Gallring i kulturhistoriska museers föremålssamlingar

Institutionen för ABM, estetik och kulturstudier

Gallring i kulturhistoriska museers föremålssamlingar

Therese Sandberg

Kandidatuppsats, 10 poäng ht-03

Handledare: Katarina Elam

Inledning ... 2

Tidigare forskning... 3

Syfte och frågeställningar ... 4

Teoretiska utgångspunkter ... 4

Källmaterial och metod ... 5

Definitioner ... 6

Argument för och emot gallring ... 8

Vilka föremål är utgallringsbara?... 14

Föremål som inte tillhör museets ämnesområde... 14

Föremål som saknar kontext ... 14

Föremål i dåligt skick... 14

Föremål som är överrepresenterade ... 15

Att tänka på vid gallring... 16

Vad bör ske med utgallrade föremål?... 19

Återlämnande ... 19

Gåva ... 20

Byte ... 21

Försäljning ... 22

Kassation... 23

Alternativ till gallring ... 24

Deponering... 24

Fjärrmagasin... 24

Rekvisitasamling... 25

Pedagogiskt material ... 25

Sammanfattning av enkätundersökning... 26

Avslutande diskussion... 30

Sammanfattning ... 33

Litteratur... 35

Otryckt material ... 35

Elektroniskt material ... 36

Tryckt material... 36

Bilaga 1 ... 38

Inledning

Redan 1994 konstaterade museiutredningen att de centrala och regionala mu- sernas föremålssamlingar uppgick till 38 miljoner föremål, varav mer än hälften var i behov av vård.¹ Idag, nio år senare, är denna siffra betydligt högre då samlingarna växer avsevärt varje år. Detta ställer stora krav på museerna i fråga om vård och magasinsutrymme, krav som museerna har svårt att möta.

Många museer har idag problemet att de inte har nog med resurser för att ta hand om de samlingar de har. Detta leder till att föremålen inte kan få de beva- randeförhållanden och vård som de behöver med skador och förstörelse som följd.

För att få bukt med problemet med ohanterligt stora samlingar är de flesta museer idag mycket noga och restriktiva med vad de tar in för nya föremål i samlingarna. En restriktiv hållning till insamling, där man gör ett noggrant ur- val är en förutsättning för att vi i framtiden ska ha en chans att kunna ta hand om föremålen som vi samlat in vid museer. En sparsam insamling åstadkom- mer dock aldrig mindre samlingar, bara att samlingarna växer mindre fort. En gallring av de befintliga samlingarna skulle kunna minska det totala föremålbe- ståndet och ge oss en möjlighet att ta vara på de föremål som vi anser vara mest betydelsefulla, både de som idag finns i samlingarna och de föremål som genom nyförvärv tillförs samlingarna.

Gallring är dock en mycket svår och kontroversiell fråga. Detta gör att många museer väljer att inte ta ställning till frågan utan istället avvaktar och skjuter den på framtiden. Men museerna har inte obegränsade resurser vare sig när det gäller personal eller magasinsutrymme. Eftersom historien inte är sta- tisk utan hela tiden fortgår blir samlingarna aldrig kompletta utan nya föremål kommer att tillkomma och måste få tillkomma. Är då de samlingar som vi har på museerna idag de mest representativa och kvalitativa? Skulle vi genom att gallra ut bli av med föremål som inte är av vikt för samlingen och forskningen

1 Minne och bildning. Museernas uppdrag och organisation. 1995, s.84.

eller innebär en gallring istället att vi förstör den kunskap och minnesbank som vi och våra föregångare har byggt upp?

Mitt huvudsakliga syfte med uppsatsen är att se vilka för och nackdelar det finns med gallring samt undersöka hur en gallring bör gå till.

Tidigare forskning

Gallring är som sagt en mycket kontroversiell fråga och det kan vara en anled- ning till att det inte finns särskilt mycket skrivet i frågan. Det mest omfattande som har skrivits om gallring är Föremålssamlingarnas tillväxt : Några syn- punkter och förslag rörande urvalsbegränsning, vilken togs fram av utbildningsdepartementet 1982.² Trots att den idag är över 20 år gammal är den fortfarande den mest kompletta svenska skriften om gallring i museisamlingar.

Det finns även en 10-poängsuppsats om gallring skriven av Sandra Berg- sten 1996.³ Bergstens främsta syfte är att se vad som ligger till grund för gallringsdebatten i Sverige, om det är behovet av magasinsutrymme och vård- resurser eller ett uttryck för osäkerhet på synen på föremål och museets verksamhet. Bergsten tar också upp frågor som hur man ska gallra, vem som bestämmer vad som ska gallras och vad man ska göra med de utgallrade före- målen. Jag har främst använt uppsatsens litteraturlista och gått direkt till källan.

Det saknas nästan helt forskning i ämnet gallring men det innebär inte att gallring inte diskuteras. Tvärtom är det en fråga som väcker starka känslor både inom museivärlden och bland allmänheten. Diskussioner har förekommit i fackpressen och även Samdok har tagit upp frågan och publicerat några artiklar om gallring i sin tidning. Artiklarna är i regel så korta att de inte kan redogöra för hela problematiken vilket många inte heller strävar efter.

Även International Council of Museums (ICOM) har tagit upp frågan, dels i ett flertal artiklar i första numret av ICOM News 2003 och dels ger de re- kommendationer angående gallring i sin ICOMs yrkesetiska regler.⁴

2 Föremålssamlingarnas tillväxt. Några synpunkter och förslag rörande urvalsbegränsning och gallring.

1982.

3 Bergsten, Sandra, 1996, Gallring i museisamlingar.

4 ICOMs yrkesetiska regler, Paragraf 4 Överlåtelse av samlingar, http://www.sweden.icom.org/icom_yrkesetiskaregler.html.

Syfte och frågeställningar

Gallring är ett hett ämne som inte är helt lätt att greppa. Det är ett komplext ämne med både tydliga fördelar och tydliga nackdelar. Mitt syfte med den här uppsatsen är därför att ge en överblick över gallringsproblematiken och belysa argument både för och mot gallring. Även hur en gallring bör gå till och vad som bör hända med föremålen som gallras ut tas upp. Uppsatsen ska också ge en överblick hur läns- och regionmuseer i Sverige idag ställer sig till gallring.

Uppsatsen behandlar endast gallring av kulturhistoriska föremål och kom- mer därför inte att ta upp gallring av konst-, foto- eller arkeologiska samlingar.

Jag har valt att inte behandla denna typ av samlingar då olika typer av samling- ar innebär delvis olika problematik – vid arkeologiska samlingar också en annan lagstiftning - och den här uppsatsen är inte tillräckligt omfattande för att behandla alla på ett tillfredställande sätt.

Uppsatsen är också begränsad till att i första hand omfatta läns- och regi- onmuseer vilket är en följd av att den empiriska undersökningen behövde begränsas till ett mindre antal museer. Att just läns och regionmuseer valdes beror på att dessa ofta har relativt stora föremålssamlingar men mycket begrän- sade resurser till att vårda och dokumentera dessa.

Även om uppsatsen är begränsad till att bara omfatta gallring av kulturhi- storiska samlingar vid läns- och regionmuseer är mycket av problematiken relevant även för andra typer av samlingar och museer, men det som är speci- fikt för dessa kommer inte att behandlas här.

De frågeställningar jag arbetat utifrån är: Vilka problem innebär gallring och vilka är argumenten för respektive emot gallring? Hur ska man gå tillväga när man gallrar – vad bör man tänka på? Vad ska ske med föremålen som gall- ras ut? Hur ställer sig läns- och regionmuseerna till gallring, förekommer gallring hos dessa museer?

