Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Sjuksköterskestudenters uppfattning om interprofessionellt lärande
Författare Handledare
Julia Cohen Iris Hübinette
Tobias Jakobsson
Examinator Cecilia Arving
Examensarbete i Vårdvetenskap15 hp
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
SAMMANFATTNING
Syfte: Utvärdera sjuksköterskestudenters uppfattning av interprofessionellt seminarium som utbildningsmoment. Metod: Deskriptiv studie med kvalitativ ansats med enkäter och en fokusgruppintervju. 43 enkäter och en fokusgruppintervju med sjuksköterskestudenter som deltog i det interprofessionella seminariet analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Huvudresultat: Utifrån analysen framkom fem kategorier som belyser hur sjuksköterskestudenterna uppfattade det interprofessionella seminariet. Ur innehållsanalysen framkom att sjuksköterskestudenterna hade kvarstående frågor efter seminariet och att det fanns otydligheter kring seminariets genomförande. Det framkom även att seminariet gav insikt i betydelsen av samarbete, förståelse för sjukgymnasternas
profession samt att studenterna upplevde interprofessionell utbildning som ett bra
utbildningsmoment. Slutsats: Att genomföra ett interprofessionellt seminarium tillsammans med sjukgymnaster var ett bra initiativ av ansvariga på sjuksköterskeprogrammet. Det är dock viktigt att förberedelserna, informationen och uppgifterna är väl förberedda och att det finns en bra uppföljning, detta för att den interprofessionella utbildningen ska bli så bra som möjlig.
ABSTRACT
Aim: To evaluate nurse student’s apprehension of an interprofessional seminar as part of training. Method: A descriptive, qualitative study built on the analysis of 43 questionnaires and one group interview with nurse student’s who participated in the seminar. For the analysis of the collected material we used the method of analysis of contents as described by Graneheim and Lundman. Primary results: The analysis highlights five different categories which show the nurse student’s apprehension of the seminar. From the analysis of contents it was established that questions remained unanswered after the seminar and that there
remained some uncertainty as for the carrying through of the seminar. It was however also established that the seminar helped the students to gain insight about the profession of physiotherapists and the importance of cooperation. All in all, the students apprehended interprofessional education as a valid part of training. Conclusion: An interprofessional seminar together with physiotherapists was a great initiative taken by the responsible for the nursing course. It is important, however, that the information and the tasks are well prepared, and that there is valid follow-up to any interprofessional seminar, in order to make it as successful as possible.
Keywords
Interprofessional learning, nurse, nursing, university education.
Innehållsförteckning
Introduktion ... 5
Problemformulering ... 9
Syfte ... 9
Frågeställning ... 9
Metod ... 10
Design ... 10
Urval... 10
Datainsamlingsmetod ... 11
Tillvägagångssätt ... 11
Bearbetning och analys ... 12
Etiska överväganden ... 13
Resultat ... 14
Kvarstående frågor... 14
Betydelsen av samarbete ... 15
Förståelse för sjukgymnasternas profession ... 15
Otydlighet kring seminariets genomförande ... 16
Bra utbildningsmoment ... 17
Diskussion ... 18
Resultatdiskussion ... 18
Metoddiskussion ... 20
Slutsats ... 22
Bilaga 1 Information inför interprofessioenllt seminarium ... 25
Bilaga 2 Patientfall ... 27
Bilaga 3 Enkät ... 28
Bilaga 4 Informationsbrev ... 29
Bilaga 5 Intervjuguide ... 30
INTRODUKTION
Som sjuksköterska samarbetar man med en mängd olika yrkeskategorier, bland annat undersköterskor, sjukvårdsbiträden, läkare, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Det ligger stora utmaningar i samarbetsformerna kring patienten när flera professioner är inblandande.
Interprofessionellt samarbete beskrivs som när olika professioner arbetar tillsammans mot gemensamma mål och kännetecknas av att man eftersträvar en helhetssyn på patienten där de olika professionerna påverkar varandra och förstärker varandras åtgärder. Grunden för ett bra samarbete läggs redan på grundutbildningsnivå där ökad förståelse för samarbete professioner emellan kan skapas och eller utvecklas (Jahren Kristoffersen, Nortvedt & Skaug, 2006).
I slutet av 1980-talet startade Centre for the Advancement of Interprofessional Education (CAIPE) i London. Initiativtagare var läkaren John Horder, som i sitt arbete såg behovet av interprofessionell utbildning (IPU) för sjukvårdspersonal. Detta med syfte att förbättra folkhälsan samt helhetssynen på de enskilda patienternas omvårdnadsbehov. Även att kunna ge patienterna information från flera yrkesprofessioner såg Horder som viktigt (Centre for the Advancement of Interprofessional Education [CAIPE], 2010).
Det internationella begreppet Interprofessional education (IPE) arbetades fram av CAIPE och definieras som "Interprofessional Education occurs when two or more professions learn with, from and about each other to improve collaboration and the quality of care" (CAIPE, 2010).
Interprofessionell utbildning, eller tvärprofessionell utbildning som ibland förekommer som begrepp i Sverige, är en internationell företeelse som är vanligast i Kanada, USA och England men förekommer även i, Australien, Japan och Skandinavien. Karolinska Institutet och Linköpings Universitet är exempel på lärosäten i Sverige där interprofessionell lärande främjas redan under grundutbildningen till sjuksköterska (Karolinska Institutet, 2010;
Linköpings universitet, 2009).
Parsell och Bligh (1998) beskriver interprofessionell utbildning som en utbildningsprocess där studenter och yrkesutövande från olika professioner förses med strukturerade
utbildningsmoment för att gemensamt lära sig.
Målet med IPE är att höja kvalitén inom vården genom att tillföra användbar kunskap, skickligheter och förhållningssätt för professioner som ska samarbeta med varandra. Det är
dock viktigt att särskilja konceptet från multiprofessionell utbildning, där studenter ej har ett gemensamt mål, utan lärandet sker parallellt istället för interaktivt. Att studenter från olika utbildningsprogram gör sin verksamhetsförlagda utbildning (VFU) på samma avdelning utan gemensamma mål utgör således inte automatiskt en interprofessionell aktivitet (Ponzer et al., 2009).
