Elle - före och efter #metoo

(1)

ELLE

#- före och efter^me^too

(2)

(3)

Abstrakt

Syftet med denna studie är att undersöka hur omslagen på ELLE Sverige såg ut före och efter #metoo. #metoo är en rörelse som tar ställning mot sexuella trakasserier och fick stor internationell spridning den 15 oktober 2017. Metoderna som vi använde för att undersöka syftet var en kvantitativ innehållsanalys och dä- refter en semiotisk bildanalys. Undersökningsobjektet för studien var ELLE Sverige, som är Sveriges största modemagasin. För att kunna utläsa om det finns visuella mönster på omslagen, har vi först använt oss av kvantitativ innehållsanalys. Därefter gjordes ett urval av det mest samt det minst representativa omslaget utifrån tio analysfrågor. De fyra omslagen analyserades djupare med en semiotisk bildanalys. Resultatet visade att det var större likheter än skillnader mellan omslagen, även i jämförelse mellan perioden före och efter #metoo. Gemensamt för de båda representativa omslagen var främst att modellerna var unga och för de icke representativa omslagen var modellerna äldre än normen.

(4)

(5)

Innehållsförteckning

1. Inledning ...5

1.1 Problembakgrund och problemformulering ...6

1.1.1 #metoo...6

1.1.2 ELLE ...6

1.2 Syfte och frågeställning ...7

2. Teori och tidigare forskning ...8

2.1 Objektifieringsteorin ...8

2.2 Genusperspektivet...8

2.3 Teori om fetischism ...9

2.4 Semiotik ...9

3. Metod och material ...10

3.1 Kvantitativ innehållsanalys ...10

3.1.1 Material och urval ...10

3.1.2 Genomförande...10

3.2 Semiotisk bildanalys ...10

3.2.1 Material och Urval...11

3.2.2 Genomförande...11

3.3 Metodproblem...11

4. Resultat och analys ...12

4.1 Resultat och analys av kvantitativ innehållsanalys ...12

4.1.1 Sammanställning av kvantitativ innehållsanalys...12

4.2 Resultat och analys av semiotisk bildanalys ...15

4.2.1 Urval av omslag ...15

4.2.2 Omslag nummer 2, 2016, mest representativt före #metoo ...16

4.2.3 Omslag nummer 3, 2016, minst representativt före #metoo ...17

4.2.4 Omslag nummer 23, 2018, mest representativt efter #metoo ...18

4.2.5 Omslag nummer 20, 2018, minst representativt efter #metoo ...19

4.3 Sammanfattning av resultat och analys...20

5. Slutsats ...21

6. Diskussion ...22

7. Referenslista...23

7.1 Böcker ...23

7.2 Elektroniska källor 21 8. Bilaga...25

8.1 Omslag ELLE Sverige ...28

8.2 Kodschema för kvantitativ innehållsanalys ...28

(6)

1. Inledning

I denna uppsats undersöktes vilka visuella mönster som går att utläsa från modemagasinsomlag. Det undersöktes också hur omslagen såg ut före och efter rörelsen #metoo fick stor internationell spridning.

Med visuella mönster menar vi i denna uppsats de olika tecken man kan se, beskriva och tolka på omslaget.

Vi har till exempel undersökt tecken som ålder, ansiktsuttryck och kläder.

1.1 Problemformulering och problembakgrund

Hur kvinnor porträtteras i olika former av media bidrar till en rad olika konsekvenser enligt en studie av Monique L. Ward (2016). Dels på grund av formande av ideal och försämrad självbild hos kvinnor men även en större tro på sexistiska uppfattningar och ökad tolerans mot sexuellt våld (ibid.). De flesta sexualbrott drabbar kvinnor i åldrarna 16-24 år (BRÅ, 2018). Våld mot kvinnor är ett problem som finns i alla världens länder, men fram till nyligen har det setts som ett relativt litet socialt problem, speciellt våld i nära relationer (WHO, 2005). Sedan i mitten på 90-talet har kvinnoorganisationer, experter och engagerade regeringar kämpat för att lyfta frågan till allmän kännedom, så att det uppmärksammas som ett allvarligt människorättsligt- och folkhälsoproblem (WHO, 2005).

Ur ett samhällsperrspektiv är ämnet uppmärksammat genom #metoo. #metoo, eller “jag också” som det översätts till på svenska, är en hashtag som används i sociala medier (exempelvis Facebook, Instagram och Twitter) för att uppmärksamma den stora skalan av problemet gällande sexuella trakasserier och övergrepp (Sköld, 2017). #metoo-rörelsen startade redan 2007 med att orden #metoo användes av kvinnorättskämpen Tarana Burke (Hern, 2018). Det var en kampanj mot det uteblivna hjälpen och stödet för rasifierade kvin- nor som varit offer för övergrepp, speciellt sexuellt våld i mindre priviligerade samhällen.

Hashtagen #metoo fick stor internationell spridning från och med den 15 oktober 2017, efter att en etablerad producent anklagats för sexuella övergrepp av ett flertal kända skådespelerskor (Ohlin och Atallah, 2017). Som en protest mot det, skrev en amerikansk skådespelerska, Alyssa Milano, på Twitter och bad alla kvinnor som ofredats sexuellt att svara på hennes tweet med orden, #metoo: “Me too.

Suggested by a friend: if all the women who have been sexually harassed or assaulted wrote “Me too.” as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem” (Sköld, 2017). Inom tre dagar så hade hashtagen #metoo använts drygt 13 000 gånger bara i Sverige. Hashtagen ledde till många olika upprop mot sexuella trakasserier i olika branscher (Ohlin och Atallah, 2017). Ett flertal kända mediemän i Sverige blev anklagade för olika typer av övergrepp och trakasserier i samband med bland annat uppropet

“#tystnadtagning” (TT, 2017). Några av mediemännen gick ut med offentliga ursäkter, vissa blev åtalade och senare fällda och vissa fick lämna sina uppdrag (Ohlin och Atallah, 2017).

