Historia G2E Handledare: Cecilia Trenter 2HI35E Examinator: Malin Lennartsson 15hp 2011-01-13
Kulturarv på blodigt allvar
-Genus och historiebruk i tv-serien True Blood
Abstract
I denna studie har jag undersökt hur historiebruket i form av reproduktion av kulturarv ser ut i populärkulturen, närmare bestämt HBOs populära tv-serie True Blood och kopplar samman detta med hur vi ser på det föränderliga förflutna och därmed utvecklar vårt historiemedvetande. Uppsatsen står på tre ben och vilar på perspektiv där det första behandlar att man genom att se på reproduktionen av kulturarv kan finna samtidens idéer kring vad som är viktigt (meningsbärande), hur populärkulturen imiterar och återanvänder myter och därför kan anses vara en historisk källa värd att fokusera på samt historia som identitetskapande. Det teoretiska ramverket består av Judith Butlers teorier kring den heterosexuella matrisen och performativitet samt Gayle S Rubins teorier om sexualitet som någonting historiskt konstruerat. Uppsatsen ämnar öka kunskapen om betydelsen av hur historia som kulturarv i form av historiebruk förmedlas via populärkultur, närmare bestämt i tv-serien True Blood och hur detta hör ihop med hur vi uppfattar det föränderliga förflutna.
Undersökningen tar fasta på hur stor del av rollfigurernas beteende i tv-serien True Blood som härstammar från deras historiska bakgrund och hur detta spelar in i utformandet av deras personligheter som tolkas ur ett genusperspektiv. Metoden har varit en karaktärsanalys.
För att kunna undersöka mitt syfte har jag några frågor som hjälper mig i mitt sökande. Dessa är: • Vilket samband finns mellan bruket av historia, det kulturarv som förmedlas i populärkultur
och den form av historiemedvetande som mobiliseras via tv-serien True Blood? Dessa frågor operationaliseras genom att se:
• Huruvida en koppling mellan kulturarvet som förmedlas och karaktärernas identiteter i tv-serien True Blood hör ihop med deras rollbeteende.
Mina resultat visar att den historia som brukas i tv-serien värderas utifrån karaktärernas rollbeteende. I serien används historien för att i samtiden skapa genus som passar in i den heterosexuella matrisen där serien får stå som perfomativitet i detta genusgörande. Sexualiteten och begäret som visas är moraliserande genom historiebruket och heteronormativt och stämmer in på Rubins teori om viss sexualitet som godkänd. Ett historiemedvetande kring hur vi blir bättre och bättre (Framsteg) samt att en viss typ av mänsklig essens alltid finns hos människor som naturlig visas upp.
Inledning ... 4
Syfte och frågeställning ... 5
Källor och metod ... 5
Bakgrund och tidigare forskning ... 8
Populärkultur ... 8
Vampyren som fiktiv, evigt levande karaktär ... 15
Kulturarv ... 18
Kollektiva identiteter ... 24
Perspektiv och teorier ... 27
Genusteori ... 27
Gayle S. Rubin -‐ Thinking sex/Tänk sex ... 31
Undersökning/Analys ... 32
Presentation av karaktärerna ... 32
Bill (William Erasmus) Compton ... 32
Eric Norhtman ... 33
Godric ... 33
Lorena ... 34
Historiebruket i tv-‐serien True Blood ... 34
Det blir bättre och bättre... ... 36
Vampyr vs Människa ... 36
Essensen hos människan ... 37
Genusgörande i True Blood ... 38
Att åtrå rätt – genusperformativitet och heteronormativitet ... 42
Sexualitet och begär som moraliserande ... 44
Diskussion/Sammanfattande analys ... 46
Sammanfattning ... 49
Inledning
Att historia som kunskap om det förflutna är viktigt är ingenting som är nytt utan den förflutna tiden har använts i alla tider för att hjälpa oss ta beslut, för att lära oss om oss själva och om andra såväl som hjälpt oss att sia om hur framtiden ska bli. Historier om det dunkla och dolda förflutna har underhållit oss människor i årtusenden, idag kanske mer än någonsin. I en tid med rotlöshet, globalisering och identitettörst går vi till historien för att finna något ”äkta” att greppa tag i. Sätt detta i kombination med underhållning och upplevelse som under 2000-talet står i fokus.
Underhållningsindustrin är möjligen större än någonsin och konsekvensen kring hur vi ser det förflutna behöver tittas på lite extra. Det är nog så som Pelle Snickars skriver i sin tidningsartikel publicerad i Svenska Dagbladet 22 november 2007 att ”Hollywood är på väg att bli vår viktigaste historielärare”. Detta fält blir intressant att granska för att se hur vi idag ser på det förflutna.
Som utgångspunkt för min uppsats i historia finns perspektiv som belyser att bruket av historia visar oss mer om hurdana människor vi är idag än den påstådda kunskap som fiktiva historiska
filmer/berättelser ger oss. Jag är fascinerad av hur vi faktiskt använder historia som förfluten tid främst i populärkulturen som är en genre som faktiskt lär oss om livet, oss själva, världen och faktiskt också om vår historia. Intresset bottnar även i hur vårt historiemedvetande, hur vi binder ihop förfluten tid med nutid och vårt siande om framtiden, ter sig under 2000-talets tidigare tid. Detta väljer jag att koppla samman till den vampyrvurm som inte kan ha gått någon förbi. Böckerna av Stephanie Meyers Twilight för att inte tala om filmerna, tv-serierna True Blood, Vampire
Diaries, Moonlight bara för att nämna några få finns var man än vänder sig. Tidningarna och
modevärlden skriver om ”vampyrlooken” som någonting eftersträvansvärt. Ur ett historiskt perspektiv kan man fundera över varför dessa fiktiva karaktärer är av intresse. Vampyrer är idag förknippade med sexualitet, blod, stil, skönhet och död. Karaktären har fått genomgå några ”makeovers” genom tiderna men gemensamt för den är att de alltid anses ”leva för evigt”. Som historiker blir ett sådant ”för evigt”-tidsperspektiv intressant när man undersöker förhållandet mellan hur vi idag uppfattar den förflutna tiden helt klart fascinerande.
True Blood är en tv-serie som fått mycket uppståndelse i media och har en stor målgrupp i blandade
inbördeskriget i Amerika genom Bill Compton, den 2000 år gamle Godric och den bitska gamla vampyren Lorena och därmed också se hur populärkulturen använder/brukar den förflutna tiden.
Syfte och frågeställning
Uppsatsen ämnar öka kunskapen om betydelsen av hur historia som kulturarv i form av historiebruk förmedlas via populärkultur, närmare bestämt i tv-serien True Blood och hur detta hör ihop med hur vi uppfattar det föränderliga förflutna. Undersökningen tar fasta på hur stor del av rollfigurernas beteende i tv-serien True Blood som härstammar från deras historiska bakgrund och hur detta spelar in i utformandet av deras personligheter som tolkas ur ett genusperspektiv.
För att kunna undersöka mitt syfte har några frågor som hjälper mig i mitt sökande. Dessa är: • Vilket samband finns mellan bruket av historia, det kulturarv som förmedlas i populärkultur
och den form av historiemedvetande som mobiliseras via tv-serien True Blood? Dessa frågor operationaliseras genom att se:
• Huruvida en koppling mellan kulturarvet som förmedlas och karaktärernas identiteter i tv-serien True Blood hör ihop med deras rollbeteende.
Källor och metod
Källorna är tv-serien True Blood säsong ett och två av HBO. Serien skapades av Alan Ball 2008 och är baserad på romaner om Southern Vampire Mysteries eller Sookie Stackhouse-serien efter
huvudkaraktären författade av Charlaine Harris. Tv-serien bygger på att vampyrerna nu gått ut i offentlighetens ljus eftersom japanska forskare framställt syntetiskt blod och därför inte längre behöver döda för att överleva utan lever till stor del som människor med lagstadgade skyldigheter och rättigheter. I den fiktiva staden Bon Tempes i Louisiana bor servitrisen Sookie Stackhouse (som har förmågan att läsa andras tankar) tillsammans med sin farmor och bror. Sookie jobbar på en bar i närheten och när vampyren Bill Compton dyker upp blir de förälskade och bildar ett par. Alla vampyrer håller inte med om att klivet ut i offentlighetens ljus var någonting positivt utan många lever fortfarande efter äldre beteenden som att döda människor för födans skull.1 . I serien ingår det fler karaktärer än de som porträtteras i denna uppsats.
Säsong 1 innehåller 12 avsnitt, 55 minuter vardera. Säsong två innehåller även den 12 avsnitt på 55 minuter vardera (se referenslista för närmare presentation av avsnitten).
