ofta om så kallade ESG-faktorer (Environmental, Social, Governance) där hållbarhet delas upp i tre olika områden (Finansinspektionen, 2016). Motiveringen till denna uppdelning är att tydliggöra och strukturera ett ansvarsfullt agerande utifrån de olika delarna - miljöpåverkan, socialt ansvarstagande och bolagsstyrning (Finansinspektionen, 2018).

Efterfrågan på hållbarhet har fortsatt öka i takt med ett flertal olika händelser i form av dels företagsskandaler och börsfall, dels påtryckningar från investerare och politiker (Borglund, De Geer & Hallvarsson, 2008). Denna utveckling kommer inte minst till uttryck i det avgörande beslut som år 2015 fattades i samband med att Förenta Nationernas (FN) medlemsländer antog Agenda 2030, en agenda som inrymmer 17 globala mål (Sustainable Development Goals) för hållbar utveckling (Globala Målen, 2017). Målen är relevanta för alla världens länder, inte minst för näringslivet då företagen utgör en viktig aktör för måluppfyllnad. Agenda 2030

(7)

innebär stora förändringar för företag där det ställs krav på nya sätt att tänka och att anpassa resurser samt kompetens för att på så vis uppnå ett samspel med de uppsatta målen. I sin tur innebär detta att företagen bör utveckla sin rapportering gentemot olika intressenter genom att samla in, kvalitetssäkra och rapportera ny relevanta data (PwC, 2016a). Motiveringen till detta är att investerare, kunder, lagstiftare och andra intressenter ska kunna fatta relevanta beslut (PwC, 2019). Rapporteringen av företagens hållbarhetsarbete har till följd av detta fått en allt större roll (Hahn & Kühnen 2013; PwC 2018) där det har blivit alltmer vanligt förekommande att större företag presenterar detta i en så kallad hållbarhetsrapport (Lauesen, 2011). Sett ur ett nationellt perspektiv, trädde även en lagändring av årsredovisningslagen (1995:1554) (och motsvarande lagar för kreditinstitut, värdepappersbolag, försäkringsföretag med flera) i kraft från och med räkenskapsåret 2017 där företag av en viss storlek gällande antalet anställda, balansomslutning samt omsättning ska upprätta en hållbarhetsrapport (PwC, 2016b).

Vad gäller metoder för redovisning av icke-finansiell information har dessa utvecklats över tid där en avsaknad av ett internationellt etablerat ramverk resulterade i stora skillnader avseende hållbarhetsredovisningens innehåll och struktur. Till följd av detta, uppstod en ökad efterfrågan på ett standardiserat ramverk för just hållbarhetsredovisning (PwC, 2019). En ökad påtryckning gentemot ett standardiserat ramverk, är en utveckling som enligt Lauesen (2011) kan förklaras genom den globalisering som har resulterat i att företagens hållbarhetsarbete har harmoniserats i allt större utsträckning. Det har alltså skett en så kallad harmonisering mellan olika länders hållbarhetsarbete där skillnaderna mellan dessa har suddats ut. Enligt Thornton (2002) förekommer denna harmoniseringsprocess inte endast mellan olika länder, utan även inom den enskilda branschen där företag verksamma inom område med liknande intressenter och produkter tenderar att harmoniseras sett till rapportering gällande hållbarhet.

1.2 Problemdiskussion

Sett till den befintliga forskningen gällande hållbarhetsarbete inom en specifik bransch, är miljökänsliga sektorer de som har studerats mest frekvent (Clarke & Gibson-Sweet 1999;

Deegan & Gordon 1996; Fernandez-Feijoo, Romero & Ruiz 2013; Lock & Seele 2015;

Simpson & Kohers 2002; Sweeney & Coughlan 2008). Detta kan enligt Fernandez-Feijoo, Romero och Ruiz (2013) förklaras genom att dessa företag har inkluderat en större mängd information avseende deras hållbarhetsarbete. Oljebranschen är ett exempel på en bransch som har varit föremål för denna typ av studier just med anledning av branschens miljöpåverkan

(8)

(Aerts & Cormier 2009; Campbell 2003; Deegan & Gordon 1996). O’Donovan (2002) menar även att mängden miljöinformation ett företag väljer att redovisa, beror på hur stor påverkan företagets aktiviteter har på miljön. Även Mitnick (2000) stärker detta och menar att företag som har en negativ inverkan inom ett visst hållbarhetsområde (exempelvis miljö), tenderar att rapportera gällande detta i en mindre utsträckning för att istället lyfta fram de områden som de inte har en negativ påverkan på. Intresset har däremot kommit att riktas mot andra verksamhetsområden och inte endast mot de mest miljökänsliga sådana (Fernandez-Feijoo, Romero & Ruiz, 2013).

Tidigare studier har även fokuserats mot att jämföra olika branscher utifrån olika perspektiv (Clarke & Gibson-Sweet 1999; Deegan & Gordon 1996; Fernandez-Feijoo, Romero & Ruiz 2013; Lock & Seele 2015; Simpson & Kohers 2002; Sweeney & Coughlan 2008). Utöver jämförelser branscher emellan, har studier inom enskilda sektorer genomförts (Simpson &

Kohers 2002; Khan, Halabi & Samy 2009; Aribi & Simon 2011; Sobhani, Amran & Zainuddins 2012). Simpson och Kohers (2002) har studerat sambandet mellan företagets sociala och finansiella resultat där författarna menar att skillnaderna mellan olika branscher vad gäller hållbarhetsarbete, är så pass stora att forskningen behöver fokuseras på en enskild bransch.

En bransch där medvetenheten gällande hållbarhetsrelaterade frågor och risker har ökat i en snabb takt, är banksektorn (Finansinspektionen, 2018). Sett till den svenska banksektorn, som domineras av de tre storbankerna1 Handelsbanken, SEB och Swedbank, har branschen fått ett stort medialt utrymme under den senaste tiden där bland annat skandaler om penningtvätt och skattefusk har uppdagats (Svenskt Kvalitetsindex, 2019). De tre storbankerna innehar fortfarande en majoritet av den svenska bankmarknaden med 55 procent av utlåningen.