Tidigare har de som utsatts för övergrepp i stor utsträckning tystats ner och fått större skuld än förövaren (NE, 2018). #metoo-rörelsens mål är att sexuella trakasserier, kränkningar och övergrepp ska få ett slut.

Rörelsen och andra kvinnorörelser liknar varandra i syftet, som är att uppmärksamma de patriarkala strukturer i samhället. Dessa strukturer gör att förövaren kan missbruka sin makt genom att begå exempelvis sexuella, tilltvingade handlingar (ibid.). Rosalind Gill och Shani Orgad (2018) menar att

#metoo-rörelsen fick stor global omfattning som ett resultat av och/eller som en del av, det breda och inkluderande uppropet samt dess förmåga att korsa olika hierarkiska skikt i samhället.

Porträttering av kvinnor synliggörs genom till exempel magasinomslag. Sveriges största modetidning är ELLE och lanserades i Sverige 1988 och blev direkt en succé (Orvesto konsument 2, 2017). Magasinet fokuserar främst på kvinnligt mode och utkommer med ett nummer i månaden. ELLE Sverige har 26 500 prenumeranter och omkring 186 000 läsare varje måna. (Orvesto konsument 1, 2017). ELLE är en tidning som vänder sig till kvinnor i alla åldrar men de flesta av läsarna är i åldrarna 35 - 40 (Orvesto konsument 2, 2017). Cia Jansson berättade i en intervju när hon tillträdde som chefredaktör för ELLE Sverige att “...

Jag hoppas kunna använda min breda syn på mode till att göra ett spännande magasin med stärkt fokus på både bredd och djup vad gäller bevakning av trender inom mode och skönhet men också fortsätta arbetet med att lyfta fram starka kvinnliga personligheter och deras roll inom kultur, samhälle och livsstil” (ELLE,

(7)

2014). Vi fick även ett liknande svar då vi frågade ELLEs modeassistent

Linnéa Ruiz Mutikainen, om de bara använder kvinnliga modeller på omslagen: “Det finns förstås inget ristat i sten, men mitt spontana svar är Ja främst pga att tidningen, precis som förlaget, riktar sig mot kvinnor och att stärka kvinnor.”. Eftersom ELLE har gått ut med ett budskap om lyfta fram kvinnor, är det av intresse att undersöka om det även stämmer överens med magasinets omslag.

Med tanke på omfattningen av #metoo-rörelsen de senaste åren och att ELLE både är Sveriges största modetidning och arbetar med att “stärka kvinnor” så bidrar undersökningen till forskningen kring hur kvinnor framställs i media. I studien analyserade vi omslagen av ELLE Sverige, före och efter #metoo.

Perioden vi undersöker är från oktober 2016, ett år före rörelsen fick internationell spridning, till oktober 2018, ett år efter.

1.2 Syfte och frågeställning

Syftet är att undersöka hur omslagen på ELLE Sverige ser ut före och efter #metoo ur ett genusperspektiv.

1. Vilka typiska visuella mönster går att utläsa från ELLEs omslag genom kvantitativ innehållsanalys?

2. Hur ser omslagen ut före och efter #metoo genom semiotisk bildanalys?

(8)

2. Teori och tidigare forskning

För att ge förståelse, beskriva och kunna göra en analys på våra frågeställningar, har vi använt oss av nedanstående teorier. Forskningen kring teorierna går in i varandra och börjar på 1970-talet med John Bergers teori om objektifiering. Det går sedan vidare till Gillian Dyers forskning om hur vi betraktar reklam och efter det, teorin om fetischism som har utvecklats under många år av bland annat Sigmund Freud, Laura Mulvey och Christian Metz. Avslutningsvis använde vi oss av semiotik som teori.

2.1 Objektifieringsteorin

I boken “Ways of Seeing” (1972, 46-47) skriver Berger att objektifiering av kvinnor formas av samhället.

Redan vid tidig ålder lär sig kvinnan att vara medveten om sin självbild eftersom hon ständigt är under uppsikt av andra. Han menar också att kvinnan behöver hålla koll på vem hon är och vad hon gör för att förstå hur hon uppfattas av andra, speciellt av män. Hur hon uppfattas är avgörande för hennes framgångar i livet. Detta påverkar både relationen mellan män och kvinnor men även relationen kvinnan har till sig själv, vilket bidrar till att kvinnan ser sig själv som ett objekt (ibid.).

Sexuell objektifiering kan definieras på olika sätt. En av definitionerna är att sexuell objektifiering sker när en persons kropp, kroppsdelar eller sexuella funktioner kopplas bort från dess identitet eller reduceras till ett verktyg. Kort förklarat är objektifiering när individer ses som kroppar som existerar för andras njutning (Fredrickson, m.fl., 1998, se Ward, 2016).

Det är skillnad på en hälsosam, egenvald sexualitet och sexualisering (Satcher, 2001, se APA, 2007). Den hälsosamma, egenvalda sexualiteten är viktigt för oss människor, både för den fysiska men också för den mentala hälsan. Den skapar kontakt, intimitet, delad njutning och ömsesidigt, respektfullt samtycke mellan partners. Sexualisering kan ske på olika sätt: när en persons värde bara räknas från dess sexuella attraktivitet eller beteende, en person hålls till en standard som likställer fysisk attraktivitet med att vara sexig, när en person blir sexuellt objektifierad (se definition ovan) eller när sexualiteten är olämplig påtvingad på en person. Sexualisering kan finnas även när bara en av fyra av ovanstående punkter inträffar.

