Sjuksköterskans erfarenheter av närståendebevittnad HLR på sjukhus
En litteraturstudie
Författare: Molly Ämtvall & Filip Engström
Självständigt arbete 15hp
Abstrakt
Bakgrund: 2018 rapporterades 2534 hjärtstopp på sjukhus i Sverige. Av
dessa var det 35% av patienterna som överlevde. Det finns fördelar med att låta närstående närvara vid hjärtstopp då de enklare kan acceptera situationen och hantera sorgen om patienten inte överlever. Därför rekommenderas att närstående får närvara men trots detta utövas detta bara i en tredjedel av länderna i Europa.
Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av närståendebevittnad HLR på sjukhus.
Metod: En litteraturstudie genomfördes där resultatet bygger på tio artiklar.
Fyra av dessa var av kvalitativ ansats och sex var kvantitativa.
Resultat: Fyra kategorier identifierades i resultatet: Betydelsen av
yrkeserfarenhet, Känslomässiga utmaningar, Behov av ytterligare resurser och Närståendes påverkan på processen.
Slutsats: Inställningen till närståendebevittnad HLR beror på vad man har
för tidigare erfarenheter. I resultatet framkom känslor av stress, ångest och minskat självförtroende som följd av att känna sig iakttagen. Det uttrycktes ett starkt behov av att ha någon som enbart fokuserade på de närstående.
Detta berodde dels på att de behövde emotionellt stöd men också för att det kunde förekomma platsbrist där närstående då kunde störa behandlingen.
Tätare och mer regelbunden träning samt tydliga riktlinjer på arbetsplatsen hade kunnat förbättra utövandet av närståendebevittnad HLR i framtiden.
Nyckelord
Sjuksköterska, Erfarenheter, Närståendebevittnad, Hjärtstopp
Tack
Stort tack till vår handledare Johan Israelsson för gott samarbete, vägledning
och hjälp under arbetets gång.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Bakgrund 1
2.1 Hjärtats fysiologi 1
2.2 Hjärtstopp 2
2.2.1 Etiologi 2
2.2.2 Epidemiologi 2
2.3 Behandling av hjärtstopp 3
2.4 Sjuksköterskans ansvar vid HLR 4
2.5 Närståendebevittnad HLR 5
3 Teoretisk referensram 6
3.1 Familjefokuserad omvårdnad 6
4 Problemformulering 8
5 Syfte 9
6 Metod 9
6.1 Datainsamling 9
6.1.1 Inklusion- och exklusionskriterier 9
6.1.2 Cinahl 10
6.1.3 PubMed 10
6.2 Urval och kvalitetsgranskning 11
6.3 Analys 12
7 Forskningsetiska aspekter 12
8 Resultat 13
8.1 Betydelsen av yrkeserfarenhet 13
8.2 Känslomässiga utmaningar 14
8.3 Behov av ytterligare resurser 15
8.4 Närståendes påverkan på processen 16
9 Diskussion 17
9.1 Metoddiskussion 17
9.1.1 Inklusion- och exklusionskriterier 18
9.1.2 Datainsamling 19
9.1.3 Urval och granskning 20
9.1.4 Dataanalys 21
9.2 Resultatdiskussion 22
9.2.1 Betydelsen av yrkeserfarenhet 22
9.2.2 Känslomässiga utmaningar 24
9.2.3 Behov av ytterligare resurser 25
9.2.4 Närståendes påverkan på processen 28
10 Slutsats 28
11 Förslag till vidare forskning 29
Bilagor
Bilaga A – Sökning i Cinahl Bilaga B – Sökning i PubMed Bilaga C – Granskningsmall Bilaga D – Artikelmatris
Bilaga E – Exempel på analysprocessen
1 Inledning
2534 hjärtstopp på sjukhus i Sverige rapporterades in 2018 vilket är den högsta siffran sedan det nationella registret för hjärtstopp på sjukhus startades. På sjuksköterskeutbildningen lär vi oss mycket om hjärtats fysiologi och om hjärtstopp. Däremot utbildas vi inte i sjuksköterskans upplevelser kring hjärtstopp. Allra minst när det gäller erfarenheter av när närstående finns med i rummet. Detta skulle delvis kunna bero på att
forskningen kring närståendebevittnad HLR inte fått genomslag. Därav ville vi utforska ämnet mer då vi med största sannolikhet kommer att vara med om ett hjärtstopp i vår kommande yrkesroll som sjuksköterska.
2 Bakgrund
2.1 Hjärtats fysiologi
Det ihåliga muskelorganet som med jämna mellanrum drar ihop sig för att kunna förse kroppen med tryckskillnader är vad vi benämner som hjärtat.
Hjärtat är beläget i brösthålan och är ett av de organ som utvecklas först i fosterstadiet. Detta visar på dess stora betydelse i kroppens
cirkulationssystem. Hjärtat är uppdelat i två halvor med två hålrum på
respektive sida. Dessa benämns som kammare och förmak. Med hjälp av
hjärtat kan bland annat syrerikt blod, avfallsämnen, hormoner och
näringsämnen transporteras till och från kroppens organ och vävnader. I
hjärtats högra förmak finns sinusknutan som består av en samling
specialiserade muskelceller. Dessa framkallar impulser vars spridning i
hjärtat gör att det kan kontrahera och pumpa runt blod. De normala elektriska
impulserna som sänds ut kallas för sinusrytm (Sand, Sjaastad, Haug & Bjålie,
2007).
2.2 Hjärtstopp
Hjärtstopp innebär att hjärtats pumpförmåga slutar fungera. Sinusrytmen övergår till kammarflimmer och istället för kraftiga kontraktioner skakar kamrarna kaotiskt (Ericson & Ericson, 2012). Blodcirkulationen upphör och leder till syrebrist i kroppens organ. Eftersom hjärnan är i konstant behov av syre för att fungera innebär detta att det bara finns några minuter till godo att åtgärda problemet för att patienten ska ha en chans att överleva (Hollenberg, 2018). Vid hjärtstopp måste HLR utföras då hjärtat inte spontant kan gå tillbaka till den normala sinusrytmen. För att hjärtat ska återfå sin sinusrytm använder man sig av defibrillering som är en form av strömstöt som skickas genom bröstkorgen. Defibrillering har enbart effekt då det redan finns någon form av snabb elektrisk aktivitet som vid kammarflimmer eller
kammartakykardi. Vid andra hjärtstoppsrytmer som asystoli eller pulslös elektrisk aktivitet har defibrillering därför ingen effekt (Ericson & Ericson, 2012).
