Segregationens ljusa sida
En kvalitativ analys om hur social identitet skapas och upprätthålls i utsatta områden
Darin Baroshki & Maja Wiss
Sociologiska institutionen Examensarbete 15 HP
Vårterminen 2021 Handledare: Anna-Britt Coe
Abstract: Denna studie kommer att belysa på vilket sätt sociala identiteter utvecklas och upprätthålls i utsatta områden. Vad är det som gör att människor uppfattar sin omgivning som meningsfull och identitetsskapande men samtidigt utsatt och marginaliserad? Genom att ge röst åt ungdomar och medborgardrivna individer som upplevt fenomenet, förklarar vår studie segregationens motsägelsefullhet. Hur exkludering parallellt leder till inkludering och hur segregation kan skapa integration. Arbetsgången baserar sig på tematisk analys av intervjuer och resulterar i teman som förklarar två dimensioner av utsatta områden; ett inifrån- och utifrånperspektiv. Resultatet visade att boende på området utvecklar social identitet till följd av delaktighet och samhörighet inom området, medan utomstående fördomar stärker
skiljelinjen av områdets gränser. Ett “vi” och “dom” återspeglas av identifikation och tillhörighet.
Nyckelord: Social identitet, bostadsområde, grannskap, segregation, integration och samhörighet.
Innehållsförteckning
1.
Inledning………..……….………...4
1.1 Problemformulering……….………....……...4
1.2 Syfte och frågeställningar………..………....………..4
1.3 Avgränsningar……….……….….…..….….…...5
1.4 Begreppsförklaring………...…………...……...5
2. Tidigare forskning………..………..7
2.1 Grannskapseffekter………..………...……….…...…….….7
2.2 Segregation………..……….…………..………...8
2.3 Social identitet………..………...………….…..…………...9
3. Teori………..………..……….11
3.1 Social representationer och stereotyper…………..………...………..11
3.2 Social kategorisering………..……….………11
3.3 Social identitet………..………12
4. Metod och material………....………13
4.1 Val av studie och metod………...……….……...…...13
4.2 Datainsamling……….……….………...…..…....13
4.3 Urval och deltagare………...………..………...14
4.4 Intervju och intervjuguide……....………..……….…....……..15
4.5 Tematisk analys……….………..………..…….….…….15
4.6 Forskningsetik och utmaningar…….……….………...…………...17
5. Resultat………....………....18
5.1 Tema 1: Delaktighet skapar samhörighet i grannskap…...…………....…...………..18
5.2 Tema 2: Samhörighet och interaktion ger ett tryggt grannskap…….……..………..19
5.3 Tema 3: Utomstående fördomar förverkligas av boende………..…………....………...21
6. Analys och diskussion………...……….23
6.1 Delaktighet skapar samhörighet i grannskap………...………….……....23
6.2 Samhörighet och interaktion ger ett tryggt grannskap………...………..………...24
6.3 Utomstående fördomar förverkligas av boende………..………...25
7. Slutsatser………....……….28
8. Referenslista………...……….29 9. Bilaga………...33
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Ojämlikheten i Sverige har vuxit under en lång tid. De växande klyftorna har stora
konsekvenser; för sammanhållningen i samhället och för den enskilda människans makt och möjligheter. I och med segregationens ökning och befästning (Liljan & Pemer, 2010) har även frågor om identitet och omgivning blivit aktuella. Lilja & Pemer (2010) menar att grunden till aktualiteten bygger på att segregerade områden stärker känslan av utanförskap och att den negativa prägeln dessa områden tillskrivits är något de svårt kan befria sig från.
Vad är det som gör att människor uppfattar sin omgivning som meningsfull och
identitetsskapande men samtidigt utsatt och marginaliserad? Tidigare forskning har visat på att relationen: människa - omgivning, har en komplicerad dynamik som ligger till grund för människans sociala identitet (Hogg & Williams, 2000).
Synen på segregerade områden och förorter är präglat av två olika dimensioner.
Föreställningen hos dem som befinner sig utanför och de som befinner sig innanför.
Föreställningarna bygger på värderingar, intryck, handlingar och erfarenheter som skapas via interaktionen mellan individer. Genom dessa interaktioner kan en osann bild av en grupp skapas. Individer tenderar att överdriva skillnader mellan grupper men likheter med sin egna grupp (Tajfel & Turner, 1979). Samtidigt som utomstående individer stämplar områdena som segregerade och marginaliserade är upplevelsen av att bo i dessa områden emellertid inte negativ, för många kanske långt ifrån.
Segregerade grannskap må skapa negativ påverkan, men hög etnisk täthet kan leda till positiv inverkan som motverkar de negativa. Samtidigt som strukturella problem och ett utomstående perspektiv upplevs problematisk, finner befintliga sina områden som meningsfullt och
identitetsskapande (Lilja & Pemer, 2010). Det är i det som vår studie tar avstamp och exemplifierar segregationens motsägelsefullhet och ljusa sida.
1.2 Syfte och frågeställningar
Denna uppsats har till syfte att studera hur social identitet skapas och upprätthålls i relation till utsatta områden, samt hur utomstående dimensioner som utmärker sig av en negativ prägel, påverkar den processen.
Hur skapas social identitet i relation till utsatta områden?
Hur upprätthåller individen sin sociala identitet i relation till utomstående fördomar?
1.3 Avgränsningar
Identitetsskapande är komplext och väldigt omfattande. Det sker i förhållande till många sociala sammanhang därav har vår studie avgränsats till att endast belysa socialt
identitetsskapande i relation till grannskap med särskilt fokus på utsatta områden. Med utomstående fördomar menar vi framför allt ett utifrånperspektiv; externa bostadsområden, föreningar och media.
1.4 Begreppsförklaring
Nedan presenteras begrepp som genomsyrar vår studie. Definition och operationalisering baseras på tidigare forskning samt med inslag av vår egen precision.
1.4.1 Grannskapseffekter
Med grannskapseffekter avses att området en individ bor eller växer upp på, påverkar dennes liv. Forskning om grannskapseffekter utgår från antagandet om att en geografisk
koncentration av både negativa och positiva effekter har påverkan på människors livschanser (Lilja & Pemer, 2010). Det är där viktigt att särskilja på segregation och grannskapseffekter.
Segregation betyder att individer inte är jämnt utspridda över ett antal enheter och individer som liknar varandra bor nära varandra. Grannskapseffekter betyder att platsen där en individ bor eller växer upp påverkar dennes liv på ett eller annat sätt, i både positiva- och negativa aspekter. Vi använder begreppet likgiltigt denna definition och avser att studera
grannskapseffekter främst genom interaktion och samverkan mellan människor.
1.4.2 Segregation
Med segregation avser vi boendesegregation och kommer att benämna begreppet som utsatta områden. Huruvida ett område är segregerat, avgör vi genom kriteriet, att invånarna inte utgör ett tvärsnitt av befolkningen i stort samt bor nära personer som liknar dem själva
(Brandén, 2018). Därmed beskrivs boendesegregationen oftast av ökad homogenitet, det vill säga med en etnisk dimension och att andelen utlandsfödda är störst i de utsatta förorterna (Lilja & Pemer, 2010), vilket medför inkludering av etnisk segregation i vår
begreppsanvändning.
1.4.3 Bostadsområde
Begreppet bostadsområde kan antas ha en känd allmängiltig definition för många, detta utgör svårigheter att specificera begreppet i forskning. Vår utgångspunkt i begreppet kommer vara relationen mellan det fysiska och sociala. Bostadsområdet är något som tillkommer i det sociala rummet i samspel mellan medmänniskor och dess omgivning (Hwang, 2015). Det kan förstås genom människors interaktion med varandra och hur de använder sig av sin
boendemiljö. Dock kan detta problematiseras för att människors interaktionsmönster inte enbart sträcker sig inom bostadsområdet (Bergsten, 2010). Vi bemöter detta genom att ta hänsyn till utomstående perspektiv och utgår ifrån att bostadsområdets definition är beroende av både de som bor där och de som är utanför. Vi kommer oftast benämna begreppet område eller grannskap men syftar då till bostadsområdet i sin helhet.