2.2 Genusperspektivet

Genusperspektiv är viktigt ur folkhälsosynpunkt av flera skäl (Hammarström och Hensing, 2008, 11). De skäl som nämns är först att genusperspektiv kan ha positiv inverkan på folkhälsan, eftersom genusrelaterade livsvillkor och de folkhälsokonsekvenser som kommer till följd av dom, uppmärksammas. Att ha

genusperspektiv kan också leda till att frågor om genusrelaterad makt lyfts, som till exempel betydelsen för hälsotillståndet av mäns våld mot kvinnor. Det tredje skälet är att analyser av olikheter mellan män och kvinnor riskerar att överdrivas utan genusperspektiv. Genusperspektiv kan också leda till att andra genusrelaterade frågor uppmärksammas. Ett exempel är varför kvinnor lever längre än män, men har en högre självrapporterad ohälsa (ibid.).

Betraktarens uppmärksamhet dras direkt till de mänskliga attribut som finns i en reklambild (Dyer, 1988, 96-97). Stereotypiska karaktärer och scener byggs upp, vilket kan få betraktaren att dras in i bilden och antingen identifiera sig med innehållet eller känna empati med budskapet. Om det är en människa med i reklamen kollar betraktaren mer uppmärksamt på vad som uttrycks och vilka känslor som finns med i bilden. Det kan vara sociala budskap, sexualitet eller värderingar som makt, auktoritet, underordning, ansiktsuttryck, gester, pose, rörelse, storlek och hur människor grupperar sig i olika situationer. För att förstå de stora budskapen i bilden behöver betraktaren kolla på detaljerna. Det finns även kulturella skillnader i exempelvis hur olika tecken används (ibid.).

Marknadskommunikation behöver ofta kommuniceras snabbt, otvetydigt och på ett ekonomiskt sätt.

På grund av detta menar Dyer att ansiktsuttryck, poser och rörelse ofta blir standardiserade och därför tenderar reklambilderna att bli stereotypiska, speciellt med kön i åtanke (1988, 97.). Män porträtteras ofta som aktiva, rationella och vill vara ute och upptäcka världen. Medan kvinnor oftare porträtteras som mer passiva, känslosamma och förknippade till hemmet (Rose, 2016, 115). Rose menar också att åldern

(9)

på personen i bilden går att tolka på olika sätt. En äldre person kan användas för att visa på visdom och en yngre kan användas för att skapa en oskuldsfull och harmlös mening i bilden (ibid.). Modellens posering är ofta relaterad till social position och status (Dyer, 1988, 99-100). Därmed är kvinnors positionering i bilder oftare i en lägre position än män, till exempel sittande (ibid.).

Kvinnor och tjejer porträtteras ofta på ett sexualiserat sätt i medier, i amerikansk kultur (APA, 2007).

Tjejer är stora konsumenter av olika media och kommer i kontakt och interagerar med dessa budskap varje dag. Ett av det vanligaste sätten att framställa sexualitet i magasin, är genom att visa sig själv som åtråvärd och därigenom få uppmärksamhet av män. Enligt rapporten APA Task Force on the Sexualisation of Girls utförs det för att det är, och ska vara ett mål för kvinnor (ibid.). Rapporten visar också att fokus i många av artiklarna, texterna och fotografierna handlar om att dra till sig uppmärksamhet från killar genom att se “het” och “sexig” ut. Nästan alla råd i magasinen som har med yttre självförbättring att göra som frisyr, smink, mode, träning, diet är riktad till att få uppmärksamhet från män (McMahon, 1990, se APA, 2007). Margaret Duffy och J. Micheal Gotcher menar också att tjejer och unga kvinnor blir matade med budskapet om att se ut och klä sig på ett speciellt sätt, eller att använda speciella produkter, för att vara sexuellt attraktiva för män (1996, se APA, 2007). Många gånger blev även kvinnorna framställda som

“dekorativa objekt” och som ointelligenta (Hennessee, 1972, se Gill, 2007).

2.3 Teori om fetischism

Det är viktigt att analysera film och fotografi utifrån teorin om fetischism eftersom det hjälper till att påvisa de sätt som kvinnans kropp objektifieras och fragmenteras (Wells, 2015, 202-203). När den manliga kroppen representeras, är det inte vanligt att dessa sätt används. Metz menar att ett fotografi kan vara en fetisch eftersom den fryser en del av verkligheten i en stillbild samt att den är fysisk, vi kan både hålla och röra vid ett fotografi (se Wells, 2015, 203). I ett fotografi kan man genom belysning få intrycket av att huden jämnas ut eller visas med bara vissa kroppsdelar, exempelvis att huvudet beskurits bort. Det föreslås, utifrån Freuds teori om fetischism, att det behag att se på en kropp överförs till det behag som uppstår av att se på och hantera ett magasin eller ett fotografi (ibid.).

Filmskaparen och film-teoretikern Mulvey använde teorin om fetischism för att beskriva på vilka sätt kända, kvinnliga “stjärnor” objektifieras i vissa filmer (Wells, 2015, 204). Hon menar att det kunde ske genom att jobba både med filmteknik, som närbild, ljus och skuggor, men som sagt också genom att objektifiera den kvinnliga karaktären. Det syns i dessa filmer genom exempelvis smink som fungerar utjämnande för att ge ansiktet ett endimensionellt uttryck. Den kvinnliga karaktären kan eventuellt uppfattas som upprörande för den manliga åskådaren. Mulvey menar att: “the woman as icon, displayed for the gaze and enjoyment of men, the active controllers of the look, always threatens to evoke the anxiety it originally signified” (Wells, 2015, 204).