Teoretiska utgångspunkter

Den teori som främst ligger till grund för den här uppsatsen är densamma som ligger till grund för all museivetenskap. Det är att kulturarv och historia inte är något givet i samhället.⁵ Det finns ingen objektiv historia utan historieskriv- ningen bestäms av vad vi fokuserar på, vilka teman vi tar upp och hur vi behandlar dem. Detta styrs av vår kunskap och våra intressen.⁶ Det finns en

5 Bohman, Stefan, 1997, “Vad är museivetenskap, och vad är kulturarv”, s. 9.

6 Bohman, Stefan & Karin Lindvall, 1998, ”Museerna i samhället och samhället i museerna”, s. 67.

enorm mängd föremål från historisk och förhistorisk tid och människor väljer vid olika tider, i olika sociala sammanhang och med olika motiv att plocka fram och bevara vissa av alla dessa föremål⁷. En del av dessa föremål utnämns till kulturarv och en del av kulturarvet tas om hand på museer. Det kan också bli tvärtom att föremål utnämns till kulturarv för att de finns på museum.⁸

Stefan Bohman och Karin Lindvall menar att även om museerna arbetar för evigheten så är utgångspunkten alltid nutiden. Det är alltid från frågor och problem som är aktuella för människor här och nu som vi måste utgå.⁹ Det är genom att samla föremål som är av relevans för oss idag som vi kan hjälpa kommande generationer. De menar att det bästa vi kan göra är att vara tydliga med vilka frågor vi har vilka gör att vi samlar de föremål som vi gör.¹⁰

För att ett samhälle ska anse det värt att satsa resurser på att bevara föremål måste samhället ha en materiell syn och anse att föremålen har betydelse. Eva Silvén-Garnert menar att föremålen är materialiserad historia som därigenom uttrycker idéer, värderingar, kunskaper och behov.¹¹ Silvén-Garnert konstaterar att vi dokumenterar och bevarar föremål med två huvudsakliga syften, det forskningsmässiga och det pedagogiska. Föremålen ska ge kunskap genom forskning men också vara en källa till upplevelse, inlevelse och förståelse.¹² Si- vén-Garnet talar vidare om att föremål kan ha fler betydelser och inte bara vara rent funktionella. De har också ett symbolvärde. Detta symbolvärde får man inte fram genom föremålet självt utan måste dokumenteras för att kunskapen om det inte ska försvinna. Föremål som ser precis likadana ut kan ha vitt skilda betydelse. Som exempel tar hon säkerhetsnålen som idag för många är ett sy- behör medan den på tygblöjans tid var ett barnvårdtillbehör. För punkarna är säkerhetsnålen ett smycke och en symbol för grupptillhörighet och i New Yorks homosexkvarter är den en signal om säker sex. Säkerhetsnålen har inte förändrats medan dess symbolik och användning har skiftat.¹³

Källmaterial och metod

I uppsatsen använder jag mig mycket av utredningen Föremålssamlingarnas tillväxt, vilken som jag tidigare nämnt är det mest omfattande som har skrivit

7 Bohman & Lindvall, 1998, s. 67.

8 Bohman, 1997, s. 10.

9 Bohman & Lindvall, 1998, s. 71.

10 Bohman & Lindvall, 1998, s. 73.

11 Silvén-Garnert, Eva, 1991, ”Föremål – besvärande eller meningsbärande”, s. 85.

12 Silvén-Garnert, 1991, s. 86.

13 Silvén-Garnert, 1991, s. 86ff.

om gallring i Sverige. Den är från 1982 och kan därför anses vara inaktuell idag men mycket av problematiken kring gallring är den samma idag som 1982. Det är dessutom få svenska museer som har några större erfarenheter av gallring så utredningen känns relevant även idag.

Jag har också använt mig relativt mycket av material som jag funnit på in- ternet. Internet är ett mycket bra sätt att hitta material på men man måste också vara mycket medveten om att vem som helst kan publicera sina alster på inter- net och risken är stor att fakta inte stämmer och liknande. Jag har emellertid enbart använt mig av material där författaren eller utgivaren är känd och kan anses vara trovärdig.

Jag har också använt mig av artiklar från framför allt fackpressen. I fack- pressen har jag även funnit debattartiklar i ämnet som jag har använt mig av.

Artiklar, och framför allt debattartiklar, framför många gånger bara ena sidan av problematiken och argumenterar mer eller mindre öppet för eller emot gall- ring. Detta måste man naturligtvis vara medveten om, men ett källkritiskt tänkande måste finnas oavsett vilket material man använder sig av.

För att ta reda på hur läns- och regionmuseer ställer sig till gallring skicka- de jag ut en enkät till museernas föremålsansvarige eller motsvarande (se bilaga 1). Det var ett bra sätt att få ett bredare material än jag kunnat få genom intervjuer då jag inte skulle ha hunnit genomföra 25 intervjuer med människor över hela Sverige på mindre än tio veckor. En enkät innebär dock att man inte kan påverka hur mycket material varje tillfrågad ger, vissa svarar mycket kort och andra väldigt utförligt. En enkät innebär också att man inte ser personen som svarar och därför inte kan tolka reaktioner och det är också lättare för missförstånd från båda håll. Jag har när jag börjat arbeta med materialet insett att jag borde ha definierat vad jag menar med gallring, då det har tolkats på olika vis och det är svårt för mig att veta exakt vad personen menar när de sä- ger att de har eller inte har gallrat.

Definitioner

Då gallring av museisamlingar är ett ganska outforskat område finns det inte någon allmänt vedertagen definition av gallring, utan det är idag är ett obe- stämt begrepp. Försök till preciseringar har gjorts men begreppet används ändå allmänt både om urval vid insamling och urval vid reducering av redan befint-

liga samlingar.¹⁴ Det råder också delade meningar om huruvida borttagandet av föremål ur samlingar på grund av att dessa har blivit skadade och förstörda ska räknas som gallring eller inte.

Jag definierar gallring som: borttagande av inmärkta och registrerade fö- remål ur ett museums samlingar. Jag räknar även borttagande av skadade och förstörda föremål som gallring. Den sistnämnda formen av gallring är sällan systematisk men det rör sig ändå om borttagande av inmärkta och registrerade föremål och därför är det en form av gallring. Möjligen kan man särskilja den- na form av gallring genom att kalla den för skadegallring eller passiv gallring.

Även denna form av gallring bör ske först efter noggrant övervägande.

Till skillnad från arkiven där gallring alltid innebär förstörelse finns det flera olika alternativ för vad som kan ske med utgallrade museiföremål. Det är något som får tas ställning till i varje enskilt fall med hänsyn till vad som pas- sar föremålet i fråga bäst.

Många museer har idag en insamlingspolicy och är mycket restriktiva vid nyförvärv. Det urval som görs vid insamling kallas som sagt också ibland för gallring eller ”gallring vid källan”. Detta är alltså inte vad jag menar med gall- ring utan kommer fortsättningsvis i uppsatsen att kallas för urval.

Jag talar i uppsatsen ganska mycket om värde. Värde är ett begrepp som ofta likställs med ekonomiskt värde. Om ingen närmare precisering görs inne- bär begreppet värde i uppsatsen emellertid vilket värde som helst, till exempel estetiskt, museologiskt eller vetenskapligt värde.

14 Föremålssamligarnas tillväxt s. 11.

Argument för och emot gallring

De argument som oftast framförs för, respektive emot gallring är delvis av oli- ka natur. Medan argumenten för gallring nästa alltid är praktiska är argumenten mot många gånger etiska även om det finns praktiska argument också mot gall- ring. Det finns betydligt många fler argument mot gallring än det finns för. Det behöver dock inte innebära att argumenten mot gallring väger tyngre.

I stort sett alla argument för gallring berör bristen på magasinsutrymme och otillräckliga möjligheter att vårda alla föremål. Bristen på magasinsut- rymmen får till följd att föremål i den befintliga samlingen inte får de magasineringsförhållanden som de kräver. Detta innebär att fler föremål blir i behov av vård och konservering och frestar ännu mer på museernas möjlighet att bevara föremålen i samlingarna. Bristen på magasinsutrymme innebär också att det inte finns plats för att på ett fullgott sätt representera vårt samhälle av idag.¹⁵

Gösta Webe tar i ett betänkande om sjöhistoriska museer och samlingar upp frågan om gallring. Han menar att gallring ger ökad plats i magasinen men också vinster i form av minskade förvaltningskostnader, att föremål kommer till nytta och att man får ordning i samlingarna.¹⁶ Många museer har idag inte ordning på sina samlingar och saknar en överblick över vilka föremål man har.

