Institutionen för socialvetenskap Socionomprogrammet 210 hp
Folkbibliotekariens yrkesroll i mötet med sociala problem.
En kvalitativ intervjustudie av folkbibliotekariers vardag i mötet med sociala problem.
Maria Eriksson
Socialt arbete och kunskapsutveckling Examensarbete i socialt arbete 15 hp SOC 63, VT 2020
C-uppsats
Handledare: Pelle Åberg
Examinator: Johan Vamstad
Sammanfattning
Nyckelord: Folkbibliotek/sociala problem, bibliotekarier/socialt arbete, libraries/ social service, public libraries/ social work, librarians/ social work.
Folkbiblioteken är ett av de få rum idag som är öppna för alla och som inte kräver inträde eller medlemskap. Många söker sig dit för att ta del av bibliotekets serviceutbud, men många söker sig också dit för att de inte har någon annanstans att gå och biblioteket tillhandahåller tak över huvudet, rinnande vatten, toaletter och personal som kan hjälpa till på olika sätt. Många gånger står
bibliotekarien inför svåra sociala problem och situationer uppstår som de måste hantera oavsett om det ingår i deras yrkesroll eller är något de är utbildade för. Folkbiblioteken har sen begynnelsen tagit ett socialt ansvar och gör det än idag men det har aldrig varit riktigt uttalat eller tydligt hur detta ansvar ska se ut och var gränsen för bibliotekarierollen går.
Studiens syfte är att titta närmare på hur folkbibliotekarier i Sverige upplever och hanterar sin yrkesroll och sitt uppdrag i relation till de sociala problem de möter i sin vardag. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med folkbibliotekarier i Stockholms län har jag försökt skapa en bild av bibliotekariens kompetens och synsätt. Jag har använt Ervin Goffmans begrepp om intrycksstyrning som en lins att betrakta den sociala interaktionen och jag använder mig av ett praktiskt
kunskapsteoretiskt perspektiv som svarar på frågor om varför vi gör som vi gör och ofta har sin utgångspunkt i ett dilemma. Jag har sedan analyserat intervjumaterialet med hjälp av Cusanus begrepp ratio, intellectus och ickevetande.
Bibliotekets förändrade roll blir i förlängningen ett problem för bibliotekarierna som inte upplever att de är rustade för att möta den svåra problematik de har framför sig. Att respondenternas har så olika strategier för att lösa detta dilemma talar för att det blir upp till individen att lösa det. Eftersom det inte finns några tydliga ramar eller riktlinjer för hur de ska gå till väga har de ingen annanstans att vända sig en till sitt eget förnuft och subjektiva erfarenhet. Flera respondenter beskriver hur försök till samverkan med andra aktörer inte alltid fungerar och att det är otydligt hur denna samverkan ska se ut och även inom den egna arbetsgruppen råder skilda meningar om hur bibliotekarierna ska gå till väga.
Det finns också exempel på hur samverkan kan bidra till lyckad problemlösning som gagnar både bibliotekarierna och besökarna.
Men trots bibliotekariernas uttryckta osäkerhet är det tydligt att det finns en stor kompetens hos
personalen vad gäller bemötande av olika människor med olika sociala behov. Detta ser jag som en
kompetens att lyfta, en möjlighet och en öppning för hur bibliotek skulle kunna jobba med sociala
problem. Men för att detta inte ska bli på bekostnad av bibliotekarierollens särart krävs det en
fungerande samverkan med utomstående resurser och personal i verksamheten med kompetens inom
socialt arbete som kan stötta, vägleda och arbeta med samverkan.
Abstract
Title: The role of the public librarian in meeting social problems.
-A qualitative interview study of everyday librarians' everyday life in the meeting with social problems.
Author : Maria Eriksson
Key words: Public libraries / social problems, librarians / social work, libraries / social service, public libraries / social work, librarians / social work.
The public libraries are one of the few rooms today that are open to everyone and that do not require entry or membership. Many people go there to take part in the library's service offering, but many also go there because they have nowhere else to go and the library provides roof overhead, running water, toilets and staff who can help in different ways. Many times the librarian faces difficult social problems and situations arise that they have to deal with, regardless of whether they are part of their professional role or something they are trained for. Since the beginning, the public libraries have taken social responsibility and are doing so today, but it has never been really stated or clear what this responsibility should look like.
The purpose of the study is to take a closer look at how public librarians in Sweden experience and manage their professional role and their mission in relation to the social problems they encounter in their everyday lives. Through qualitative semi-structured interviews with public librarians in
Stockholm County, I have tried to create a picture of the librarian's competence and approach. I have used Ervin Goffman's concept of impression management as a lens to look at social interaction and I use a practical knowledge theory perspective that answers questions about why we do what we do and is often based on a dilemma. I have then analyzed the interview material using Cusanu's concepts of ratio, intellect and non-consciousness.
The changed role of the library will in the long run become a problem for librarians who do not feel that they are equipped to meet the difficult problems they have before them. The fact that respondents have such different strategies for solving this dilemma indicates that it is up to the individual to solve it. Since there are no clear frameworks or guidelines for how to proceed, they have nowhere else to turn but to their own reason and subjective experience. Several respondents describe how attempts to collaborate with other actors do not always work and that it is unclear how this collaboration should look. In many cases, the collaboration will also be about how the individual librarian interprets his assignment. But there are also examples of how collaboration can contribute to successful problem solving that benefits both librarians and visitors.
But despite the librarians' expressed uncertainty, it is clear that there is a great deal of competence
on the part of staff in meeting different people with different social needs. I see this as a competence to
lift, an opportunity and an opening for how libraries could work with social problems. But in order for this not to be at the expense of the specific nature of the librarian role, it requires a working
collaboration with external resources and personnel in the business with expertise in social work who
can support, guide and work collaboratively.
Innehållsförteckning
1. Inledning...4
2. Problemformulering………...5
2.1 Syfte……….6
2.2 Frågeställningar………...….6
2.3 Avgränsningar………..……6
2.4 Definition av begrepp……….………..6
2.5 Folkbibliotekens framväxt och debatten kring bibliotekets roll………..…….7
2.6 Historiskt perspektiv på sociala problem och folkbibliotek……….……8
3. Tidigare forskning……….…….9
3.1 Internationell och nationell överblick………...9
3.2 Folkbibliotekens roll som emancipatorisk kraft………...9
3.3 Bibliotekariens roll………...11
3.4 Bibliotek och socialt arbete……….13
4. Teori………...…16
4.1 Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv och teori om intrycksstyrning……….………16
4.2 Den praktiska kunskapens teori……….………17
4.3 Ratio, intellectus och ickevetande……….18
5. Metod och genomförande……….………….20
5.1 Urval……….…………..21
5.2 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet……….……….….21
5.3 Forskningsetiska överväganden……….…….22
5.4 Metodologiska överväganden...23
6. Resultat och analys ...24
6.1 Bibliotekariers syn och upplevelser av sociala problem i sin vardag……….…...24
6.2 Sociala problem ett hinder eller en möjlighet………27
6.3 Rollen – renässansmänniska och allkonstnär……….……....28
6.4 Rollen som medmänniska………...30
6.5 Den praktiska kunskapen eller ramar, regler och riktlinjer………31
6.6 Fasaden………..32
6.7 Teamet och det situationsunika………..33
6.8 Ramen i relation till samhället………...35
6.9 Samverkan med utomstående resurser………...36
6.10 Publiken och tilliten till bibliotekarien……….38
7. Slutsats………..….40
7.1 Diskussion………..40
7.2 Förslag till vidare forskning………41
Referenslista...43 Bilaga 1
Bilaga 2
Förord
Jag vill rikta min stora beundran till alla bibliotekarier där ute som med mod och entusiasm bemöter människor med värdighet och mellanmänsklig respekt oavsett livssituation, ursprung,
funktionsvariant, psykisk ohälsa, missbruk eller trots att någon bara har en dålig dag. Självklart ett
stort tack till respondenterna som tog sig tid att ställa upp och till min handledare!
4
1. Inledning
En intensiv debatt om stök och sociala problem på biblioteken pågått i media de senaste åren.