2.2.1 Etiologi
Det finns olika orsaker till hjärtstopp där den vanligaste är hjärtinfarkt. Vid hjärtinfarkt blir det stopp i hjärtats kranskärl som leder till ischemi i
hjärtmuskeln. Detta kan i sin tur orsakas av aterosklerotiskt plack (Braun &
Anderson, 2012). Andra orsaker som kan ligga till grund för hjärtstopp är bland annat överdos av läkemedel, kraftiga astmaanfall, andningsstopp och kraftiga strömstötar. När yngre patienter drabbas av hjärtstopp beror det oftast på medfödda hjärtfel. Detta är dock inte vanligt förekommande (Hollenberg, 2018).
2.2.2 Epidemiologi
År 2018 rapporterades 2534 hjärtstopp på Sveriges sjukhus. Det är den
högsta siffran sedan det nationella registret för hjärtstopp på sjukhus
startades 2005. Av alla patienter som drabbades var det 40,8% som överlevde själva hjärtstoppet. Däremot var det bara 34,5% som levde 30 dagar efter hjärtstoppet och som därför anses som räddade. Det är också procentuellt fler män som överlever än kvinnor (Rawshani & Herlitz, 2019).
2.3 Behandling av hjärtstopp
Att tidigt identifiera och effektivt behandla hjärtstopp är viktigt för att minska antalet dödsfall. Behandlingen brukar sammanfattas som länkar i kedjan som räddar liv (Figur 1). Dessa länkar är varningssignaler och tidigt larm, tidig HLR, tidig defibrillering och vård efter hjärtstopp (Svenska rådet för hjärt-lungräddning, 2017).
(Svenska rådet för hjärt-lungräddning, 2017, Figur 1)
När en patient hittas livlös ska dennes livstecken snabbt bedömas. Det innebär kontroll av medvetande och andning. Tidigt larm för att tillkalla ambulans och/eller larmgrupp är en viktig del av den tidiga behandlingen.
Vid otillräckliga livstecken ska dessutom hjärt-lungräddning (HLR) påbörjas omedelbart. Vid HLR ska 30 bröstkompressioner följas av två inblåsningar.
På så sätt kan blodet syresättas och transporteras genom kroppen trots
hjärtats stillastående tillstånd. När en defibrillator finns på plats ska även
denna användas så snabbt som möjligt för att kunna bryta det elektriska kaos i hjärtat som ofta ligger bakom hjärtstoppet. Här brukar man säga att det skiljer 180 sekunder mellan liv och död (HLR-rådet, u.å). I de fall där man snabbt kan behandla en defibrillerbar första hjärtrytm så finns en kraftigt ökad chans till överlevnad. Anledningen är att man har observerat ett starkt samband mellan att utföra defibrillering tidigt och att få hjärtat att pumpa igen. Under sjukhusvistelsen är det ofta sjuksköterskan som har möjlighet att snabbt identifiera en pulslös patient. Detta på grund av sjuksköterskans kontinuerliga övervakning av patienten och dennes tillstånd (Vincelette, Audet, Fortin, Dumont & Robillard, 2019). Att personal är utbildad och följer de riktlinjer som finns kring HLR utgör grunden för att kunna uppnå behandling med god kvalitet. Även här har man kunnat se ett samband i att chansen för överlevnad ökar då HLR utförs med god kvalitet. Men studier har även visat sig att sjuksköterskan ofta tappar mycket av sin kunskap efter utbildning i HLR vilket kan ha en negativ påverkan på den HLR som utförs (Vincelette, Lavoie, Fortin, & Quiroz-Martinez, 2018). Vård efter hjärtstopp är också viktigt för att öka chansen till överlevnad och god livskvalitet.
Denna vård kan exempelvis utgöras av intensivvård, temperaturkontroll och ballongvidgning av kranskärl (Svenska rådet för hjärt-lungräddning, 2017).
2.4 Sjuksköterskans ansvar vid HLR
Den legitimerade sjuksköterskan ansvarar för patientens omvårdnad. Det
innebär att arbetet kan bedrivas enskilt men även i team och i samverkan
med patienten och dess närstående. Patientens grundläggande behov ska
beaktas ur alla omvårdnadens dimensioner. Det vill säga lika väl fysiskt som
psykosocialt men även ur kulturella och andliga dimensioner. Därför måste
sjuksköterskans kompetens tillämpas ur ett helhetsperspektiv. Här inkluderas
även kunskap om mer komplexa behov som exempelvis rör kommunikation,
andning och cirkulation (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).
Sjuksköterskan är oftast den första länken i händelseförloppet när en patient får hjärtstopp på sjukhus. Därav blir det ofta sjuksköterskan som även blir först att utföra lämpliga åtgärder som kan öka patientens chans till
överlevnad. Men sjuksköterskan får även följa hela händelseförloppet till utskrivning och fyller därför en väldigt viktig funktion i hela vårdandet.
Viktigt i sjuksköterskans roll är också att tidigt kunna prioritera, delegera samt tillämpa relevanta åtgärder (Vincelette, Lavoie, Fortin, & Quiroz- Martinez, 2018).
2.5 Närståendebevittnad HLR
Hjärtstopp är en akut situation som påverkar familj, vänner och samhälle.
Under de senaste åren har en förändring skett av tillvägagångssättet inom vården. Man har gått från ett centralt läkarperspektiv till ett mer patient- och familjecentrerat tillvägagångssätt där autonomin sätts i fokus. Det återspeglas även i de europeiska riktlinjer som utformats (Bossaert et al., 2015).
HLR är en procedur som kräver många samordnade insatser av vården. De etiska aspekterna av HLR inkluderar att man jobbar mot det som inte bara är bäst för patienten utan även för de närstående. När det inte finns fysiologiska eller medicinska förutsättningar för överlevnad så krävs inget samtycke att avstå återupplivning. Att starta HLR trots detta kan skapa ett falskt hopp hos de närstående. Trots att chansen till överlevnad är liten vid återupplivning så har de närstående ofta orealistiska förväntningar i hopp om att patienten ska klara sig. Det är viktigt att påpeka att beslut om att ej utföra HLR inte
innebär att man överger patienten, utan att det skulle göra mer skada än nytta
(Bossaert et al., 2015).
Det var för endast ett fåtal årtionden sedan som det började bli mer
accepterat med närstående i rummet vid HLR. Det är dock fortfarande endast en tredjedel av alla länder i Europa där det är accepterat. Majoriteten av de närstående som varit med under processen tidigare har önskat att få närvara om situationen skulle återupprepas (Boie et al, 1999). Enligt de europeiska riktlinjerna bör de närstående själva få välja om de vill närvara under pågående HLR eller inte. Fördelarna med att få närvara kan vara att skuld och besvikelse minskar. Det kan även underlätta i sorgeprocessen och skapa en större acceptans i dödens närvaro. Närståendenärvaro kan också bidra till en större öppenhet inför patientens och familjens autonomi. I rummet bör det dock finnas vårdpersonal som ansvarar för de närstående och som kan stödja dem under processen (Bossaert et al., 2015).