De perfekta bilderna på kvinnor i exempelvis film och magasin påverkar även hur kvinnor ser på sig själva (Wells, 2015, 205). Bildmanipulation och kroppsmodifiering används för att föra betraktaren bakom ljuset och dölja brister. Dessa budskap lyfts fram av text och grafik. Paparazzi-bilder däremot, är bilder på kända personer, som är oredigerade och visar verkligheten med exempelvis kroppar som inte är perfekta. Liz Wells menar dock att även dessa bilder, trots att de visar verkligheten och till synes gör läsaren tryggare med sin egen kropp, istället blir mer uppmärksam på eventuella brister i alla kroppsdelar (ibid.).

2.4 Semiotik

Mats Ekström och Larsåke Larsson skriver att en bild aldrig är endast en avbildning eller illustration av något (2013, 181). Semiotisk analysmetod är att alla tecken betyder något. Allt som kan tolkas ses som tecken. I visuell analys är det viktigt att betrakta alla detaljer som text, bilder, färger med mera för att studera hur olika tecken och koder kan generera olika föreställningar om något. Semiotik är både teori och metod (Gill, 2007). Den här teorin kommer vi även att verkställa i vår metod.

(10)

3. Metod och material

Denna studie är uppbyggd av två olika delar. Del ett är en kvantitativ innehållsanalys för att skapa en överblick för att identifiera visuella mönster i ELLE Sveriges omslag (hädanefter omnämner vi ELLE Sverige som ELLE). Detta gör vi för att svara på den första frågeställningen i studien. Därefter följer del två, där vi har gjort en semiotisk bildanalys på ett urval av omslag för att vidare analysera eventuella likheter och skillnader före och efter #metoo. Detta för att undersöka om porträtterandet av kvinnan på omslagen har förändrats under den utvalda perioden.

3.1 Kvantitativ innehållsanalys

Med en kvantitativ innehållsanalys gick det att utläsa visuella mönster och identifiera olika tecken på omslagen, samt underlätta för ett senare urval till en djupare bildanalys. Denna metod är lämplig för att göra en större mängd material tillgänglig för analys och även för att öka möjligheten till välgrundade jämförelser (Ekström m.fl., 2010, 119). Metoden är också bra när målet är att mäta relevanta egenskaper i innehållet, för att utläsa hur ofta något förekommer eller i vilken omfattning (ibid., 123).

3.1.1 Material och urval

Valet att undersöka tidskriften ELLE gjordes eftersom att det är Sveriges största modemagasin (Orvesto konsument 2, 2017). I studien jämfördes sammanlagt 25 stycken omslag (se bilaga 8.1) som magasinet ELLE har publicerat under perioden oktober 2016 (tidningsnummer 10 i denna studie nummer 1) till oktober 2018 (tidningsnummer 10 i denna studie nummer 25). Milanos tweet, som skrevs ut den 15 oktober 2017, blev startskottet för den senare Metoo-rörelsen (Sköld, 2017). Undersökningen är baserad på de 13 omslag som publicerades före tweeten skickades ut samt de 12 omslag som publicerades efter.

3.1.2 Genomförande

Omslagen undersöktes digitalt från hemsidorna Famous Fix (2016-2018) och Zinio (2016-2018) månad för månad, för att utläsa vilka mönster i omslagen som var framträdande.

Alla tre författarna av denna uppsats har suttit tillsammans och analyserat omslagen utifrån analysfrågor baserade på Dyers checklista (Dyer, 1988, 97) som används för att kunna förstå meningen med hur människor används i reklam. De icke-verbala tecken som människor kommunicerar undersöks i denna checklista. Dessa tecken går att dela in i olika teman: utseende, beteende och aktivitet (Dyer, 1988, 97). Till denna innehållsanalys skapades ett kodschema utifrån ovanstående teori. För varje analysfråga i kodschemat gjorde vi flera alternativ och svaret på frågan kryssades i under numret på tidningen. Följande punkter i kodschemat undersöktes: ålder, rörelse, personens position, perspektiv, kropp, text, rekvisita, miljö, ansiktsuttryck, kläder. Dock skrevs vissa av frågorna om för att kunna besvara vårt syfte samt vissa frågor valdes bort då de inte var relevanta för det som undersöktes, exempelvis etnicitet.

3.2 Semiotisk bildanalys

I del två användes en semiotisk bildanalys för att kunna besvara vår andra frågeställning “Hur ser omslagen ut före och efter #metoo?”. Detta har vi gjort för att kunna få en djupare förståelse i om det har blivit någon skillnad i hur kvinnan framställs på omslagen av ELLE.

Semiotik erbjuder verktyg för att kunna bryta ner en bild till tecken och kunna undersöka bildens bredare betydelse (Rose, 2016, 106). Tecken går att skilja utifrån hur symboliska de är (Rose, 2016, 121). På en denotativ nivå handlar det om att ta reda på vad bilden föreställer genom att identifiera tecken, vilken genre samt vilket sammanhang bilden påträffas i. Här studeras även förhållandet mellan bilden och texten, förstår man bilden utan texten. Det är även viktigt att se över bildens komposition och om det är en person med på bilden se över personens kroppshållning (Larsson & Ekström 2013, 181-182). På en konnotativ nivå vill man undersöka vilka underliggande betydelser man kan komma fram till genom att göra tolkningar av de olika tecken som finns i bilden. Man kollar även på vilka förknippningar man kan utläsa av bilden som helhet samt om bilden skapar ett engagemang och i så fall hur (Larsson & Ekström 2013, 182).

(11)

3.2.1 Material och urval

Efter den kvantitativa metoddelen sammanställdes resultaten (Se bilaga 8.2) från analysfrågorna (utifrån Dyers checklista) och gav svar på vilka av omslagen som var mest respektive minst representativa.

Det alternativet på respektive fråga som fick mest kryss före- respektive efter #metoo blev det svar som var mest representativt. Det tidningsnummer som fick flest kryss på det mest representativa alternativet blev således det nummer som blev utvalt till det mest representativa omslaget.