Serien är byggd på romaner (som enbart är ur Sookies synvinkel) och är på så sätt en adaption. Det finns fem romaner översatta till svenska och de två första är de som till största delen berör säsong ett och två. Dessa romaner är väldigt lika till seriens berättelse och därför är ingen komparativ undersökning mellan dessa något som kan bidra till ny kunskap. Visst finns det skillnader, men dessa är, till mina frågeställningar så pass obetydliga. Jag har dock tagit del av romanerna för att öka min egen förförståelse till karaktärerna. Romanerna finns med som källor i passager där seriens beskrivningar inte riktigt räcker till och är på så vis en komplettering till mitt empiriska material, tv-serien.
Avgränsningar
Säsong ett och två har sänts på SVT (med start 26 augusti 2009 och säsong 2 startade i mars i år och är avslutad). Säsong tre är på väg att avslutas på Canal + men då denna kanal har färre i sin
målgrupp än public service kanalen SVT har väljer jag här en avgränsning i mitt material till endast säsong ett och två. En viktig avgränsning är tidsaspekten då tre säsonger av tv-serien inte hade hunnits med att analysera. När undersökningen påbörjades var inte heller säsong tre avslutad på Canal + och även det en anledning till att den inte finns med i materialet. I efterhand har jag sett att säsong tre inte är någonting som går emot mina resultat utan snarare förstärker de resultat som redovisas för.
Metod
Som metod har jag valt en egenkomponerad karaktärsanalys för att hjälpa mig svara på mina frågor. Analysen är uppbyggd på det sätt att den ger mig tillräcklig förståelse och kunskap kring de
karaktärer jag ämnar fokusera på samt se betydelsefulla mönster. Genom att fånga in karaktärerna i teman (se nedan) underlättar detta när jag ämnar analysera karaktärernas personligheter.
Karaktärsanalys
Karaktär: Bill Compton Eric Northman Goddrick
1. Utseende 2. Karaktärens yttre (Ålder, familjesituation, ekonomi, familj (släkt), sociala relationer) 3. Karaktärens inre (tänker, agerar, säger/repliker, reagerar)
karaktärer.
5. Hur andra tänker och beskriver karaktären 6. Moral och etik. Vilka etiska och moraliska dilemman ställs karaktären inför? 7. Drivkrafter. Vad driver karaktären framåt?
Seriens två säsonger har jag sett två gånger för att en tredje gång se serien med en karaktär åt gången i fokus. Vissa scener har därför fått vara med i analysen upp till sex gånger.
Ur källkritisk synpunkt kan en tolkning av en tv-serie bli problematiskt då det just handlar om
tolkningar. Vem jag är som person och mina erfarenheter kan påverka mitt sätt att tolka materialet. Med uppsatsens bakgrund samt teoretiska ramverk kommer det lyftas fram perspektiv som visar att det finns tolkningar som är mer gällande i ett samhälle än andra. Detta källkritiska problem har funnits med mig när jag tolkat mitt empiriska material och därför hjälpt mig att på ett så tydligt sätt som möjligt påvisa var i min empiri jag utgått från när jag tolkat mitt material och därför haft ett tydligt tillvägagångssätt med notsystem.
I min metod finns perspektiv som: konotation och denotation. Dessa är viktiga i min metod därför dessa ärkoder som läses metaspråkligt och som även kan läsas som en referentiell funktion. Detta kan även knytas samman till metoden om mytologi och begreppen konnatation (symboliska
meningar) och denotation (bokstavliga betydelsen).2 En handling, replik eller ett ordval kan betyda någonting mer än vad som faktiskt visas. Detta är således en viktig utgångspunkt i min metod.
Disposition
Som första del i uppsatsen kommer ni få ta del av en bakgrundsdel där även tidigare forskning kring ämnet presenteras för att senare mynna ut i den del som presenterar mina perspektiv och teoretiskt ramverk för uppsatsen. Dessa två avsnitt är menade att sätta uppsatsen i ett vidare sammanhang och båda avsnitten bör ses som sammanlänkande än två skilda kapitel. Efter att uppsatsen funnit sitt sammanhang presenteras mina resultat i en undersökning/analysdel där jag diskuterar de resultat jag funnit i förhållande till mitt teoretiska ramverk. För att underlätta för läsaren har jag valt att redan i analysen omorganisera mitt empiriska material utifrån Birgitta Kullbergs tips i boken Etnografi i
klassrummet (2004) för att man som läsare lättare ska kunna ta till sig mina resultat. Omorganiseringen
av materialet medför att empirin delas upp i olika tankeenheter såsom varianter, teman eller begrepp.3
Jag har valt att systematisera min analys av empirin i olika teman som behandlar ett bruk av historien för att avslutningsvis diskutera resultaten till ett genusgörande. Efter detta kommer ett kapitel som behandlar mina resultat i förhållande till tidigare forskning på fältet.
Bakgrund och tidigare forskning
Denna vetenskapliga uppsats står på tre ben som alla kommer att belysas nedan. För det första handlar den om att man genom att se och analysera det kulturarv som reproduceras kan finna samtidens idéer kring vad som är viktigt (meningsbärande). Det andra benet fokuserar på
populärkulturen som imiterar och återanvänder gamla myter på så sätt kan anses vara en historisk källa av central vikt. Identiteten är den sista viktiga utgångspunkten och även uppsatsens tredje ben. Historia skapar identitet och skapandet går att finna genom att se på kulturarv i populärkulturen.
True Blood återbrukar vampyrkulturen och denna kultur står med ett ben i populärkulturen och det
andra i kulturarv. Kulturarv som brukas i populärkultur i form av vampyrer kan tolkas i termer av universella myter om genus, sex och idén om tidlöshet och evighet. Mitt historiska perspektiv är reproduktionen av kulturarv, historiebruk och historiemedvetande.
Populärkultur
Populärkultur är helt enkelt kulturprodukter inom områden såsom litteratur, musik, mode, radio, film och tv som konsumeras av den breda massan.4 Simon Lindgren definierar i sin bok
Populärkulur (2005) att populärkulturen även är en kultur som många uppskattar, motsats till
finkultur, masskultur samt folkkultur. Populärkulturen är oftast kommersiell. I kontrast finns finkulturen som anses vara upphöjd och lite finare. I detta får populärkulturen stå som en motpol, som någonting som de vanliga döda inte förstår att uppskatta. I populärkulturen handlar det om det enkla, lättillgängliga, karaktärer som är lätta att känna igen sig i kontrast till den kultur som sysslar med abstrakta och komplexa symboltolkningar.5 Det finns samtidigt en form av förströelse och avkoppling i populärkulturen som man måste ta hänsyn till. Samtidigt ger populärkulturen oss det som ”vi”, folket, vill ha.6
Lindgren skriver att det idag är genom populärkulturen som vi faktiskt förvärvar oss, bearbetar och tolkar väsentlig del av vår kunskap om oss själva, världen7 och faktiskt det förflutna. Han menar att
betydelsebärande och går att ”avläsa”. Lindgren anser vidare att det finns vissa koder mellan de som konsumerar kulturen och de som faktiskt producerar dem. Dessa koder kan tolkas på olika sätt (polysemisk) men det finns en i samhället dominerande betydelse som reducerar publikens tolkningar.8 Dessa koder vill kulturproducenterna få ut till allmänheten och det kan handla om värderingar, ideologier, stämningar och så vidare och eftersom den breda massans intresse för populärkultur är så stort passar den bra för att få ut dessa tankar. Kultur är alltså någonting som skapas och är dynamiskt. Populärkulturen är viktig som akademiskt objekt därför att den också är starkt knuten till känslor kring nostalgi och tillhörighet.9
Idag fokuseras det mycket på upplevelser när vi ska lära oss om historia. Historia förmedlas alltmer genom upplevelser, film, rollspel, museum och så vidare och upplevelsen är ofta i centrum.
Audiovisuellt historiebruk är någonting som tidigare inte ansetts vara någonting för forskningsfältet på akademisk nivå att undersöka. I detta kapitel kommer ni finna argument för det motsatta. Ett audiovisuellt historiebruk är tvärvetenskaplig och innehåller analyser och kunskaper från discipliner såsom historia och filmvetenskap.