Storbankernas marknadsandel har däremot minskat under de senaste åren då mindre banker har tagit allt fler marknadsandelar (Finansinspektionen, 2019). Några av de banker som har tagit marknadsandelar från de banker som dominerar lånemarknaden, är så kallade nischbanker2. Medan storbankerna generellt sett har ett mer heltäckande produktutbud där både lån med och utan säkerhet erbjuds, är en nischbank ofta specialiserad inom ett eller flera specifika områden,

1 Erbjuder ett fullsortiment av finansiella tjänster. Storbanker kategoriseras som universalbanker. Med

universalbank avses de banker som levererar banktjänster inom hela bankområdet (Finansinspektionen, 2019)

2 En bank som är specialiserad på att erbjuda en eller ett fåtal specifika banktjänster. Nischbankerna

karaktäriseras även av att de inte har ett utbyggt nät av bankkontor, utan betjänar en större del av sina kunder via telefon och internet. Dessa banker benämns även som mindre banker i förhållande till storbankerna (Finansinspektionen, 2019)

(9)

exempelvis konsumtionslån (Finansinspektionen, 2020). Dessa banker, storbanker som nischbanker, är alltså verksamma inom en och samma bransch men riktar in sig på olika områden där de fokuserar på olika typer av kunder och segment inom banksektorn.

Tidigare studier visar att den bransch en organisation är verksam i, har ett starkt samband med innehållet i företagens hållbarhetsrapportering (DiMaggio & Powell 1983; Higgins &

Larrinaga 2014). Författarna menar vidare att företag inom samma bransch tenderar att bli mer harmoniserade och lika varandra på grund av liknande påtryckningar från intressenter samt med anledning av att de erbjuder liknande tjänster och produkter och att de därför agerar i enlighet med dessa. Mitnick (2000) samt Fernandez-Feijoo, Romero och Ruiz (2013) menar även att innehållet i företagens hållbarhetsrapportering påverkas av branschens påverkan inom ett visst hållbarhetsområde. Författarna menar exempelvis att företag verksamma inom en bransch med negativ påverkan på miljön tenderar att redovisa gällande detta i en mindre utsträckning. Cooper, Crowther, Davies och Davis (2001) hävdar även att företag som exempelvis arbetar direkt med enskilda kunder tenderar att vara mer motiverade att fokusera sin hållbarhetsrapportering på just denna grupp intressenter. Aerts, Cormier och Magnan (2006) menar också att organisationer som anpassar innehållet i hållbarhetsrapporteringen utifrån påtryckningar från intressenterna kan innebära att ledningen väljer att avvika från sin initiala plan gällande innehållet i redovisningen. De väljer trots allt att redovisa informationen för att uppfylla den stora efterfrågan från intressenterna, vilket kan medföra att de uppfattas som legitima (Aerts, Cormier & Magnan, 2006). Mot bakgrund av detta, uppkommer frågan huruvida innehållet i hållbarhetsrapporteringen hos olika organisationer verksamma inom samma bransch påverkas.

1.3 Syfte

Studien syftar till att undersöka hur hållbarhetsrapporteringen hos organisationer verksamma inom samma bransch utformar sig och hur detta har utvecklats över tid.

(10)

1.4 Forskningsfrågor

○ Vilka likheter och skillnader går att utläsa ur innehållet i

hållbarhetsrapporteringen hos organisationer verksamma inom samma bransch?

○ Hur har organisationer verksamma inom samma bransch utvecklat innehållet i hållbarhetsrapporteringen över tid?

1.5 Avgränsning

Intresset i studien ligger i att studera organisationer verksamma inom samma bransch och den enskilda branschen i sig är därav inte av studiens huvudsakliga intresse. Den bransch som studien avgränsar sig till är den svenska banksektorn. Trots att valet av bransch alltså inte är en del av studiens syfte, valdes banksektorn dels med anledning av att banksektorn har ökat sin medvetenhet gällande hållbarhetsrelaterade frågor, dels med anledning av att banksektorn utgör en viktig del av samhället (Finansinspektionen, 2018). Banksektorn spelar även en viktig roll för en hållbar framtid samt att kraven från kunderna vad gäller hållbarhet tydligt ökar (Svenskt Kvalitetsindex, 2019). En närmare avgränsning gjordes även till tre olika nischområden inom den svenska banksektorn vilket närmare bestämt utgörs av nischerna retail, värdepapper, och konsumtionskredit. Att avgränsa studien till nischbanker gjordes med anledning av att dessa banker har sin egen inriktning på marknaden för att på så vis inkludera banker som riktar sig till olika områden inom banksektorn. Valet att inkludera olika områden av banksektorn syftar alltså till att inkludera organisationer med olika inriktningar för att bidra med olika perspektiv av en och samma bransch.

Studien avgränsar sig vidare till åren 2014–2019, vilket innebär en sexårsperiod som inkluderar hållbarhetsinformation från bankernas års- och hållbarhetsredovisningar både innan och efter den lag som trädde i kraft från och med räkenskapsåret 2017. Denna lag, som återfinns i årsredovisningslagen (1995:1554), innebär att företag av en viss storlek gällande antal anställda, balansomslutning och omsättning ska upprätta en hållbarhetsredovisning. För att kunna utläsa likheter och skillnader mellan innehållet i bankernas hållbarhetsrapportering har en tidsperiod på sex år valts för att på så vis kunna se en utveckling över tid.

Då hållbarhet är ett vidsträckt begrepp som definieras på olika sätt i olika kontexter, avgränsas hållbarhetsbegreppet i enlighet med Finansinspektionens (2018) definition av hållbarhet:

Environmental, Social, Governance (ESG). Detta med anledning av att definitionen utgår från den finansiella sektorns perspektiv, vilket även denna studie gör.

(11)

1.6 Disposition

Teori

• Den teoretiska referensramen inleds med en litteraturöversikt inom det valda ämnet följt av en redogörelse för studiens teorier. Avsnittet avslutas med en teoretisk syntes.

Metod

• Metodavsnittet redogör för studiens vetenskapliga angreppssätt, metodval och studiens genomförande. Avsnittet avslutas med en trovärdighetsdiskussion samt metod- och källkritik.