1.4.4 Social identitet
Det dynamiska sättet att diskutera begreppet identitet är i mer rörliga och komplexa termer.
Vi väljer att i vår studie presentera social identitet utifrån Tajfel & Turners definition samt med inslag av Johansson & Lalanders (2018) kollektiva identitet. Social identitet förutsätter att individen hittat sin egen plats i samhället. Detta genom definitionen "individens kunskap om att han tillhör vissa sociala grupper tillsammans med en känslomässig och värdefull betydelse för detta gruppmedlemskap" (Hogg & Williams, 2000). Kollektiva identiteter bygger parallellt på föreställningen om att detta gruppmedlemskap består av gemenskap och likheter samtidigt som olikheter tappar sin väsentlighet i den kollektiva helheten (Johansson
& Lalander, 2018). Det är utifrån dessa perspektiv som vi använder oss av begreppet social identitet.
2. Tidigare forskning
I följande avsnitt har vi valt att presentera grannskapseffekter, segregation och social identitet under tre skilda rubriker. Till en början illustreras grannskapseffekter men syftet att klargöra hur det området du bor på eller kommer ifrån har betydelse för din framtid, därefter beskrivs segregation och marginaliserade områden som är av särskilt intresse med hänsyn till
grannskapseffekter. Slutligen presenteras social identitet med inslag av samtliga aspekter.
2.1 Grannskapseffekter
I dagens forskning är det vanligt att associera segregation med grannskapseffekter samtidigt som föreställningen av grannskapseffekters existens tas för given. Forskning om
grannskapseffekter utgår från antagandet om att en geografisk koncentration av både negativa och positiva aspekter har påverkan på människors livschanser (Lilja & Pemer, 2010).
Grannskapseffekter kan verka på distinkt olika sätt och behöver inte vara en konsekvens av segregation. Trots det mäter man effekten oftast på det sättet, grannskapseffekter undersöks exempelvis genom att man beräknar hur stor andel av en individs grannar som är
högutbildade och hur detta inverkar på individens livschanser (Brandén, 2018). Ett liknande resonemang förs om etnisk segregation och syftar till att grannskapseffekter överförs via interaktion mellan boende. En betraktning om att interaktion mellan boende överför normer om det “normala” och att en delad verklighetsuppfattning inverkar på medmänniskor.
Bergsten (2010) skriver med referens från Wilson, att det är social isolering och exkludering från samhället som bidrar till negativa grannskapseffekter samt att det är strukturella hinder som utgör grundproblematiken i segregerade områden. Alltså, problemet ligger inte i de normer, värderingar eller beteendet i vilket samhället anser vara avvikande, utan det faktum att området har strukturella begränsningar. Samtidigt menar andra forskare att
marginaliserade områden ger marginaliserade människor (Andersson, 1998), andra
ifrågasätter detta och menar att segregationsforskningen problematiserar och stigmatiserar både områdena och de människor som faktiskt bor där (1997). Likväl har forskning visat på att främst drabbade av segregerade miljöer är barn och unga vars livschanser påverkas
negativt (Wang, et al. 2020). Chetty & Hendren (2018) menar att barn formas av sina grannskap så pass att dem får effekt senare i livet. Deras forskning studerade 7 miljoner familjer som ska ha flyttat till högre socioekonomiskt standar i USA. Resultatet exponerade att barnens livsmöjligheter visade en ökning på 4% per år. Andersen (2019) visar samtidigt att unga som bor i resurssvaga områden där invandrarursprung och bristen på
socioekonomiska resurser är dominerande, tenderar även att ha stora skillnader i organisatoriskt deltagande.
2.2 Segregation
Med bakgrund till ojämlikhetens växande, har Landsorganisationen i Sverige studerat de växande klyftornas stora konsekvenser; för sammanhållningen i samhället och för den enskilda människans makt och möjligheter. För att avgöra om ett område är segregerat, krävs det att invånarna inte utgör ett tvärsnitt av befolkningen i stort och bor nära personer som liknar dem själva (Brandén, 2018). Umeå Kommun (2020) har i sin stadsrumsanalys- och beskrivning formulerat samtliga områdens grafik och statistik i vilket områden med antalet utlandsfödda som majoritet presenteras. Därmed beskrivs boendesegregationen oftast av ökad homogenitet, det vill säga med en etnisk dimension på så sätt att andelen utlandsfödda är störst i de utsatta förorterna (Lilja & Pemer, 2010).
När man istället talar om integration målas det ofta upp en bild av det stora samhället som norm och att integrering i regel, utgår från att vara en del av majoriteten. Samtidigt visar en del forskning att etniska minoriteter som bor i majoritetsdominerade stadsdelar och regioner är mest benägna att ändra sin etniska identitet (Mägi, van Ham, Leetmaa, Tammaru, 2020).
Andra forskare bevisar att etnisk koncentration som avskiljer sig från majoritetsbefolkningen, upprätthåller för en livsstil med avsaknad integrering med infödda majoritets populationen (Danzer & Yaman, 2013). Segregation och framför allt etnisk segregation är en utmaning för integrationsprocesser, inte endast för att de är mindre benägna att integreras i det ideala samhället, men också för framväxten av parallella samhällen. Detta innebär att etnisk segregation exponeras av “den synliga invandrargrupper” (Biterman & Franzén 2007), samtidigt som exkludering av majoritetsbefolkningen tar plats, något som talas om som “ny kulturell miljö” (Constans, Gataullina & Zemmermann, 2009). En miljö som förutsätter att etniska grupper samlas och lär sig värdlandets språk (Chiswick & Miller 2001), utvecklar
acceptans och solidaritet (Heckmann 2005) samt kommer till insikt om självuppfattning och identitet (Danzer & Yaman, 2013).
2.3 Social identitet
I och med segregationens ökning och befästning har även frågor om identitet och omgivning bekommit ny aktualitet (Lilja & Pemer, 2010). Vad är det som gör att människor uppfattar sin omgivning som meningsfull och identitetsskapande men samtidigt utsatt och marginaliserad?
Den teoriutveckling som skett i samband till dessa funderingar har visat på att relationen:
människa - omgivning, har en komplicerad dynamik som ligger till grund för människans sociala identitet (Hogg & Williams, 2000). Lilja & Pemer (2010) skriver i sin
forskningsöversikt att segregation forskningens utgångspunkt präglades av en deterministisk syn på sambandet mellan att bo i ett utsatt område och hamna i utanförskap. Det
deterministiska synsättet inkluderade för en uppfattning om människan som offer för sin omgivning och att grannskapseffekter reglerade all form av livsmöjligheter. Fokus har gått från det, att studera ett utifrånperspektiv till att inrikta sig vid faktiska upplevelser och erfarenheter. Fortsättningen är således att människor är aktiva men även kreativa i sitt handlande. Att anpassa sig till sin omgivning innebär även att omtolka och förändra den (Johansson & Lalander, 2018), vilket innebär att forskningen kommit en bit ifrån det tidigare synsättet.
Suttles (1972) beskriver stadsdelar som meningsfulla kollektiva representationer härledda av social interaktion. Det menas med att individer definierar sina stadsdelar utifrån
gemensamma upplevelser och uppfattningar. Vid positiv upplevelse som exempelvis säkerhet och trygghet är det mer troligt att etablera social identitet eller gruppmedlemskap än vid negativa upplevelser. År 1921 myntade William McDouGall sitt fenomen The Group Mind, som kom att bli det mest inflytelserika fenomenet för dåtidens socialpsykologi (Hogg &
Williams, 2000). Det är i samverkan mellan individer som individens identitet utvecklas och det sociala jaget skapas. Genom interaktion ges upphov till norminternalisering, det vill säga, den process i vilket vi påverkar- och påverkas av varandra (Sherif, 1936, Hogg & Williams, 2000). Det är på samma sätt interaktioner leder till kollektiva representationer och
gemensamma uppfattningar. Sociala interaktioner kan också minska etniska fördomar och förbättra attityder mellan grupper (Wagner et al. 2003).