Historia i populärkultur
En viktig tanke att ha med sig i uppsatsen är det som Cecilia Trenter och Pelle Snickars skriver om i sitt inledningskapitel till boken Det förflutna på film och vice versa – om medierande historiebruk (2004). Det viktiga är inte att historia på film, exempelvis Arn, är korrekt i sin historiska
återgivning utan man bör istället rikta uppmärksamheten mot hur audiovisuellt bruk av historia blivit allt viktigare för allmänhetens uppfattningar om föreställningar om den förflutna tiden. Denna typ av historierepresentation blir viktig för regionalpolitiken i minnesarbetet, museum och
turistnäringen och samtidigt någonting som professionella historiker måste förhålla sig till på ett eller annat sätt.10
Filmer förenklar historiska skeenden därför att den riktar sig till en massa som har höga krav på själva berättandet/dramaturgin och därför ”brister” filmerna ibland i historisk korrekthet. Man bör inte fokusera på dessa missbruk/felaktigheter av det gestaltande förflutna utan istället fokusera på det faktum hur film underlättar och faktiskt kommunicerar ett känslomässigt engagemang för vår förflutna tid.11 Historia i populärkultur gestaltas ofta på film för att man vill koppla samman
visuella värden såsom rättvisa, sex, hunger, trygghet och frihet.12 Värdena berör många och film når
ut till många och är ett uppskattat och lättarbetsamt medium. I dessa historiska filmer får vi ta del av ett förflutet som ska framstå som trovärdigt och autentiskt, men som har helt andra syften än att lära oss kring den historiska tiden som faktiskt visas. Syftet blir att sälja en produkt, föra fram en
tanke/åsikt/ideologi. Genom ”based on a true story...” vill regissören flirta med vårt behov av nostalgi eller vår omättade känsla av att veta ”hur det egentligen var” men att detta får stå tillbaka för den underhållande berättelsen. Historia i populärkultur lånar symboler av det förflutna för en viss effekt. Det finns vissa genreregler som man måste hålla sig till när det gäller att skriva en berättelse. Narrationens grundbultar (spänningsförhållandet mellan inre konflikter, familjekonflikt och krig/väpnande konflikter) måste finnas med. Men detta sker alltid i ett kontrakt med publiken och den historia autenticiteten är i samspel med betraktarens ögon. En populärkulturell berättelse som visar historisk film anspelar alltid på publikens sinne.13 Berättelsen är alltid i fokus men för att underlätta för oss att tolka och förstå de värden som filmen faktiskt vill belysa kan man placera en berättelse i en historisk miljö eller använda ett kulturarv för att få oss att förstå.14
Mats Jönsson tar upp historia på film i sin avhandling Film och historia – historisk hollywoodfilm
1960-2000 (2004). Han driver tesen att historiska filmer alltid säger mer om sin produktionskontext
än om den perioden som skildras.15 Jönssons utgångspunkter ligger bland annat i perspektiv och teorier som behandlar upphovsmannens olika roller som monstrator (verklig och antydd) men även som narrator (berättare) och att bilder och filmbilder alltid visar upp mer än vad som visas vid första anblicken.16 Författaren verifierar sin tes i avhandlingens slutdiskussion. Han påvisar även vikten av att se historisk film som ett källmaterial att använda för att få fram rådande värderingar eller
förväntningar på samtiden och framförallt framtiden. Hans avhandling visar även att vi läser bilder och ljud på olika sätt än vad vi gjorde tidigare och därför är forskning kring detta väsentligt.17
Jönsson skriver: ”Eftersom det är förståelse av dåtid och skildring av historia som förändras över tid – och inte det förflutna i sig- utgör samtidshistoriska studier av audiovisuellt källmaterial ett viktigt men fortfarande negligerat forskningsområde.”18
Historia som meningsskapande i populärkulturen med ett nostalgiskt historiebruk
När de historiska berättelserna blir mer samhällsorienterade hittar vi dem i filmer, undervisning och andra så kallade kulturprodukter. När historien ges en funktion i samhället, ett verkande
13 Föreläsning 6/10 – 2010 ”Historia och fiktion” Cecilia Trenter Linnéuniversitetet Växjö.
14 Föreläsning 8/10 – 2010 ”Populärkulturens monument – historiska draman på film” Cecilia Trenter Linnéuniversitetet Växjö. 15 Jönsson 2004:1 Jönssons tes kan jämföras med ett geneologiskt perspektiv.
sammanhang börjar arbetet med att göra en viss del av historiekulturen som samtidens mentalitet.19 Idag handlar de historiska berättelserna till stor del om att vi ska kunna identifiera oss, i kontrast till de medeltida krönikorna som skulle legitimera den sittande makten. Historia används i
populärkulturen för att skapa mening för oss i samtiden.20 Syftet med att hänvisa till historia och den förflutna tiden i populärkultur är inte alltid att öka den historiska kunskapen i samhället utan har andra syften med historiebruket än att forska, lära och förstå.21
Historia blir meningsskapande med hjälp av nostalgin som handlar om minne och är en typ av minnesarbete och är starkt förknippat till våra känslor, det som Karin Johannisson kallar för det känslosamma minnet i sin bok Nostalgia – en känslas historia (2001).22 Ett minne, vilket
karaktäriseras av det faktum att det omedvetet förändras av yttre påverkan kan ett minne bygga på en illusion, fantasi eller dröm. Nostalgi som minne utlöses av ett sinnesintryck eller någon form av yttre objekt. Förutom ett känslominne ligger det i begreppet att nostalgin har en bild av det förflutna som någonting äkta och autentiskt. För att detta ska kunna ske menar Johannisson att två-tre
decennium måste gå för att nostalgin ska kunna fungera.23
Nostalgin blir inte den sanna historien utan en romantisering av det förflutna. Allting är kopplat med symbolik och känslor och för andra tolkningar. Nostalgin uppkom ur känslor som det moderna samhället kom med. Känslor av osäkerhet, ångest, framtidsrädsla, identitetssökande. När vi
individer befinner oss i tillstånd som från barn till tonåring till vuxen kan nostalgin göra sig
gällande, precis som den kollektiva nostalgin dyker upp när samhället befinner sig i kris, katastrof, krig och så vidare. Konsekvensen blir att nostalgin blickar tillbaka med ögon som blickar upp till det goda/fina bilderna av det förflutna. Även det som i det förflutna inte under den tiden ansågs gott/fint får nu, med nostalgins skimmer en positiv bild. Som exempel på den kollektiva nostalgin tar Johannisson upp krigsnostalgin. Här får teman som kamratskap, den manliga gemenskapen stå i centrum istället för det faktum av krigets realitet med sorg och hemskheter. Samtidigt som nostalgin egentligen inte vill att vi ska återvända till det förflutna handlar det därför om ett återupplevande, det är känslan vi vill åt som fanns då. 24 Nostalgi blir på så sätt intressant för min frågeställning eftersom det berör romantiska bilder av ett fiktivt förflutet som är laddat med stereotyper, till exempel med genusgörande.
19 Aronsson 2004:76.
20 Aronsson 2000 (Makten över minnet):20. 21 Trenter 2004:98.
När de fysiska tingen ändrar funktion från nytta till det förflutna skimret väcker de vårt
känslosamma minne till liv. Ett nostalgiskt historiebruk gör sig därför gällande på marknaden och som konsumtion.25 Vi handlar äkta, närodlat, gammaldags mjölk och så vidare bara för att
återvända till det lite mer äkta, det trygga förr. Kombinationen med känslominnet gör, menar Johannisson, att vi måste skapa subjektiva minnesplatser, vilket inte behöver vara de ordnade minnen som museum eller skolor skapar, utan kan vara tänkta, sinnliga, akustiska och kulturella.26 Ett historiebruk med detta tema har självklart sina baksidor. Genom att spela på känslominnet finns risken att det förflutna blir en söt bild att allt var bättre förr och att man därför inte fokuserar på framtiden. En annan kritik är det faktum att nostalgin leder till kommersialisering,
sentimentalisering och brist på ett ”sant” förflutet. Man gör det förflutna till någonting ytligt. Populärkulturen anspelar ofta (och tacksamt) på just ett nostalgiskt historiebruk. 27
I populärkulturen står alltid narrationen i centrum och betyder att historiebruket alltid står i förhållande till mottagarens medvetenhet till historien eller de myter/föreställningar vi har kring den. Man anspelar på nostalgin för att få fram vissa känslor eller stämningar, vilket tydligt märks i reklam.28 Nostalgin används för att romantisera.
Hur historia skapar meningsbärande sammanhang i populärkulturen kan även ses i historiska filmer. Vi ser till exempel i filmen om den engelska drottningen Elizabeth av Kapur från 1998 hur den historiska kontexten i filmen hjälper oss att se de genusrelaterade värden som filmens centrala delar spelar på. Det handlar om företeelser att kvinnor enbart kan få makt om de avsäger sig sitt kvinnliga öde (avstå från äktenskap och barn) eller hur syn på sexualitet som i filmen leder till våld och troligtvis död.29 Dessa frågor hade aldrig kunnat aktualiseras utan en historisk kontext.
Förflutenheten hjälper oss att se dessa frågor då den anspelar på vårt kollektiva och kulturella minne av drottningen.