Startskottet var Paulina Neudings debattartikel, i Svenska Dagbladet (2015, 6 juni), där hon radar upp olika bibliotek som tvingats stänga runt om i Sverige på grund av ”respektlösa ungdomsgäng” som bråkar och hotar personal. I en artikel av Karin Pihl (2019, 27 september) beskrivs hur bibliotekarier tvingas vara bankmän, försäkringskassa, arbetsförmedling och migrationsverk. En bild målas upp av att andra samhällsinstitutioner svajar och biblioteken får ta del av smällen. Pihl menar att biblioteken som är en av de mest öppna offentliga institutionerna av alla inte ska behöva handskas med
människors alla problem, som ökad hemlöshet och social utslagning men att detta ansvar ökat under den senaste tiden.
I debatten går att skönja två tydliga perspektiv. Det ena perspektivet tycks sträva efter tydligare gränsdragningar där man åkallar tysthetsnormen och vill lägga ansvaret på andra samhällsfunktioner för att biblioteken ska kunna bibehålla sin särart. Det andra perspektivet belyser det komplexa i bibliotekets uppdrag och strävar efter inkludering, så som Katti Hoflins (2015, 27 maj) svar på Neuding, som vänder sig mot en förenkling av komplexa samhällsproblem. ”Stökiga ungdomsgäng har också en plats på biblioteken så länge man inte hotar eller använder våld, det är också unga som samtalar och hittar språket och berättelserna”. Bibliotekarien Einar Ehn (2015, 2 juni) kontrar med att Hoflin aldrig själv besökt ett förortsbibliotek och inte förstår hur viktig platsen är för människor som växer upp i socialt utsatta områden just för att den för många kanske är den enda plats som är tyst och lugn. Den röda tråden i debatten gäller frågor om vad som egentligen är bibliotekets roll och i
synnerhet vad som inte ingår i bibliotekariens arbete och förhållningssätt.
DIK har alldeles nyligen släppt sin tredje undersökning sedan år 2015 om arbetsmiljön på Sveriges bibliotek. Den visar att andelen som upplevt ”social oro” har ökat från 86 procent till 93 procent på folkbiblioteken. I den senaste enkäten har man även frågat om skadegörelse, hot och våld av rasistisk karaktär, 36 procent av folkbibliotekarierna, svarar att det förekommit under de två senaste åren. Trots att oron har ökat svarar 60 procent av bibliotekarierna att de tidvis arbetar ensamma i
biblioteksrummet (DIK 2019).
Den nya bibliotekslagen från år 2014 (2013:801) gör gällande i högre grad än tidigare att
folkbiblioteken ska verka för det demokratiska samhällets utveckling och vara tillgängliga för alla och
i högre grad anpassas till användarnas behov. Biblioteken ska dessutom arbeta uppsökande mot
grupper som i dagsläget inte använder sig av bibliotekets tjänster. Även om läsfrämjande och
informationssökning fortfarande är centralt i bibliotekariens uppdrag tycks rollen ha satts i gungning
och samtidigt har stora samhällsförändringar skett de senaste tio åren (Biblioteksföreningen 2019). Det
är tydligt att det fält som bibliotekarien verkar inom utvidgats och att bibliotekariens roll håller på att
förändras. Allt fler människor söker sig till biblioteken som är ett av de få rum i samhället som
fortfarande är gratis och öppet för alla (Atlestam 2019). Mitt upp i allt detta står bibliotekarien.
5
2. Problemformulering
Oavsett var man ställer sig i debatten och vilken syn man har på bibliotekets roll och uppdrag i samhället så söker sig människor av olika skäl till biblioteken. Det är ett faktum att ungdomar i grupp, utslagna, missbrukande, psykiskt sjuka, hemlösa människor spenderar mycket tid i biblioteksrummet och att personalen måste förhålla sig och bemöta det på något sätt. Det är dessutom ett fenomen som pågått ända sedan folkbibliotekens begynnelse. Det debatteras och diskuteras i biblioteksvärlden hur saker och ting borde vara och vad bibliotekets egentliga roll är. Biblioteket gestaltas i media som en kompensatorisk kraft i ett samhälle som blir alltmer stängt och där viktiga samhällsfunktioner inte fungerar som de ska. Viktiga och kanske nödvändiga diskussioner men det ger inte bibliotekarien några svar på hur de ska agera rent praktiskt i de situationer de möter. Bibliotekarien möter ofta svåra situationer, präglade av svår social problematik, en problematik som de i de flesta fall inte har utbildning eller kunskap i hur de ska bemöta och hantera.
Ingrid Atlestam (2019, 17 januari) uppmanar biblioteken att hålla fast vid sin kärnverksamhet och samverka med omkringliggande resurser så som socialtjänst, polis, skola, vaktbolag och föreningar.
Men även Atlestams förslag på samverkan med andra samhällsfunktioner kräver bibliotekarier som kan organisera och hålla i gång ett sådant samarbete och vad händer då dessa omgivande instanser själva saknar resurser och tid?
Hur man än vrider och vänder på fenomenet är det något som bibliotekarien måste förhålla sig till i sin yrkesroll och utan ramar och tydliga avgränsningar finns en risk att allt kommer att hänga på den enskilda individen. Problematiken belyses tydligt i ett citat från essäsamlingen, Bibliotekariens praktiska klokhet – Ett kunskapsteoretiskt perspektiv på folkbibliotekariens handlingsfält (Schwarz et al., 2016):
Som bibliotekarie ställs jag ibland inför uppgifter och situationer som jag inte riktigt har räknat med.
/…/ Om jag försöker hjälpa till med något där jag saknar kompetens och det olyckligtvis råkar drabba den hjälpsökande ekonomiskt, eller till hälsan, skulle det ju också kunna slå tillbaka på mig och jag vet inte hur långt min ansvarighet sträcker sig(Gruvaeus,2016, s.136).
Finns det en risk att bibliotekariens särart och unika kompetens blir hotad då de tvingas utföra arbetsuppgifter som egentligen ligger på andra aktörers ansvar? Eller är det just det här som är yrkesrollens särart, att i samspel med samhället anpassa, utvidga och ständigt tvingas ifrågasätta sin roll? Kan det finnas en risk att samhällets mest utsatta och ibland sköra människor, inte får ett
professionellt och värdigt bemötande och därmed exkluderas eller till och med tar skada? I citatet ovan går att skönja båda dessa problemperspektiv, dels vad gäller den egna yrkesrollens diffusa kontur innebär, men där anas också en social medvetenhet och ödmjukhet inför besökarnas utsatthet. Kanske handlar det inte om att kompensera för samhällets brister utan i stället om att biblioteket och
bibliotekarierna faktiskt har en viktig kunskap och erfarenhet med en egen särart som behövs i mötet
med sociala problem.
6
2.1 Syfte
Syftet med studien är att undersöka hur bibliotekarierna själva ser på sin yrkesroll och hur de i praktiken interagerar med de sociala problem de möter i sin biblioteksvardag. Jag vill titta närmare på vad det innebär för bibliotekarien både som enskild individ och vad det innebär för bibliotekariens yrkesroll att möta problematik som man egentligen inte har utbildning för att hantera. Hur löser man detta? Jag vill titta på det utifrån ett socialt perspektiv och titta på det bibliotekarier faktiskt gör och faktiskt kan till skillnad från biblioteksdebatten som kretsat kring vad bibliotekarierna inte borde vara eller borde göra. I förlängning hoppas jag kunna lyfta det sociala arbete som görs dagligen på bibliotek i Sverige till att betraktas som en möjlighet, en kompetens, en öppning, snarare än något nödvändigt ont så som det oftast framställs i mediedebatten.
2.2 Frågeställningar
-Vad definierar bibliotekarier som sociala problem och vilka typer av sociala problem möter folkbibliotekarier i sin vardag?
-Vilka faktorer spelar in i hur de väljer att bemöta och hantera dessa problem?
-Hur upplever bibliotekarierna att de sociala problem de möter och hanterar, påverkar deras ursprungsuppdrag, så som det definieras enligt bibliotekslagen, biblioteksplaner och i arbetsbeskrivningar?
-Vad finns det för omgivande stöd och riktlinjer för bibliotekarien kring hur de ska handla i olika situationer och hur samverkar man med andra instanser?
-Hur upplever folkbibliotekarien andras bild och förväntan av dem?
2.3 Avgränsningar
Självklart är bibliotekariens yrkesroll avhängigt samhället i stort, omgivande organisation och politisk styrning, faktorer som är avgörande för en djupare förståelse för bibliotekariens situation i samtiden.
