Namn: Kristina Krantz
Program: Specialistsjuksköterskeprogrammet i psykiatrisk vård 60 hp, Institutionen för vårdvetenskap
Kurs: Självständigt arbete i vårdvetenskap, 7,5hp, HT20 Nivå: Avancerad nivå
Handledare: Anna Hansson Examinator: Jeanette Westman
COPINGSTRATEGIER HOS ANHÖRIGA TILL PERSONER MED SCHIZOFRENI
EN LITTERATURÖVERSIKT
COPING STRATEGIES IN FAMILIES OF PERSONS SUFFERING FROM SCHIZOPHRENIA
A LITERATURE REVIEW
Sammanfattning
Bakgrund: I Sverige drabbas 1500–2000 personer av psykos varje dag och ca 30–
40000 har diagnosen schizofreni som är den sjukdom som främst kopplas till psykoser. Personer som drabbas behöver, speciellt initialt, stöd och behandling. Anhöriga är en viktig resurs i vårdandet av personer med schizofreni och kan ibland behöva stöd i sin roll som anhörig
Syfte: Syftet var att beskriva copingstrategier hos anhöriga till personer med schizofreni.
Metod: En litteraturöversikt valdes som metod där både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades. Artikelsökningen genomfördes i databaserna
CINAHL Complete, PsycInfo och MEDLINE. Artiklarna granskades i enlighet med Fribergs (2017) fyra steg.
Resultat: I resultatet framkom två teman och fem subteman som beskrev anhörigas copingstrategier. Dessa var Att söka hjälp inom och utanför sig själv som innefattade tre subteman: Socialt stöd, Andlighet och Egentid; Att förstå och förhålla sig till situationen som innefattade två subteman: Fokusera på det positiva och vara flexibel samt Undvika eller tvinga.
Diskussion: Diskussionen delas upp i två delar: metod och resultat. I metoddelen diskuteras styrkor och svagheter i vald metod. I resultatdelen diskuteras resultatet mot Orems omvårdnadsteori, bakgrunden, samt nya artiklar.
Nyckelord: Familj, schizofreni, copingstrategier och litteraturöversikt
Abstract
Background: Each year in Sweden, 1 500-2 000 persons are diagnosed with psychosis and around 30 000-40 000 have the diagnose schizofrenia, which is the illness most closely reated to psychosis. Persons who have fallen ill with schizophrenia need special inital support and treatment, and the disease take up a large portion of the resourcecs of the psychiatric care. Family is an important resource in the caring of persons with schizophrenia, and persons in this caring role can sometimes need support.
Aim: The aim of this literature review was to describe the coping strategies used by family members of persons with schizophrenia.
Method: The method chosen was a literature review in which both qualitative and quantitative articles were included. Searches were made in the databases CINAHL Complete, PsycInfo and MEDLINE. The articles were analysed i accordance with Friberg.
Results: The result showed two themes and five sub-themes that described coping strategies used by family members. These were Looking for support within and without oneself, which included three sub-themes: Social support, Spirituality and Time for oneself; Understanding and relating to the situation, which included two sub-themes: Focusing on the positive and being flexible, and Avoiding or coercing.
Discussion: The discussion is divided in two parts: method and result. In the method part strenghts and weaknesses of the method chosen are discussed. In the result part the result is discussed in relation to Orem’s self-care theory, the background, and new articles.
Keywords: Family, schizophrenia, coping strategies, literature review.
Innehållsförteckning
INLEDNING 1
BAKGRUND 1
SCHIZOFRENI ... 1
RISKFAKTORER VID SCHIZOFRENI ... 1
DIAGNOSKRITERIER ... 2
VÅRD OCH STÖD VID SCHIZOFRENI ... 2
ATT LEVA MED SCHIZOFRENI ... 3
SPECIALISTSJUKSKÖTERSKANS ANSVAR ... 3
DEFINITION AV ANHÖRIG... 4
ANHÖRIGAS SITUATION ... 4
COPINGSTRATEGIER ... 5
PROBLEMFORMULERING 6 SYFTE 6 TEORETISK REFERENSRAM 6 METOD 7 URVAL ... 8
DATAINSAMLING ... 8
DATAANALYS ... 9
FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN 9 RESULTAT 10 ATT SÖKA HJÄLP INOM OCH UTANFÖR SIG SJÄLV ... 10
Socialt stöd ... 10
Andlighet ... 11
Egentid ... 12
ATT FÖRSTÅ OCH FÖRHÅLLA SIG TILL SITUATIONEN ... 12
Fokusera på det positiva och vara flexibel ... 12
Undvika eller tvinga... 13
METODDISKUSSION 13 RESULTATDISKUSSION 14 SÖKA HJÄLP OCH STÖD ... 15
ANPASSNING TILL NYA SITUATIONEN ... 16
KLINISKA IMPLIKATIONER 17
FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING 17
SLUTSATS 18
REFERENSLISTA 19
BILAGA 1. SÖKMATRIS 23
BILAGA 2. MATRIS ÖVER URVAL AV ARTIKLAR TILL RESULTAT 24
INLEDNING
I mitt arbete som slutenvårdsjuksköterska inom psykosvård möter jag många patienter med schizofreni. Vårdtiderna varierar från dagar till månader och många patienter har en långvarig historik av inläggningar. Under en period var jag delaktig i ett projekt som bestod i att
intervjua och samla in information från anhöriga. Många anhöriga vittnade om en avsaknad av kontakt med psykiatrin och upplevde att ingen tidigare frågat om deras erfarenheter eller tankar. Dessa anhöriga beskrev stora svårigheter i att hantera sin livssituation och uttryckte en önskan att få ökat stöd från psykiatrin. Ett intresse väcktes då hos mig att få ökad kunskap om anhörigas förmåga att hantera sina liv med en närstående med schizofreni.
BAKGRUND
Sjukdomen schizofreni är en psykossjukdom som återfinns i alla kulturer och samhällen i hela världen. Den årliga incidensen har beräknats till 15 nya fall per 100 000 invånare. Enligt Socialstyrelsen (2018) insjuknar i Sverige 1500–2000 personer i psykos varje år och 30 000–
40 000 tusen har diagnosen schizofreni (von Malortie et al., 2019).
Schizofreni
Schizofreni räknas som en kronisk sjukdom som går i skov. Sjukdomen karakteriseras av hallucinationer, vanföreställningar och funktionsnedsättningar. Patienter som drabbas av sjukdomen har psykotiska skov under vilka det kan vara svårt att skilja på fantasi och verklighet. I sjukdomens allvarligaste fall kan den bristande verklighetsuppfattningen vara kontinuerlig. Sjukdomsförloppet delas in i tre faser: prodromalfas, som vanligen identifieras i efterhand, psykotisk fas och återhämtningsfas och (Rydell & Strålin, 2015).
Sjukdomsförloppet kan vara svårt att identifiera och inledningsvis kan symtomatologin vara mångfasetterad och ospecifik men klarna efter hand (Rahm & Flyckt, 2013)
Riskfaktorer vid Schizofreni
Familjär förekomst av schizofreni är den enskilt mest betydelsefulla riskfaktorn för att drabbas av schizofreni. Även familjär förekomst av bipolär sjukdom ökar risken för att utveckla schizofreni. Risken är störst vid primär släktskap mellan barn, föräldrar och syskon (Boden, 2016). Trots denna kunskap är genetiken bakom schizofreni relativt okänd.
Komplikationer under graviditet eller förlossning ses som tidiga riskfaktorer. Det kan handla om svält eller vissa infektioner under graviditeten såsom rubella, influensa eller tokoplasma.
Manligt kön räknas också som en riskfaktor, samt äldre fäder vid konception. Yttre faktorer som missbruk av cannabis samt skalltrauma kan också öka risken för schizofreni (a.a.).
Diagnoskriterier
Den kliniska diagnosen ställs med hjälp av deskriptiva kriterier och symptom. Symptomen beskrivs ofta som positiva eller negativa där positiva symptom innefattar bland annat vanföreställningar, hallucinationer eller desorganisation. Negativa symptom kan bestå av flacka affekter, nedsatt motivation eller katatont beteende. Andra kriterier är nedsatt social och/eller yrkesmässig funktion och psykosens duration (Boden, 2016). Rydell och Strålin (2015) beskriver symptomen som positiva, negativa och/eller kognitiva. Kognitiva symptom kan innebära en minskad förmåga att uppfatta eller förstå sinnesintryck. Det kan också handla om svårigheter att förstå samband eller minskad förmåga att överföra erfarenheter till en ny situation. Enligt Boden (2016) ligger utmaningen med att ställa en schizofrenidiagnos i att lyckas samla tillräckligt med information av god kvalitet. Det är också viktigt att utesluta andra kända orsaker till psykos, såsom (miss-) bruk av alkohol, droger eller vissa läkemedel.