De närstående som tidigare bevittnat HLR har uttryckt att de har velat vara ett stöd för patienten. Att här ta en stödjande roll genom att kunna hålla patientens hand eller muntligt uttrycka sin närvaro har visat sig minska stress och ångest för de närstående i den traumatiska situationen. Att låta de
närstående finnas med i rummet bidrog även till en större känsla av acceptans i att vårdpersonalen gjort allt de kunnat för patienten. Detta ledde till
minskad frustration och ilska mot vårdpersonalen ifall räddningsförsöket inte lyckades. Att de närstående fanns med vid patientens bortgång hjälpte dem även framåt i sorgeprocessen (Ramaekers, 2017).
3 Teoretisk referensram
3.1 Familjefokuserad omvårdnad
En familj består av en grupp människor som står patienten nära. Det behöver
inte finnas ett blodsband och det är därför upp till patienten själv att definiera
gruppen. Familjefokuserad omvårdnad innebär att vårdpersonalen fokuserar på familjen som helhet. Man kan inom detta förhållningssätt sätta patienten i centrum men inte utan att ta hänsyn till familjen (Benzein, Hagberg &
Saveman, 2012a). Närstående används synonymt med familj i den här rapporten.
I den familjefokuserade omvårdnaden ses familjen som en sammanhängande helhet med olika egenskaper, som ett system. Här är helheten större än delarna men där delarna ständigt interagerar och påverkar varandra. Påverkas en del, exempelvis vid sjukdom så sker även förändringar i övriga systemet.
Det blir här en avvägning för sjuksköterskan att vissa gånger kunna se varje enskild del av systemet men andra gånger att se familjen som helhet (Wright, Watson & Bell, 2011). Detta framkommer speciellt i akuta situationer så som hjärtstopp. Vid närståendebevittnad HLR blir familjen en del av det vårdande mötet och behöver därför tas hänsyn till. Familjefokuserad omvårdnad är därför ett lämpligt förhållningssätt.
Ett viktigt begrepp inom familjefokuserad omvårdnad är föreställningar.
Begreppet innebär en individs syn på ett visst fenomen och utgör kärnan i våra känslor. Föreställningarna styr hur vi hanterar problem, exempelvis när sjukdom och ohälsa uppstår i en familj. Man brukar dela upp det som hindrande och underlättande föreställningar. De hindrande är de som skapar färre lösningsalternativ medan de som underlättar för oss istället skapar fler möjliga lösningar. Förloppet av tillfrisknande är bestående av minst tre olika föreställningar. Här syftar man på sjuksköterskan, patienten och dess
närstående. Alla individer är olika med unika upplevelser och därför ser
synen på situationer olika ut. En familjemedlems tankar om vårdsituationen
kan skilja sig från sjuksköterskans som ser situationen med sin kliniska blick.
För att kunna hjälpa familjen krävs en förståelse för den berörda personalens föreställningar (Wright, Watson & Bell, 2011). Bemötandet inom vården kan skilja sig beroende på sjuksköterskans föreställningar om familjen (Benzein, Hagberg & Saveman, 2019). När familjemedlemmarna blir inbjudna i vårdrelationen möjliggörs flera perspektiv. Både sjuksköterskan och de närstående bidrar med resurser. Det är också viktigt att relationen är ömsesidig och inte hierarkisk (Benzein, Hagberg & Saveman, 2012b).
4 Problemformulering
Antalet hjärtstopp på sjukhus har ökat de senaste 15 åren. Därför är det sannolikt att de flesta sjuksköterskor kommer att få uppleva att en eller flera patienter drabbas av hjärtstopp. För att åtgärda ett hjärtstopp krävs att HLR påbörjas under de första minuterna för att kunna öka patientens chans till överlevnad. Detta ställer höga krav på vårdpersonalens medicinska agerande.
Att drabbas av hjärtstopp är sannolikt en mycket traumatisk situation både för överlevande patienter och dennes närstående. Forskning har visat att närstående som fått möjligheten att närvara vid HLR har bättre
förutsättningar att hantera sorg. Det kan dessutom minska skuldkänslor och besvikelse. Därför rekommenderas närståendenärvaro i aktuella riktlinjer.
Trots detta är det bara accepterat med närstående i rummet under HLR i ett fåtal länder. Eftersom sjuksköterskan har en stor roll vid närståendebevittnad HLR blir det intressant att se hur upplevda erfarenheter påverkar utövandet och om det kan vara anledningen till det bristande genomslaget. Denna kunskap är viktig för att kunna utveckla vården vid hjärtstopp på sjukhus.
Inte minst när det gäller närståendes möjligheter att närvara vid händelsen.
5 Syfte
Syftet är att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av närståendebevittnad HLR på sjukhus.
6 Metod
För att sammanställa kunskap inom detta forskningsområde valdes en litteraturstudie som design. Det är en lämplig metod eftersom kunskapen sedan kan omsättas till praktiken, exempelvis genom att bidra till nya riktlinjer. Syftet formulerades för det som skulle undersökas och besvarades sedan med vetenskaplig litteratur. På så sätt användes tidigare litteratur som grund för att bygga denna studie. En induktiv ansats användes för att besvara det valda syftet. Detta innebär att man utgår ifrån fakta och sedan formulerar en teori eller hypotes (Kristensson, 2014).
6.1 Datainsamling
Medicin- och omvårdnadsdatabaserna Cinahl och PubMed användes för att söka vetenskapliga artiklar. En strukturerad sökstrategi utifrån relevanta sökord användes för att syftet för denna studie skulle besvaras. Se bilaga A och B för sökmatriser.
6.1.1 Inklusion- och exklusionskriterier
Hjärtstopp som ämne är väl beforskat och därav valdes inklusion- och exklusionskriterier ut för att avgränsa antalet träffar i båda databaserna.
Inklusionskriterierna var att artiklarna skulle vara publicerade mellan 2010
och 2020, vara av vetenskaplig karaktär, vara peer reviewed, publicerade på
engelska samt vara av hög kvalitet. Det sistnämnda valdes eftersom
litteraturstudien skulle grundas på forskning av så hög kvalitet som möjligt.
Det är flera kriterier som bedöms som till exempel hur utförlig
metodbeskrivningen är och problemanknytningens tydlighet. Artiklar med hög kvalitet har därför större tyngd (Carlsson & Eiman, 2003). Både kvalitativa och kvantitativa artiklar valdes ut för att få en större bredd i resultatet. Artiklar som var litteraturstudier exkluderades.