En förbättring har skett genom digitalisering och sökbara databaser men det finns fortfarande föremål, många gånger omärkta, som ingen vet finns i maga- sinen. En systematisk genomgång av föremålssamlingarna i samband med gallring innebär att dylika föremål återfinns. Man kan då försöka återfinna dem i accessionskataloger och anser man att föremålen bör finnas kvar i samlingen kommer de att bli tillgängliga för utställningar, forskning och liknande vilket de inte var när ingen visste om att museet hade föremålen. Likaså kan föremål som man återfinner, men anser saknar värde för museet av en eller annan an- ledning, avlägsnas och kanske komma till bättre användning någon annanstans.

15 G:son, Kerstin & Göran Rosander, red. Från knappnål till Jumbojet, 1975, s. 66.

16 Föremålsamlingarnas tillväxt s. 42.

Det faktum att många museisamlingar är mycket omfattande och svåröver- skådliga kan ses som ett argument mot gallring. För att kunna gallra måste man känna sina samlingar mycket väl. Man måste veta exakt vad det finns för före- mål i samlingen för att veta vad man kan gallra. Det är emellertid inte unikt för gallring. Även vid urval vid insamling måste museets personal veta vad som redan finns i samlingarna för att kunna avgöra om man ska tillföra ett visst fö- remål till samlingarna eller inte. Överlag kan sägas att många av de problem som man stöter på vid gallring är desamma som museipersonalen som arbetar med insamling måste tackla varje dag.

Det är mycket vanligt att man i diskussioner om gallring menar att vi inte kan gallra eftersom det är mycket svårt att veta vad morgondagens människor och forskare är intresserade av för föremål.¹⁷ Det är naturligtvis sant, men det är omöjligt att spara allt i händelse att någon forskare någon gång i framtiden kommer att vara intresserad av det. Eftersom vi har insett att vi inte kan bevara allt sker ett ständigt val av vilka föremål som bevaras vid museer. Precis som en framtida forskare skulle kunna vara intresserad av ett föremål som tidigare funnits på ett museum men blivit utgallrat kan en forskare vara intresserad av ett föremål som museet har tackat nej till. Vi måste välja vilka föremål som ska bevaras och hoppas att detta urval av föremål blir så representativt som möjligt även ur morgondagens synvinkel.

De flesta museer har idag någon form av insamlingspolicy eller en – i alla fall något sånär klar – inriktning på sitt samlande och en bild av vad man vill visa med sin samling. Så har det emellertid inte alltid varit. Museerna har tidi- gare i stor utsträckning tagit emot de föremål som erbjudits och samlat utan någon riktig inriktning.¹⁸ Detta förfarande har gett mycket heterogena samling- ar som inte stämmer särkilt väl samman med museets inriktning idag. Vissa föremål som finns i ett museums samlingar kan därför kännas främmande för museet ifråga och passa bättre vid ett annat museum med en annan inriktning och därmed komma till användning där.

En klart formulerad insamlingspolicy och inriktning är dock inte någon ga- ranti för att föremålen ska passa in i samlingen för evigt. Förutom möjligheten att museets inriktning ändras med tiden kan föremålen få en ny betydelse med tiden genom ny kunskap. Ett föremål är inte statiskt och exempelvis forskning kan förändra dess historia.¹⁹ Till exempel kan ett länsmuseum ta in ett föremål i

17Se till exempel Vårda! Bevara! Museerna och föremålsvården, 1980, s. 19.

18 Wigforss, Johan, 1989, ”Göteborgsmusernas föremål till salu” s. 8.

19 Dunn, Richard, 1999, ”The future of collecting:lessons from the past”, s. 33.

samlingarna bara för att det är tillverkat vid en för länet betydelsefull fabrik.

Några år senare visar forskning att just det föremålet inte kan vara tillverkat vid fabriken utan någon helt annanstans i landet. Föremålet saknar nu helt an- knytning till länsmuseet och dess inriktning och kommer sannolikt inte att komma till användning vid vare sig utställning eller forskning utan kommer att stå i magasinet och ta plats och kanske även kräva vårdresurser beroende på fö- remålet i fråga.

Vid tidig insamling till museerna fanns inte samma krav på dokumentation som finns idag. Det var föremålet i sig som ansågs meningsbärande och upp- gifter om var föremålet kommer ifrån, av vem eller hur det har brukats är ofta knapphändiga eller saknas.. Vid en gallring skulle man kunna gallra föremål som saknar kontext och därigenom skapa bättre förhållanden för de föremål som vi vet mycket mer om. Måste museerna bevara alla föremål som en gång kommit in i samlingarna finns en risk att det föremål som vi inte har några uppgifter om får museet att tacka nej till ett annat liknande föremål som det finns betydligt mer kunskap om. Därmed inte sagt att alla föremål är utbytbara mot ett liknande föremål. Framför allt hantverksföremål är unika i sitt utföran- de men även andra föremål har sin unika historia. Frågan är bara att om vi inte vet den historien kanske ett annat föremål med en känd historia är mer värt att bevara.

Johan Wigforss, antikvarie vid Göteborgs arkeologiska museum, tar i en artikel i DIK-forum upp museernas uppdrag i samband med gallring. Museer- nas uppdrag är att vara samhällets kollektiva minne och ska

svara för kontinuiteten och stå över alla dagens nycker och trender såväl vetenskapliga, estetiska som kommersiella. Museernas skall givetvis vara samhällets tunga motvikt mot den kommersiella köp-, slit- och slänganda som allt mer griper omkring sig.²⁰

Om museet ska utgöra denna motvikt är det svårt att se hur museet självt ska kunna slänga föremål som man inte längre anser sig ha nytta av Istället utgör museet snarare ett exempel på just den mentalitet som det ska vara motvikt till.

Det är museets uppdrag att bevara kulturarvet för framtiden och gallring inne- bär att man istället gör sig av med delar av det som man genom att införa i museisamlingarna har benämnt som kulturarv.

Men man kan istället för att se gallring som ett hot mot museernas uppdrag se gallring som ett led i bevarandet av kulturarvet. Om vi inte gallrar utan för-

20 Wigforss, 1989, s. 8.

söker bevara fler föremål än vi har resurser för sker en slumpvis förstörelse istället.²¹ Vid en gallring på en medveten, kritisk och vetenskaplig grund kan vi välja ut föremål som vi inte anser uppfylla kriterierna för att vara värda att be- vara. Genom att gallra ut dessa föremål får vi kontroll över vilka föremål som försvinner ur samlingarna istället för att låta slumpen avgöra det.

En väldigt stor del av museisamlingarna på de flesta museer består av gå- vor. Detta innebär ytterligare en problematik och ett etiskt ställningstagande.

Har ett museum rätt att göra sig av med en gåva och hur reagerar donatorn och presumtiva donatorer? Majoriteten av föremål som doneras till museer är fö- remål som de tidigare ägarna värderar högt av en eller annan anledning och därför vill se bevarade för framtiden.²² När föremål doneras till ett museum är det ett underförstått villkor att museet ska ansvara för och bevara föremålet.

När museet gör sig av med föremålet går det emot donatorns önskan.²³ Det är därför en etisk fråga för museerna att ta ställning till om det är rätt att göra sig av med föremål som man har fått i gåva och förutsätts bevara. Juridiskt är det fullt möjligt för läns- och regionmuseer att göra sig av med donationer såvida det inte fanns uttryckliga villkor mot detta vid gåvans överlämnade.²⁴ De statli- ga museernas föremål är skyddade enligt lag och står till regeringens förfogande. Praxis är att statliga museer begär tillstånd hos regeringen för att få avföra föremål ur samlingarna.²⁵

Eftersom det är museernas uppgift att bevara kulturarvet för framtiden och människor i förtroende lämnar sina mest värdefulla föremål i museernas vård finns det ett förtroende för museerna. Vissa menar att detta förtroende skulle bli lidande om museerna på något sätt gör sig av med föremål i samlingarna.

Det finns också en risk att presumtiva donatorer istället för att lämna föremålen till ett museum behåller dem i släkten eller vänder sig någon annanstans av rädsla för att föremålen om ett antal år blir utgallrade.

