Estetisk-Filosofiska Fakulteten
Sandra Stizzoli Strömquist
Bilden av den spanskspråkiga världen i läroboken Caminando1
The image of the Spanish-speaking world in the textbook Caminando 1
Examensarbete 15 högskolepoäng Lärarprogrammet
Datum: 2010-11-09
Handledare: Kristina Jansson Ghadiri
Abstract
The purpose of this study is to examine how the Spanish speaking world is represented in the teaching material Caminando 1. Focus is on the life and institutions and how cultural aspects relating to music, food, art, school, religion and politics are portrayed in the material.
The questions at issue are the following: How are the Spanish-speaking countries presented in the textbook Caminando 1? How are the Spanish-speaking world's social and societal conditions as well as cultural similarities and differences described in comparison with Sweden? How are different aspects of the chosen Spanish-speaking cultures treated in the teaching material?
The study also includes a survey on the National Agency’s intentions concerning the internationalization of culture. Finally the material is analysed from an intercultural perspective. This essay, which is a qualitative text analysis, reports on the structure of the teaching material in each chapter, with a detailed description of each section. The elements included, however, are only those which, in accordance with the purpose of this paper, concern the life and institutions in the Spanish-speaking world.
Caminando 1, which is the first of four books in a series, deals mostly with Spanish life and culture, giving Latin America only a secondary cultural status. Only Nicaragua is represented in the teaching material, leading to a biased picture of Latin America.
The authors of Caminando 1 have chosen to deal with the different cultural aspects through easy-to-read dialogues and texts which reflect everyday situations and where the main characters are young people. The aspects covered are sports, dance, music, art, fashion and traditions. This selection is explained by the fact that the students recognize, among other, football teams, artists, clothing labels and artists and they can easily draw parallels to their own reality.
Keyword: Spanish, inter-culture, textbooks, curriculum.
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att undersöka hur den spansktalande världen representeras i läromedlet Caminando 1. Fokus är på realia då min avsikt är att belysa olika kulturella aspekter i läromedlets texter om musik, mat, konst, skola, religion, politik samt urvalet av bilder till dessa texter.
Frågeställningarna är de följande: Hur presenteras de spansktalande länderna i läroboken Caminando 1? Hur framställs den spanskspråkiga världens sociala förhållanden och samhällen samt deras kulturella likheter och skillnader i förhållande till Sverige? Och hur behandlas de olika aspekterna i de utvalda spansktalande kulturerna i läromedlet?
I studien redovisas Skolverkets intentioner kring internationalisering, kultur och interkultur samt olika forskares tankar kring dessa begrepp. I uppsatsen, som är en kvalitativ textanalys, redovisas läromedlets struktur i en utförlig beskrivning. Aspekterna som tagits upp är dock enbart de som, enligt syftet med uppsatsen, berör realia i den spansktalande världen.
I Caminando 1, som är den första av fyra läroböcker i en serie, behandlas till största del de spanska realiaaspekter, medan Latinamerika får en sekundär kulturell status. Endast Nicaragua är representerad i läromedlet vilket enligt min mening bidrar till att eleven inte får en rättvis bild av Latinamerika.
Författarna till Caminando 1 har valt att behandla de olika kulturella aspekterna genom lättlästa dialoger och texter som speglar vardagliga situationer och där huvudpersonerna är ungdomar. De aspekter som tas upp är sport, dans, musik, konst, mode och traditioner.
Urvalet förklaras med att eleverna känner igen bland annat fotbollslag, artister, klädmärken och konstnärer och därför lättare kan dra paralleller till sin egen verklighet.
Nyckelord: spanska, interkultur, läromedel, läroplaner.
Innehållsförteckning
Abstract...2
Keyword: Spanish, inter-culture, textbooks, curriculum...2
Sammanfattning...3
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte, mål och frågeställningar ... 1
1.2 Disposition ... 2
2. Bakgrund ... 3
2.1 Kultur ... 3
2.2 Interkultur ... 5
2.3 Läroplaner och kursplaner ... 6
2.4 Mål och betygskriterier i moderna språk ... 8
2.5 Den tvärkulturella kompetensens betydelse i undervisningen ... 8
3. Metod, val av material och avgränsningar ... 10
4. Resultat ... 11
4.1 Presentation av Caminando 1 ... 11
4.2 Hur läromedlet är uppbyggt ... 11
4.3 Hur presenteras de spansktalande länderna i läroboken Caminando 1? ... 12
4.4 Hur framställs den spanskspråkiga världens sociala förhållanden och samhällen samt deras kulturella likheter och skillnader i förhållande till Sverige? ... 16
4.5 Hur behandlas de olika aspekterna ur de utvalda spansktalande kulturerna i läromedlet? ... 21
4.6 Faktafel i Caminando 1 ... 23
5. Diskussion ... 24
5.1 Reflektion över genomförande och analys ... 30
6. Slutord ... 31
Bibliografi ... 32
1. Inledning
Utifrån mina erfarenheter av att vara invandrare i olika länder som exempelvis Italien och Sverige har jag förstått hur viktigt det är för språkinlärningen att känna till socio- kulturella aspekter i det omgivande samhället. Således är det lika grundläggande att lära sig ett främmande språk ur ett kulturellt perspektiv som ur ett rent språkligt perspektiv. För att nämna några exempel kan jag bland annat berätta om hur viktigt det är för spanjorernas sociala liv att ta en aperitif före maten eller en espresso efteråt på favoritcaféet.
Under tiden som jag studerade vid lärarprogrammet, Karlstads Universitet, gick jag en sommarkurs där temat interkultur behandlades. Kursen inspirerade mig att ta reda på hur kulturell kompetens behandlas i undervisning av moderna språk, särskilt med tanke på att detta innefattas även av Skolverkets krav och syn på kulturell kompetens inom språkundervisningen.
Enligt min uppfattning och som blivande språklärare är det angeläget att reflektera kring kulturstudier i språkundervisningen. Därför tänker jag undersöka ett av de mest använda läromedlen i spanskundervisning för gymnasienivå i steg 1, Caminando 1. Den utgör första delen av en serie på fyra böcker skrivna av Elisabet Waldenström, Ninni Westerman och Märet Wik-Bretz. Fortsättningsvis, vid citat, benämner jag denna bok C.
1.1 Syfte, mål och frågeställningar
Den här uppsatsen syftar till att undersöka hur den spansktalande världen1 skildras i läromedlet Caminando 1 med avsikten att visa hur denna gestaltning utvecklar elevers förståelse av och kunskap om den spanskspråkiga världens kulturella mångfald och särdrag. För att avgränsa studien har jag valt att undersöka i vilken mån och på vilket sätt den spansktalande världens kultur representeras i realiatexter där teman som musik, mat, konst, skola, religion och politik behandlas. Eftersom de audiovisuella inslagen (bilder och
1 Enligt Nationalencyklopedin (2010) talas spanska som modersmål av mer än 400 miljoner människor och är officiellt språk i 20 olika självständiga länder: Argentina, Bolivia, Chile, Colombia, Costa Rica, Dominikanska Republiken, Ecuador, Ekvatorialguinea, El Salvador, Guatemala, Honduras, Kuba, Mexiko, Nicaragua, Spanien, Panama, Paraguay, Peru, Uruguay och Venezuela samt i Puerto Rico. Av dessa 400 miljoner modersmålstalande bor cirka 340 miljoner i Latinamerika 30,5 miljoner i Spanien och 30 miljoner personer i USA.
musik) utgör viktiga element i läroboken, är det också mitt mål att kommentera och diskutera hur dessa inslag relaterar till texterna.
Genom min undersökning tänker jag besvara följande frågor:
• Hur presenteras de spansktalande länderna i läroboken Caminando 1?
• Hur framställs den spanskspråkiga världens sociala förhållanden och samhällen samt deras kulturella likheter och skillnader i förhållande till Sverige?
• Hur behandlas de olika aspekterna av de utvalda spansktalande kulturerna i läromedlet?
1.2 Disposition
För att få svar på mina frågeställningar (1.1) kommer jag i nästa avsnitt presentera en teoretisk bakgrund om språkinlärning och begreppsanalys av den interkulturella förståelsen i Läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94), både dess läroplan och kursplan, samt en analys av begreppen kultur och interkultur.
