Justitieutskottets betänkande 1981/82: 2
om förbud mot alkoholförtäring på allmän plats
Motion
I motion 1980/81: 1913 av Rune Gustavsson m. fl. ( l') hcmstiills. si1vitt nu iir i fråga, att riksdagen hos regeringen hegiir förslag till lagstiftning om förbud mot alkoholfi.irtiiring pi1 allmiin plats (yrkande I).
Motionärerna. som hiinvisar till vad som anförts i iimnl't i motion 1980181: 1912. framh:'1ller att samhiillet hör skiirpa sin attityd mot alkohol- förtäring
pa
allmiin plats. Enligt mntioniirernas mening skulle det \'ara av stort normbildande \'iirde om det blev förbjudet att dricka alkohol p;I allmiin plats. I sammanhanget framhälls att den S\1!11 övertriidcr förbudet och i\döms straff ocksii skall fa liimplig vtml d{1 detta hehiivs.Gällande ordning m. m.
Inledning
Justitieutskottet behandlade under föreg;knde riksmöte tv~i motioner om skärpta <ltgiirder mot alkoholförtäring p{1 allmän plats. I utskottets betän- kande med anledning av dessa motioner liimnadcs en utförlig redogörelse för bl. a. ansvarsrcglerna p:'i omr{1dct (JuU 198!1!8l:6). Utskottet hiinvisar till redogörelsen i det betänkandet. Framstiillningen i det följande görs diirför rnera översiktlig.
i1ns1·arsreglcr 111. 111.
Genom lagstiftning ftr I l.J7(i avskaffades den i I 6 kap. 15 ~ brnttsbalken upptagna bi:stiim111~\sen om straff for fylleri ( prop. l 975!7fr 113. JuU 37. rskr 351 ). Samtidigt anto~s lagen ( 1976:511) om omhiindertagandc av berusade personer m. m. Enligt den lagen ftir polisman i vissa fall omhänderta den som p{1 allmän plats antriiffas berusad bl. a. a\' alkohnlhaltig:a drycker.
Bakgrunden till nu berörd lagstiftning. som triiddc i kraft den I januari 1977. var att det tidi!'1<lfe systemet med omhiindertagancli;: och bestraffning av akut berusade personer ans:lgs representera ett fiirleg<lt hctrnktclsesiitt: den akuta berusningen var att betrakta som ett sjukdon1stillst~111d. och ett omhändertagande borde ta ~ikte pii att bereda den berusude adekvat vi\rd och bdrnndling, I lagstiftning:siirendl't uttalades ocksii att straffbt•stiimmel- serna i sig inre v;1r ~ignade att mot\·erka alkoholmissbruk eller att hindra berusade per~pncr att upptriida på allmän plats,
l Riksdagen 1981/82. 7 som/. Nr 2
JuU 1981/82: 2
Riksdagl'n uttalade sig vid lag.ens antaµandl' för L'll mi"tlsiittninµ som innc:biir att omhiindcrtagandet av bcrw.adc pt'rson<:r skulle fiirhindas med akut\·{1rd och att v{1rdl'n skulk ges inom nyktnhctsvt1rdens eller sjuk\'{irdens ram utanför polisstationerna (.luU lY75!76:'!>7 s. 30).
I 16 kap. 1 <l ~ brottsbalken fi.irt:skri\'S strallansrnr fiir fiirargelseviickandc beteende. För detta brott kan den diimas som fi\r oljud p;\ allmiin plats eller eljest offentligen bl'tl'r sig. 11•·1 siitt som iir ii).!nat alt deka förargl'lsl' hos allmiinhl'tl'n. Straffl't iir biiter. f. n. högst 5110 kr. Pch fr. o. m. den 1 januari
19~2 högst I llUO kr. (se
srs
1'1~11: 1133 och 111~1:~5).Straffhcstiimmclscn om förargL'lse\ iickandl' beteende fil:k sin nu gällande lydelse i samband med l LJ76 i1rs lagstiftning riirande a\·skaffande av fylleristraffet. Hiirvid utt;dades att bestiimmelsen inte kunde ges dl'n innebörden att den offentliga berusnin).!en som sädan skulle anses falla under lagrummd. Detsamma giillde si1dana inslag i en berusad pers\ins betcemk som har oml'ddbart samband mL'd berusningen och som visserligen medför att hans tillstt111d kan konstateras a\· uto111st:1cndc men iindt1 inte tar sig ni·igra mer uppsel'nde\'iickandl' eller stiirande intryck t se Ju LI l lJ75/7h:37 s. 17).