Deindividuation är ett begrepp som av Le bon kan beskrivas som situationen där individer agerar i grupper och inte ser sig själva som individer. En motsägelse av det som beskrivs ovan och att “group mind” inte har en enda dimension. Med en syn på sig själv som en del av gruppen underlättar man för anti normativt beteende, det vill säga man utför handlingar i gruppens namn och känner då att ansvaret inte endast ligger hos en själv (Vilanova et al., 2017). Därav placeras social identitet av Vilanova et al. (2017) som en modell för
deindividuations effekter. I det här fallet känner personen sig inte unik i förhållande till andra, vilket orsakar en benägenhet att minska på inre begränsningar. Forskningsresultat inom deindividuation har identifierat behov av att ta hänsyn till gruppens stereotyper och fördomar.
Samtidigt har det bevisats att förståelse av deindividuation kan främja prosocialt beteende, förhindra social störning och utvecklingen av fördomar bland barn (Hogg & Williams, 2000).
Deindividuation kan också kopplas till Lilja & Pemer (2010) som skildrar Richard Sennetts sociologi om offentliga platser. I de offentliga rummen och på mötesplatser sker igenkänning av “den andre”. Enligt Sennett är det på dessa mötesplatser som vi lär oss hantera osäkerhet och komplexitet. Mötesplatser och gator ger även möjlighet till kunskap om social ojämlikhet samtidigt som det är en metod för interaktion.
Sammanfattningsvis visar forskning på att segregerade områden är präglade av två olika dimensioner. Med fokus på människors interaktion med varandra, inte som unika individer utan som medlemmar i sociala grupper, belyser Lilja (2002) etniskt segregerade områden, förorter och dess miljö som av utomstående beskrivs som problemfyllda men ur ett inifrånperspektiv som platsen för livet. En hembygd där dess invånare tillägnat sig sin omgivning. Segregerade områden har visat sig vara platser för identitet och förankring – och det är i det, som vår studie tar avstamp. Om segregerade områden omfattar utsatthet och separation av människor med olika tillhörigheter, hur skapas då social identitet i ett utsatt område och hur upprätthålls den i och med utomstående fördomar?
3. Teori
För att fånga upp social identitet i relation till utsatta områden och utomstående fördomar har vi använt oss av tre teorier. Motivet bakom dessa teorier utvecklades både av eget intresse och tidigare forskning. Vi börjar med att förklara teori om sociala representationer och stereotyper, därefter social kategorisering för att sedan i relation till dessa, redogöra för utvecklandet av social identitet.
3.1 Sociala representationer och stereotyper
Serge Moscovici teori om sociala representationer beskriver hur nedärvda vanor vi lärt oss, minnen vi upplevt och olika kulturella kategorier tillsammans, skapar människans
uppfattning (Johansson & Lalander, 2018). Moscovici menar vidare att det är i våra möten med andra, som vår inre mentala miljö skapas. Vi placerar in objekt, personer eller händelser i tidigare inlärda kategorier och varje dag ordnar vi värden utifrån tidigare erfarenheter. Detta agerande handlar om att vi vill göra världen mer bekant, om vi inte hade använt oss av denna färdighet hade vi ständigt färdats i en ny kultur (Johansson & Lalander, 2018, Höijer, 2011).
Stereotypisering, som är ett liknande fenomen till representationer beskrivs ideligen på en lägre abstraktionsnivå, en process som sker på individnivå (Hinton, 2000). En stereotyp beskrivs genom att en grupp människor tillskrivs med en viss egenskap. Ett antal människor kan därav identifieras som en grupp anhängare genom denna egenskap som kan vara allt från nationalitet, etnicitet, religiositet, hårfärg etc. Till följd av denna identifikationsprocess
avskiljer man en grupp människor från allmänheten och drar en slutsats om personlighetsdrag eller fysiska egenskaper för varje enskild person (Hinton, 2000).
3.2 Social kategorisering
När människan tilldelat sig och andra kategorier och stereotyper sker det som kallas för in-group och out-group. Dessa grupper kan förstås ur tre förklaringsmodeller; kategorisering,
social identifiering och social jämförelse. Den första förklaringsmodellen förutsätter att vi förstår människor och den sociala miljön utifrån hur vi kategoriserar dem, vilket beskrivs i stycket ovan. Sociala kategorier som svart, vit, kristen, student, brevbärare är några exempel på hur vi indelar människor i olika fack. Om en människa tilldelas en kategori kan de berätta något om människan, även fast det inte alltid är sanningen. Social kategorisering utgår även ifrån att man applicerar den identitet man kategoriserats in i. Om man kategoriserat in sig själv som student kommer man anta identiteten och börja agera utifrån det sätt man tror en student agerar, vilket är den andra modellen - identifiering. Sista förklaringsmodellen är social jämförelse, detta steg uttrycker sig när indelade grupper och dess människor redan identifierar sig med varandra. Resultatet blir att en grupp anses som en enda enhet och dess människor jämför sig med andra grupper (Tajfel & Turner, 1979).
3.3 Social identitet
Enligt Tajfel & Turner (1979) är social identitet baserat på individens känsla av
gruppegenskaper. Man kan öka självbilden genom förbättrad status för den grupp man tillhör, och förminska egenskaper hos den grupp man inte tillhör. Därmed delas världen upp i “vi”
och “dem” samtidigt som man försöker gynna sin egna grupp. Det är detta fenomen som Tajfel & Turner (1979) benämner som in-group och out-group. Deras sociala identitetsteori baseras på att in-group (vi) kommer försöka hitta negativa aspekter i out-group (dem).
Därmed tenderar individer att överdriva skillnader mellan grupper och likheter med sin egna grupp. Johansson & Lalander (2018) beskriver kollektiva identiteter i nära relation till den sociala identiteten. Kollektiva identiteter bygger på liknande sätt om föreställningar om gemenskap och likhet. De likheter som kan föra människor ihop, kan likväl rymma en mängd olikheter. Dessa olikheter blir i sin tur inte lika väsentliga till den kollektiva identiteten, utan suddas ut för att tillgodose den kollektiva helheten (Johansson & Lalander, 2018). Kollektiv identitet betonar likheter med den egna gruppen och påverkas i hög grad av hur individer och grupper uppfattas utifrån. En kollektiv identitet är sammansatt av intern gruppidentitet vilket utvecklas genom medlemmarnas tillhörighet till gruppen, men även extern gruppidentitet uppstår genom utomstående åsikter. Den kollektiva identiteten blir en sammanställning av gemensamma egenskaper, intressen och ett “group mind” som internaliserar normer, påverkar i sin tur gruppens handlingar (Sherif, 1936).
4. Metod och material
För att uppnå syftet och besvara frågeställningarna har vi använt oss av en kvalitativ
forskningsdesign. Följande kapitel kommer att redogöra för undersökningsprocessen; från val av studie och metod, datainsamling, kodning och slutligen hur det resulterade i teman. Även forskningsetiska överväganden och utmaningar med studien kommer att presenteras.