En gren i detta kan vara historiedidaktiken som fokuserar på förmedlingen av historia. Framförallt ser man på vilken historia, hur men också av vem och till/för denna historia förmedlas. De
didaktiska frågorna kring hur historia belyses i samhället kan vara genom minne, mening,
monument, myt, museum och medvetande. Det som står i fokus i historiekulturen bör, enligt Klas-Göran Karlsson, ses som en kulturprodukt och därmed blir historien skapad, konstruerad och
25 Johannisson 2001:149. 26 Johannisson 2001:154. 27 Johannisson 2001:150-152. 28 Trenter 2004:103.
använd av individer och/eller grupper/samhällen/stater för att tillgodose vissa intressen. 30
Berättelsens fokus i bland annat historiska romaner är någonting som Eva Queckfeldt tar upp. Hon menar att historiska romaner används ofta i syften att visa hur historien borde tolkas, det historiska temat blir som en täckmantel. Hon visar hur man som mottagare av historiska romaner måste vara medveten om att det är fiktion, en värld som författaren själv har skapat, men till viss mån på vetenskaplig historisk forskning. Förtjänsten med historiska romaner (och kanske även tv-serier som är min tanke) är att man låter läsare bli medveten om att det funnits en förfluten tid som varit lika levande som vår nutid.31
Historiebruket utformas alltid med det meningsbärande sammanhanget kopplat med nostalgins visuella hjälp till nutidens grundläggande och universella värden som trygghet, rättvisa, hunger, sex och undvikande av fara. Trots att syftet inte är att uppvisa en historisk korrekthet skapas ändå meningen i bakgrund av att man vill sträva efter trovärdighet i sin film/roman. Detta gör man då genom att spela på den rådande historiekulturen (bilder, symboler, berättelser och så vidare)32 och
även de kulturarv/myter som finns att ta upp i omgivningen. I uppsatsen används termen historiebruk för hur historien/den förflutna tiden används för vissa specifika syften.
Historiemedvetande
Vilken historia används och när används synen på förflutenhet i samhället? När blir historien meningsfull att belysa? När dammas den av och tas fram i ljuset? Historia skapar mening då det förflutna hjälper oss i vår samtid. Stödet av det förflutna visar sig genom att det är där vi tittar för att hjälpa oss agera inför det som vi önskar vara vår framtids mål. Vi önskar även få vägledning till att hantera den förändring som idag sker omkring oss och använder historiens förflutna tid för stöd och vägledning. Det förflutna är handlingsnormerande inför framtiden.
Peter Aronsson skriver om historia som skapar mening i boken Historiebruk (2004). Historia blir så kallade meningsbärande berättelser då de svarar på frågor kring vilka vi är och varför vi är som vi är.33 Vi tittar i historiens glasögon för att förklara vissa samtida tankar och idéer. De val som vi står inför kan kännas svåra och då vänder vi oss till historien för att få legitimitet för ett visst handlande. Det förflutna blir betydelsefullt i samtiden när den bidrar till att skapa just mening, men också
legitimitet och hjälper oss att hantera förändringar.34 Vi använder alltså det förflutna med tankar kring vilken betydelse vi tycker att den ger oss i en given kontext, vilka meningsbärande
sammanhang som finns i historien och hur vi kan använda den i nuet. Historien som brukas är alltid narrativ och har alltid ett syfte.35
Varje epok måste på något sätt förhålla sig till den förflutna tiden för att omsätta den i samtiden.36 Historiebruket blir centralt och här ser man alltså vilken typ av förfluten tid/historia som brukas av människor i en specifik tid och för vilket syfte i nuet. Man ser till vilka delar av historiekulturen (källor, artefakter, ritualer) som används för att förena dåtid, nutid och framtid. Detta leder till en viss typ av historiebruk för att skapa mening och handling för oss människor.37 Vårt
historiemedvetande är vårt tänkesätt om relationen mellan dåtid, nutid och framtid som grundar sig och framställs i vårt bruk av historien.38 ”Ett visst urval av historiekulturen iscensätts i ett
historiebruk och formar ett historiemedvetande”.39
Historiemedvetande blir alltså, för att använda Karlssons egna ord ”/.../ kommer till uttryck i historiekulturen som helhet.”40 Detta historiemedvetande är en mental process som den nutida människan (du och jag) använder för att kunna finna mening och orientera sig i vår tid genom att blicka tillbaka på historiska erfarenheter och kunskaper för att nå vårt mål med framtiden.41 Ett annat sätt att se historiemedvetande är att gå till Thavenius och se på hans begrepp historisk
exotism samt diakron likformighet som presenteras i boken Liv och historia – Om människan i historien och historien i människan (1983). Det förstnämnda berör ett medvetande kring att
människor förr i tiden är helt väsensskilda från oss i vår tid medan Thavenius andra begrepp tar fasta på att människor förr, nu och i framtiden är likadana och att det då finns en essens av människan. 42
Det kan finnas fler historiemedvetanden vid samma tid och dessa visar sig i form av grundtroper som relateras till de historiska berättelser som görs tillgänglig för oss. De historiemedvetanden man använder sig av är framförallt fyra så kallade troper. Första blir ”intet nytt sker under solen” som
34 Aronsson 2004:57. 35 Aronsson 2004: 17-25. 36 Aronsson 2004:42.
37 Som exempel finns nostalgiskt historiebruk. 38 Aronsson 2004:17-18.
har en andemening att ingenting förändras utan människor anses alltid vara styrda av till exempel makt. Som andra trop har vi ”historien upprepar sig inte”, att tiderna är helt annorlunda idag än igår. ”Guldåldern” är den tredje och representerar ett medvetande som belyser det faktum att det var bättre förr. ”Framsteget” är den fjärde och sista tropen som står just för att det blir bättre och som exempel belyser Aronsson det med Sveriges modernisering som en framgångsberättelse från fattigdom och orättvisor till jämställdhet och rikedom.43 Dessa troper kan senare vara någonting som man anspelar på i populärkulturen på olika sätt.
Våra identiteter, vilka vi är utvecklas alltså i förhållande till det förflutna, vårt historiemedvetande. Historiemedvetande är alltså inte korrekt historisk kunskap om det förflutna, utan hur vi tänker oss relationen mellan dåtid, nutid och framtid.44 Här finns också berättelsen som en viktig del av detta skapande. Historia är ofta berättelser, i någon form. Dessa berättelser, eller förståelseramar finns närvarande i vår samtid. De kan finnas i fysiska miljöer eller finnas med i så kallade troper som en metonymi där en röd stuga får motsvara svenskhet och/eller ett romantiskt historiemedvetande.45
Detta hör ihop med vårt kulturella minne (delade föreställningar om det förflutna) som vi delar just genom att använda vårt kommunikativa minne.46 Historiemedvetande ses här som en mental process inom oss som kopplar samman dåtid-nutid-framtid och har sin grund i hur historien
framställs. Hur vi förstår nuet genom att titta bakåt och använder det förflutna för att blicka framåt.