Sammanfattningsvis kan IPU beskrivas som ett utbildningsmoment med flera professioner kring en gemensam problemformulering där man tillsammans försöker komma fram till en lösning och att man under utbildningens gång lär av och om varandras specialområden.
(CAIPE, 2010; Parsell & Bligh, 1998; Anderson & Lennox, 2009; Linköpings universitet, 2009).
En rapport från Världshälsoorganisationen (WHO, 2006) förordar att under utbildningstiden bör studenter från olika vårdprofessioner ha gemensam undervisning för att på så sätt förvärva kunskaper i teamkompetens och därigenom förbättra hälso- och sjukvården. WHO (2009) har även tagit fram ett handlingsprogram för patientsäkerhet där står det att läsa om betydelsen av att kunna jobba i effektiva vårdteam.
Anderson och Lennox (2009) påpekar att syftet med att ha interprofessionell utbildning är att underlätta det dagliga arbetslivet varför det är viktigt att göra utbildningssituationer som är så snarlika verkligheten som möjligt. De påpekar att patienter och anhöriga måste finnas med i bilden så att komplexiteten ska bli så stor som möjlig. De kom fram till att de olika
professionerna blev bredare i sin yrkesroll och att de fått en större insikt i komplexiteten i omvårdnaden av patienter genom interprofessionell utbildning.
Parsell och Bligh (1998) menar att arbeta interprofessionellt gör att varje profession
anstränger sig extra mycket för att visa sina kunskaper inom sin profession vilket leder till att studenterna på ett större plan får ut mer av utbildningen. Förutom att förståelsen för varandras professioner utvecklas och att teamarbetet stärkts som tidigare skrivits så leder alltså IPU även till att kunskaper inom studenternas egen profession blir större.
Parsell och Bligh (1998) tar upp tre mål med det interprofessionella lärandet som beskrivs enligt följande; att öka förståelsen för andra professioners roller och ansvar, att hjälpa till att utveckla ett effektivt teamarbete och att öka specifika kunskaper om aktuellt ämne.
Författarna menar även att gemensamt lärande över professionsgränser är ett effektivt sätt att
bryta gamla invanda mönster och förutfattade meningar professioner emellan. Det är viktigt att uppföljningen av det interprofessionella lärandet är bra. Att stärka kunskaperna med praktiska övningar gör att den nyinhämtade kunskapen sätter sig mycket bättre.
Undersökningar från de universitet som regelbundet bedriver IPU visar mycket goda resultat på effekten av att läsa kurser och/eller utbildningar gemensamt. Vid ett universitet i
Australien där man i över 20 år bedrivit IPU har Lê et al. (2008) frågat deltagarna vad de fått ut av den interprofessionella utbildningen. Deltagarna, som bestod av sjuksköterskor, läkare och farmaceuter, uttryckte att de från utbildningen fick en större förståelse för de andra professionerna och vad de kunde bidra med runt vården av patienten. Forskning från Storbritannien visar på samma sak; IPU ökar förståelsen, ökar personernas specifika kunskaper och utvecklar ett effektivare samarbete (Parsell & Bligh, 1998). Detta visar att John Horders syfte med att ha IPU uppfylls genom denna utbildningsform.
Taanila et al. (2006) skriver att det är viktigt med samarbete mellan professioner som i framtiden ska arbeta tillsammans i ett tidigt skede i utbildningen. Detta för att kunna förändra arbetssätt och teoretiska vanemönster. De menar att vi står inför en alltmer ökande
befolkning, och då i synnerhet äldre individer med mer komplexa sjukdomstillstånd. Detta kommer att innebära ett ökat behov av att flera professioner inom vården arbetar tillsammans för att kunna ge god vård till patienten. Interprofessionell utbildning är ett mycket bra sätt att framkalla förmågor som underlättar samarbete i det praktiska arbetet samt ger en större förståelse och ökad kunskap inför andra professioner. Sjuksköterskorna från studien upplevde även att de i situationer när de själva hade ansvar för en patient kunde dra fördel av att de hade erfarenhet av interprofessionellt samarbete.
Westberg et al. (2006) har gjort en studie där resultatet visar att farmaceutstudenternas förståelse för andra vårdprofessioners roll ökade efter att de arbetat i team tillsammans med dessa. Även medvetenheten om deras egen förmåga att jobba som medlemmar i det
professionella vårdteamet ökade. Samtliga studenter tyckte om att samarbeta och värderade det högt ur ett utbildningsperspektiv.
Nadolski et al. (2006) undersöker hur väl sjuksköterskestudenter och läkarstudenter samverkar efter tre års studier. Det framkommer i studien att samarbete inom samma profession fungerar tillfredsställande. Däremot när det gäller samarbete över
professionsgränserna fungerar detta sämre på grund av för lite förståelse för varandras kunnande. Sammanfattningsvis har författarna kommit fram till att mer interprofessionell utbildning i ett tidigt stadium skulle underlätta samarbetet mellan professionerna och med det även vården för patienten.
Ponzer, Faresjö och Mogensen (2009) skriver om de krav som ställs på vårdpersonalen för att kunna tillgodose de behov som patienten har. Patienternas alltmer mångfasetterade
vårdbehov innebär att vårdpersonal måste känna till varandras kompetensområden och arbeta utifrån ett teamperspektiv. En övervägande del av patienterna träffar mer än en
yrkesprofession under sin vårdkontakt. Att redan på grundutbildningsnivå samverka professioner emellan är ett sätt att nå målet mot ökat lagarbete. Av tradition har olika
professioner inom vården, till exempel läkare, sjuksköterskor och sjukgymnaster utbildats var för sig och det första samarbetet uppstår först i arbetslivet då erlagd examen finns. Det
samarbete som uppstår förmodas fungera av sig själv utan tidigare träning i interprofessionella utbildningsmoment.
I utbildningsplanen för sjuksköterskeprogrammet, 180 högskolepoäng (Uppsala Universitet, 2009) kan man läsa att studenten skall ”visa förmåga till lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper” för att erhålla examen som sjuksköterska (Högskoleförordning, 1993:100).