4.1 Val av studie och metod
Vi fann ganska snabbt intresse i att studera socialt identitetsskapande i relation till det område man är bosatt i. Tidigare kunskap gav oss intresse att studera social åtskillnad och
segregerade närmare. När vi fick tillgång till Umeå Kommuns (2020) stadsrumsanalys där olika områden i staden jämförts fann vi de meningsfullt att undersöka vissa områden speciellt. De bostadsområden vi valt att studera utmärker sig i exempelvis lägre värden gällande tillit, trygghet, inkomster och utbildningsnivåer jämfört med stadsdelar i kommunen stort. Trots att vissa områden i Umeå Kommun (2020) uppfyller kriterier som är uttalat segregerade väljer man trots detta att inte uttala området som segregerade. Vi väljer att
respektera det i och med att vissa forskare hävdar att segregationsforskningen problematiserar och stigmatiserar både områdena där människor bor och de människor som faktiskt bor där (Andersson, 1997). Däremot kan inskränkningar inte dementeras och vi väljer istället att undersöka dem som utsatta områden med fokus på social identitet och förmodan att inte bidra till ytterligare stigmatisering.
För att uppnå syftemålet har studien utifrån ett kvalitativt angreppssätt inrättat datainsamling genom intervjuer. En kvalitativ forskningsstrategi är en undersökningsprocess av förståelse av ett visst socialt problem (Creswell, 1998). Detta tillvägagångssätt karaktäriseras även av att förstå den sociala verkligheten utifrån subjektiva tolkningar (Bryman, 2016). Därmed är valet av en kvalitativ ansats med intervju gynnsamt för studien då syftet är att studera social
identitet skapas i relation till utsatta områden men även hur det utifrån utomstående dimensioner, upprätthålls.
4.2 Datainsamling
I studiens start fick vi kännedom om projektsatsningen, delegationen mot segregation
(Delmos). Projektet har till syfte att kartlägga bakomliggande orsaker till segregation och för den kommunala satsningen är målet att starta ett nätverk med samverkan. Dessutom har de som mål att strukturera ett samarbete kring unga i riskzon samt inrätta ett centralt strategiskt utvecklingsråd (Delmos, 2020). Genom kontakt med projektledare och presentation av vår C-uppsats tilldelades vi intervjuer som blev en del av det underlag vi använt oss av.
“Such a group, discussing collectively their sphere of life and probing into as they meet one anothers disagreement, will do more to lift the veils covering the sphere of life than any other device that I know of” (Blumer, 1969). Det är i detta uttryck Blumer (1969) beskriver att en person som besitter mycket kunskap om ett område och kollektivt delar med sig av den erfarenheten, är mer värdefull än 100 stycken andra som inte är insatta i ämnet. Med detta som stöd, motiverades vi till att fördjupa vår studie ytterligare och intervjua nyckelpersoner på dessa områden, som ett komplement för den empirin vi redan besitter. Dessutom bidrog den gruppintervjun vi höll, till samtalande, delad erfarenhet och gemensamma utmaningar som gav oss ett bättre och bredare perspektiv av ämnet. Arbetsgången har på så sätt hjälpt oss komma närmare vår forskningsfråga som en del i vardagen (Bryman, 2016).
Vår data samlades alltså in på två olika sätt. Med redan färdigställda kvalitativa intervjuer insamlade av delmos, behandlade vi respondenternas svar och selekterade relevant
information samt med utförandet av egen intervjustudie.
4.3 Urval och deltagare
Delmos-intervjuerna bestod av sex respondenter, två av de hade enskilda intervjuer, resterande ingick i gruppintervjuer med två respondenter i respektive intervju. Dessa
respondenter var både killar och tjejer i åldrarna 16-24 år. I vår egen intervjustudie deltog tre respondenter som vi lokaliserat som nyckelpersoner på området. Samtliga respondenter är på något vis aktiv i området, antingen genom föreningsliv, jobb eller ideella krafter, därav motivet till att just dem tillfrågades. Vi kommer i uppsatsen att benämna respondenterna från
delmos som D1-6 och respondenterna från den egna gruppintervjun kommer benämnas som G1-3.
4.4 Intervju och intervjuguide
Datan vi tillhandahölls av delmos var material med syftet att öka förståelse för hur unga i sitt bostadsområde upplever sin vardag. Datan bestod av 10-20 frågor som riktade sig in på faktorer som kan påverka upplevelsen. Intervjufrågorna var väldigt öppna och anpassade efter respondentens svar, därav kunde vi i jämförelsen av intervjuerna se mindre skillnader i
utfallet. Detta inspirerade även oss till att utföra semistrukturerade intervjuer.
Semistrukturerade intervjuer ger utrymme för flexibilitet, följdfrågor och att intervjufrågorna redan på förhand inkluderas i förbestämda teman (Bryman, 2016), något även vi utgick ifrån.
Förberedelserna för den egna intervjustudien gjordes genom att läsa in sig på
delmosmaterialet. Detta för att utföra liknande, korta men öppna frågor med strävan att fylla det gap delmosmaterialet inte motsvarande men som vi senare fann vår studie bidra till att göra. Frågorna delades in i två delar; tillhörighet och integration och försökte med vår teoretiska förkunskap få fram svar relaterade till vår studie (Bryman, 2016).
Intervjustudien genomfördes ansikte mot ansikte med hänsyn till den rådande pandemin då vi höll avstånd. Valet av direkt kommunikation, grupp- och semistrukturerad intervju, medförde fördelaktigt det öppna diskussionsklimatet vi ville uppnå. Möjligheten till vad
respondenternas ansåg som problem- och/eller utvecklingsområde kunde lyftas, diskuteras samt följdfrågor kunde ställas vid tillfälle. Intervjun spelades in med deltagarnas
godkännande och förståelse för all materialets betydande samt att relevant information inte ska försvinna. När intervjun var klar och transkriberad ansåg vi att tillräckligt med data var insamlat samt att materialet i relation till varandra, svarade på studiens syfte och
frågeställningar, därmed påbörjades analysen.
4.5 Tematisk analys
Vi valde att förhålla oss till det insamlade datat genom tematisk analys med induktiv ansats.
Denna metod är till för att identifiera, analysera och hitta mönster i vilket vi använt oss av Braun & Clarkes (2006) utförande. Vårt första steg var att bekanta oss med det material vi samlat in. Intervjuerna från delmos var redan transkriberade och färdiga för oss att koda.
Gruppintervjun vi genomförde fick vi själva transkribera. När det steget var fastställt började vi att söka efter koder. Vi slog ihop koder som liknade varandra till ett samlingsord och fortsatte så tills vi gått igenom alla intervjuer. Nästa steg var att utifrån samlingsorden generera ut till underteman, samlingsord som liknade varandra och hade gemensamma nämnare samlades då in under ett gemensam undertema. Denna process arbetade vi fram och tillbaka med, tills vi kände oss nöjda. Detta bearbetades med avsikten att närma sig materialet och ge en rättvis förklaring av vad resultatet visade. När vi utvecklat dessa underteman tillräcklig kunde vi fortsätta med steg tre, nämligen att identifiera mönster. Liknande mönster resulterade i ett gemensamt tema medan irrelevanta teman som ej besvarade forskningsmålet skalades bort. Utfallet av arbetsgången resulterade i tre slutgiltiga teman som i vår mening är ett resultat som svarar på vårt syfte och frågeställningar.
Tabell 1 är ett utdrag av vår arbetsgång, det vill säga hur vi gick tillväga med den tematiska analysen och framkomsten av ett av våra teman. Under första kolumnen; koder, finner man mönster i vad respondenterna uttryckt om sitt område. Dessa samlades som samlingsord och i nästa kolumn ser vi utvecklandet av två underteman. Underteman kan också betraktas
sammanfatta och förklara kodernas betydelse. Slutprocessen ledde till ett resultat av temat
“samhörighet och interaktion ger ett tryggt grannskap”, som är utvecklat och anknutet till de allra första koderna.
Tabell 1. Översikt tematisk analys.
4.6 Forskningsetik och utmaningar
Vår studie har förhållit sig till fyra forskningsetiska grundprinciper (Vetenskapsrådet, 2002).