Huruvida det bör finnas en oro för att allmänheten ska förlora förtroende för museer eller inte beror på museernas syn på gallring. Anser man att gallring borde vara ett återkommande inslag i museivardagen är det en mycket stor risk att museerna kommer att bli erbjudna färre föremål eftersom det då inte alls är otroligt att föremålen som skänks med tiden kommer att bli utgallrade. Ser man

21 Vårda! Bevara! Museerna och föremålsvården s. 19.

22 Deaccession and Disposal in Small Museums, 2001,

http://mgfnsw.org.au/resources/Fact_Sheets/Collections/deaccessioning.pdf s. 1.

23 Sysselsättningsåtgärder inom kulturområdet. SESAM-projektet, 2000,

http://kultur.regeringen.se/propositionermm/skrivelser/pdf/skr1999200_65.pdfs s. 21.

24 Anselm, Gudrun, 2003, E-post till författaren.

25 Bergsten, 1996, s. 15.

däremot gallring som mer eller mindre en engångsföreteelse behöver allmänhe- ten inte förlora förtroendet för museet. Om man bara förklarar varför och hur man gallrar och att det är en följd av för vidlyftig insamling i ett tidigt skede torde allmänheten acceptera det. Frågan är om inte risken är större att allmän- heten tappar förtroendet för museer om inte något sker för att förbättra magasins- och bevaringsförhållandena. Det är inte förtroendeingivande med de rapporter som kommer med jämna mellanrum om att museerna har föremål på vindar och i källare som bara ligger och förstörs.

Det går emellertid inte att vara helt säker på att gallring bara behöver ske en enda gång. Även om ett museum går igenom hela sin föremålssamling och gallrar kan vi som sagt inte veta vad morgondagens människor har för syn på föremålen och vad de anser är viktigt att dokumentera. Precis som vi idag tycker att det i de äldre samlingarna finns föremål som kan gallras ut, kan de föremål som vi idag anser vara viktiga att bevara anses utgallringsbara om hundra år.

Vad vi väljer att samla in eller ta emot för föremål vid museer eller väljer att inte samla in eller ta emot är beroende av bland annat rådande mode inom vetenskapen och är alltså beroende av tidsandan.²⁶ Detta innebär att samlingens sammansättning berättar om den tid vid vilken den tillkom och om de som ska- pade den. Stig Rydh, dåvarande landsantikvarien i Uppland, gick 1996 så långt som att säga att en samlings värde kanske till slut ligger i vad den säger om dess tillkomsttid snarare än vad den säger om den period den avsågs skildra.²⁷ En samling är dock aldrig statisk utan vi förändrar ständigt dess sammansätt- ning. Frågan är också om föremålen i sig säger tillräckligt mycket om tiden för deras insamling för att det ska vara motiverat att fysiskt bevara dem och inte bara genomföra en ordentlig dokumentation. Det är emellertid en ideologisk fråga och berör vår syn på materiell kultur.

För att gallring ska vara aktuellt måste det finnas någon vinst med den. Att samlingarna blir mer uppordnade, mer homogena eller mer användbara eller att man får mer magasinsutrymme och frigör vårdresurser. Det är svårt att innan man genomfört en gallring veta vad det kommer att innebära för museet ifråga.

Nordiska museet genomförde för några år sedan en ministudie kring gallring för att ta reda på om det lönar sig. De kom fram till att arbetsinsatsen som krävs för att genomföra en gallring är mycket stor, vilket innebär en stor kost-

26 Dunn, 1999, s. 33.

27 Rydh, Stig, 1996, Ledare i Samdokbulletinen. s 2.

nad i förhållande till det resultat man uppnår.²⁸ Likaså är många tveksamma till om gallring verkligen frigör särskilt mycket magasinsutrymme då det mycket sällan är de stora föremålen som ligger närmast till hands att gallra.²⁹

28 Eklund, Sigrid, 2003. E-post till författaren.

29 Fredriken, Christine & Peter Johansson, 2000. ”Att gallra är sällan nödvändigt”. s. 13.

Vilka föremål är utgallringsbara?

Det är mycket viktigt att museet redan på ett tidigt stadium gör upp kriterier för vad som ska leda till att föremål kan bli aktuella att ta ur samlingarna, långt in- nan man sätter igång med en gallring. De gallringskriterier jag tar upp är de vanligast förekommande.

Föremål som inte tillhör museets ämnesområde

I de flesta museers föremålssamlingar finns det föremål som inte passar in i på museets ämnesområde. Det kan till exempel bero på att museet numera har en insamlingspolicy och därför har fått ett klarare fokus på samlingen. Föremål som har samlats in innan denna policy fanns kan därför falla utanför museets inriktning.³⁰ Situationen kan också vara att samlingar från olika museer har sla- gits samman och att den nya samlingen har ett annat fokus än de ursprungliga.

Föremål som saknar kontext

Nästan alla museer har föremål som är mycket dåligt dokumenterade och sak- nar uppgifter om var, när, hur och av vem föremålet har använts. Framför allt föremål som inlemmats i museets samlingar i ett tidigt skede saknar den doku- mentation som vi idag eftersträvar. Man måste ta ställning till om föremålen i sig är värda att bevara och om de tillför något till museet trots att det inte finns någon fakta om dem. Är det troligt att framtida forskning kommer ge mer in- formation om föremålen kan det kanske också vara värt att bevara dem.

Föremål i dåligt skick

Den minst kontroversiella anledningen till att ett föremål anses som möjligt att gallra ut är att det är så förstört att konservering inte är möjlig. Detta är den form av gallring som de flesta museerna i min undersökning accepterar och ser

30 Deaccessioning and Disposal in Small Musuems s .2

som en självklar del av arbetet, även om man helst vill undvika att göra sig av med föremål överhuvudtaget. Vid Västerbottens museum kan ett föremål gall- ras ut om det

bedöms vara i så dåligt skick att det saknar vetenskapligt värde eller upplevelsevärde och då vård och konservering inte längre kan utföras till rimliga kostnader eller utan att objek- tets autenticitet förbrukas.³¹

Det är inte helt lätt att avgöra när ett föremåls vetenskapliga och upplevelse- värde är förbrukat. Även mycket skadade föremål skulle kunna tillföra ny kunskap beroende på hur de är skadade och vilka delar som finns kvar. Ett mycket vanligt argument mot gallring är att vi inte kan veta vad forskare i framtiden kommer att kunna få ut av material som vi idag inte kan utvinna mer kunskap ur. Detta borde vara aktuellt även när det gäller skadade föremål.

Denna problematik tas tyvärr mycket sällan upp i diskussioner om gallring.

När föremål tas ur en samling för att det har blivit så förstört att det inte kan ställas ut eller konserveras kasseras oftast hela föremålet. Det kan dock finnas detaljer som är oskadda och skulle kunna ha ett värde varför detaljen skulle kunna tas till vara.

Föremål som är överrepresenterade

På kulturhistoriska museer pekas ofta på överrepresentation av föremålsgrup- per såsom fästmansgåvor, spinnrockar, seldon, bessman, mangelbräder, lurar, koskällor och valthorn.³² Det finns föremål som är mycket lika varandra och frågan är hur många likadana föremål man verkligen behöver bevara. Föremå- len är emellertid sällan exakt lika och små skillnader kan ibland berätta om till exempel var, när och av vem föremålet är tillverkat. På så vis kan man trots att det saknas uppgifter om ett föremål ändå avgöra varifrån det kommer och när det är ifrån. Grunden för sådan kunskap är emellertid själva mängden av en viss typ av föremål, vilka kan ge ett mönster som inte ett enstaka föremål kan ge.³³

31 Regler för avförande ur Västerbottens museums och Svenska Skidmuseets föremålssamlingar, 2003.

32 Föremålssamlingarnas tillväxt s. 70.

33 Björnsson, Anders, 1999, “Visa mindre, forska mer, bevara allt”

http://www.museif.a.se/svenskamuseer/Sm3/gallra.html.