Detta innebär att studenten under utbildningens gång bör få möjlighet att träna i lagarbete och samverkan med andra professioner.
Inom programmet för sjuksköterskeutbildning vid Uppsala Universitet ingår ett
tvärprofessionellt utbildningsmoment i kursen ” Omvårdnad och medicinsk vetenskap inom kirurgisk vård och akutsjukvård”, 22,5 högskolepoäng, detta moment inkluderar
sjuksköterskestudenter i termin 5 samt sjukgymnaststudenter i termin 4 som läser kursen
”Sjukgymnastik inkl verksamhetsförlagd utbildning i sluten somatisk vård”, 13,5 högskolepoäng. De sjuksköterskestudenter som hade sin VFU förlagd till Klinisk
Utbildningsavdelning (KUA) vid Enköpingslasarett behövde ej delta vid detta seminarium.
Vid ett 90 minuter långt, schemalagt (3 nov 2009) och obligatoriskt seminarium delades studenterna in i tvärgrupper, om 2-3 sjukgymnaststudenter och 3-4 sjuksköterskestudenter.
Syftet med seminariet var att studenterna skulle öka vetskapen om varandras kunskaps- och
ansvars områden samt få insikt i vikten av informationsbyte och samordningen professionerna emellan (bilaga 1).
Seminariet handlade om ett patientfall som studenterna även tidigare hade arbetat med.
Patientfallet utgår ifrån en äldre man som genom olycka ådragit sig frakturer på bäcken, revben och kotkompressioner. Patienten har sedan tidigare kronisk obstruktiv lungsjukdom och har nu även problem med syresättningen och är smärtpåverkad (bilaga 2). Seminariet började med att studenterna professionsvis redovisade patientens omvårdnadsproblem, mål och föreslagna åtgärder. Därefter skulle studenterna samarbeta utifrån ett antal
frågeställningar; professionernas ansvarsområden, bedömningar och åtgärder gällande patienten samt samarbete kring patienten. Seminariet avslutades med att studenterna enskilt fick fylla i en utvärderingsenkät om seminariet.
Problemformulering
Det interprofessionella seminariet är ett nytt utbildningsmoment sedan 1,5 år tillbaka, då sjuksköterskeprogrammet vid Uppsala Universitet fick ett förnyat programupplägg hösten 2006. Det är därför intressant att undersöka sjuksköterskestudenternas uppfattning om detta.
Syfte
Utvärdera sjuksköterskestudenters uppfattning av interprofessionellt seminarium som utbildningsmoment.
Frågeställning
Hur uppfattade sjuksköterskestudenterna det interprofessionella seminariet?
Hur påverkades sjuksköterskestudenternas förståelse för sjukgymnasternas profession?
METOD
Design
Deskriptiv studie med kvalitativ ansats med enkäter och en fokusgruppintervju.
Urval
De enkäter (bilaga 3) som lärarna delade ut till sjuksköterskestudenter i samband med det interprofessionella seminariet var 58 stycken, av dessa lämnades 43 stycken in, således var bortfallet 15 stycken.
Urvalskriterierna för de sjuksköterskestudenter som intervjuades var att de deltagit i det interprofessionella seminariet hösten 2009.
Sjuksköterskestudenterna rekryterades genom att ett informationsbrev skickades via
läroplattformen Pingpong till samtliga kursdeltagare (bilaga 4). I informationsbrevet fanns en kort sammanfattning av studien och dess syfte samt att vi önskar kontakt med deltagare för intervju. Det första informationsbrevet gav inget resultat så ytterligare ett skickades ut. Denna gång anmälde sig två studenter. Författarna beslutade då att muntligt tillfråga fyra studenter genom bekvämt urval, samtliga tackade ja. De tillfrågade var studiekamrater som vi ansåg hade förmågan att uttrycka sig verbalt.
Eftersom det var svårt att få deltagare till studien resulterade det i att undersökningsgruppen bestod av tre män och tre kvinnor i åldersspannet 23 till 37 år. Erfarenheterna av vårdarbete varierade från att inte arbetat alls inom vården till att ha nio års erfarenhet av arbete som undersköterska. Könsfördelningen i undersökningsgruppen motsvarar inte sammansättningen av studenter vid sjuksköterskeprogrammet då 50 % av undersökningsgruppen bestod av män, motsvarande siffra är cirka 15 % män på sjuksköterskeprogrammet (Uppsala Universitet, 2009). Däremot ålderspannet anser författarna motsvarar sjuksköterskestudenterna som helhet.
Datainsamlingsmetod
Enkäten utarbetades av seminarieansvarig lärare och bestod av följande frågor: ”Skriv ner en sak som du lärt dig idag, skriv ner en sak som fortfarande är oklar?”, ”Vad var bra med seminariet?”, ”Hur skulle man kunna förändra det till det bättre?” och ”Är du sjukgymnast- eller sjuksköterskestudent?”. Dessa fem frågor syftade till att utvärdera det interprofessionella seminariet.
För att få in mer utförliga och beskrivande svar på vad sjuksköterskestudenterna ansåg om seminariet genomfördes en fokusgruppintervju. Fokusgrupp är vald utifrån att författarna vill komma åt synergieffekten av olika studenters svar på frågor och antalet är valt utifrån att det är ett lämpligt antal för att alla ska få komma till tals.
Intervjuguiden (bilaga 5), som har sin grund i sammanställningen av enkätfrågorna,
utformades med fyra öppna frågeställningar samt en inledande fråga om intervjudeltagarnas ålder och tidigare vårderfarenhet. Under varje frågeställning skrevs stödord/stödfrågor som hjälp för intervjuaren att komma vidare ifall studenterna tystnade eller ej förstod frågan.
Frågeställningarna hade en logisk följd där intervjun tog sin början med frågor kring informationen inför det interprofessionella seminariet och avslutades med frågor om seminariets betydelse inför framtiden.