Jag kommer att snudda vid dessa faktorer men har i denna studie valt att fokusera på bibliotekariernas egna erfarenheter, upplevelser och synsätt som ett sätt att ta tempen på situationen just nu. Det är bibliotekarierna som står där varje dag och möter besökarna och många har stått där genom årtionden.
Det ger ett unikt perspektiv på bibliotekets faktiska roll och funktion i mötet med sociala problem och hur det har förändrats över tid. Under uppsatsens gång har det blivit tydligt att var biblioteket är beläget, och hur samverkan i närområdet ser ut, spelar en avgörande roll för vilka arbetssätt man använder men framför allt för vilka sociala problem man möter. Detta ryms dock inte inom ramen för denna uppsats men skulle kunna vara stoff för framtida undersökningar.
2.4 Definition av begrepp
Folkbibliotek – Då jag använder mig av ordet bibliotek syftar jag i denna uppsats på folkbibliotek och
inte skolbibliotek, sjukhusbibliotek eller bibliotek kopplade till lärosäten. Internationellt benämner
man folkbibliotek, community libraries eller public libraries. Jag har här velat titta på just
7
folkbiblioteken som är unika i den bemärkelsen att det är en öppen, offentlig miljö oftast placerad centralt och inte har några krav på medlemskap.
Bibliotekarie – Då jag använder titeln bibliotekarie syftar jag på en person som är anställd på ett folkbibliotek i form av bibliotekarie. Att vara anställd bibliotekarie behöver inte innebära att du har läst biblioteks och informationsvetenskap, många har andra kompetenser, som till exempel
beteendevetare, sociolog, socialpedagog och ibland socionom.
Besökare – Jag har valt besökare för att beskriva de människor som kommer till biblioteken i olika ärenden. Vissa använder invånare, medborgare eller till och med kund. Under flyktingvågen år 2016 öppnade man upp för att du inte ska behöva ha ett svenskt personnummer eller någon fast
bostadsadress för att få ett lånekort. Detta innebär att alla är välkomna.
Sociala problem – Jag har valt att lämna begreppet öppet och låter respondenterna fylla det med sin innebörd. Men sammanfattningsvis kommer det i uppsatsen att handla om olika former av social utsatthet.
Yrkesrollen – Då jag talar om yrkesrollen syftar jag på den roll du innehar som bibliotekarie, rollen tolkas på olika sätt av olika människor men innefattar både förväntningarna bibliotekarien själv har på vad som ingår i arbetsuppgifter men också omvärldens bild av vad en bibliotekarie förväntas vara och göra.
Individen – När jag talar om individen syftar jag på den enskilde personen, inte kopplat till yrkesrollen. När yrkesrollen inte räcker till eller stämmer överens med situationen de har framför sig, kan bibliotekarien inte längre ta hjälp av sin yrkesidentitet och blir hänvisad till sig själv som
människa.
2.5 Folkbibliotekens framväxt och debatten kring bibliotekets roll
För att göra dagens situation och bibliotekariens roll begriplig är det nödvändigt att ha viss kunskap om folkbibliotekets ursprung och utveckling.
I Sverige har folkbildning en lång tradition. De första folkbiblioteken i storstäderna öppnade i slutet av 1800-talet. Folkbiblioteken, folkrörelserna och studiecirklar var av stor betydelse för skapandet av en ny offentlighet som skulle möjliggöra för olika grupper av samhället att delta i samhällslivet och ta del av olika former av kultur. Detta gällde alla medborgare, inte bara en priviligierad överklass, och var ett led i en politisk mobilisering med målet att utbildning skulle vara tillgänglig för alla. Till en början antog biblioteken en mer fostrande roll, arbetarklassen skulle bildas. I ett av de äldsta dokument där ordet folkbibliotek används står att man genom läsning och bildning skulle förbättra
arbetarklassens gudsfruktan, sedlighet och kunskap (Atlestam 1997). Senare kom folkbiblioteken att
inta en mer emancipatorisk roll där arbetarklassen skulle bilda sig själva. Folkbiblioteken, tillsammans
med andra aktörer, blev en viktig faktor för social förändring, ett medel i kampen för ett rättvist och
jämlikt samhälle. De båda perspektiven lever fortfarande kvar och är väl synliga i den pågående
biblioteksdebatten (Olsson-Dahlquist 2019). Om jag tidigare nämnt i inledningen tycks två riktningar
utkristalliseras ur den pågående debatten. En riktning vill skapa ordning, åkallar tysthetsnormen och
8
betonar att vissa individer och grupper inte platsar på biblioteken då de stör andra. Den andra gruppen går mot en mer emancipatorisk riktning, även de som inte följer bibliotekets koder har rätt till
folkbildning och det blir då bibliotekets uppgift att skapa möjligheter för detta.
Under 70-talet präglas biblioteksdebatten av idén om biblioteket som ett allaktivitetshus.
Biblioteket framställs som en plats för en mängd olika aktiviteter och får därmed en bredare funktion.
Man arbetar mer med uppsökande verksamhet, kultur och litteraturförmedling och vidgar
verksamheten till att innefatta politisk konst och teater. Under denna tid får biblioteket en mer social funktion vilket påverkar vissa bibliotekariers professionella identitet till att bli mer av en
socialarbetaridentitet (Olsson-Dahlquist 2019).
Från 1980-talet har fram till år 2006 har biblioteksdebatten haft fokus på böcker, läsning och informationsförmedling och ny teknik och information har hamnat långt fram. Böcker och
läsfrämjande har ställts mot informationsförmedling. I den mer informationsförmedlande perspektivet är det individens intressen och användaren som står i centrum och har därmed vissa drag av
allaktivitetsidén, biblioteket finns inte till för sin egen skull utan ska bidra till den enskilda individens uppdrag. I den diskurs som främjar läsfrämjande och böcker ligger fokus på det fria lärandet och skönlitterärt läsande (Eriksson & Michnik 2019).
2.6 Historiskt perspektiv på sociala problem och folkbibliotek
Ända sedan de första folkbiblioteken öppnades har biblioteken haft ett socialt ansvarstagande roll.
Ingrid Atlestam (1997) beskriver i sin bok Göteborgs folkbiblioteks historia 1862–1997 hur folkbiblioteken alltid spelat en kompensatorisk roll och ger en mängd exempel på detta historiskt.
Många beskrivningar är påtagligt aktuella än idag.
Hon beskriver hur man under 1930-talet installerade vattentoaletter och varmvatten, något som boende i Hagaområdet uppskattade eftersom de själva saknade detta. Än idag är bibliotekens toaletter en central service på många bibliotek.
Beroende på i vilket område biblioteket var beläget hade man olika typer av besökare, i Majorna var det en mer svårhanterlig publik, sjömän och mindre bofast folk. Man förlorade en hel del böcker och blev tvungna att anställa en särskild ordningsman på eftermiddagarna. Under 50-talet då begreppet ungdomar börjat ta form öppnade man upp ungdomsavdelningar på biblioteken, ofta i anslutning till samlingssalar, ungdomsgårdar och liknande. Flera polisingripanden gjordes med störande tonåringar och man blev tvungna att stänga ungdomarnas separata ingång och anställa en vaktmästare som kontrollerade att de som kom in hade lånekort. Atlestam beskriver att alla bibliotek till och från hade problem med sysslolösa ungdomar som sökte sig till biblioteken i brist på andra lokaler. Man har under åren löst ungdomsproblemen med polis, vakter av olika slag, fritidsledare och genom restriktioner som begränsade öppettider, krav på uppvisande av lånekort och annat. Under 60-talet hade flera folkbibliotek, problem med omfattande droghandel och man tvingades kontakta
narkotikapolisen. Personalen protesterade emot att vakterna diskriminerade olika grupper som
avvisades för att de såg misstänkta ut (Atlestam 1997).