Det första är informationskravet som tillhandahåller information om studiens syfte till respondenterna. Information om att respondenterna deltar frivilligt och får avbryta när hen vill, innefattar den andra principen och benämns som samtyckeskravet. Det tredje,
konfidentialitetskravet innebär att den som deltar i studien ska hållas konfidentiell. Det ska inte vara möjligt att ta reda på vem man intervjuat, eller vem som berättat vad, därav benämner vi varken respondenternas namn eller områdena de lever i. Sista kravet är nyttjandekravet som betyder att all information som samlats in endast får användas för studiens syfte. Detta såg vi till även för delmos respondenter som tillfrågades innan vi fick tillgång till deras material. Samtliga krav uppfylls även vid utdelandet av informationsblad innan intervjun tog plats men även vid första kontakt med respondenterna.
Den största utmaningen med denna studie har främst varit att inte förfina bilden av
segregerade områden eller förminska ett strukturellt problem. Vi vill endast belysa en sida av segregation som forskningshistoriskt inte fått lika mycket plats, där identitetsskapande relaterat till segregation sker på både gott och ont. Även om tidigare forskning visat på att
studier av segregation skapar en spegeleffekt hos de områdena man studerar och att det implicerar för en självuppfattning av att tillhöra ett segregerat område, är det inte en effekt vi vill komma åt. Forskning har också visat att dessa områden lider av två diverse dimensioner, det är den mer förbisedda dimensionen vi vill lyfta fram. Därav utmaningar som vi behövt tampas med.
5. Resultat
Studiens forskningsresultat utvecklade sig i tre övergripande teman: delaktighet skapar samhörighet i grannskap, samhörighet och interaktion ger ett tryggt grannskap, och utomstående fördomar förverkligas av boende.De två första teman fångade ett
inifrånperspektiv i vilket boende på området är de centrala aktörerna, medan det tredje temat fokuserar på yttre aktörer och dess påverkan.Nedan presenterar vi temavis utfallet genom citat och återberättande för att sedan i nästa del analysera det.
5.1 Delaktighet skapar samhörighet i grannskap
Det första temat vår studie fångade är hur delaktighet skapar samhörighet i ett grannskap.
Att aktivitet i sig skapar gemenskap kan säga sig självklart men utmärkande är just
nyckelpersoners insatser. Vad är det som motiverar människor i ett utsatt grannskap att vilja vara aktiv och varför anses det vara viktigt? det är i dessa intervjufrågor vårt första tema utvecklas och tydliggörs väl av G1 som citeras:
- Jag bor ju i området och jag vill göra skillnad, framför allt slussa in ungdomar på rätt väg. Det har ju varit skrivet, det är klart att jag ska göra det, jag bor ju här och är en del av samhället. Jag kan se lösningar.
Även andra respondenter delade sin uppfattning och drog paralleller till hur dem vill leva sitt liv. De brinner för det område de är bosatta och lever i och att “dra sitt eget strå till stacken”
var en liknelse som kom upp i diskussionen. Att vara aktiv i grannskapet var en självklarhet som lyste igenom hos samtliga respondenter. Vidare resoneras nyckeln till ungdomars känsla av delaktighet, där sammantaget av diskussionen utvecklade i att delaktighet skapas genom tron på individen och dennes drömmar. Att kunna motivera unga och visa att dem har en plats i området poängterades av samtliga respondenter. Mycket av det som nämndes kan relateras till företeelsen, “hitta sin plats”. Det är i de sociala sammanhangen och upplevelsen av att vara en del av någonting som skapar samhörighetskänsla hos områdesbor. Likaså har
nyckelpersonerna som mål att unga på området ska känna gemenskap till sitt grannskap men för att nå dit, anses kommunikation vara till stor hjälp. G3 citeras “Snacka med folk, visa att du vill göra saker och sprid information”. Det är genom dessa saker som många upplever sig inkluderade och delaktiga. Att samtala med folk, möta de genom aktiviteter och mötesplatser realiseras av nyckelpersonernas arbete på fritidsgårdar, fotbollsträningar etc. Det är dessa sammanhang och tillfällen som är centrala i delaktighets medverkan. En person som känner sig delaktig kan ta för sig, skratta och vara avslappnad, dessa egenskaper är vad
respondenterna lyfte fram som tecken på att en person känner participation. Delaktigheten utstrålar sig alltså både genom aktivt deltagande men också välmående.
Att nyckelpersonerna på området utgör en viktig del i arbetet på de utsatta områdena förklaras även utifrån delmos intervjuerna.
- Vi måste ha hjälp från rätt personer. Det ska inte komma utomstående, som inte förstår hur vår situation är, hur vi har det eller hur vi har växt upp. Erfarenhet... då ska det vara erfarenhet i det här livet, inte erfarenhet från någon annanstans (citerat av D1).
Med dessa inslag kan vi se en tendens av att respondenter beskriver sin situation i behov av hjälp. De definierar hjälp i att utveckla sitt område och att förutsättningar ska likställas andra områden. Hjälp från rätt personer innebär på så vis mer än bara delaktighet och det bekräftas även av nyckelpersonerna. De anger samma anledning till att just dem kan skapa den tillvaro
som boende på området söker. Detta visar att identifiering sker med människor som varit med om liknande erfarenheter och kan förstå den bakgrund och kulturella miljö de själva befinner sig i. Med detta som grund kan de ta sig an problem gemensamt och relatera till varandra.
Den samhörighet som utvecklas genom att personer är delaktiga i området hjälper fler att få sin röst hörd. När fler människor samverkar och engagerar sig kan området som en
gemensam enhet, föra sin talan. Detta hjälper boende på området att få aktiviteter,
upprustning eller tillbyggnad som i slutändan gynnar den sociala miljön. Vi fann utvecklandet av en stark röst för området, ge individer upplevelsen av att ha möjlighet till att påverka sitt grannskap. “Om vi känner varandra eller känner till varandra och har en gemensam röst, så blir det mycket svårare att berätta åt oss vad som ska hända med området” (citerat av G3).
Det visar styrkan individer känner när de står tillsammans, delaktiga och samhöriga istället för ensamma.
5.2 Samhörighet och interaktion ger ett tryggt grannskap
Det andra temat resulterade i hur boende på området skapade samhörighet till varandra och utifrån det upplevde sitt grannskap tryggare. Interaktion och kommunikation mellan individer hade stor betydelse för denna uppfattning, vilket i sig är en komplettering av det föregående temat.
Respondenter pratade om sina områden med lovord och respekt, det lyste igenom att alla på området hyste en respekt för medmänniskan. Resultatet visade att respondenterna känner de flesta på sitt område, att människor hälsar på varandra och dem känner sig hemma, detta kan visas genom följande citat:
- Här har man hemmakänsla och känner allt och alla. Man kan gå ut utan sina vänner, hänga med andra personer som man normalt kanske inte brukar hänga med...det är bara för att det finns den här samhörigheten (citerat av D1).
Många respondenter delade åsikter om att de har en trygghet och känner sig levande i området, samt att flytta och bo någon annanstans skulle kännas otänkbart.
- Jamen den här familjekära känslan som finns i området och gemenskapen, det är den som gör att jag känner tillhörighet här. Det är den sociala biten, precis som G2
känner varandra. Det bor ju 12 000 här så det känns...det är just det som gör att mångfald och olika kulturer och alltihopa (citat av G1).
Vikten av områdesbor känner varandra och skapar en relation till varandra fann vi väsentlig för trygghetskänslan. Föräldrarna har en viktig roll i den då relationer mellan föräldrar på området och i grannskapet, bidrar till samhörighet och trygghet även för deras barn. När alla känner alla utvecklar men en annan nivå av tillit, som resulterar i mer gemenskap och trygghet för utvecklingen av ens sociala identitet. Vi kan därmed synliggöra att
samhörigheten mellan boende på området är bland annat ett resultat av områdets mångfald.