Det tidningsnummer som fick flest kryss på det minst representativa alternativet blev det nummer som blev utvalt till det minst representativa omslaget.

Det alternativ vi kallar “Medel” är det alternativ som varken blev mest- eller minst representativa. I fallen då det blev samma resultat mellan omslagen gjorde vi ett slumpmässigt urval och lottade.

3.2.2 Genomförande

De omslagen som valdes i urvalet undersöktes först på en denotativ nivå och sedan en konnotativ nivå.

Efter det analyserade vi tillsammans de utvalda bilderna, varje bild för sig. Total blev det fyra stycken olika analyser som vi senare sammanställde i resultat och analysdelen.

Kodschema för semiotisk bildanalys

Beskrivning av bilden Tolkning av bilden

1. Vilken ungefärlig ålder har personen/personerna på bilden? 1. Hur kan åldern på personen/personerna ha betydelse för bilden?

2. Är personen/personerna på bilden passiv/aktiv? 2. Vad kan det säga om personen/personerna är passiv/aktiv?

3. Är personen/personerna på bilden stående/sittande/liggande? 3. Vad kan det säga om personen/personerna är liggande/

sittande?

4. Från vilket perspektiv är bilden fotograferad? 4. Hur kan perspektivet som bilden är tagen från ha betydelse för bilden?

5. Vilken/vilka del av kroppen visas? 5. Vilken betydelse kan det ha för bilden, hur kroppen/

kropparna visas?

6. Vad står det i den största texten på omslaget? 6. Hur kan den största texten på omslaget påverka bildens betydelse?

7. Finns rekvisita med i bilden? 7. Vilken betydelse kan eventuell rekvisita ha i bilden?

8. I vilken miljö är bilden tagen i? 8. Vad kan miljön säga om bildens betydelse?

9. Vilket ansiktsuttryck visar personen/personerna i bilden? 9. Hur kan man tolka ansiktsuttrycken som personen/

personerna visar?

10. Har modellen/modellerna kläder? 10. Hur kan man tolka betydelsen av de kläderna som personen/personerna har på sig?

3.3 Metodproblem

Författarna till denna uppsats identifierar sig själva som kvinnor, vilket kan påverka analysen i denna studie. Det kan då bli problem i objektiviteten i studien eftersom författarna är medvetna om hur kvinnor framställs i media.

Författarna har alla läst ELLE förut, och har en förutfattad bild av hur omslagen ser ut. Vissa omslag har vi också sett förut, då vi köpt magasinet. De individuella erfarenheterna vi bär med oss påverkar hur vi tolkar olika bilder. Eftersom vi är vana en viss typ av bilder i samhället samt den kultur som vi omges av kan det innebära svårigheter när vi ska tolka bilder (Ekström & Larsson 2010, 183).

(12)

4. Resultat och analys

Nedan följer resultat och analys av undersökningen.

4.1 Resultat och analys av kvantitativ innehållsanalys

De största mönstren vi kunde utläsa av frågorna var att modellerna nästan alltid såg ut att vara unga, att de var passiva, fotograferade i ögonhöjd, texterna handlade om mode, det fanns ingen rekvisita med på bilderna, modellerna hade neutralt ansiktsuttryck och bar kläder. Se bilaga 8.2 för hela resultatet.

Resultatet på frågorna har sammanställts i diagram nedan, fråga för fråga. Resultaten för numren före

#metoo är sammanställda i ett diagram och resultaten efter #metoo är sammanställda i diagrammet bredvid för att lättare kunna jämföra perioderna.

4.1.1 Sammanställning av kvantitativ innheållsanalys

Annat 55-80 år 35-54 år 16-34 år

Efter #metoo Före #metoo N=12

N=13

Fråga 2 - Är personen/personerna på bilden passiv eller aktiv?

Aktiva Passiva

N=13

Fråga 1 - Vilken ungefärlig ålder har personer/personerna på bilden?

(13)

Annat

Fågelperspektiv Ögonhöjd Grodperspektiv

N=13

Annat Helkropp Halvkropp Huvud Annat Liggande Sittande Stående

N=13

Fråga 5 - Vilken/vilka delar av kroppen visas?

Fråga 4 - Från vilket perspektiv är bilden fotograferad?

Fråga 3 - Är personen/personerna på bilden stående/sittande/liggande?

(14)

Nej Ja

N=13

Annat Kändis Skönhet Mode

N=13

Annat Utomhus Studio

N=13

Fråga 8 - I vilken miljö är bilden tagit till?

Fråga 7 - Finns det rekvisita med i bilden?

Fråga 6 - Vad står det i den största texten på omslaget?

(15)

Fråga 9 - Vilket ansiktsuttryck visar personen/personerna i bilden?

Fråga 10 - Har modellen/modellerna kläder?

Annat Neutral Glad

N=13

Nej Ja

N=13

4.2 Resultat och analys av semiotisk bildanalys

I den semiotiska bildanalysen har vi först gjort ett urval av omslag som är mest- och minst representativa utifrån den kvantitativa innehållsanalysen. Vi har därefter analyserat de utvalda 4 stycken omslag på denotativ och konnotativ nivå, samt gjort en analys av varje omslag.

4.2.1 Urval av omslag

I perioden före #metoo undersökte vi omslaget till nummer 2 som var mest representativt och omslag nummer 3 som var minst representativt. I perioden efter #metoo undersökte vi omslaget till nummer 23 som var mest representativt och nummer 20 som var minst representativt.

(16)

4.2.2 Omslag nummer 2, 2016, mest representativt före #metoo

Denotativ nivå

Vi uppskattar att personen på bilden är någonstans mellan 16-34 år. Personen på bilden är passiv och har en stående position. Bilden är fotograferad i ögonhöjd och modellen på bilden visas i halvkroppsformat.