Vampyren som fiktiv, evigt levande karaktär
2009 publicerades Anna Höglunds avhandling Vampyrer. En kulturkritisk studie av den
västerländska vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet. En av Höglunds utgångspunkter är
skall förstås utifrån det gamla /.../49 vilket menas med att man enbart kan förstå vampyrkaraktären om man studerar dem och har kunskap om deras förflutna. Det är med detta i ryggen som Höglund gör sin övergripande kronologiska historieskrivning av vampyrberättelserna. Syftet med studien är även ”/.../ att i så hög utsträckning som möjligt identifiera och beskriva vampyrberättelsens mest betydelsefulla transformationer under tidsperioden 1800-2000.”50
Höglunds avhandling är tvärvetenskaplig och hon använder teorier och metoder ur en kulturkritiks position. Ett centralt perspektiv i Höglund avhandling är makten. Hennes argumentation för detta perspektiv bottnar i att ”vampyrkaraktären används strategiskt för att uttrycka politiska åsikter och befästa ideologiska föreställningar.”51 I slutet av 1960-talet kom en mer komplex vampyrkaraktär som Höglund väljer att kalla humanvampyren som är god (lik oss människor) och reflekterande i jämförelse med monstervampyrerna som enbart mördade och inte reflekterade över sina brott och som heller inte innehar empati.52 Den klassiska humanvampyren har alltid varit en man och är till stor del det idag också men Höglund ser tendenser till att detta börjar luckras upp. Vampyrmannen är den som är objektet för berättandet och den som bör vara den som representerar den kvinnliga åtrån.53
Vampyrernas hunger kopplas samman med sexuell åtrå i vampyrberättelsens historia och sexualitetstemat har studerats inom forskningen, då ofta utifrån psykoanalysens glasögon. Vampyrtron är en fantasi som härstammar från en sexuell ångest som gör sig gällande i
berättelserna. Det handlar om sugandet (kärlek) som övergår till bitande (hat). Människan får stå i motpol till den sexuella vampyren som är så styrd av sina lustar att han inte har något som helst samvete kring de sexuella tabun som västvärlden byggt upp. Detta bett kan man fortfarande se som konnotation till någonting annat hos våra humanvampyrer, men nu är sexakten ingenting man döljer i populärkulturen utan bettet är snarare med som ett komplement än som en metafor.54 Det sexuella hos människan står snarare närmare naturen och är en drift som människan inte kan kontrollera och därför blir hon någonting som en vampyr kan kontrollera och manipulera och som han gärna vill ha. Vampyren är en genialisk maktimprovisatör.55
det kroppsliga sexuella utan som söker sig till det intellektuella och att det är efter det intellektuella samtalet som handlar om att lära känna och utforska en annan människa som kropparna kan förenas i kärleksakten och fördjupa kärleksförhållandet. Vår humanvampyr vill hitta någon att bli förälskad i och leva i den monogama kärleken.56 Höglund ställer sig här frågan om förvandlingen från
vampyren som kvinnotjusare och som läggning för våldsamt och perverterat sex till vampyren som törstar efter romantisk, äkta kärlen kan sägas tolkas som en återgång till äldre tiders syn på
tvåsamhet och sex utanför äktenskapet som synd? 57
Höglund drar även kopplingen till den hunger som vampyrerna visar i vår tid till ideal och normer i vårt konsumtionssamhälle. Vampyrer som är hungriga och som inte kan kontrollera sin hunger är inte lyckliga och straffas oftast med döden.58 ”Den hungriga vampyrkvinnan är vår samtids vampyrskildrings stora förlorare.”59 De vampyrer som inte kan kontrollera sin hunger är vampyrvärldens kriminella ”outlaws” och behandlas också som sådana. De frossande vampyrkvinnorna är monster och problemet ligger i, som Höglund ser det, inte födandet av människoblodet utan frossandet.60 Hon tolkar detta till vårt konsumtionssamhälle där vi bör vara
disciplinerade. Inom vår konsumtionskultur är det fokus på kroppar och vår kropp är också
lösningen till ett gott liv. För att uppnå njutningen formar vi våra kroppar på olika sätt med hjälp av olika varor men priset vi betalar handlar om disciplin och självkontroll.61 I vårt samhälle är det den överviktigas kropp som särskilt förknippas med skammen och hur denna skam visar sig vid
offentligt ätande. Detta kopplar Höglund ihop med hur vår humanvampyr också skäms för att äta framför den han älskar.62
Att vampyrer och sex och sexualitet här ihop är inget främmande. Lisa Nyström tar upp
genuskonstruktioner i sin artikel ”Blood, Lust and Fe/Male Narrative in Bram Stokers Dracula (1992) and the Novel (1897) som är publicerad i boken Draculas, Vampires, and other undead
forms – Essays on Gender, Race, and Culture redaktörer Browning och Picart (2009). Nyström
anblicken vackra och nästintill änglalika till utseendet men när deras sexuella åtrå blir för stark ryggar man tillbaka. På detta sätt, menar Nyström, ser vi hur Stoker skapar en strid mellan genusrollerna då Harkers största hot inte är de demoniska/monstruösa vampyrerna utan den stegrande kvinnliga makten som kan uppstå i och med den kvinnliga sexualitetens frigörelse i berättelsen porträtteras av vampyren Lucy.63 De kvinnliga vampyrerna blir ”/.../ a vagina with teeth”/.../”64
Kulturarv
Vad som egentligen blir ett kulturarv är ingenting som är neutralt i sig utan är en fråga om förhandlingar. Det handlar om vems/vilkas förflutna det är som ska lyftas fram i ljuset och samtidigt också vilka som bör falla i glömska. Peter Aronsson skriver i sin bok Historiebruk – att
använda det förflutna (2004) att ett kulturarv är någonting som staten använder för att urskilja vad
som är viktigt i det förflutna och hur detta ska bevaras och levandegöras. Det finns alltså en politisk agenda med att bevara och belysa vissa arv från det förflutna.65 Enligt Aronsson finns det tre grundläggande perspektiv för hur ett kulturarv skapas. Pragmatiskt perspektiv grundar sig i vad folk tycker är kulturarv och vad dessa vill vårda. Det kan handla om lokala initiativ som bilskrotar. Det andra är ett vetenskapligt perspektiv som bottnar i våra identiteter kring vilka vi är och som kan inneha en negativ känsla hos oss, steriliseringskliniker och så vidare. Det sista perspektivet som tas upp är det normativa och hör ihop med vad vi önskar till vår framtid. Vilka arv från det förflutna vill vi ta med oss in i framtiden? Här finns det då en blandning av kärlek och stolthet66 och kanske även en gnutta nostalgi.
När någonting skapas till ett kulturarv finns det frågor att ta till. Frågor som vad är historiskt värdefullt? Varför ska det bevaras som kulturarv? Handlar det om en didaktisk ingång, förstärka identiteten eller är det snarare en kritik mot den egna kulturen. På vilket sätt ska det ske? Vem riktar sig arbetet till? Och till sist handlar det om vem som ska ansvara för och utföra arbetet kring att säkerhetsställa och vårda kulturarvet.67
Ett kulturarv är någonting som är institutionaliserat och som skyddas i offentligheten68 och en del av ett bruk av hur vi använder det förflutna i vår samtid. För att ett kulturarv ska kunna befästas hos oss måste det finnas stöd för arvet och därför är det viktigt att levandegöra ett kulturarv på olika
sätt.69 Som exempel på en viss typ av kulturarv är monumenten och museum. Musealisering eller kulturarvsprocess är en del av ett historiebruk som handlar om att deklarera en viss tyngdpunkt hos historiekulturen för att verkställa just den delen av historia som tradition.70 En annan del är då monumenten som är ting som är konstruerade av något slag och ofta förknippas till en så kallade rumslig autencitet (slagfält, döds-, offer-, och beslutsplatser). De är minnesmärken som gör anspråk på att vara betydelsebärande platser.71 Stefan Bohman väljer att definiera kulturarv i sin bok
Historia, museer och nationalism (1997) som ”Symbolvärdet och gemensamma värderingar som
anses bygga upp identiteten definieras ofta som kulturarv.”72
Precis som ett kulturarv är någonting fysiskt som ett museum eller ett monument ser vi exempel på även i vår skolas läroplan från 1994 att ett kulturarv även kan vara teman som värden, traditioner, språk men också vissa kunskaper.73 Att ett kulturarv kan vara värden är någonting som
populärkulturen också tar fasta på i former av myter eller koder som ska avläsas. Ett kulturarv skapas alltid av oss efterlevande och det är alltså vi som bestämmer vilken historia det är som är viktig att göra ett kulturarv av. Genom detta kan vi alltså se på hur och vilka värden vi i nutiden anses vara viktiga för oss.
Kulturarv som makt och politiska handlingar är även det en viktig utgångspunkt för denna uppsats. Att visa upp någonting som kulturarv eller som kanon handlar om att välja. Vad ska finnas med? På vilka grunder? Vem ska utse kulturarvet och kanon? Dessa frågor tas upp och diskuteras av 17 forskare i boken Kanon och kulturarv – Historia och samtidig i Danmark och Sverige (2008) med Lars-Eric Jönsson, Anna Walette och Jes Wienberg som redaktörer.
Stefan Bohman skriver i sin artikel ”Musik som kulturarv och kanon” att musik är ett bortglömt kulturarv. Det som blir viktigt för min uppsats är utgångspunkten att musiken kan ha en symbolisk utgångspunkt och anses vara ett kulturarv. Jag fokuserar inte på den estetiska och praktiska roll som musiken kan tänkas inneha men Bohmans utgångspunkt hjälper mig att sätta uppsatsen i ett vidare sammanhang och visa på vikten av symboliska kulturarv. Bohman visar hur musiken kan fungera som identitetsmarkör såsom nationell eller för en specifik generation.74 Bohman visar hur man genom se och analysera det kulturarv som reproduceras kan finna samtidens idéer kring vad som är viktigt (meningsbärande). Kulturarv blir ett sätt att förhålla sig till det förflutna och varje tid
69 Aronsson 2004:144.
70 Aronsson 2004:76. 71 Aronsson 2004: 193-194. 72 Bohman 1997:18.
förhåller sig till det förflutna på olika sätt då man premierar olika ting till olika syften. En av mina utgångspunkter är att kulturarv inte bara är materiella ting. Precis som Bohman skriver att kulturarv kan vara så mycket mer än hus, kläder kan det även vara immateriella ting som berättelser, musik och traditioner.75 Att se på hur man använder kulturarv genom nostalgi blir därför intressant till min frågeställning därför det är här vi kan se romantiska bilder av ett fiktivt förflutet som är laddat med stereotyper som till exempel genus.