Även vissa kroppsliga eller psykiatriska sjukdomar kan orsaka eller te sig som psykos, till exempel patienter med bipolär sjukdom eller schizoaffektivt syndrom där diagnoskriterier och symptom kan överlappa varandra (a.a).
Vård och stöd vid schizofreni
Vård och stöd enligt Socialstyrelsen (2018) syftar på att minska symptom, öka livskvaliteten och minska risken för återinsjuknande. Ny tonvikt har lagts vid tidig upptäckt och behandling.
Behandling innefattar antipsykotisk läkemedelsbehandling, men också psykosocial behandling såsom psykopedagogiska behandlingsprogram. Socialstyrelsen (2018)
rekommenderar också stöd till anhöriga samt rehabiliterande insatser gällande sysselsättning.
Effektiva strategier för att öka funktionsnivån enligt von Malortie et al. (2019) är utbildande insatser och individanpassat stöd till arbete. Psykopedagogiska behandlingsprogram beskrivs som en utbildande insats vars syfte är att öka funktionsnivån gällande vardagliga aktiviteter och det sociala samspelet med andra (a.a). Patientgruppen behöver ofta långvarig vård och stöd från olika aktörer och det är viktigt att patienten och anhöriga får vara delaktiga i behandling och vård, enligt Socialstyrelsen (2018).
Att leva med schizofreni
Enligt Flyckt och Torell (2015) är stigmatiseringen i samhället påtaglig för personer med schizofreni. Det kan bland annat bero på att många med psykossjukdom har svårt att ta till sig den psykiatriska behandlingsmodellen. Enligt Syrén (2014) kan föreställningar om orsak och behandling många gånger skilja sig mellan vårdgivare och patient. Många återinsjuknar till följd av bristande följsamhet till behandlingsprogram eller läkemedelsbehandlingar
(Socialstyrelsen, 2018). Vidare kan somatiska problem eller svårigheter i sociala relationer tillskrivas sjukdomen vilket gör att personer med schizofreni får sämre vård och stöd. Risken för fysisk ohälsa ökar och statistik visar att personer med schizofreni har 15–20 år kortare livslängd till följd av kroppsliga sjukdomar (von Malortie et al., 2019). Stigmatisering ökas av reducerad förmåga till arbete, utbildning och socialt samspel, vilket i sin tur skapar en
ekonomiskt utsatt situation (a.a). För att kunna minska stigmatiseringen behövs en
attitydförändring på alla plan, såväl privata som samhälleliga och politiska, enligt Flyckt och Torell (2015).
Specialistsjuksköterskans ansvar
Vårdvetenskapligt utformad vård kan enligt Syrén (2014) vara att försöka förstå och sätta sig in i hur det är för patienten att leva med psykisk ohälsa. Vid psykossjukdom kan
föreställningar om symptom, orsaker och behandling skilja sig åt mellan vårdgivare och patient. Författaren beskriver psykossjukdom som en existentiell hemlöshet där patienten kan vara exkluderad från sin egen kropp och samvaro med andra. När patienten inte delar vårdens förklaringsmodeller gällande sjukdom och vård menar författaren att det är viktigt att
sjuksköterskan kan ta ett steg bort från entydiga och linjära psykiatriska förklaringar.
Patientens beskrivning av sin situation behöver ha en given plats i ett möte där olika verklighetsperspektiv möts. För att minska existentiell hemlöshet behöver ”en lagom annorlunda dialog” skapas där ett möte kan ske. Psykiatrisk vård innebär också att sjuksköterskan behöver samverka med anhöriga och andra vårdgivare. Rydell & Strålin (2015) menar att vård och stödsamordning till patienter med psykossjukdom bör ges av ett multiprofessionellt team där patient och anhöriga har en självklar del i beslut gällande behandling och uppföljning. Dahlberg och Segesten (2010) menar att det utifrån ett
vårdvetenskapligt perspektiv är speciellt viktigt att inkludera anhöriga vid vård av patienter med långvariga sjukdomstillstånd då anhöriga ofta är en avgörande faktor för patientens
hälsa. Topor et al. (2006) visar i sin studie att anhöriga och vårdpersonal i samverkan spelar en viktig roll i tillfrisknande hos patienter med schizofreni.
Definition av anhörig
I litteraturen används och definieras begreppet anhörig olika. Författaren har valt att använda sig av Ewertzons (2015) definition: En anhörig är en person över 18 år som ger vård och omsorg till sin närstående, som i sin tur är en person över 18 år som tar emot vård och omsorg.
Anhörigas situation
Stigmatiseringen av patienter med schizofreni drabbar förutom patienten även anhöriga.
Under 1960- och 70-talet beskylldes ofta föräldrarna - och mer specifikt mödrarna - för sjukdomen. Personer med schizofreni låstes ofta in på institutioner. Moderna
behandlingsmetoder och framförallt antipsykotiska läkemedel började gradvis förändra uppfattning om att patienterna behövde vara frihetsberövade och utslussning till friare vårdformer påbörjades (Flyckt & Torell, 2015). I mitten av 1990-talet stängdes de stora institutionerna och anhöriga fick ta stort ansvar i utslussningen. Bördan som detta innebar var, enligt Flyckt och Torell (2015), otillräckligt uppmärksammad i jämförelse med andra
sjukdomsgrupper, som till exempel demenssjukdom eller stroke. Föräldrar - och återigen främst mödrar - blev livslånga obetalda vårdare, även om det på senare tid blivit vanligare att fäder tar en vårdande roll (Sharma, Chakrabarti & Grover, 2016). Syrén (2010) har i sin avhandling beskrivit anhörigas situation som krävande. Författaren har bland annat kommit fram till att det är av grundläggande betydelse att inkludera anhöriga i vården, men då inte främst som vårdare utan istället som personer som själva behöver få del av vårdens resurser.
Ewertzon (2015) beskriver situationen för anhöriga till följd av den närståendes psykiska ohälsa och använder då uttrycken familjebörda eller merbelastning. Sambandet mellan psykiatriska diagnoser och anhörigas merbelastning är vagt, men anhöriga beskriver minskad utrymme till arbete och egen fritid. Anhöriga tar omfattande ansvar för att den närståendes vardag ska fungera. Detta kan påverka anhörigas ekonomiska situation och sociala relationer.
Ewertzon beskriver vidare psykologiska konsekvenser såsom upplevd ensamhet eller känslor av skuld och skam, men också stark gemenskap med den närstående. Anhöriga upplevde en vilja att förbättra situationen för sin närstående. Med ökade färdigheter följde personlig mognad och en förbättrad förmåga att hantera kriser hos anhöriga. Viktiga
utvecklingsområden kunde vara ökad information på samhällsnivå och strukturerade former av anhörigstöd. Tillgång och gott bemötande från personal inom vård och omsorg, samt anhörigas delaktighet, beskrevs som viktiga aspekter (a.a).
Copingstrategier
Sedan mitten av 1960-talet har det funnits ett intresse för att förstå människans
anpassningsförmåga i olika situationer. Coping kan översättas till stresshantering eller stressbemästring - hur en individ agerar i stressade situationer. Ingen formell definition finns och begreppet kan enligt Andersson (2003) lätt bli diffust och övergripande. Lazarus och Folkman (1984) har definierat copingstrategier som en individs tankesätt eller beteende vars syfte är att hantera de inre eller yttre krav som uppkommer i stressituationer. Upplevd stress, handlar om hur individen tolkar och förhåller sig till olika stimuli. Individen bedömer dessa stimuli som oväsentliga, neutrala eller fientliga och copingprocessen är de åtgärder som följs efter bedömningsprocessen (a.a). Björkdahl (2014) beskriver copingstrategier som ett sätt att reagera på upplevda faror, som till exempel ett svårlöst problem eller en omgivning i
förändring. Olika faktorer spelar in hur effektivt en copingstrategi fungerar. Det kan handla om hur påfrestande situationen är, individens tidigare erfarenheter, och vilka stödsystem som finns i omgivningen. Lazarus och Folkman (1984) delar in copingstrategier i två
huvudkategorier: problemfokuserad och emotionsfokuserad. Problemfokuserad coping är inriktad på att försöka hantera eller förändra orsaken till upplevd stress, som till exempel praktiskt lösa problem eller aktivt söka hjälp. Emotionsfokuserad coping är inriktad på att försöka hantera den emotionella responsen som orsakas av stressen till exempel hur en person förhåller sig till situationen (a.a). Enligt Austenfeld och Stanton (2004) har problemfokuserad coping traditionellt setts som en mer funktionell copingstrategi i jämförelse med
emotionsfokuserad coping. Emotionsfokuserad coping har setts som en dysfunktionell copingstrategi där individen flyr från situationen, med ett icke önskvärt resultat som följd.