Den största texten på omslaget handlar om mode. Bilden innehåller ingen rekvisita och den är tagen i studiomiljö. Modellen har ett neutralt ansiktsuttryck och hen har kläder på sig.

Konnotativ nivå

Vi tolkar att kvinnan på bilden är yngre och det kan vara ett sätt att visa på oskuldsfullhet och harmlöshet enligt Gillian Rose (2016, 115). Kvinnan på bilden är passiv och det är väldigt vanligt vid framställande av kvinnor i media. När bilden är fotograferad i ögonhöjd och modellen visas i stående position, i halvkroppsformat, bidrar det till att makten mellan makten mellan fotografen och modellen blir jämt fördelad (Dyer, 1988, 99-101). Den största texten handlar om mode vilket visar att det är ett modeinriktat nummer. Det förstärks av modellens posering, som kan tolkas att ha syfte att visa kläderna i bilden, även om det inte handlar om en annons. Modellen tittar mot betraktaren och kan tolkas ha några av de ansiktsuttryck som Dyer tar upp som vanliga i annonser i magasin, som tankfull och förförisk (ibid., 99).

Analys

Eftersom fokus ligger på personen och inte på omgivningen så visar det att det är ett modeinriktat nummer av tidningen. Ju mer saker som finns i bakgrunden, desto mer dras uppmärksamheten från huvudsyftet i bilden (Dyer, 1988, 105). Här kan man anta att det är modellen och kläderna som är fokuset för tidningen, eftersom de är det tydligaste tecknen i bilden. Dyer menar att kvinnor ler oftare i reklamer i större

utsträckningen än män (ibid.). Kroppsspråket visar på självsäkerhet medans blicken upplevs tom. Detta kan upplevas motsättningsfullt med vad det är man kan anta att ELLE vill förmedla med bilden. Kvinnor fokuserar ofta blicken bortom kameran vilket skapar en drömmande blick där modellens tankar ser ut att ha svävat iväg (ibid., 100). Det stämmer överens med bilden av modellen på omslaget. Vi tolkar det som att hennes blick inte riktigt är fokuserad.

(17)

4.2.3 Omslag nummer 3, 2016, minst representativt före #metoo

Denotativ nivå

Det är flera personer i bilden, i olika åldrar. Personerna i bilden är passiva. Bilden är fotograferad framifrån, i ögonhöjd där halva modellernas kroppar visas. Den största texten på framsidan är en hashtag med texten powermodELLEs. Det finns ingen rekvisita i bilden och bilden är fotograferad i en studiomiljö. Modellerna har olika ansiktsuttryck och alla bär kläder.

Konnotativ nivå

Det är vanligast att åldern på modeller i reklam är mellan 18-35, för att framhäva ungdomlighet (Dyer, 1988, 97). I det här numret är det blandade åldrar på modellerna på omslaget. De flesta modellerna upplevs som passiva då flera är sittandes och vissa står bakom dessa utan någon större rörelse. Bilden är fotograferad så att alla modeller upplevs vara i ögonhöjd och att alla visas i halvkropp med ytterst lite bakgrund som visas. Den grå bakgrunden stjäl ingen uppmärksamhet från vad som antas vara fokus för numret, modellerna. Den största texten i bilden antas handla om att lyfta fram framgångsrika, svenska modeller samt tidningen själva men även kvinnan överlag. Vissa av modellernas ansiktsuttryck kan tolkas mer neutrala än andras. Trots att ansiktsuttrycken är olika kan man tolka uttrycken som att de vill förmedla samma sak. Flera av modellerna bär kostym som kan anses vara ett typiskt manligt plagg förknippat med högre status och makt. Dyers skriver att kläder kan vara viktiga element i en bild, även om det inte är fokus på att sälja klädesplaggen (ibid., 100). De kan till exempel användas för att ge en känsla av intelligens, elegans och en sofistikerad person.

Analys

Omslaget upplevs som att det vill visa en ståndpunkt genom blandad ålder. Eftersom det inte är det vanligaste att porträttera olika åldrar, och inte personer över 35 år (Dyer, 1988, 97) sticker omslaget ut.

Åldern på läsarna av ELLE är väldigt varierad. Detta kan tolkas som ett försök att skapa gemenskap mellan de olika åldrarna. Sittande personer upplevs ha mindre makt än stående, och det upplever vi även stämma överens i denna bild (ibid. 100). Det skapas en känsla av att status är uppdelad i nivåer. Eftersom vi har förkunskap om att modellerna som står längst bak, är framgångsrika karriärsmässigt, samt eftersom de bär kostym, bidrar det till den teorin. Många tecken i bilden förmedlar, var för sig, makt och styrka. Texten på omslaget förstärker ytterligare bilden om starka kvinnor.

(18)

4.2.4 Omslag nummer 23, 2018, mest representativt efter #metoo

Denotativ nivå

De två personerna på bilden ser ut att vara unga. De är passiva, i stående position, och bilden är fotograferad i ögonhöjd och visar halva modellernas kroppar. Den största texten på omslaget talar om mode. Ingen rekvisita finns med i bilden och den är tagen i studiomiljö. Ansiktsuttrycket är neutralt på båda modellerna och båda har kläder på sig.

Konnotativ nivå

Båda modellerna ser ut att vara i den åldern som “föredras” i annonser (Dyer, 1988, 97). Modellerna upplevs som passiva med ett neutralt ansiktsuttryck men blicken skapar ändå kontakt med betraktaren.

Modellerna står bredvid varandra och visas i halvkropp, i ögonhöjd med fotografen, vilket skapar en vi- känsla mellan dom. Den största texten på omslaget, hör ihop med tidningens budskap, men förstärker inte bildens budskap. Kläderna är inte huvudfokus i bilden. Bilden saknar saker i bakgrunden och det gör att personerna i bilden hamnar i fokus.