6.1.2 Cinahl
Cinahl är en databas för vetenskapliga tidskrifter inom omvårdnad. Med kombinationer av sökningar av ämnesord och fritext sammanställdes fyra block. Sökoperanderna OR och AND användes för att konstruera och
kombinera blocken. OR användes för att bredda sökningen genom att söka på likartade definitioner. AND användes sedan för att kombinera ihop blocken så att sökningen smalnade av för att kunna besvara det valda syftet
(Kristensson, 2014). Fritextsökningarna trunkerades för att även inkludera eventuella böjningar av samma ord (Östlundh, 2017). De fyra blocken som den slutliga sökningen bestod av var nurse, experience, CPR och family presence med innehållande synonymer. Dessa kombinerades med AND och avgränsades med peer reviewed och publikationsår 2010 eller senare.
Sökningen gjordes den 16/3 - 20 och totalt 56 artiklar identifierades (Bilaga A).
6.1.3 PubMed
PubMed är en medicinsk databas med artiklar inom medicin,
beteendevetenskap och omvårdnad. Här användes trunkering samt MeSH termer för de valda sökorden. Inledningsvis började vi med att dela in
sökorden i kategoriserade block. Det första blocket motsvarar sjuksköterskan
där Nurse* or Nurse* [MeSH Terms] or Nurses role [MeSH Terms] or Nurse
attitude* kombinerades ihop. Det andra blocket kategoriserade själva
hjärtstoppet och kombinerades ihop med sökorden cpr OR cardiopulmonary resuscitation* OR cardiorespiratory resuscitation* OR chest compression*
OR cardiac arrest* OR heart arrest* OR "Cardiopulmonary
Resuscitation"[MeSH Terms]) OR "Heart Arrest"[MeSH Terms]. Därefter kombinerades ett tredje block för att belysa just närståendebevittnad HLR.
Sökorden som kombinerade här var family presence* during resuscitation*
or family witnessed resuscitation* or family presence*. Avslutningsvis så avgränsades sökningen genom att lägga till tidsintervallet 2010-2020.
Sökningen genomfördes den 16/3 - 20 och resulterade i 60 artiklar (Bilaga B).
6.2 Urval och kvalitetsgranskning
Urvalet gjordes genom en litteratursökning i databaserna PubMed och Cinahl. Sökningen resulterade i 56 artiklar i Cinahl respektive 60 i PubMed.
Alla titlarna i sökresultatet lästes där 30 artiklar från Cinahl respektive 36 från PubMed upplevdes kunna svara på syftet. För dessa lästes därför även abstraktet. När abstraktet verkade svara på syftet lästes artikeln i fulltext.
Från Cinahl lästes 16 artiklar i fulltext där tio gick vidare till
kvalitetsgranskning. De sex som exkluderades upplevdes inte svara på syftet.
Från PubMed lästes tolv artiklar där nio gick vidare till granskning. Av dessa var sju dubbletter (redan identifierade i Cinahl). Därför resulterade sökningen i PubMed endast i två nya artiklar. Totalt kvalitetsgranskades tolv artiklar från de båda databaserna.
Kvalitetsgranskning gjordes med hjälp av Carlssons och Eimans (2003)
bedömningsmallar (Bilaga C). Poängsystemet grundas i olika kriterier för
artikelns innehåll och uppbyggnad. Dessa ger sedan en poängsumma som
omvandlas till procent och gradering från I till III där I är högst. För att uppnå grad I krävs en procentsats på 80 – 100% vilket motsvarar god kvalitet. Artiklar som inte nådde upp till grad I exkluderades. Två av de tio artiklarna från Cinahl som gick vidare till granskning valdes bort eftersom de var av grad II. Totalt valdes tio artiklar ut till analysen, två från PubMed och åtta från Cinahl. Av dessa hade fyra en kvalitativ och sex en kvantitativ ansats.
6.3 Analys
I analysfasen gjordes en integrerad analys av artiklarnas resultat för att få en tydlig och strukturerad bild över artiklarnas resultat. Denna form av analys är uppdelad i tre steg (Kristensson, 2014). I första steget jämfördes olikheter och likheter övergripande mellan artiklarna. Meningsenheter med nyckelfynd plockades ut och därefter kopplades de till subkategorier. Slutligen
sammanställdes subkategorierna till de fyra huvudkategorierna som underbygger resultatet (Se bilaga E).
Alla artiklar som användes i resultatet analyserades av båda författarna individuellt i de första två stegen. När subkategorierna var identifierade jämfördes allt tillsammans och fyra slutliga huvudkategorier valdes då ut.
Denna process kallas för triangulering (Henricson, 2012). Artiklarnas resultat redovisas i artikelmatrisen (Bilaga D).
7 Forskningsetiska aspekter
Kristensson (2014) förklarar att man ska använda ett etiskt förhållningssätt
genom all forskning. Det gäller även litteraturstudier då etiken i andras
studier ska granskas. I den medicinska forskningen där medicin, vård och hälsa berörs är Helsingforsdeklarationen central i forskningsetiken. Den utgår ifrån ett antal etiska principer där bland annat deltagarnas integritet och självbestämmande lyfts fram men även att nyttan av forskningen ska vara större än risken att skada (Kristensson, 2014). En forskningsetisk aspekt fanns med under granskningen av de artiklar som valts ut för att se om studierna är etiskt försvarbara och har etiskt tillstånd. Detta gjordes genom att undersöka om varje studie som valdes hade ett etiskt godkännande. Det framkom inte tydligt i alla artiklarna och då undersöktes tidskriften de var publicerade i för etiska riktlinjer. På så sätt var alla valda artiklar etiskt försvarbara. Från artiklarna som valdes ut lyftes alla resultat fram som bedömdes svara på syftet. Det är oetiskt att inte redovisa alla relevanta resultat då man som författare på så sätt kan vinkla studien till att stödja sin personliga åsikt (Forsberg & Wengström, 2015).
8 Resultat
Analysen av de utvalda artiklarna ledde till fyra kategorier: Betydelsen av yrkeserfarenhet, Känslomässiga utmaningar, Behov av ytterligare resurser och Närståendes påverkan på processen. För att göra resultattexten mer lättläst har varje artikel fått ett nummer tilldelat. Dessa redovisas i
artikelmatrisen (Bilaga D). Numren används för att referera till artiklarna i resultatet.