Austenfeld och Stanton (2004) utmanar föreställningen om emotionsfokuserad coping som dysfunktionell och problemfokuserad coping som funktionell, i syfte att visa att båda
huvudkategorierna kan vara funktionella respektive dysfunktionella. Lazarus (1999) utvecklar begreppet och beskriver copingstrategier som handlingar vars syfte är att avlägsna, övervinna, reducera eller tolerera en viss situation. Dessa handlingar kan vara välanpassade och
ändamålsenliga eller olämpliga och dysfunktionella. Björkdahl (2014) menar att ineffektiva
copingstrategier och upplevd oförmåga att hantera stress kan resultera i svårigheter att ta hand om sig själv eller tillgodose sina egna basala behov.
PROBLEMFORMULERING
I Sverige drabbas 1500–2000 av psykos varje år och 30–40000 personer har diagnosen schizofreni, som är den sjukdom som främst kopplas till psykoser. Många gånger är symptombilden diffus och till en början svår att förstå. Symptomen med bristande verklighetsuppfattning kan vara skrämmande för patienter och anhöriga. Patienter med
schizofreni behöver ofta långvarig psykiatrisk vård och omfattande stöd från anhöriga. Många gånger kan anhöriga själva behöva vägledning i en svår situation. Det är därför viktigt att sammanställa forskning kring hur anhöriga till personer med schizofreni hanterar sin situation.
SYFTE
Syftet var att beskriva copingstrategier hos anhöriga till personer med schizofreni
TEORETISK REFERENSRAM
Orem föddes 1914 och beskrev sin gärning som ett sökande efter mening och kunskap. Orem började tidigt fokusera på vad omvårdnad är och de omständigheter som skapar behovet av omvårdnad hos en individ. Det första utkastet till Orems teori kom 1956 och publicerades i bokform 1971. Den sjätte utgåvan kom 2001 (Orem, 2001) och omvårdnadsteorin beskrivs ofta som ett livsverk (Wiklund Gustin & Lindwall, 2014). Orem menade att eftersom
människan är medveten så har hon förmågan att handla medvetet, och således också förmågan att ta hand om sig själv och andra. Trots att denna potential att vårda sig själv och andra finns hos alla människor behöver inte alla utvecklat dessa färdigheter. Orems omvårdnadsteori är indelad i tre olika delteorier: teorin om egenvård, teorin om egenvårdsbrist och teorin om omvårdnadssystem. Egenvård är det som en person gör för sig själv eller andra. Egenvård beskriver de behov en person har i sitt dagliga liv och vilka handlingar som krävs för att möta dessa krav. När en individ har förmåga att tillgodose sina dagliga behov uppstår en balans mellan krav och kapacitet, vilket Orem beskriver som egenvårdsbalans. Orem menar att egenvård erfars och lärs genom familjen och i samspel med andra (Wiklund Gustin &
Lindwall, 2014). Egenvårdsbrist uppstår när en person inte har kapacitet att tillgodose de
krav som situationen ställer. Omvårdnadssystem är de handlingar som utförs av patient, anhöriga eller andra i hälso- och sjukvården i syfte att bevara eller återställa egenvårdsbalans.
Omvårdnadssystem kan vara fullständigt kompenserande, delvis kompenserande eller stödjande och undervisande. Delteorierna skapar grunden för den omvårdnadsprocess som Orem beskriver (Wiklund Gustin & Lindwall, 2014). Processen beskrivs som en serie av kognitiva operationer som sjuksköterskan utför: att kartlägga patientens omvårdnadshistoria i syfte förstå patientens svårigheter och färdigheter; att skapa ett (eller flera) mål och designa omvårdnadssystem i syfte att identifiera vilka personer och handlingar som behöver ingå för att uppnå målet, och vidare; att förverkliga målet där alla involverade samarbetar för att tillgodose egenvårdsbalans hos patienten. Slutligen behöver sjuksköterskan utvärdera insatserna och vårdprocessen (Wiklund Gustin & Lindwall, 2014). Orems omvårdnadsteori bygger på att människor har olika kapacitet att klara de krav som ställs och därför ibland behöver hjälp från sin omgivning. Det kan handla om krav i det dagliga livet eller krav som ställs vid förändringar i livet, såsom sjukdom eller förlust. Även om människor ibland behöver hjälp lägger Orem tydligt ansvar hos patienten och anhöriga. Orems idé om
patientens egenvård och anhörigas omsorg begränsas inte till sjuksköterskans interventioner utan tydliggör också vad patienten och anhöriga kan och enligt Orem bör göra.
Sjuksköterskans arbete bör fokusera på att stödja människor att på bästa sätt ta hand om sig själva och sina nära och kära (a.a). Resultatet kommer att diskuteras mot delar av Orems omvårdnadsteori i resultatdiskussionen.
METOD
Metoden som valts är en litteraturöversikt. Enligt Polit och Beck (2017) görs en
litteraturöversikt för att sammanställa det aktuella kunskapsläget inom ett specifikt område.
Detta görs bland annat genom att analysera data från vetenskapliga artiklar. För att litteraturöversikten ska anses vara relevant och på ett vetenskapligt sätt beskriva kunskapsläget betonar Polit och Beck (2017) vikten av att grundligt och omfattande
sammanställa vetenskapliga artiklar. Vidare behöver författaren kritiskt granska och objektivt utvärdera den aktuella forskningen för att bedöma vad som är relevant innehåll för
litteraturöversikten (a.a.). Segesten (2017) skriver att syftet med en litteraturöversikt är att söka evidens genom att kartlägga ett forskningsområde. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar kan ingå. Författaren till föreliggande arbete har gjort en litteraturöversikt för att
sammanställa kunskapsläget kring copingstrategier hos anhöriga till personer med schizofreni.
Urval
Urvalskriterier var vetenskapliga artiklar publicerade år 2009-2019, skrivna på engelska samt peer-reviewed.. Artiklarna kunde ha både kvalitativ och kvantitativ metod. Motiveringen till att peer-reviewed användes var för att säkerställa att artiklarna var vetenskaplig granskade och höll god vetenskaplig kvalitet. (Östlund, 2017). Enligt Polit och Beck (2017) innebär peer- reviewed att en forskargrupp med djupgående kunskap i ämnet har granskat och godkänt artiklarnas vetenskapliga värde. Urval gällande anhöriga innebar familjemedlemmar över 18 år som tog hand om personer med schizofreni över 18 år. Reviews exkluderades
Datainsamling
Informationssökningen har gjorts i databaserna CINAHL Complete, PsycInfo och MEDLINE som är indelade efter ämnesområden och inkluderar ett noga avvägt litteratururval enligt Östlund (2017). CINAHL Complete innehåller vetenskapliga artiklar inom omvårdnad och rehabilitering (Östlund, 2017). PsycInfo innehåller vetenskapliga artiklar inom psykologi, logopedi och relaterade ämnesområden (Östlund, 2017). MEDLINE innehåller vetenskapliga artiklar inom biomedicin, omvårdnad, rehabilitering, omvårdnad, psykologi, odontologi och relaterade ämnesområden (Östlund, 2017). (www.esh.se/bibliotek/att-soka/databaser-och- lankar.html ). Enligt Friberg (2017) skall sökord som speglar fenomenet i syftet och frågeformuleringen användas. Författaren tog hjälp av ”liten sökguide till CINAHL” och ” sökguide för MEDLINE” (www.esh.se/bibliotek/att-soka/databaser-och-lankar.html ) vid litteratursökningen. Det är enligt Östlundh (2017) lämpligt att använda sig av ämnesordlistor för att säkerhetsställa att korrekta sökord används. Ämnesordlistor innehåller sökord som är anpassade till den databas eller ämnesområde där sökningen sker. Författaren i föreliggande arbete har använt sig av ämnesordlistorna: Cinahl headings i CINAHL Complete och MESH i MEDLINE, samt Thesaurus i PsycInfo. Sökorden som användes vid databassökningarna var:
”schizophrenia” ”family” och ”coping”. Förslag på närliggande sökord användes inte då författaren fick tillräckligt med material utifrån dessa sökord. Vid databassökningen användes boolesk söklogik för att kombinera sökorden med varandra genom att använda olika
operatorer. De vanligaste operatorerna är ”AND”, ”NOT” och ”OR” (Östlund, 2017). I föreliggande arbete använde författaren endast operatorn ”AND” för att få så specifika träffar som möjligt. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt Fribergs (2017) mall för
kvalitetsgranskning av kvalitativa och kvantitativa studier för att säkerhetsställa artiklarnas
kvalitet. Exempel på frågor i kvalitetsgranskningen var: Finns det ett tydligt problem formulerat? Hur är detta i så fall formulerat och avgränsat, Vad är syftet? Är det klart formulerat? Finns det några etiska resonemang? Finns det en metoddiskussion? Hur diskuteras metoden i så fall?