Att tänka på vid gallring

Innan gallring kan bli aktuellt bör museet har en klar inriktning och fokus på vad man vill samla in och bevara i sina samlingar. Saknas detta är det svårt att avgöra vilka föremål som bör prioriteras att bevara vid museet.³⁴ Om museet saknar en insamlingspolicy är det dessutom troligt att man inte har någon riktig inriktning eller avgränsning och det finns en stor risk att insamlingen blir

”spretig”. En gallring åstadkommer i detta fall inte någon egentlig ordning i samlingen. En insamlingspolicy är emellertid inte ett dokument som anger vad som ska finnas i museets samlingar.³⁵ Om museet har valt att inte samla in fler jugendstolar för att man har så många exemplar som man anser vara represen- tativt, kan man inte gallra ut dessa stolar för att de inte finns med i insamlingspolicyn. Policyn bör dock ange museets fokus och ämnesområde vilket bör ligga till grund vid en gallring.

Det är mycket viktigt att det inte är en person som ensam har ansvaret för en gallring.³⁶ Istället bör en arbetsgrupp formas för att ta ställning till vilka fö- remål som kan tas ur samlingen. Vilken sammansättning denna grupp bör ha beror på hur museet är organiserat. Det kan till exempel vara samma grupp som arbetar med nyinsamlingen.³⁷ När gruppen beslutat att ett föremål kan tas ur samlingen, bör den presentera förslaget för museistyrelsen. Detta förslag bör vara skriftligt och ska förutom en motivering av varför gruppen anser att före- målet bör tas ur samlingarna också innehålla all fakta om föremålet. Det är sedan upp till styrelsen att fatta det slutgiltiga beslutet om huruvida föremålet ska tas ur samlingarna eller inte.

Organisationen Museums and Galleries Foundation of New South Wales rekommenderar att föremålen som gallras ut ska placeras i ett eget magasin en tid, minst 12 månader, innan de avförs. Detta för att nya uppgifter om föremå- let ska hinna framkomma.³⁸ Det kan finnas en poäng i att först välja ut föremål

34 Malaro, Marie, 2003, “Collections Management and Deaccessioning in the United States” s. 4.

35 Besterman, Tristram, “Disposal from Museums Collections, Ethics and Pacticalities”, s 41.

36 Deaccession and Disposal in Small Museums s. 2.

37 Wistrand, Maria, 1999, Länets Arv. Underlag till Insamlingspolicy samt riktlinjer för Gallring, s. 33.

38 Deaccession and Disposal in Small Museums s. 3f.

och sedan vänta något år innan man avför dem. När året har gått kan man gå igenom föremålen igen för att se om man fortfarande anser att de ska gallras ut.

Denna fördröjning och dubbla kontroll motverkar att man alltför lättvindigt gallrar ut ett föremål. Förslaget kan dock vara svårt att genomföra i praktiken.

Många museer har inte möjlighet att placera föremålen i ett eget magasin under så lång tid och det går åt mycket personalresurser att gå igenom föremålen två gånger.

Juristen Shane Simpson anser också att man bör ha en vänteperiod mellan beslut om gallring och själva genomförandet. För att undvika att föremål som faktiskt kan komma till användning vid museet gallras ut, ska föremålet finnas kvar i samlingarna i två år efter beslutet om gallring. Under denna tid ska en journal föras där all eventuell användning av föremålet nedtecknas. Efter två år går man igenom journal och först om föremålet fortfarande inte anses komma till användning kan det tas ur samlingarna.³⁹ Det är emellertid tveksamt om fö- remål som man inte tror att det finns någon användning för kommer att komma till användning redan inom två år. Det finns en möjlighet att man har gjort en missbedömning men då har man antagligen bristande rutiner för gallring och bör se över dessa. Det bör dock påpekas att det alltid är bra med ”livlinor” och att vänta med att göra sig av med föremålen är ett bra exempel på en sådan liv- lina. Om ett misstag begås vid gallringen är det inte fatalt då det finns två år att hinna upptäcka och rätta till felet. Det kan dock bli så att man om man är osä- ker på om ett föremål verkligen ska gallras ut eller inte, väljer att ta bort det eftersom det ändå finns tid att ta tillbaka sitt beslut. Detta leder till onödigt ar- bete och kan även leda till misstag genom att föremål som har gallrats ut på osäker grund blir avförda.

Det inventarienummer som ett utgallrat föremål haft bör aldrig återanvän- das. Istället bör det noteras i accessionskatalog och dataregister att föremålet har tagits ur samlingarna och varför. Om samma inventarienummer används igen till en nytt föremål kan det skapa förvirring i framtiden. Genom att istället ange att föremålet har gallrats ut och varför kan man senare se hur och varför man har gallrat.⁴⁰

Det är mycket viktigt att de föremål som tas ur samlingen först dokumente- ras så noga som möjligt. Det bör finnas foton och noggranna beskrivningar.

Genom en god dokumentation kan man i framtiden få en god förståelse för var-

39 Simpson, Shane, 1991, Deaccessioning and Disposal,

http://www.simpsons.com.au/library/documents/museums/museumlaw/Deaccess.pdf s. 5f.

40 Deaccession and Disposal in Small Museums s. 4f.

för man gallrade och hur man tänkte. Det finns dessutom en möjlighet att de föremål som vi har tagit ur samlingarna men som kunnat bidra till forskning, fortfarande kan göra det genom den dokumentation som finns.

Vad bör ske med utgallrade föremål?

En viktig del av gallringsprocessen är avgörandet för vad som ska hända med föremål som gallras ut. Föremålens öde efter gallringen påverkar också männi- skors åsikter om gallring. Det kan vara lättare att acceptera gallring om man vet att föremålen överförs till ett annat museum eller på något annat sätt kom- mer allmänheten till nytta än om föremålen kasseras.

Det händer att kassation och destruktion används som synonymt med gall- ring.⁴¹ Många tänker också på försäljning av museiföremål när de hör ordet gallring. Detta är antagligen en följd av att ett flertal fall av försäljning av mu- seiföremål har blivit uppmärksammat i media. Kassation eller försäljning är inte de enda - och många gånger inte de bästa - sätten att göra sig av med fö- remål som har blivit avförda ur museernas samlingar.

ICOM menar att föremål som gallras ur museisamlingar i första hand bör erbjudas till ett annat museum genom byte, gåva eller försäljning. Endast om detta inte är möjligt bör föremålet säljas till allmänheten eller göras av med på annat sätt.⁴²

Återlämnande

Föremål som är deponerade på museet går i stort sett bara att gallra ut genom att man återlämnar depositionen. Har föremålen varit deponerade på museet sedan länge kan det emellertid vara svårt att lokalisera den som har lämnat de- positionen. Detta gäller framför allt om det är en privatperson som har deponerat föremål då uppgifterna kan vara knapphändiga och inaktuella. Är det ett annat museum som har föremål deponerade räcker det oftast med museets namn för att kunna lokalisera det. Det finns en annan möjlighet för museerna att gallra i depositioner och det är att få ansöka om permutation.⁴³ Det innebär

41 Wistrand, Maria, 1999, ”Ska museisamlingarna vila i frid – eller återuppstå?”, http://www.museif.a.se/svenskamuseer/Sm2/4.2.html

42 ICOMs yrkesetiska regler, paragraf 4.3.

43 Föremålssamlingarnas tillväxt s. 68.

att man ändrar bestämmelserna i kontraktet.⁴⁴ Det torde vara en yttersta åtgärd som bara tas till i nödfall när det är omöjligt att avgöra vem depositionen är gjord av eller denne är omöjlig att lokalisera.

Föremål som museet har fått som gåva kan vid en gallring återlämnas till donatorn. Precis som med depositioner kan det emellertid vara svårt att lokali- sera denna donator eller dess arvingar. Alltid när det gäller att återfinna en donator måste museet lägga ner rimligt med arbete på att hitta denne och det måste på museet finnas en rekommendation hur mycket tid som kan anses rim- ligt.⁴⁵

Gåva

Man ger i stort sett bara bort föremål till andra museer. Det handlar många gånger om föremål som faller utanför det gallrande museets egna insamlings område, antingen geografiskt eller ämnesmässigt.