Därefter följer en kort beskrivning av metod och val av material, medan analysen, som grundas på en detaljerad granskning av alla kapitel i lärobokens Caminando 1, faller in under rubrikerna Resultat och Diskussion.
Vissa inslag av egna översättningar förekommer. Källan anges alltid i förekommande fall.
2. Bakgrund
I de följande avsnitten diskuteras hur begreppen kultur, interkultur och internationalisering används i dagens läroplaner och kursplaner. Vidare kommer jag att definiera begreppen kultur och interkultur, för att sedan tydliggöra vad som menas med interkulturell kompetens. Slutligen presenteras olika teoretiska ansatser som till exempel interkulturella undervisningsmetoder och tvärkultur i språkundervisningen.
2.1 Kultur
Kultur och kulturskillnader har under de senare åren blivit välkända begrepp. Mångkultur och interkultur är något som diskuteras både i och utanför skolans värld, vare sig det handlar om kulturskillnader mellan olika länder eller mellan olika grupper i samma land.
Kultur och interkultur är väldigt viktiga begrepp inom alla språkområden eftersom kunskapsbrist om ett språks kultur och olika språks kulturskillnader kan leda till stora missförstånd i kommunikationen. Samtidigt kan förståelse av och kunskap om andra kulturer underlätta kommunikationen (Ferm & Malmberg 2001:208). Ett sådant exempel är kulturskillnader i kroppsspråket. Ferm och Malmberg konstaterar att en gest som i ett språk har en ”oskyldig” betydelse kan ha en vulgär eller obscen innebörd i ett annat” (2001:208).
Ett exempel på olika betydelser av en gest är den ”kupade handen” som i Italien uppfattas vara en vulgär gest, i Israel är betydelsen ”ett ögonblick”, medan i Argentina betyder den
”vad menar du?”.
Ordet kultur har sitt ursprung i latinet och avser brukandet av jorden. I flera av de västerländska språken har begreppet fått innebörden civilisation och förknippas många gånger med utbildning, litteratur och konst. Inom socialantropologin 2 definieras kultur som ett samlingsnamn för tankar, känslor och sätt att agera. I Norstedts (1995) ordbok definieras ordet kultur som en form i vilken en bestämd större grupp människor ordnar sin försörjning och organiserar gemensamma angelägenheter på samhällelig nivå.
Kultur anses, enligt Norstedts (1995), utgöra en sammanfattning av allt som skapats av människor för att ge (högre) andliga upplevelser, särskild om konst, litteratur, musik och
2 Nationalencyklopedin: socialantropologi. Det vetenskapliga studiet av kultur- och samhällstyper och av människan som kultur- och samhällsvarelse. http://www.ne.se/socialantropologi# 2010-04-14
dylikt men även om vetenskap, i allmänhet eller under viss tid, inom visst område (Norstedts, 1995:527). Det finns dock en annan, för språkundervisningen mycket central, definition: ”Ofta syftar ordet kultur också på de erfarenheter, tankar och föreställningar som får människor att känna att de tillhör en sammanhängande grupp” (Bodin & Fant 2000:12). Kultur utgör alltså en grundläggande faktor i människors kollektiva identitetsuppfattning.
I denna uppsats relaterar begreppen kultur och interkultur inte till vetenskap och litteratur, utan till människors allmänna levnadssätt i en nation med gemensamma språk och historia.
Här ingår bland annat traditioner, musik, konst, gester och kroppsspråk samt det sociala tänkandet och beteendet.
I samband med detta är det också värt att framhålla andra forskares tankar om kultur som
”ett kollektivt fenomen därför att människor som lever eller har levat i samma sociala miljö åtminstone delvis har den gemensamt, eftersom det är i den sociala miljön som kulturen lärs in. Kulturen utgörs av det sociala spelets oskrivna regler” (Hofstede & Hofstede 2005:16). Således förklaras att kultur inte är något medfött utan något som man lär sig och därmed framstår det som ett arv eller spegelbild av vår sociala miljö.
I boken Kultur och Imperialism (1995) använder Edward W Said begreppen primär och sekundär kulturell status som är kopplade till imperialismen. Primär kulturell status är det Europa har i egenskap av ”världshärskare” medan sekundär kulturell status gäller för icke- européerna, de andra, de orena. Det här är ett inslag av imperialisms maktspel. Enligt Said (1995) används kultur likväl som ekonomisk och militär makt för att behärska andra folk, andra regioner, andra nationer. Europas centrala ställning framhävs med en kulturell attityd som ger icke-europén en sekundär kulturell status.
Detta kan man tydligt se i bland annat Sydamerikas historia under Spaniens kolonialism.
Den spanska kulturen förmedlades under imperialismens tid från den primära källan, alltså Spanien, till det sekundära, alltså kolonierna.
Vi präglas av vår kultur, vare sig det handlar om vår omgivning, historia eller tradition, och detta är avspeglat i språket. Fil. dr Eje Ericsson (1993) sammanfattar i boken Undervisa i språk. Språkdidaktik och språkmetodik, hur språkforskarna Edward Sapir och Benjamin
Lee Whorf framhåller en språklig relativitet som innebär att man uppfattar omvärlden olika beroende på vilka kulturer man befinner sig i. Ericsson nämner att (1993) Sapir och Whorf har forskat bland annat i naturfolkens språk och upptäckt att det finns flera olika begreppsbildningar och beskrivningar av verkligheten än dem i västvärlden. De fann exempelvis ett stort antal ord för ”snö” i eskimåernas språk och många uttryck för vildrenens hud i tjukternas språk, en befolkning i Sibirien. Enligt Ericsson (1993) har denna typ av språklig variation en kommunikativ funktion:
Det råder sålunda enighet om omgivningens stora betydelse för språkutvecklingen. Språket utformas med hänsyn till de ändamål det har i den adekvata miljön. Språk utvecklas genom interaktion med omgivningens språk. Språk används för vissa syften och hänger intimt samman med skapande och med handling (Ericsson 1989:107).
Språkforskarna menar således att kommunikationen i första hand går ut på att förstå och göra sig förstådd. De konstaterar att vikten av att kunna kommunicera prioriteras framför den grammatiska korrektheten i språkinlärningen.
I Sydamerikas fall blir det tydligt i det att det är kolonialmaktens primära kulturella status som gör att den anser sig ha den ”äkta” spanskan och att den ”oäkta” finns i kolonierna, alltså den sekundära kulturen. Dessa värderingar påverkar språket, konsten, sättet att tänka och i sin tur sättet att kommunicera. De utomeuropeiska spansktalande länderna har varit tvungna att utvecklas under imperialismens belastning. Detta har betytt utanförskap men kan också ha lett till säregna etniska karaktärer. Detta exemplifieras i språkutvecklingen till exempel i Centralamerika, i Sydamerika, i Florida, i Västindien och i Filippinerna.
2.2 Interkultur
I målformuleringen för kursplaner för moderna språk 2000 (SKOLFS 2000) står det att eleverna genom att reflektera över kulturskillnader och genom att jämföra kulturer ska utveckla en interkulturell kompetens. Man kan alltså dra slutsatsen att interkultur handlar om en jämförelse mellan kulturer som sedan utvecklas till förståelse. Ulrika Tornberg (2001) refererar till antropologen Kramsch och förklarar att detta inte behöver innebära skillnader mellan länders olika kulturer utan att det rör sig om olika personers upplevelser och erfarenheter.
Språkundervisningen måste naturligtvis bl.a. syfta till att eleverna utvecklar sina kunskaper om främmande länder t.ex. genom att de på olika sätt analyserar specifika förhållanden i de länder där språket de studerar talas, och att de relaterar denna analys till sina kunskaper om ytterligare andra länder liksom det egna landet och därigenom utvecklar en medvetenhet om och en respekt för skillnad och mångfald (Tornberg 2001:188).
Ulrika Tornberg (2001) hävdar att det leder till en internationell medvetenhet mer än en interkulturell medvetenhet, eftersom den interkulturella medvetenheten innebär medvetenhet på ett personligt plan. Ulrika Tornberg (2001) menar med andra ord att undervisning om andra länders specifika förhållanden fungerar som ett redskap för eleverna i deras jämförelser mellan det egna landet och målspråkslandet. På så sätt kan de analysera och relatera och få en förståelse för landet i fråga. Detta medför, enligt Tornberg (2001), en internationell medvetenhet. Den interkulturella medvetenheten uppstår däremot när en människa talar med en annan människa och har ett utbyte av sina egna erfarenheter och kunskaper. Med andra ord finns det tydliga kopplingar mellan språket och kulturen.