För att välja ut relevanta artiklar lästes titel och sammanfattning. Syftet var att få en
uppfattning om artiklarnas innehåll. Artiklar som verkade svara på syftet sparades och lästes i sin helhet för att sedan inkluderas eller exkluderas i resultatet. Sammanlagt lästes 29 artiklar och åtta inkluderades i studien. Redovisningen av artikelsökningarna presenteras i bilaga 1.
Dataanalys
De utvalda artiklarna analyserades i fyra steg enligt Fribergs (2017) beskrivning. Analysens första steg är, enligt Friberg (2017), att förstå studiernas innehåll och sammanhang, vilket gjordes genom att författaren noggrant läste igenom studierna flertalet gånger. Författaren översatte artiklarna så korrekt som möjligt med hjälp av engelsk-svenskt lexikon och andra översättningsverktyg. Nästa steg är att skapa överblick över studierna med hjälp av en översiktstabell där artiklarnas olika delar sammanfattas för att få en bra struktur och överskådlighet av materialet. Steg tre innebär att utifrån översiktstabellen söka likheter respektive skillnader i resultatet av artiklarna. Likheter och skillnader kodades genom färgkodning. Likheter såväl som skillnader i studiernas resultat kunde lättare identifieras genom att de studier vars resultat överensstämde kodades enligt en färg. I det fjärde steget sorterades artiklarna in under gemensamma subteman. Dessa subteman jämfördes ytterligare en gång med hjälp av färgkodningen för att slutligen enligt Friberg (2017) sorteras in under gemensamma teman. Teman och subteman presenteras i litteraturöversiktens resultat.
FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN
Veteskapsrådet (2018) anger fyra huvudkrav som ska uppfyllas vid forskning:
informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav samt nyttjandekrav. Kraven gäller de som deltar i forskningen och ställs för att säkerställa: att deltagarna har rätt till information gällande forskningen; att skriftligt och muntligt samtycke finns; att deltagarna är anonyma, samt att uppgifterna gällande deras deltagande är skyddade. Författaren till denna
litteraturöversikt har kvalitetsgranskat artiklarna och endast inkluderat studier där det framkommer att forskarna har genomfört en etisk granskning eller fört en etisk diskussion i
urvalsprocessen. Författaren har vidare strävat efter god forskningssed, vilket enligt Polit och Beck (2017) innebär att inte plagiera eller falsifiera, att efter bästa förmåga ha ett objektivt förhållningssätt, samt att redovisa de valda artiklarna på ett rättvisande sätt. Författarens förförståelse innefattar kunskap om behandling och vård inom psykiatrisk slutenvård där patienterna befinner sig i akuta psykotiska tillstånd. Författaren har begränsad erfarenhet av att möta anhöriga till dessa patienter. Författaren har efter bästa förmåga inte låtit sin förförståelse eller åsikter påverka arbetet.
RESULTAT
Resultatet presenteras utifrån två teman och fem subteman som framkom under dataanalysen, se tabell 1
.
Tabell 1. Överblick över de teman och subteman som presenteras i resultatet.
Teman Subteman
Att söka hjälp inom och utanför sig själv Socialt stöd Andlighet Egentid
Att förstå och förhålla sig till situationen Fokusera på det positiva och vara flexibel Undvika
Att söka hjälp inom och utanför sig själv Socialt stöd
Flera studier visade att anhöriga till personer med schizofreni använde socialt stöd som copingstrategi (Gerson et al., 2011; Kahn & Panday, 2017; Lam, Ng, Pan & Young, 2015;
McAuliffe, O´Connor & Meager, 2014; Tan et al., 2012; Özden & Tuncay, 2018).
En mixad studie visade att anhöriga sökte stöd och information från samhället som copingstrategi. Detta kunde innebära stöd och information från en familjeläkare eller via utbildningsprogram. Vidare kunde det också innebära att anhöriga fick professionellt samtalsstöd. Socialt stöd kunde också innebära praktiskt stöd eller råd från släktingar och vänner. (Tan et al., 2012). En jämförande kvantitativ studie där copingstrategier hos anhöriga till personer med schizofreni jämfördes mellan städerna Hong Kong och Guangzhou visade
att socialt stöd var den mest använda copingstrategin hos anhöriga i båda städerna (Lam et al., 2014). En annan jämförande kvantitativ studie från Indien mellan män och kvinnor visade att en vanligt copingstrategi hos både män och kvinnor var att söka socialt stöd (Kahn & Panday, 2017). Även en studie från USA där anhöriga fick skatta användandet av olika
copingstrategier i hemmet visade att sökandet av socialt stöd var en vanlig copingstrategi (Gerson et al., 2011). En kvalitativ studie från Irland visade också att anhöriga använde sig av socialt stöd som copingstrategi. Anhöriga sökte stöd och praktisk hjälp från familj och vänner, men också från hälso- och sjukvård. Studien visade att anhöriga speciellt uppskattade att ha samtal med professionella som hade kunskap och förståelse för sjukdomen (McAuliffe et al., 2014). En annan kvalitativ studie från Turkiet visade att anhöriga i stor utsträckning använde sig av socialt stöd som copingstrategi. Socialt stöd handlade i den studien om att stötta varandra inom familjen och ofta tillsammans dölja den närståendes sjukdom inför omvärlden (Özden & Tuncay, 2018).
Andlighet
Anhöriga till personer med schizofreni använde sig av andlighet och sin tro som
copingstrategi (Caqueo-Urízar, Gutiérrez-Maldonado, Ferrer-Garceía & Miranda-Castillo, 2012; McAuliffe et al., 2014; Tan et al., 2012; Özden & Tuncay, 2018). En kvalitativ studie från Irland visade att gudstro hjälpte anhöriga ta sig igenom en ibland upplevd mardrömslik situation. Anhöriga kunde också gå i kyrkan eller delta i mässan som copingstrategi
(McAuliffe et al., 2014). En annan kvalitativ studie från Turkiet visade också att anhöriga använde andlighet och tro som copingstrategi. Att gå till moskén eller att be var vanliga copingstrategier. Anhöriga sökte också tröst och trygghet genom att läsa Koranen eller andra religiösa texter. Studien visade att anhöriga kunde se sin livssituation som ett test från Gud där tillit och tro (till Gud) användes som copingstrategi för att hantera situationen (Özden &
Tuncay, 2018)
Tre kvantitativa studier visade att anhöriga till personer med schizofreni använde sig av andlighet som copingstrategi (Caqueo-Urizar et al., 2012; Gerson et al., 2011; Tan et al., 2012). Tan et al. (2012) fann i sin studie att gudstro var en vanlig copingstrategi. Anhöriga kunde delta i religiösa gudstjänster, andra religiösa sammanhang eller söka stöd hos religiösa ledare. Anhöriga kunde också enligt Gerson et al. (2011) ha tilltro till Gud och hitta styrka i sin religion som copingstrategi. Caqueo-Urizar et al. (2012) visade i sin jämförande studie från Chile och närliggande länder att anhöriga som ansåg sig tillhöra ursprungsbefolkningen använde sig av andlighet i större utsträckning som copingstrategi än anhöriga som inte ansågs
sig tillhöra ursprungsbefolkningen. Anhöriga som ansåg sig tillhöra ursprungsbefolkningen sökte stöd i sin livsåskådning där världen sågs som en besjälad värld av relationer. Faktorer som skapade sjukdom ansågs ligga utanför den fysiska världen i en andlig dimension och behandlades därefter (Caqueo-Urizar et al., 2012).