9
3.Forskningsområdet
I detta avsnitt tar jag upp forskning relevant för min problemställning. Jag har sökt forskning kring bibliotek och socialt arbete samt bibliotekariens roll i databaserna Academic Search Complete, SwePub och DIVA-gemensam portal och använt sökorden Libraries /social service, Libraries /Social work, Public libraries/social service och Librarian/social work. Det har också varit relevant att titta på forskning kring folkbibliotekens roll i samhället eftersom detta präglar bibliotekariens attityd och handlingsutrymme i mötet med sociala problem och jag har då använt sökorden Library/empowerment och library/social work. Jag har valt forskningsartiklar som visar på exempel där folkbibliotek eller folkbibliotekarier på olika sätt berör sociala problem eller socialt arbete, både rent konkreta möten mellan bibliotekarier och människor i utsatthet men också forskning som tittar på bibliotekens roll i världen, på en samhällsnivå. Jag har även sökt forskning som inte har med sociala problem att göra men där bibliotekarierollen utmanas.
3.1 Internationell och nationell överblick
Vid en genomgång av forskning internationellt är det främst i USA som man har forskat kring bibliotek och sociala problem. Men eftersom folkbibliotek i Sverige har sin egen särart och historia och det svenska välfärdssystemet ser annorlunda ut än i USA, är den amerikanska forskningen svår att applicera på en svensk kontext rakt av, även om det finns många beröringspunkter. I USA bygger en stor del av biblioteksarbetet på frivilligarbete, man tar in funktioner från civilsamhället och
bibliotekarien har därmed inte riktigt samma roll. Men precis som i Sverige har amerikanska bibliotek en stor mängd besökare med sociala problem och precis som i Sverige saknar bibliotekspersonalen oftast utbildning och erfarenhet kring hur de ska hantera detta. Den internationella forskning jag hittat från resten av världen rör framförallt främst bibliotekets roll som en emancipatorisk kraft i
socioekonomiskt utsatta områden. I Sverige tycks bibliotek och sociala problem vara ett relativt outforskat område. Den svenska forskningen jag hittat som tangerar min problemställning handlar främst om folkbildning, digitalisering, inkludering, exkludering och biblioteket som en viktig del i arbetet för ett demokratiskt samhälle. Den saknar vinklingen mot sociala problem utan kretsar mer kring bibliotekets roll i stort, vilka som besöker biblioteket och varför, vad bibliotekets uppgift är och hur man tolkar sitt uppdrag.
3.2 Folkbibliotekens roll som en emancipatorisk kraft
Jag börjar med den svenska forskning jag har hittat och som speglar den svenska debatten kring bibliotekets roll, för att sedan gå vidare till globala perspektiv.
Olsson Dahlquist (2019) har i sin avhandling tittat på bibliotekens folkbildande arbete i relation till
sitt uppdrag att verka för demokratiutveckling samt digital och samhällelig delaktighet. Genom
fältstudier på Storköpings och Mellanköpings bibliotek i Sverige har hon undersökt hur och vad
biblioteken och bibliotekarierna gör för att leva upp till sitt uppdrag. Studien visar hur biblioteken kan
underlätta för individers dialog med det omgivande samhället. Biblioteken, som öppna tillgängliga
10
rum i staden, som tillhandahåller internet och kommunikationsmedel, kan bidra med att skapa struktur för samhällelig och informationsmässig motståndskraft. Biblioteket är en viktig del av en
kunskapsmässig, kulturförmedlande och social infrastruktur där alla delar samspelar. Genom att aktivt ta ställning både i ord och handling för människor som söker skydd i Sverige arbetar biblioteken med det demokratifrämjande arbetet. I en lokal miljö med snabba förändringar kopplat till migration och annan samhällelig utveckling har biblioteken förmåga att anpassa sin verksamhet utifrån befintliga behov. Under flyktingvågen år 2015 kom Mellanköpings bibliotek att fungera som en viktig del i ett nätverk av kommunala aktörer och frivilligorganisationer som tillsammans samarbetade för att hitta arbetsmetoder och lösningar för de nyanlända invånarna. Biblioteket anordnade öppna föreläsningar om situationen i Syrien och rekrytering till frivilligorganisationer som ett led i ett demokratifrämjande arbete och arbete för ett inkluderande samhälle. Att basera verksamhet på användarnas önskemål och behov kan förstås som en form av delaktighet med folkbildande prägel. Även om bibliotekarierna och bibliotekspersonalen sätter ramen för verksamhet är den inte påtvingad eller ovanifrån styrt, utan grundar sig på användarnas egna behov. Olsson Dahlquist beskriver också en individnivå där
tillgången till bibliotekens Wi-Fi eller datorer möjliggör att människor kan hålla kontakten med familj och vänner, få information och nyheter eller en tillflykt från en annars osäker tillvaro. Delaktighet kan också ske när bibliotekarierna jobbar utanför biblioteket genom uppsökande verksamhet för grupper som annars inte besöker biblioteket men som har behov av hjälp och stöd i användning av internet och digitala resurser (Olsson Dahlquist, 2019).
Eriksson och Michnik (2019) har i en kvantitativ studie tittat på vilka som besöker svenska folkbibliotek, inte utifrån demografiska variabler, istället utifrån vad biblioteksanvändarna ägnar sig åt, politiska preferenser eller vilken inställning de har till sin omgivning. De ställer sig frågande till för vilka invånare digitaliseringen är av relevans. Det visar sig utifrån deras analys att de som främst besöker biblioteken är de som redan använder sig av digitala tjänster. Biblioteksanvändare är något man skolas in i att bli och kännetecknas av vissa formella och informella regler och normer. De som inte känner till dessa kan uppleva att biblioteket inte är en plats för dem. De som redan är inskolade biblioteksanvändare blir de som också får störst möjlighet att påverka bibliotekens verksamhet, vilket i sin tur leder till en ond cirkel av ojämn fördelning, biblioteken blir en plats för medelklassen och andra socioekonomiska grupper känner sig inte välkomna. Detta glapp, menar de, är något folkbiblioteken bör arbeta för att överbrygga (Eriksson & Michnik, 2019).
Pyati och Kamal (2012) har i en studie publicerad i tidskriften Area tittat på kommunala bibliotek belägna i Bangalores slumområden och dess betydelse som plats för utbildning och
samhällsutveckling. Biblioteken menar de kan spela en viktig roll som del i en större empowerment
och utvecklingsstrategi. I områden präglade av otrygghet, fattigdom och utsatthet bidrar biblioteken
till att skapa samhällsengagemang hos invånarna. Biblioteken de tittat på i studien fokuserar främst på
arbetet med barn och lärande och är inte statligt styrda utan drivs av frivilligorganisationer. I Indien
pågår en våg av privatisering, och de öppna, offentliga platserna minskar i samhället i stort. Indiens
11
slumområden, som har en utarbetad plan för samhällsutveckling och empowerment, blir då istället representanter för en mer robust form av samhällsutrymme med välfungerande, öppna, offentliga rum (Pyati & Kamal, 2012).
Ospina och Alejandro (2018) har i en studie tittat på bibliotekens förmåga att anpassa sig till plötsliga samhällsförändringar. En stor migrationsvåg har de senaste åren pågått i Venezuela vilket har kommit att påverka staden Medellin på grund av var den är belägen geografiskt. Biblioteken spelar en viktig roll för integrationen genom att snabbt anpassa sin service efter migranternas behov. De förser migranterna med information och ger dem verktyg för att kunna integreras i den lokala och regionala kulturen samt att förbättra sina livsvillkor. Eftersom studien är på spanska har jag inte kunnat fördjupa mig i deras resonemang (Ospina & Alejandro, 2018).
Kelly (2012) har tittat närmre på ett projekt i australiensiska regionen Brimbank där biblioteken deltagit i ett stort och långtgående projekt kring livslångt lärande. Området präglas av låg
socioekonomisk status, utbildningsnivå och sysselsättningsgrad i jämförelse med till exempel Melbourne. År 2008 skapade man en strategisk plan för att förbättra den sociala och ekonomiska situationen i området. Genom ett samarbete mellan biblioteken och lärosätena var tanken att stötta det livslånga lärandet i alla livets faser och i förlängning göra lärandet till en naturlig del av livet. Genom omstrukturering av biblioteksorganisationen var målet att maximera organisationens kapacitet att stötta lärandet i olika former. Man tillsatte en chef som fick fungera som koordinator och ha ansvar för samverkan, utveckling av program och lärande. Bibliotekarierna fick nya arbetsuppgifter och nya roller som bättre stämde överens med det faktiska jobb de utförde och samtida biblioteksarbete. Tid som tidigare använts i biblioteksrummet skulle läggas på programverksamhet och bibliotekariernas faktiska uppgifter kopplas mer till deras faktiska kompetens vilket ledde till en större bredd av kvalifikationer. Projektet visar på hur biblioteket med hjälp av tydliga strategier och mål för att förbättra närsamhället kan spela en avgörande roll socialt och ekonomiskt för individ och samhälle.
