Bilden är från den analoga tidsåldern, tagen med en Canon EOS-1v och fi lmen Fujichrome MS 100/1000.
Världens
farligaste
Kanske tror du att hajen här snart ska tugga i sig fotografens kamera, men bilden är faktiskt tagen efter att hajen har spottat ut kameran.
Fotografen Amos Nachom låg och fl öt i havet utan- för Gansbaai i Sydafrika med överkroppen ovanför vattenytan.
I vattnet låg massor av bete som skulle locka till sig hajar. En assistent drog långsamt ett bete över ytan i rikt- ning mot Amos kamera, så att hajen skulle hamna framför linsen.
Plötsligt kom en haj i full fart mot betet med öppet gap. Den missade precis men stängde då sina starka käftar runt det som träffade munnen i stället –Amos undervattenshus. En dykinstruktör försökte dra upp Amos ur vattnet, men han höll fast kame- ran i hajens mun och ville åt andra hållet för att rädda den. Instruktören släppte Amos, och då släppte också hajen sitt grepp om kameran.
”Med min sista rest av energi tryckte jag några gånger på utlösarknappen.
Den första bilden (till vänster) blev den bästa”, säger han.
Det är inte första gången Amos Nachom har svävat i livsfara. Han var nära att sluta som föda en gång när han skulle fotografera en isbjörn i vattnet. Han hade läst att de inte dök längre ner än tio meter, så han lade sig under en björn på det dju- pet och riggade kameran. När han var klar och tittade genom sökaren upptogs hela sökarbilden av en tass.
Isbjörnen hade dykt ner efter honom.
Han snabbade sig att dyka och kom djupare och djupare ner, men först på nästan 30 meters djup gav björ- nen upp den tryckande jakten.
FOTOGRAF: Amos Nachom PLATS: Gansbaai, Sydafrika
I munnen på en haj
SKRIBENT // BERNT KASTBERG
1/160 SEKUND | F11 | ISO 400 | 15 MM
AMOS RÅD TILL ANDRA: ”Det säkraste när man vill plåta farliga hajar är att göra det i en hajbur, så att hajen inte når dig. Vill du utanför buren måste du lära känna motivet väl så att du kan farosignalerna.
Ställ massor av frågor till de lokala guiderna som känner till vattnen.”
Vissa fotografer är nära att bli uppätna, skjutna eller ihjälgasade, medan andra bränns av blixten i jakten på den perfekta bilden.
Här är nio fotoäventyr som slutade illa.
BERÄTTELSEN BAKOM:
1/200 SEKUND| F2.8 | ISO 800 | 300 MM
Fotografen Peri Pognante var med den franska specialstyrkan på jakt efter krypskyttar i den tidi-
gare franska kolonin Kongo utan andra vapen än sin kamera. Han är själv utbildad soldat och vet hur man beter sig ute i fält.
”Jag använder gerilla- taktik för att komma
åt att ta mina bilder och för att inte gå i vägen för soldaterna. Ibland är det bara lokalbefolkningen som dödar något enstaka djur för matens skull, och de är aldrig tungt beväpnade. Den här bilden kommer dock från ett uppdrag där elfen- bensskyttar var målet. Elfenben är en mångmiljonaffär, så de har råd med stora vapen och är inte heller rädda för att använda dem. Det är oerhört farligt, och jag har blivit beskjuten många gånger, dock utan att bli träffad. Detta uppdrag slutade väl med tillfångatagandet av tre krypskyttar, utan några egna förluster.”
Den värsta upplevelsen tog han dock inga bilder av, då han annars skulle ha blivit skjuten. Han bodde i byn Bayanga i en nationalpark i Centralafrikanska republiken. En tungt beväpnad milis dök upp och fällde 26 elefanter. Därefter började de trakassera lokalbefolkningen och krävde pengar och mat. De gick på droger och var utom behärskning. Remi lade sig i och försökte snacka ner dem.
Några av krypskyttarna var bara runt 16 år gamla. Särskilt en var väldigt hetsig och blev plötsligt våldsam.