Egentid
En kvalitativ studie visade att anhöriga till personer med schizofreni behövde prioritera och ta tid för sig själva som copingstrategi. Det kunde också handla om att bevara sina egna
intressen och relationer (McAuliffe et al., 2014). Även två kvantitativa studier visade att anhöriga behövde ta tid för sig själva och bevara sina egna sociala intressen som
copingstrategi (Caqueo-Urizar et al., 2012; Rahmani et al., 2019).
Att förstå och förhålla sig till situationen Fokusera på det positiva och vara flexibel
Flera studier visade att anhöriga till personer med schizofreni använde sig av copingstrategier som beskrevs som positiva (Caqueo-Urizar et al., 2012; Gerson et al., 2011; Kahn & Panday, 2017; Lam et al., 2015; McAuliffe et al., 2014; Rahmani et al., 2019; Tan et al., 2012; Özden
& Tuncay, 2018). Copingstrategierna handlade om att omvärdera, tolka eller kommunicera upplevt negativa situationer som positiva. En jämförande kvantitativ studie mellan två kinesiska städer visade att anhöriga i båda städerna använde sig av positiv omvärdering som copingstrategi. Positiv omvärdering handlade om att hitta personlig mening i situationer som upplevdes som jobbiga och genom detta hantera situationen bättre (Lam et al., 2015).
Khan och Panday (2017) visade i sin jämförande studie mellan män och kvinnor att positiv omvärdering var den mest använda copingstrategin hos kvinnor. En annan kvantitativ studie visade att anhöriga använde sig av en copingstrategi som liknande positiv omvärdering, men som benämndes som positiv tolkning. Positiv tolkning som copingstrategi byggde på att en individ ser och tolkar situationen som positiv istället för negativ. Anhöriga kunde genom sin tolkning hantera situationen bättre och också växa som människa (Gerson et al., 2011).
Ytterligare två kvantitativa studier visade att anhöriga använde sig av copingstrategin positiv kommunikation. Copingstrategin innebar att kommunicera och framföra budskap på ett positivt sätt, även det upplevt negativa (Caqueo-Urizar et al., 2012; Rahmani et al., 2019).
Förutom att fokusera på att vara positiva behövde anhöriga till personer med schizofreni vara flexibla. En mixad studie visade att anhöriga behövde acceptera att situationen snabbt kunde
förändras. Det kunde innebära att i sista minuten behöva ändra planer eller involvera familj och vänner för att hantera situationen (Tan et al., 2012). En annan studie visade att anhöriga aktivt planerade umgänget i förväg, trots detta ofta behövde ändra och anpassa aktiviteter utifrån rådande situation (Gerson et al., 2011). En kvalitativ studie visade att anhöriga
behövde ha en positiv och accepterande attityd för att hantera sin situation. Studien visade att anhöriga behövde tid för att uppnå detta och att en ökad acceptans kom med tiden (McAuliffe et al., 2014) En annan kvalitativ studie visade också att anhöriga behövde tid för att kunna acceptera situationen (Özden & Tuncay, 2018). Kahn och Panday (2017) och Lam et al.
(2015) visade i sina studier att kvinnor var mer flexibla än män när det gällde att byta copingstrategi och använda sig av flera copingstrategier.
Undvika
Anhöriga till personer med schizofreni kunde använda sig av undvikande copingstrategier (Caqueo-Urizar et al., 2012; Kahn & Panday, 2017; Rahmani et al., 2019; Tan et al., 2012;
Özden & Tuncay, 2018). Detta kunde visa sig genom att anhöriga helt enkelt undvek jobbiga situationer (Rahmani et al., 2019) Anhörig kunde också använda undvikande copingstrategier genom att dölja, förneka eller skapa andra förklaringsmodeller till sjukdomen (Özden &
Tuncay, 2018) En mixad kvantitativ studie visade att anhöriga kunde undvika jobbiga
situationer genom att passivt distansera sig och hoppas på att situationen löste sig av sig själv (Tan et al., 2012). En kvantitativ studie visade att anhöriga som copingstrategi kunde undvika jobbiga situationer eller tvinga sin närstående att anpassa sig så att situationen blev mer hanterbar. Studien beskrev undvikande som emotionsfokuserad och dysfunktionell
copingstrategi (Caqueo-Urizar et al., 2012; Rahmni et al., 2019). En jämförande kvantitativ studie mellan män och kvinnor från Indien visade att män i större utsträckning använde undvikande copingstrategier än kvinnor (Kahn & Pandy, 2017).
Metoddiskussion
Författaren valde att göra en litteraturöversikt. En litteraturöversikt kan enligt Polit och Beck (2017) och Friberg (2017) användas för att sammanställa det aktuella kunskapsläget inom ett specifikt område. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar användes då det enligt Forsberg och Wengström (2008) bättre belyser det specifika fenomenet ur olika synvinklar. För att få med aktuell forskning begränsades urvalet till studier som publicerats mellan åren 2009–2019 då aktuell forskning enligt Forsberg och Wengström (2008) stärker studiens trovärdighet.
Sökningen gjordes i tre olika databaser då Friberg (2017) rekommenderar att söka forskning i minst två relevanta databaser för att få med aktuell och relevant forskning i sökningen.
Författaren använde sökorden schizophrenia, family och coping i sökningen. Fler synonymer skulle kunna ha använts som sökord för anhörig än family så som care givers vilket framkom i några av de valda artiklarnas titel. Vidare skulle ordet psychotic disorder även ha använts.
Detta kan ses en svaghet. Dock anser författaren att de inkluderade artiklarna besvarade syftet samt höll god kvalitet. Författaren hade som avsikt att undersöka copingstrategier hos
anhöriga till personer till schizofreni där både anhöriga och den närstående var över 18 år.: En anhörig är en person över 18 år som ger vård och omsorg till närstående som i sin tur är en person över 18 år som tar emot vård och omsorg. Dock inkluderades två studier där den ena innefattade anhöriga under 18 år och den andra studien innefattade närstående under 18 år, då de tillförde relevant information till studien. Detta kan ses som en svaghet i
sammanställningen av resultatet. Flera studier undersökte copingstrategier hos anhöriga i relation med en eller flera variabler. Analysarbetet var krävande då resultaten i stor utsträckning redovisades som kvantitativ data där samband med andra faktorer jämfördes.
Författaren fokuserade endast på copingstrategier, men misstag kan ha skett då statistiken ibland var svårtolkad. Vidare använde de inkluderade studierna olika mätinstrument för att undersöka copingstrategier hos anhöriga till personer med schizofreni. Att olika
mätinstrument användes i de inkluderade studierna kan ses som en svaghet då
mätinstrumenten mäter liknande men inte identiska copingstrategier. Feltolkning kan ha skett då artiklarna var skrivna på engelska samt att definitionerna av mätinstrumentens olika
områden ofta upplevdes som otydliga. Översättningsverktyg användes för att minimera risken för felöversättning. Beskrivningen av Fribergs (2017) granskningsmall kunde ha varit mer detaljerad för att visa de inkluderade studiernas kvalitet. Ett alternativt sätt att besvara syftet hade kunnat vara att göra en intervjustudie. Friberg (2017) menar att erfarenheter och upplevelser studeras lämpligast genom kvalitativa studier.
Resultatdiskussion
Resultatdiskussionen kommer att diskuteras utifrån rubrikerna söka hjälp och stöd, anpassning till nya situationen samt undvikande och dysfunktionellt förhållningssätt.
Söka hjälp och stöd
Resultatet visade att anhöriga till personer med schizofreni tog hjälp av sin omgivning och sökte socialt stöd som copingstrategi. Anhöriga sökte praktisk hjälp och stöd hos sin familj eller vänner. Anhöriga sökte också stöd och hjälp från sjukvården eller andra professionella.
