"Det finns nästan inget de kan göra för innerst inne vet man att ingen gillar en": En empirisk studie om rastvaktens agerande genom ett elevperspektiv

UPPSALA UNIVERSITET Rapport 2011 VT 4848 Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier

Examensarbete i utbildningsvetenskap inom allmänt utbildningsområde, 15 hp

”Det finns nästan inget de kan göra för innerst inne vet man att ingen gillar en”

En empirisk studie om rastvaktens agerande genom ett elevperspektiv

Författare: Handledare:

Louise Carlsson Matts Dahlkwist Madeleine Petersson

Betygsättande lärare:

Finn Calander

1 Sammanfattning

Syftet med denna studie har varit att studera uteslutning på rasterna inom skolan ur ett elevperspektiv. Denna studie behandlar olika frågor om rastvaktens agerande, eller avsaknad av agerande. Författarna har använt sig av enkät som metod på två icke närliggande skolor, två klasser från årskurs fyra, samt två klasser från årskurs fem på vardera skola, vid insamling av empirin.

Resultatet har visat att majoriteten av eleverna anser att rastvakterna agerar direkt vid en uteslutande situation samt att rastvaktens agerande oftast eller ibland hjälper. Indirekt mobbning verkar inte vara vanligt förekommande i studiens skolor, men det existerar. Elevernas förslag på åtgärder till rastvakterna är att de bör föra en dialog mellan rastvakter och elever. Eleverna vill även att rastvakterna ska säga till med pondus så att eleverna tar till sig allvaret samt att lärarna står för vad de säger till eleverna.

Nyckelord: Pedagogik, grundskola, enkät, utanförskap.

2 Innehåll

Sammanfattning ... 1

Inledning ... 4

Syfte ... 5

Frågeställningar ... 5

Forskningsläge ... 6

Teoretiska utgångspunkter och begrepp ... 9

Bakgrund... 10

Metod ... 14

Urval ... 15

Presentation av Landsbygdsskolan... 15

Presentation av Storstadsskolan ... 16

Pilotstudie ... 16

Forskningsetiska ställningstaganden ... 16

Missivbrev ... 17

Tillvägagångssätt ... 17

Bortfall ... 18

Resultat ... 20

Elevernas åsikter om hur ofta rastvakterna agerar på skolgården ... 20

Vad upplever eleverna att rastvakten gör vid en uteslutande situation? .... 21

Anser eleverna att rastvakternas agerande hjälper? ... 22

Hur ofta händer det att eleverna ej får vara med i leken? ... 23

Känner eleven till någon som blivit utesluten ur gemenskapen? ... 24

Elevernas egna förslag till hur rastvakterna borde agera ... 25

Elevernas tankar om varför en elev blir utesluten ur gemenskapen ... 26

Analys ... 28

Elevernas åsikter om hur ofta rastvakterna agerar på skolgården ... 28

Vad upplever eleverna att rastvakten gör vid en uteslutande situation? .... 29

Anser eleverna att rastvakternas agerande hjälper? ... 31

Finns det några som inte får vara med? ... 33

3

Elevernas egna förslag till hur rastvakterna borde agera ... 35

Elevernas tankar om varför en elev blir utesluten ur gemenskapen ... 36

Avslutande diskussion ... 39

Metoddiskussion ... 40

Förslag till vidare forskning ... 40

Referenslitteratur ... 42

Bilagor ... 44

1. Missivbrev ... 44

2. Enkät ... 45

4 Inledning

Efter flera års universitetsstudier på lärarprogrammet anser vi oss inte ha fått tillräckliga verktyg för att kunna motverka utanförskap bland elever i skolan. På grund av detta var valet självklart för oss att studera utanförskap samt att lära oss mer om detta problem, då vi anser att det är ett allvarligt problem som vi alla pedagoger kommer att möta i vår vardag. Titeln på denna uppsats är ett citat hämtat från en elev som deltagit i uppsatsens enkätundersökning.

Många skolor arbetar idag aktivt med olika program för att motverka mobbning och således även uteslutning. I skolans värdegrund och uppdrag går att läsa ”Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten. […] Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas.” (Lärarnas Riksförbund, 2011:13). Vi menar att utslutning som kan ske under raster är svår att upptäcka då det bland annat är fler elever än vuxna ute samtidigt. Därför anser vi att pedagogerna som är ute på rasterna bör ha ett aktivt förhållningssätt mot eleverna.

Hägglund (Andersson & Sandkvist, 2001) menar att det som händer under hela skoldagen, inklusive raster och andra icke lärarledda aktiviteter, är viktigt för barns sociala utveckling.

Eriksson (Menckel, 2003:94) menar att det som sker ofta är situationsbundet, det vill säga att det som sker utanför situationen kan vara svårt att upptäcka. Detta kan tolkas som att det kan vara svårt att notera i klassrummet om någon elev blir utesluten om uteslutningen sker på rasten och på övrig tid.

Förhoppningen med vår enkätundersökning är att få en uppfattning om hur situationen ser ut idag för våra elever på rasterna. Vi vill även ta del av andra pedagogers metoder, som eleverna anser vara både bra och dåliga så att vi, som blivande lärare och du som läsare, kan anamma och utveckla dessa metoder så vi får konkreta alternativa förslag som vi och andra pedagoger kan ta del av för att motverka uteslutning. Därför anser vi att det är av yttersta vikt att belysa den problematik som råder kring uteslutning av elever på rasterna.

Olweus menar att det krävs speciella ansträngningar för att mobbningen ska upphöra annars är det ett problem som med stor sannolikhet kommer att kvarstå under flera, kanske till och med många år. Han påstår att pedagogerna gör förhållandevis lite för att motverka mobbningsproblematiken (Olweus, 2003:14).

Fahrman menar att ett barn som redan i förskolan har blivit socialt utslaget behåller denna sociala ställning och utslagning även genom skolan (Fahrman, 1995:48). Lindberg (Menckel, 2003:75-76) menar att när elever blir utsatta för uteslutning sprids detta rykte även till andra

5 elever. Därefter är det ingen som vill umgås med denna elev, eftersom ingen vill ingå i en relation med någon som betraktas som underordnad i det sociala systemet. Detta rykte kommer att påverka hur eleven blir bemött av andra elever och kan utvecklas till en negativ spiral där eleven ifråga får en sämre självuppfattning. Att ständigt bli utesluten från gruppen kan på sikt göra så att eleven ifråga själv tror att han eller hon är mindre värd.

Trots att detta är ett vanligt förekommande problem är det ett relativt outforskat område.

Författarna vill undersöka hur eleverna uppfattar rastvakternas agerande vid uteslutandesituationer. Författarna vill även undersöka huruvida eleverna har egna förslag på alternativa metoder och idéer till hur pedagogerna kan arbeta aktivt för att motverka uteslutning.

Författarna har som hypotes att lärarna idag gärna blundar för problemet, eftersom detta är en form av mobbning eller kränkning som inte direkt behöver höras eller synas. Det kan finnas fler anledningar till att pedagogen väljer att blunda för detta problem. Det skulle kunna bero på okunnighet, att pedagogen känner att det överstiger dennes kompetens inom området. Det skulle även kunna bero på generellt ointresse eller avsaknad av engagemang för eleverna. Eriksson, Lindberg, Flygare och Daneback (2002:89) menar att elevernas teorier om varför en rastvakt inte agerar kan bero på att rastvakterna inte vill bli involverade, att de inte bryr sig om eleverna eller att det inte ingår i lärarnas arbete. Det kan även, enligt eleverna, bero på att rastvakterna förnekar problemet för att inte skolan ska få ett dåligt rykte.

Syfte

Syftet med vårt examensarbete är att studera uteslutning på rasterna i skolan från ett elevperspektiv. Ett särskilt fokus är riktat på pedagogers förhållningssätt och agerande vid uteslutning bland elever. Analysen utgår ifrån enkätundersökningar i årskurs fyra och fem på två olika skolor i Mellansverige.

Frågeställningar

 Vad anser eleverna på dessa skolor att rastvakterna gör vid uteslutandesituationer?

 Anser eleverna på dessa skolor att rastvakternas agerande hjälper?

 Hur vanligt förekommande är uteslutning på dessa skolor och hur medvetna är eleverna om detta?