”Jag gav honom en lusing, och omedel- bart kände jag en värmebölja av svett genom min kropp, men jag var övertygad om att han inte skulle skjuta mig. Jag höll min position, och i det ögonblicket för- stod han att jag inte var rädd för honom.”
Brunbjörnar kan vädra människor på fl era kilometers håll, och eftersom de är mycket skygga är de svåra att komma nära. Ibland kan de få för sig att gömma sig i en buske när man passerar precis förbi dem, men det tillhör ovanligheterna, menar fotografen Erik Mandre, som har fångat många björ- nar med sin kamera. Mandra använder ett enkelt gömsle, så att björnen inte kan se honom. En hög skorsten leder bort lukten av människa. En gång var det en väldigt aggressiv björn som började slåss med en annan björn några meter från platsen där Erik Mandre
stod i sin lilla låda.
”När den började bli aggressiv mot den andra pumpade adrena- linet, men jag var 100 procent kon- centrerad på att foto-
grafera och tänkte inga tänk-om-tankar”, minns han. Tyvärr ägde slagsmålet runt bakom buskar och träd utom räckvidd, så bilden visar bara björnen efter fajten.
Precis klockan 21:27 den 26 augusti 2012 glömmer Jo- nathan Mills aldrig. Ett oväder närmade
sig, och han beslöt att fotografera åskväd-
ret. Det gjorde han i trädgården med paraply, stativ och kamera. Blixtarna kom dock rätt nära.
”Jag tänkte att nu är det alldeles för nära”, minns han, men då var det för sent.
”Jag hörde ett avlägset knastrande ljud och var plötsligt omgiven av ett starkt, vitt, bländande sken. Strax därefter låg jag på marken; min hand kändes varm, min arm sprattlade och hjärtat bankade.
Det enda ljus jag kunde urskilja var den röda lampan på min kamera, som indi- kerade att en bild sparades i bufferten.
Jag reste mig upp en stund därpå, medan mina ögon vande sig vid mörkret. Jag hade klarat mig med ett litet brännmärke på höger hand. Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg den sista bilden på kortet,” berättar Jonathan om bilden här.
FOTOGRAF: Remi Pognante PLATS: Norra Kongo, Afrika
ERIKS RÅD TILL ANDRA: ”Bevara lug- net, då brunbjörnar inte ser människor som föda. Göm dig i ett gömsle, och lägg ut bete för att locka björnen till dig.
Var tålmodig, för det kan dröja länge innan djuren dyker upp. Den här bilden är tagen vid midnatt då det tack vare det nordliga läget fortfarande var ljust.”
JONATHANS RÅD TILL ANDRA: ”Leta upp en radiomast att fota vid. De står högt och ger en bra överblick över landskapet, och så är masten fylld med åskledare som skyddar även dig. Finns det inga master kan du fota från en bil i skydd av karossen. Använd ett synte- tiskt golfparaply, inte metall.”
REMIS RÅD TILL ANDRA: ”Lev nära tillsammans med soldaterna du vill fotografera, så att du lär dig allt om dem – deras vanor och temperament. Räkna inte med fyrstjärniga hotell. Du måste sova och äta i djungeln och följa dem i ur och skur. Det är krig, så lär dig första hjälpen, t.ex. att behandla skottsår.”
FOTOGRAF: Erik Mandre PLATS: Norra Karelen, Finland
FOTOGRAF: Jonathan Mills PLATS: Jerome, Idaho, USA
BERÄTTELSEN BAKOM:
BERÄTTELSEN BAKOM: BERÄTTELSEN BAKOM:
Fingret på avtryckaren
Arg bamse Träffad av blixten
1/100 SEKUND | F4.0 | ISO 125 | 35 MM
8 SEKUNDER | F5.0 | ISO 100 | 19 MM
Jag hörde ett avlägset knastrande ljud och var plötsligt omgiven av
ett starkt, vitt bländande sken ...
... jag var övertygad om att
han inte skulle skjuta ...