Myt/Myter
Myter används i populärkulturen och syftar till att visa på hur alla kulturer har grundläggande och återkommande så kallade språkliga mönster – berättelser – som styrs av vissa omedvetna och ibland underliggande regler som man kan utröna i kulturens texter. Här handlar det om att upptäcka dessa regler eller myter.76 I vårt språk finns det alltså två nivåer, dels en så kallad språklig/denotativ nivå/betydelse (tecknet/ordet står för vad som faktiskt står exempel en man med en bukett rosor) och en mytologisk/konnotativ nivå/betydelse (symbolik där rosorna står för passion). I grund och botten talas det återigen om mening och att vissa saker ska tas för naturliga och självklara.77
Aronsson använder sig av en definition av myt som det som gör vår verklighet sann eller äkta. Det handlar om berättelser som vid första anblicken egentligen inte handlar om historia (förhållandet mellan det förflutna och framtiden) utan som är kamouflerade som verklighetsbeskrivningar och som därmed sker omedvetet.78
När det gäller historia och identitet menar Thomas Hylland Eriksen att det är myten som
kombinerar det förflutna med den kollektiva identiteten. Identiteten skapas genom det kollektiva minnet när det kommer till uttryck i nationella myter.79 Wallette utgår från myten och menar att ”Myter om den egna gruppens positiva egenskaper reflekterar känslor som väcks i kollektiva minnen.”80 ”I behovet av någonting oföränderligt i en föränderlig värld ligger saknaden av en tydlig identitet.”81 ”Man anser att tydliga identiteter saknas och förfasar sig över att kulturell samhörighet och ett gemensamt värdesystem är på väg att försvinna.”82
Precis som Wallette utgår från att den historiska bilden är en konstruktion av oss i nutiden som i det lägre loppet kan påverka våra tolkningar av politiska och moraliska frågeställningar kan denna bilden av det förflutna just ändras83 är även min utgångspunkt. Vi använder det förflutna i vissa syften och belyser vissa aspekter för ett visst syfte. Därför blir det återigen viktigt att se på vad för kulturarv, för kollektiv och kulturella identiteter är det som den populära tv-serien True Blood ger upphov till?
Identitet och historia sammankopplas på det sätt att identitet handlar om samhörighet och det kollektiva medvetandet och hur man kommunicerar detta medvetande och blir den kulturella identiteten, samma värderingar som skapar gemenskap och samhörighet, att höra hemma
någonstans. Värderingarna kan kopplas ihop med erfarenheter som finns i ett kulturellt arv och ett kulturellt minne. Vårt kulturarv ska därmed bevaras och förvaltas och precis som Eriksen menar Walette att detta görs i myterna, här finns sammankopplingen mellan identitet och historia. Myten hjälper oss att legitimera sociala strukturer och syns i våra traditioner.84
En myt används i denna uppsats som någonting vi tar som naturligt självklara om det så handlar om att legitimera en maktordning eller få oss i viss stämning eller tro/anta någonting i nutiden som alla håller med om. Genom att titta och hitta dessa myter (genom olika typer av analyser) i
populärkulturen finner vi hur vissa värderingar, attityder och föreställningar lyser i samtiden medan andra trycks ner. Myterna blir som ett kulturarv att leta efter i populärkulturens filter.
Kulturarv i populärkulturen, audiovisuellt historiebruk
Ulf Zander skriver om det komplicerade förhållandet mellan historia och film i sin artikel i boken
Historien är nu (2004) tillsammans med Klas-Göran Karlsson. Zander redogör för hur Rädda menige Ryan använder de nerskalade färgtonerna och de skakiga handkamerorna för att med
realismen i fokus visa oss hur det faktiskt gick till under andra världskrigets invasion av Normandie och landsättningen av Omaha Beach 1944. Faran är att denna dokumentära gestaltning av en
populärkulturell film är att filmversionen är den som blir den ”riktiga”. En fördel med historisk film kan dock vara att ”glömd” historia får komma upp i nutidens ljus och på så sätt blir inte det
kollektiva minnet likriktat. Akademiska debatter har även uppkommit som ett led i att historia blivit visuell och visas för ”massan”.85
”How can we ever know and accurately represent the past?” är det första man får ta del av i boken
Retrovisions – Reinventing the past in film and fiction (2001) av författarna Deborah Cartmell, I.Q
Hunter och Imelda Whelehan. Antagligen är det så att vi inte kommer att kunna göra detta. Å andra
sidan är det inte heller det som är syftet när filmer och populärkulturen visar upp det förflutna. Författarna visar oss på olika sätt hur viktigt det är att ha kunskap kring det kontrakt (kollektiva och kulturella minnet i form av myter och kulturarv) som skrivs när historia förmedlas som
populärkultur. Kontraktet gäller alltid i förhållande till de värden som vi har i vår samtid. Som exempel finns filmen Shakespeare in love där man, på grund av avsaknaden av historiskt material kring Shakespeare kunde göra en mer trovärdig (autentisk) bild av honom då hans kulturarv består av egentligen få kollektiva och kulturella minnen av honom som historisk person.86 Trots filmens tydliga anakronismer vill regissören påvisa att Shakespeare var en riktig människa av kött och blod och att han, ännu viktigare, en heterosexuell man så använder man filmens alla medel för att visa heterosexuella normen i samtiden genom att på olika sätt syfta till Shakespeares statur och heterosexualitet.87 Som avslutning till sitt inledningskapitel skrivet författarna om de kapitel som presenteras i boken: ”In essence, that is what all the films included in Retrovisions are:
re-fashioning or makeovers of history. ”88
I Sverige finns Cecilia Trenter och hennes artikeln ”Clioporr” publicerad i boken Det förflutna på
film och vice versa – om medierande historiebruk (2004) av Pelle Snickars och Cecilia Trenter som
fokuserar på historiebruket i hårdporr för heterosexuella män. Hon fokuserar på epoker och ser i samtidens ljus vilka tankar och värden (vilket kulturarv) som vi får av en viss epok. I sin artikel presenterar hon just hur enskilda epoker associeras med erotik och då framförallt rokokon och antiken. Filmerna använder sig av kulturarvsmiljöer från olika tider för att skapa vissa
känslor/stämningar. Från den medeltida kulturarvsmiljön använder man till exempel medeltida slott och möbler som visar fantasier kring adel. Vikingarna finns med, men då enbart i ett kulturarv som kopplas samman med sexuell frigjordhet och sexuell utsvävning.89 Trenters artikel kan jämföras med de värden en epok utgör i vårt kollektiva minne. Eva Queckfeldt skriver i sin artikel ”Om kiosklitteratur med historiskt motiv” publicerad i boken Makten över minnet (2000) med Peter Aronsson som redaktör att hon ämnar förklara varför en författare väljer att placera en berättelse i en viss tid och vilken förfluten tid det är då man som läser inte märker av detta på möbler, kläder, språk och historiskt förlopp. Hon svarar med att det i de historiska romanerna fokuserar på
berättelsen och framförallt berättelsen kring kärleken och hur dessa huvudpersoner är föregångare till den moderna människan. Det som ökar synen på dåtiden i romanerna är det givna
könsrollsmönstret. Kvinnorna i romanerna är självständiga tills dess att hjälten återkommer då de förvandlas till undergivna varelser. Om själva önskan att bli självständig ska betyda något (som är
ett den moderna människans mål) måste man placera in karaktärerna i en historisk ram där detta existerar. 90
Trenter skriver vidare i samma artikel som presenterades ovan att historien används i porrfilmer för att belysa tabun. I den förflutna tiden är minsann inte dagens synder några synder. Den framställer också generella värden som att vi är alla olika men vårt behov av sex är det som förenar oss.91 Huruvida dessa sexuella tabun fanns under den historiska tid som visas som trovärdig och autentisk är inte syftet med porrfilmerna och på detta sätt kan man tycka att filmerna ”missbrukar” historien men syftet med filmerna är inte att visa på historiska korrekta tabun. I porrfilmen ”Constance” ser Trenter att historiebruket sker bland annat av kostymer.92 Författaren menar från att det historiska kulturarvet används för att skapa en känsla av trovärdighet i form av olika stämningar och visuella bilder av en förfluten tid. Detta sker sedan i ett sammanhang med publiken som tolkar dessa kulturarvsmiljöer med vissa värden och stämningar, allting för att kunna skapa en kontext där vi känner igen oss. I sin avslutande del av artikeln tar Trenter upp det faktum att vad vi egentligen anser om en förfluten tid, i det här fallet vissa epokers erotiska laddning, finns i ett tidigare skapat kulturarv som populärkulturen tar till sig och använder i sitt alldeles egna syfte.93
Ett annat sätt att se kulturarvet i populärkulturen är att använda kulturarven som monument, fast i film. Cecilia Trenter utgår från Nietzsche och hans idéer om hur ”/.../ samtidens nationella
kraftmätningar i historiens storvulna minnen för ett monumentalt historiebruk.” när hon skriver sin tidningsartikel ”Kvinnor är kropp – män är stordåd” publicerad i Aftonbladet 11 november 2007. Detta historiebruk visar sig i den starka kvinnan som står bakom de uppoffrande och segrande männen. Kvinnan var den som stod för Nationen med stort N och männen var de som stred i Nationens namn. Trenter menar att detta historiebruk går att utröna även i dagens bruk av historia och jämför historiska filmer där kvinnor står i rampljuset mot de filmer där männen har
huvudrollen. Trenter menar att i filmer där kvinnorna får stå i fokus (Elizabeth och Elisabeth: The
Golden Age av Kapur och Coppolas Marie Antoinette) är deras politiska status och bragder inte
berättelsens själva drivkraft utan dessa finns med som poänger. Själva berättelsen i filmerna fokuseras kring privatlivet, närmare bestämt sexualiteten och deras heder. I Elizabeth är det fokus på att drottningen avsäger sig sin ”kvinnlighet” för att kunna styra England. Det centrala i filmerna om Englands tidigare drottning är vem hon ska gifta sig med, hurdan mor hon kommer vara, oro över oskulden och så vidare. En kvinna kan alltså inte både ha sex och makt, antingen blir hon just