 Har eleverna på dessa skolor egna förslag på åtgärder?

6 Forskningsläge

Wrethander har i sin avhandling studerat barns sociala tillvaro i skolan och speciellt intresse är inriktat sig på barnens arbete med kamratrelationer. Wrethander säger att utifrån barnens perspektiv kunde uteslutandehandlingar och situationer då någon uteslöts upplevas som

”naturliga” och som nödvändiga för barnen (Wrethander, 2004:134). Wrethander har också medverkat i studien Kränkande handlingar och informella miljöer (2002). I den studien har 100 elever fått diskutera och samtala med någon av författarna omkring vardagen i skolan, om mobbning, trakasserier och uteslutning. Det har samtalats om när sådana handlingar uppstår, varför och vad man kan gör åt det (Holm, Hägglund & Wrethander, 2002). Detta är relevant för oss i vårt arbete därför att vår studie också innefattar kamratrelationer inom grundskolans värld. Eriksson, Lindberg, Flygare & Daneback menar att amerikansk forskning har påvisat att mobbningen sker då lärarna inte är närvarande. Forskningen visar även att det är få lärare som ingriper vid en mobbningssituation. En anledning till detta kan bland annat vara att de vuxna helt enkelt inte känner till att mobbningen existerar.

Idag följer mobbningen med eleven hem efter att skolan slutat, i elevens mobiltelefon eller på communitysidor. Detta kallas digital mobbning, eller www-mobbning. En av skillnaderna är att den som mobbar här kan vara anonym samt att den som blir utsatt även blir utsatt för angrepp i sitt hem (Dahlkwist, 2010:94-95).

Även Olweus har studerat kamratrelationer i skolan med ett särskilt fokus på mobbning. Han har bland annat genomfört studier i Norge och dessa är relevanta för oss då vi med viss försiktighet kan ana att vi i Sverige skulle få ett likvärdigt resultat, då Norge och Sverige inte skiljer sig alltför mycket åt, exempelvis i kultur, grundvärderingar etcetera. Olweus menar att mobbning är något som kanske alltid förekommit och poängterar även att det inte är fråga om mobbning när det är två som grälar eller slåss som är fysiskt eller psykiskt lika starka. Olweus förklarar att om en elev är utsatt för indirekt mobbning är eleven ifråga utsatt för social isolering och utfrysning, det vill säga att eleven inte får vara med i kamratgruppen samt att denne har svårt att få vänner. Olweus tar upp att en vanlig uppfattning är att man tror att förekomsten av mobbning i storstaden är större än vad den är på landsbygden. Olweus menar att fallet inte är så utan att lärare, föräldrar och elever arbetar där mer aktivt med mobbning än vad man gör på landsbygden. Han menar att det i storstaden kan finnas en större medvetenhet om mobbning än vad det faktiskt gör längre ut på landsbygden. Olweus skriver i samma undersökning att han konstaterat att lärarna gör förhållandevis lite när det kommer till att motverka mobbning i skolan.

65 procent av de skolelever han tillfrågat på låg- och mellanstadiet uppger att deras klassföreståndare aldrig pratat med dem om mobbning (2003:). Olweus skriver också om

7 rastvaktssystemet och menar att fler lärare på skolgården bidrar till att mobbningen minskar, vilket då också betyder att uteslutningen avtar då det är en form av indirekt mobbning (Olweus, 2003).

Forsknings- och utvecklingsenheten har redovisat en utvärdering som bygger på en undersökning om kamraters betydelse i grundskolan. Studien grundas på forskning från Nordamerika där resultaten visar att bortvalda barn riskerar att lyckas mindre bra i skolan och att dessa barn oftare får psykosociala problem i tonåren samt som vuxna. Syftet med den svenska studien var att undersöka barn med kamratproblem i grundskolan i Sverige för att få ökad kunskap om de bortvalda barnen. Enligt dessa författare är de bortvalda barnen inte nödvändigtvis mobbade men riskerar att bli det i framtiden (Sundell & Colbiörnsen, 1999).

Sundell och Colbiörnsen menar (Sundell & Colbiörnsen, 1999:90) att en orsak till att lärare idag faktiskt inte märker att uteslutningen existerar är att de elever som är uteslutna från den övriga gruppen av elever drar sig till varandra, att de bortvalda eleverna leker med varandra. Detta säger dock emot Lindberg som menar att de bortvalda barnen riskerar att alltid vara utanför då ingen vill vara tillsammans med någon som betraktas ligga långt ner i det sociala systemet (Menckel, 2003).

Sundell och Colbiörnsen menar att skolorna idag sätter in stöd vid kunskapsbrist men att de även borde göra en utredning hos eleverna för att synliggöra om en elev besitter en bristande social förmåga. Är fallet så anser Sundell och Colbjiörnsen att skolorna borde ge eleverna individuell social träning men även genom att förbättra den sociala sammanhållningen i klassen (Sundell & Colbiörnsen, 1999:92). De menar att studier har visat att social träning har hjälpt eleverna att utveckla sina sociala förmågor vilket på sikt även borde utveckla elevernas kamratkontakter.

Nielsen har gjort undersökningar om barns sociala samvaro i den danska skolan vilket gett upphov till boken Gemenskap och utanförskap (2006). Hon vill med sina undersökningar belysa sociala marginaliseringsprocesser i skolan, vilket innebär att vissa elever inte får tillgång till en viss social grupp, att de stängs ute och blir utfrysta. I hennes studier lade hon märke till lärarnas bristande konsekvens. De uttalade verbalt ofta en sak men agerade på ett annat vis.

Larsson är lärare i grunden och har studerat olika fall av mobbning, vilket resulterat i en bok.

Hon menar att det är för stort elevantal i förhållande till antal närvarande pedagoger, både under lärarledd undervisning och under icke lärarledd undervisning. Hon menar vidare att de som ska arbeta med människors utveckling måste förstå sin personlighet för att inte bli hämmade av sin egen osäkerhet. Larsson anser att om pedagogen känner sig otrygg i sig själv, kan detta hindra denne från att se omgivningen på ett objektivt sätt och därmed missa sanningen. Med detta

8 menar Larsson exempelvis att om en elev öppnar sig och talar om något som hänt, kan pedagogen välja att inte vilja höra på det som sägs, då händelsen upplevs så ångestskapande.

Larsson menar att den empatiska förmågan har att göra med ens egen känslomässiga mognad, vi måste vara fria från behovet av flykt och försvar. Just därför är det viktigt att läraren har analyserat sin egen ångest så att det inte blir smärtsamt för läraren att försöka hjälpa eleven.

Larsson påstår att det är ett mänskligt behov att ha kontakt med andra människor, vi måste få känna oss behövda såväl som i hemmet som i skolan. Hon menar att ingen människa kan överleva utan att få detta behov tillfredsställt. Fromm hävdar att ”inget verkar vara svårare för genomsnittsmänniskan att uthärda än känslan av att inte kunna identifiera sig med en större grupp” (Larsson, 2004:60).

Hwang & Nilsson (2003:217) menar att det finns en skillnad mellan könen då det gäller former av mobbning. Pojkar använder sig oftare av direkt mobbning som visar sig i fysiska trakasserier medan flickor oftare använder sig av indirekt mobbning, vilket visar sig i uteslutning och ryktesspridning.

Hägglund (Andersson & Sandkvist, 2001) betonar i artikeln Syrener och fotbollsplaner, där hon sammanfattar sin studie om barns tillhörighet och utanförskap, att skolan är en viktig arena för barns sociala utveckling. Det betyder att hela skoldagen, inklusive raster och andra icke lärarledda aktiviteter är viktiga för elevens sociala lärande och utveckling. I studien kommer det fram att eleverna upplever att det är ovanligt att det är någon vuxen på skolgården, men däremot när de vuxna är ute, är de där för att övervaka istället för samspel med elever (Andersson & Sandkvist, 2001).

Sammanfattningsvis visar ovantstående studier på betydelsen av gemenskap för elever i grundskolan. Studierna belyser problematiken kring mobbning, då detta är ett känsligt ämne som många pedagoger väljer att ignorera. Vi menar att vi med vår studie kan bygga vidare på kunskapen om hur pedagoger kan arbeta för att motverka utanförskap, där elevernas egna önskemål och tankar står i centrum för vårt gemensamma handlande.