Allmiin och lokal t:ml11i11g.1·s1adg11
I allmiinna orJningsstadgan ( 1'J56:17 l finns allmiinna ordningsföreskrifter rörande nyttjandet av allmiin plats och inhiimtandl't av polismyndighl'tens tillst;lnd till vissa aktivitetl'r p;1 s[1da11 plats. Vidare anges vad som enligt stadgan först:'.ls med allmiin plats, niimligen gata. torg. park oeh vissa andra platser.
N~\gra he.,tiimmelser 1,111 frirhud mnt fi1rtiiring av alkohol p:'i allmiin plats finns inte i aflmiinn:1 ordnin).!sstadgan. Fr;ig;111 om s;1Llant förbud beriirdes under förarbetena till lagstiftningl'n. men t'n reglering p~1 nmdidet ans[igs slutligl'n hi\ra ske i lllkala ordningsstadgor ( SOU l lJ44:4S. SOU 1454:37.
prnp. l 951i: 143 l.
Enligt 7 ~ alltniinna ordning~stadgan far i lokal ordningsstadga meddelas de ytterligare föreskrifter i avsl'ende pi1 den allmiinna ordningen som anses erforderliga för kommunen eller del chirav och som inte g:iiller förhiillanden.
om vilka annorledes iir hestiimt. Med stöd av dl'nna bestiimmelse kan i lokal ordningsstadga fiireskri\·as t. L'X. fiirbud mot alkoholförtiiring på allmiin plats.
Lokal ordningsstadga antas av kommunfullmiiktige. Fullmiiktiges beslut skall understiillas liinsstyrelsL'ns prlirning.
Den som bryter 1rn1t bestiimmelse i lokal ordningsstadga kan dömas till bötl'r. högst 500 kr.
Hösten 1979 fanns föreskrifter om förbud mot förtiiring av alkohol p;:\
allmiin plats i 32 lokala ordningsstadgor.
JuU 1981/82:2
3Tidigare riksdagsbchandling
I november förra iiret behandlade justitieutskottet. s<°1som inli:dningsvis sagts. tv{1 motioner 1J111 skiirpta iitgiirder mot alkoholfiirtiiring pi1 allmiin plats. En av motionerna upptn!! di:lvis samma yrkande oeh motivering som den motion som behandlas i fiirevaramk iiremk. ~1otilH1L'rna hade
remi~sbehandlats av utskottet.
I sitt av riksdagen godkiinda hetiinkande (JuLJ ll)Xll.'~I :b) avstyrkte utskottet bifall till yrkandet om fiirhud n111t alkolwlförtiiring p~i allmiin plats.
Utskottet anförde hiirvidlag att de bediimningar som legat till grund för avskaffandet av stratfansvaret for fylleri i1r I 1J7(1 alltjiimt iigde sin giltighet.
och de talade mot att man ilterigL'n skulle tillgripa generella stratlriittsliga 1m:del i kampen mot alkoholmissbruket. !\fot ett förbud mot alkoholförtii- ring pä allmiin plats talade. enligt rnd utskottet 'idare anförde. de lagtekniska svarighe\er s11111 föreligger niir det giiller att bestiimma omfatt- ningen av förbudet oeh s\'ärigheterna med att i praktiken uppriitthiilla förbudet. - En annan sak var. framhöll utskottet. att dd fri111 ordningssyn- punkt kan finnas starka skiil att ingripa mot alkoholförtiiring pt1 allmiin plats.
Utskottet pekade hiirvidlag pi1 att en siidan miijlighet ocksii finns genom strafthestämmclsen om frirargelsedckande betL'L'nde och )!enom miijlighe- ten för kommunerna att i lokala ordningsstadgor förbjuda alkoholfiirtiiring på allmiin plats.
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet en motion vari begiirs lagstiftning om förbud mot alkoholförtiiring pi1 allmiin plats.
Förtäring av alkohol p{1 allmiin plats iir inte i sig straffbar enligt brottsbalken eller annan lag. Sker fiirtiiringen under s;'1dana former att den iir ägna att väcka förargelse hns allmiinhL'IL'n. kan giirningen emellertid bestraffas som förargclseviickande beteende L'nligt I <i kap. I ti
*
brotts bal-.ken.
förbud mot alkoholförtiiring på allmiin plats kan föreskrivas i lokala ordningsstadgor. Ett st1dant förhud skall vara motiverat av hiinsyn till dL'n allmänna ordningen. Övertriidelse av förbudet iir straffbelagd enligt bcstiimmelser härom i allrniinna ordningsstadgan. Straffet iir biitL'r, hiigst 51l0 kr.
Genom lagstiftning itr 1976 avskaffades straffansvaret för fylleri. Till grund härför li\g bl. a. dL'n bL'dömningen att bestraffning av akut herusadL' personn representerade ett förlegat betraktelscsiitt: den akuta berusningen var att betrakta som ett sjukclomstillstiind. och ett omhiinckrtaganck borde ta sikte p{1 att bereda den berusade drd od1 behandling.