Detta belyser även nyckelpersonerna genom att illustrera att om människor inte känner varandra, vet man inte hur andra har det och då känner man sig oftast ensam. Att prata och interagera med medmänniskor ger förståelse och insikt i delade och liknande erfarenheter.
Denna identifikation mellan områdesbor skapas i de sociala sammanhangen där insikten om gemensamhet formar för trygghet. Genom att samhörighet skapas i området tillkommer även förtroende för andra individer. Förtroende leder till att integrering med andra upplevs mindre främmande och detta förtydligas genom nyckelpersoners roll på området. Ungdomar tyr sig till igenkända ansikten som de hyser förtroende och respekt för, det gör de enklare kan knyta an till människor i området.
5.3 Utomstående fördomar förverkligas av boende
Vårt tredje och slutgiltiga tema resulterade i hur utomstående fördomar förverkligas av boende. Centralt för detta tema är den motstridiga dimensionen som skiljer sig åt, ett inifrån- och utifrånperspektiv som illustrerar två verkligheter på motsatt sida.
- Det är lite svårt just när det gäller det här med ungdomskulturen... mycket är påverkat av vad media sätter för bild på områdena. Tyvärr så blir det DEN sanningen för många ungdomar, att dem lever sig in i den stämpeln. Det blir det här “Vi tillhör Ersboda” och det tillför att man ska vara på ett visst sätt. Det är på grund av ryktet eller mediebilden, (citerat av G2).
Denna utomstående uppfattning bekräftas huvudsakligen genom media men är även tillgänglig hos andra bostadsområden. Citerat avG1 lyder följande:
- Jag kan bevisa hur föräldrar pratar om detta område. Min dotter har vänner utanför Ersboda och deras föräldrar tänker att det finns pistoler på Ersboda och att vi här vågar inte gå ut. Dom brukar alltid säga, varför bor ni där?
Vännerna till respondents dotter bestämmer sig för att en dag besöka området utan föräldrarnas vetskap. Dottern tar på sig ansvaret att visa de runt och vännerna som aldrig tidigare besökt grannskapet, möttes av glada och trevliga boende som hälsade. Att dessutom bli hälsad vid namn och se hur folk rörde sig och var ute, motbevisade den uppfattningen de tidigare tog för sanning. Det är inte endast nyckelpersonerna som upplever att utomstående uppfattningar strider mot den egna föreställningar, även ungdomar på området vittnar för samma sak. Respondenter upplever att andra talar om området i termer som otryggt och farligt, vilket ingen håller med om. “Vi som bor här känner oss trygga och vi trivs” är istället förklaringen. “Samhällets uppfattningar på oss, med invandrarbakgrund är att vi ska hålla på, fastna i gatan och göra dumheter och kriminalitet”. De flesta ungdomarna med denna
upplevelse lyfter samtidigt upp att deras mål är att motbevisa, vilka som ska motbevisas besvaras alltid med “dem” eller “svenskarna”. Detta kopplar vi till det G3 beskriver som självbevarelsedrift. Om hela samhället lyfter upp en grupp eller ett område som ett problem, är det självbevarelsedrift att uttrycka denna stämpel som ett sätt att överleva fördomarna.
Respondenter berättar att de i sociala sammanhang och i skolor utanför områdets gränser, upplever att de antingen måste låtsas vara “svensk” eller leva upp till förväntningen “folk från Ersboda”, detta medan de på området kan vara sig själva. Majoriteten av respondenterna vistas på det egna bostadsområdet och vid vidare analys visade det sig bero på följande:
- För det är här jag har mina vänner och jag känner inte att jag passar in i andra ställen.
Alltså, jag vet inte hur jag ska förklara... Det är bara en konstig känsla, det är som när jag gick på gymnasiet när de hade klassfester och så, man blev inte ens bjuden (citerat av D5).
Resultatet visar på att bostadsområdet präglar och påverkar individer i flera sammanhang.
Påverkan som yttrar sig i utanförskap i vilket individer relaterar till sitt bostadsområde som klassas av mindre status och rang. Vidare utvecklar respondent D4 med att förklara
upplevelsen av “vi” och “dem”, hen kan inte sätta ord på det, men menar att “vi” och “dem”
är beroende och skapat av “dem”. “För jag ser mig själv som svensk tills att dem motbevisar det. De påminner mig om att jag har svart hår, att jag bär dessa kläder, att jag kommer från det här området...osv”. Denna multilaterala relation beskrivs av respondenter, att vissa
Ett relationstänk som även nyckelpersonerna försöker motarbeta genom att tänka på riktig inkludering tillsammans.
En skildring av det som samhället menar som utsatt, beskrivs av dem som bor på området som gemenskap och värme. “Just i de här olika områdena, grupperna, aktiviteterna - det är tillhörighet och gemenskap tillsammans” (citerat av D1). Värdet av flera kulturers parallella existens är bara positivt. Samtidigt som man stärker band inom området, genom kulturalism och likheter mellan boende, exkluderas man från samhället i stort. Framväxten av två parallella samhällen som orsakar individen en ständig kamp att skapa sin sociala identitet.
6. Analys och diskussion
Detta avsnitt kommer diskutera de tre ovan nämnda teman som betingade studiens resultat.
De två första teman kommer att besvara frågeställning ett, för att sedan ge sig in på tema tre varav den ger svar på den andra frågeställningen.
6.1 Delaktighet skapar samhörighet i grannskap
Utifrån tema ett kan vi synliggöra vikten av att vara delaktig i sitt bostadsområde. Vi har även kunnat belysa de grannskapseffekter som präglat området men också det som omarbetats.
Strukturella hinder utgör en grundproblematik för utsatta grupper i samhället, vilket inte omfattar invånarnas normer och värderingar men resulterar ändå i att människor från utsatta områden får svårt att delta aktivt i visa delar av samhället (Bergsten, 2010). Detta drar oss tillbaka till det deterministiska perspektivet om människan som offer för sin omgivning (Lilja
& Pemer, 2010). En maktlöshet som enligt vårt resultat, endast kan kopplas till strukturella aspekter men kan genom aktivt deltagande och kreativitet omarbetas. Genom att aktivera sig i sitt bostadsområde möjliggör man för reformering, gemenskap och att likheter socialiseras.
Människor samlas för de likheter som för dem ihop och suddar ut olikheter till godo den
kollektiva helheten (Johansson & Lalander, 2018). Det är i de kollektiva sammanhangen på området som individen får möjlighet till att uppleva delaktighet och samhörighet samt skapa sig en social identitet till sitt grannskap.
Det är i samverkan mellan individer som den sociala identiteten utvecklas, på samma sätt ger interaktioner mellan individer upphov till att kollektiva representationer och gemensamma uppfattningar internaliseras (Sherif, 1936, Hogg & Williams, 2000). Den sociala identiteten blir en sammanställning av gemensamma gruppegenskaper och ett “group mind” som en enda enhet (Sherif, 1936). Vi kan på så sätt identifiera att delaktighetsarbete leder till omtolkning och förändring av tidigare strukturer och att negativa effekter läggs åt sidan och positiva grannskapseffekter tar plats. Boende på utsatta områden går från att vara offer för sin omgivning till att skapa sig en “ny kulturell miljö” (Constans, Gataullina & Zemmermann, 2009). En miljö som förutsätter att etniska grupper samlas och lär sig värdlandets språk (Chiswick & Miller 2001), utvecklar acceptans och solidaritet (Heckmann 2005) samt kommer till insikt om självuppfattning och identitet (Danzer & Yaman, 2013), något vårt resultat tydligt visar.