Huvudfrågeställningarna var: ”Hur upplevde du den information som gavs på Pingpong inför seminariet?”, ”Hur funderar du kring det patientfall som togs upp på seminariet?”, Hur tyckte du att det var att ha seminarium med sjukgymnaststudenter från andra program?” och ”Vad gav detta seminarium dig för din framtida roll som sjuksköterska?”
Tillvägagångssätt
De enkäter som delades ut i samband med det interprofessionella seminariet besvarades av studenterna i direkt anslutning till avslutat seminarium. Studenterna ombads att därefter lägga ifylld enkät, i för ändamålet avsedd låda, utanför sjuksköterskeprogrammets expedition. De enkäter som fylldes i, 43 stycken, har författarna fått tillgång till av kursansvarig lärare.
En övningsintervju genomfördes med en kurskamrat innan den riktiga intervjun
genomfördes. Detta gjordes dels för att undersöka om intervjuguiden fungerade samt som en övning för författarna.
Fokusgruppintervjun genomfördes i ett grupprum på BMC, Uppsala universitets lokaler, torsdagen den 4 mars 2010. Intervjun spelades in på bandspelare och tog cirka en timme.
Innan intervjun genomfördes gick författarna igenom hur intervjun rent praktiskt skulle gå till samt vilka huvudfrågor som skulle komma att ställas. Även studiens syfte och
frågeställningar omtalades.
Bearbetning och analys
Samtliga svar på enkätfrågorna har sammanställts i ett dokument. Den sista frågan i enkäten,
”Är du sjukgymnast- eller sjuksköterskestudent?”, utgår i sammanställningen eftersom vi endast har analyserat sjuksköterskestudenternas enkäter. Intervjuerna skrevs ut ord för ord det vill säga transkriberades.
Efter noggrann genomläsning bearbetades datan enligt Graneheim & Lundmans (2004) modell, tabell 1, för innehållsanalys för att hitta huvuddragen i vad som sagts. Detta innebär att efter noggrann genomläsning av materialet tas meningsbärande enheter ut, dessa
kondenseras för att därefter kodas och grupperas för att återspegla de centrala budskapen.
Slutligen formuleras kategorier med essensen från datan.
Tabell 1. Exempel på analysprocessen med meningsbärande enheter, kondenserade enheter, kod och kategori.
Meningsbärande enheter
Kondenserade enheter
Kod Kategori
”Insikt i varandras ansvar och arbetsområden”, ” -hur sjg arbetar, utvärderar och tänker. Vad som är viktigt för dom”, ” att lära sig mer om vad varandras yrke, samt att man fick veta mer om hur mycket kunskaper vi har om varandras yrke. Att man fick se vad sjg hade fokus på”, ”jaa, jag lärde mig lite av dom, jag fick en tydligare bild av vad dom gör…
Sjuksköterskestudenterna lärde sig hur sjukgymnasternas arbetar, tänker och vad de fokuserar på.
Sjuksköterskestudenterna fick kunskap om sjukgymnasternas arbetsuppgifter
Seminariet gav sjuksköterskestudenterna förståelse för sjukgymnasternas profession.
Etiska överväganden
De enkätsvar som finns är anonyma. Deltagandet i intervjun är frivilligt och i
informationsbrevet framgår det att deras svar kommer att behandlas konfidentiellt. Varken enkätfrågorna eller intervjufrågorna innehåller personligt känsliga frågor. Etiska hinder föreligger således inte (Codex, 2010).
RESULTAT
Utifrån Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys framkom fem kategorier som belyser hur sjuksköterskestudenterna uppfattade det interprofessionella seminariet. Ur innehållsanalysen framkom att sjuksköterskestudenterna hade kvarstående frågor efter seminariet och att det fanns otydligheter kring seminariets genomförande. Det framkom även att seminariet gav insikt i betydelsen av samarbete, förståelse för sjukgymnasternas
profession samt att studenterna upplevde interprofessionell utbildning som ett bra utbildningsmoment.
Kvarstående frågor
Sjuksköterskestudenterna uppfattade att seminariet väckte frågor gällande samverkan med sjukgymnasterna i yrkeslivet, vilka ej besvarades.
Frågor som rör sjukgymnasternas dokumentation framkom från enkäterna, till exempel om sjukgymnasterna skriver journalanteckningar och var i journalsystemet man kan finna deras anteckningar.
”Var i cosmic man kan finna sjukgymnasternas anteckningar”
Andra funderingar som framkom handlade om samarbete och rapportering.
”När man ska ta sig tid för rapportering. Sjukgymnastrond?”
”hur ett bra samarbete ska gå till och ett enklare sätt”
Under intervjun fördjupades diskussionen än mer om hur ett framtida samarbete kommer att gå till och hur man kan få till en bra kommunikation professionerna emellan.
”hur man egentligen skulle kunna kombinera dessa två yrkesgrupper på ett bättre sätt än det som är nu”
Betydelsen av samarbete
Sjuksköterskestudenterna uppfattade att seminariet gav insikt i betydelsen av att samarbeta med sjukgymnasterna. Studenterna uppgav att i och med seminariet fick de upp ögonen för hur viktigt det är att samarbeta med olika yrkeskategorier och att alla bidrar med sina kunskaper för patientens vårdbehov.
”seminariet belyste verkligen hur viktigt det är med samarbete oss emellan”
”jag har lärt mig att det är otroligt viktigt med samarbetet mellan olika professioner. Ingen kan göra allt ensammen, utan om patienten ska få bästa möjliga vård är det viktigt att flera samarbetar”
”samarbete och kommunikation mellan olika yrkeskategorier är A och O”
”jättebra att få sammanföra sina erfarenheter/tankar få en helhetsbild – TEAM”
Förståelse för sjukgymnasternas profession
Sjuksköterskestudenterna uppfattade att seminariet gav mer kunskap om och förståelse för sjukgymnasternas profession.
Sjuksköterskestudenterna uppgav att de erhöll praktiska kunskaper i hur några av sjukgymnasternas arbetsmetoder går till.
”vad som ingår i andningsstatus, varför den görs”
”en sak jag lärt mig är olika åtgärder (mer exakta) som sjg gör, exempelvis vad
”höftprogram” innebär.”