2.3 Läroplaner och kursplaner
I sin artikel ”Språksynen i dagens kursplaner” (Malmberg & Ferm 2001), skriver Per Malmberg att undervisningen i främmande språk historiskt sett alltid har varit teoretiskt upplagd, med andra ord att den varit fokuserad på grammatisk kompetens och textförståelse. Fokuseringen på den muntliga kommunikationen i målspråket kom senare och var ett resultat av att resandet ökade under 1940-talet. Resor och framförallt handel mellan olika länder gjorde att den muntliga interaktionen blev allt viktigare. Detta ledde till att man omvärderade inlärningssättet av främmande språk. Senare började man även understryka betydelsen av kulturen för språkundervisningen.
I Läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) är den kulturella förståelsens betydelse inskriven i Skolans värdegrund och uppgifter under rubriken 1.1 ”Grundläggande värden”
på följande sätt:
Skolan skall bidra till att människor får en identitet som kan relateras till och innefatta inte bara det specifikt svenska utan också det nordiska, det europeiska och ytterst det globala.
Internationella kontakter, utbildningsutbyte med utlandet och praktik i andra länder skall främjas (Lpf 94:24).
Skolan har härmed en stor uppgift framför sig när det gäller att bredda elevernas kulturförståelse. Samma synsätt presenteras mer i detalj i Läroplanen för moderna språk under rubriken ”ämnets syfte”:
Moderna språk är modersmål i olika vitt skilda kulturer och många av dem är officiellt språk i flera länder. Utbildningen i moderna språk har som syfte att vidga perspektivet på omvärlden och på olika kulturer. (Skolverket, moderna språk)
Vikten av att kunna möta och förstå olika kulturer och värden uttrycks också i Lpf 94 under rubriken ”Förståelse och medmänsklighet”:
Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Skolan är en social och kulturell mötesplats, som har både möjlighet och skyldighet att stärka denna förmåga. (Lpf 94:23)
Skolan ska förbereda eleverna för deras framtida möten med andra kulturer, både inom och utanför Sverige. Kunskap om språket och målspråksländernas kulturella, sociala och politiska särdrag ska utvecklas hos eleverna och ge dem en bättre förståelse inför framtida kontakter med människor från andra kulturer. Detta står uttryckligen inskrivet i kursplanen för moderna språk under rubriken mål att sträva mot:
Skolan skall i sin undervisning i moderna språk stäva efter att eleven […] reflekterar över levnadssätt och kulturer i de länder där språket talas och göra jämförelser med egna erfarenheter. (SKOLFS: 2000:135)
Eleven skall dock inte bara undervisas i olika kulturer, utan elvens reflektion ses också som något mycket viktigt. Under rubriken ”Ämnets karaktär och uppbyggande”, i kursplanen för moderna språk, kan man läsa:
Förmågan att reflektera över likheter och skillnader mellan egna kulturella erfarenheter och kulturer i länder där språket talas måste utvecklas hela tiden och leder på sikt till förståelse för olika kulturer och interkulturell kompetens. (SKOLFS: 2000:87)
2.4 Mål och betygskriterier i moderna språk
I Kursplanen för Moderna språk, (SKOLFS: 2000:87) finns det ett särskilt ”kulturmål” för varje steg i språkundervisningen.
Steg 1: känna till något om vardagslivet i något land där målspråket används (SKOLFS: 2000:87)
Steg 2: känna till något om vardagsliv, levnadssätt och traditioner i några länder där språket används.
(SKOLFS: 2000:87)
Steg 3: ha någon kännedom om vardagsliv, levnadssätt och traditioner i några länder där språket används och kunna göra iakttagelser av några tydliga likheter och skillnader i förhållande till egna kulturella erfarenheter (SKOLFS: 2000:87)
Steg 4: att ha kunskaper om vardagsliv, samhälle och kulturtraditioner i några länder där språket har en central ställning samt att kunna göra jämförelser med egna kulturella erfarenheter (SKOLFS: 2000:87)
Steg 5: ha kunskap om samhällsförhållanden, kulturtraditioner och levnadssätt i områden där språket talas och kunna använda dessa kunskaper för att jämföra kulturer (SKOLFS: 2000:87)
Med andra ord, kan man se en progression mellan de olika stegen. Den kulturella förståelsen finns med redan i kriterierna för godkänt på varje nivå vilket understryker dess betydelse ytterligare. Enligt Malmberg (2001) är tanken att interkulturell förståelse ska integreras med den kommunikativa färdigheten. (Ferm & Malmberg 2001:24).
2.5 Den tvärkulturella kompetensens betydelse i undervisningen
Sverige, och därigenom svenskarna, har under de senare decennierna ökat sina kontakter med utlandet, t.ex. genom handel och EU. Behovet av kulturkunskap har blivit betydligt större och kulturell kompetens har blivit en viktig del när man konkurrerar ute på arbetsmarknaden. Skolan har börjat inse detta och internationalisering har blivit en del av målen i läroplanen, som tidigare nämnts (Jfr.2.4 Mål och betygskriterier). Bodin & Fant (2000) hävdar att en av skolans viktigaste uppgifter idag och i framtiden är att ge många olika ämnen en interkulturell dimension, inte bara i svenska och moderna språk. Att lära sig ett nytt språk innebär inte enbart att man får ett ordförråd och lär sig grammatik utan att
man i kommunikationen med andra människor på målspråket vet vad man får och inte får säga, hur man får säga något och vad man får och inte får göra. Det vill säga hur man uppför sig på t.ex. spanska. Den tvärkulturella kompetensen är därför ytterst viktig i språkundervisningen.
Språket man lär in i skolan, långt från målspråkslandet, har med nödvändighet något konstlat över sig; skolengelska, skolfranska blir resultatet av mödan. Det där "riktiga" är svårt att få fatt i på hemmaplan och bör därför ägnas extra uppmärksamhet i undervisningen (Bodin & Fant 2000:8).
Att lära sig ett nytt språk är som att lära sig olika kulturella koder enligt Bodin och Fant (2000). De menar att det är som att lära sig helt nya regler för hur man ska bete sig. Vidare säger de att det inte alltid är nödvändigt att följa reglerna men att man ska veta vilken regel man bryter mot när man gör det. Förstår man de kulturella koderna i det främmande språket och i den andra kulturen kan man också anpassa sitt agerande därefter. Man får en insikt i hur allt hänger ihop, det vill säga att kulturmötet fungerar bättre om det finns en tvärkulturell insikt hos de olika aktörerna som är involverade i den språkliga kommunikationen.
3. Metod, val av material och avgränsningar
Under de senaste åren har spanska varit det mest valda moderna språket för elever både på grundskolan och i gymnasieskolan i Sverige. Detta innebär att det under en längre tid har getts ut och fortfarande ges ut ett stort antal läromedel för undervisning i spanska. På grund av det stora urval som finns av läroböcker i spanska, kontaktade jag samtliga spansklärare i de sex kommunala gymnasieskolorna i Örebro kommun där jag arbetar för att se vilket lärmomedel de använder för undervisning i steg ett. Av sex skolor är det fem som använder läroboken Caminando 1 i olika upplagor. Eftersom så många skolor använde detta läromedel beslutade jag att granska Caminando 1, den senaste reviderade versionen från 2007 utgiven av Natur & Kulturs förlag, Stockholm.
Enligt Nationalencyklopedin (2010) är läromedel ett ”pedagogiskt hjälpmedel i undervisningen, tidigare närmast synonymt med lärobok”. I språkundervisningen är läroboken en grundläggande hörnsten, därför är det av extra stort intresse att se hur kulturbegreppet behandlas i denna. Tom Wikman skriver i sin avhandling På spaning efter den goda läroboken (2004) att läroböcker mer eller mindre direkt producerats för att uppfylla målen för undervisning och att man därför genom att analysera dem kan få en god inblick i hur målen tolkas. För att begränsa undersökningen har jag valt att göra en kvalitativ textanalys av bara ett läromedel istället för att jämföra flera olika.