8.1 Betydelsen av yrkeserfarenhet
Sjuksköterskans tidigare erfarenheter av närståendebevittnad HLR hade stor
inverkan på hur man ställde sig till att låta närstående vara närvarande i
framtiden. De som hade haft en eller flera positiva erfarenheter visade en mer
positiv inställning än de som inte hade haft det (1,4). Man kunde däremot inte dra slutsatsen att tidigare upplevt negativa situationer påverkade inställningen på ett negativt sätt (1). Detta tyder på att positiva upplevelser väger tyngre relaterat till sjuksköterskors syn på närståendebevittnad HLR. I Sverige och England såg man dessutom att det var mer vanligt med positiva upplevelser kopplat till att närstående närvarat vid HLR jämfört med Norge och Irland (8).
Överlag hade sjuksköterskorna delade åsikter om närståendebevittnad HLR var positivt eller negativt. Fördelningen var jämn i majoriteten av de
kvantitativa studierna (1,2,4,8). I en tysk studie (10) sågs närståendebevittnad HLR i större utsträckning som negativt eftersom tidigare erfarenheter hos deltagarna inte varit positiva. En betydelsefull faktor till att närvaro ansågs som något negativt i flera studier var att de närstående ansågs störa
vårdpersonalen. Detta menade flertalet sjuksköterskor som deltog (7,8,9,10).
Deltagare i en kvalitativ studie (3) förklarade att mognadsnivå, livserfarenhet och yrkeserfarenhet var avgörande faktorer för att bemöta familjen på ett lyckat sätt. Behandlingen kunde påverkas negativt av nervositet då närstående befann sig i rummet. Rädslan att misslyckas och bli kritiserad beskrevs av flera sjuksköterskor (6). Skillnaden på inställning till
närståendebevittnad HLR i förhållande till erfarenhet och ålder visar sig vara signifikant enligt en studie (2) men inte enligt en annan (1).
8.2 Känslomässiga utmaningar
Under närståendebevittnad HLR framkommer det att sjuksköterskans
självförtroende kan minska (6,7,9). I en studie kunde också ett samband
mellan minskat självförtroende och mindre erfarenhet identifieras (5). En av
anledningarna till minskat självförtroende kan vara att sjuksköterskan känner
större press i situationen (3,7). Det kan även leda till prestationsångest då pressen att vara en perfekt sjuksköterska ökar (9). När press och
prestationsångest stiger ökar även nervositeten och ångest. (7). Ökad ångest var den mest framträdande känslan vid närståendebevittnad HLR (3,4,6,7,9).
Ytterligare ett starkt fynd var den ökade stressnivån för sjuksköterskan (4,5,6,7).
När de närstående finns närvarande uttrycks ofta en känsla av att vara iakttagen. Till sjuksköterskan ställs frågor och moment ifrågasätts för att skapa mer klarhet i det som händer, vilket kan skapa ångest (3,7,9).
Sjuksköterskan känner ett ansvar för de närstående (6,9) men här uttrycks även en frustration eftersom fokus inte helt kan läggas på varken de
närstående eller patienten (9). Det framkommer även här att sjuksköterskan känner en oro över att säga något som kan göra de närstående upprörda i den pressade situationen (4,8,9,10). Trots sjuksköterskans expertis i det kliniska och medicinsktekniska arbetet så framkommer det att en känsla av osäkerhet när de närstående iakttar situationen. Osäkerheten grundas i en rädsla att bli kritiserad för de beslut som tas (6,7,9). Men det positiva är att det även bidrar till en större medvetenhet i varje beslut som tas (3,6,7,9), vilket kan bidra till mer fokus i arbetsprocessen vid ett hjärtstopp (5).
8.3 Behov av ytterligare resurser
En vanligt förekommande åsikt var behovet av ytterligare resurser när närstående fanns i rummet. Det vanligaste behovet som deltagarna uttryckte var att det alltid borde finnas en person som enbart fokuserar på den
drabbades familj (3,4,5,8,9,10). Flera sjuksköterskor uttryckte en känsla av
att de ansvarade för familjen under ett hjärtstopp. Det uppstod därför
problem när man var tvungen att fokusera helt på patienten utan att någon
fanns där för familjen (6,9). Problemet var att sjuksköterskorna beskrev att man blev kluven till vem man skulle fokusera på. Det fanns ett akut behov av att behandla patienten men samtidigt blev man pressad av de närståendes behov av stöd. I detta uppkom en känsla av frustration i vart man skulle lägga sitt fokus (9). I vissa fall beskrevs en upplevd osäkerhet i vem som hade ansvaret att bemöta familjen. Eftersom hjärtstopp är en akut situation med mycket press missade personalen ibland att utse en stödperson (3).
På ett sjukhus i Australien hade man bestämt vilka i personalen som skulle ta på sig rollen att bemöta familjen vid hjärtstopp. Dessa personer blev
tillkallade till rummet så fort som möjligt. När det handlade om ett barn blev stödpersonerna alltid tillkallade men så var inte alltid fallet när det rörde sig om vuxna (3). Detta visar på att sjuksköterskors uppfattningar om
närståendebevittnad HLR ibland väger tyngre i beslutet att låta närstående närvara än vad sjukhusets policy gör.
För små rum och platsbrist var en aspekt som sjuksköterskor uttryckte som ett problem. Rummen i sig kunde vara för trånga för att vårdteamet skulle utöva HLR på ett adekvat och effektivt sätt. Att ha familjen närvarande var ur den aspekten inget som hjälpte situationen. Ibland kunde det resultera i att familjen trycktes in i ett hörn eller till och med ut ur rummet. Mer plats uttrycktes därför som ett viktigt behov för att de närstående ska kunna närvara under HLR (4,8,9,10).
8.4 Närståendes påverkan på processen
HLR handlar om liv och död och situationen kan förändras på bara ett par
sekunder. Många gånger blir därför de närstående kraftigt påverkade av det
som händer. Det kan leda till fysiska reaktioner som att de svimmar eller börjar att kräkas. Sjuksköterskan får svårt att fokusera i situationen (10) eftersom man känner ansvar för båda parter (6,9). I vissa fall framkommer även att de närstående blir så tagna att de kastar sig över patienten vilket förhindrar sjuksköterskans arbete (7). De närstående kan också många gånger bli upprörda under situationen (7,8,10) och ibland även aggressiva mot vårdpersonalen vilket leder till att sjuksköterskan inte känner sig säker under förloppet (7,10).