Seminariet gav sjuksköterskestudenterna en bredare förståelse för sjukgymnasternas
profession. De uppgav att de fick bland annat insikt i hur deras arbete går till, vilket ansvar de har och vad de fokuserar på kring en patients vårdbehov.
”hur sjg arbetar, utvärderar och tänker. Vad som är viktigt för dom”
”vad sjukgymnasten har för ansvar och arbetsuppgifter”
Under intervjun blev det än mer tydligt att seminariet gav större förståelse och en tydligare bild av sjukgymnasternas profession.
”att få en närmare förståelse för hur sjg arbetar och hur deras syn på saker och på oss är”
”tydligare bild av vad dom gör”
”ta del av hur blivande arbetskollegor inom en annan profession arbetar och tänker kring vården av patienter”,
Otydlighet kring seminariets genomförande
Sjuksköterskestudenterna uppfattade en otydlighet kring seminariets genomförande.
Den information studenterna fick inför seminariet upplevde studenterna som bristfällig. De angav bland annat att vissa detaljer i patientfallen skiljde sig åt och att instruktionerna var svåra att förstå.
”det finns absolut ingen anledning… som jag ser… att patientfallet ska hålla på och skilja sig när man ska ha ett sådant här seminarium”
”ge bättre info inför seminariet så alla är inställda på vilket patientfall och hur det ska användas”
”tydligare instruktioner och syfte”
Under intervjun framkom det även att en del studenter saknade en uppföljning på seminariet och hade föredragit en större lärarnärvaro för att säkerställa att studenterna arbetade mot seminariet syfte.
”ja nu avsatte vi första halva tiden i stort sett på att bara reda ut vad vi skulle göra liksom”
”så varför inte samlas alla i storgrupp och sen får man sitta och sen kanske en uppsamling om det är några frågetecknen.”
”jag skulle kunna tänka mig att bara ha en lärare med som kan styra lite … eller styra in på rätt spår eller kanske ha någon slags slut diskussionen tillsammans med läraren… kanske skulle hjälpa också…”
Bra utbildningsmoment
Sjuksköterskestudenterna uppfattade att interprofessionellt seminarium är ett bra utbildningsmoment.
”tanken är ju jättegod”
”Roligt att träffa & samarbeta med studenter från andra utbildningar – mer av det!!”
Sjuksköterskestudenterna hade gärna haft interprofessionell utbildning med sjukgymnasterna vid fler tillfällen och även tidigare i utbildningen.
”borde vara mer integrerat redan i utbildningen (samarbete sjuksköterska - sjukgymnast) då man ändå ska arbeta i ett team tillsammans när vi är färdiga”
”fortsätta samarbeta, tidigare/fler tillfällen under utbildningen”
”mer samarbete mellan programmen under utbildningen”
Under intervjun belystes det än mer att sjuksköterskestudenterna efterfrågade
interprofessionell utbildning med fler professioner såsom läkare, sjukgymnaster, dietister och undersköterskor.
”och det måste det vara mycket mer av… både sjukgymnaster och läkare och som alla professioner... det är nånting som jag saknat mycket alltså inte bara seminarium även praktiska övning på KTC… det tycker jag är riktigt synd att de inte är mer för det vore så givande…”
DISKUSSION
I studien framkommer att sjuksköterskestudenterna uppfattade seminariet som ett bra och lärorikt utbildningsmoment. Sjuksköterskestudenterna erhöll en större förståelse för sjukgymnasternas profession och insikt i betydelsen av samarbete dem emellan. Dock
framkom att sjuksköterskestudenterna upplevde otydligheter kring seminariets genomförande samt att studenterna upplevde att det seminariet väckte frågor som inte besvarades.
Resultatdiskussion
I studiens resultat framkommer att sjuksköterskestudenterna har kvarstående frågor som inte besvarades under seminariet gång. Anledningen till detta kan vara seminariets knappa tid, då endast 90 minuter var avsatt för en helt ny grupp att hitta formen för samarbete samt att tillgången till lärare var begränsad. Möjligheten finns att några av de kvarstående frågorna, till exempel ”var i cosmic kan man finna sjukgymnasternas anteckningar”, hade kunnat lösas med mer tid och tillgång till lärare. Å andra sidan var några av de kvarstående frågorna, till exempel ”hur man egentligen skulle kunna kombinera dessa två yrkesgrupper på ett bättre sätt än det som är nu”, av sådan karaktär att inga enkla lösningar finns att tillgå vilket påvisar behovet av att få diskutera med andra professioner.
Även då vissa frågor inte kunde besvaras så visar studiens resultat att
sjuksköterskestudenterna uppfattade att seminariet gav insikt i betydelsen av att samarbete med sjukgymnasterna. Denna insikt anser vi är av betydelse för studenterna och för dess framtida yrkesroll som omvårdnadsansvarig för patienten, där många professioner bidrar till dess välbefinnande. Det är viktigt att samarbetet fungerar bra och att man kan dra nytta av varandras kunskaper och erfarenheter. Detta menar även Taanila et al. (2006) som poängterar den åldrande befolkningens mer komplexa sjukdomstillstånd, där det krävs att fler
professioner arbetar tillsammans för att ge god vård till patienten och som enligt Jahren Kristoffersen et al. (2006) är en av de stora utmaningarna i vården då flera professioner ska samverka kring en patient.
Resultatet visar att sjuksköterskestudenterna upplever att seminariet gav insikt i betydelsen av samarbete men att seminariet gav upphov till en efterfrågan på mer samarbete. Detta innebär att studenterna har ett uppdämt behov av att få träna på samverkan med andra professioner.
Som framkommer i resultatet anser studenterna att det interprofessionella seminariet var bra och efterfrågar mer samarbete med andra professioner under studietiden. Detta skulle enligt Parsell och Bligh (1998) leda till att studenterna dels utvecklar förståelse för varandras professioner och dels leda till att studenternas kunskaper inom den egna professionen ökar.