Jag har analyserat läroboken Caminando 1 utifrån följande frågeställningar:
• Hur presenteras de spansktalande länderna i läroboken Caminando I?
• Hur framställs den spanskspråkiga världens sociala förhållanden och samhällen samt deras kulturella likheter och skillnader i förhållande till Sverige?
• Hur behandlas de olika aspekterna av de utvalda spansktalande kulturerna i läromedlet?
Jag har valt att använda mig av en kvalitativ analys eftersom den lämpar sig bäst när man analyserar en stor textmängd i syfte att ta reda på hur ett tema behandlas i en text.
Dessutom är huvudfrågorna i en kvantitativ analys hur mycket, hur ofta och hur många, medan en kvalitativ analys fokuserar på frågorna hur och varför. Detta gör att jag med den kvalitativa ansatsen kan ge en mer detaljerad analys av hur kulturbegreppet hanteras i läromedlet.
4. Resultat
4.1 Presentation av Caminando 1
Caminando 1 innehåller texter på spanska, som är översatta till svenska i slutet av läromedlet, muntliga och skriftliga övningar, minigrammatik samt självdiagnoser med facit och ordlistor. Inkluderat i boken finns en CD med hörövningar. Varje enhet (Unidad) i boken är indelad i fyra avsnitt utom enhet 5 som består av tre avsnitt och ett extra stycke som handlar om jul- och nyårsfirandet i Spanien. Enheterna består oftast av fyra kapitel, det sista mer faktabetonat, och innehåller olika typer av texter, sånger, kommentarer, fakta, grammatikgenomgångar och övningar. Kommentarerna innehåller grammatik, vanliga ord, uttryck och uttal. För vanliga ord och uttal finns det en ruta som heter "Así se dice" (Så säger man), där det finns ord och kommentarer om det specifika ämnet som har behandlats i kapitlet. Faktatexterna är skrivna på svenska och några nyckelord är översätta till spanska.
I början av boken finns en karta över Spanien och i slutet en karta över Latinamerika.
4.2 Hur läromedlet är uppbyggt
Författarna sammanfattar läroboken på följande vis: ”Caminando 1 tar dig med till skiftande och spännande miljöer i Spanien och Latinamerika” (C:3). Studenten får ta del av olika människors vardagsliv, bland annat lär vi känna tvillingsystrarna Julia och Lali som bor i Barcelona. Boken visar deras vardagsliv både hemma och ute på aktiviteter av skilda slag. Eloy är en artonåring från Mataró, en förort i närheten av Barcelona, som berättar om skolan och sina hobbies. Aurora är läkare i Nicaragua och hon presenterar sin familj. Från New York kommer Julia och Lilian, två spansktalande ungdomar, och från Chile, Eduardo, som numera bor i Sverige. Dessa figurer förekommer i bok 1 och några av dem dyker upp också i de övriga Caminandoböckerna. Nedan följer en sammanställning av rubriceringen i varje enhet, som ger en fingervisning om vilka innehållsmässiga teman som tas upp.3
Unidad 1 a. ”-¡Hola! ¿Qué tal?”- Hej! Hur är det?
b. ”América del Sur” – Sydamerika c. ”España”- Spanien
3 Översättningarna är tagna från kapitel ”texterna på svenska” från läromedel Caminando 1 (C:220, ff).
d. ”El español en el mundo”- Spanska språket i världen
Unidad 2 a. “Entrevista con Eloy”- Intervju med Eloy b. “En la cafetería”- På kaféet
c. ”Vamos de compras”- Vi går och handlar d. “Cataluña”- Katalonien
Unidad 3 a. “Aurora Aragón, de León”- Aurora Aragón, från León b. “En la calle”- På gatan
c. “En la ciudad de León”- I staden León d. “Nicaragua”- Nicaragua
Unidad 4 a. “Julia- una presentación”- Julia- en presentation
b. “¿Qué haces en tu tiempo libre?”- Vad gör du på din fritid?
c. “El mundo de deportes”- Sportens värld d. “No solamente salsa”- Inte bara salsa
Unidad 5 a. ”Así vivo yo”- Så här bor jag
b. “Viajando a Madrid”- På resan till Madrid c. “Madrid”- Madrid
Extrakapitel “¡Feliz Navidad y Prospero año Nuevo!”- God jul och gott nytt år!
4.3 Hur presenteras de spansktalande länderna i läroboken Caminando 1?
Nedan redogörs för hur författarna presenterar de utvalda spansktalande länderna i läromedlet. Dock sammanfattas presentationen av dessa inte kapitelvis utan land för land för att få en bättre översikt.
Författarna inleder boken med en generell introduktion av de spansktalande länderna och var de ligger geografiskt. I avsnittet ”El español en el mundo” i första kapitlet behandlas det spanska språkets roll i världen, det vill säga spanska som officiellt språk, bland annat hur många som talar spanska i världen och i vilka områden eller länder det talas spanska.
Texten är uppbyggd med korta faktastycken och skriven på svenska med några nyckelord
som är översatta till spanska. Läsaren får en uppfattning av det spanska språkets utbredning. Den interkulturella medvetenheten hos eleverna väcks genom att de (redan på detta stadium i boken) kan diskutera sina erfarenheter genom eventuella möten med någon från ett spansktalande land eller om de själva har besökt ett sådant land. Spanien som EU- land och globaliseringen i stort gör att det spanska språket närmar sig svensken och de båda länderna får därmed något gemensamt på ett verkligt sätt.
Sabes que…? (vet du att…) Cirka 43% av jordens befolkning har något av de tre språken, engelska (el inglés), franska (el francés) eller spanska (el español eller el castellano) som officiellt språk…. Uppskattningsvis lever 55 000 människor med spanska som första språk i Sverige, 140 000 i Tyskland och 220 000 Frankrike. (C:35)
I avsnittet ”España” i samma kapitel, presenteras Spanien i en längre beskrivande text på spanska med temat geografi, viktiga städer, folkmängd, turism och Spaniens medlemskap i EU. Här finns även en faktaruta på svenska som heter ”Lite mer om Spanien” där det kort berättas om Spaniens kungafamilj och landets medlemskap i EU.
Spanien är en monarki (una monarquía) och kungen (el Rey) heter Juan Carlos. Drottningen (la Reina) heter Sofía. Kungaparet bor i slottet Zarzuela utanför Madrid. … Spanien blev tidigt medlem av den Europeiska Gemenskapen (1986) och ingår ni i EU (Unión Europea, UE) (C:33)
”Cataluña” heter det tredje avsnittet i andra kapitlet. I detta avsnitt presenteras den autonoma provinsen Katalonien och Spaniens näst största stad Barcelona, vilken är provinsens huvudstad och även dess kulturella hjärta. Barcelona är troligtvis den mest kända spanska staden för svenska elever, främst på grund av sitt berömda fotbollslag som många av svenska ungdomar följer med stort intresse och även för sina kulturella sevärdheter.
Sabes qué…? 1977 delades Spanien upp i 17 olika självstyrande områden (comunidades autónomas). Katalonien (Cataluña), är ett sådant självstyrande område (una autonomía), med två officiella språk, spanska och katalanska. I Katalonien bor ca 7 miljoner invånare.
Huvudstaden är Barcelona med 1,7 miljoner invånare. (C:64)
Madrid är det övergripande temat i kapitel 5. Det berättas kortfattat om Spaniens huvudstad och dess sevärdheter. Madrid är känt för de flesta svenska elever speciellt för deras
berömda fotbollslag Real Madrid. I samma avsnitt får eleverna läsa ett mejl från Julián, Eloys spansktalande vän som bor i New York. Läromedlet tar upp New York som exempelstad för USA, där spanskan är ett levande språk. Boken fortsätter spinna på den interkulturella medvetenheten hos eleverna och därmed ökar deras tvärkulturella tänkande.
New York är en berömd stad som de flesta av läsarna har stött på antingen genom populär musik, tv eller att de besökt staden. De har kanske rent av mött den spansktalande kulturen på plats eller läst om den.
”América del Sur” heter avsnittet i första kapitlet där Sydamerika och dess spansktalande länder presenteras i en kort faktatext på spanska. Där beskrivs klimatet i de olika delarna av kontinenten.