90 Queckfeldt i Aronsson 2000:96-105. 91 Trenter 2004:108.
en jungfrudrottning eller så dör hon som kvinna. ”Storfilmer som gestaltar manliga aktörer skildras och recenseras som historiska dramer med avtryck i nuet och därför angelägna att återge. Storfilmer som skildrar kvinnliga aktörer skildras och recenseras som överhistoriska symboler för kvinnlighet, sexualitet och heder och därför betydelsefulla att reflektera över i termer av just symboler.”94
Kollektiva identiteter
Hur vi minns en viss händelse, vissa personer eller ting visar på samhörighet mellan personer och grupper. Minnen hjälper oss att skapa identitet med andra såväl som hos en familj, en grupp vänner eller som det fokuseras på här kulturella minnen som delas av ett större kollektiv. Vår identitet visar att vi är en del av kulturen och nationen. Vårt kollektiva medvetande ger oss vår kulturella identitet (gemensamma värderingar och tankemönster). Ann Wallette skriver bland annat i sin artikel
”Historiker och hedningar” att värderingar hör ihop med gemensamma erfarenheter i det kollektiva minnet och ett kulturellt arv. Minnet samlar ihop sociala värden och vårt individuella minne tillhör kollektivets myter.95
I boken Minne och myt – konsten att skapa det förflutna (2004) med Åsa Berggren, Stefan Arvidsson och Ann-Mari Hållans som redaktörer, samlas en rad artiklar från forskare från olika discipliner som fokuserar på minne- och mytskapande. Sven Strömqvist visar i sin artikel ”Olika språk – olika berättelser?” att man bör se till en berättelses språkliga innehåll och inte bara dess form när kollektiva minnen skapas. Olika språk har olika lexikala och grammatiska skillnader och detta kan då få konsekvenser för hur ett kollektivt minne som utgår från en gemensam berättelse skapas.96
Karin Sjögren tar i sitt kapitel ”Landskap och plats mellan minne och myt” ur samma bok upp hur fysiska platser hjälper oss att minnas vår historia och kulturella föreställningar och känslor. Hon menar att minnen som är socialt och kulturellt skapade ingår i vår uppbyggnad och bevarandet av myter och andra ideologier. Generationer av människor kan förenas i platser därför att de relaterar till samma gestaltningar.97 Som exempel visar Sjögren på hur minnesskapandet redan tog fart bara
några få veckor efter terrorattackerna på World Trade Center i New York 11 september 2001.98 Vidare problematiserar Sjögren just minnesskapandet. Vems historia som görs till
minnesutställningar hör ihop med förhållandet mellan minne och historia. Om vi tänker oss att det
94 Trenter 2007:5 i 7 november i Aftonbladet ”Männen står för handling och kvinnor för står för dygden” samt Föreläsning 8/10 – 2010 ”Populärkulturens monument – historiska draman på film” Cecilia Trenter Linnéuniversitetet Växjö.
95 Walette i Aronsson 2000:70. 96 Strömqvist i Berggren (2004):22.
förflutna är lika verkligt som nutiden och att de ständigt samspelar med varandra blir våra
minnesplatser oerhört viktiga då vi i nuet hämtar kraft från det förflutna.99 Peter Aronsson menar även han i sin bok Makten över minnet (2000) att vårt historiska minne är kopplat till ”/.../konkreta uppfattningar som människor har om det förflutna. Detta minne är individers och sociala gruppers urval och internationalisering av historiekulturen. Historiekulturen är ett samlande begrepp för betydelsebärande artefakter och berättelser som det historiska minnet har att arbeta med och välja från.”100
Kollektiva bilder av det förflutna
Jan Thavenius tar upp i sin bok Liv och historia – Om människan i historien och historien i
människan (1983) kopplingen mellan dåtiden och nuet. Människan är skapad av historien såväl som
hon även skapar historien och på så sätt bör en historiker undersöka den förflutna tiden för att se vad de säger om nuet men även kunna (här läggs vikten på i min uppsats) granska nuet för att se vad i det förflutna som idag är av värde till oss.101 På detta sätt är vi alltså medvetna om vår historia och kan förhålla oss till den genom att se tillbaka och använda detta förflutna för att koppla samman det med framtiden.102 Han skriver ”Vi lever här och nu, men våra liv är riktade mot framtiden och måste förklaras med sina förutsättningar i det förflutna. Det hindrar inte att många liv levs i nuet utan särskilt medvetna tankar på det som varit eller ska komma.”103 Livet bör levas med sikte mot framtiden men om vi vill förstå och förklara nuet måste vi, för att citera Thavenius ”/.../ ställa frågor om liv som redan levts och som skapat den värld vi lever i.”104
Begreppet föreställd gemenskap och vidare till kollektiva identiteter kan dra sig till att bli synonymt till nationell identitet och längre på vägen till nationalism. Ett sätt att skapa ett oss, en nation, var att man fyllde dessa föränderliga identiteter med nytt innehåll.105 Men detta bör inte missförstås med min uppsats. Jag är inte ute efter att finna nationella identiteter utan min utgångspunkt är de kollektiva. Människan kan ha flera kollektiva identiteter utifrån kategorier som kön, ålder, klass, religiösa övertygelser och så vidare. Ett kollektiv måste dock alltid handskas med sina minnen på olika sätt i sitt föränderliga identitetsskapande.106
99 Sjögren i Berggren, Arvidsson och Hållans 2004190. 100 Aronsson 2000:19. 101 Thavenius 1983:9. 102 Thavenius 1983:12. 103 Thavenius 1983:17. 104 Thavenius 1983:18. 105 Wallette 2004:23-24.
I sin avhandling Sagans svenskar – Synen på vikingatiden och de isländska sagorna under 300 år (2004) fördjupar sig Anna Wallette om föreställda gemenskaper, kulturell och kollektiv identitet. Hon diskuterar minnesarbete och menar att minnet är till hjälp när vi skapar identiteter. Minnet utgår från rekonstruktioner och ett kollektivt minne använder sig av sociala värden från en viss grupp. Precis som att vi väljer ut vissa delar av historien och lyser lite starkare på är även minnet selektivt107 och där vissa händelser och personer skapar mening blir därmed viktiga. Walette kopplar ihop minnet med att försöka se vad det är i vikingatiden som var viktigt för eftervärlden att komma ihåg.108 Identiten bygger på gemensamma värderingar och attityder som påverkar vårt beteende och vårt tänkande och utgår från historien. För att känna trygghet i gruppen, känna meningsfull samhörighet krävs det ett gemensamt förflutet. Den meningsfulla samhörigheten får man genom den historiska erfarenheten, kulturella och kollektiva identiteten som tar sin
utgångspunkt i händelser, personer och epoker som blivit symboler för historien som man kan knyta an till. Wallette utgår här från de isländska sagorna för att se hur ett identitetskapade har gått till (Norden, svenskheten och vikingarna). Hon fokuserar på identitetsskapandet och utgår från att dessa just skapas och därmed förändras - dynamiska. 109 I avhandlingen koncentrerar sig Walette på att göra en historisk överblick (ca 1660 – 1960) med sju historiska verk som källmaterial för att just se hur en kollektiv identitet, i det här fallet svenskhet och vikingar, sett ut historiskt sätt. Vilka värden är det som premieras i vilka tider?