Fram till dess att barnen har blivit runt sju år gamla har de i regel haft en stark känslomässig förbindelse med sina föräldrar. Barn i åldern sju till tolv år, vilket även kallas latensfasen, börjar dock bli mer självständiga och söker efter erkännande bland sina jämnåriga kamrater, vilket är viktigt för självständigheten (Schultz 1994:141). Ladberg menar att den grupp eleven söker sig till både kan ha en positiv inverkan på elevens utveckling så att eleven vågar ta för sig bättre, men den kan även påverka eleven negativt så att eleven inte vågar göra eller säga som den vill (Ladberg, 1994:111-112). Schultz (1994:141-142) menar att barn i den här utvecklingsfasen

9 utvecklar sin känsla för rättvisa. Han menar vidare att barn ofta vill att den som gör något dumt ska straffas. Det verkar inte vara någon skillnad på om det varit något litet eller stort som hänt.

Teoretiska utgångspunkter och begrepp

En av våra utgångspunkter för vår studie har varit Olweus landsomfattande forskning. Vår tolkning av hans resultat är att lärare i storstaden med viss försiktighet kan ha något mer erfarenhet av mobbning samt att de därmed kan ha högre kompetens i hur mobbning, både indirekt och direkt, kan motverkas (Olweus, 2003:17). Vi tror att detta kan bero på att det i storstaden går fler elever än vad det gör på landsbygden och att pedagogerna på Storstadsskolan upplever fler incidenter än vad som upplevs på en Landsbygdsskola där elevantalet inte är lika stort.

Wrethander menar att barnens sociala tillvaro i skolan handlar om att de försöker skapa samhörighet och gemenskap med andra barn. Hon menar att barnens sociala arbete går ut på att de vill etablera, förankra, upprätthålla samt bryta upp relationer, att avsluta dessa med specifika barn och därmed utesluta och markera avstånd till dessa barn. Detta sker under hela skoldagen och inte bara under rasten eller på lektionstid (Wrethander, 2004:22-23). Författarna av denna uppsats har dock valt att begränsa studien till att enbart omfatta hur eleverna upplever att det är på rasten vid en uteslutande situation.

Schjellerup Nielsen menar att det under senare år har blivit vanligare att forskare utgår från elevperspektivet med motiveringen att eleverna själva är den ”primära kunskapskällan utifrån sina perspektiv som barn, sina erfarenheter, handlingar och uppfattningar.” (Schjellerup Nielsen, 2006:19).

Skolverkets allmänna råd (2009:8) definierar kränkande behandling på följande sätt:

Kränkande behandling är handlingar som kränker barns eller elevers värdighet. Kränkande behandling kan utföras av en eller flera personer och riktas mot en eller flera. Kränkningarna kan vara synliga och handfasta likväl som dolda och subtila. De kan utföras inte bara direkt i verksamheten utan även via exempelvis via telefon och internet. Kränkande behandling kan till exempel uttryckas genom nedsättande tilltal, ryktesspridning, förlöjliganden, eller fysiskt våld.

Kränkningarna kan även handla om att frysa ut eller hota någon. […] Mobbning är en form av kränkande behandling som innebär en upprepad negativ handling när någon eller några medvetet och med avsikt tillfogar eller försöker tillfoga en annan skada eller obehag.

Läroplan för obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, (Lpo 94), (Lärarnas Riksföbund, 2010:13) förklarar att kränkande behandling aktivt ska motverkas i skolan. Med ovan nämnda definition tolkar vi läroplanen att det är lärarens skyldighet att aktivt motverka utanförskap.

10 Det är viktigt att skilja på uteslutning och utstötning. Wrethander förklarar begreppsskillnaden på följande sätt: de barn/elever som är utstötta blir aktivt trakasserade verbalt av sina skolkamrater. De uteslutna barnen/eleverna rangordnas lågt på av sina skolkamrater, vilket resulterar i att de exempelvis aldrig blir valda (Wrethander, 2004:29).

Olweus tar upp begrepp som utfrysning, social isolering och indirekt mobbning. Han skiljer direkt mobbning från den indirekta mobbningen genom att i den indirekta mobbningen får eleven inte vara med i kamratgruppen och eleven har därmed svårt att få ta del av och vara med i elevgruppen vilket är en slags social isolering, även kallad utfrysning, som kan vara en form av mobbning. Det är en mindre tydlig variant av mobbning, som för utomstående kan vara svår att upptäcka. Den direkta mobbningen innebär öppna angrepp på offret och kan därmed vara tydligare att upptäcka då det både handlar om psykiska och fysiska trakasserier (Olweus, 2003:5).

Olweus menar vidare att ju fler pedagoger som är ute på rasterna, desto mindre risk är det för mobbning (Olweus, 1992). Författarna tror att han med det menar att desto fler engagerade rastvakter det finns på skolgården desto mer kan de upptäcka och aktivt arbeta med. Rastvakterna måste vara aktiva i den benämningen att de måste ingripa direkt om en mobbningssituation skulle uppstå. Skolverket (2009:40) menar dock att om det är fler vuxna ute på rasten, minskar risken för att en sådan situation ska kunna uppstå. Om rastvakterna inte ingriper i en mobbningssituation tolkas det som ett tyst godkännande från lärarnas sida (Olweus, 1991:54).

Eriksson, Lindberg, Flygare & Daneback (2002:89) hänvisar till resultaten från ett flertal studier i USA, där det framkommit att mobbning sker när lärare inte är närvarande samt att lärare inte ingriper då de ser att någon blir utsatt. Det är dock lärarnas skyldighet att ingripa i en sådan situation, då det i 1994 års Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) står att alla som arbetar i skolan ska ta avstånd från att en annan människa blir utsatt för förtryck eller annan kränkande behandling, samt att medverka till att bistå andra människor (Lärarnas Riksförbund, 2010:17).

Bakgrund

Diskrimineringslagen (SFS, 2006:67) innefattar sju diskrimineringsgrunder:

 Kön

 Etnisk tillhörighet

 Religion eller annan trosuppfattning

 Sexuell läggning

 Funktionshinder

11

 Könsöverskridande identitet eller uttryck

 Ålder

Indirekt och direkt mobbning bottnar oftast i något eller några av ovanstående kriterier. För att det ska klassificeras som mobbning måste kränkningarna ske systematiskt och inte bara vid ett tillfälle. Larsson (2004) menar att även utseendet ligger till grund för att en elev blir utsatt för trakasserier. Hon har under sina år som yrkesverksam lärare uppmärksammat att just utseendet ligger till grund för många mobbningsfall. Olweus (2003) menar att alla människor är avvikande på något sätt. Det är därför lätt att hitta de avvikelser som man i efterhand letar efter exempelvis glasögon, vikt eller hårfärg. Det Olweus menar är att problematiken inte ligger i de yttre kännetecknen utan att den bakomliggande orsaken är djupare än så. En elev kanske blir utsatt för mobbning med motiveringen att eleven ifråga bär glasögon. Att skylla på glasögonen blir anledningen för mobbningen, ett substitut för den egentliga och bakomliggande orsaken. Olweus menar att den forskning som finns inom området där just denna fråga om yttre avvikelser undersökts har resultatet blivit att det enda som kan ligga till grund utseendemässigt är om den ena är fysiskt starkare respektive svagare än den andre. Han menar vidare att de flesta människor har yttre avvikelser av något slag, men att det inte är den yttersta orsaken till mobbning. Hade fallet varit så, skulle många fler vara utsatta för mobbning.

Diskrimineringslagen tar inte upp utseendekriteriet alls och vår tolkning av detta är att det beror på ovan nämnda.

Olweus definierar begreppet mobbning (2003:4) på följande sätt:

En person är mobbad när han eller hon, upprepade gånger och under en viss tid, blir utsatt för negativa handlingar från en eller flera personer.

”Verksamheten bör organiseras så att personalen tidigt kan upptäcka trakasserier och kränkande behandling” (Skolverkets allmänna råd, 2009:17). Detta råd som Skolverket ger ser fint ut, men efterföljs det i praktiken? Med vår ringa erfarenhet anser vi att det skiljer sig från skola till skola.