América del Sur es un continente grande. En el sur, en la Tierra del Fuego, hace bastante frío, pero en el norte, en el Caribe, hace mucho calor. En nueve países hablan español: Argentina, Uruguay, Paraguay, Chile, Perú, Bolivia, Ecuador, Colombia y Venezuela. (C:21)
I en karta över Sydamerika, presenteras de nio spansktalande länderna samt dess huvudstäder och befolkningsmängd. Eleverna lär sig att skaffa information från kartan och kan jämföra olika länders befolkningsmängd mot Sveriges. Detta för att ge en visuell bild så att eleverna kan göra sig en föreställning av var i världen de olika länderna och deras huvudstäder är belägna. Den visuella bilden hjälper till att uppnå den tvärkulturella kompetensen hos eleverna.
I kapitel 3, presenterar författarna Nicaragua, ett litet land i Centralamerika, med en liten faktatext. Man belyser även skillnaderna mellan Centralamerika, Latinamerika och Sydamerika. Det nämns i texten att det också finns en stad som heter León i Spanien.
Texten i det inledande avsnittet i Unidad 3, ”Aurora Aragón de León”, handlar om Latinamerika och specifikt om landet Nicaragua och befolkningens etnicitet. Det finns i samma avsnitt två faktarutor. En faktaruta reder ut varför spanska talas i Latinamerika och den andra förklarar begreppen vad gäller skillnaden mellan Sydamerika och Latinamerika samt Centralamerika eller Mellanamerika och Karibien eller Västindien:
América del Sur: Sydamerika, d.v.s. de länder som ligger på den sydamerikanska kontinenten. Amerika Central: Länderna i Centralamerika eller Mellanamerika (Panamá, Costa Rica, Nicaragua, Honduras, El Salvador, Guatemala och Belice). El Caribe: Karibien eller Västindien, där de spansktalande länderna är Cuba, Dominikanska Republiken och
Puerto Rico. América Latina: alla de länder i Nordamerika, Centralamerika, Sydamerika och Västindien/Karibien där man talar spanska eller portugisiska. … Latinamerika har ungefär 500 miljoner invånare. I USA har cirka 40 miljoner människor spanska som första språk (C:75)
Att spanska är ett stort språk i USA är viktigt ur den tvärkulturella synpunkten. USA är viktig för den moderna ungdomskulturen och det kan väcka intresse hos eleverna att veta att de kan kommunicera även där på målspråket. Från min personliga erfarenhet som latinamerikan vet jag att en stor del av populärmusiken i USA produceras av amerikaner med latinamerikanska rötter och sjungs på spanska och spanglish, som är en blandning av det engelska och spanska språket.
I texten ”Nicaragua”, i avsnittet 3d som är på svenska, ges fakta om landet. Ur ett historiskt perspektiv nämns tre av landets indianfolk: los misquitos, los sumos och los ramas. Den utbredda analfabetismen på 20% förklaras av att många barn inte får gå i skolan utan måste hjälpa familjen ekonomiskt genom att arbeta. Kulturchocken blir som störst när boken beskriver vardagen för ungdomar i Nicaragua. Deras levnadssituation innebär att bland annat skolan måste anpassas efter barnens arbetstimmar, något som ligger långt bort från svenska barn och ungdomars tillvaro.
Många skolor har undervisning i tre perioder (tres turnos): förmiddagsskola, eftermiddagsskola och kvällsskola. På så sätt kan många barn t.ex. arbeta på förmiddagen för att få råd att gå i skolan på eftermiddagen. (C:97)
I kapitel 4, avsnitt d, ”No solamente salsa” förklaras att salsan ursprungligen kommer från Kuba och både dess musik och dans är en blandning av afroamerikanska rytmer. Från Latinamerika presenteras argentinsk tango och dess dragspelsliknande instrument ”el bandoneón”. Från Spanien berättas om Flamenco och dess historia och att gitarren har sitt ursprung i Andalusien.
… Flamencon är egentligen bara typisk för södra Spanien, Andalusien (Andalucía), där den föddes i slutet av 1700-talet. Flamencomusiken är stark inspirerad av zigenarnas och arabernas musik. Även om dess guldålder var i slutet av 1800-talet, påverkar den fortfarande nutida pop- och rockmusik. Gitarren (la guitarra) har liksom flamencon sitt ursprung i Andalusien. (C:126)
Författarna väljer att samla ihop ”El mundo de deportes” i sju faktarutor där olika sporter presenteras på spanska. Här relateras det kortfattat till de olympiska spelen och dess historia och läsaren får reda på att det bara är två spansktalande länder som har varit OS- värdar: Mexiko och Spanien. Kapitlet sammanfattar fotbollens historia där det påpekas att det finns två spansktalande länder som har vunnit VM i fotboll, två gånger var: Uruguay 1930 och 1950 och Argentina 1978 och 1986. Texten berättar också om vilka politiska konsekvenser sporten kan få, till exempel ”La Guerra del Fútbol”, det så kallade Fotbollskriget i 1969 mellan Honduras och El Salvador som pågick i knappt två veckor innan vapenvila kunde upprättas.
I juli 1969 slogs Honduras och El Salvador om en plats i fotbolls-VM. En av kvalmatcherna gick i Tegucigalpa, Honduras huvudstad. Spänningen var på kokpunkten med slagsmål och upplopp som följd. Motsättningarna mellan länderna trappades upp och den 14 juli bombade El Salvador flygplatser inne i Honduras och marktrupper besatte honduranskt territorium. ….
Fotbollen var den utlösande faktorn, men de bakomliggande orsakerna var gränstvister och bråk om jordområden. (C:120)
Sammanfattningsvis nämns i Caminando 1 alla de spansktalande länderna i Latinamerika och Spanien. Men boken fördjupar sig i Spanien och Nicaragua som målspråksländer.
Provinserna som behandlas är Katalonien i Spanien och León i Nicaragua. Städerna vi lär känna närmare i Spanien är Madrid, Barcelona, Mataró, La Garrida och León; och i Amerika New York och Leon i Nicaragua.
4.4 Hur framställs den spanskspråkiga världens sociala förhållanden och samhällen samt deras kulturella likheter och skillnader i förhållande till Sverige?
Bokens inledande kapitel är en orientering över den spansktalande världen och det första mötet med det spanska språket. Det första avsnittet i boken, Unidad 1a, som har titeln
”¡Hola! ¿Qué tal?”, borjar med hälsningsfraser i korta dialoger. Huvudpersonerna som återkommer i bokserien presenterar sig själva, vilka de är, vilka språk de talar och varifrån de kommer. Efter dessa texter följer ett gulmarkerat fält med rubriken ”Así se dice” (Så säger man) som tar upp hälsningsfraser och förklarar på svenska den kulturella betydelsen
av att hälsa ordentligt i de spansktalande länderna, bland annat räcker det inte med en handskakning, utan kindpussar är viktigare. Så här förklarar boken:
I den spansktalande världen är det mycket viktigt att hälsa, även på personer som man känner flyktigt eller bara möter t.ex. i kassakön eller i väntrummen hos tandläkaren. I Spanien är en puss på varje kind, eller snarare i luften (dos besos - två pussar), det naturliga om det är två personer som känner varandra. Två män kan nöja sig med att ta i hand och ge en ryggdunk (C:15).
Förklaringarna specificerar enbart hur hälsningar går till i Spanien medan man överhuvudtaget inte nämner hur människor hälsar på varandra i något latinamerikanskt land. Däremot behandlas vikten av att ”nia” i Spanien och Latinamerika. I rutan ”Así se dice” (så säger man) i avsnittet 3c presenteras artighetsfraser. Detta lär eleverna att anpassa målspråket beroende på vilken situation eller person de möter då det finns sociala koder som måste följas för att få en bra kontakt med människor.
I kapitel 2, avsnitt b finns en liten faktaruta på svenska med enstaka ord översatta till spanska. Det nämns att det talas fyra olika språk i Spanien: spanska, katalanska, galiciska och baskiska med antalet talare för varje språk. Författarna utvecklar inte bakgrunden till varje språk där det ligger en stark nationalism med ett historiskt, politiskt, ekonomiskt och militärt intresse.