Genom att föremålen överförs till ett annat museum kommer det fortfaran- de att bevaras för framtiden och vara tillgängliga för forskning. Att ge föremål som inte passar i museets egna samlingar till ett annat museum med en annan inriktning kan göra att föremålet kommer mer till användning. Maria Wistrand, intendent vid avdelningen för dokumentation och forskning vid Örebro läns museum, ger som exempel på detta ett antal bestick av renhorn av samiskt ur- sprung som finns i Örebro läns museum.⁴⁶ Vid länsmuseet saknar man kunskap om besticken förutom en knapphändig kontext som finns i register. Föremålen saknar länsanknytning och kommer därför sannolikt aldrig att ställas ut. Fors- kare som studerar samisk kultur vet inte om att föremålen finns vid museet och söker troligen inte heller efter föremål just där. Om besticken däremot överförs till ett museum för samisk kultur skulle de kunna få en omgivande kontext som de saknar i Örebro. Det är troligare att de skulle visas där och forskare skulle kunna återfinna och studera dem.⁴⁷

Det är positivt om man kan erbjuda utgallrade föremål som gåva till andra museer eftersom de fortfarande kommer att bevaras och vara tillgängliga. Det som kan skapa problem är att det kan vara kostsamt att transportera föremålen, framför allt om det rör sig om många eller skrymmande föremål. Det kan helt enkelt bli dyrare att överföra föremålen till ett annat museum än det skulle ha

44 Swedenborg, Lillemor red., 1998, ”permutationsrätt”

45 Deaccessioning in Small Museums s. 4

46 Wistrand, Maria, 1999, s. 33.

47 Wistrand, Maria, 1999, s. 33.

varit att behålla dem vid det egna museet.⁴⁸ Detta behöver inte vara ett så stort problem utan man kan till exempel låta det museum som ska ta över föremål stå för kostnaderna.

En annan form av gåva som inte verkar praktiseras i särskilt hög grad vid museer idag är att ge utgallrade föremål till skolor eller andra utbildningsinsti- tutioner. Göran Rosander som 1978 tog upp ämnet gallring snuddar vid denna möjlighet då han menar att gallring inte behöver innebära destruktion eller för- säljning utan att man även kan använda föremålen i barnverksamhet, vid demonstation eller överlåta dem till institution för blinda eller förståndshandi- kappade.⁴⁹ De första alternativen som Rosander nämner innebär att föremål blir kvar i museets ägo och behandlas här som alternativ till gallring. Att däremot ge bort föremålen till en annan institution kan vara en form av gallring. Man måste dock vara medveten om att detta i längden blir detsamma som kassation då föremålen, genom den hantering de kommer att utsättas för, på sikt kommer att förstöras. Det kan vara av stort pedagogisk värde att i undervisning kunna använda sig av autentiska föremål. Föremålen kommer genom att användas i undervisningen fortfarande att visas och bidra till bildning om än inte i museets regi.

Byte

Byte innebär byte mellan museer. Det innebär alltså att ett museum byter före- mål som blivit utgallrade mot föremål som ett annat museum har gallrat ut. Hur ska då museerna veta vilka föremål det finns att byta med? Ringer man runt till museer och säger vad man har att erbjuda och frågar vad man kan få i utbyte? I USA finns ett exempel på en bra lösning på det problemet. Där började man 1991 bygga upp en databas innehållande museers utgallrade föremål. Databa- sen skulle uppdateras en gång i kvartalet och museer – och endast museer – skulle få tillgång till databasen genom abonnemang.⁵⁰

Ett byte med ett annat museum innebär att museet inte får mer utrymme i magasin eller frigör vårdresurser eftersom det genast ersätts av ett annat före- mål (eller flera). Det är emellertid inte detsamma som att säga att gallringen därför har varit förgäves eftersom man förhoppningsvis har fått ett föremål som har ett större värde för museet. Meningen med gallring är inte att museets fö-

48 Bergevoet, Frank,2003, ”Taking Stock: Deaccessioning in the Netherlands”, s. 4.

49 Föremålssamlingarnas tillväxt s. 39.

50 Miller, Steven, 1991, ”Deaccessioning: Sales or Transfers” s. 252.

remålsbestånd i längden ska minska utan att de föremål som finns i samlingen ska vara väsentliga. Det måste alltid få tillkomma föremål till samlingen oav- sett om dessa kommer från ett annat museum, en donator eller är resultatet av en samdok-undersökning.

En annan fråga är om det som ett museum inte anser vara värd att bevara kan vara av intresse för ett annat museum. Samma fråga kan ställas när det gäller försäljning eller givande av utgallrade föremål till ett annat museum. Det beror till stor del på varför föremålet i fråga gallras ut. Om det beror på att fö- remålet är i väldigt dåligt skick är det tveksamt om det kan vara av intresse för något annat museum, likaså om det helt saknas uppgifter om föremålet. Om fö- remålet däremot gallrats ut för att det inte passar vid just det museet av geografiska eller inriktningsskäl kan det naturligtvis vara av stort värde för ett annat museum.

Försäljning

Försäljning av utgallrade föremål är det mest omdiskuterade sättet att göra sig av med föremål. Framför allt i USA, där försäljning av museiföremål inte är ovanligt, har många museer fått stark kritik efter att ha sålt föremål.⁵¹ Men även i Sverige har försäljning av museiföremål väckt debatt. 1989 förslog kommun- fullmäktige i Göteborg att museerna i Göteborg skulle gallra föremål för att möta behovet av ökade magasinslokaler. De skulle sälja föremål för ca en mil- jon om året och därigenom kunna finansiera ombyggnader som annars inte skulle kunna genomföras.⁵² Förslaget gav upp upphov till starka reaktioner och resulterade bland annat i en serie debattartiklar i Göteborgs-Posten.

Det som är en fördel med försäljning är att den ger pengar till museet vilka kan användas till magasinering, vård och dokumentation av kvarvarande sam- lingar samt till att kunna köpa in nya föremål för att fylla eventuella luckor.

Det finns emellertid en risk att gallringsurvalet snedvrids på grund av hänsyn till försäljningsvärdet.⁵³ Det är lätt att den/de som gör gallringsurvalet omedve- tet påverkas av försäljningsvärdet.

Det finns också en risk att man medvetet väljer ett föremål som man vet kommer inbringa en större summa vid försäljning. Istället för att behöva göra sig av med ett flertal föremål som inte har så stort ekonomiskt värde, kan man

51 Simpson, 1991, s. 2f.

52 Wigforss, 1989, s. 8.

53 Föremålssamlingarnas tillväxt s. 36.

avföra ett enda föremål och få in samma summa. Detta får till följd att det kan- ske inte är det bästa föremålet ur vetenskaplig synvinkel som sparas.

Något som de flesta som tagit upp frågan om försäljning av utgallrade fö- remål är överens om är att anställda av museet eller deras familjemedlemmar inte ska få kunna köpa utgallrade föremål, något som även ICOM understryker i sina yrkesetiska regler.⁵⁴ Det finns flera anledningar till detta såsom att den/de som gallrar inte ska lockas att - medvetet eller omedvetet - välja att gallra fö- remål som de själva skulle vilja köpa. Det är också en försäkring mot att det ska uppstå rykten om att museipersonalen gallrar för att själva ta hand om fö- remålen eller att museipersonalen har en fördel gentemot allmänheten vid försäljning.⁵⁵

Det är mycket tveksamt om det är rätt att museet säljer föremål som de har mottagit som gåva. Om museet har fått ett föremål gratis verkar det illa om det säljer föremålet med vinst. Det kan ge uppfattningen att museet tar emot före- mål för att genom försäljning tjäna pengar. Möjligen kan detta vara aktuellt när det gäller mycket gamla gåvor där det är omöjligt att få tag i givaren för att er- bjuda denne möjligheten att få tillbaka föremålet.

Kassation

Kassation borde främst vara aktuellt vid föremål som är så skadade att de inte längre har något som helst värde, vare sig museologiskt, estetiskt eller ekono- miskt⁵⁶. Åke Kromnow anser i sin enmansutredning att kassation kan vara aktuellt för en större föremålsgrupp än så och menar att föremål som bedöms som värdelöst kan kasseras. Med värdelösa föremål menar Kromnow förutom föremål som är skadade bortom räddning också föremål som saknar rimlig do- kumentation eller av annan anledning anses oanvändbart för ”musealt syfte”.⁵⁷

Ett föremål som gallras ut för att det saknar dokumentation kan vara myck- et välbevarat och därigenom ha ett värde som föremål även om det saknar musealt värde. Det verkar då synd att förstöra föremålet istället för att försöka hitta en annan användning för det även om det i förlängningen leder till före- målets förstörelse.