Empiri

• En presentation av den insamlade empirin som utgörs av material från års- och hållbarhetsredovisningar. Avsnittet avslutas med en sammanfattande tabell.

Analys

• I detta avsnitt analyseras det insamlade empiriska materialet genom en koppling till den teoretiska referensramen.

Slutsatser • I detta avsnitt presenteras studiens slutsatser med syftet att besvara forskningsfrågorna.

Diskussion

• Det avslutande avsnittet består av en diskussion gällande studiens slutsatser i förhållande till tidigare studier. Detta följs av studiens bidrag och förslag till vidare forskning.

(12)

2. Teoretisk referensram

Den teoretiska referensramen inleds med att ge en översikt av tidigare forskning inom ämnet där tidigare studier lyfts fram. Detta följs av en redogörelse för framväxten och definitionen av begreppet hållbarhet. Den teoretiska referensramen introducerar därefter legitimitet inom området för hållbarhetsredovisning. Därefter lyfts institutionell teori i form av isomorfism fram där drivkrafter till att organisationer harmoniseras förklaras. Studiens sista teori utgörs av intressentteorin, där fokus riktas mot att lyfta fram intressentbegreppet och dess användning.

Den teoretiska referensramen avslutas med en teoretisk syntes som syftar till att sammanfatta och beskriva relationen mellan de olika teorierna.

2.1 Litteraturöversikt

Sett till den befintliga forskning inom området för studiens ämnesval, har ett flertal studier genomförts. En studie inom området för hållbarhetsredovisning, är Einwiller, Ruppel och Schnaubers (2016) studie som fokuserar på vilka effekter kontexten organisationen är verksam i får. Studien belyser likheter och skillnader i hållbarhetsrapportering hos multinationella företag vid en viss tidpunkt. Studien innefattar å ena sidan en jämförelse mellan företag som följer globala standarder och de som inte följer dessa. Å andra sidan studeras ursprungslandets effekter genom en jämförelse mellan tyska och amerikanska multinationella företag. Studien visar att ursprungslandet resulterar i institutionella och kulturella skillnader i hållbarhetsrapporteringen, samtidigt som spridningen av globala standarder inom området främjar en harmonisering av rapporteringen.

Lock och Seele (2015) har också studerat huruvida det föreligger några kulturella skillnader i hållbarhetsrapporteringen hos företag verksamma i olika länder. Författarna lyfter fram en jämförelse mellan två olika länder där resultatet av detta visar att ursprungslandet har en stor påverkan på organisationens rapportering gällande frågor som rör det sociala och miljömässiga arbetet. Studien jämför även dessa skillnader utifrån ett branschperspektiv där författarna menar att den bransch företaget bedriver verksamhet i, också påverkar organisationens rapportering av frågor avseende det sociala och miljömässiga arbetet. Fernandez-Feijoo, Romero och Ruiz (2013) har också studerat hållbarhetsrapportering sett till företagets geografiska läge och den bransch verksamheten bedrivs i. Fernandez-Feijoo, Romero och Ruiz (2013) belyser däremot ämnet sett ur ett annat perspektiv där författarna analyserar huruvida det föreligger ett samband mellan transparensen i hållbarhetsrapporten och den bransch organisationen är verksam i samt dess geografiska läge. Författarna menar att påtryckningar

(13)

från intressenter inom en viss bransch, ökar transparensen av innehållet i hållbarhetsrapporten.

De menar slutligen att sambandet mellan branschen och innehållet i hållbarhetsredovisningen främst utgörs av de företag som är verksamma inom branscher som har en stor påverkan på miljön.

Clarke och Gibson-Sweet (1999) samt Sweeney och Coughlan (2008) är ytterligare studier med syftet att studera vilken roll branschen spelar för organisationers hållbarhetsarbete och rapporteringen av detta. Clarke och Gibson-Sweets (1999) studie utgår från ett branschperspektiv likt ovanstående. Författarna studerar däremot vilken typ av företag som tenderar att rapportera om sitt hållbarhetsarbete, där författarna kommer fram till att företag som är offentliga tenderar att rapportera om detta i större utsträckning. Även Sweeney och Coughlan (2008) belyser hur hållbarhetsrapporteringen i organisationer verksamma inom olika branscher påverkas av intressenternas förhållningssätt gentemot dessa frågor. Studien visar att det föreligger en betydande skillnad mellan hur organisationer i olika branscher rapporterar om sitt ansvar och arbete gällande hållbarhet beroende på hur företagens intressenter förhåller sig till dessa frågor.

2.2 Hållbarhet

Hållbarhet har till följd av förändrade samhällsvärderingar och ett större intresse gentemot frågor som rör miljö kommit att spela en allt större roll. Hållbarhet är som tidigare nämnt ett begrepp som innefattar ett flertal olika definitioner och dimensioner (Finansinspektionen 2016;

2018). Den mest förekommande definitionen av hållbarhet är Brundtlandkommissionens (1987) definition där hållbarhet beskrivs som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Brundtlandkommissionens tolkning av hållbarhet har däremot, med anledning av dess bredd, givit upphov till en mängd olika tolkningar av hållbarhet (Tanguay, Rajaonson, Lefebvre &

Lanoie, 2010).

2.2.1 Triple Bottom Line

Som ett resultat av den mängd olika tolkningar som hållbarhetsbegreppet givit upphov till, myntades det hållbarhetsrelaterade begreppet Triple Bottom Line (TBL) som utgör en framträdande dimension vad gäller hållbarhet (Mori & Christodoulou, 2011). TBL utvecklades år 1997 av John Elkington som baseras på idén om att företag ska kombinera de tre grundläggande perspektiven “people, profit, planet” (se Figur 1), vilket översätts till

(14)

ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter. TBL bygger alltså på att organisationer inte endast ska rapportera sitt resultat i ekonomiska termer, utan även hur de arbetar för att uppnå ett ökat socialt och miljömässigt ansvar. Tidigare forskning visar också att sammansättningen av TBL är konsekvent när det gäller att hänvisa till de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna (Elkington, 1997). Med andra ord riktar TBL lika stort fokus mot var och en av de tre delarna, vilket tidigare forskning menar ger en ökad balans och jämnare fördelning (Elkington 1997; Epstein 2008; Harmon, Bucy, Nickbarg, Rao & Wirtenber 2009; Savitz &

Weber 2006). Goel (2010) beskriver även att TBL kan betraktas som ett ramverk för att mäta verksamhetens resultat och framgång med hjälp av de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna som redogörs för nedan.