Varenda ven, nerv och sena i kroppen ville få iväg mig därifrån så fort det bara gick ...
Attacken skedde mycket snabbare än vad jag
hade räknat med ...
1/40 SEKUND | F6.3 | ISO 320 | 180 MM 1/500 SEKUND| F4.0 | ISO 400 | 500 MM
1/200 SEKUND | F2.8 | ISO 800 | 300 MM
Att fotografera de vilda djuren i Afrika är alltid en stor upplevelse, och som fotograf vill man gärna komma riktigt nära. Naturfotogra- fen och äventyraren Uri Golman var på uppdrag i Sydafrika och skulle fotogra- fera i närheten av Kruger National Park.
”Ett av mina mål var att ta fi na porträtt av djuren, men när jag fö-
reslog för guiden att jag ville komma
i ögonhöjd med lejonen fi ck jag ett klart nej.
Vi talade om saken en stund, och efter att jag hade övertygat ho- nom om min erfarenhet av vilda rovdjur fi ck jag lov. Vi körde ut i terrängen och hittade en lejonhona i buskagen. Först väntade vi en stund för att se vad som hände, och sedan gick vi långsamt ur bilen. Inne i gräset låg en liten lejonunge som vi inte hade sett, och plötsligt vände situationen. Lejoninnan vände sig mot oss, och morrande började hon vagga svansen snabbt från sida till sida. Min puls dundrade iväg, men jag satte mig ändå ner på huk, och genom objektivet tittade jag rakt in i hennes stir- rande ögon. Jag fi ck ett par bilder innan hon med ett språng for fram i en has- tighet som jag aldrig har upplevt förut.
Adrenalinet pumpade i mitt system, och jag kände hur det kittlade ända ut i fi ngerspetsarna. Lyckligtvis vek hon av och återvände morrande till sin position.
Att ta den här bilden var en blandning av olika känslor: å ena sidan lycka över att ha upplevt naturen och lejoninnan på så nära håll och å andra sidan ledsamhet över att samtidigt ha stressat djuret i en situation som lätt hade kunnat gå väldigt snett. Attacken skedde mycket snabbare än vad jag hade räknat med, och om hon verkligen hade fullföljt hade jag inte ens hunnit resa mig upp i stående höjd.”
För att komma nära vulkanen Bárðarbunga på Island när den fi ck ett utbrott fi ck Helga Kvam ta sig igenom registrering som i en krigszon.
Vulkanen spydde ut giftiga svavelgaser, så myndigheterna ville ha koll på vem som var på platsen. Checkpointen låg en och en halv timmes körning bort från själva utbrottet. Där fanns polis och fors- kare som kontrollerade var fotograferna kunde stå. Om vinden blåste åt fel håll skulle man dö av gaserna.
”Vi kunde se återskenet från utbrottet på
långt håll. Vädret slog om från blå himmel och hög sol till mulet med lila och orange moln. När vi kom fram var det väldigt svårt att fokusera på fo- tograferingen, för varenda ven, nerv och sena i kroppen ville få iväg mig därifrån så fort det bara gick. Jag fi ck hela tiden hålla koll på åt vilket håll vinden blåste och vara beredd att springa för livet ifall den plötsligt skulle vända.”
Anthony Frab- biele kröp tre meter upp
och in i en isgrotta. Stig- ningen var 60 grader, så han använde inte rep, bara spikskor och en isyxa som han höll i ena armen medan han tog bilden här ovan med sin fria arm. Som äventyrsfotograf
upplever han ofta att det är nära att gå galet, men oftast är det utrustningen det går ut över, som den gången då en bergs- get stångade hans stativ och kamera.
”En annan gång kilades ett rep fast tio meter ovanför oss när vi klättrade ner i en smal klyfta. Vi behövde repet, för an- nars skulle vi inte komma upp igen. Det var kväll, ljuset var på väg att försvinna, och ett åskväder närmade sig. Det kunde få vattnet under oss att stiga kraftigt, så det blev plötsligt bråttom. Jag fi ck krypa upp och hoppas att repet inte brast så att jag åkte ner i djupet. Kameran stopp- ade jag undan för att kunna koncentrera mig på att komma upp och rädda livhan- ken, så jag fi ck inga bilder med mig.”