Kelly (2012) avslutar med att understryka vikten av att ha ständig dialog kring strategier för att utveckla idéer och skapa klarhet.
3.3 Bibliotekariens roll
Lankes (2016) belyser i boken The New Librarianship hur biblioteken genom kunskap och lärande, i stället för böcker och artefakter, kan skapa relevans i en digitaliserad samtid och förbättra
närsamhället. Kunskap menar han uppstår genom samtal mellan människor och inte genom böcker och
stora samlingar i en biblioteksbyggnad. Bibliotekariens uppgift är att möjliggöra dessa samtal i sitt
närområde genom att berika, fånga och sprida dem. Bibliotekariens roll är inte passiv, någon som står i
bakgrunden och ger service, en bra bibliotekarie är aktiv i att skapa en positiv förändring i samhället
genom att tillhandahålla kunskap. ”Can anyone professional really be librarian, programmer, maker,
socialworker, and employment consultant at the same time? No, we librarians can´t do it all – but we
can help our communities do it all” (Lankes 2016, s. 149). Enligt Lankes är bibliotekariens uppgift att
12
i empowermentanda ge samhällsmedborgarna en möjlighet att själva utveckla sin kompetens.
Bibliotekarien är expert på att definiera samhällets behov och brister och kan genom att samarbeta med olika experter fungera som ett samhälles sammanfogande länk. (Lankes 2016).
I boken Bibliotekarier i teori och praktik: utbildningsperspektiv på en unik profession (Hansson &
Wisselgren et al., 2018) har man samlat aktuell forskning kring bibliotekariens roll och profession.
Carlsson och Rivano Eckerdal (2018) har författat ett kapitel som handlar om osynliggörandet av bibliotekarieprofessionen i Sverige. Den nya bibliotekslagen från år 2014 (2013:801) fastslår att det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling. Lagen understryker folkbibliotekens roll som en viktig del av den institutionella infrastruktur som upprätthåller det
demokratiska styrelseskicket och allas lika tillgång till kunskap, kultur och information. Men menar de, den saknar formuleringar som tydliggör bibliotekariens professionella kompetens, trots att det är bibliotekariens yrkeskunnande som möjliggör förmedling av kunskap, kultur och information i det demokratiska samhället. Detta anser de signalerar att bibliotekariens kompetens inte uppfattas som betydelsefull eller erkänns som behövd för att förvalta lagens uppdrag. Bibliotekariens kompetens är av största vikt i ett samhälle som står inför stora inför socioekonomiska skillnader och där liberala demokratiska värden ifrågasätts (Carlsson & Rivano Eckerdal, 2018). I boken redovisas även en studie av Michnik och Utter (2018) där de skickat ut enkäter till Sveriges bibliotekschefer, som en del av ett utvärderingsarbete av bibliotekarieprogrammet, för att ta reda på hur de ser på nyutexaminerade bibliotekariers kompetenser. Kompetens definieras som de kunskaper, färdigheter och egenskaper som krävs av individen i en verksamhet för att kunna utföra en särskild uppgift eller aktivitet delas upp i fyra delkompetenser, social, strategisk, personlig och yrkesteknisk kompetens. Det framkommer att vilka kompetenser cheferna anser att bibliotekarierna saknar har en stor variation. Flera av cheferna uttrycker att bibliotekarieutbildningarna inte innehåller de frågeställningar som är aktuella för biblioteken idag. Relevant för den här uppsatsen är framförallt det som framkommer kring social och personlig kompetens. Social kompetens innebär förmågan till lagarbete, socialt samspel och sociala kontakter. Förmågan beskrivs av flera av respondenterna vara en förutsättning för att man ska kunna jobba på folkbibliotek. Man måste kunna möta vanliga människor på ett normalt sätt. Studien visar att 39 % av cheferna anser att nyutexaminerade bibliotekarier saknar denna kompetens. Med personlig kompetens menas personliga egenskaper, attityder, värderingar och etik. Studien visar att 18 procent av cheferna uppger att denna kompetens saknas. Cheferna anser att bibliotekarierna saknar flexibilitet, mod och nyfikenhet. Michnik & Utter kopplar resultatet kring social kompetens till
högskoleförordningen som stärker att denna kompetens krävs. Där står att kandidatexamen kräver att
studenten ska kunna ”visa förmåga att muntligt och skriftligt redogöra för och diskutera information,
problem och lösningar i dialog med olika grupper” (1993:100). Studien visar att det råder en brist på
konsensus bland bibliotekscheferna kring vilka egenskaper och färdigheter en nyutexaminerad
bibliotekarie anses behöva. Detta gör det svårt för bibliotekarieutbildningarna att kompensera för de
brister som framkommer då detta kanske inte motsvarar behovet i slutändan. De påpekar också att
13
bibliotekarieyrket är under ständig förändring och behov av nya kompetenser är något som uppstår fortlöpande varför det är svårt att skapa specialistutbildningar (Michnik & Utter, 2018).
Schwarz och Löfdahl (2016) har undersökt bibliotekariens yrkesroll och försökt svara på frågorna vad en folkbibliotekarie gör, vilka kunskaper som krävs, och var gränsen för yrkesrollen går. De tittar på de mänskliga möten som sker på biblioteket och hur de praktiskt löser svåra ställningstaganden.
Genom bibliotekariers egna berättelser försöker de ge bibliotekariens yrkesroll en kontur. Det som utmärker sig är den praktiska kunskap som bibliotekarier besitter, den kunskap som kräver
fingertoppskänsla, erfarenhet och en insikt i när, hur och varför man ska göra något. Bibliotekarien måste ständigt gör olika bedömningar, hur och varför de ska göra det ena eller det andra, hur länge
man får stanna kvar vid ett ärende, hur nära man får komma en låntagare och hur mycket ansvar man ska ta. Det handlar dels om att fördela resurser dels om ett ställningstagande i relation tillbibliotekariens yrkesidentitet. (Schwarz & Löfdahl 2016).
3.4 Bibliotek och socialt arbete
I detta avsnitt tar jag upp forskning som handlar mer specifikt om hur man på bibliotek kan jobba med sociala problem. Som jag tidigare nämnt har det varit svårt att hitta annat än amerikansk forskning kring detta.
Wahler, Provence & Helling (2018) har i en kvantitativ studie undersökt bibliotekspersonals upplevelser av sociala problem på biblioteken inom Indianapolis bibliotekssystem. Det framkommer i studien att bibliotekspersonalen möter en mängd besökare med psykosociala problem så som
fattigdom, psykisk ohälsa, hemlöshet, missbruk, medicinska eller hälsorelaterade behov och
arbetslöshet. Många av personalen såg det som sitt ansvar att tillgodose dessa gruppers behov genom att ge information om och hänvisa dem till kommunala resurser eller att hjälpa dem ansöka om bidrag, anordna workshops kring vanliga psykosociala behov eller skapa en säker plats för människor som inte har någon annanstans att gå. Författarna anser att deras resultat pekar mot att
socialarbetarkompetens behövs på folkbibliotek, särskilt gällande bedömning av vart man ska hänvisa, hur man bemöter psykisk ohälsa, hur man jobbar med hemlöshet, hjälpa besökare att söka bidrag, få till stånd kommunal samverkan, jobba för social förändring och erbjuda hänvisningar till andra instanser. Nitton amerikanska stater har fulltidsanställda socialarbetare. Oftast är det en budgetfråga för dem som inte anställer socialarbetare (Wahler, m.fl 2019).
Giesler (2017) har i en kvalitativ intervjustudie undersökt hur bibliotekarier i städer och förorter i en amerikansk, mellanvästlig stat bemöter och ser på hemlösa som vistas på biblioteken. Studien belyser hur biblioteken fungerar som en tredje sektorns, sociala, serviceorganisation, som en daglig verksamhet för hemlösa. Det beskrivs hur bibliotekarierna ofta måste tänka utanför boxen för att kunna leva upp till sitt uppdrag att vara en service för alla och tjäna allmänhetens intressen.