Ekonomiska perspektivet

Den ekonomiska delen inom ramen för TBL fokuserar på de effekter en organisations sätt att bedriva affärer på har för det ekonomiska systemet (Elkington, 1997). Elkington beskriver vidare att den ekonomiska aspekten binder samman organisationens tillväxt med den ekonomiska tillväxten där fokus riktas mot det ekonomiska värde som organisationen bidrar med för att stödja kommande generationer och det ekonomiska systemet i sin helhet.

Sociala perspektivet

Till skillnad från den ekonomiska aspekten, handlar den sociala delen av TBL om att en organisation ska bedriva en fördelaktig och rättvis verksamhet avseende personal, humankapital och samhället i stort (Elkington, 1997). Vidare fokuserar den sociala aspekten på samspelet mellan samhället och organisationen där frågor avseende samhällsengagemang, anställningsförhållanden och rättvisa löner tas upp (Goel, 2010).

(15)

Miljöperspektivet

Den tredje delen fokuserar istället på den miljömässiga aspekten vilket berör områden som exempelvis effektivisering av energianvändning, minska utsläpp av växthusgaser och minimera det ekologiska fotavtrycket. I likhet med den sociala aspekten av TBL, påverkar initiativ avseende miljön organisationernas affärsmässiga hållbarhet (Goel, 2010).

Figur 1. Triple Bottom Line (Elkington, 1997)

2.2.2 Hållbarhet inom banksektorn

Luetge och Mukerji (2016) beskriver att ytterligare försök har genomförts för att definiera hållbarhetsbegreppet närmare på organisationsnivå. Till följd av detta, har det under det senaste decenniet uppkommit så kallade ESG-faktorer synonymt med hållbarhetsbegreppet (Luetge &

Mukerji, 2016). Författarna menar vidare att ESG, som i stor utsträckning har spridits av Global Reporting Initiative (GRI), står för “Environmental, Social and Governance” och beaktar alltså

dimensionerna miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning av hållbarhet. ESG som definition av hållbarhet kan enligt Luetge och Mukerji (2016) betraktas som en utveckling av TBL då utgångspunkten är att långsiktig ekonomisk vinning är en grundförutsättning för varje företags överlevnad. Detta innebär i sin tur att den ekonomiska aspekten som inkluderas i TBL istället ersätts av dimensionen bolagsstyrning. Denna dimension fokuserar, till skillnad från TBL,

Profit

Economic Performance

People

Social Performance

Planet

Environmental Performance

(16)

istället på styrning som syftar till att utgöra en kontrollmekanism gentemot områden som exempelvis skatt, mutor, korruption och intern kontroll.

Sammantaget, betonar ESG alltså vikten av att inte endast rikta fokus mot de sociala och miljömässiga aspekterna, utan även mot bolagsstyrningen i en organisation då denna aspekt är av stor vikt både för ekonomin och hållbarheten i en organisation (Luetge & Mukerji, 2016).

Finansinspektionen (2016) menar även att dessa tre faktorer är vanligt förekommande för att definiera hållbarhet inom den finansiella sektorn. ESG som definition av hållbarhet utgör därav studiens tre teman eftersom studien fokuserar på hållbarhet inom just den finansiella sektorn och närmare bestämt banksektorn. Finansinspektion (2018) lyfter fram olika exempel på områden som beaktas under respektive dimension inom ESG enligt följande. Miljöperspektivet kan exempelvis handla om ansvarsfullt agerande vad gäller miljöpåverkan3 på luft, vatten och mark, resursförbrukning, avfall samt påverkan på känsliga natur- och kulturområden.

Finansinspektionen (2016) menar vidare att den finansiella sektorns koppling till hållbarhetsmål främst utgörs av indirekt påverkan då banksektorn i sig inte har någon större påverkan på klimatet, utan påverkan ligger istället i den kreditgivning som i ett senare led påverkar klimatet. Den direkta miljöpåverkan utgörs inom banksektorn främst av bankernas energiförbrukning och resor i tjänsten (Finansinspektionen, 2018). Detta innebär i sin tur att bankerna istället utvecklar interna regler som syftar till att bedöma de miljörisker som kan kopplas till kreditgivning (Finansinspektionen, 2015).

Den sociala aspekten kan enligt Finansinspektionen (2018) istället handla om socialt ansvarstagande i form av exempelvis verksamheters påverkan på säkerhet och hälsa, arbetsförhållanden, risk för barnarbete, tvångsarbete samt diskriminering. Den tredje och sista dimensionen, bolagsstyrning, innefattar istället bland annat styrningsfrågor, processer och metoder för att dels förebygga och dels upptäcka korruption. En viktig aktör inom banksektorn och frågor som avser etiska riktlinjer, är branschorganisationen Svenska Bankföreningen.

Föreningens roll är att lämna synpunkter gällande förslag på lagar och föreskrifter som avser den svenska banksektorn (Finansinspektionen, 2018).

3 Varje negativ eller positiv förändring i miljön som helt eller delvis är en följd av en organisations verksamhet produkter eller tjänster (Finansinspektionen, 2018)

(17)

2.3 Legitimitetsteorin

Legitimitetsteori har under de senaste åren studerats i stor utsträckning av forskare inom området för miljö- och hållbarhetsredovisning (Deegan 2006; Fernando & Lawrence 2014;

Manetti & Bellucci 2016). Deegan (2006) menar att legitimitetsteorin tillämpas i olika organisationsstrategier, oftast i de strategierna som innebär att organisationen offentliggör information om verksamheten. Legitimitetsteori används för att förklara upplysningar som framställs i organisationens årsredovisningar eller andra rapporter som hållbarhetsredovisningar. Inom legitimitetsteori är det centrala begreppet ‘ett socialt kontrakt’

som innebär ett samband mellan organisationer och samhället (Deegan, 2006). Detta kontrakt handlar om en organisation verkar i enlighet med samhällets normer, värderingar och förväntningar. Vidare menar Deegan (2013) att dessa normer och förväntningar är föränderliga vilket innebär att de ändras och utvecklas över tid. Vidare påstår Dowling och Pfeffer (1975) att organisationer kan identifieras med symboler, värderingar och institutioner som anses vara legitima av samhället för att själva uppnå legitimitet. Organisationer måste därav ständigt anpassa sig efter aktuella etiska och morala förhållanden i sin omgivning. Om organisationen inte efterföljer dessa villkor och inte upprätthåller en god legitimitet kan samhället förbjuda organisationens fortsatta existens (Fernando & Lawrence, 2014). Gray, Owen och Adams (1996) påstår att organisationer kan existera om det samhället de är verksamma i anser att organisationens värdesystem har en stark positiv korrelation till samhällets värdesystem.