För att motverka kränkande behandling anser vi att det är av yttersta vikt att varje skola har ett aktivt rastvaktssystem som innefattar fler rastvakter. Wrethander (2004) menar att de vuxna ska organisera elevernas tillvaro i skolan så att den ska bli lättare att hantera för eleverna. Vi tolkar detta som att Wrethander vill påpeka lärarnas betydelse i skolan. Därmed även att vuxnas existens spelar stor roll även vid icke lärarledda aktiviteter. Även Olweus (2003:19) tar upp betydelsen av rastvakter då hans forskning visar att mobbningsförekomsten minskar när det finns fler aktiva rastvakter. Å andra sidan är Skolverkets råd för att motverka trakasserier och kränkande behandling endast ett råd, det vill säga att det inte är obligatoriskt, vilket medför att det är upp till

12 varje skola men även upp till varje anställd inom den pedagogiska verksamheten hur man väljer att ta till sig detta råd.

I 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) (Lärarnas Riksförbund, 2010:17) finns följande strävansmål så att varje elev:

• respekterar andra människors egenvärde,

• tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkandebehandling, samt medverkar till att bistå andra människor,

• kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen

Dessa strävansmål, som alla lärare i skolan ska följa, står i läroplanen. Syftet är att eleverna lär sig hur man uppträder gentemot sina kamrater och därmed agerar på ett sätt som motverkar utanförskap. Trots detta är vi övertygade om att mobbning existerar överallt. Då en av författarna gick i grundskolan fanns en elev i en lägre årskurs som beslutade sig för att sätta stopp för mobbningen genom att begå självmord. Forskare idag väljer att skriva om mobbning för att få upp ögonen för problemet samt för att skapa verktyg och därefter dela med sig av dessa som alla som arbetar i skolans värld kan ta del av och arbeta med.

Även Larsson (2004) och Thors (2010) lyfter fram olika fall av kränkande situationer i skolan.

Larsson menar att skolan och föräldrar till den som blir utsatt för mobbning gärna lägger den bakomliggande orsaken till mobbningen hos offret, en egenskap eller utseende, etcetera. Detta är en form av acceptans hos de vuxna, vilket eleven kan tolka som att det är godtagbart att de andra utsätter eleven ifråga för mobbning. Detta kan i sin tur leda till att eleven upplever att det är om möjligt än svårare ta upp problematiken till ytan och på grund av detta blir det svårare att bryta den onda cirkeln, då läraren kanske inte ens är medveten om vad som faktiskt sker, då den indirekta formen av mobbning kan vara mycket svår att upptäcka.

Om en lärare då lägger ansvaret hos den utsatta eleven själv, på vilket sätt respekterar läraren elevens egenvärde, tar läraren då avstånd från att eleven blir utsatt för förtryck och kränkande behandling och har läraren elevens bästa i åtanke? Är verksamheten under skoldagen organiserad på så vis att läraren ska kunna upptäcka trakasserier och kränkande behandling av olika slag?

Dessa är endast retoriska frågor men väl värda att begrunda.

Skolverket har på uppdrag av regeringen gett ut stödmaterialet Grövre våld i skolan där de betonar vikten av att ha vuxna närvarande även på icke lärarledd tid (Skolverket, 2009:40). Det är upp till lärarna att skapa en harmonisk atmosfär där varje elev kan känna trygghet. Denna

13 trygghet är en förutsättning för att eleverna ska kunna känna både förtroende och öppenhet så att de kan berätta för den vuxne om en kränkande situation skulle uppstå.

14 Metod

För att uppnå studiens syfte vill vi från ett elevperspektiv undersöka hur eleverna anser att lärarna arbetar i situationer där utanförskap och utfrysning sker. Vi har valt elevperspektivet då vi vill sätta eleven i centrum då eleven är expert på sitt eget liv (Nielsen, 2006). Wrethander menar när hon refererar till Johansson att man när man gör en undersökning och använder sig av barns perspektiv då vi eftersträvar att träda in i barns livsvärld, samt att vi vill försöka förstå vad som visar sig för barnet (Wrethander, 2004:19).

Vi har valt att göra en kvantitativ undersökning och har därför som metod valt att använda oss av enkäter för att nå så många elever som möjligt. Fördelarna med enkätundersökning är att informanterna/respondenterna i lugn och ro själva kan begrunda frågorna och överväga svarsalternativen. De kommer med andra ord inte behöva uppleva någon stress då de ska uttala enkätfrågorna till någon de inte känner. Å andra sidan kan detta även vara en nackdel för oss då vi inte kan ställa någon följdfråga som kanske skulle komma (Ejlertsson, 2005:12). Att vår studie både är en informantundersökning och en respondentundersökning grundas i att eleverna både är informanter som talar om hur det är på skolan, samt att de är vittnen till det som sker (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud, 2010:257).

För att göra vår undersökning så verklighetsförankrad som möjligt behöver vi så många svar som vi kan få in, ett fåtal djupdykningar anser vi inte ger den breda frekvens vi önskar få (Svedner, 2006: 30). När vi gör en enkätundersökning bör den ge oss högre reliabilitet. Alla informanter/respondenter ges samma frågor med samma svarsalternativ, vilket innebär att vi inom en viss ram får samma utfall, då det är fasta svarsalternativ på de flesta frågor (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud, 2010:262). Inledningsvis fanns en kort berättelse om en fiktiv person, Mio. Mio är ett könsneutralt namn så eleverna själva fick ta ställning till om det var en flicka eller pojke. I resultatet hade några elever angett att Mio var en flicka, några hade skrivit att Mio var en pojke. En av anledningarna till att vi valde att ta med Mio frågorna i enkäten var för att värma upp eleverna med frågor som inte gäller de själva, meningen är att enkäten ska inledas brett, för att sedan smalna av och inrikta sig på eleven. Det är även intressant att se om eleverna visar någon empati gentemot Mio samt om deras svar i frågorna om Mio skiljer sig avsevärt mot de resterande frågorna. Dock lägger vi ingen stor vikt av en sådan jämförelse och analys.

15 Urval

Forskning som Olweus genomfört i Norge påvisar att det finns en skillnad i hur skolor på landsbygden hanterar mobbningsproblematiken jämfört med hur skolor i storstaden hanterar detta. Han menar att storstadsskolorna till och med kan vara aningen bättre på att hantera denna problematik och inte som den vanliga uppfattningen om att det förekommer mer mobbning i storstäder (Olweus, 1992). Vi valde två skolor som ligger med några mils avstånd därför att vi eftersöker olika karaktär på skolorna för att uppnå en bättre spridning i resultatet. De båda skolorna vi valt att genomföra studien i skiljer sig socioekonomiskt åt då den ena skolan, Storstadsskolan, ligger i ett av storstadens högstatusområden och Landsbygdsskolan ligger med några mils avstånd från staden. Landsbygdsskolan är relativt stor, dock är den mindre än Storstadsskolan, vilket även syns på elevantalet. Båda författarna var på båda skolor för att ta del av skolornas atmosfär och arbetssätt. Då vi har olika frågeställningar har vi således genomfört studien på två skolor, för att på bästa sätt kunna besvara dessa.

Vi valde att genomföra vår studie i årskurs fyra samt årskurs fem därför att Nielsen menar att eleverna i den åldern är intresserade av att uttala sig, de är sammansvetsade som klass samtidigt som de är medvetna om skolans struktur (Nielsen, 2006). Vi valde att genomföra vår undersökning i två klasser per årskurs på vardera skola för att få ett bredare underlag. Vår undersökning blir därmed ett stickprov i samhället och något att utgå från för vidare studier. Vi har inte för avsikt att göra en studie om de eventuella skillnaderna mellan landsbygden och storstaden, vår avsikt är att undersöka uteslutning på raster i skolan och vi har namngett de båda skolorna efter var de är belägna.

Presentation av Landsbygdsskolan

I en landsbygd i Mellansverige finner vi vår första skola. Den är belägen några mil utanför en större stad. Upptagningsområdet till skolan utgörs av samhället men även landsbygden runt omkring. Det är ett mindre samhälle med cirka 3 000 invånare och det är främst medelinkomsttagare som bor i orten. Bebyggelsen i samhället består främst av villor men även parhus och en gata med hyreslägenheter. Etniciteten i orten är homogen. I ortens enda skola, som hyser alla klasser från förskoleklass till årskurs nio, går cirka 450 elever. De flesta av dessa elever åker skolskjuts varje dag. Skolan är belägen mitt i byn med naturen endast några minuters promenad bort, vilket skolan ofta utnyttjar i sin utomhuspedagogik.