Enligt vår mening skulle detta innebära att mer inslag av interprofessionell utbildning skulle gynna alla parter som är delaktiga, och en så kallad ”win win situation” skulle uppstå. Med tanke på att detta seminarium, i dagsläget, är det enda tillfället under hela
sjuksköterskeprogrammet då sjuksköterskestudenter samarbetar med annan profession med gemensamt mål, så anser vi att interprofessionell utbildning bör vara mer intrigerat i
utbildningen. Vi tror precis som Taanila et al. (2006) att detta skulle leda till en förändring av arbetssätt och vanemönster. Även en större medvetenhet om betydelsen av att arbeta i team som Westberg et al. (2006) menar, skulle öka vid interprofessionell utbildning.
I resultatet framkommer även att studenterna vill ha praktiska övningstillfällen med andra professioner, detta är ett bra sätt att stärka och befästa ny kunskap samt att utveckla det teamarbete som annars kan antas fungera av sig självt i yrkeslivet utan tidigare träning
(Parsell & Bligh, 1998; Ponzer et al. 2009). Praktiska övningar ger även större möjligheter till att efterlikna mer verklighetstrogna situationer, vilket Andersson och Lennox (2009) påpekar är viktigt för att komplexiteten skall bli så stor som möjligt.
Flera studier (Nadolski et al., 2006; Taanila et al., 2006; Parsell & Bligh, 1998) visar att interprofessionell utbildning ger ökad förståelse för andra professioner och även i denna studie framkommer att sjuksköterskestudenterna erhöll en ökad förståelse för
sjukgymnasternas profession. Studenterna uppger att de har fått en tydligare bild av vad en sjukgymnast gör och hur de tänker kring vården av en patient. Som sjuksköterska har man stor nytta av att ha insyn i andra professionernas arbetsuppgifter, dels för att den som är bäst lämpad för en uppgift skall utföra den och dels för att effektivisera vården, i likhet med vad Ponzer et al. (2009) menar.
Från studiens resultat framkommer att sjuksköterskestudenterna uppfattade, trots de
otydligheter som fanns kring seminariets genomförande, att interprofessionell utbildning är ett viktigt moment som bör återkomma och utökas. Dock anser vi att den negativa del som framkom av både intervju och enkäter, att informationen och organisationen runt seminariet var bristande, gjorde att det positiva överskuggades. En anledning till studenternas negativa
upplevelse var att patientfallet som utgjorde basen för gruppuppgiften var något olika mellan studentgrupperna. Vi anser att det torde vara tämligen enkelt för ansvariga lärare att se till att patientfallen är lika för alla. En annan åsikt som framkom var att någon typ av uppföljning av seminariet saknades då en del frågor vart hängande i luften. Parsell och Bligh (1998) menar att uppföljningen av ett interprofessionellt lärande är viktigt. Om organisationen och
informationen från kursledningen hade varit bättre hade detta seminarium fått ett än mer positivt gensvar från studenterna än vad vi anser att det fått idag.
Det som framkommer i denna studie visar samma resultat som andra studier (Parsell & Bligh.
1998, Taanila et al. 2006, Westberg et al.2006, Anderson & Lennox. 2009) vad gäller interprofessionellt lärande som utbildningsmetod. Studenterna på sjuksköterskeprogrammet som deltog i det interprofessionella seminariet hösten 2009 är eniga om att interprofessionellt seminarium är en uppskattad och bra inlärningsmetod som ger förståelse för andra
professioner och ökar viljan att samarbeta.
Efter att ha genomfört denna studie har vi även kommit fram till att syftet med det interprofessionella seminariet uppnåddes. Syftet var att ”öka vetskapen om varandras kunskaps- och ansvarsområden” och ”att få insikt i vikten av informationsutbyte och
samordning professionerna emellan”(bilaga 1). Utbildningsmomentet kan således anses vara väl genomfört.
Metoddiskussion
De enkäter som vi använt oss av var från början inte menade att ingå i denna studie, vi ansåg ändå att dessa var bra och kunde ge en tillräckligt bra bild av vad sjuksköterskestudenterna tyckte om seminariet. Det vi kan sakna från enkäten är mer uttömmande svar. Många svar var korta och på vissa frågor var det blanka svar. Om enkäten från början skulle ingå i en studie hade man kunnat trycka mer på att ge uttömmande svar och kanske formulerat frågorna på annat vis. Vi tror även att gensvaret hade blivit bättre om studenterna redan från början visste att deras svar skulle ingå i en studie. Studenternas okunskap om att enkätsvaren skulle ingå i en studie påverkade troligtvis även antalet bortfall. 15 bortfall av 58 enkäter är en relativt hög siffra dock anser vi att det är mindre troligt att detta har påverkat huvuddragen i resultatet med anledning av att de svar som inkom var relativt samstämmiga.
Vi valde att göra en fokusgruppsintervju av den anledningen att vi hoppades på en
synergieffekt. De intervjuade studenterna skulle påminnas av varandra vilket skulle leda till en bättre diskussion om vad de tyckte om seminariet. Detta var vad vi upplevde att vi fick, men det finns även nackdelar med att ha en gruppintervju. Det kan vara svårt att i en grupp man inte känner sig säker i, hämmas och inte vill stå för en avvikande åsikt eller att man inte kommer till tals på grund av att det i gruppen finns personer som tar mer plats. Vi upplevde att vi hade en bra grupp och de deltagare som var med kom alla till tals. Vi hade dock inte direkt någon avvikande åsikt i gruppen utan gruppens svar var ganska lika i de olika frågorna.
Om detta beror på att de verkligen tyckte så eller om de kände sig hämmade i gruppen vet vi inte.
På grund av att det var svårt att rekrytera deltagare till intervjun valde vi att direkt tillfråga personer vilket resulterade i att det blev lika många män som kvinnor i gruppen. Detta kan ha påverkat resultatet eftersom det inte motsvarar könsfördelningen på
sjuksköterskeprogrammet. Att vi kände deltagarna tror vi inte har påverkat utgången av resultatet eftersom vi inte är huvudmännen bakom initiativet av det interprofessionella seminariet.