Inkonsekvent implementering av policys, frustration på grund av bristande kunskap om hemlöshet och den psykosociala påverkan på samhället det har, bristande samverkan mellan bibliotek och de
instanser som kan hjälpa hemlösa, ingår i uppdraget. Att fortsätta vara öppna, toleranta och en
14
inbjudande plats för alla kräver mycket av personalen men det finns en stark vilja att fortsätta kämpa för att kunna vara en öppen plats i samhället. (Giesler, 2017)
Kelley, Riggleman, Clara & Navarro (2017) undersöker, i en intervjustudie, folkbiblioteks behov av socialarbetare. Intervjuer med både besökare och bibliotekspersonal visar på att biblioteket är en viktig plats för människor med stora behov. Några av de saker som betyder mest för besökarna med stora behov är bibliotekspersonalens respekt för deras integritet, de rena faciliteterna, värmen, tillgången till datorer och internet. Eftersom många har väldigt komplexa och svåra behov föreslår man utifrån studiens resultat att bibliotek ska anställa socialarbetare med kunskap om olika former av problematik eftersom behoven är så spretiga. Socialarbetaren föreslås kunna stötta och vägleda bibliotekspersonalen i hur de ska kunna tillgodose besökarnas behov. Kelley m.fl (2017) påpekar att socialarbetare länge haft en tradition att möta utsatta människor där de befinner sig när de ber om hjälp och därför borde ha en självklar plats på biblioteken.
I USA har man sedan länge anlitat eller anställt bibliotekssocionomer för att stötta upp och handleda personal och jobba målinriktat med de sociala problemen, som personalen möter. Lloyd (2018) har utvärderat detta och beskriver hur biblioteken kan fungera som en skyddande faktor för utsatta människor. Socialarbetarens jobb ser olika ut beroende på vilka behov besökarna har men det finns vissa koncept som ser likadana ut över hela USA. Att se biblioteken som en skyddande faktor menar han kan vara en hjälp i hur vi ska bemöta de skiftande behov som besökarna och samhället har.
Genom att samarbeta med andra aktörer och utöka resurserna genom att anlita socionomer kan biblioteket spela en avgörande roll i att stärka närsamhället och tillgodose besökarnas behov. (Lloyd 2018)
Moxley och Abbas (2016) ser hur biblioteket skulle kunna bli en sambandscentral där dess egenskap som auktoritet i samhället, dess informationsförmedlande och serviceförmedlande arbete sammansmälter i ett partnerskap med utsatta människor i samhället. Genom att biblioteket samarbetar med socialarbetare kan bibliotekets roll som samhällsankare stärkas. För människor som annars är motvilliga till den hjälp samhället har att erbjuda eller upplever att den hjälp som finns är begränsande och stigmatiserande, kan få hjälp av biblioteken (Moxley & Abbas 2016).
Westbrook (2015) föreslår en modell för hur bibliotekarier ska kunna hantera besökare i kris utan att inte en socialarbetarroll. Även om oftast inte besökarna avslöjar att de är i kris kan en erfaren bibliotekarie känna igen skillnaden mellan vardagliga och intensiva frågor. Ofta upplever de att de utifrån ett professionellt ansvar måste bemöta dessa frågor och de hamnar i en tvetydighet där de står mellan att vara bibliotekarie eller socialarbetare. För att kunna skapa en balans mellan att vara en striktinformationsförmedlare i form av bibliotekarie och en socialarbetare med uppgift att ta fördjupa förståelsen menar Westbrook att det krävs att bibliotekarien förstår vilken typ av information
besökaren i kris behöver just då. För en människa i kris är upplevelsen av självidentitet en viktig faktor
och bibliotekarien behöver ha med i beräkningen vad ny information kan generera. Det kan både
15
innebära en möjlighet eller ett hot. Bibliotekarier, påpekar Westbrook, är inte socialarbetare men blir
ofta tillfrågade att tillhandahålla praktisk, problemlösande information, vilket de oftast också kan ge
(Westbrook, 2015).
16
4. Teori
Jag har valt att använda mig av interaktionisten Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv som en form av observationsteknik, ett sätt att närma mig respondenterna och försöka se deras situation utifrån olika håll. Hela uppsatsen har ett praktiskt kunskapsteoretiskt förhållningssätt i bemärkelsen att jag försöker ta reda på varför respondenterna gör som de gör i mötet med sociala problem, inte vad de borde eller inte borde göra, ej heller hur mycket eller hur lite de gör något. Jag försöker titta på faktiska skeenden och hur bibliotekarierrna genom praktisk erfarenhet och reflektion tar sig an en situation som de saknar formell utbildning att hantera. (Schwarz 2016). Jonna Bornemarks tolkning av Cusanus begrepp ratio, intellectus och ickevetande använder jag för att analysera resultatet av studien.
(2018). Även om Goffmans teorier om interaktion och Bornemarks teoretiskt grundade begrepp kanske inte har en självklar koppling vid en första anblick, så delar de båda fokus på interaktion och situation. Goffmans dramaturgiska perspektiv använder jag som en modell i vidare bemärkelse för hur mänsklig interaktion kan kopplas till gruppen, miljön, individens identitet och roll, samt omgivningens förväntningar (Giddens & Sutton 2016). Bornemarks teoretiskt grundade begrepp kom att bli relevanta under uppsatsens gång, då det visade sig att det fanns en tydlig koppling mellan bibliotekariernas upplevda känsla av okunskap, vanmakt och bristande ram och den praktiska kunskap de istället tvingades använda sig av. Begreppen använder jag för att beskriva det som sker när dramaturgin sätts ur spel, när ramen förändras, när rollen är otydlig och teamet inte är överens om situationens riktlinjer, när fasaden spricker och publikens förväntningar är tvetydiga och svåra att leva upp till. Ratio,
intellectus och ickevetande blir ett sätt att fördjupa empirin och begreppsliggöra det som respondenterna givit uttryck för.
4.1 Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv och teori om intrycksstyrning Goffman liknar den sociala interaktionen mellan människor vid en teater där aktören, genom intrycksstyrning, försöker styra vilket intryck denne ger. Den som observerar aktören blir publik.
Aktören försöker i en ständig process att styra och kontrollera publikens uppfattning av honom
(Goffman, 2014). Han delar in det sociala livet i främre och bakre regioner. Framträdanden i de främre regionerna är oftast sociala framträdanden eller möten där individen intar en formell roll, som ett scenframträdande. Oftast kräver framträdandet att man samarbetar med andra så som bibliotekarien i biblioteksrummet samverkar med kollegorna för att upprätthålla bibliotekarierollen inför besökarna.
Den bakre regionen är den plats där människor samlar rekvisita och förbereder sig inför framträdandet i den främre regionen (Giddens & Sutton 2016). För bibliotekarien skulle det kunna vara
arbetsplatsträffar med kollegor eller samtal på fritiden med vänner och bekanta.
Rollen står för de förväntningar det finns på den roll jag intar? ”När en individ spelar en roll
förutsätter han av sina observatörer att de ska ta de intryck som framskapas inför dem på allvar.(Goffman 2014)”. Det skulle dels kunna syfta på bibliotekarierollen, men också, din roll som
medmänniska. Hur ser bibliotekariens roll ut? Kanske upplever bibliotekarien att rollen inte tas på
17
allvar när de tvingas utföra andra uppgifter än vad de är utbildade för? Skapas en osäkerhet kring rollen de blivit tilldelade, en osäkerhet över huruvida de ska klara av den eller ej? Som bibliotekarie bevittnar du ofta svåra händelser och situationer som inte har med dina uppgifter som bibliotekarie att göra. Till exempel barn som far illa, det kan vara många små händelser som egentligen inte stör men som gör dig engagerad som medmänniska. Hur ska man som bibliotekarie veta var man drar gränsen för vad som ligger inom den tillskrivna rollens gränser och vad som ligger i andras aktörers uppdrag?
Fasaden ställer frågan om jag är den jag utger mig för att vara och som jag i denna situation vill vara? Ger jag rätt signaler i denna situation? ”Det kan vara lämpligt att som fasad beteckna den del av
individens framträdande som regelbundet fungerar på ett allmänt och fastställt sätt för att definiera situationen för de personer som observerar framträdandet (Goffman 2014)” Fasaden skulle kunnavara den traditionella bild många har av bibliotekarien, någon som jobbar läsfrämjande och
tillhandahåller böcker. Fasaden skulle också kunna stå för vad bibliotekariens utbildning förbereder bibliotekarien för.
