FÖRBUNDSRÅDET VÅREN 2016
Motion 4. Rehabilitering med kvalitet
ANN-LOUISE DUNKLINT, ECOONLINE AB
KENNETH STRASCHKO, SIGMA TECHNOLOGY INFORMATION AB REGIONSTYRELSEN SYDVÄST
ALEXANDRA HØGSTED, SWEP INTERNATIONAL AB MARIA HANSSON, FOLKUNIVERSITETET
JESSICA ANDERSSON, SYSTEMBOLAGET RALPH SILWERT, AGRI MARKETING AB
Bakgrund
Förut hade arbetsgivaren skyldighet att göra rehabiliteringsutredning när en anställd
• varit sjuk mer än 4 veckor i följd
• varit sjuk 6 gånger eller fler under en 12-månadersperiod
• själv begär det
Denna skyldighet togs bort den 1 juli 2007. Bakgrunden till de ändrade reglerna var bland annat att arbetsgivaren i många fall inte hade tillgång till den medicinska information som oast behövs för att kunna bedöma om och när det är lämpligt att vidta rehabiliteringsåtgärder. Det visade sig att de flesta rehabiliteringsutredningar som kom till Försäkringskassan hade lågt informationsvärde.
Arbetsgivarens ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering enligt Arbetsmiljölagen (1977:1160) är dock oförändrat. Nu ska arbetsgivaren i stället lämna de upplysningar till Försäkringskassan som behövs för att den anställdes behov av rehabilitering ska kunna klarläggas så snabbt som möjligt. Det kan till exempel handla om upplysningar som rör den anställdes arbetsuppgier eller genom att arbetsgivaren medverkar till att undersöka möjligheterna till att bereda den anställde andra arbetsuppgier.
På Försäkringskassans lott faller att upprätta en plan för hur det ska gå till. Försäk- ringskassan kommer att kontakta arbetsgivaren för att på telefon få fram de uppgier som behövs. Försäkringskassan kommer också liksom tidigare att vilja ha avstäm- ningsmöten. De ärenden som bedöms kräva rehabiliteringsinsatser betraktas som aktiva ärenden. Avsikten är att insatser i de aktiva ärendena ska kunna inledas så snart som möjligt och de handläggs av en personlig handläggare, vilket är en ny yrkesroll hos Försäkringskassan sedan reglerna ändrades.
Försäkringskassan administrerar stora delar av socialförsäkringen, däribland sjukför- säkringen, och beslutar om rätten till sjukpenning. Däremot ansvarar Försäkringskas- san inte formellt för rehabilitering av sjukskrivna (det gör arbetsgivaren och i vissa fall Arbetsförmedlingen och hälso- och sjukvården). Handläggare hos Försäkringskassan är inte heller sakkunniga inom rehabilitering på samma sätt som specialister inom vården.
FÖRBUNDSRÅDET VÅREN 2016
Inspektionen för socialförsäkringen
Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) hade konferens 2011 om Insatser mot långtidssjukskrivning, där man konstaterade att det förekommer felaktiga aktiva insatser som förlänger sjukfrånvaron, samt att handläggarna väljer ut fel personer till insatser för att de blandar ihop behov av rehabilitering med annat. Gräver vi djupare i saken finner vi att man under flera års tid känt till allvarliga brister, nedan följer ett urval utdrag ur rapporter.
I rapport 2011:4 om Försäkringskassans tillämpning av den nya sjukskrivningsprocessen står det: ”Motiveringar av bedömningar och ställningstaganden är oa svåra att förstå.
Det är till nackdel för den försäkrade och försvårar möjligheten att i eerhand granska kvaliteten i bedömningar och beslut.” Handläggarna uppger att det är alltför många kvantitativa mål som styr verksamheten och att dessa inte på ett tillfredsställande sätt fångar kvalitetsdimensionerna i handläggningen.
I rapport 2011:5 Bedömning av arbetsförmåga vid de fasta tidsgränserna kan man läsa:
”Någon form av plan för återgång i arbete finns dokumenterad i 77 procent av akterna.
Innehållet i dessa planer är oa magert och huvudintrycket är att många planer tycks göras som en ren formsak och de är sällan formulerade på ett för den försäkrade motiverande sätt...