Suchman (1995) menar vidare att organisationens beteende påverkar vilken uppfattning samhället får av verksamheten vilket i sin tur leder till legitimitet, som organisationer är beroende av för att överleva.

O’Donovan (2002) menar att samhället får en uppfattning om organisationen genom information och upplysningar organisationen väljer att redovisa vilket inte nödvändigtvis är organisationens faktiska uppträdande. Vidare menar författaren att det är av stor betydelse att organisationer känner till samhällets förväntningar för att kunna anpassa sitt beteende eller ge en förklaring till varför organisationen agerar på ett annat sätt än förväntat. Om organisationer inte tar hänsyn till samhällets förväntningar kan det uppstå legitimitetshot som leder till en minskad efterfrågan på organisationens produkter och tjänster (Deegan, 2006). Organisationer kan förhindra legitimitetshot genom att upplysa samhället om arbetet gällande hållbarhet som bevisar organisationens ansvarstagande. Större organisationer, utöver kravet från samhället, måste även enligt Årsredovisningslagen upprätta en hållbarhetsredovisning som beskriver

(18)

arbetet med bland annat miljö och mänskliga rättigheter (PwC, 2016b). Hållbarhetsrapporter påvisar organisationens sociala ansvarstagande och leder till att organisationens beteende blir alltmer legitimt (Deegan 2006; O’Donovan 2002). Aerts, Cormier och Magnan (2006) menar till sist att organisationer tenderar att anpassa innehållet i hållbarhetsrapporteringen i enlighet med intressenters påtryckningar och att detta kan innebära att ledningen väljer att avvika från den initiala planen avseende innehållet i redovisningen. Författarna menar att organisationer väljer att anpassa innehållet för att uppfylla intressenternas efterfrågan och därmed uppfattas som mer legitima.

2.4 Isomorfism

DiMaggio och Powell (1983) hävdar att organisationer inom samma fält blir homogena i utformningen vilket kan förklaras med institutionell isomorfism. Isomorfism innebär att organisationer agerar på ett sätt utifrån tvingande, härmande eller normativa faktorer (Young, Stedham & Beekun, 2000). DiMaggio och Powell (1983) menar att tvingande isomorfism uppstår när organisationer möter formella och informella krav från omgivningen. De formella kraven utgörs oftast av politiskt inflytande i form av lagar och regler som organisationer måste driva verksamheten i enlighet med. Om inte organisationer anpassar sig efter dessa krav kan det uppstå negativa påföljder från staten och inblandade myndigheter. De informella kraven härrör från samhället och organisationens intressenter och om dessa inte uppfylls kan det leda till att organisationen förlorar sin legitimitet. Då organisationer inom samma bransch är tvungna att förhålla sig till samma formella och informella krav, blir de slutligen alltmer lika.

Författarna beskriver vidare härmande isomorfism som drivs av osäkerhet och ovisshet som kan uppkomma på grund av exempelvis svår ekonomisk period eller att en organisation är ung och nystartad. Det kan leda till att de mindre aktörer imiterar de mer framgångsrika aktörer på marknaden inom branschen vilket vidare resulterar i att de blir alltmer lika och därmed även anses mer legitima. DiMaggio och Powell (1983) lyfter slutligen fram normativ isomorfism som förknippas med professionalisering, detta innebär att individer från samma akademiska bakgrund innehar liknande förhållningssätt, kunskap och expertis som de senare tar med sig till organisationen. Det leder oftast till att de individerna skapar samma strukturer och fattar liknande beslut för organisationen som gör att dessa blir alltmer homogena (DiMaggio &

Powell, 1983).

(19)

2.5 Intressentteorin

Begreppet intressent introducerades av Freeman och Reeds (1983) studie där författarna presenterar hur synen på de aktörer som ett företag eller en organisation riktar sig till har förändrats. Freeman (1984) definierar en intressent som grupper eller enskilda aktörer som kan påverka eller bli påverkade av en verksamhet. Freeman och Reeds (1983) beskriver vidare att det initialt riktades ett stort fokus gentemot intressenter i form av aktieägare, men att fokus i sin tur även har kommit att riktas mot andra intressenter. Freeman och Reeds introducering av begreppet intressent, har legat till grund för den så kallade intressentteorin, som ett år senare utvecklades av Freeman (1984).

Med utgångspunkt i Freemans (1984) definition av intressentbegreppet, har ytterligare forskare gjort försök till en mer specifik definition av begreppet genom att kategorisering av intressenterna. Undergrupper av intressenter i form av kunder, aktieägare och anställda (Preston & Sapienza, 1990) samt externa och interna intressenter (Pearce 1982; Carroll &

Buchholtz 1989) är exempel på de kategorier tidigare forskare har delat in intressenterna i för att på så vis specificera begreppet ytterligare. Clarkson (1995) har också gjort en indelning av intressenter i två olika grupper bestående av primära och sekundära intressenter. Författaren menar vidare att primära intressenter utgörs av exempelvis aktieägare, anställda, kunder och leverantörer som en organisation är beroende av för dess överlevnad. De sekundära intressenterna har istället en indirekt påverkan på organisationen och utgörs av exempelvis myndigheter, intresseorganisationer och medier (Clarkson, 1995). Det huvudsakliga syftet med dessa kategoriseringar, är att belysa att det finns varierande intressentgrupper med skiljaktiga, och många gånger motstridiga, förväntningar (Fernando & Lawrence, 2014). I enlighet med intressentteorin, krävs det enligt Guthrie, Petty och Ricceri (2006) att organisationer möter de förväntningar som de olika intressentgrupperna har, snarare än att endast beakta aktieägare med traditionella aktieägarteorier som utgångspunkt. Detta med anledning av att intressentteorin betonar vikten av att organisationer tar ansvar utöver företagets finansiella resultat (Guthrie, Petty & Ricceri, 2006). Även Branco och Rodrigues (2008) menar att medvetenheten kring sociala frågor har ökat i samhället, vilket vidare ökar pressen på organisationerna att inte enbart se till aktieägarnas bästa.