Analys

Som vi tidigare konstaterat är ofta kvinnors blick flyktig och tittar drömmande bortom kameran (Dyer, 1988, 100), men det är inte fallet i denna bild. Blicken är fäst vid betraktaren och den kan tolkas som stark och självsäker snarare än det klassiska förföriska och behagande blicken (ibid.,99). Kvinnor porträtteras, som tidigare nämnt, oftast på ett sexualiserat sätt (APA, 2007) och även om modellerna på bilden är relativt lättklädda, så upplevs de inte vara objekt. Vi tolkar det som att kvinnorna i bilden äger sin sexualitet, de blir mänskliga på grund av blicken och inte ett objekt för andras “njutning”

(Fredrickson m.fl., 1998, se Ward, 2016). Ibland är även fotografiet taget uppifrån vilket gör att modellen blir förminskad gentemot betraktaren (Dyer, 1998, 99-100). I det här fallet är bilden tagen rätt framifrån vilket också gör att modellerna blir jämlikar med fotografen.

(19)

4.2.5 Omslag nummer 20, 2018, minst representativt efter #metoo

Denotativ nivå

Modellen på omslaget ser ut av vara över 35 år och hen sitter passivt på bilden. Bilden är fotograferad i ögonhöjd och modellen visas i halvkropp. Största texten på bilden handlar om mode. Det finns rekvisita i bilden i form av ballonger och det är studiomiljö. Modellen på bilden ler och har kläder på sig.

Konnotativ nivå

Modellen ser äldre ut än vad som vanligtvis representeras i media (Dyer, 1988, 97). Det kan enligt Dyer framhäva visdom och erfarenhet till bilden (Dyer, 1988, se Rose, 2016, 115). Modellens

ansiktsuttryck förmedlar den känslan samt moderlig, mogen, glad som också är vanliga känslouttryck i annonser. Modellen sitter ner, vilket kan tolkas som att hon har lägre status (ibid. 100) men eftersom kameravinkeln är rätt framifrån och visar halvkropp upplever man inte bilden på det sättet. Den största texten nämner “stor modefest” vilket vi tillsammans med ballongerna kan tolka att de vill fira något.

Bilden är fotograferad i studiomiljö med en neutral grå, bakgrund och med de vita ballongerna flygandes.

Ballongerna smälter in i bakgrunden troligtvis för att inte distrahera från modellen som är i fokus.

Kläderna är festliga och färgglada, vilket också gör att de sticker ut.

Analys

Modellen i bilden kan ses som det typiska idealet utseendemässigt, då exempelvis hennes kroppsform ofta representeras i magasin och reklam. De kroppsformer som inte tolkas som smala upplevs mindre attraktiva och önskvärda (Rose, 2016, 116). Modellen bryter ändå mot det vi uppfattar som ELLEs egna norm på magasinsomslag gällande ålder. Av de omslagen vi undersökt var denna utstickande, hon var ensam i sin åldersgrupp. Vi ser på omslaget att ELLE firar 30 år och att det är ett sorts jubileumsnummer. Vi tolkar valet av en äldre modell som medvetet.

(20)

4.3 Sammanfattning av resultat och analys

Vid jämförelsen av alla utvalda omslag såg vi att likheterna mellan omslagen var större än skillnaderna, även vid en jämförelse före och efter #metoo. Visuellt sett är de flesta omslag fotade i studiomiljö med en neutral bakgrund, som inte tar fokus från de vi uppfattar som det viktigaste på framsidan, modellen.

Ansiktsuttrycken hålls oftast neutrala, modellerna är passiva och visas i halvkroppsformat. Den vanligaste texten handlade om mode och vi tolkar det som att det även är tidningens huvudsyfte. Duffy och Gotcher menar att tjejer blir matade med budskapet om att se ut och klä sig på ett speciellt sätt. Anledningen till det, menar dem, är att vara sexuellt attraktiva för män (1996, se APA, 2007).

Som tidigare nämns i teorindelen kan modellens posering ofta vara kopplad till social position och status där kvinnan oftare positioneras i en lägre position är män, till exempel sittande (Dyer, 1988, 99-100).

Detta upplevde vi stämma i bilden där det var både stående och sittande modeller på bilden, där skapades en maktskillnad. En annan fakor som påverkar maktbalansen är kamerans vinkel. Om bilden är taget uppifrån gör det att modellen blir förminskad gentemot betraktaren. Eftersom alla bilder är fotade i ögonhöjd skapas ingen skillnad mellan modellen och fotografen (ibid.).

Skillnaden mellan de representativa och icke representativa, både före och efter #metoo, var personens/

personernas position och ålder. På de två omslag som var representativa så var modellerna unga samt var stående. Medan de två omslag som var icke representativa var en eller flera av de äldre sittandes. En likhet mellan omslagen före #metoo var att båda de största texterna hade ordet “power” i sig.

(21)

5. Slutsats

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur omslagen på ELLE Sverige såg ut före och efter #metoo.

Som metod använde vi först en kvantitativ innehållsanalys och sedan en semiotisk bildanalys. Detta gjorde vi för att först få en överblick och kunna se mönster och sedan gå in på djupet och analysera utvalda omslag som var representativa och icke representativa.