Teamet är den grupp någon verkar inom, där man tillsammans definierar riktlinjer för en viss situations utformning. ”Inom en social inrättnings väggar finner vi ett team med agerande som
samarbetar för att framställa en given definition av situationen för publiken (Goffman 2014).”Detta skulle kunna vara den interna arbetsgruppen eller enheten bibliotekarien jobbar inom. Här ryms frågor som hur man definierar situationen och vem som definierar den? Vem definierar vad som är ett socialt problem som ligger utanför bibliotekariens eller bibliotekets handlingsutrymme? Vad finns för överenskommelser kring hur man ska bemöta problematiska situationer inom det lilla teamet eller organisationen och hur pratar man om de problem man möter med kollegor och i arbetsgruppen?
Ramen är den fysiska miljön. Var äger handlingen rum och hur ser det ut där? ”En social
inrättning är varje plats som omges av bestämda gränser för varseblivning och där en speciell aktivitet äger rum. (Goffman 2014, s.26)” Ramen skulle kunna vara det offentliga biblioteksrummet.Detta rör också de ärenden och problem som faller utanför biblioteksramen. Vad finns det för omgivande instanser som kan ta över gällande människor och situationer som ligger utanför bibliotekariens handlingsutrymme? Men ramen kan också innebära det omgivande samhället som biblioteket ständigt står i korrelation till och som ändrar karaktär över tid.
Publiken innefattar hur de reagerar som lyssnar på mig, eller är föremål för mina handlingar?
Publiken får här stå för besökarna. Har publiken respekt för dig i egenskap av bibliotekarie och hur ser de på dig och din roll? Hur påverkas rollen av publikens uppfattningar och reaktioner? Vad finns det för förväntningar från publiken, dels de andra besökarna dels chefer eller omgivande funktioner?
Denna kategori rör också vilka sociala problem, bibliotekarien kommer i kontakt med.
4.2 Den praktiska kunskapens teori
Den praktiska kunskapens teori är inte att betrakta som ett eget ämne, eftersom praktisk kunskap
saknar grundkurser och forskarutbildningar i Sverige. Forskning inom praktisk kunskap bedrivs under
andra namn så som Arbetslivskunskap, professionsstudier och praxisnära forskning (Svenaeus, 2009).
18
Den har sina har sina rötter i fenomenologin och Aristoteles idéer om det mellanmänskliga
kunnandets karaktär och förutsättningar. Aristoteles betraktar den praktiska kunskapen som uppdelad i två delar, kunnighet/konst (techne) och klokhet (fronesis). Med kunnighet eller konstfärdighet avser Aristoteles ett slags hantverkskunnande där syftet är att framställa saker utifrån en föreställning om en färdig produkt. Klokheten är det mellanmänskliga kunnande som vi använder oss av för att veta hur vi ska handla (Eriksson, 2015, 29 september).
Inom fenomenologin talar man om ”levd kropp” och dess kunskaper. Vår kropp har genom olika erfarenheter införlivat ett kunnande som vi utnyttjar utan att vara medvetna om det och det
genomsyrar allt vi människor gör från att gå upp ur sängen till att skriva c-uppsats. När vi ska utföra en komplex uppgift använder vi oss till stor del av bakgrundskunnande som vi inte är medvetna om, både det kroppsliga kunnandet, men också förmågor som är kopplade till känslor och kommunikation.
Dessa förmågor lämnar man aldrig helt bakom sig utan är något man succesivt träder in i och bygger på allt eftersom (Svenaeus, 2009).
Den praktiska kunskapen har sin utgångspunkt i en specifik handling eller situation och kan oftast inte generaliseras till allmänna regler. Den bygger på erfarenhet, övning och gemensam reflektion och är inte en kunskap som man nödvändigtvis får via utbildning. Den praktiska kunskapen tittar på varför vi gör som vi gör och har ofta sin utgångspunkt i ett dilemma. Genom att titta på situationer som för den professionella utövaren innebär en konflikt och där deras professionella kompetens utmanas uppstår en möjlighet för yrkesutövaren att betrakta sin verksamhet utifrån ett annat perspektiv (Schwarz et al., 2016).
Jonna Bornemark (2019) beskriver i sin föreläsning ”Det omätbara biblioteket” hur utbildning ibland kan göra att vissa perspektiv försämras då vi hamnar i en akademisk diskurs och får svårare att se nuet och praktiken. Jag har i min studie velat närma mig bibliotekariernas erfarenheter utifrån faktiska skeenden. Jag försöker i denna studie titta på vad bibliotekarier faktiskt gör för att låta det säga något om bibliotekariens roll i samhället idag.
4.3 Ratio, intellectus och ickevetande
Jag kommer använda mig av begreppen ratio och intellectus som ett sätt att betrakta den situationsrelaterade kunskap som bibliotekarierna använder sig av i mötet med sociala problem.
Jonna Bornemark (2018) lyfter i sin bok ”Det omätbaras renässans” fram Nicolas Cusanus (1401- 1464) nivåer av mänskligt tänkande, ratio, intellectus och ickevetande. Hon applicerar dessa begrepp på samtiden för att synliggöra modernitetens tendens att i allt för hög grad lägga tyngdvikten på ratio.
Ratio står för det rationella, vi organiserar, systematiserar, ordnar, mäter, räknar. Men för att vi ska
veta vad som ska mätas behöver vi använda oss av intellectus. Intellectus är människans förnuft, vår
förmåga att fånga upp det som är viktigt i en specifik situation, då vi står mot ”en horisont av
ickevetande”. För att kunna göra det måste vi använda oss av vår subjektivitet. Det är inte någon
konflikt mellan intellectus och ratio, istället är intellectus en förutsättning för att vi ska kunna använda
19
oss av ratio. Det krävs subjektivitet för att vi ska förstå vad som ska mätas. Om vi skulle vända oss bort från det subjektiva tänkandet och enbart använda oss av sådant vi redan vet och kan generalisera, ratio, så missar vi saker då vi också lever i det situationsunika. Varje situation är unik och kräver en mängd olika ställningstaganden. Dessa ställningstaganden går inte att generalisera så att de kommer att gälla i alla situationer professionsskepsis där man ser professionella med intellectuskunskap som bakåtsträvare som inte förstår det mätbara systemet. Hon menar på att ett stort problem Npms ratiofokus är att det alltid måste finnas som text och att man inte ser att kunskapen finns i professionens erfarenhet. I stället fokuserar man enbart på policys, riktlinjer, regler,
pappersadministration och vänder den praktiska erfarenheten och kunskapen ryggen (Bornemark 2018). Jag kommer inte i denna uppsats fördjupa mig i New Public Management och inta det kritiska förhållningssätt som Bornemark gör men det är ändå tydligt att det finns beröringspunkter mellan hennes resonemang och bibliotekariernas förändrade roll i ett samhälle. I ett samhälle som blir allt mer privatiserat, får bibliotek en specifik innebörd då det är en öppen, offentlig plats med gratis service.
Det går inte att skapa en komplett manual för hur vi ska lösa en situation, istället måste vi gå till vårt omdöme, intellectus. I en sund kultur sker det här vågspelet mellan ickevetande, ratio och intellectus kontinuerligt. Ett levande ratio är alltid lite rörigt eftersom vi ifrågasätter befintliga generaliseringar.
Vi måste alltid ställa oss frågan varför och på så vis skapar vi oss nya kunskaper som i sin tur ifrågasätts och skapar ny kunskap. Bornemark påpekar att intellectuspraktiker ofta verkar inom humaniora och konstnärliga verksamheter och ofta uppfattas som överflödiga och flummiga av beslutsfattare. Inte sällan tvingas dessa då in i ratiotänkande för att på så vis rättfärdiga sin existens.
Bornemark använder sig av metaforen ”igelkottar” för att beskriva den typ av intellectus som stannar
hos individen och inte blir till ny kunskap för omvärlden. Hon tar som exempel, läkare hon talat med
som inte vågar dela med sig av sin intellectuskunskap, då de riskerar att bli överkörda. Detta kommer
jag att beröra kort i resultatet (Bornemark 2018).