Bara i ett enda fall av de 700 akterna framgår det att andra skäl än rent medicinska beaktats vid bedömningen av arbetsförmåga.”
Rapport 2011 Arbetslivsinriktad rehabilitering visar hur lätt det är för en ointresserad arbetsgivare att komman undan:
”Kapitlets huvudsakliga slutsats är att Försäkringskassan saknar medel för att uppnå sina mål med att få sjukskrivna tillbaka till arbete. Problemet är att Försäkringskassan endast har ett samordningsansvar för rehabilitering. Rehabiliteringsarbetet ska bedri- vas av arbetsgivare och för arbetslösa som är sjukskrivna av Arbetsförmedlingen.
Försäkringskassan har inget annat medel än samtal att tillgå mot arbetsgivare och arbetsförmedling om dessa aktörer inte tar sitt ansvar...
Sammanfattningsvis konstateras att arbetsgivare i Sverige har ett litet ansvar för arbetstagarens återgång i arbete och jämförelsevis mycket låga kostnader för sjukfrån- varo och förtidspensioner...
Många gånger kan orsaken till sjukfrånvaron vara konflikter med chefer och kollegor på arbetsplatsen. En långtidssjukskriven person är också oa ersatt av en vikare.
Denna vikarie kanske fungerar bättre på arbetsplatsen än den person den ersatt. Det kan därför finnas få drivkraer från arbetsgivaren att rehabilitera den sjukskrivne. En studie visar att arbetsgivaren sällan lever upp till sitt lagstadgade rehabiliteringsan- svar...”
FÖRBUNDSRÅDET VÅREN 2016
Rapport 2014:13 Förnyad utredning av sjukersättning ger Försäkringskassan svidande kritik för hanteringen av riktigt långtidssjuka:
”ISF:s granskning visar att Försäkringskassan inte lever upp till de krav som kan ställas på förnyad utredning. Förarbetena framhåller att en förnyad utredning ska innehålla både en arbetsförmågebedömning och en bedömning av möjliga rehabiliteringsåtgär- der. Den ska dessutom innehålla en kontakt med den försäkrade som även bör få reda på resultatet av utredningen…
Försäkringskassan baserar i hög grad den förnyade utredningen enbart på information från Försäkringskassans interna system. Det är ovanligt att kompletterande underlag begärs in, exempelvis medicinska underlag. Den vanligaste kontakten med de försäk- rade sker via telefon eller brev. Personliga möten med de försäkrade är ovanliga. Det finns dessutom betydande skillnader mellan kontoren när det gäller om utredningen görs, om den försäkrade blir kontaktad, samt på vilket sätt kontakten sker.”
Rapport 2014:21 Leder utredning av sjukskrivna till ökad återgång i arbete? fastlägger det totala misslyckandet:
”Huvudresultatet i rapporten är att Försäkringskassans utredningar inte förkortar sjukskrivningarna och ökar återgången i arbete. Tvärtom minskar återgången i arbete eer ett genomfört avstämningsmöte…
En möjlig förklaring till de negativa effekterna av framför allt avstämningsmöte är att utredningarna inte klarlägger vilka som kan bli hjälpta av en eerföljande rehabilite- ringsinsats…
Det är också angeläget att söka utveckla metoder för att identifiera vilka sjukskrivna som blir hjälpta av rehabiliteringsinsatser för att återgå i arbetslivet.”
Antalet långtidssjukskrivna
Antalet långtidssjukskrivna blir också allt fler. Regeringen skärpte sjukreglerna i juli 2008 och många blev utförsäkrade. Men redan 2010 började antalet långtidssjuk- skrivna växa igen, och de som varit sjukskrivna mellan ett och två år var 10% fler i juni 2014 jämfört med precis innan regeringen skärpte reglerna (juni 2008). Något system- fel finns det. Ska vi vända den utvecklingen ska man säkerställa att man får rätten till rehabilitering och stöd och erbjudande att komma tillbaka till jobbet tidigare, säger
omas Eneroth, vice ordförande i socialförsäkringsutskottet.
Länsförsäkringars hälsobarometer
I Länsförsäkringars hälsobarometer tror oroande många arbetsgivare att långtidssjuk- skrivningar och psykiska besvär kommer att öka. Enligt Leli Kjellin, välfärdsansvarig på Länsförsäkringar, ger det en anledning att se över hur rehabiliteringen av sjuka medarbetare fungerar och vad man kan göra för att korta ned sjukskrivningstiden och minska kostnaderna.