I de fall den drabbade är ett barn har det visat sig vara en större fördel att de närstående finns närvarande eftersom de är insatta i barnets medicinska bakgrund. Här har det visat sig att de närstående kan spela en nyckelroll då läget plötsligt blir kritiskt (3). Det har även rapporterats att de närstående kan vara till hjälp och assistera även om patienten är vuxen (7). Sjuksköterskan uttrycker också att de närstående ibland kan lägga sig i de beslut som tas (9,10). Detta kan störa processen då snabba beslut och behandlingar är avgörande i dessa situationer (7,8,9,10). Vid de tillfällen där en patient avlidit på väg till sjukhuset så kan ibland så kallad ”onödig HLR” påbörjas (7). Genom att låta de närstående bevittna det förlängda räddningsförsöket så möter man de närståendes förväntningar (4,5,9,10) och ökar känslan för dem att vårdpersonalen gjort allt de kan för att rädda patienten (4,7,8,10). Detta minskar risken för klagomål och rättsliga följder (7).
9 Diskussion
9.1 Metoddiskussion
I detta stycke diskuteras litteraturstudiens styrkor och svagheter kring
metoden i förhållande till validitet, reliabilitet och överförbarhet.
9.1.1 Inklusion- och exklusionskriterier
För att besvara syftet valdes relevanta inklusions- och exklusionskriterier ut.
Eftersom hjärtstopp är väl utforskat begränsades sökningen till en 10
årsperiod för att ta del av den senaste forskningen. Genom att applicera detta kriterium så exkluderades flera artiklar vilket kan ses som en nackdel.
Däremot ändrades riktlinjerna från patientcentrering till ett mer
familjefokuserat förhållningssätt för tio år sedan (Bossaert et al, 2015). Detta gör tidsavgränsningen till en fördel då resultatet speglar erfarenheter och känslor under en period när närståendebevittnad HLR är rekommenderat.
Hjärtstopp är ett globalt fenomen och därav valdes ingen geografisk
avgränsning. På så sätt kan syftet besvaras med forskning och perspektiv från olika delar av världen vilket skapar bredd och stärker resultatet. Det ger även resultatet en ökad överförbarhet. Om en geografisk avgränsning gjorts hade relevanta artiklar kunnat uteslutas och resultatet hade inte fått samma bredd.
Ytterligare ett inklusionskriterie för studien var att de utvalda artiklarna skulle uppnå grad I enligt Carlssons och Eimans (2003) bedömningsmall.
Detta valdes för att resultatet skulle byggas på vetenskap av hög kvalitet.
Men genom detta kriterie kan ytterligare perspektiv eller synvinklar på problemet ha missats. Detta anses dock inte som en svaghet eftersom de två artiklarna som föll bort till exempel hade sämre överförbarhet än de valda artiklarna vilket minskar deras validitet. Med detta stärks resultatet i studien då den bygger på forskning av god kvalitet.
För att utforska människors upplevelser eller erfarenheter så brukar oftast en
kvalitativ ansats väljas. Små urval brukar användas här får att nå ett större
djup och mer detaljerad bild kring de fenomen som undersöks. Kvantitativ
forskning omfattar istället ett större urval med standardiserade mätmetoder
och statistik (Kristensson, 2014). I denna studie inkluderades artiklar med både en kvantitativ och kvalitativ ansats för att skapa en större bredd och överförbarhet av resultatet. Vi anser att forskning med utgångspunkt i båda ansatserna krävs inom hälso- och vårdvetenskapen. Detta för att kunna jämföra och kartlägga fenomen kvantitativt. Samtidigt behövs människans upplevelser studeras för en större förståelse och ökat djup i det som undersöks. För en ökad trovärdighet bör artiklarna vara publicerade i en vetenskaplig tidskrift samt vara “peer reviewed” (Kristensson, 2014). Därför applicerades även detta som inklusionskriterier i denna studie.
9.1.2 Datainsamling
Databaserna Cinahl och PubMed användes till sökningen. Dessa användes då de berör omvårdnad. PsycINFO valdes inte då den i större utsträckning innehåller artiklar som rör psykologi och psykiatri. Databasen kändes därför inte lika relevant för att svara på syftet. Majoriteten av artiklarna som identifierades i sökningen i Cinahl återfanns även senare i PubMed. Risken att några lämpliga artiklar missades är därför låg.
Sökningen gjordes genom att skapa block som innehöll liknande sökord och
synonymer. Dessa skapades genom att söka med OR. En faktor som skulle
kunna påverka resultatet av sökningen är om något begrepp missades att tas
med. Är det något sökord som inte togs med kan artiklar som använder sig av
just det begreppet missas. Exempelvis användes sökordet nurse experience* i
Cinahl men inte i PubMed. Anledningen till detta är att det inte indexeras
som MeSH-term i databasen. Den skulle däremot kunna ha använts i
fritextsökning vilket missades av författarna och kan därför ses som en
svaghet. AND användes sedan för att kombinera de olika blocken. Här
smalnade sökningen av för att identifiera artiklar som mer specifikt kunde
svara på syftet. I en initial testsökning användes bara tre block. Det var i ett
senare skede när den slutliga sökningen gjordes som det sista blocket “family presence during resuscitation” togs med. Detta var för att ytterligare
begränsa sökträffarna till att bättre svara på syftet. Hade detta resulterat i för få träffar hade vi fått backa ett steg, men det gick att vara så specifik och ändå få tillräckligt med träffar.
9.1.3 Urval och granskning
När de slutliga sökningarna hade gjorts lästes alla titlar. När titeln bedömdes relevant lästes också abstraktet för att få en övergripande bild av vad artikeln handlade om. Här skedde ytterligare en sållning då enbart de artiklarna som upplevdes kunde svara på syftet lästes i fulltext. Relevanta artiklar riskerades därför inte att bli missade då det framkom i deras abstrakt vad de handlade om.
Vid en litteraturstudie krävs inget etiskt tillstånd i juridisk mening. Däremot ställs det krav på författarna att tillämpa ett etiskt förhållningssätt
(Kristensson, 2014). Ett objektivt förhållningssätt tillämpades under arbetet.
Detta gjordes genom att lyfta fram alla fynd som svarade på syftet. Egna föreställningar lades åt sidan för att stärka den etiska försvarbarheten. I kombination med att alla studier har etiskt godkännande stärks därmed den etiska grunden för litteraturstudien.
När relevanta artiklar hade valts ut granskades de med Carlsson och Eimans (2003) mall. Alla utvalda artiklar nådde upp till grad I. Detta är en styrka för litteraturstudien eftersom den baseras på forskning av hög kvalitet. Mallen var dock ursprungligen utformad att undersöka patienter med
lungcancerdiagnos. Den ändrades därför i granskningen till sjuksköterskors
erfarenheter av närståendebevittnad HLR. Detta är svårt att hålla helt objektivt och därför påverkas reliabiliteten negativt vilket är en svaghet.