Copingstrategier är enligt Lazarus och Folkman (1984) en individs tankesätt eller betande vars syfte är att hantera de inre eller yttre krav som uppkommer i stressituationer. Att anhöriga till personer med schizofreni sökte socialt stöd kan relateras till Orems
omvårdnadsteori. Att ta hand om sig själv eller andra för att klara vardagliga krav -egenvård - erfars och lärs enligt omvårdnadsteorin genom familjen och i samspel med andra. Ibland har människor svårigheter att klara de krav som ställs och behöver hjälp från sin omgivning.
Sjuksköterskans fokus kan enligt omvårdnadsteorin vara att stödja patienten och anhöriga att på bästa sätt ta hand om sig själva, eller att vägleda en kapabel person från patientens familj att lära sig hur de kan stötta patienten. Omvårdnadsteorin lägger ansvar hos patient och anhöriga att efter förmåga tillgodose de krav som ställs för att uppnå egenvårdsbalans (Wiklund Gustin & Lindwall, 2014). Att söka socialt stöd som copingstrategi, speciellt från hälso- och sjukvård, kan ses som en handling som skapar eller är en del av patientens omvårdnadssystem. Förhoppningsvis kan socialt stöd skapa bättre förutsättningar för egenvårdsbalans, såväl hos anhöriga som den närstående.
Resultatet visade att sökandet av andligt stöd var en vanlig copingstrategi hos anhöriga till personer med schizofreni. Anhöriga sökte andlig hjälp hos religiösa eller andliga ledare.
Anhöriga kunde också hitta vägledning i religiösa texter, be till Gud eller hitta styrka i sin världsbild. Cummings och Pargament (2010) menar att den andliga/religiösa copingstrategin uppkommer när ens livskvalitet är hotad eller om sjukdomen hotar relationen till Gud.
Andliga copingstrategier kan enligt Cummings och Pargament (2010) till exempel utövas genom att be till Gud för vägledning, styrka eller förbättrad hälsa. Andra sätt är att vända sig till andliga ledare eller samfund (a.a). Utifrån författarens förståelse av Orems
omvårdnadsteori tycks ingen vikt läggas i den vid andliga copingstrategier eller andlig tro.
Detta då Orem betonade patienters och anhörigas ansvar och menade att eftersom människan är medveten så har hon förmågan att handla medvetet, och således också förmågan att ta hand om sig själv och andra, vilket hon efter förmåga bör göra (Wiklund Gustin & Lindwall, 2014).
Författaren gör reflektionen att det med detta synsätt blir svårt att inkludera ett andligt
perspektiv och därmed erfarenheten av hur en andlig dimension kan utgöra en specifik resurs
som copingstrategi då den genom relationen till Gud kan lindra upplevelsen av att stå ensam i en svårhanterlig situation. Eriksson (1994) har på ett liknande vis framfört kritik mot
omvårdnadsteorin och menar att risk finns att patienten fråntas rätten att vara patient då för stor vikt läggs vid patientens egna ansvar och delaktighet.
Resultatet visade att anhöriga behövde prioritera och ta tid för sig själva som copingstrategi.
En viktig del av copingstrategin var att bevara sina egna intressen och sociala kontakter.
Enligt Socialstyrelsen (2015) har anhöriga rätt till stöd och hjälp från kommunen då anhöriga som vårdar närstående kan befinna sig i en påfrestande situation. Anhöriga uppmuntras att ta hjälp av kommun, anhörigstöd eller andra resurser som finns att tillgå. Syren (2010) beskriver också anhörigas situation som krävande och visar på hur anhöriga ofta behöver extra stöd och själva behöver ta del av vårdens resurser. Wainwrigght, Glentwoth, Haddock, Bentley och Lobban (2015) och Ewertzon (2015) visade att anhöriga vars närstående diagnostiseras med schizofreni upplevde minskad förmåga till arbete och socialt liv, vilket kan relateras till den här studiens resultat som visar att anhöriga också behövde prioritera sin egen situation.
Anpassning till nya situationen
Resultatet visade att anhöriga till personer med schizofreni använder sig av olika former av positiva copingstrategier. Detta handlade om att hitta positiv mening i det som upplevdes som negativt och att fokusera på det positiva i kommunikationen med närstående. Att fokusera på det positiva som copingstrategi kan relateras till det Syren (2014) beskriver som
vårdvetenskaplig vård där patientens beskrivning av sin situation behöver ha en given plats där verklighetsperspektiv möts. Att medvetet använda sig av positiva copingstrategier och framförallt positiv kommunikation skulle kunna ses som ett sätt för anhöriga att kunna dela verklighetsperspektiv med sin närstående med schizofreni. Nowlan, Wuthrich och Rapee (2015) visade i sin litteraturöversikt att positiv omvärdering hos äldre var en funktionell copingstrategi. Författarna beskriver positiv omvärdering som en kognitiv copingstrategi för att hantera och kontrollera känslor. Strategin bygger på att hitta positiv mening som är
personligt relevant trots att det upplevda har en verklig negativ innebörd. Resultatet visade att anhöriga till personer med schizofreni behövde vara flexibla och såg ”acceptans över tid” som en viktig copingstrategi. Författaren till föreliggande arbete tänker att omvårdnad tar tid. Den av Orem (Orem, 2001; Wiklund Gustin & Lindwall 2014) beskrivna vårdprocessen tar tid.
Många gånger behöver vårdprocessen backa ett steg för att egenvårdskraven eller
omvårdnadssystemet behöver uppdateras eller förändras. Detta skulle kunna relateras till och var en förklaring till varför anhöriga har uppgett att det tar tid att acceptera och hantera situationen.
Undvikande och dysfunktionellt förhållningssätt
Resultatet visar att anhöriga till personer med schizofreni använder tvång eller undvikande som copingstrategi. Lazarus (1999) beskriver copingstrategier som handlingar vars syfte är att avlägsna, övervinna, reducera eller tolerera en viss situation. Dessa handlingar kan vara välanpassade och ändamålsenliga eller olämpliga och dysfunktionella. Redan tidigare har Scheier, Weintraub och Carver (1986) föreslagit en tredje kategori utöver de två etablerade kategorierna: emotionsfokuserad och problemfokuserad coping. Den tredje kategorin benämns som dysfunktionell coping. Kategorin inkluderar olika typer av undvikande (olämpliga, icke fungerande) copingstrategier. Carver, Scheier, och Weintraub, (1989) och Lazarus (1999) menar att dysfunktionell coping uppkommer när en individ bedömer sig vara utan makt att göra något åt stressen.
KLINISKA IMPLIKATIONER
Studiens resultat visar att anhöriga till personer med schizofreni använder olika copingstrategier. Författaren hoppas att studiens resultat ska ge ökad förståelse för sjuksköterskan i sitt dagliga arbete. Det kan innefatta psykiatrisjuksköterskan men också andra delar av vården som möter anhöriga till personer med schizofreni. Att få ökad förståelse för copingstrategier enligt Lazarus och Folkmans (1984) definition är att få ökad kunskap om en individs tankesätt eller beteende, vars syfte är att hantera de yttre eller inre krav som uppkommer i stressituationer, i det här fallet anhöriga till personer med schizofreni.
Författaren hoppas att ökad kunskap om anhörigas copingstrategier kan vara till stöd i sjuksköterskors arbete och att de med detta i sin kunskapsbank förhoppningsvis bättre kan involvera och stötta anhöriga, genom till exempel utbildning.
FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING
Resultatet visade att anhöriga till personer med schizofreni använder olika copingstrategier.
Förslag till fortsatt forskning skulle kunna vara att göra intervjustudier kring betydelsen av att använda flera olika copingstrategier då författaren uppfattat att mycket forskning finns om vilka copingstrategier som används, men inte nyttan av att kombinera copingstrategier.
SLUTSATS
De copingstrategier som upplevdes som viktiga för anhöriga var att vända sig till vänner och familj, samt till professionella. Att avsätta tid för egna intressen upplevdes också som
betydelsefullt. Ibland upplevde anhöriga situationen som för svår och hanterade den då genom undvikande. För att kunna ge så god omvårdnad som möjligt och för att kunna ge stöd till anhöriga och patienter är det viktigt att sjuksköterskan har kunskap om copingstrategier som är av betydelse.
Referenslista
Andersson, G., & Willebrand, M. (2003). What is coping? A critical review of the construct and its application in audiology. International journal of audiologi,42, 97-103.
Austenfeld, J. L., & Stanton, A. L. (2004). Coping through emotional approach: a new look at emotion, coping and health-related outcomes. Journal of Personality, 72(6), 1336–1364.