54 ICOMs etiska yrkesregler, paragraf 4.3.

55 Simpson, 1991, s. 9.

56 Simpson 1991, s. 11; Deaccessioning in Small Museums, s. 4.

57 Föremålssamlingarnas tillväxt s.75.

Alternativ till gallring

Gallring är det enda permanenta sättet att avlägsna föremål från museets sam- lingar. Det finns emellertid andra sätt att tillfälligt lösa problemet. Många museer är av olika anledningar emot att göra sig av med föremål, men har inte förmåga att upprätthålla de samlingar de har idag. Därför måste något göras och om man inte vill avföra föremålen måste alternativ hittas – om än temporä- ra.

Deponering

Att museer deponerar eller lånar ut föremål en längre tid är vanligt. Föremål lånas ofta ut under en längre tid dels till andra museer och hembygdsgårdar men också till offentliga och privata företag. Föremålen tillhör fortfarande mu- seet och det är deras ansvar att se till att föremålen sköts även när de är utlånade. Museet bör därför ställa höga krav på vilka förutsättningar som bör finnas på platsen för deponeringen. Är det inte ett museum som ska låna före- målen bör ett dokument medfölja föremålen som talar om hur de ska behandlas och vilka förutsättningar som krävs för att de ska må bra.

Fjärrmagasin

De föremål som inte används på något sätt på museet och som man bedömer inte heller kommer komma till användning inom en överskådlig framtid skulle kunna förvaras på ett mindre kostnadskrävande sätt. Detta skulle vara i mer av- lägsna lokaler med låg hyra och där de skulle kunna förvaras mer tätpackade än i ett vanligt magasin. Detta skulle vara möjligt eftersom de inte behöver vara lätta att komma åt för forskning eller utställning.⁵⁸ Man måste dock ställa lika höga krav på bevaringsförhållandena i dessa lokaler som i vanliga magasin och kontinuerliga kontroller av luft, temperatur och fuktighet måste kunna ske.⁵⁹

58 Föremålssamlingarnas tillväxt s. 79.

59 Föremålssamlingarnas tillväxt s. 79.

Även om föremålen ska kunna ”stuvas” på ett annat sätt än vad som går i van- liga magasin där föremålen ska vara lättåtkomliga måste man kunna ha kontroll över föremålen för att se så de inte förstörs av skadedjur eller andra angrepp.

Rekvisitasamling

Förslag har lagts på att man genom en rekvisitasamling skulle kunna minska slitaget på ofta utställda föremål.⁶⁰ Frågan är om man verkligen vill ställa ut de föremål som man beslutat kan ”offras” till att bli slitna istället för de antagligen

”bättre” föremål som man istället ska bevara och bespara slitage. Det har också påpekats att en meningsfull rekvisitasamling brukar kräva lika mycket resurser som en vanlig samling.⁶¹

Pedagogiskt material

Istället för att göra sig av med föremålen kan dessa användas i museets peda- gogiska verksamhet. Det är inte en egentlig form av gallring då föremålen fortfarande finns kvar i museets ägo men genom att de används i den pedago- giska verksamheten kommer föremålen att förstöras fortare än de skulle göra om de förvarades på riktigt sätt i ett magasin. Detta innebär att man måste vara lika noga när man väljer att lämna föremål till den pedagogiska verksamheten som när man väljer föremål som ska gallras ut eftersom föremålen i stort sätt är dömda att bli förstörda inom en snar framtid.

60 Föremålssamlingarnas tillväxt s. 38.

61 Föremålssamlingarnas tillväxt s. 38.

Sammanfattning av enkätundersökning

För att få en uppfattning om hur museer i Sverige idag ser på gallring genom- förde jag en enkätundersökning bland Sveriges läns- och regionmuseer.⁶² Jag skickade enkäten till föremålsanvarige eller motsvarande vid följande museeer:

Blekinge läns museum Bohusläns museum Dalarnas museum

Jämtlands läns museum / Jamtli Jönköpings läns museum Kalmar läns museum Kulturen i Lund Länsmuseet Gävleborg Länsmuseet Halmstad Länsmuseet på Gotland Länsmuseet Varberg Länsmuseet Västernorrland Norrbottens museum Regionmuseet i Skåne

Regionmuseum Västra Götaland / Vänerborgs museum Smålands museum

Stockholms läns museum Sörmlands museum

62 Enkäten finns i sin helhet i bilaga 1.

Upplandsmuseet Värmlands museum Västerbottens museum Västergötlands museum Västmanlands läns museum Örebro läns museum

Östergötlands länsmuseum

Samtliga museer utom Länsmuseet Halmstad, Regionmuseet i Skåne, Upp- landsmuseet och Värmlands museum svarade på enkäten. Det innebär att 21 av 25 tillfrågade museer har svarat, med andra ord 84 procent. Det anser jag vara en hög svarsandel och ger ett gott arbetsmaterial. Då enkäten bestod av frågor utan svarsalternativ kommer jag inte presentera resultatet i statistisk form vil- ket även kan bli missvisande när det rör sig om ett så pass begränsat material.

Stockholms läns museum har inte några egna samlingar är frågan om gall- ring inte aktuell för dem, varför de inte kommer att räknas med i analysen av enkätundersökningen.⁶³ Det totala underlaget för analysen består alltså av 20 enkätsvar från lika många museer.

Något som har framkommit mycket tydligt av undersökningen är att ordet gallring uppfattas mycket olika och måste definieras. Jag definierade inte ordet gallring närmare och fick därför svar som är tvetydiga. Endast åtta av museerna svarar att det har gallrat. Det är emellertid tolv stycken som säger sig ha avfört föremål för att de har blivit förstörda. Det är uppenbart att dessa inte anser att avförandet av skadade föremål är en form av gallring. Det är troligt att fler av de museer som säger att de inte har gallrat har avfört föremål som har varit skadade men inte har nämnt det i sitt svar. Många museer anser att en gallring innebär en systematisk genomgång av samlingen och inte avförandet av ensta- ka föremål.

Drygt hälften av de tillfrågade museerna är skeptiska till gallring. De främsta anledningarna till att man inte vill gallra är att museet genom att ta emot eller köpa ett föremål förbinder sig att vårda och bevara det så länge som det är möjligt. Att allmänheten har förtroende för museer är mycket viktigt och det finns en rädsla för att detta förtroende ska skadas om museerna gallrar och

63 Rosander, Lennart, 2003. E-post till författaren.

gör sig av med föremål. Det finns också en känsla av att vi idag inte ska göra våld på de värderingar som har resulterat i att föremål har samlats in.

Gemensamt för samtliga museer, både de som är för och de som är emot gallring, är viljan att bevara föremålen. De museer som är för gallring ser det inte som ett ändamål eller en återkommande uppgift i museets verksamhet utan som något som ibland är nödvändigt. Vissa museer anser det vara nödvändigt att gallra idag medan andra ser det som något oundvikligt i framtiden.

Som jag nämnt tidigare är det tolv av läns- och regionmuseerna som har gallrat i sina befintliga samlingar och av dessa har endast tre gallrat av någon anledning än att föremålens dåliga skick har krävt det.