20
5. Metod och genomförande
Jag har i studien velat titta på bibliotekariers upplevelser och berättelser kring mötet med sociala problem i Sverige. Genom bibliotekariernas berättelser, ord och sätt att berätta på, har jag försökt få en närmare förståelse för bibliotekariernas upplevelser och synsätt utifrån sin yrkesroll. Jag valde en kvalitativ ansats baserat på semistrukturerade intervjuer. En kvalitativ ansats tar fasta på ord istället för insamling och analys av kvantitativa data (Bryman, 2011). Den semistrukturerade intervjuformen ger utrymme för följdfrågor och möjliggöra att följa oväntade spår (Kvale och Brinkmann, 2014).
Respondenten kan göra längre utläggningar och får större möjlighet att själv styra samtalet. Eftersom det inte finns särskilt mycket svensk forskning kring ämnet visste jag inte riktigt vad jag skulle leta efter och jag har därför haft ett explorativt förhållningssätt för att på så vis hitta teman som kan följas upp både vad gäller intervjuerna och uppsatsen som helhet. Jag har i intervjuerna inte utgått ifrån någon hypotes utan istället öppet presenterat mitt tema och följt upp och problematiserat utifrån respondentens svar (Kvale och Brinkmann, 2014). Studien har ett induktivt förhållningssätt då jag utifrån empirin försökt att hitta de frågor jag vill ha svar på för att på så vis kunna göra vissa
generaliseringar kring bibliotekariers upplevelser och förhållningsätt kring mötet med sociala problem.
Den induktiva metoden innebär att man inte har några fasta idéer innan utan att man istället söker likheter och skillnader mellan och inom olika fall (Kvale och Brinkmann, 2014).
Intervjuernas längd varierade mellan 35 min och 1 h 25 min, beroende på hur samtalet förlöpte. Jag gjorde en intervjuguide baserad på Goffmans teori kring intrycksstyrning för att täcka olika aspekter av yrkesrollen. Frågorna förhöll jag mig förhållandevis fritt till, men de fungerade som stöd under intervjuns gång för att se till att jag täckt allt. Alla intervjuer spelades in och på grund av
Coronapandemin gjordes alla intervjuer utom en via social plattform. Hade det varit möjligt med fysiska intervjuer hade eventuellt datan sett annorlunda ut, då det fysiska mötet erbjuder fler nyanser, så som gester, ansiktsuttryck, stämningar och miljö. Men dock inte nödvändigtvis mer innehållsrik data. Den enda fysiska intervjun blev längst, mindre formell och består av fler utfyllnadsord och upprepningar. Jag genomförde totalt åtta intervjuer som alla transkriberats ordagrant utifrån
ljudsinpelningarna och sen kodats utifrån Goffmans begrepp (se teori) (Goffman 2014). Jag har sedan kodat materialet inuti varje kategori och försökt göra kopplingar mellan dem. Det framkom då nya tydliga teman som rörde bibliotekariens handlingsutrymme i specifika situationer. Jag kodade då om materialet utifrån begreppen intellectus, ratio och ickevetande (se teori) och ytterligare nya mönster trädde fram (Bornemark 2018).
En viss risk föreligger i mitt val av metod att intervjuerna präglats av min subjektivitet och
tolkning, att jag i för hög grad riktar in mig på svar som passar min forskningsfråga och därmed
utesluter viktig empiri. Jag har varit väl medveten om detta under intervjuernas gång och försökt
påverka svaren så lite som möjligt. En generell begränsning av studien är bristen på tid och resurser,
för att få en mer heltäckande bild och få möjlighet att se mönster hade det krävts ett mycket större
21
underlag. Att det dessutom funnits så lite svensk forskning kring bibliotek och socialt arbete har gjort det svårt att koppla mina frågeställningar till existerande litteratur och på så vis ha något att studsa mot. Studien bör därför ses som en första utforskande ansats att ta reda på vad som kan forskas vidare kring.
5.1 Urval
Urvalet består av åtta intervjuer med respondenter anställda som bibliotekarier inom Stockholms län.
Från början ville jag titta jämförande på tre olika kommuners arbetssätt inom Stockholms län men uppsatsen kom att dra mer åt att handla om bibliotekariernas personliga erfarenheter och synsätt oavhängig kommun. De åtta referenterna kommer från två olika kommuner i Stockholms län och är mellan 32–55 år gamla. Jag hade gärna haft ett ännu bredare åldersspann för att få möjlighet att titta på olikheter kopplat till generation och inställning till bibliotekarierollen, men det var svårt att hitta. De äldre personerna som tillfrågades avböjde medverkan. Referenterna utgörs av en jämn könsfördelning, fyra kvinnor och fyra män, för att på så vis täcka upp eventuella likheter eller skillnader kopplat till kön. Detta har jag dock inte kommit att fördjupa mig i då jag inte fann något i empirin för att motivera en sådan analys. I och med studiens blygsamma skala är det inte ett representativt urval och resultaten går inte att generalisera. En större bredd hade kunnat synliggöra, omfattningen av sociala problem på biblioteken samt eventuella skillnader mellan olika geografiska områden. Men det jag har förlorat i bredd har jag istället gagnat i djup, vilket var mitt mål med studien.
5.2 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet
För att en forskare ska kunna reproducera ett resultat krävs reliabilitet. En hög reliabilitet innebär att studien är tillförlitlig och ger liknande resultat om undersökningen skulle replikeras och att resultaten inte beror på slumpmässiga faktorer (Bryman 2011). Skulle man göra om studien på respondenter i storstadsområden, skulle den troligtvis ha en hög reliabilitet, eftersom en stor del av den mediala debatten och den mesta av forskningen utgår ifrån storstadsområden. Jag kan tänka mig att resultaten skulle se annorlunda ut på landsorten eller i mindre städer då de eventuellt har andra förutsättningar och möter annan problematik. Det finns dock inget i respondenternas svar som tyder på en sådan skillnad. En annan viktig aspekt är tidsaspekten. Biblioteken står i en utvecklingsfas och skulle man vänta några år är det troligt att svaren skulle se annorlunda ut. Men utifrån den internationella och nationella forskning som jag har tagit del av och den debatt som pågår, går resultaten hand i hand med vad andra redan belyst, vilket skulle kunna höja reliabiliteten. Den kvalitativa intervjun har dock generellt en låg reliabilitet eftersom svaren påverkas av den som intervjuar (Kvale & Brinkmann, 2014).
Validiteten handlar om huruvida jag observerat, identifierat eller mätt det jag sagt mig mäta
(Bryman 2011). Då jag redan i intervjuguiden använt mig av studiens frågeställningar löper de som en
röd tråd genom uppsatsen, jag har också konsekvent förhållit mig till den målgrupp jag initialt valt att
titta närmre på. Validiteten skulle också kunna ifrågasättas utifrån om respondenternas svar är sanna
22
(Bryman 2011). Men uppsatsen syfte är inte att titta på sant eller falskt utan att se närmre på respondenternas subjektiva erfarenheter och uppfattningar.
Generaliserbarhet syftar på om resultaten från en undersökning går att generalisera till andra situationer, detta hänger ihop med den externa validiteten. Rent statistiskt kan inte resultatet
generaliseras utifrån en liten intervjustudie, men eftersom respondenterna framställer mekanismer som går att iaktta även i andra sammanhang, kan man kalla det för ”måttliga generaliseringar”. För att beskriva generaliserbarhet använder man också begreppet teoretisk mättnad. Det innebär att forskare samlar in material tills det inte längre ger någon variation i resultatet (Bryman, 2011). Detta är inte aktuellt i denna studie då det har forskats väldigt lite i Sverige kring socialt arbete och bibliotek, samt att intervjustudien är liten. Detta utesluter dock inte att jag kan se vissa mönster och likheter inom annan forskning.
5.3 Forskningsetiska överväganden
Jag har i uppsatsen förhållit mig till de fyra forskningsetiska principer som Bryman (2011) lyfter fram, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Samtliga
forskningsetiska principer är kommunicerade till respondenten innan intervjun för muntligt godkännande. I och med den rådande Coronapandemin blev det inte aktuellt med ett skriftligt samtycke. Studien har genomförts utifrån Etikprövningslagen (2003: 460) 16 §.
Den övergripande planen för forskningen, syftet med forskningen, de metoder som kommer att användas, de följder och risker som forskningen kan medföra, vem som är forskningshuvudman, att deltagande i forskningen är frivilligt och att forskningspersonen har rätt att när som helst avbryta sin medverkan.