Björkdahl, A. (2014). Psykosocial hälsa och psykisk ohälsa. I B. Klang (Red.),
Sjuksköterskans omvårdnadskunnande: en praktisk och teoretisk grundbok (s. 73–90).
Harlow: Pearson.
Bodén, R. (2016). Schizofreni, andra psykoser och katatoni. I J. Herlofson., L. Ekselius., A.
Lundin., B. Mårtensson & M. Åsberg (Red.), Psykiatri (s.269–297). Lund:
Studentlitteratur.
* Caqueo-Urízar, A., Gutiérrez-Maldonado, J., Ferrer-García, M., & Miranda-Castillo, C.
(2012). Coping Strategies in Aymara Caregivers of Patients with Schizophrenia. Journal of Immigrant and Minority Health,14, 497-501. doi:10.1007/s10903-011-9563-5
Carver, C. S., Scheier, M. F., & Weintraub, J. K. (1989). Assessing coping strategies: A theoretically based approach. Journal of Personality and Social Psychology, 56(2), 267–
283.
Cummings, J.P., & Pargament, K. I. (2010). Medicine for the Spirit: Religious Coping in Individuals with Medical Conditions. Religions, 1(1), 28–53. doi:10.3390/rel1010028
Dahlberg, K., & Segesten, K. (2010). Hälsa &Vårdande: i teori och praxis. Lund: Natur och Kultur.
Eriksson, K. (1994). Den lidande människan. Stockholm: Liber utbildning.
Ewertzon, M. Anhöriga till vuxna personer med psykisk ohälsa (Nationellt kompetenscentrum anhöriga. Kunskapsöversikt 2015:1) Stockholm. Från
http://www.anhoriga.se/nkaplay/psykisk-ohalsa/kunskapsoversikt-anhoriga-till-vuxna- personer-med-psykisk-ohalsa/
Flyckt, L., & Torell, P. (2015). Schizofreni är fortfarande en stigmatiserande sjukdom.
Läkartidningen, 112(42),1834–1836.
Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats:
Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s. 141–151). Lund: Studentlitteratur.
Forsberg., & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier: Värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Falun: Natur och Kultur.
*Gerson, R., Wong, C., Davidson, L., Malaspina, D., McGlashan, T., & Corcoran, C. (2011).
Self-reported coping strategies in families of patients in early of psychotic disorder: an exploratory study. Early Intervention in Psychiatry, 5, 76–80. doi:10.1111/j.1751- 7893.2010.00251.x
* Khan, M. S., & Panday, R. (2017). Coping strategies of Male and Female Care givers of Individuals Suffering from Schizophrenia. Journal of Psychosocial Research, 12(2), 477–
484.
* Lam, P. C. W., Ng, P., Pan, J., & Young, D. KW. (2015) Ways of coping of Chinese caregivers for family members with schizophrenia in to metropolitan cities: Guangzhou and Hong Kong, China. International Journal of Social Psychiatry, 61(6), 591-599. doi:
10.1177/0020764014565797.
Lazarus, R. S., & Folkman, S. (1984). Stress, appraisal, and coping. New York: Springer Publishing Co Inc.
Lazarus, R.S. (1999). Stress and emotion: a new synthesis. New York: Springer
von Malortie, S., Cronqvist, E., Ringbäck Weitoft, G., Flyckt, L., Bodlund, K., Msghina, M., Rosenberg, D., & Davidson, T. (2019). Nya nationella riktlinjer för vård och stöd vid schizofreni. Läkartidningen, 116(5), 200–203.
* McAuliffe, R., O´Connor, L., & Meagher, D. (2014). Parents´experience of living with and caring for an adult son or daughter with schizophrenia at home in Ireland: a qualitative study. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing. 21, 145-153.
Nowlan, J. S., Wuthrich, V. M., & Rapee, R. M. (2015) Positive reappraisal in older adults: a systematic literature review. Aging & Mental Health, 19(6), 475-484.
doi: 10.1080/13607863.2014.954528
Orem, D. (2001). Nursing concepts of practice. (6th Ed.). St Louis: Mosby.
Polit, D., & Beck, C. (2017). Nursing research. Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. Philadelphia: Wolters Kluwer Health.
Rahm, C., & Flyckt, L. (2013). ABC om Akut Psykos. Läkartidningen, 110(17–18), 891–894.
* Rahmani, F., Ranjbar, F., Hosseinzadeh, M., Razavi, S. S., Dickens, G. L., & Vahidi, M.
(2019). Coping strategies of family caregivers of patients with schizophrenia in Iran: A cross-secitional survey. International Journal of Nursing Sciences. 6, 148–153.
Rydell, P., & Strålin, P. (2015). Utredning och uppföljning kräver arbete i samverkan.
Läkartidning, 112(42), 1142–1846.
Sharma, N., Chakrabarti, S., & Grover, S. (2016). Gender differences in caregiving among family – caregivers of people with mental illnesses. World Journal of Psychiatry, 6(1), 7- 17.
Scheier, M. F., Weintraub, J. K., & Carver, C. S. (1986). Coping with stress: Divergent strategies of optimists and pessimists. Journal of Personality and Social Psychology,
51(6), 1257–1264.
Segesten, K. (2017). Att välja ämne och modell för sitt examensarbete. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s. 105–117). Lund:
Studentlitteratur.
Socialstyrelsen (2015). Anhörigstöd. Information till anhörig-, brukar och patientorganisationer. Stockholm: Socialstyrelsen. Från
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19596/2014-11.14.pdf Socialstyrelsen (2018). Nationella riktlinjer för vård och stöd vid schizofreni och
schizofreniliknande tillstånd. Stockholm: Socialstyrelsen. Från
https://www.socialstyrelsen.se/regler-och-riktlinjer/nationella-riktlinjer/slutliga riktlinjer/schizofreni/
Syrén, S. (2014). Vilken är min plats i tillvaron? I L. Gustin Wiklund (Red.), Vårdande vid psykisk ohälsa: På avancerad nivå (s.189–197). Lund: Studentlitteratur.
Syrén, S. (2010). Det outsagda och ohörsammade lidandet, tillvaron för personer med långvarig psykossjukdom och deras närstående. (Doktorsavhandling, Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap)
* Tan, S. CH., Yeoh, A. L., Choo, I. BK., Huang, A. PH., Ong, S.H., Ismail, H., Ang, P. P., &
Chan, Y. H. (2012). Burden and coping strategies experienced by caregivers of people with schizophrenia in the community. Journal of Clinical Nursing, 21, 2410-2418.
doi:10.1111/j.1365-2702.2012.04174.x
Topor, A., Borg, M., Mezzina, R., Sells, D., Marin, I., & Davidson, L. (2006). Others: The Role of Family, Friends and Professionals in Recovery Process. American Journal of Psychiatric Rehabilitation, 9(1). 17–37.
Vetenskapsrådet. (2018). Forskningsetiska principer: Inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
Wiklund Gustin, L., & Lindwall, L, (2014), Omvårdnadsteorier i klinisk praxis. Falun: Natur och Kultur.
Wainwright, L.D., Glentworth, D., Haddock, G., Bentley, R., & Lobban, F. (2015). What do relatives experience when supporting someone in early psychosis? The British
Psychological Society, 88(1), 105-119. doi: 10.1111/papt.12024
Östlund, L. (2017). Informationssökning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s. 59–82). Lund: Studentlitteratur.
*Özden, S.A., & Tuncay, T. (2018). The experiences of Turkish families caring for individuals with Schizophrenia: A qualitative inquiry. International Journal of Social Psychiatry, 64(5), 497–505. doi: 10.1177/0020764018779090.
BILAGA 1. Sökmatris
Databas Sökord Antal
träffar
Begränsningar Antal lästa abstrakt
Antal lästa artiklar
Ange antal valda artiklar till resultat, se bilaga 2.
CINAHL Complete “Find any of my search terms”
Schizophrenia AND family AND coping
139
Peer-reviewed 2009–
2019
32 14 5
Psycinfo “Find any of my
search terms”
Schizophrenia AND family AND coping
237
Peer-reviewed 2009–
2019
25 6 1
MEDLINE “Find any of my
search terms”
Schizophrenia AND family AND coping
128
Peer-reviewed 2009–
2019
15 9 2
Författare Titel År, land, tidskrift Syfte Metod
(Urval och datainsamling, analys)
Resultat
Caqueo-Urizar, A., Gutierrez- Maldonado, J., Ferrer-Garcia, M. & Miranda- Castillo, C.