Fortsättningsvis skulle det vara intressant att jämföra sjuksköterskor med olika erfarenheter av interprofessionellt lärande i grundutbildningen. Har sjuksköterskorna med mycket interprofessionell utbildning lättare att samarbeta med andra professioner?
Denna studie anser vi har betydelse för fortsatt implementering av interprofessionellt lärande i sjuksköterskeutbildningen i Uppsala. Vi har påvisat att interprofessionella
utbildningsmoment är lärorikt, uppskattat och efterfrågat av studenterna.
Slutsats
Att genomföra ett interprofessionellt seminarium tillsammans med sjukgymnaster var ett bra initiativ av ansvariga på sjuksköterskeprogrammet. Uppsala universitet bedriver utbildning även för läkare, dietister, apotekare och andra utbildningar som tillsammans kommer att arbeta för samma patient senare i yrkeslivet. Möjligheterna till interprofessionella inslag i alla vårdutbildning är många och bör därför kraftig utökas i sjuksköterskeprogrammet. Det är dock viktigt att förberedelserna, informationen och uppgifterna är väl förberedda och att det finns en bra uppföljning, detta för att den interprofessionella utbildningen ska bli så bra som möjlig.
”Ett litet steg för studenten men ett stort steg för vården”
REFERENSER
Anderson, E. S. & Lennox, A. (2009) The Leicester Model of Interprofessional Education:
Developing, delivering and learning from student voices for 10 years. Journal of Interprofessional Care, 23, 557-573.
Centre for the Advancement of Interprofessional Education. (2010) Founder of CAIPE.
Hämtad 2010-01-08 från: http://www.caipe.org.uk/about-us/founder-of-caipe/
Codex. (2010).Vetenskapsrådet. Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad den 2010-01-08 från: http://www.codex.vr.se/forskninghumsam.shtml
Eckerblad, J., Eriksson, H., Kärner, A. & Edéll-Gustafsson, U. (2009) Nurses' conceptions of facilitative strategies of weaning patients from mechanical ventilation--a phenomenographic study. Intensive and Critical Care Nursing, 25(5), 225-232.
Graneheim, U. H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105-112.
Jahren Kristoffersen, N., Nortvedt, F. & Skaug, E-A. (2006). Grundläggande omvårdnad, del 4. Stockholm: Liber
Karolinska Institutet.(2010). Centrum för klinisk utbildning: Bakgrund om IPE. Stockholm:
Karolinska Institutet. Hämtad 2010-03-03 från
http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=29762&a=85223&l=sv)
Linköpingsuniversitet. (2009). Hälsouniversitetets utbildningsprofil: Interprofessionellt lärande. Linköping: Linköpingsuniversitet. Hämtad 2010-03-03 från
http://www.hu.liu.se/pedagogisktcentrum/profil?l=sv).
Nadolski, G. J., Bell, M. A., Brewer, B. B., Frankel, R. M., Cushing, H. E. & Brokaw, J. J.
(2006). Evaluating the quality of interaction between medical students and nurses in a large teaching hospital. BMC Medical Education, 6, 23-29
Lê, Q., Spencer, J. & Whelan, J. (2008). Development of a tool to evaluate health science students' experiences of an interprofessional education (IPE) programme. Annals Academy of Medicin, 37(12), 1027-33.
Ponzer, S., Faresjö, T. & Mogensen, E. (2009). Framtidens vård kräver interprofessionellt samarbete. Läkartidningen, 106 (13), 929-931
Parsell, G. & Bligh, J. (1998) Interprofessional learning. Postgraduate Medical Journal, 74, 89-95
SFS 1993:100. Högskoleförordning.Stockholm: Regeringskansliet. Hämtad 2010-03-03 frånhttp://www2.notisum.com/Pub/Doc.aspx?url=/rnp/sls/lag/19930100.htm).
Taanila A., Purola H. & Larivaara P. (2006) Nurses learning family-oriented
interprofessional collaboration. International Journal of Circumpolar Health, 65(3), 206-18.
Uppsala Universitet (2009). Studiehandbok 2009/2010. Sjuksköterskeprogrammet 180hp.
Vetenskapsområdet för medicin och farmaci. Uppsala: Uppsala Universitet
Uppsala Universitet (2009). Pingpong: Omvårdnad och medicinsk vetenskap inom kirurgisk vård och akutsjukvård 22,5 hp HT09. Uppsala: Uppsala Universitet. Hämtad 2010-05-12, från: https://pingpong.uu.se/courseId/5432/courseParticipants.do
Westberg, SM., Adams, J., Thiede, K., Stratton, TP. & Bumgardner, MA. (2006) An interprofessional activity using standardized patients. American Journal of Pharmaceutical Education,70(2), 34-42.
World Health Organization. (2009). WHO Patient Safety: Curriculum Guide for Medical Schools. Geneva: World Health Organization. Hämtad 2010-03-03 från
http://whqlibdoc.who.int/publications/2009/9789241598316_eng.pdf
World Health Organization. (2006). The World Health Report 2006 - working together for health. Hämtad 2010-01-07 från: http://www.who.int/whr/2006/en/)
BILAGA 1 INFORMATION INFÖR INTERPROFESSIOENLLT SEMINARIUM
2009-09-10
Interprofessionellt seminarium den 3 november 2009
för studerande i sjukgymnastprogrammet T4 och sjuksköterskeprogrammet T5 Syfte
Ett syfte med interprofessionell diskussion kring ett gemensamt patientfall är att öka vetskapen om varandras kunskaps- och ansvarsområden.
Ett annat syfte är att få insikt i vikten av informationsutbyte och samordning professionerna emellan.
Genomförande
Grupper bildas med studerande från båda programmen, totalt ca 8st.
90 minuter är avsatt för gruppens arbete, inledningsvis utser ni en ordförande, en sekreterare och en tidhållare.
▪ Börja med att professionsvis redovisa
patientens mål och problem samt vilka risker som finns
vad ni vill samla för information och undersöka, det vill säga vilka hinder och förutsättningar som finns
vilka åtgärder ni har planerat hur ni utvärderar åtgärderna
▪ Fortsätt med att göra en gemensam planering av vården för Carl.