Gray, Owen och Adams (1996) beskriver vidare att organisationers tillhandahållande av information inte endast bör innefatta finansiell information, eftersom samhället i enlighet med

(20)

intressentteorin även har “rätt” till att ta del av företagens icke-finansiella information.

Författarna betonar även att den information som företag tillhandahåller, bör drivas fram av ansvarstagande snarare än efterfrågan. Detta ligger även till grund för Ljungdahls (1999) påstående om att intressentteorin har kommit att bli en av de mest frekvent använda teorierna för att förklara varför företag redovisar sitt engagemang gällande miljö- och samhällsfrågor.

Ljungdahl (1999) menar vidare att intressentteorin används som ett verktyg för att kunna bedöma dels vilka eventuella hot olika intressenter kan utgöra och dels vilken makt de olika intressenterna kan ha över verksamheten. Ljungdahl (1999) menar till sist att teorin även används för att ta reda på hur företagen kan påverka den inställning intressenterna har till verksamheten. Amran och Ooi (2014) menar vidare att det är intressenterna som ställer krav gentemot företagen och att de på så vis kan ställa krav på att företagen redovisar sitt hållbarhetsarbete. Enligt Frostenson och Helin (2018) kan ett företags hållbarhetsrapportering bidra till att ge intressenterna en bild av vilket ansvar företaget tar samt att de kan visa att de är transparenta i sitt arbete. Författarna menar vidare att intressenterna, genom sina handlingar, kan påverka företagets framtida utveckling.

2.6 Teoretisk syntes

De valda teorierna, legitimitets- och intressentteorin samt isomorfism, är alla nära sammankopplade med varandra (Deegan & Unerman, 2011). Fernando och Lawrence (2014) lyfter fram kopplingen mellan de olika teorierna och beskriver att legitimitetsteorin betonar att en organisation kontinuerligt försöker att uppfattas i enlighet med de normer som råder där den verkar. Författarna skriver vidare att intressentteorin istället handlar om kopplingen mellan en organisation och dess olika intressenter som sammantaget utgör organisationens “samhälle”.

Fernando och Lawrence (2014) kopplar ihop de olika teorierna och skriver att intressentteorin utgör en utvidgning av de samhällsförväntningar kopplade till legitimitetsteorin genom att betrakta organisationen på en mer detaljerad nivå där en mängd olika intressenter med motstridiga intressen återfinns. Författarna menar vidare att legitimitetsteorin i sin tur utvecklar intressentteorin genom att inte enbart betona samhällets förväntningar kopplat till organisationers ansvar, utan även att den säkerställer att organisationens beteende överensstämmer med de sociala normer och förväntningar hos olika intressentgrupper i samhället. Detta kan vidare kopplas till isomorfism som handlar om allmänt accepterade sociala normer vilket indirekt påverkas av en organisations intressenter (Fernando & Lawrence, 2014). Som tidigare nämnt tenderar organisationer verksamma inom samma område i enlighet

(21)

med isomorfism att bli homogena genom att följa gällande institutionell praxis och sociala normer, vilket i sin tur resulterar i att organisationer uppnår legitimitet gentemot samhället och olika intressentgrupper.

(22)

3. Metod

Studiens metodavsnitt inleds med en redogörelse för det vetenskapliga angreppssätt där det abduktiva angreppssättet motiveras. Detta följs av studiens metodval som utgörs av en kvalitativ forskningsstrategi. Därefter följer studiens tillvägagångssätt vid insamling av data och i sin tur en redogörelse för studiens urval. Avsnittet innefattar även en trovärdighetsdiskussion utifrån kriterierna tillförlitlighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering. Studiens metodavsnitt avslutas med en kritisk diskussion gentemot metodval och källor.

3.1 Vetenskapligt angreppssätt

Angreppssättet för denna studie har varit en kombination av en deduktiv och induktiv process vilket Shank (2008) menar är vanligt förekommande. Det abduktiva angreppssättet innehar å ena sidan drag av induktion vilket bygger på observation och empiriska fakta, å andra sidan drag av deduktion och bygger istället på teori (Alvesson & Sköldberg, 2017). Författarna menar vidare att den abduktiva metoden utgår i likhet med den induktiva förklaringsmodellen från empiriska fakta, samtidigt som abduktion inte avvisar teoretiska föreställningar. I denna studie kommer de induktiva dragen till uttryck i den empiri som utgörs av bankernas hållbarhetsredovisningar. De deduktiva dragen kommer samtidigt till uttryck genom att det empiriska materialet har studerats med utgångspunkt i den teoretiska referensramen och att syftet därav inte har varit att skapa nya teorier. Studiens vetenskapliga angreppssätt utgörs alltså av en kombination av de två olika processerna, vilket motiverar det abduktiva angreppssättet.

3.2 Metodval

En av de vanligaste metoderna som används för att genomföra en studie är kvalitativ forskningsstrategi (Denscombe, 2009). Kvalitativ forskningsansats, vars syfte är att anskaffa många upplysningar om få enheter ger möjlighet till att samla bredare och djupare data hos de få undersökningsobjekten som studien berör (Forman & Damschroder 2007; Larsen, 2018).

Eftersom studiens syfte är att jämföra och analysera hur innehållet i års- och hållbarhetsredovisningar inom banksektorn har utvecklats ansågs en kvalitativ forskningsstrategi vara lämplig för denna studie. Detta motiverar i sin tur valet av en komparativ design eftersom en komparativ design ger möjligheten till att analysera skillnader med hjälp av jämförelse (Denk, 2002).