Utskottet behandlade i november förra :iret ett nllltionsyrkanck med samma innebörd som yrkandet i den nu aktuella mntioncn.
I sill av riksdagen godkiinda hetiinkande (JulJ J 9SlliS I :6) avstyrkte utskottet bifall till yrkandet om förhud mot alkoholfiirtiiring pit allmiin plats.
I liirYid anfiirde utskottet att de hedlimningar som lcgat till grund för a\'skaffandd a\' straffansvaret för fylleri alltjiimt iigdc sin giltighet. och de talade mot att man återigen skulle tillgripa generella straffriittsliga medel i kampen mot alkolrnlmissbruket. Utskottet anförde ,·idare alt mot ett förbud mot alkoholförti'iring p;i allmiin plats ncks[1 talade de lagtekniska sviirigheter som föreligger niir det gäller att besliimma omfattningen a\' förbudet och sv<trigheterna att i praktiken upprätth{1lla förbudet.
!'Jiir friigan om förbud mot alkoholförtiiring p<i allmiin plats nu återkom- mer \'i Il utskottet -- i linje med sitt sUllningstagande förra ;1ret - till en början framhälla att det i hiig grad iir tveksamt huruvida en kriminalisering av det slag som förordas i motionen iir en fri·rn alkoholpolitisk synpunkt lämplig
<"itgiird. I kampen mot alkoholmissbruket iir det enligt utskottets mening friimst vitrdinsatser nch andra i1tgiirder av social natur som behövs.
Enligt utskottets mening iir det inte fri111 ordningssynpunkt p<ikal lat med en generell straffriittslig reglering mot alkoholfortiiring pt1 allmiin plats.
Bcho\'el av att av ordningsskiil kunna ingripa mot st1dan alkoholförtiiring som sker p<"i allmiin plats torde. si1so111 utskol!ct fiirra i1ret uttalade.
tillgodoses genom giillande strafföestimmdsc om fiirargclseviickande bete- ende samt genom den möjlighet som kommunerna har att i lokala ordningsstadgor förbjuda alkolwlfrirtiiring pi1 allmiin plats.
Utskottet vidhiiller alltsft den hediimning utskottet gjnnk förra {1ret och avstyrker bifall till nwtionsyrkandet.
l.ltsk<lllct hemstiiller
att riksdagen avsl{1r motion 11JSO/SI: 1913 hiir behandlad del (yrkande I).
Stockholm den J november 1981
p;,
justitieutskottt'ts v:ignar UERTIL LIDGARDNlln·aralllfr: Bertil Lidgard (rn). Lisa Mattson (s). Ake Polstam (c). Eric .Jönsson (s). llafö PL'tersson i Rösti1nga (fp). Arne '.'Jygren (s). Bjiirn Kiirlof (m). Lilly Bergander (s). Gunilla Andre (c). Hans Pettersson i I klsinghorg (s). Göte Jonsson (m). Helge Klöwr (s). Ella Johnsson (c). Karl-Gustaf Mathsson (s) och Stina Eliasson (c).
JuU 1981/82:2 5
Särskilt yttrandl'
Åke Polstam (c), Ella Johnsson (c) och Stina Eliasson (c) anför:
Det spörsmiil som tas upp i motionen aktualiserar den mycket angelägna frågan om samhällets åtgärder till stöd för de personer - ofta utslagna, alkoholskadade människor - som ägnar sig {it alkoholförtäring pa allmänna platser. Samtidigt riktas uppmärksamheten på de med frågan sammanhäng- ande ofta besvärande ordningsproblemen. Vissa allmänna platser har på många håll blivit en samlingspunkt och ett tillhåll för personer med uttalade alkoholproblem. Manga människor känner en stark olust inför att vistas på sådana platser, bl. a. på grund av risken för trakasserier. I likhet med utskottet anser vi det vara tveksamt huruvida en kriminalisering av själva alkoholförtiiringcn iir en från kriminalpolitisk och alkoholpolitisk synpunkt lämplig åtgärd. Det sagda har tillämpning inte minst när det gäller att komma till rätta med de företeelser som vi har beskrivit. Även om en kriminalisering skulle kunna ha en viss avhållande verkan på en del personer skulle effekten därav samtidigt-till men för det sociala hjälparbetet- kunna bli att de sociala missförhftllandcna kommer i dagen pä ett mindre öppet sätt. Såsom utskottet anför är det nämligen främst vårdinsatser och andra åtgärder av social natur som behövs. Enligt vår mening måste i detta hänseende slås fast samhällets ansvar för att de sociala hjälpinsatserna på alla nivåer ökar och görs mer effektiva så att man verkligen kan komma till rätta med de problem som alkoholmissbruket innebär.