I avsnittet 4b, “¿Qué haces en tu tiempo libre?” får eleverna möta Eloy i en intervju på spanska. Eloy pratar här om sina intressen och fritid, han har läst Arn-böckerna av Jan Guillou och tycker om europeiska serietidningar. Vidare berättar han att han tycker om rockfestivaler och musikstilar som reggae, punk samt rocksteady4 och att det finns många stora musikfestivaler i Spanien.
I avsnittet 2c, ”Vamos de compras”, får läsarna följa med syskonparet Julia och Lali som går och shoppar. I dialogen, som är på spanska, nämns klädmärken som Mango och Zara, båda välkända såväl Sverige som i andra länder. Eleverna får en inblick i det spanska modet som visar sig vara ganska nära det svenska. Genom Eloys fritidsintressen och syskonparets modeintressen ges eleverna en användbar vokabulär med kopplingar till deras
4 ”Rocksteady var en rytmisk musikstil som introducerades på Jamaica sommaren 1966”.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Rocksteady 2010-04-14
egna liv. Eleverna kan relatera till något för dem bekant och det blir en kulturell parallell mellan svenska och spansktalande ungdomar.
I avsnittet 2b, ”En la cafetería”, ingår en längre dialog på spanska som speglar en typisk vardagssituation; ett syskonpar som fikar på ett café. Caféer och restauranger är viktiga mötesplatser i det spanska sällskapslivet. Man träffar sina vänner på det lokala caféet. Vad som beställs att dricka och äta, med mera, behandlas i detta avsnitt:
”Baren eller kafeterian är ställen där spanjorerna umgås och träffar vänner. Att dricka en liten kopp nybryggt svart kaffe, svart kaffe med lite mjölk eller hälften kaffe, hälften mjölk”
(C:49).
Det berättas i samma kapitel om fotbollslagen Barça och Madrid Real och det glöms inte bort i texten att när dessa lag möts kallas matchen för El Clásico.
Mellan Barcelona och Madrid finns en viss rivalitet. Detta visas inte minst i fotbollen.
Matcherna mellan Real Madrid och Barça kallas el Clásico och väcker alltid stor uppståndelse. Det lag som vinner firas med mer eller mindre våldsamma festligheter. (C:64)
Real Madrid och Fútbol Club Barcelona är de två största klubbarna i den spanska fotbollsligan. Real Madrid är symbolen för det spanska Spanien och huvudstadens stolthet.
Fútbol Club Barcelona är staden Barcelonas fotbollslag. Fotbollen är den absolut största sporten i Spanien och i princip alla spanjorer är med i någon fotbollsklubb som supporters.
Söndagsmatchen är ofta ett evenemang för hela familjen.
I avsnittet 2a, ”Entrevista con Eloy” – som är den första av två intervjuer i läromedlet – presenteras Eloy från Barcelona genom en intervju på spanska. De kulturella skillnaderna mellan Sverige och Spanien tas upp när Eloy berättar att han bor med sina föräldrar, farmor och lillasyster. Att som tonårig eller som ogift flytta hemifrån till eget boende är något som knappast existerar i Spanien. Flera generationer bor ofta under samma tak vilket också stämmer in på Eloys familj. Så här kommenterar Eloy frågan om en eventuell singeltillvaro:
- No hombre, no! Vivo con mis padres, mi abuela y mi hermana menor. (C:37). (egen översättning: Nej för sjutton! Jag bor tillsammans med mina föräldrar, min farmor och min lillasyster).
Vidare berättar Eloy i kapitel 5 hur en vanlig medelklassfamilj och hans egen familj bor.
Det förklaras också att när spanjorerna köper en lägenhet får de själva utrusta köket med vitvaror och köksskåp.
De flesta spanjorer i de stora och medelstora städerna bor i hyreshus (bloque de piso).
Vanligtvis köper man sin lägenhet och man får själv utrusta t.ex. köket med spis, kyl, frys och väggskåp som man oftast tar med sig när man flyttar. […] Att hyra (alquilar) en lägenhet är inte så vanligt som i Sverige (C: 137).
Kapitlet behandlar de olika boendeformer som finns i Spanien och vilka som är de vanligaste i landet. Man förklarar även några boendeskillnader mellan Latinamerika och Spanien och man nämner att de flesta hyreshus i Spanien (men också i flera latinamerikanska länder) är försedda med porttelefon. I avsnittet 5a, får eleverna läsa ett mejl från Julián, Eloys spansktalande vän som bor i New York. Brevet är på spanska och Julián beskriver sitt rum. Eleverna får jämföra de båda pojkarnas rum och likheterna är många trots att vännerna bor på var sin sida av Atlanten.
(Eloy) Mi habitación es muy pequeña con una sola ventana que da a la calle. Tengo muy pocos muebles. (Mitt rum är mycket litet med bara ett fönster som vetter mot gatan. Jag har väldigt lite möbler) (C:135)
(Julián) Mi cuarto es pequeño, pero me gusta porque es mio. (Mitt rum är litet, men jag gillar det därför att det är mitt). (C:136)
I avsnitt 3a förklaras de spanska familjekonstellationerna mera ingående. Bland annat förklaras det svenska begreppet sambo som inte har någon direkt motsvarighet i det spanska språket men som kan översättas på två olika sätt, antingen som kompanjon eller känslomässig partner. Samtidigt berörs ord som styvmor (madrastra) och styvfar (padrastro) och deras negativa klang i språket. Denna negativa klang återfinns även i de svenska orden styvfar och styvmor som oftast ersätts med slangord som plastmamma eller plastpappa när ungdomar pratar i Sverige. På spanska är detta synligt på ordändelsen där den negativa klangen som hänger över orden styvpappa eller styvmamma kommer till uttryck:
”Ord som slutar på –astro, -astra har en lite dålig klang. De låter nedsättande. I stället används gärna omskrivningar t.ex.: Alicia, la mujer de mi papá (mi madrastra)”(C:69). (egen översättning: Alicia, min pappas fru, (min styvmor).
Vad gäller utbildning beskrivs i avsnitt 3d den utbredda analfabetismen i Nicaragua, som enligt texten ligger på tjugo procent, och det förklaras med att många barn inte får gå i skolan utan måste hjälpa familjen ekonomiskt genom att arbeta. I avsnittet beskrivs det nicaraguanska skolsystemet med tre undervisningsperioder under dagen, ”tres turnos”:
förmiddagsskola, eftermiddagsskola och kvällsskola. Detta system finns för att så många som möjligt ska kunna gå i skolan och arbeta samtidigt. I skolan har eleverna skoluniform.
I avsnittet 4a, ”Julia - una presentación”, lär vi känna syskonen Julia och Lali genom ett brev där Julia som berättar om sig själv. Hon är uppvuxen i Barcelona och går på gymnasiet. Brevet är på spanska och beskriver det spanska skolsystemet. Julia berättar om de olika skolämnena och de spanska betygsnivåerna. Så här förklarar boken något av det spanska betygssystemet:
I slutet av varje trimestre (i Spanien har man ett treterminssystem) har eleverna många kursprov, exámenes. Då gäller det att bli godkänd, aprobado, inte underkänd, suspendido!
För att t.ex. få flytta upp från högstadiet till gymnasiet måste man vara godkänd i alla ämnen.
För att få börja på universitetet måste man göra ett inträdesprov, La Selectividad, i olika ämnen (C:100).
I avsnitt 3c får eleverna reda på att det finns många volontärer från Sverige som arbetar i Nicaragua i olika projekt, bland annat genom Sida5. Det berättas bland annat om Sandra, en svensk volontär som arbetar i landet. ”Sverige har under många år stött Nicaragua med olika former av bistånd” (C:97)
Sammanfattningsvis visar läromedlet Caminando 1 på många likheter mellan de spansktalande och de svenska ungdomarna vad gäller fritidsintressen, sport, musik och mode. Dock är kontrasterna stora mellan dessa länder vad gäller hälsningsvanor och artighetsbeteenden, boendeformer samt flera generationer boende under ett och samma tak, matvanor och mattider och slutligen utbildning, skolsystem och analfabetism. Vad gäller de sistnämnda aspekterna är kontrasterna stora även mellan de jämförda länderna, Spanien och Nicaragua.