FÖRBUNDSRÅDET VÅREN 2016
– Sen vet vi att kunskapen om hur man kan arbeta för att bryta trenden bara finns i en mindre andel av företagen. Tidigare undersökningar vi genomfört visar att bara en
ärdedel av företagarna anser att de har tillräcklig kunskap för att möta den här problematiken, säger Leli Kjellin.
Förtroendevaldas erfarenheter
Som förtroendevalda har vi sett alltför många exempel på ovanstående problem.
Eersom ohälsa är en sak som ska behandlas med sekretess är det få som känner till omfattningen. Kombinationen ointresserad chef tillsammans med okunnig och stressad handläggare från Försäkringskassan är inte bra. Handläggaren från försäk- ringskassan brukar för all del vara pådrivande och vilja driva igenom åtgärder, men har ingen som helst aning om vilka åtgärder som är verkningsfulla.
Kanske låter vad som nyss nämnts som kritik mot Försäkringskassan, men så är egentligen inte fallet. Försäkringskassan har huvudsakligen utfört det uppdrag man blivit ålagda av våra politiker, och i de få fall man ”struntat i det” har samtliga bedö- mare varit överens om att det ändå skulle vara verkningslöst (ta som exempel att göra förnyad bedömning av arbetsförmåga när man redan en gång för alla konstaterat att någon är för sjuk för att någonsin arbeta mer).
Problemet är snarare en stor förvirring och dåligt samarbete mellan olika inblandade instanser. Vi ser fortfarande exempel på att chefer säger att de enklaste åtgärder för anpassning blir för dyra. Vi ser också exempel att medarbetare som mår riktigt dåligt blir nekade att gå till företagshälsovården (det måste nämligen godkännas av chefen), i de fall man vill dölja att ohälsan beror av hur man blivit behandlad och där chefen borde ha agerat annorlunda. Fler fall än man någonsin hör talas om som vanlig anställd eersom det oa ligger i allas intresse att dölja.
Men det finns hopp. I rehabiliteringssamtal har facklig representant (förtroendevald eller ombudsman) oa visat sig ha viljan, och vården eller företagshälsovården har i den mån de blivit inblandade ha kunskapen. Den kunskap som sakkunniga inom vården besitter behöver utnyttjas bättre. Det duger inte att chefen tillsammans med handläggare kommer överens om verkningslösa åtgärder, vare sig det är i välmening eller av ointresse. Vi har sett alltför många medarbetare förlora jobbet i onödan, där arbetsgivaren inte velat eller förstått att införa enkla åtgärder.
Företagshälsovård är inte obligatoriskt. Låt det bli obligatoriskt att använda sig av vården eller företagshälsovården, därför att det visar sig gång på gång att hade man bara utnyttjat den kompetens de besitter inom rehabilitering så hade färre blivit av med sitt jobb.
Nedan föreslår vi att arbetsgivare vid rehabilitering i större utsträckning måste an- vända sig av de som verkligen kan sin sak inom vården eller företagshälsovården.
Förhoppningsvis inser arbetsgivarorganisationer vinsten med det hela, även om enskilda chefer eller företag vill slippa. Dock behöver ”rehabilitering” definieras på ett
FÖRBUNDSRÅDET VÅREN 2016
bättre sätt än när arbetsgivaren hade skyldighet att göra rehabiliteringsutredning. Men det kan sakkunniga inom vården hjälpa till med.