Skolan arbetar aktivt med organisationen Friends och deras program för att motverka mobbning och annan kränkande behandling.

16 De elever som går på denna skola kommer från hem med en relativt god socioekonomisk status och bostadspriserna ligger på en medelhög nivå.

Presentation av Storstadsskolan

Skolan är belägen i en större stad i Mellansverige. Det är en större skola med närmare 600 elever från förskoleklass till årskurs sex, till skillnad från Landsbygdsskolan som omfattar förskoleklass till årskurs nio. Skolan arbetar aktivt för hälsofrämjandet. Skolan arbetar även aktivt för att alla inblandade parter ska känna både trygghet och trivsel under skoldagen. Skolan ligger inte mitt i centrum men mycket centralt. Utomhusmiljön är skiftande med både villor och skog runt knuten.

De flesta som bor i stadsdelen, som är en av de större och äldre i staden, tillhör övre medelklass.

Bebyggelsen i stadsdelen utgörs främst av villor men det finns även bostadsrättlägenheter i området. Villorna närmast skolan är mindre och äldre, villorna ett stenkast därifrån är större och mer exklusiva i mångmiljonklassen.

Med viss försiktighet vill vi påstå att de elever som går på vår storstadsskola kommer från hem med högre socioekonomisk status, delvis på grund av bostadspriserna i området.

Pilotstudie

Vi har genomfört en pilotstudie för att garantera oss om att enkäten är brukbar i våra tilltänkta årskurser, fyra och fem. Vi valde fyra elever från två andra skolor, två elever från årskurs fyra samt två elever från årskurs fem, som fick svara på frågorna. Deras svar är inte inkluderade tillsammans med resultaten från våra klasser nämnda ovan. Vi valde eleverna från samma årskurser som vår studie ska genomföras, för att de troligtvis ligger i samma utvecklingsstadium gällande läs- och skrivutveckling. Vi genomförde vår pilotstudie för att motverka misstag, exempelvis att en mening skulle vara för svår att förstå eller dylikt (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud, 2010: 36, 275).

Forskningsetiska ställningstaganden

Vi har utgått från de fyra huvudkraven; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Inledningsvis tog vi kontakt med skolornas respektive rektorer, vilka i sin tur vidarebefordrade oss till berörda lärare. Vi inledde vår studie med ett missivbrev, som skickades hem till elevernas vårdnadshavare (se bilaga 1).

17 Vi har informerat alla berörda elever om vår studie. Eleverna är väl införstådda med vad vår studie handlar om samt att enkäten är helt konfidentiell.

Enligt samtyckeskravet begärde vi vårdnadshavarnas skriftliga samtycke samt delgav eleverna att deltagandet var helt frivilligt. Även om vårdnadshavare delgivit sitt samtycke är det ändå elevens beslut att delta i enkäten eller inte. Hade vårdnadshavarna uttryckt sin motvilja, hade heller inte eleverna ifråga deltagit i studien, då detta beslut väger tyngst.

Vi lever upp till konfidentialitetskravet genom att det endast är vi som tar del av enkäterna. Vi kommer alltså att förvara enkäterna så att ingen utomstående kommer kunna ta del av dem. Vi kommer även se till att ingen person eller skola kommer kunna identifieras, enkäterna kommer direkt att bli avidentifierade.

Vi rättar oss efter nyttjandekravet genom att våra enkäter endast kommer att användas till det syfte vi angett, till vårt forskningsändamål. Informationen kommer inte på något sätt användas i något annat sammanhang.

Missivbrev

Vi har medvetet utformat missivbrevet med ett enkelt, vardagligt men sakligt språk. När vi genomfört undersökningarna har vi tagit hänsyn till de forskningsetiska principer som gäller för humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning där minderåriga människor är delaktiga.

Enligt informationskravet informerade vi vårdnadshavarna om vad vår studie handlade om, att vår enkät var helt konfidentiell, att enkäten var helt frivillig samt kontaktuppgifter till oss båda om det skulle dyka upp någon fråga.

Enligt kravet om samtycke begärde vi att få vårdnadshavarnas skriftliga samtycke. Då vi gör en studie med minderåriga är det nödvändigt att få vårdnadshavarnas samtycke, då barn inte kan bedöma risker eller överblicka konsekvenser lika väl som vuxna kan. Detta på grund av att vi vill garantera oss att informationen verkligen nått fram. Utan skriftligt godkännande är eleven inte delaktig i vår undersökning. Eleverna fick därefter själva välja om de ville deltaga i vår studie eller om de valde att inte vara med. Detta betyder att även om vårdnadshavarna skriftligen gett sitt godkännande är det eleven som gör det slutgiltiga avgörandet.

Tillvägagångssätt

Landsbygdsskolan delade ut missivbreven under ett föräldramöte. Storstadsskolan ville däremot att vi skulle dela ut dem personligen i varje klass. Vi begav oss till nämnda skolor för att göra vår undersökning.

18 Vi delade upp oss och ansvarade för två klasser vardera per skola. När vi träffade eleverna presenterade vi oss själva och berättade varför vi genomför vår undersökning. De som lämnat in målsmans skriftliga godkännande fick sedan ta ställning till huruvida de ville vara med i vår undersökning eller inte. Eleverna fick i lugn och ro svara på enkäterna och vi fanns ständigt till hands för att svara på eventuella frågor eller annat. Till vårt förfogande hade vi en lektion på 40 minuter per klass. När eleverna var klara med enkäterna samlades de in och började snart analyseras. Genom programmet SPSS gjordes matriser och all data registrerades i programmet. I de fall där frågorna var öppna fick författarna dela upp svaren i olika kategorier för att kunna ge dem olika värden för att senare kunna jämföra dessa med varandra. I de fall där frågorna hade tre svarsalternativ behövde författarna enbart lägga in värden för att kunna jämföra.

För att få diagram klistrade vi in korstabeller som skapats i SPSS till Microsoft Excel. Där kunde författarna jämföra skolorna mot det resultat som skulle analyseras. De korstabeller som författarna då skapade gav tabeller där författarna enkelt kunde avläsa resultaten från vardera skola. Dessa korstabeller klistrades in i Microsoft Excel och där valde författarna att enbart fokusera på procenttalen i tabellerna. Författarna kunde i Microsoft Excel skapa diagrammen som senare kom att klistras in i uppsatsen.

Bortfall

Det fanns elever på båda skolorna vars föräldrar lämnat tillbaka missivbrevet och skrivit att deras barn inte fick deltaga i studien. Det var även några elever som inte ville vara med i studien, både från Storstadsskolan samt från Landsbygdsskolan. Vad detta kan bero på kan författarna endast spekulera i, men en tanke skulle kunna vara att någon kanske tog illa vid sig då de fick läsa frågorna eller att de helt enkelt inte ville.

De som inte lämnat tillbaka missivbreven fick inte heller deltaga i studien men de fick i vissa fall svara på enkäten utan att författarna fick ta del av resultatet med förhoppning om att få resultatet vid ett senare tillfälle.

I varje klass fanns även elever som var frånvarande på grund av sjukdom eller ledighet. I de flesta klasserna fanns tre eller fyra elever som inte ingick i vår studie, men i en klass på Storstadsskolan var det sju elever som inte kunde vara med av en eller annan orsak.

Författarna skickade ut närmare 200 missivbrev och hoppades att de flesta skulle vara med i studien, till slut var det endast 147 elever som deltog. Författarna anser att bortfallet, vilket var närmare 25 procent, var stort men ändå tillräckligt för att studien skulle kunna genomföras som planerat.