I vissa av studierna var deltagarna inte enbart sjuksköterskor. Även annan vårdpersonal som läkare inkluderades i dessa men majoriteten var ändå sjuksköterskor. I de kvalitativa studierna där annan vårdpersonal deltog valdes enbart resultat som speglade sjuksköterskors erfarenheter. Detta gick däremot inte i samma utsträckning med de kvantitativa studierna vilket påverkar överförbarheten till viss del. Ytterligare är det värt att nämna att tre av artiklarna är skrivna av samma författare. Artikel 5 och 7 (se Bilaga D) är skrivna av exakt samma författare. Artikel 3 är skriven av Dr Joanne E.
Porter som dessutom har varit medförfattare till de ovannämnda artiklarna.
Eftersom resultatet är brett och varierat anses dock inte detta som ett problem för överförbarheten.
9.1.4 Dataanalys
I denna studie användes triangulering för att komma fram till resultatet. Det innebär att artiklarna först lästes och analyserades enskilt av författarna för att skapa en egen uppfattning. Därefter diskuterades och sammanställdes dessa tillsammans. Genom triangulering ökas validiteten som styrker
resultatet (Henricson, 2012). Svårförstådda begrepp eller stycken i artiklarna diskuterades och slogs upp i lexikon för att minska risken för att
missuppfattningar skulle ske. Individuell läsning av artiklarna gjorde oss mer
insatta än om de delats upp mellan oss. Därför kunde diskussion senare föras
för att sammanställa olika perspektiv som hittats i artiklarna.
9.2 Resultatdiskussion
Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av närståendebevittnad HLR på sjukhus. Analysen av artiklarna resulterade i fyra kategorier: Betydelsen av yrkeserfarenhet, Känslomässiga utmaningar, Behov av ytterligare resurser och Närståendes påverkan på processen. Alla kategorier diskuteras var för sig.
9.2.1 Betydelsen av yrkeserfarenhet
Resultatet visade att inställningen till närståendebevittnad HLR varierade brett hos sjuksköterskor. Det var generellt lika många som såg detta som något positivt som något negativt. Faktorer som yrkeserfarenhet och livserfarenhet beskrevs som betydelsefullt för att framgångsrikt möta de närstående vid HLR. Däremot går det inte att dra slutsatsen att
yrkeserfarenhet eller ålder har en betydande roll för hur man ser på
närståendebevittnad HLR eftersom två kvantitativa artiklar sa emot varandra.
Deras resultat är dock intressant att ställa mot varandra då studierna är utförda i olika länder. I USA såg man att mer yrkeserfarenhet speglade en generellt mer positiv inställning. I en annan polsk studie framkom inte att yrkeserfarenhet hade någon betydelse. Sak-Dankosky, Andruszkiewicz, Sherwood och Kvist (2015) visade att inställningen kring
närståendebevittnad HLR hos polska sjuksköterskor överlag är negativ.
Kulturella skillnader skulle därför kunna vara anledningen till att det ser olika ut i studierna. I resultatet framkom dessutom att sjuksköterskor i Sverige och England generellt hade fler positiva erfarenheter av
närståendebevittnad HLR jämfört med Norge och Irland. Eftersom det finns
riktlinjer som gäller alla Europas länder (Bossaert et al., 2015) borde detta
vara mer jämlikt. Kulturella skillnader skulle även här kunna vara orsaken.
Förändring i sjukdom eller ohälsa är inte ett linjärt fenomen utan måste utforskas i alla delar i familjens system och individuella synsätt hos familjemedlemmarna. För när en förändring sker i en del av systemet påverkas även de andra delarna. Med det tillkommer även att alla har olika föreställningar kring varför sjukdom och ohälsa uppstår. Vissa kopplar det mer till den andliga och kulturella dimensionen att sjukdomen/ohälsa är ett straff för ett syndfullt liv, andra ser det mer som ett fysiologiskt fenomen.
Här ingår även föreställningar om hur familjen ska hantera situationen när sjukdom och ohälsa uppstår. Sjuksköterskans föreställningar kan här få en betydande roll då dessa inverkar på hur man ser och bedömer, men
framförallt vårdar och tar hand om familjen. Sjuksköterskans professionella föreställningar avgör om vi ser familjens band som sunda och resursstarka eller dysfunktionella. Det kliniska arbetet i vården påverkas av våra föreställningar och hur vi definierar familjen (Wright, Watson och Bell, 2011). I resultatet framkom att de sjuksköterskor som tidigare haft positiva erfarenheter av närståendebevittnad HLR har en mer positiv inställning. Det gäller även den mer negativa inställningen, d.v.s. de som har negativa upplevelser ser mer negativt på situationen. Även Sak-Dankosky,
Andruszkiewicz, Sherwood och Kvist (2015) har visat detta fynd. De såg även en koppling mellan positiva erfarenheter och en bättre möjlighet att hantera närståendebevittnad HLR i framtiden. Sjuksköterskan bildar underlättande eller hindrande föreställningar baserade på de tidigare
erfarenheterna. Föreställningarna avgör hur man väljer att se på situationen i framtiden och därmed även hur vårdandet av familjen kommer att bli. Därav påverkar sjuksköterskornas föreställningar hur man ställer sig till
närståendebevittnad HLR.
I resultatet framkom att svenska sjuksköterskor oftare har positiva
erfarenheter av närståendebevittnad HLR. Detta skulle kunna speglas av
faktumet att svenska sjuksköterskor generellt har en positiv inställning till närståendes delaktighet. Detta observerades i en studie där man samtidigt såg en mer negativ inställning hos yngre sjuksköterskor samt sjuksköterskor inom akutvården (Johansson, Benzein & Saveman, 2006). Med mindre yrkeserfarenhet kan man därför med större sannolikhet avvika från det familjefokuserade perspektivet i akuta situationer. Med mer erfarenhet har man bättre förutsättningar att hantera stressiga situationer och därmed lättare att försöka involvera de närstående. Pressen vid akuta situationer och
patienternas behov av snabb behandling kan dock vara anledningen till varför akutvårdssjuksköterskor generellt har en sämre inställning till familjens delaktighet.