(23)

3.3 Datainsamling

Studien bygger på en dokumentstudie bestående av års- och hållbarhetsredovisningar utgivna av respektive bank mellan åren 2014–2019. Studien baseras alltså på sekundärdata, det vill säga offentliga handlingar eller data som har samlats in av andra (Larsen, 2019). En dokumentstudie utgörs till skillnad från intervjuer, fokusgrupper och deltagande observationer av dokument där materialet redan existerar innan det blir en del av datan i den aktuella studien (Justesen & Mik-Meyer, 2011). Ett dokument kan enligt Silverman (2001) vidare definieras som data bestående av ord som har tillkommit oberoende av forskarens intervention. Justesen och Mik-Meyer (2011) menar vidare att dokument utgör ett material som förekommer i en konkret form, vilket alltså skiljer sig från exempelvis mindre tydliga analysobjekt som personers upplevelser. Silverman (2001) beskriver vidare att materialets innehåll har skapats oberoende av det aktuella projektet, vilket skiljer sig från exempelvis intervjuer som genomförs i det enskilda projektet. De dokument som inkluderats i studien, det vill säga års- och hållbarhetsredovisningar, har i sin tur analyserats i enlighet med en kvalitativ innehållsanalys som redogörs för nedan.

3.3.1 Analysmetod

I studien har det empiriska materialet bestående av respektive banks års- och hållbarhetsredovisning analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Sett till tidigare forskning inom området för redovisning, är innehållsanalys en metod som har använts frekvent (se exempelvis Adams & Kuasirikun 2000; Gamble, Hsu, Jackson, Tollerson 1996; Guthrie &

Parker 1990; Jones & Shoemaker 1994; Merkl-Davies & Brennan 2007; O’Donovan 2002;

Unerman 2000; de Villiers & van Staden 2006). Inte minst är analysmetoden vanligt förekommande vid analys av hållbarhetsinformation (Beck, Campbell & Shrives, 2010). Detta stärks dessutom av Holland och Foo (2003) som menar att en kvalitativ innehållsanalys är ett vanligt tillvägagångssätt inom hållbarhetsforskning. Även Milne och Adler (1999) menar att innehållsanalys är den mest förekommande metoden för att analysera innehållet i organisationers hållbarhetsrapportering.

Enligt Krippendorff (2004) syftar innehållsanalys till att minska mängden rådata till en mer hanterbar nivå för analys. Krippendorff (2004) definierar vidare innehållsanalys som “A research technique for making replicable and valid inferences from texts (or other meaningful matter) to the contexts of their use” (Krippendorff, 2004, s. 18). Denscombe (2009) menar

(24)

även att en innehållsanalys syftar till att framhäva det som anses vara relevant i texten, vilka prioriteringar och värderingar som framförs samt hur idéer hänger samman. Mot bakgrund av detta motiveras valet att genomföra en kvalitativ innehållsanalys då syftet i denna studie är att jämföra innehållet i de valda bankernas hållbarhetsredovisningar.

Denscombe (2014) beskriver att innehållsanalys, oberoende av dess specifika tillämpning, följer en relativt enkel och logisk procedur. Denscombe (2014) lyfter fram denna process i form av ett antal olika steg som kan variera beroende på dess specifika kontext. De olika stegen har i denna studie använts som utgångspunkt vid analys av det empiriska materialet. Det empiriska materialet utgörs av information hämtat ur års- och hållbarhetsredovisningar utgivna av respektive bank mellan åren 2014–2019. Studiens tre teman, miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning, har utgjort utgångspunkt vid analys av materialet. Utifrån studiens teman har relevant information markerats i respektive rapport och valts ut till ett separat dokument bestående av information tillhörande respektive bank och tema. Efter att ha valt ut relevant information, genomfördes en jämförelse av bankernas innehåll utifrån varje tema. Vid analys av innehållet i bankernas rapporter identifierades likheter och skillnader mellan innehållet i bankernas rapportering gällande hållbarhet. För att finna likheter och skillnader mellan innehållet i bankernas hållbarhetsredovisningar, identifierades vilka begrepp som användes av bankerna och hur vanligt förekommande dessa begrepp var i bankernas rapporter. Fokus riktades även mot att identifiera de områden som respektive bank lyfter fram och hur detta förhåller sig till övriga banker.

3.3.2 Urval

Studiens urval består totalt sett av nio banker inom den svenska banksektorn. De valda bankerna definieras enligt Finansinspektionen (2019) som mindre banker med inriktning mot ett specifikt område, så kallade nischbanker. De olika nischbankerna fokuserar i sin tur på ett flertal olika områden som exempelvis lån, bolån, sparande, pension, värdepappershandel, investeringar och fond- eller kapitalförvaltning. Då denna studie syftar till att studera eventuella mönster samt likheter och skillnader i hållbarhetsrapporteringen hos företag verksamma inom samma bransch, ligger intresset i att företagen är verksamma inom en och samma bransch snarare än den enskilda banken. För att kunna uppnå studiens syfte, utgörs studiens urval av banker som representerar tre olika nischområden. De tre olika områdena som inkluderas i studiens urval utgörs av retail-, värdepappers- och konsumtionskreditbanker. Dessa tre nischområden valdes med anledning av att det fjärde nischområdet inom den svenska

(25)

banksektorn, leasingbolag, utgörs av banker där majoriteten av dessa är dotterbolag till stora icke-finansiella koncerner (Finansinspektionen, 2019).

Valet att inkludera nischbanker i studien gjordes med syftet att de olika nischområdena ska lyfta fram och belysa olika perspektiv av banksektorn eftersom nischbankerna erbjuder olika typer av tjänster som riktar sig till olika segment av marknaden. Varje nisch som ingår i studiens urval utgörs i sin tur av tre olika nischbanker, totalt sett nio olika banker, vilka presenteras i nedanstående tabell. Studien inkluderar års- och hållbarhetsredovisningar mellan åren 2014–2019. Detta innebär att det empiriska materialet utgörs av sex rapporter utgivna av respektive bank, men med anledning av att Svea Ekonomi inte hållbarhetsrapporterade mellan år 2014–2016, uppstod ett bortfall på totalt tre rapporter. Tabell 1 ger en översikt över de olika nischområden och banker som ingår i studiens urval. En mer detaljerad redogörelse för respektive nischområde återfinns i avsnitt 4.