19 I alla klasser fanns elever som inte lämnat in undertecknade missivbrev. På en skola fick elever som ville svara på enkäten göra detta, trots att de inte lämnat in missivbrevet, för att därefter lämna enkäten till klassföreståndaren istället för till oss. Klassföreståndaren lade dessa enkäter i ett kuvert som förslöts. Då de senare skulle ha lämnat in undertecknade missivbrev kunde författarna återvända till skolan för att hämta och ta del av enkäterna. Eleverna lämnade dock aldrig in några missivbrev så författarna fick aldrig ta del av dessa enkäter. Klassföreståndaren har intygat för författarna att dessa enkäter har förstörts i en dokumentförstörare. Hade författarna haft mer tid skulle vi kunna ha åkt till ovan nämnda skolor för att påminna eleverna, samt en ytterligare gång för att eventuellt samla in de missivbrev som ger oss rätt till enkäterna. Nu gavs inte den tidsmöjligheten vilket innebar att eleverna inte fick den påminnelse av oss som de kanske skulle ha behövt.

De tankar och åsikter vi inte fick ta del av hade varit till hjälp i vår studie för att få ett bredare resultat. Med fler elevers resultat hade författarna kunnat förankra resultatet ytterligare.

I minst ett fall ångrade sig en elev med sitt deltagande då denna såg enkätfrågorna. Författaren uppfattade denna elev som ytterst blyg och tillbakadragen och som inte alls tog för sig på samma sätt som de andra eleverna. Känslan författaren fick när denna elev valde att lämna tillbaka enkäten var att denna elev kanske tog illa vid sig och kände sig träffad av våra frågor. Dessvärre fick vi aldrig ta del av denna elevs erfarenheter, åsikter och tankar. Naturligtvis kan vi inte veta om fallet var så, vi kan även inte veta om det var fler elever som valde att inte deltaga i studien av samma anledning. Författarna menar dock att det stora externa bortfallet beror på att det var många elever som var bortresta eller sjuka, som även nämnts ovan. Då det var många elever frånvarande kan författarna med försiktighet påstå att resultatet inte borde ha påverkats nämnvärt.

Det interna bortfallet skulle således kunna ha berott på att det var känsliga frågor. De svar författarna då inte fick ta del av hade varit värdefulla för att få fler förslag på förbättring i skolan eller för att få ett tyngre resultat. Möjligtvis skulle det kunna ha påvisat att fler elever upplevde att de inte fick vara med i gemenskapen men detta är endast spekulationer och ingenting vi kan påstå.

20 Resultat

Vi redovisar våra resultat under samma rubrik så att det ska bli enklare för läsaren. Louise Carlsson ansvarar för redovisningen av diagram ett, två samt tre med tillhörande text. Madeleine Petersson ansvarar för redovisningen av diagram fyra, fem, sex samt sju med tillhörande text. Alla diagram nedan redovisas i procent vilket även går att utläsa på y-axeln.

Elevernas åsikter om hur ofta rastvakterna agerar på skolgården

Diagram 1. Elevernas åsikter om hur ofta rastvakten agerar vid en uteslutandesituation.

Författaren ville inledningsvis ta reda på om hur ofta eleverna anser att rastvakterna agerar vid en uteslutande situation. Denna fråga hade tre svarsalternativ; Aldrig, Ibland samt Alltid. De elever som anser att rastvakterna inte brukar hjälpa till fick således fylla i Aldrig-rutan, och så vidare. I de muntliga instruktionerna förklarades för eleverna att ”En gång är ingen gång”, det vill säga att det måste ha hänt två gånger eller fler för att det ska hamna under kategorin Ibland. De elever som svarat alltid upplever att rastvakterna alltid agerar vid en uteslutandesituation.

De flesta elever anser att rastvakterna ibland agerar aktivt i en sådan situation. Detta antal är väldigt högt, närmare hälften av eleverna uppfattar detta. Det är färre elever på Storstadsskolan som anser att deras rastvakter agerar ibland samtidigt som det är fler elever på nämnd skola som anser att rastvakterna alltid ingriper i en situation som uppstått. På Landsbygdsskolan är det således fler elever som uppfattar att rastvakten endast agerar ibland och det är även fler elever som uppfattar att rastvakterna aldrig ingriper.

21 Det är några fler elever på Storstadsskolan som ej svarat på denna fråga än vad det är från Landsbygdsskolan.

Vad upplever eleverna att rastvakten gör vid en uteslutande situation?

Diagram 2. Vad upplever eleverna att rastvakten gör vid en uteslutande situation?

Som diagrammet visar anser de flesta elever att rastvakterna agerar aktivt vid en uteslutande situation. Med ”Aktivt rastvaktsarbete” menas att lärarna pratar med eleverna och tar tag i situationen direkt samt att de flitigt går runt på skolgården och uppmärksammar vad eleverna gör.

Författaren har under den här kategorin lagt in svar som exempelvis ”Om de märker det brukar de säga till”. Eleverna menar också att de stoppar bråk direkt när bråket uppkommer. En elev har beskrivit rastvakternas arbete på följande sätt: ”De går och vaktar så inga börjar bråka eller slåss.

Ibland hjälper de dem som inte får vara med.” Dock skiljer det sig marginellt mellan skolorna, tio procent av eleverna på Landsbygdsskolan anser att rastvakten agerar mer aktivt än vad Storstadsskolans elever anser. Cirka tio procent av eleverna anser att lärarna inte agerar alls eller att lärarna menar på att eleverna ska lösa problemet själva, som en elev tydligt berättar: ” Ingenting, oftast säger de att vi får sköta det själva.” På båda skolorna finns några elever som anser att vissa lärare är aktiva medan andra lärare är inaktiva när de rastvaktar. En elev förtydligade detta med att eleven ifråga ibland får leta efter en rastvakt då en kritisk situation uppstår på skolgården.

Några elever hade andra alternativa åsikter om vad lärarna gör när de rastvaktar, de är ute men dricker kaffe och detta uppfattas inte som aktivt rastvaktande från elevernas sida. Detta svar har tillsammans med andra svar hamnat under ”Övrigt”.

22 Anser eleverna att rastvakternas agerande hjälper?

Diagram 3. Elevernas åsikter om huruvida rastvaktens agerande hjälper.

Ett annat resultat författaren kom fram till som ovan visar, var att mer än 40 procent på båda skolorna anser att det rastvakten gör oftast hjälper vid en uteslutande situation. En skara elever både på Landsbygdsskolan som på Storstadsskolan anser att det rastvakten gör inte hjälper alls.

Det är färre än tio procent som anser detta, det är något fler på Storstadsskolan som bedömer att det inte hjälper. En elev har utvecklat svaret på följande sätt: ”Det finns nästan inget de kan göra för innerst inne vet man att ingen gillar en”. I enkäterna visade det sig även att eleverna anser att det finns för få rastvakter, att de som är ute inte lyssnar på eleverna och att de inte bryr sig tillräckligt mycket. Ibland kan rastvakten försöka hjälpa till men det slutar med att det blir en värre situation för eleven. Nästan sju procent av eleverna på Storstadsskolan har valt att inte svara alls på den här frågan.

23 Hur ofta händer det att eleverna ej får vara med i leken?

Diagram 4. Hur ofta upplever eleverna att de inte får vara med i gemenskapen?

Diagram fyra påvisar att det finns ett stort antal elever som upplever att de då och då inte får vara med i leken. Det är fler elever, över 50 procent, som på Landsbygdsskolan upplever att fallet är så. Det är fler elever som på Storstadsskolan upplever att de aldrig blivit uteslutna ur gemenskapen. På Landsbygdsskolan finns det dock elever som upplever att de alltid blir uteslutna. Storstadsskolans resultat visar att det inte finns någon elev som upplever att de inte fått vara delaktiga i leken på rasten.

I enkäten efterfrågades även om eleverna sade nej till en skolkamrat som ville vara med. På Storstadsskolan svarade 65 procent av eleverna att de aldrig brukade neka en kamrat att vara med i leken jämfört med Landsbygdsskolan där 54 procent svarade att de aldrig brukade neka en kamrat. Dock svarade nästan tre procent av eleverna på Landsbygdsskolan att de alltid brukade neka kamrater att vara med. Det är även fler elever på Landsbygdsskolan som svarat att de ibland nekar kamrater jämfört med Storstadsskolan.

Antalet elever som valt att inte besvara frågan är lika lågt på vardera skola.

24 Känner eleven till någon som blivit utesluten ur gemenskapen?

Diagram 5. Vet du en kompis som under senaste terminen inte fått vara med i leken på rasten? I så fall, hur ofta har detta hänt?