I avhandlingen presenteras att det som varit goda ting som hört ihop med svenskhet härstammar från vikingatiden. Det handlar om den långa traditionen av frihet, jämlikt samhälle, oböjlig respekt för lagen och det faktum att stolta och starka kvinnor var någonting som premierades i
vikingasamhället. Vidare skriver Wallette att för att kunna ha kvar denna goda identifikation med vikingarna behöver man måla över det minne som behandlar de mindre goda aspekterna såsom blodshämnd, trälar och barbariska krigståg. Författaren visar hur dessa isländska sagor även varit, som hon själv skriver ”/.../ideologisk kamp om det förflutna/.../.”110 Avhandlingen visar hur användandet av vikingar utifrån de isländska sagorna har hjälpt till att forma den nationella identiteten utifrån rådande tanketraditioner i samhället. Vikingarna var till en början ett starkt krigande folk som avlade starka barn med kraftfulla partners. Under 1700talet var synen lite annorlunda. Vikingarna ansågs fortfarande vara nobla hedningar och beskyddare men dessa
107 Går att jämföra med Johannisons nostalgiska historiebruk. 108 Wallette 2004:20-21.
vikingar hade nu också utvecklats till att vara giriga sjörövare som var fulla av maktgirighet.111 När nationalismens tanketraditioner kring folksjälen på 1800-talet började surra tog synen på vikingarna en annan väg. Vikingarna fick en större plats i kulturskapandet och var nu modig, stod för frihet, gästfrihet och medbestämmande. Tanketraditionerna under denna tid stod för att man försökte hitta skillnaderna mellan folk istället för som tidigare, finna likheter i förhållande till religionen.112 Senare kom framstegstanken och civilisation och man betonade nu vikingarnas trälar och oprovocerade våld med att de inte visste bättre.113
Med ovanstående bakgrund och forskningsläge menar jag att syftet med min uppsats om kulturarv i tv-serien True Blood är någonting som bidrar till ny kunskap på området samtidigt som det är ett ämne som behöver belysas på akademisk nivå. Att använda vampyren som tolkningsmall som skapas i en historisk tid och som är full av symboler att tolka hoppas jag också har framkommit.
Perspektiv och teorier
Här kommer jag presentera det teoretiska ramverk som uppsatsen bygger på. Eftersom ämnet är relativt nytt i det vetenskapliga studiet finns det perspektiv presenterade redan avsnittet ovan i tidigare forskning som presenteras.
Genusteori
Som teoretiskt ramverk är genus i centrum och det är också på detta sätt jag undersöker mitt material och förklarar hur jag tolkar och förstår mitt material.
Genus är en vetenskaplig teori för hur vi ska förklara den historiska utvecklingen. Med begreppet genus vill man ta fasta på hur ”kön” skapas socialt och historiskt, hur manlighet respektive
mellan könen.116 Genus används som teori för att visa oss att det inte finns någonting naturligt i vad som anses vara manligt/kvinnligt i vår kultur såväl som i andra kulturer. Begreppet visar oss också hur könsskillnader faktiskt skapas och hur de utmärker och uttrycks i relationer, lagar och texter. Hur genus visar sig skiftar också mellan tid och kulturer.117
En utgångspunkt är alltså att genus är någonting som skapas av oss, som är socialt konstruerat. Då genus är någonting som konstrueras passar det bra ihop som ramverk då detta kan kopplas ihop med historiebruket som även det är konstruerat av nutiden. För att fördjupa min teori har jag valt Judith Butlers teori som kopplar samman genus och sexualitet på ett djupare plan. Till det kopplas detta samman med Gayle S Rubins syn på sexualitet som också det socialt konstruerat.
Judith Butler och att göra genus
När Judith Butler kom ut med sin bok Gender Trouble 1990 var det som om en sten slog ned i akademivärlden. Butler har blivit en av de mest uppmärksammade och inflytelserika könsteoretiker. Det Butler vill med sin bok är att ta tag i de rådande föreställningarna som vi har kring kön och därmed även maskulinitet och femininet. Butler går lite längre i sina tankar då hon även fokuserar på sexualiteten samt att även på begreppet kön, och inte bara genus, som någonting som konstrueras och som någonting som behövs för att fenomenet genus ska kunna existera. Våra för oss naturliga föreställningar kring sexualitet och kön är ett resultat av sanningar som styrker sin behörighet, sin existens i olika maktpolitiska system.118 Tankarna om att det naturligt sett funnits två kön: manliga och kvinnliga och i det längre loppet därmed lagts kulturella föreställningar kring det manliga och även det kvinnliga har funnits länge. Men drar man dessa tankar längre handlar det även om att de naturliga könen är försedda med ett heterosexuellt begär som gör att dessa olika kön dras till varandra.119 Butler utgår från ett genealogiskt perspektiv att kön, genus och sexualitet inte är någonting som går att härstamma från naturen, eller naturliga sanningar, eller från något
naturtillstånd. Butler använder sig av Foucault som även han menar att det som vi idag kallas för sexualitet och de värderingar vi lägger i begreppet är historiskt format. En sann sexualitet existerar inte. Idag betraktas dock en typ av sexualitet som norm som naturlig och det är
heterosexualiteten. 120
Gender ought not to be constructed as a stable identity or locus of agency from which various acts follow; rather gender is an identity tenuously constituted in time, instituted in an exterior space through a stylized repetiton of acts. The effect of gender is produced through the stylization of the body and, hence must be understood as the mundance way in which
116 Tosh 2000:239.
117 Gothlin 1999:4,7.
bodily gestures, movements, and styles of various kinds constitute the illusion of an abiding gendered self.121
Vad som hos oss anses som naturligt skapas genom vårt språk och/eller symboler om man så vill. Förr skedde sociala revolutioner genom kamp ute på gatan men nu har dessa revolutioner förflyttats in till språkets sfär. Förutom vårt språk i form av tal menar Butler att även våra kroppar är med i talhandlingen kring vad som är naturligt. Det Butler vill är att utmana föreställningarna som vi har om att vi har en binär (tvåfaldig) könsidentitet och då i förlängningen en naturlig heterosexualitet. Detta menar hon kan göras genom att finna de sanningsskapande ställen där subjektet (vi) kan hitta dessa maktskapande/meningsskapanden inom vår kultur som skapar dessa tankar som naturligt givna.122 Genus skapas alltså hela tiden genom perfomativitet, alltså hela tiden av upprepande handlingar som över lång tid upprepas och iscensätts på olika sätt. Sociala kategorier såsom etnicitet, sexualitet, genus och så vidare är någonting som därmed är historiskt föränderligt och konstrueras, det skapas. Dessa performativa handlingar är därmed synliga i kulturen. Ett klassiskt exempel är vigselakten då prästen säger ”härmed förklarar jag er man och hustru” som en sådan handling där genus skapas.123 Vidare menar Butler att man gör diverse parodier på genus
(exempelvis en dragshowartist) visar man bara återigen på implicita och imitativa strukturer.124
Butler skriver:
Om kroppen inte är ett >>vara<< utan en växlande gräns, en yta vars genomtränglighet är politisk reglerad, en betecknande praktik inom ett kulturellt område kännetecknat av genushierarki och tvingande heterosexualitet – vilket språk kan vi då använda för att förstå genus? /_ _ _/ Tänk /.../ på genus om en fysisk stil, så att säga ett >>agerande<<
som är både intentionellt och performativt, där >>performativ<< syftar på en dramatisk och tillfällig meningskonstruktion.125
Genus (och kön i Butlers fall) är någonting som görs, skapas av oss. Ett känt begrepp av Butler är den heterosexuella matrisen och kopplas samman med tidigare resonemang. Butler menar att den heteronormativa definitionen av könen såsom feminin=kvinnlig=kvinna och maskulin=manlig=man bör ifrågasättas. Hennes matris gör precis detta. Vår kultur skapar kroppar genom den
heterosexuella normen som kräver att det finns två tydliga genusordningar manligt/maskulint och kvinnligt/feminint. Denna heteronormativitet finns i institutioner, strukturer, relationer och handlingar. Denna heterosexualitet gör sig även gällande i mansmyten som tar avstånd från den feminina och homosexuella.126
121 Butler 1990:179.
122 Butler 1990:18.
123 Rosenberg 2005: 14-15, Butler 2007:219. 124 Rosenberg 2005:16.