Organisering har i och med det som illustrerats, en djupare betydelse för den enskilda individen. Aktivt deltagande i sociala sammanhang är ett medel för meningsskapande (Lilja
& Pemer, 2010) på samma sätt som mötesplatser är en viktig funktion för skapandet av social identitet (Tajfel & Turner, 1979).Utifrån dessa fenomen kan vi även tolka hur respondenterna talar om området men också varandra. Delaktighet och samhörighet genomtränger den
sociala identiteten och det gemensamma tänkandet. Vi kan således synliggöra den sociala identiteten baserat på att de söker hjälp och hjälper varandra, samtidigt som utomstående erfarenhet upplevs främmande. Det faktum är att likheter infiltrerar och olikheter suddas ut är klargörande.
Utifrån tema ett kan vi komma fram till att skapandet av social identitet är ett resultat av aktivt deltagande och likheter människor emellan. Det är en process i vilket enskilda individer bildar en grupp enhet på basis av egenskaper som sammankopplar gruppen.
6.2 Samhörighet och interaktion ger ett tryggt grannskap
Med fokus på människors interaktion med varandra, inte som unika individer utan som
interaktion och kommunikationens betydelse. Människor som samtalar med varandra delar informationsutbyte, det gör att de enklare kan identifiera sig och skapa trygghet till varandra.
Den sociala interaktionen förutsätter insikt om medmänniskors tillvaro. Det innebär att kontakten mellan boende bidrar till utvecklandet av sociala representationer. Eftersom sociala representationer är ett gemensamt skapat fenomen, leder det till att endast de som delar samma vision förbinds till varandra, precis som Sherifs (1936) begrepp “group mind”
realiseras sociala riktlinjer på gruppnivå. Även trygghet kan skapas genom sociala
representationer (Johansson & Lalander, 2018), det vill säga att man tillsammans skapar det som uppfattas betryggande. Denna förutsättning ger individer verktyg att placera in möten och händelser i redan inlärda mönster, och det som är bekant är oftast det vi hyser störst trygghet till.
Ytterligare analys av vår studie är att mångkulturalismen identifieras som styrkan och tryggheten på bostadsområdena. Det mångkulturella området utgör folk från olika världsdelar, kulturer och språk som trots allt, finner varandra och området meningsfullt.
Lilja & Pemer (2010) beskriver offentliga platser och gator som speciellt intressanta när det gäller segregation och social åtskillnad, och vi kan påvisa för detsamma. Det är i de
offentliga- och sociala sammanhangen, det vill säga mötesplatser som boende möter varandra och skapa förståelse för omvärlden. Det är i dessa situationer som sociala kategorisering av människor och dess omgivningen tar plats, då vi likt andra tilldelas roller som vi identifierar oss med (Tajfel & Turner, 1979). Boende på området får i mötet med varandra möjlighet att lära sig om varandras kulturer, minska etniska fördomar och förbättra attityder (Wagner et al.
2003). Det är följaktligen i dessa processer som meningsfullhet och förankring resulterar i att social identitet skapas.
Tema två hjälper oss förstå hur social kategorisering gör en främmande värld mer bekant och hur ett specifikt område får en så stor betydelse. Det är genom igenkända sammanhang som vi finner trygghet och stärker vår sociala identitet och karaktär.
6.3 Utomstående fördomar förverkligas av boende
Utifrån vårt tredje tema skapar vi förståelse för hur social identitet relateras till utomstående fördomar. Vi kan urskilja att minoritetsgrupper anpassar sig till majoritetssamhället (Mägi, van Ham, Leetmaa, Tammaru, 2020) genom respondenternas upplevelse av att låtsas vara
“svensk” eller leva upp till “folk från Ersboda”. Ytterligare förståelse kan riktas till boende på utsatta områden som många gånger utsätts för social identitet- och etnicitets kris. Det är en ständig kamp av att kategorisera sig med de man hyser störst identifikation till och de man vill jämföra sig med (Tajfel & Turner, 1979). Detta resulterar ofta i en betydande uppdelning av det urbana rummet (Johansson & Hammarén 2010).
Upplösning av samhällets olika rum kan ibland leda till att individen förlorar sig själv och anonymiseras. Le Bon utvecklar detta fenomen till begreppet deindividuation (Vilanova et al.
2017) och menar att i ostrukturerade och anonyma situationer ger människor upp sin egen uppfattning och värderande av situationer. Därmed följer att vanliga kontrollmekanismer inte längre upprätthålls. Alltså innebär situationer där individer från utsatta områden möter omvärlden, bemöts dem av ostrukturerade uppfattningar om sig själva och sina värderingar. I och med det, tar en ny process av social kategorisering och identifiering skede i ett försök att göra en okänd miljö mer bekant (Johansson & Lalander, 2018). En upplös känsla av vem man är, “invandraren” eller “svensken”, den “exkluderade” eller den “inkluderade”, är olika dimensioner av upplevelser som differerar beroende på var man befinner sig. Det är i detta som Tajfel & Turner (1979) beskriver uppdelningen av “vi” och “dem” och in-group och out-group. Det utsatta området upplevs för de boende som en plats av delaktighet och trygghet för att sedan, utanför områdets gränser varken höra till eller uppleva samma sociala identitet dem utvecklat på området.
Johansson & Lalander (2018) skriver att kollektiv meningsskapande och sociala representationer resulterar i sociala identiteter, grupper och sociala band som förenar samhället. Ändå är det tydligt att det förekommer delade- och motstridiga representationer parallellt, som strider mot varandra. Kollektiva representationer blir inte längre en
sammanhållning av grupper och enighet som förenar samhället (Höijer, 2011), utan tvärtom, de splittrar.
Utomstående parter skapar stereotyper av de utsatta områdena men också dess människor.
Man tillskriver de egenskaper såsom kriminalitet och avskiljer dem från allmänheten och drar en slutsats om personlighetsdrag eller fysiska egenskaper för varje enskild person (Hogg &
Williams, 2000). Det är när vi sätter ord på våra skillnader som vi lättare kan identifiera oss
sociala representationer för människor samman också avskiljer människor, gör att vi kan se tydliga indikationer på att individens sociala identitet påverkas. Utomstående kategorisering och stereotyper effektuerar boende på området. Motstridiga idealbilder och identifiering på motsatt sida, som in-group och out-grupp påverkar hur man ser på sig själv och sin
omgivning (Tajfel & Turner, 1979).
Vi anpassar våra handlingar efter önskevärtbeteende, vilka vi vill tillhöra och efterlikna (Tajfel & Turner, 1979). På så sätt kan vi även förstå hur inkludering i en grupp kan leda till exkludering från en annan. Samtidigt som man stärker band inom området genom kulturalism och likheter mellan boende, exkluderas man från det homogena samhället i stort. När vi väljer att följa en gruppdynamik, väljer vi samtidigt bort ett antal grupper. Vi kan välja att bli
“svensken” samtidigt som vi kan välja kategorin, “folk från Ersboda”. Detta är en reglering som styrs av vilka vi vill identifiera oss med och vad vi vill upprätthålla. Respondenter beskriver att upplevelsen av “vi” och “dem”, är orsakat av “dem”, men faktumet är att det är lika framträdande i den egna gruppen även om reflektionen hos individerna inte sträckt sig så långt. Grupper attribuerar varandra negativa karaktärsdrag, något som många gånger sker omedvetet. Men med kunskap om hur individuella upplevelser är anslutet till sociala
representationer och stereotyper, samt hur nära sammankopplat det är till social identitet, ska man inte förvånas av motstridiga, felaktiga och förvrängda föreställningar. Fördomar har mer koppling till ens individuella upplevelser än grundad fakta och okunskap har alltid varit största orsaken till missuppfattningar.
Sammanfattningsvis illustrerar tema tre att områdebornas förankring och medverkan på området, etablerar social identitet och gruppmedlemskap. Delaktighet och samhörighet utgör oftast en positiv uppfattning medan utomstående, dessvärre negativa “sanning”, resulterar i en orolig uppfattning. Beroende på vilken “sanning” man tar del av skapar det kategorisering av både områden och dess människor. Med det sagt, skapar vi social identitet till de vi tillhör och upprätthåller den genom att skapa en gemensam verklighet och en sanning vi väljer att tro på.