Sekreteraren skriver i punktform på tavla/blädderblock
▪ Diskutera tillsammans:
1. Ansvarsområden:
för sjuksköterskan
för sjukgymnasten
gemensamma
2. Vilka bedömningar och åtgärder görs av båda professionerna?
3. Vad finns det för fördelar respektive problem med att samarbeta omkring en patient?
4. Hur tillgodoser respektive yrkesgrupp att ordinerade åtgärder genomförs dygnet runt dvs. vad fortsätter sjuksköterskan med när sjukgymnasten inte finns på avdelningen? Läser ni varandras journalanteckningar?
5. Hur kan man på arbetsplatsen uppmuntra till ökat samarbete? 2009-09-10
BILAGA 2 PATIENTFALL
Omvårdnad och medicinsk vetenskap inom kirurgisk vård och akutsjukvård 22,5hp Sjuksköterskeprogrammet termin 5
Sjukgymnastprogrammet termin 4 HT 2009
Utgångspunkt 3 Vård av ortopedisk patient
Carl Nilsson, 80år, vårdas på ortopedavdelningen efter att för två dagar sedan ha fallit när han skulle rensa hängrännan. Vid fallet ådrog han sig en bäckenfraktur i form av en
acetabularfraktur vänster sida, kotkompressioner i Th 10 och 11 samt tre revbensfrakturer dorsalt vänster sida. Bäckenfrakturen opererades igår med intern fixation med platta och skruvar. Frakturen är stabil. Har suprapubisk KAD från akutmottagning. Blödningen från frakturen som uppskattades till en liter är kompenserad. Postoperativt låg Carl över natten på intensivvårdsavdelning innan han flyttades över till vårdavdelning. På IVA var Carl stundtals förvirrad. Han har diagnostiserad KOL sedan 15 år tillbaka. Han är sambo, inga barn. Bor i 2- plansvilla.
På vårdavdelningen får Carl äta och dricka men det går trögt. Han är trött och har svårt att hosta upp segt slem och behöver syrgas för en acceptabel saturation. Rörelsemärta alla riktningar i vänster höftled samt inskränkt abduktion och flexion. Carl har svårt att skatta smärtan med hjälp av VAS. Smärtbehandling: T Paracetamol 1 g, 1+1+1+1. EDA pågår med infusion av Bupivacain-Sufentanil.
Övriga läkemedel: inh Combivent, inj Klexane 100 mg/ml, 0,4 ml, susp. Duphalac 30 ml. Inj Ekvacillin 2gx3 givet perioperativt.
Vid det första försöket att mobiliseras till stående med gåbord mår Carl illa och kräks.
Du är ansvarig sjuksköterska för Carls omvårdnad och ska skriva en Vårdplan med omvårdnadsdiagnoser, mål och planerade åtgärder.
BILAGA 3 ENKÄT
1. Skriv ner en sak som du har lärt dig idag.
2. Skriv ner en sak som fortfarande är oklar.
3. Vad var bra med seminariet?
4. Hur skulle man kunna förändra det till det bättre?
5. Är du sjukgymnast- eller sjuksköterskestudent?
Lycka till! / Sjukgymnast- och sjuksköterskelärarna
BILAGA 4 INFORMATIONSBREV
Uppsala 2010-01-21Hej!
Vi är två studenter på sjuksköterskeprogrammet termin 6 som skriver C-uppsats om det interprofessionella seminariet ni hade i höstas. Syftet med vår C-uppsats är att utvärdera sjuksköterskestudenters uppfattning av interprofessionellt seminarium som
utbildningsmoment.
Nu söker vi sex till åtta sjuksköterskestudenter, som var med på det interprofessionella seminariet 2009-11-03, för att medverka i en fokusgruppintervju. De enkäter ni ombads lämna in i samband med seminariet kommer vi att använda men vi vill komplettera dessa med en fokusgruppintervju. Frågorna kommer att handla om era upplevelser kring det interprofessionella seminariet.
Fokusgruppintervjun sker på Medicinska biblioteket vid Uppsala Akademiska Sjukhus under vecka 8 eller 9. Den beräknas ta maximalt två timmar och kommer att ljudupptas.
Era svar kommer att behandlas konfidentiellt och era personuppgifter kommer inte att publiceras i uppsatsen.
Du som är intresserad hör av dig till oss via pim eller nedanstående uppgifter.
Med vänliga hälsningar
Julia Cohen Tobias Jakobsson
BILAGA 5 INTERVJUGUIDE
Bakgrundsfrågor:Vilken ålder har ni?
Vad har ni för tidigare erfarenhet av arbete inom vården?
Info inför seminariet:
Hur upplevde du den information som gavs på pingpong inför seminariet?
-tydligt, lättillgänglig…
-patientfall…
-gruppindelning, lokal…
-typ av förberedelse…
Patientfallet:
Hur funderar du kring det patientfall som togs upp på seminariet?
-bra, dåligt…
Utbildningsmomentet/interprofessionellt lärande:
Hur tyckte du att det var att ha seminariet med andra studenter från andra program.?
Har du funderingar i dag på saker som var oklara efter seminariet som du ej fått svar på?
-behov av uppföljning, samling i stor grupp, frågestund, reflektion
Önskar du fler likande utbildningsmoment, i såfall med vilka professioner.
-dietister, läkare…
Vad tillförde sjukgymnaststudenterna till seminariet?
-praktisk kunskap, större helhetsbild, vidgat perspektiv,
På vilket sätt har du som sjuksköterska nytta av den kunskap du erhöll vid seminariet?
Förståelse för sjukgymnasternas profession:
Vad gav detta seminarium dig för din framtida roll som sjuksköterska?
-kommande samarbete, ansvar/rollfördelning…
Hur förändrade seminariet din syn på sjukgymnasternas profession?
-sjukgymnastens roll på avdelningen…
-praktiska kunskaper…
- insikt, förståelse …
På vilket sätt uppfattar ni att seminariet påverkade er vilja/förmåga att samarbeta med sjukgymnasterna kring en patient?