9.2.2 Känslomässiga utmaningar
Ett starkt fynd var den ökade stressnivån som sjuksköterskan upplevde under närståendebevittnad HLR. Arbetsmiljöverket (2017) menar på att ökad stress i arbetet kan få allvarliga konsekvenser. Det kan leda till att man använder sig av genvägar för att lösa problem och inte de åtgärder som är
rekommenderade och mest lämpade för arbetet. Samtidigt förklarar Wright, Watson och Bell (2011) att sjuksköterskans ansvar inom den
familjefokuserade omvårdnaden är att erbjuda de närstående att vara delaktiga. Ekebergh (2015) skriver att delaktighet ligger till grund för att vården ska förbli vårdande och öka välbefinnande. Detta blir däremot svårare att implementera vid ökat stresspåslag. Sjöberg, Schönning och Salzmann- Erikson (2015) förklarar att det även krävs regelbunden träning inom HLR för att sjuksköterskan ska känna sig mer säker i sitt arbete. Detta kan i sin tur minska stress och ångest. De menar också att utan regelbunden övning så är det en omöjlighet att vara förberedd för de tillfällen då hjärtstopp inträffar på riktigt. Även Hamilton (2005) säger att det krävs regelbunden träning.
Faktum är att sjuksköterskan börjar tappa sin kunskap redan två veckor efter
genomförd HLR-träning. Utan träning så har kunskapen gått tillbaka till samma nivå som den var innan genomförd träning efter ett till två år. Enligt HLR-rådet rekommenderas regelbunden träning minst en gång per år (Svenska rådet för hjärt-lungräddning, 2017). Med stöd i litteraturstudiens resultat och av ovan beskriven forskning är det rimligt att anta att införande av tätare och mer regelbunden HLR-träning för sjuksköterskan skulle kunna leda till en större självsäkerhet och på så sätt möjligen minska ångest och stress. Frågan är också om det i sin tur skulle kunna innebära att
sjuksköterskan även får en mer positiv inställning och fler gånger bjuder in de närstående att närvara vid HLR. Detta skulle behöva studeras ytterligare.
Känslor av ångest var vanligt förekommande hos sjuksköterskor vid
närståendebevittnad HLR. Detta sågs vara kopplat till prestationsångest och en rädsla att säga något som de närstående kan ta illa upp vid. Känslan att vara övervakad och bli dömd av de närstående beskrevs som något som orsakade detta. Detta är en föreställning som sjuksköterskor kan ha. Eftersom de har utvecklats genom erfarenheter man haft är det en perifer föreställning (Benzein, Hagberg & Saveman, 2012c). Det är däremot viktigt att ha i åtanke att en föreställning är något som speglar vår egen konstruktion av en specifik situation. Bara för man tänker att de närstående dömer ens prestation av HLR behöver det inte vara så det är. Det är därför viktigt att man som
sjuksköterska försöker bortse från känslan av att vara dömd och iakttagen.
Frågan är då om stress och ångest kan minska i de situationerna och kvaliteten på behandlingen i sin tur bli bättre?
9.2.3 Behov av ytterligare resurser
I resultatet framkom att bristen på utrymme var ett problem för att HLR
skulle kunna utföras på ett adekvat och effektivt sätt när de närstående var
med. De närstående blev ofta inknuffade i ett hörn eller togs ut ur rummet.
Arbetsmiljöverket (2017) förklarar vikten av tillräckligt utrymme för att vårdpersonalen ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på bästa sätt. Det ska finnas tillräckligt utrymme för både vårdpersonal, patient och eventuella hjälpmedel som används. Vidare beskrivs belastningsskador som vanliga inom vården på grund av det tunga arbetet och bristen på plats. När de närstående är med vid HLR minskar både det fysiska och psykiska utrymmet i rummet.
Att köra ut de närstående ur rummet vid HLR kräver ställningstagande till om det är etiskt. Det kan vara nödvändigt för att ha en möjlighet att utföra en effektiv behandling och på så sätt rädda patientens liv. Däremot kan det bli ytterligare en traumatisk upplevelse för de närstående att inte få närvara.
Inget är helt svart eller vitt och det är därför inte lätt att veta vad som är rätt eller fel. Om man har en chans att rädda patientens liv men platsbrist kan stå i vägen för det kan man behöva bortse från de närståendes autonomi ett tag.
Sandman och Kjellström (2013) förklarar att begränsa någons
självbestämmande för deras eget bästa kallas för paternalism. Detta blir mer etiskt försvarbart desto mer som står på spel.
Paternalism är etiskt försvarbart ur ett patientcentrerat perspektiv. Det är dock inte etiskt ur närståendeperspektivet. För att behålla ett familjefokuserat förhållningssätt behöver de närstående ha rätt att närvara vid HLR om de vill.
Det är därför viktigt att ha någon som kan möta deras emotionella och existentiella behov så de inte stör behandlingen av hjärtstoppet.
Ett starkt fynd som framkom i resultatet var att sjuksköterskorna uttryckte att
det bör finnas någon som fokuserar endast på de närstående. Sjuksköterskan
känner sig ansvarig för familjen och kan därför inte fokusera helt på patienten och dennes akuta behov, vilket ledde till frustration. Benzein, Hagberg och Saveman (2012b) skriver att inom den familjefokuserade omvårdnaden så är en av sjuksköterskans utmaningar att inkludera de
närstående i vården samt förstå hur detta påverkar patientens ohälsa. Man ska försöka se patienten och dennes familj som en enhet som påverkar varandra.
Men i akuta situationer som vid HLR bör de närstående istället ses som kontext till patienten. Dahlberg och Segesten (2010) förklarar att problemet vid hjärtstopp är att vårdvetenskapen och den medicinska vetenskapen är i obalans. Dessa kompletterar varandra och tillsammans utgör de en bra grund för omvårdnaden. Det är nödvändigt att behandla patienten snabbt men det kan uppstå problem med de närstående då deras emotionella behov inte möts.
Även Österberg och Rahmqvist (2019) förklarar att när vårdpersonal utför livsavgörande åtgärder i oförutsägbara situationer så blir vi oftast
känslomässigt engagerade. Här kan sjuksköterskan ibland tvingas att ta avstånd i mötet med de närstående. Vårdpersonalens goda avsikter att göra de närstående delaktiga kan här försvinna i kraven på effektivitet i den akuta situationen. Därför kan en känsla av otillräcklighet framträda.
Det finns andra studier som också visar att det finns en oro över att närstående kan störa vid HLR. En känslomässig reaktion på situationen är normalt men det finns en risk att denna hamnar i vägen för vårdpersonalens arbete (Tudor, Berger, Polivka, Chlebowy & Thomas, 2014). Att ha någon som endast fokuserar på de närstående och kan samtala med, informera samt stödja dem kan därför vara bra i dessa situationer och skapar förutsättningar för ett ökat välbefinnande i mötet (Benzein, Hagberg & Saveman, 2012b).
Stödet till de närstående kan även nås genom de mindre handlingarna. Det
kan ibland räcka med att hålla en hand eller ge en klapp på axeln för att de
ska känna stöd och att de blir sedda (Österberg & Rahmqvist, 2019).
9.2.4 Närståendes påverkan på processen