7. Slutsats
Uppsatsen syfte var att undersöka hur social identitet skapas och upprätthålls i relation till utsatta områden och utomstående fördomar. Vi har gjort ett försök i att fylla det gap som existerar inom rådande forskningsfält och som indikerar för sociala identitetsfrågor i relation till bostadsområdet. Förståelse om segregationens strukturella problem har kopplats till negativa grannskapseffekter, vilket är vedertaget av tidigare forskning. Vi har även kommit till insikt om att grannskapseffekter är av större betydelse för hur människor implementerar de, än determinerat av det område man kommer ifrån. Negativa effekter kan motarbetas genom aktivt deltagande, samhörighet och ett tryggt grannskap. Delaktighet och samhörighet formas i sin tur till skapandet av social identitet och kan förstås med hjälp av föreställningen om gemensamma intressen, erfarenheter och likheter (Johansson & Lalander, 2018).
Gemensamheten kan därmed referera tillbaka till utsatta områdets unika egenskap - mångfald. Ett brett utbud av kulturer och levnadssätt gör att individen lättare kan hitta sin plats och leva likformigt med andra boende på området. Nära relaterat till företeelsen “hitta sin plats” och meningsskapande, finns likaså begreppet trygghet (Hogg & Williams, 2000).
Gemensamma intressen och erfarenheter skapar trygghetskänsla hos boende som föredrar sitt område över andras. Trygghet skapas genom sociala representationer och kollektiva minnen,
Lalander, 2018). Denna förutsättning ger individer verktyg att placera in möten och händelser i redan inlärda mönster, och det som är bekant är oftast det vi hyser störst identifikation till.
Med större förståelse till varför människor väljer bort vissa områden till förmån för andra, får vi ytterligare insikt i fenomenet ingroup och outgroup. Gruppmedlemskap är avgörande för hur individen definierar och utvecklar sin sociala identitet, medan ingroup favoriseras och efterliknas samt överdrivna skillnader riktas till outgroup. Detta är också bidragande faktorer till upprätthållandet av sociala identiteten. Ytterligare slutsatser är att interaktioner är av större betydelse än väntat och relationer områdesbor emellan, är avgörande för skapandet av social identitet. Etnisk segregerade områden, förorter och dess miljö beskrivs ofta av
utomstående som problemfyllda, men utifrån vårt resultat, ett inifrån perspektiv, framträder förorten som platsen för livet. Utsatthet för utomstående, innebär meningsfullhet för
inneboende. Olika dimensioner av segregerade områden är ett resultat av den grupp du hyser sociala identitet till.
8. Referenslista
Andersen, Patrick Lie,. 2019, Social class differences in youths' participation in organized sports: What are the mechanisms? International review for the sociology of sport, Vol.54(8), p.921
Andersson, R. 1998., Botkyrka - en statistisk analys av boendesegregationen samt social och geografisk rörlighet i ett etniskt perspektiv. Tumba: Mångkulturellt centrum
Bergsten, Zara., 2010, Bättre framtidsutsikter? Blandade bostadsområden och
grannskapseffekter: en analys av visioner och effekter av blandat boende. Uppsala : Uppsala universitet
Biterman, D., och E. Franzén., 2007, Residential segregation (chapter 6), International Journal of Social Welfare, Vol 16, pp. 127-162
Blumer, H., 1969., Symbolic lnteractionism, Perspective and Method,
Brandén, M., 2018, Grannskapseffekter: en forskningsöversikt om boendesegregation och bostadsområdets betydelse., Stockholm: Landsorganisationen i Sverige
Bryman, Alan. 2016. Samhällsvetenskapliga metoder. 3. uppl. Stockholm: Liber AB.
Chetty, R & Hendren, N,. 2018, The Impacts of Neighborhoods on Intergenerational Mobility I: Childhood Exposure Effects., Vol 133
Chiswick, Barry R., Miller, Paul W., 2001, A Model of Destination-Language Acquisition:
Application to Male Immigrants in Canada, Vol.38, p.391-409
Constans, A., Gataullina, L & Zemmermann, K., 2009, Ethnosizing immigrant,Volume 69, Issue 3
Creswell, John W. 1998. Qualitative Inquiry and Reasearch Design – Choosing Among Five Traditions. London: SAGE Publications.
Danze, A-M Yaman, F, Do Ethnic Enclaves Impede Immigrants' Integration? Evidence from a Quasi-experimental Social-interaction Approach, 2013, Review of International
Economics, Volume 21, Issue 2
Delmos, så här används statsbidragen, 2020
Flynn, K., Brenda, M., , “I would say it’s alive”: Understanding the social construction of place, identity, and neighborhood effects through the lived experience of urban young adults., Sage journals, 2020, volume 19.
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. 2002.
Stockholm: Vetenskapsrådet
Heckmann, J., The Scientific Model of Causality, 2005, Sociological Methodology, Volume 35, Issue 1
Hogg, M. A., & Williams, K. D., 2000., From I to we: Social identity and the collective self.
Group Dynamics: Theory, Research, and Practice, Vol.4, pp. 81–97.
Hwang, Jackelyn., 2016., The Social Construction of a Gentrifying Neighborhood: Reifying and Redefining Identity and Boundaries in Inequality.,Urban affairs review, Vol.52., p.98-128
Höijer, B., 2011., Social Representations Theory., Nordicom Review Vol 32, pp. 3-16 A New Theory for Media Research
Jenkins, R., 2008., Social identity. Third edition. Abingdon: Routledge.
Johansson, Thomas & Lalander, Philip., 2018. Vardagslivets socialpsykologi. Upplaga 3 Stockholm: Liber
Lefebvre, H, 1991: The Production of Space, Blackwell, Oxford. R. Shields, Routledge, London
Lilja, E., Pemer, M., Boendesegregation - orsaker och mekanismer., Boverket 2010
Lilja, E., Segregationens motsägelsefullhet Integrerad i en stadsdel – segregerad i staden 2002, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet
Sherif, M., 936. The psychology of social norms. Harper.
Umeå stadsdelar – så står det till!- Sociala stadsrumsanalyser och stadsdelsbeskrivningar som underlag till gestalning av livsmiljöer för välbefinnande, tillit och trygghet.,
Stadsrumsanalys, Rapport, Godkänd av kommunstyrelsen 2020-11-17
S. Lash & J. Friedman., 1992., Modernity and Identity. Blackwell, Oxford, A. Giddens (1991): Modernity and Selfidentity. Stanford University Press, Stanford
Vilanova, F., Beria, F. M., Costa, Â.B., Koller, S.H., Hackett, J., 2017. Deindividuation:
From Le Bon to the social identity model of deindividuation effects. Cogent psychology,, Vol.4 (1), p.1308104
Wang, Dan ; Choi, Jeong-Kyun ; Shin, Jiwon Long-term., 2020, Neighborhood Effects on Adolescent Outcomes: Mediated through Adverse Childhood Experiences and Parenting Stress, Journal of youth and adolescence, Vol.49, p.2160-2173
9. Bilaga
INTERVJUFRÅGOR
Tillhörighet till sitt grannskap
På vilket sätt engagerar du dig i ditt bostadsområde? Varför?
Vad är viktigt för dig som bor i (respektive område)? Berätta varför det upplevs viktigt?
Hur skulle du definiera tillhörighet? Vad gör att du känner tillhörighet till ditt område?
Hur upplever du att ungdomar skapar sig tillhörighet till sin omgivning?
Integrering i sitt bostadsområde
På vilket sätt skapar ni möjligheter för inkludering i området?
På vilket sätt kan man se om någon känner sig delaktig och tillhörig?
Vilka strategier upplever du att unga tar till för att integrera sig i samhället?