Tabell 1. Översikt av studiens urval.

Nisch Bank

Retailbanker Länsförsäkringar SBAB Skandiabanken

Värdepappersbanker Avanza Carnegie Nordnet

Konsumtionskreditbanker Collector Resurs Bank Svea Ekonomi

3.4 Trovärdighetsdiskussion

Enligt Denscombe (2009) är trovärdigheten inom den kvalitativa forskningsmetodens svår att bedöma i enlighet med de kriterier som är vanligt förekommande inom den kvantitativa forskningen. Denscombe (2009) menar vidare att det vid replikering av kvalitativa studier uppstår svårigheter att kontrollera forskningskvaliteten och fyndkvaliteten på samma sätt som vid en kvantitativ studie eftersom det inte är möjligt att upprepa studien som naturvetenskapare kan upprepa ett experiment. Det finns däremot ett antal åtgärder som kan bidra till en ökad sannolikhet för träffsäkerhet i studien i enlighet med nedanstående punkter (Denscombe, 2009).

(26)

3.4.1 Tillförlitlighet

Uppfyllande av trovärdighetskriteriet tillförlitlighet syftar inom kvalitativ forskning till att säkerställa att studien genomförs i enlighet med befintliga regler (Bryman & Bell, 2013).

Lincoln och Guba (1985) menar att det inom den kvalitativa forskningen inte är möjligt att kunna bevisa att studiens resultat är sanningsenligt eller att det av forskarna har uppfattats på rätt sätt. Inom den kvalitativa forskningen används därav begreppet “tillförlitlighet” som syftar till att verifiera denna typ av forskning (Denscombe, 2014). Studien bygger på innehållet i års- och hållbarhetsrapporter utgivna av banker verksamma inom den svenska marknaden vilket innebär att studiens resultat utgörs av offentliga dokument. Att studiens resultat bygger på offentliga handlingar innebär alltså att samtliga kan ta del av materialet och i sin tur kontrollera sanningsenligheten i studien. Trots att rapporterna är offentliga handlingar, är det enligt Denscombe (2014) av vikt att vara medveten om att det kan innebära svårigheter med att hantera innehållet i rapporterna till följd av exempelvis underförstådda betydelser eller sådant som lämnas osagt.

3.4.2 Överförbarhet

Generaliserbarhet är enligt Denscombe (2014) något som inom kvalitativ forskningsmetod ger upphov till frågor gällande studiens representativitet och hur stor sannolikheten är att studiens specifika resultat återfinns i andra liknande fall. Denscombe (2014) menar vidare att begreppet generaliserbarhet, sett till kvalitativa studier, inte kan beaktas på samma sätt som vid en kvantitativ studie. Kvalitativ forskning eftersträvar enligt Lincoln och Guba (1985) ett djup snarare än bredd och kräver därav ett annat angreppssätt i form av “överförbarhet”. Denscombe (2014) beskriver att överförbarhet syftar till att information kopplat till det särskilda fallet ska kunna tillämpas för att bedöma i vilken utsträckning denna information går att tillämpa inom andra jämförbara fall. Då studien avgränsar sig till en specifik bransch bestående av ett flertal olika organisationer där innehållet i hållbarhetsrapporteringen avser en specifik tidsperiod, är det svårt att stärka studiens överförbarhet till andra jämförbara fall. Detta stärks även av Denscombe (2014) som menar att det vanligtvis är svårt att applicera studiens resultat i en annan kontext då resultatet i kvalitativa studier tenderar att vara unikt och komplext.

3.4.3 Pålitlighet

Lincoln och Guba (1985) lyfter fram den kvalitativa forskningens motsvarighet till reliabilitet vilket enligt författarna utgörs av så kallad pålitlighet. Denscombe (2014) menar vidare att

(27)

frågan som ställs för att säkerställa studiens pålitlighet är huruvida det är möjligt att komma fram till samma resultat och slutsatser om en annan person istället genomför studien. För att kontrollera att pålitlighet uppnås i studien, menar Seale (1999) att en tydlig redogörelse för metod, analys och beslutsfattande är av vikt med syftet att visa för läsaren hur detta ledde fram till studiens slutsatser. För att uppnå pålitlighet, har det metodologiska tillvägagångssättet i denna studie lyfts fram där det redogörs för hur materialet har samlats in och hur detta i sin tur har analyserats. Vidare motiveras även de val som har gjorts för att uppnå studiens syfte. Något som stärker pålitligheten i denna studie är fördelarna med den tillämpade analysmetoden, det vill säga innehållsanalys, som enligt Denscombe (2014) är att den tillhandahåller ett sätt att kvantifiera innehållet i en text i form av en metod som är tydlig och i princip repeterbar för andra forskare. Denscombe (2014) menar även att informationen i dokumenten som används i studien är en beständig datakälla och kan därav kontrolleras av andra då data är tillgängliga för offentlig granskning. Bryman och Bell (2013) menar däremot att det går att ifrågasätta huruvida det är möjligt att uppnå samma resultat om studien genomfördes på nytt med anledning av att det ofta är svårt att uppnå reliabilitet vid kvalitativa studier. Författarna menar vidare att det exempelvis kan uppstå skillnader beroende på vem som analyserar materialet.

3.4.4 Konfirmering

Det fjärde och sista trovärdighetskriteriet, konfirmering, handlar istället om i vilken utsträckning det inom kvalitativa studier är möjligt att uppnå ett resultat fritt från forskaren eller forskarnas egna åsikter (Denscombe, 2014). Författaren menar vidare att det inte fullt ut går att bortse från forskarens identitet, värderingar och övertygelser vid analysprocessen då en tolkningsprocess alltid är en del av kvalitativa data. Det ska däremot nämnas att studiens författare inte har någon tidigare koppling eller relation till det valda ämnet, vilket kan ge ett mer objektivt förhållningssätt och en minskad risk att personliga värderingar påverkar resultatet (Denscombe, 2014). Studiens två författare har även enskilt läst och bearbetat samtliga års- och hållbarhetsredovisningar som inkluderas i studien för att på så vis undvika att värderingar och åsikter hos en enskild person påverkar det insamlade materialet.