5 Sida Swedish International Development Cooperation Agency på svenska Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete. www.sida.se
4.5 Hur behandlas de olika aspekterna ur de utvalda spansktalande kulturerna i läromedlet?
I avsnittet 2d, ”Cataluña”, får eleverna reda på att Barcelona ibland kallas för ”undrens stad” (la ciudad de los prodigios). I faktatexten nämns bland annat den katalanska arkitekten Antonio Gaudí och två av hans mest kända byggnadsverk: La Sagrada Familia och el Parque Güell.
Barcelona är en stor konststad. Där kan du beundra verk av Pablo Picasso, Salvador Dalí och Joan Miró, tre kända konstnärer (tres pintores famosos) (C:64)
Vidare förklaras att katalanerna är tvåspråkiga; de talar spanska och katalanska. Historiskt har katalanerna försökt frigöra sig från Spanien, dock utan att lyckas. Under Francos regeringstid var det helt förbjudet att tala katalanska och att fira katalanska traditioner.
Nuförtiden är dock katalanska undervisningsspråk i alla skolor och används ofta i media.
Det nämns i avsnitt 5c att det i Madrid finns två mycket kända museer: Museo del Prado med konstverk av bland annat Velázquez och Goya och Centro de Arte de Reina Sofia, där modern konst kan beskådas, som till exempel Pablo Picassos tavla Guernica. Konstnärerna som nämns här representerar några av de mest kända utanför Spanien och Picassos tavla Guernica representerar en av Spaniens svåraste perioder under modern tid, det spanska inbördeskriget6. Vidare i samma avsnitt får eleverna bekanta sig med namnet ”Don Quijote”, som en tapas-bar i Madrid heter i en text. Dock finns det ingen förklaring till varför baren bär namnet och vem Don Quijote var, trots att eleverna säkert hört namnet förut.
Avsnitt 4d ”No solamente salsa” beskriver kort den spanska och latinamerikanska musiken och dans med en faktatext på svenska. Introduktionen till faktatexten förklarar att:
Musik från den spanskspråkiga världen är mycket mer än bara salsa. Grupper och artister från såväl Spanien som Latinamerika blir alltmer populära. Shakira, Ricky Martin, Enrique Iglesias och Juanes är några av de många spanskspråkiga artister som gett konserter i Sverige under sina turnéer rund världen. Många av dem sjunger både på spanska och engelska men det finns mycket mer...(C:126)
6 De La Puente, J.1990. El Guernica. Historia de un cuadro. Madrid: Silex.
Dessutom berättas från Spanien om flamenco och dess historia medan gitarren skildras som det viktigaste instrumentet i den spanska folkmusiken:
Spanjoren Andrés Segovia (1893-1987) betraktas som den moderna klassiska gitarrens fader (C:126).
Från Sydamerika beskrivs argentinsk tango och dess dragspelsliknande instrument ”el bandoneón”. Från Kuba presenteras salsan, både dess musik och dans som är en blandning av afroamerikanska rytmer. I samma kapitel nämns fyra spanska artister och det berättas kort om deras bakgrund och karriär. En sångtext till en av deras hits finns också med i kapitlet. På den medföljande cd-skivan finns en utvald samling av låtar från olika artister som presenteras i läromedlet.
I avsnittet 4c, ”El mundo de deportes”, berättas om vilka politiska konsekvenser sporten kan utlösa, till exempel ”La Guerra del Fútbol”, det så kallade Fotbollskriget i 1969 mellan Honduras och El Salvador. Konflikten pågick i mindre än två veckor innan vapenvila kunde upprättas. Texten förklarar:
Fotbollen var den utlösande faktorn, men de bakomliggande orsakerna var gränstvister och bråk om jordområden. (C: 120)
När det så kallade Fotbollskriget bröt ut 1969 hade den politiska situationen mellan de båda spelande länderna varit mycket infekterad. Båda länderna gjorde anspråk på vissa jordområden och en tvist om landsgränsen hade pågått en tid.
I slutet av boken, som en fristående text, berättas på både spanska och svenska om den spanska julen och det spanska nyåret. I en faktaruta på svenska får eleverna ta del av mer information om hur julhelgen och nyårsafton firas även i Latinamerika.
Jultraditioner i Latinamerika påminner mycket om de spanska. Julklapparna delas mestadels ut på la Nochebuena (julafton) eller el Día de Navidad (juldagen). I många hem eller på offentliga platser arrangerar man en vacker julkrubba. […] I México […] ordnas posadas mellan den 16 och 24 december. Då samlas man i smågrupper och gå runt från dörr till dörr, sjunger och frågar om husrum (posada). Allt för att komma ihåg den första julnatten då Jungfru Maria och Josef letade efter natthärbärge och någon plats där Maria kunde föddas (C:161)
I Spanien och Latinamerika är julkrubban lika viktig som julgranen. När spanjorerna kom till Amerika tog de med sig sina religiösa traditioner. Klockan tio på julafton äter spanjorerna julmiddag, som består av fisk, kalkon och skaldjur. Klockan tolv på natten går många till julmässan. Julklapparna delas ut på juldagsmorgonen. I några länder i Centralamerika är det tradition att folk går från hus till hus och sjunger och ber om husrum, till minne av Jungfru Maria och Josef när de letade efter husrum, tiden före jul. Den femte och sjätte januari kommer de tre vise männen till alla spansktalande länder med presenter till barnen.
(I Latinamerika) På julbordet står även här pavo (kalkon), pescado (fisk), pollo (kyckling) och turrón (nougat) … (C:161)
Läromedlet beskriver även nyårsfirandet, som sker i sällskap med vänner och familj på någon restaurang och man skålar på tolvslaget.
Den 31december […] firar man med familjen eller vännerna på restaurang. […] Klockan tolv äter alla tolv vindruvor: en för varje klockslag för att fira det nya året. Efter sista klockslaget kysser man varandra och dricker ett glas cava (spanskt mousserande vin).
(C:160/161)
4.6 Faktafel i Caminando 1
I bokens fortsättblad finns en karta över Spanien och i sista sidan en karta över Latinamerika. Städer och floder är utsatta. På den argentinska kartan har författarna till Caminando1 skrivit fel namn på stora, geografiskt betydelsefulla floder. Floden Paraná har döpts om till Rio de la Plata och Rio de la Plata har i sin tur blivit en del av havet.
VM-vinster i fotboll för Argentina och Uruguay tas också upp eftersom de är de enda spansktalande länder som vunnit fotbolls-VM. Dock har författarna misstagit sig på årtalet när det gäller Argentinas VM vinst 1978, de har i boken skrivit att detta skedde 1974 då det var Västtyskland som vann fotbolls-VM.
5. Diskussion
Frågeställningarna i detta arbete var att ta reda på: Hur presenteras de spansktalande länderna i läroboken Caminando 1? Hur framställs den spanskspråkiga världens sociala förhållanden och samhällen samt deras kulturella likheter och skillnader i förhållande till Sverige? Och hur behandlas de olika aspekterna ur de utvalda spansktalande kulturerna i läromedlet? Jag kommer i detta avsnitt diskutera dessa frågor i den ordning som jag presenterade dem i resultatet.
Att Spanien diskuteras mera ingående än Latinamerika är kanske inte något som läsarna reflekterar över. Ett skäl till att Spanien får ett större utrymme än Latinamerika i spanskundervisningen tror jag att beror på Skolverkets läroplan för moderna språk steg 1;
då kravet för kulturmålet är:
att känna till något om vardagslivet i något land där målspråket används. (Ferm & Malmberg 2001:193).
Det kan även bero på att många väljer Spanien som turistmål eller en plats för vidare studier oftare än platser i den övriga spansktalande världen. Eller så följer man det faktum att Spanien ligger i Europa och är på så sätt närmare geografiskt och kanske även kulturellt.
Dessutom är Spanien, precis som Sverige, ett EU-medlemsland. Gert Hofstede (2005) hävdar att man lär sig kultur från den egna sociala miljön och på så vis reagerar eleverna inte på differenserna mellan Europas Spanien och Latinamerikas länder som läromedlet uppvisar. De är helt enkelt lärda att tänka i banorna med Europa som centrum och ledande kontinent. Det sociala arvet visar sig även i deras interkulturella medvetenhet. Det vill säga att kolonialmakten är det primära och kolonierna de sekundära som Edward Said (1995) skriver i sin bok Kultur och Imperialism. Vi har kanske fortfarande ett kolonialmaktstänkande, undermedvetet eller inte och det utgås från att de europeiska länderna är de trendgivande och står för både det historiska perspektivet och den utvecklande framtiden. Det här synsättet existerar även i Latinamerika. Många gånger ser de sig själva som kulturellt underställda Europa eller vissa europeiska länder.