Diagram fem visar att det är många elever som under den senaste terminen som känner till att någon annan elev ibland inte får vara med i gemenskapen på rasten. Diagrammet visar att det är fler elever på Storstadsskolan som aldrig märkt eller upplevt att en elev inte fått vara med. Det påvisar även att det på Landsbygdsskolan alltid finns elever som hamnar utanför vilket inte, enligt eleverna själva, existerar på Storstadsskolan.

Även på den här frågan är det lika få antal elever från båda skolorna som har lämnat blankt svar.

25 Elevernas egna förslag till hur rastvakterna borde agera

Diagram 6. Elevernas förslag till vad rastvakterna bör göra.

Diagrammet ovan visar elevernas egna förslag till hur rastvakterna kan göra. De flesta elever på båda skolorna anser att rastvakten bör prata med eleverna. Både med dem som nekar kamraten att vara med men även prata med den som blivit nekad. Övrigt innefattar bland annat att det är bra som det är idag, samt att eleven ifråga vill sätta upp en skylt där det står att alla får vara med för att påminna. Några landsbygdselever vill även att rastvakterna ska utdela straff till den eller de som nekar någon att vara med.

Ett konkret förslag eleverna gav var att rastvakten borde hjälpa till med att hitta på lekar som de flesta gillar och som så många som möjligt kan vara med och deltaga i, för det gör inte rastvakterna idag. Ett annat förslag från en annan elev är att rastvakten ska dela in eleverna i fler lag på fotbollsplanen eller helt enkelt att ta ut fler fotbollar, eftersom de inte gör så idag. En elev uttrycker sin önskan om att rastvakterna ska hjälpa till mer. Eleven vill att rastvakterna ska ha bättre uppmärksamhet över vad som händer på skolgården och säga till på skarpen och inte så

”mesigt” när en uteslutande situation inträffar. Eleven menar vidare att rastvakterna oftast struntar i om det händer något.

Ett annat förslag är att det ska vara fler rastvakter ute på skolgården. På så sätt kan de lättare upptäcka när något olyckligt händer. Det innebär i praktiken även att de inte behöver göra mer än vad de gör idag.

Förslagen ovan är alla kategoriserade under rubriken ”Aktivt rastvaktsarbete” och följande förslag här nedan har vi placerat in under ”Övrigt”

26 En elev ville att lärarna skulle sätta upp en skylt där det står ”Alla får vara med” för att påminna kamraterna på skolgården om vilken regel som gäller.

Ungefär 14 % av eleverna på Landsbygdsskolan har valt att inte besvara frågan alls, jämfört med eleverna på Storstadsskolan där 26 % valt att inte besvara frågan.

Elevernas tankar om varför en elev blir utesluten ur gemenskapen

Diagram 7. Varför tror eleverna att barn inte får vara med i leken?

Diagrammet ovan svarar på vad eleverna själva tror det kan bero på när en elev inte får vara med de andra kamraterna, då det är ett fall av indirekt mobbning.

Likheten mellan eleverna på de båda skolorna visas här i att de flesta anser att problematiken ligger i elevens personlighet. De flesta eleverna svarade under den här kategorin att personen ifråga inte var omtyckt av de andra kamraterna, att eleven ifråga var dum eller helt enkelt var annorlunda. En elev hade haft gomspalt som barn och upplevde att eleven inte fick leka med de andra och ständigt var utanför. Eleven hade till slut fått en kompis, även denna kompis hade varit utanför. Eleven förklarade tydligt: ”Jag var annorlunda för jag hade gomspalt och därför fick jag inte vara med de andra och leka”. Efter att problemet med gomspalten åtgärdats via operation hade eleven nu några år senare fått kamrater.

Det finns även ett flertal personer som svarat att en elev inte får vara med exempelvis i fotboll för att eleven ifråga är dålig på sporten. En elev menar: ”För vissa tar spelet på allvar och om man då inte är bra på fotboll får man inte vara med”. Det var något fler på Landsbygdsskolan som tyckte detta.

27 Att utseendet tillsammans med personligheten kunde ligga till grund ansåg några fler elever på Storstadsskolan än på Landsbygdsskolan. Att enbart utseendet skulle vara en orsak tyckte ett ytterst fåtal elever på Storstadsskolan, ingen på Landsbygdsskolan tyckte att detta var ett skäl för att utesluta någon kamrat.

Under kategorin ”Övrigt” har svar som att en kamrat har läst en annans elevs Short Message Sevice (SMS) trots att den inte fick eller att en elev har tagit pengar från en annan elev.

Bortfallet i detta resultat är ungefär lika stort på de båda skolorna, då ungefär lika många elever från vardera skola har svarat att de inte vet eller lämnat blankt svar.

28 Analys

Författare ett, Louise Carlsson ansvarar för analysdelen av de tre första rubrikerna. Författare två,

Madeleine Petersson ansvarar för analysdelen av de fyra nästföljande, sista rubrikerna.

Elevernas åsikter om hur ofta rastvakterna agerar på skolgården

Som diagram ett påvisar agerar de flesta rastvakterna ibland eller alltid på båda skolorna. Dock är det anmärkningsvärt att det är så stort antal elever som anser att rastvakten enbart agerar ibland.

Det är över 50 procent på Landsbygdsskolan jämfört med 45 procent på Storstadsskolan.

Anledningen till att Storstadsskolan får något mer positivt resultat med avseende på att rastvakterna alltid agerar kan eventuellt förklaras med hjälp av Olweus. Resultatet av hans landsomfattande forskning i Norge visar att det är en vanföreställning att mobbningsfrekvensen skulle vara högre på storstadsskolor. Den har visat att storstadsskolor är minst lika bra eller aningen bättre i sättet att hantera mobbningsproblematiken, jämfört med renodlade landsbygdsskolor (2003:17). Studien påminner med viss försiktighet om Olweus forskningsresultat. Att resultatet blev att fler av Storstadsskolans elever anser rastvakterna alltid agerar, kan även bero på något helt annat. Den orsaken skulle lika gärna kunna vara att just den skolan arbetar efter en speciell policy, en välfungerande likabehandlingsplan eller att det just nu är en period med lugna och harmoniska elever, vilket skulle kunna ändras beroende på olika faktorer som till exempel byte av lärare eller klassens sammansättning.

Olweus (2003) påvisar att storstadsskolor kan vara något bättre förberedda på liknande problem och därför har deras personal troligtvis bredare resurser för att kunna ingripa.

Författaren menar dock att trots storstadsskolornas beredskap på att kunna bemöta problemen som kan uppkomma är det skrämmande att så många elever, både på Landsbygdsskolan som på Storstadsskolan, anser att rastvakten endast ingriper ibland. Eriksson, Lindberg, Flygare och Daneback (2002:89) påpekar att detta kan bero på att lärarna inte har någon kännedom om problemet, att de inte har kunskap att bemöta mobbningssituationen, att mobbningssituationen sker när lärarna inte är närvarande, att lärarna verkar ha inställningen om att det inte är deras arbete att bryta en mobbningssituation eller att de helt enkelt inte vill erkänna att någon elev blir utsatt på just deras skola då detta i så fall skulle innebära ett nederlag för skolan. Författaren kan inte svara på om någon av dessa orsaker även skulle ligga till grund för varför rastvakterna inte agerar bättre på Landsbygdsskolan respektive Storstadsskolan. Det är dock möjligt att det skulle kunna bottna i någon eller några av dessa anledningar.

29 Det är även cirka tolv procent av eleverna på Landsbygdsskolan som anser att rastvakterna aldrig reagerar vid en uteslutandesituation, jämfört med Storstadsskolans fem procent. Även i detta fall är det fler av Landsbygdsskolans elever som anser att rastvakten aldrig agerar. De rastvakter som, enligt eleverna, aldrig agerar, borde därmed ha en anledning att inte ingripa som skulle kunna passa in i något eller några av ovanstående argument.

Det går även att utläsa ur diagrammet att det finns fler rastvakter på Storstadsskolan som, enligt eleverna, alltid ingriper när någon elev hamnar utanför gemenskapen. Författaren anser att trots att det är bättre resultat på Storstadsskolan är det ändå inget bra resultat med tanke på att det enbart är fyra av tio elever som anser att rastvakterna alltid ingriper vid en situation där någon hamnat utanför kamratskap enligt eleverna.