FOTOGRAF: Uri Golman PLATS: Kruger, Sydafrika
URIS RÅD TILL ANDRA: ”Upplevelsen har gett mig en ny förståelse för hur snabbt en situation med vilda djur kan förändras och är för mig en påminnelse om att man måste se upp. Rekog- noscera omgivningarna en extra gång, och se till att ha en snabb bakdörr.”
HELGAS RÅD TILL ANDRA: ”Följ myn- digheternas anvisningar. Bli inte över- modig, då det kan kosta dig livet. Man kan också fl yga över för att få bättre bilder, men spänn fast din utrustning.
Jag såg en fotograf tappa ett objektiv genom fönstret, som landade i lava.”
ANTHONYS RÅD TILL ANDRA: ”Titta uppåt så att du inte slås medvetslös av lösa isblock ovanifrån. Säkra dig så gott det går mot alla kända faror, så att du är beredd på oväntade situationer. Om du är osäker bör du stoppa undan kameran och koncentrera dig på att rädda ditt liv.”
FOTOGRAF: Helga Kvam PLATS: Bárðarbunga, Island
FOTOGRAF: Anthony Frabbiele PLATS: Ouray, Colorado, USA BERÄTTELSEN BAKOM:
BERÄTTELSEN BAKOM: BERÄTTELSEN BAKOM:
I klorna på Afrika
Dödliga gaser Livet på en skör tråd
Kontentan är att jag inte hade en aning om var
bamsen befann sig ...
Vakterna var inte så vassa, så därför kunde jag smyga mig in.
1/640 SEKUND | F7.1 | ISO 100 | 420 MM
1/200 SEKUND | F4.5 | ISO 1 600 | 19 MM
Morten Hilmer hade hört att en isbjörn höll till i bygden.
”Kontentan är att jag inte hade en aning om var bamsen befann sig, förutom att jag hade sett den vid väderstationen.
Jag tänkte gå ner till vårt provianthus för att sitta där med min kamera. När jag var mitt emellan två hus, med omkring trettio meter till varje, dök isbjörnen upp runt ett hörn, och då åkte hjär-
tat upp i halsgropen, vill jag lova. Jag knä- böjde och tog ett par snabba bilder, varefter jag mycket långsamt och med lugna rörelser drog mig tillbaka. Om björnen hade valt att springa efter mig hade utfallet av situationen nog blivit litet annorlunda.”
En populär trend bland unga fotografer är att klättra upp i lokalområdets högsta bygg- nad och ta en selfi e. En av de högsta byggnaderna i Belgrad drog till sig Marko Smiljanics intresse.
”Vakterna var inte så vassa, så därför kunde jag smyga mig in. Byggnaden var verkligen förfallen, med
stora hål i golvet, så man riskerade att falla genom våningarna. Det som nästan tog livet av mig var blåsten. Jag lyckades komma upp på taket och höll på att ta panoramabilder vid kanten när en hård vindpust nästan slog kameran ur handen på mig. Och det var ändå nästan vind- stilla. Om det hade blåst bara lite mer hade jag inte stått här i dag.”
FOTOGRAF: Morten Hilmer PLATS: Danmarkshavn, Grønland
FOTOGRAF: Marko Smiljanic PLATS: Belgrad, Serbien
BERÄTTELSEN BAKOM: BERÄTTELSEN BAKOM:
Överraskande isbjörn Dödliga vindar
MORTENS RÅD TILL ANDRA: ”Stoppa aldrig undan kameran i någon väska, för ett tu tre behöver du den. Här var kameran redo, men jag borde ha använt stativ för att få en helt skarp bild.”
MARKOS RÅD TILL ANDRA: ”Se dig för om du vill leva länge. Då kan du ta fl er bilder. Det fi nns helt säkert en bra anledning till att myndigheterna stänger av bygggnader. Respektera det.”