Länderna som läroboken fördjupar sig i är Spanien och Nicaragua. I Caminando 1 tas de spanska storstäderna Madrid och Barcelona upp. Dock är det Barcelona som är den mest
dominerande staden och beskrivs noggrannast. Övriga länder i Central- och Sydamerika nämns i texterna endast vid specifika eller enskilda sammanhang som t.ex. att tango kommer från Argentina eller att salsan härstammar från Kuba. Trots att 340 av över 400 miljoner människor i världen som har spanska som modersmål bor i Latinamerika har författarna varit begränsande i sin presentation av den spansktalande befolkningen. Hela den sydamerikanska kontinenten klumpas ihop till ett och Caminando1:s författare tar inte hänsyn till varje enskilt Sydamerikanskt lands egenheter och skillnader sinsemellan.
Det går inte att dra liknande paralleller mellan länder i t.ex. Europa eftersom språken skiljer sig från land till land. Även om spanska är ett utbrett språk i Latinamerika har varje land sin unika form och borde behandlas som ”unikt”. Författarna visar hur, enligt dem, ointressant den utomeuropeiska spansktalande befolkningen är genom att ägna elva sidor åt dessa. Genom att använda Nicaragua som exempelland i läromedlet kan läsaren få intrycket av att hela Latinamerika har ett liknande samhällssystem och social bakgrund. Varje land i Latinamerika har dock påverkats olika av kolonisationen och under den moderna tiden av invandring från olika länder. Därför har varje latinamerikanskt land inte bara olika sociala förutsättningar utan de olika ländernas politik och ekonomi uppvisar stora skillnader.
Slutligen konstaterar jag att Spanien och Nicaragua är de länder som i huvudsak tas upp i Caminando 1, men bokens författare har tagit upp alla de spansktalande länderna i Latinamerika genom att nämna dem i något sammanhang, språkligt eller kulturellt.
Analysen visar att boken behandlar både skillnader och likheter ur kulturell synvinkel.
Vikten av att ”nia” på målspråket betonas och det pekas på skillnaden med svenskan där man ”duar” alla medan man på spanska i princip säger ni till alla äldre, lärare och ibland även sina föräldrar. Författarna av boken säger sig erbjuda elever som studerar spanska både spansk grammatik och interkultur som verktyg för att kunna kommunicera med och möta spansktalande oavsett om de kommer från Spanien eller Sydamerika. Författarnas avsikt med den korta presentationen av den spansktalande utbredningen är kanske att ge lärarna möjlighet till att välja fördjupningsland; till exempel att lärarna väljer ett land, att eleverna väljer ett annat eller att båda parterna tillsammans väljer ett fördjupningsområde.
Det är bra att textboken inte styr undervisning för hårt med tanken på Ferm & Malmbergs (2001) rekommendationer till dagens språklärare där motivationen är grundläggande för all språkinlärning och den drivande kraften.
Som nämns ovan har Spanien en ledande roll i texterna när de gäller olika kulturella aspekter. Det kan konstateras att Caminando1 i första hand eller i till stor del beskriver det spanska språket i Spanien och i huvudsak den spanska kulturen, samt att författarna använder sig av mindre delar av Latinamerika som jämförelseobjekt. Ett exempel finns redan i första kapitlet där vikten av att alltid hälsa tas upp. Att det är viktigt att hälsa i Sydamerika får eleven veta men inte på vilket sätt man hälsar, utan då hänvisas det till det spanska sättet. Edward W Said (1995) i boken Kultur och Imperialism menar att Europa med dess centrala ställning har ett övertag över kolonierna. Man kan klart se att författarna har skrivit läromedlet på detta sätt. Det så kallade moderlandet är mallen som efterföljs och Latinamerika spelar den sekundära rollen. Har författarna varit påverkade av Saids (1995) teori om primär och sekundär kulturstatus – alltså Europas särställning som språkvaggan i och med att de avhandlar de cirka 400 miljoner spansktalande latinamerikanerna på fyra sidor?
Eleverna får veta hur de olika ungdomarna i läroboken bor, deras rum beskrivs liksom hur deras familjer är uppbyggda. I avsnittet 4b, berättar Eloy att han läser Arns-böckerna, som är skrivna av Jan Guillou, en svensk författare som låter de svenska eleverna göra en kulturell koppling. De kan relatera till något för dem bekant och det blir en kulturell parallell mellan Eloy i Spanien och de svenska eleverna. Skillnaderna och likheterna gör att läsarna kan associera till sina egna liv och dra slutsatser som leder till en ökad förståelse mellan dem och målspråksgrupperna. Ytterligare en positiv sida av detta är att eleverna får ett konkret exempel på att svenska böcker faktiskt översätts till spanska, vilket många ungdomar inte tänker på. Det är genom ungdomarnas berättelser om deras dagliga liv och händelser som eleverna får den internationella kompetensen som beskrivs av Ulrika Tornberg (2001). Genom diskussioner i klassrummet vidgar de den till interkulturell kompetens.
Det går att skönja en viss linje i läromedlet när det gäller ländernas status, både ekonomisk och kulturell. Landet som står som modell och som författarna utgår ifrån, är Sverige, vilket i sig är naturligt eftersom båda författarna är svenska och läsarna har Sverige som referensland. Spanien är det land som oftast jämförs med Sverige i läromedlet.
Textboksförfattarna har valt att skriva om Nicaragua som målspråksland i Sydamerika.
Varför valet föll på just Nicaragua kan bero på att det är ett land som Sverige har stöttat under många år genom hjälporganisationen Sida, vilket också nämns i läromedlet, och på så sätt är Nicaragua mera känt för de svenska eleverna. De har redan en ytlig kontakt eller kännedom om målspråkslandet.
Något av det mest intressanta ur ett interkulturellt perspektiv som diskuteras i läroboken är skolsystemet i målspråksländerna. Betygsnivåer, skolämnen och tider för skolgången i Spanien och Nicaragua tas upp. I Nicaragua finns det tre olika skolskift. Detta för att många nicaraguanska elever måste arbeta parallellt med sina studier för att hjälpa till ekonomiskt i familjen, något som för de flesta svenska elever är helt främmande.
Skoluniform används i de flesta spansktalande länderna. Författarna väljer att inte berätta att eleverna i både Spanien och Latinamerika köper sitt eget skolmaterial och själva står för matkostnaderna i skolan. Det är även mycket vanligt med privata skolor, vilket inte heller tas upp i läromedlet.
Caminando 1 försöker verkligen eftersträva att ge läsarna en sociokulturell upplevelse. På många plan lyckas de väl. Genom att välja miljöer som är relativt familjära för eleverna frestar författarna dem att i klassrummet dra paralleller mellan deras egen värld och de ungdomars värld som de möter och lär känna i boken. De flesta situationerna som beskrivs sker i ungdomskulturens sfär där även de svenska eleverna befinner sig. I läromedlet tas de kända klädesmärkena Mango och Zara upp. Dessa är kända klädkedjor för svenska ungdomar. De handlar där och bär deras kläder. Att ta med dem i boken gör att eleverna känner igen sig och har möjlighet att känna en gemenskap med de spanska ungdomarna. De klär sig i samma märke och samma mode råder länderna emellan. Den så kallade kulturchocken minskar och en större förståelse föds. En slags aha-upplevelse: de är precis som vi! Ferm & Malmberg (2001) menar att kunskap ger förståelse för andra kulturer.
Ungdomarna i boken har samma intressen som läsarna och ett samförstånd över kulturgränserna kan uppstå. Det underlättar inlärningen av målspråket menar Ferm &
Malmberg (2001).
Läsarna får främst lära känna spansktalande ungdomar från medelklassen i Spanien. Deras liv och intressen är ganska lika de svenska ungdomarnas. Spanska ungdomar lyssnar på samma eller likvärdig musik som de svenska ungdomarna. Båda länders unga köper samma