Länsmuseet i Varberg har vidarebefordrat föremål till andra museer och institutioner men inte avfört föremål på något att vis.⁶⁴

Bohusläns museum har gallrat av flera anledningar. En anledning är att fö- remålen har varit i så dåligt skick att de inte längre ger någon information. Man har också gallrat i samband med omkatalogisering och omdisposition då före- målet bedöms i relation till hela samlingen och jämförs med museets insamlingspolicy. Föremål kan då till exempel ta för mycket utrymme i jämfö- relse med den kunskap de ger, föremålet kan exempelvis ha knappa proviensuppgifte. Bohusläns museum har också avfört föremål i samband med nyförvärv. Då har nyförvärvet fått ersätta det tidigare föremålet tack vare att det är ett bättre exempel på vad de vill berätta om genom föremålet. Det kan till exempel ha en väl dokumenterad tillverkning, användning eller fullständi- gare proveniensuppgifter.⁶⁵

Även Örebro läns museum har gallrat av flera anledningar. De har till ex- empel tagit över andra museer vilka har skötts av lekmän som har samlat föremål i stort sätt helt urskillningslöst. Ett museum som har övergått i Örebro läns museum är Tekniska Museet i vars samlingar det fanns 15 motstånd av samma sort utan bra kontext. Efter länsmuseets gallring behöll man endast två motstånd, vilka hade den mest kompletta kontexten. Landstingsmuseets sam- lingar, vilka också har tagits över av Örebro läns museum, består av i princip allt som landstinget har slängt vilket har samlats av två sjuksköterskor. Det gallras hårt i denna samling och länsmuseet fokuserar på ett mindre antal verk- samheter och föremål med god kontext.⁶⁶ Det skulle kunna räknas som urval vid insamling eftersom föremålen inte är registrerade(?) vid Örebro läns muse-

64 Landahl, Kicki, 2003. E-post till författaren.

65 Segestam, Anna-Lena, 2003. E-post till författaren.

66 Lundqvist, Thomas, 2003. E-post till författaren.

um, eller i alla fall inte insamlade av museet. I och med att länsmuseet har ac- cepterat att överta samlingarna är de emellertid en del av länsmuseets egna samlingar. Dessutom anser jag att det är en gallring oavsett vilket museum som genomför gallringen då det handlar om registrerade museiföremål om än vid ett annat museum.

Länsmuseet på Gotland har inte gallrat i sina samlingar men deponerar däremot ut föremål som är överrepresenterade såsom möbler, tavlor, prydnads- föremål eller husgeråd till ”hel eller halvoffentliga lokaler”. De använder också föremål som de har överskott av i pedagogisk verksamhet eller låter den an- vändas på annat sätt i begränsad omfattning.⁶⁷ Detta är som jag nämnt tidigare inte någon regelrätt gallring eftersom föremålen fortfarande ägs av museet och finns registrerade där. Men genom att man tillåter att föremålen används, slits de fortare och förstörs också fortare än om de vårdas av museet. Man måste alltså vara medveten om att de föremål man använder aktivt inte kommer att kunna bevaras för framtiden utan blir förstörda.

Det är mycket få museer som har en policy om gallring. Örebro läns muse- um har en mycket välarbetad insamlingspolicy där också gallring tas upp grundligt.⁶⁸ Museerna i Västra Götaland har en gemensam regional insamlings- policy där gallring tas upp.⁶⁹Västerbottens museum har lagt fram förslag på regler och rutiner för avförande av föremål ur föremålssamlingarna som styrel- sen i skrivandets stund inte har tagit ställning till.⁷⁰ Ytterligare tre museer har planer på en gallringspolicy eller på att ta upp gallring i insamlingspolicyn.⁷¹

67 Zerpe, Birgitta, 2003. E-post till författaren.

68 Wistrand, 1999.

69 Fredriksen, Christine & Peter Johansson. 2001, s. 13f.

70 Regler för avförande ur Västerbottens museum och Svenska skidmuseets samlingar, 2003; Rutiner för avförande ur Västerbottens museum och Svenska skidmuseets samlingar, 2003.

71 Det är en bearbetning av allt svarsmaterial från enkätundersökningen som ligger till grund för denna sammanfattning. Jag har därför valt att redogöra för detta material i litteraturförteckningar, trots att jag inte ger direkta hänvisningar till samtliga individuella svar i texten.

Avslutande diskussion

Gallring är inte en lätt fråga och det är svårt att avföra argumenten både för och emot gallring. Det är emellertid ett faktum att museer runt om i landet har svårt att bevara de föremål som de har i sina samlingar. Något måste göras och gall- ring är en möjlig lösning. Det krävs väldigt mycket tid och arbete för att genomföra en gallring på bästa sätt. Det finns emellertid möjligheter att passa på när vissa delar av arbetet ändå måste göras som vid en magasinsflytt, omka- talogisering eller liknande. Det kommer fortfarande att krävas mycket extra arbete men möjligen inte mer vad som kan anses värt att lägga ner för att få mer enhetliga samlingar som bara innehåller föremål av relevans.

Vi kan inte veta vad morgondagens människor kommer att vara intressera- de av för kulturhistoriska föremål. Vi måste därför utgå ifrån dagens värderingar och skapa de samlingar som är av relevans för oss. Att vi inte vet vad morgondagen söker för föremål och vilken information som kan komma att anses viktig, är ett problem som museet ständigt brottas med. Det är inte ett större problem vid gallring än vid urval vid insamling. Det är inte mer troligt att människor i framtiden kommer vara intresserade av de föremål som vi tar ur samlingarna, än att de kommer vara intresserade av föremål som vi väljer att inte samla in.

Jag ser det som ett större problem att vi utifrån dagens värderingar genom en gallring på sätt och vis ogiltigförklarar våra företrädares val. De föremål som de valde att bevara för framtiden vill vi sortera ut. Vi förändrar dock sam- lingarna hela tiden och gör om val som våra företrädare gjort genom att införliva föremål som de tyckte var oviktiga i samlingarna. Det är dock mer uppenbart hur vi förändrar samlingarna genom gallring.

Som jag nämnt tidigare är gallring delvis en ideologisk fråga som berör synen på föremål. Hur många föremål behöver vi bevara och vilka är värda att bevara? Kan man säga att två föremål är dubbletter och identiska? Åter kan sä- kerhetsnålen utgöra ett bra ett exempel. Man kan i museet ha fyra stycken säkerhetsnålar som utseendemässigt är identiskt lika men som har väldigt olika kontext. En har använts för att hålla ihop tygblöjor, en har använts som

smycke, en som sytillbehör och en för att symbolisera säkert sex. Säkerhetsnå- larna ser exakt likadana ut och det kan tyckas onödigt att spara samtliga exemplar. Behöver man verkligen spara samtliga nålar eller kan en av säker- hetsnålarna representera samtliga användningsområden? Nu utgör inte just säkerhetsnålar något större utrymmesproblem, men kan användas för att illu- strera frågan om symbolik och representativitet.

Det kan behöva läggas ett genusperspektiv på gallring. När man talar om föremål som kan gallras ut är det många gånger föremål som räknas som ty- piskt kvinnliga och som har med vad som räknas som kvinnliga sysselsättning att göra. Till exempel har klappträn blivit ett typexempel på att det finns onö- diga och oväsentligt många dubbletter i Nordiska museets samlingar.⁷² Detta trots att man brukar säga att det är manliga föremål som dominerar museernas föremålssamlingar. Har museerna fler likadana exemplar av ”kvinnliga” före- mål eller är det för att vi upplever de kvinnliga föremålen som likadana medan de manliga upplevs mer unika. Detta är något som vi behöver ta reda på innan vi börjar gallra.

Vad är det för värde som avgör om ett föremål kan anses som värt att beva- ra eller möjligt att gallra ut? Är det ett ekonomiskt, vetenskapligt eller estetiskt värde vi utgår ifrån. Den första tanken är att det naturligtvis inte är ett ekono- miskt värde. Men om man återigen ser på de föremål som oftast anses som utgallringsbara är det sällan de mer ekonomiskt värdefulla föremålen. Kanske kan detta bero på att det inte är de ekonomiskt värdefulla föremålen som domi- nerar museernas föremålssamlingar, men det kan också bero på att vi som människor har svårare än vi tror att bortse ifrån ekonomiskt värde vid en värde- ring av föremål.

Det framkom vid min enkätundersökning att de flesta museer inte har nå- gon gallringspolicy. Många av museerna menade att eftersom de inte gallrar har de inte heller någon policy i frågan. En gallringspolicy behöver dock inte innebära att man är villig att gallra i sina samlingar. Tvärtom kan det vara ett sätt att fastslå att man på museet inte accepterar gallring och motivera varför man inte gör det. Detta gör det lätt för samtliga medarbetare att se vilken in- ställning som råder angående gallring.

En gallrings policy kan också vara bra om man anser att gallring är accep- tabelt av vissa anledningar men inte av andra. Ett museum kan tycka att det går bra att avföra föremål som har blivit skadade eller föremål som inte tillhör mu-

72 Holstein, Lars, 1998, ”Samla och gallra” s. 17.