Coping Strategies in Aymara Caregivers of Patients with Schizophrenia
2012, Spanien, Journal of
Immigrant Minority Health
Att undersöka copingstrategier hos anhöriga till schizofreni- patienter tillhörande den etniska
folkgruppen Aymara.
En jämförande kvantitativ studie
Urval: Strategiskt urval gjordes från patientregister på ett sjukhus i Arkin. Två grupper skapades beroende på huruvida personen identifierade sig som tillhörande ursprungsbefolkningen Aymara eller inte. Aymara bestående av 7 män och 6 kvinnor. Icke Aymara bestående av 8 män och 23 kvinnor) Genomsnittsålder var 47 år Aymara respektive 57 år för icke Aymara
Kriterier:
Patienter med Schizofrenidiagnos.
Anhöriga som är sammanboende och/ eller primära vårdare av patienten.
Datainsamling: intervju med mätinstrument
Family Coping Questionnaire (FQC).
Analys: Statistik analyserades och redovisades med hjälp SPSS 15.0.
De mest använda copingstrategierna i hela gruppen var:
* Positiv kommunikation
* Att bevara sina egna sociala intressen
Aymara använde sig i större utsträckning av spirituell hjälp/
andlighet än icke Aymara
Gerson, R., Wong, C., Davidson, L., Malaspina,D.
,McGlashan, T., &
Corcoran, C.
Self-reporting coping
strategies in families of parents in early stages of psychotic disorder: an exploratory study
2011, USA, Early
Intervention in Psychiatry
Att undersöka copingstrat egier hos anhöriga till personer med begynnand e eller pågående psykossjuk dom.
En explorativ kvantitativ studie Urval:
Ett strategiskt urval från specialiserade forskningsprogram vid akademiska centra där
23 familjer (alla accepterade) tillfrågades varav 19 män och 4 kvinnor.
Kriterier
Patient med schizofreni eller ultrahög risk att utveckla schizofreni i pågående psykos eller bedömd prodromalfas.
Patienterna som var mellan 16–24 år fick själva nominera den i familjen som skulle intervjuas.
Engelsktalande sammanboende
anhöriga (främst föräldrar) över 18 år.
Datainsamling: intervju med mätinstrument.
Carvers Coping Orientation to Problems Experiences Questionnaire Patienter med ultrahög risk att utveckla psykossjukdom identifierades med hjälp av
Structured Interview for Prodromal Syndromes
Analys:
Förekomsten av olika självrapporterade copingstrategier redovisades med tabell.
De mest använda copingstrategierna var:
*Aktivt planera för att lösa situationen
*anpassa aktiviteter till den rådande situationen. (välja bort det som ej funkar)
* Söka socialt stöd
* positiv tolkning
* andlighet
Khan, S. M.,
& Panday, R.
Coping strategies of Male and Female Care givers of Individuals Suffering from Schizophrenia
2017. Indien, Journal of Psychosocial Research
Att bedöma och jämföra copingstrat egier hos män och kvinnor som vårdar närstående med schizofreni
En jämförande sjukhusbaserad kvantitativ tvärsnittsstudie
Urval: Ett strategiskt urval gjordes från inneliggande patienter från
Ranchi institute of neuro psychiatry and allied sciences.
30 män och 30 kvinnor inkluderades i studien.
Kriterier:
Patient med schizofrenidiagnos i ålder 25–45 år som inte hade andra
psykiatriska sjukdomar
Anhöriga som var primära vårdare av patienten som uppvisade en förmåga att förstå och ge skriftlig medgivande till att ingå i studien.
Inga psykiatriska eller neurologiska sjukdomar eller vårdande av andra än patienten ifråga med liknande
problematik.
Datainsamling: Intervju med mätinstrument.
Ways of coping Questionnaire.
Analys: Jämförande statistik visas I tabell.
Signifikansnivå 0.05 uppges .
Den mest använda copingstrategien hos män var
*att undvika jobbiga situationer
*att söka socialt stöd.
Den mest använda copingstrategin hos kvinnor var:
* positiv omvärdering (hitta mening i situationen)
*att söka socialt stöd.
Kvinnor använde sig i större utsträckning av varierande (valde fler) copingstrategier.
Lam, C.W, P., Ng, P., Pan, J.
& Young, K.W, D.
Ways of coping of Chinese caregivers for family
members with schizophrenia in to
metropolitan cities:
Guangzhou and Hong kong, China.
2015, Kina, International Journal of Social Psychiatry
Att jämföra copingstrat egier och psykisk ohälsa hos anhöriga som vårdar närstående med schizofreni i två Kinesiska städer
En jämförande kvantitativ studie
Urval: Ett strategiskt urval gjordes från två icke statliga kliniker i Guangzhou och Hongkong. 160 vårdgivare tillfrågades och 109 varav 74 kvinnor och 35 män) accepterade och
inkluderades i studien.
Kriterier:
Familjemedlemmar med närstående med schizofrenidiagnos
Anhöriga till schizofrenipatienter tillfrågades
Datainsamling: intervju med mätinstrument.
Ways of coping, Questionnaire och General Health Questionnaire Analys: Datan analyserades med Chitvå test. Studiens hypotes var att signifikanta skillnader skulle ses r/t städernas fundamentalt olika psykiatrivård
De mest använda copingstrategierna i båda grupperna var:
*söka socialt stöd
* positiv omvärdering (hitta mening i situationen)
I båda grupperna använde sig kvinnor
av fler copingstrategier än män.
McAuliffe, R.,
O´Conner, L.
&
Meagher, D.
Parents’
experience of living with and caring for an adult son or daughter with schizophrenia at home in Ireland: a qualitative study
2014, Ireland, Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing.
Att utforska föräldrars erfarenhete r till att vårda vuxna barn med schizofreni
En beskrivande kvalitativ design
Urval: Bekvämlighetsurval gjordes via en psykiatrikonsult som tillfrågade lämpliga kandidater. Detta resulterade i sex föräldrar
Fem mödrar och en fader i åldrarna 60–
77 år Kriterier:
Patient med schizofrenidiagnos I enligt ICD 10
Förälder som vårdat patienten hemma i minst två år
Patient godkände att deltagarna tillfrågades.
Datainsamling: Semistrukturerade narrativa djupintervjuer med öppna frågor gjordes under 2007.
Ämnen som frågorna baserades på identifierades i studiens
litteraturgenomgång Dataanalys:
Transkriberade intervjuer analyserades tematiskt
Fyra teman identifierades:
”psykologisk tsunami”, ”en oviss väg”, förvecklingar i omvårdnaden”
varav det fjärde: ”coping vid kronisk sjukdom” handlade om
copingstrategier:
Använda copingstrategier var:
*Att söka socialt stöd
*Andlighet
*(Att ge sig tid) att acceptera sjukdomen
*Positiv accepterande attityd.
*Att ta sig tid för egna intressen
Rahmani, F., Ranjbar, R., Hosseinzadeh, M.,
Razavi, S.S., Dickens, G.L,
&
Vahidi, M.
Coping strategies of family caregivers of patients with schizophrenia in Iran: A cross-sectional survey
2019, Iran, International Journal of Nursing Sciences
Att identifiera copingstrat egier och dess kännetecke n hos anhöriga till
schizofrena
En beskrivande kvantitativ korrelationsstudie
Urval: Ett strategiskt urval från den psykiatriska kliniken på Razi sjukhus.
Anhöriga till schizofrena tillfrågades mellan februari 2015 – april 2016 och 225 anhöriga inkluderades i studien varav 97 kvinnor och 128 män.
Kriterier:
Patient med schizofrenidiagnos utan begåvningshandikapp eller andra sjukdomar
Anhöriga över 18 år som vårdat patienten minst ett år utan egen psykiatrisk sjukdom
Datainsamling: Intervju med mätinstrument
Family Coping Questionnaire(FCQ) och
Zarit Burden interview
Analys: Statistik analyserades och redovisades med hjälp SPSS 13.0.
Anhöriga använde sig i större utsträckning av dysfunktionell coping såsom:
*Att undvika jobbiga situationer
Funktionella copingstrategier som användes i något mindre
utsträckning var
* Positiv kommunikation
* Att bevara sina egna sociala intressen