Förslag
• Att Unionen politiskt och via opinionsbildning verkar för en bättre rehabilitering
• Att Unionen via avtal med arbetsgivare kommer överens om en bättre rehabilite- ring
• Att Unionen via politisk påverkan och opinionsbildning verkar för att arbetsgivare vid rehabilitering är skyldiga att använda sig av sakkunniga inom vården eller före- tagshälsovården
• Att Unionen via avtal kommer överens med arbetsgivare att vid rehabilitering använda sig av sakkunniga inom vården eller företagshälsovården
Förbundsstyrelsens yttrande
Arbetsmiljölagen ställer krav på att arbetsgivaren ska bedriva en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet (AML 3:2a). Arbetsmil- jöverket har dessutom utfärdat föreskrier om arbetsanpassning och rehabilitering (AFS 1994:1) som preciserar detta krav, samt att åtgärder för arbetsanpassning och rehabilitering ska påbörjas så snart som möjligt för de arbetstagare som har behov av det. Föreskrierna ställer vidare ett krav på arbetsgivaren att samarbeta med Försäk- ringskassan och andra myndigheter vid arbetsanpassning och rehabilitering, och att arbetet ska bedrivas i samarbete med arbetstagaren och dennes representanter i arbetsmiljöfrågor (arbetsmiljöombuden). Ytterligare skyldigheter för arbetsgivaren att vidta åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering finns i socialförsäkringsbalken 30 kap. §6.
Försäkringskassan, som upprättar rehabiliteringsplanerna, har dock ingen egen möjlighet att tillse att arbetsgivaren faktiskt följer föreskrierna och arbetsmiljölagen, utan detta ansvar ligger hos Arbetsmiljöverket som kan meddela förbud och föreläg- ganden. I regeringens arbetsmiljöstrategi för 2016-2020, där Unionen deltagit i samtalen med regeringen genom TCO, ges Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan utökade uppdrag, där Försäkringskassan tydligare ska kommunicera med Arbetsmil- jöverket de gånger som arbetsgivaren inte fullgör sitt arbetsanpassnings- och rehabili- teringsuppdrag. Arbetsmiljöverket ges också i uppdrag att analysera tillsynsresultaten när det gäller arbetsgivarens arbetsanpassnings- och rehabiliteringsarbete. I de fall arbetsgivaren brister i detta kan arbetsmiljöombuden med stöd av arbetsmiljölagen begära åtgärder av arbetsgivaren, och om arbetsmiljöombudet inte bedömer att arbetsgivaren fullgör sitt ansvar i enlighet med AFS 1994:1 kan arbetsmiljöombudet också göra en framställan hos Arbetsmiljöverket.
För att arbetsgivaren ska kunna ta sitt rehabiliteringsansvar krävs i princip alltid att arbetsplatsen har tillgång till relevant företagshälsovård. Arbetsgivaren ska svara för att
FÖRBUNDSRÅDET VÅREN 2016
den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver finns att tillgå, och i arbetsmil- jölagen ställs också kravet att företagshälsovården ska ha expertkunskap i rehabilite- ring. Endast mycket stora arbetsgivare kan sägas själva ha den kompetens som krävs för att kunna få kallas företagshälsovård inom organisationen, men även för dessa stora arbetsplatser kan det ibland vara relevant att ha avtal med en utomstående aktör för att säkra oberoendet. I Unionens arbetsmiljöpolitiska plattform ställer förbundet krav på att avtal och lag används för att stärka företagshälsovårdens oberoende, samt göra företagshälsovård med hög kvalitet obligatorisk; där alla anställda ska ha tillgång till företagshälsovårdstjänster och alla verksamheter omfattas av en för verksamheten relevant företagshälsovård. I de samtal som förts mellan parterna och socialdeparte- mentet hösten 2015 för att diskutera åtgärder för att nå regeringens mål för sjuktalet har Unionen tydligt framhållit att förbundet är intresserat av samtal mellan relevanta parter för att se vilka åtgärder och ekonomiska incitament som behövs för att öka täckningsgraden av företagshälsovård.
I ett antal av Unionens kollektivavtal finns regler om upphandling av företagshälso- vård. I det avtalspolitiska programmet, Unionens syn på kollektivavtalen - deras utformning och utveckling, ingår att vikten av ett systematiskt arbetsmiljöarbete, med tillgång till företagshälsovård av god kvalitet, ska betonas i kollektivavtalen. I den avtalspolitiska plattformen för Facken inom Industrin inför 2016 års avtalsrörelse ingår krav kring partsgemensamt arbete i arbetsmiljöfrågor inklusive om rehabilite- ring, företagshälsovård och säkerhet. Motsvarande krav har också ställts på i princip samtliga avtalsområden. Det är dock fortsatt viktigt att också betona arbetsgivarens skyldigheter enligt lag när det gäller rehabilitering och företagshälsovård.
Förbundsrådet föreslås besluta:
• att anse motionen besvarad