Vad upplever eleverna att rastvakten gör vid en uteslutande situation?

Det är många elever som angett att rastvakterna agerar aktivt på skolgården. När författaren jämför diagram två med diagram ett ser resultatet annorlunda ut i detta diagram, då det verkar som att majoriteten av eleverna anser att deras rastvakter arbetar aktivt vid en uteslutandesituation. När författaren jämför detta resultat med föregående resultat från diagram ett, ser dessa mycket annorlunda ut. Diagram två visar att rastvakterna faktiskt är aktiva på båda skolorna i högre grad än vad eleverna angett tidigare. Författaren har en teori om att detta kan bero på att då eleverna tillfrågades om rastvakterna var aktiva, kunde de fylla i det alternativ som passade bäst bland tre alternativ. Det är möjligt att eleverna här inte reflekterade över rastvaktens agerande ordentligt och därför angav det de tyckte passade bäst. I nästkommande fråga, där resultatet visas i diagram två, gavs eleverna tillfälle att genom en öppen fråga svara på vad rastvakten brukar göra vid en uteslutandesituation. Här fick eleverna med egna ord berätta vad rastvakten faktiskt gör. Det visade sig att en del av de elever som i föregående diagram angett att rastvakten endast var aktiv ibland, menade att rastvakten löser konflikter och säger till. Detta anser författaren vara aktivt rastvaktarbete, vilket möjligtvis eleverna själva insett eftersom de själva angett ett så högt resultat av aktivt rastvaktsarbete vid en uteslutandesituation. Det kan vara så att eleverna menar att rastvakterna inte gör så varje gång en uteslutningssituation uppstår och därför valde att ange ”Ibland”.

Det kan även vara så att eleverna har tagit sig mer tid att tänka igenom vad rastvakten faktiskt gör och att detta har påverkat resultatet positivt då eleverna kommit till större insikt.

Då pilotstudien genomfördes förstod eleverna enkätens frågor. En tanke författaren har i detta läge är att några elever kan ha missuppfattat denna fråga och blandat ihop tankegångarna mellan hur rastvakten agerar överlag med hur rastvakten agerar vid en uteslutandesituation.

30 På Landsbygdsskolan finns det dock fler elever som anser att deras rastvakter är aktiva på skolgården än vad eleverna på Storstadsskolan tycker. Samtidigt är det fler elever på Storstadsskolan som svarat att de tycker att deras rastvakter inte gör någonting då de är ute på skolgården för att rastvakta. Författaren menar att det finns ett samband mellan detta resultat.

Om det är färre rastvakter som är aktiva borde det självfallet vara elever som uppmärksammat detta och därför svarat att deras rastvakter inte gör något alls då de är ute på skolgården. Studier i USA, vilka liksom denna studie har utgått från elevperspektivet, visar på att elever tror att orsaker till varför lärare inte agerar vid en utsatt situation på rasten kan vara därför att lärarna inte vill bli involverade, att lärarna inte bryr sig om eleverna samt att det inte ingår i lärarens arbetsuppgifter att stoppa mobbning (Eriksson, Lindberg, Flygare Daneback, 2002:89). Författaren anser att det är mycket väsentligt för alla som arbetar inom skolan att motverka uteslutandesituationer. Det är kanske därför vissa elever har angett att lärarna inte gör något eller att eleverna ska sköta det själva, då dessa lärare kan ha samma grundinställning som studierna från USA har visat att lärarna där kan ha.

Några elever på Landsbygdsskolan har svarat att deras rastvakter dricker kaffe istället för att vara uppmärksamma på vad eleverna gör på sin rast. Som nämnts tidigare har detta agerande hamnat under kategorin ”Övrigt”.

Någon procent på vardera skola har angett att några rastvakter är aktiva medan vissa är inaktiva. De aktiva rastvakterna gör ett bra jobb när de är ute på skolgården. De är aktiva, de syns och de hjälper eleverna som behöver hjälp. Dessa elever har dock även skrivit att några rastvakter inte är lika aktiva och stämningen på skolgården kan eventuellt bero på vilken/vilka rastvakter som är ute just då.

Olweus (1992) menar att lärarna i storstäderna kan ha mer erfarenhet generellt om mobbningsproblematiken och därför kan ha högre kompetens om hur de ska agera. Detta stämmer inte med resultatet från vår genomförda studie. Studien visar att det är tio procent fler av eleverna på Landsbygdsskolan som anser att rastvakterna arbetar aktivt för att alla ska få vara inkluderade i leken. Författaren tror att detta resultat skulle kunna bero på att det visar sig på övriga diagram att det finns några få elever som systematiskt är utsatta för indirekt mobbning, det vill säga att de aldrig får vara med i gemenskapen. Att lärarna då är mer aktiva på Landsbygdsskolan skulle kunna bottna i att detta problem existerar på Landsbygdsskolan men tydligen inte på Storstadsskolan. Att fler rastvakter är aktiva på Landsbygdsskolan skulle kunna vara för att de försöker bryta en ond cirkel så att eleverna ifråga ska ges möjlighet att få vara en del av gemenskapen. Existerar problemet att en elev systematiskt är utanför, att eleven är utsatt

31 för indirekt mobbning, måste lärarna agera mer aktivt och så skulle fallet kunna vara på Landsbygdsskolan och därav resultatet att fler rastvakter är aktiva på Landsbygdsskolan.

Det är anmärkningsvärt att det faktiskt finns elever som menar att rastvakterna har inställningen att eleverna själva får sköta problemet med att någon elev hamnat utanför. Detta är samtidigt ett dilemma, om en uteslutningssituation sker och det inte är av en allvarligare art, samt att det inte handlar om en i övrigt utsatt elev borde då inte eleverna samtidigt få lära sig att lösa problemen själva? Detta kräver dock att rastvakten har full kontroll över vad som sker och vad som sägs samt att rastvakten följer upp lösningen.

En annan tolkning skulle kunna vara att några elever försöker dölja att en annan elev inte får vara delaktig i leken. Om eleverna lyckas med detta och rastvakten inte uppmärksammar att någon är utanför, kan rastvakten inte bryta den negativa trenden. Detta i sin tur återspeglas i resultatet om att rastvakterna inte skulle göra något.

Att det är elever som valt att inte besvara frågan påverkar naturligtvis resultatet. Det finns även elever som svarat att de inte vet vad lärarna gör. Det är fler elever från Storstadsskolan som svarat att de inte vet eller inte gett ett konkret svar. Om dessa elever hade svarat skulle möjligtvis resultatet se annorlunda ut och det är inte helt omöjligt att det skulle ha blivit till Storstadsskolans fördel. Denna tanke bottnar i att författaren har en fundering kring att om en elev inte behöver rastvaktens hjälp håller eleven heller inte reda på var rastvakten befinner sig och därmed har eleven inte riktig uppsikt över vad rastvakten gör. Detta resonemang skulle kunna resultera i att eleven svarar att den inte vet vad rastvakten gör, vilket har medfört att det är färre elever på Storstadsskolan som angett att de upplever att rastvakterna är aktiva vid en uteslutande situation.

Anser eleverna att rastvakternas agerande hjälper?

Diagram tre stödjer föregående resultat då det påvisar att det är fler elever på Landsbygdsskolan som anser att lärarnas agerande hjälper både oftast och ibland. Det fanns elever från båda skolorna som var missnöjda med lärarnas agerande och menade att det inte hjälpte alls, eller som en elev förklarade ”De gör allting bara värre”.

De flesta eleverna anser dock att rastvakternas agerande oftast eller ibland hjälper, vilket författaren ändå ser som ett positivt resultat. Å andra sidan kan resultatet även tolkas som att cirka hälften av eleverna faktiskt anser att rastvakternas agerande bara hjälper ibland, men ibland hjälper det inte. Att hälften av eleverna anser att rastvakternas agerande ibland inte hjälper är något som bör uppmärksammas och undersökas mer.

Det är endast elever från Storstadsskolan som valt att inte besvara denna fråga. Detta påverkar resultatet negativt, då det är värdefullt vittnesmål som går till spillo. Att så många elever valt att