I denna studie har vi kommit fram till att modellerna på nästan alla omslag, både före och efter #metoo, är utseendemässigt lika. Som vi tidigare nämnt i teoridelen kan det vara på grund av tidsbrist i produktionen (Dyer, 1988, 97). Det kan vara ett medvetet val av ELLE att porträttera modellerna på ett stereotypiskt sätt då det kan skapa empati och igenkänning hos läsaren (Dyer, 1988, 96-97). Den fotografisk stilen och kompositionen av omslagen är också likadana i de flesta fall, vilket bidrar till att omslagen får samma känsla. Resultatet från studien visar att omslagen oftast är fotograferade i studiomiljö, i ögonhöjd, visar modellen ståendes, i halvkroppsformat. En skillnad som vi upptäckte i analysen var att de två utvalda omslagen före #metoo, involverade ordet “power” som största text. Vi skrev om att texter i magasin brukar handla om yttre, självförbättrande råd med mål att få uppmärksamhet från män (McMahon, 1990, se APA, 2007). Vi tolkar användningen av ordet “power” som ett sätt att försöka stärka läsaren. Förutom den senast nämnda skillnaden visar studien att omslagen inte skiljer sig i någon märkbar utsträckning före och efter

#metoo.

(22)

6. Diskussion

Varför har det inte blivit någon skillnad efter #metoo? ELLE kan redan innan #metoo haft en medveten bild om hur personen på omslaget skulle framställas. I uttalanden från medarbetare på ELLE, som tidigare nämnts, tydliggör de att deras mål är att stärka kvinnor, som i sin tur kan betyda att de inte vill framställa modellerna som objekt utan som starka individer. Det kan också vara så att #metoo inte hade någon direkt påverkan på ELLE, vilket gjort att de inte engagerat sig i att göra någon förändring i hur de porträtterar de vi tolkar som kvinnor. Avsaknaden av skillnad på omslagen kan vara en strategi där de utformar omslagen efter vad som säljer bäst, eller för att skapa igenkänning för läsaren (Dyer, 1988, 97).

Som tidigare nämnt visade studien att texten på de två omslagen före #metoo hade ordet “power” i sig, medan de två omslagen efter inte hade det. Det skulle kunna vara en slump att båda omslagen som vi undersökte hade just detta budskap. Man skulle även kunna diskutera om detta var uppbyggnaden till den stora internationella spridningen av #metoo, genom att stärka kvinnor. Efter #metoo kanske inte budskapet längre behövdes förmedlas på omslaget på samma sätt. Det skulle varit intressant att höra vad ELLE själva tänkte om budskapet för dessa nummer, och varför man använde ordet “power” före #metoo, men inte i samma utsträckning efter.

Det är bara kvinnliga medarbetare på ELLE vilket kan leda till ökad medvetenhet om jämställdhetsfrågor från deras sida. Å andra sidan menar Berger, som vi skrivit om i teoridelen, att samhället är uppbyggt så att kvinnan alltid är under uppsikt av andra, främst män (1972, 46 - 47). Detta påverkar kvinnan på ett omedvetet sätt, även relationen kvinnan har till sig själv. Det bidrar även till att kvinnan ser sig själv som ett objekt (ibid.).

Att det inte blivit någon skillnad på hur omslagen ser ut kan bero på att #metoo gjorde så att det skapades många upprop inom olika yrkeskårer i Sverige, vilket kanske inte avspeglas utåt på ett modemagasinsomslag. Detta behöver inte betyda att ELLE som arbetsplats inte påverkades, men att det som sker inne på en arbetsplats inte behöver avspeglas utåt. Varför det inte har blivit någon skillnad på ELLEs omslag efter #metoo, kan vi endast spekulera i. Det skulle behövas en mer djupgående studie och en kompletterande intervju med ELLE för att kunna veta exakt varför.

Omslagsbilder likt de vi har undersökt i denna studie, som vi tolkar inte ger en sexualiserad bild av kvinnan, står ändå för ett utseendemässigt ideal som finns i samhället. Det går att diskutera kring huruvida exempelvis mode är stärkande för en person eller om det är ett ytterligare ett sätt att påtvinga personer information om hur de borde se ut och klä sig. Det är en väldigt aktuell och intressant fråga och vi skulle gärna se fler studier kring det.

(23)

7. Referenslista

7.1 Böcker

Berger, John. (2008). Ways of seeing (2 uppl.). London: Penguin books.

Dyer, Gillian. (1988). Advertising as communication. London: Routledge.

Fogde, Marinette. (2010). Bildanalys. I Ekström, Mats, & Larsson, Larsåke (Red.), Metoder i kommunikationsvetenskap (2 uppl., 179-191). Lund: Studentlitteratur

Gill, Rosalind. (2007). Gender and the media. Cambridge: Polity press.

Hammarström, Anne, & Hensing, Gunnel. (2008). Folkhälsofrågor ur ett genusperspektiv: arbetsmark- nad, maskuliniteter, medikalisering och könsrelaterat våld. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.

Nilsson, Åsa. (2010). Kvantitativ innehållsanalys. I Ekström, Mats, & Larsson, Larsåke (Red.), Metoder i kommunikationsvetenskap (2 uppl., 119-152). Lund: Studentlitteratur

Rose, Gillian. (2016). Visual methodologies, An Introduction to Researching with Visual Materials (4 uppl.). Great Britain: Ashford colour press Ltd.

Wells, Liz. (2015). Photography a critical introduction (5 uppl.). New York: Routledge.

7.2 Elektroniska källor

American Psychological Association, APA. (2007) Report of the APA Task Force on the Sexualization of Girls. Hämtad 2018-12-18 från http://www.apa.org/pi/women/programs/girls/report-full.pdf

Brottsförebyggande Rådet, BRÅ. (2018). Våldtäkt och sexualbrott. Hämtad 2019-01-10 från https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/valdtakt-och-sexualbrott.html

ELLE. (Skriven 2009, uppdaterad 2017). ELLEs historia - så började det och så många länder finns vi i. Hämtad 2019-01-07 från https://www.elle.se/elles-historia/

ELLE. (2014). Cia Jansson blir ny chefredaktör på ELLE. Hämtad 2019-01-07 från https://www.elle.se/cia-jansson-ny-chefredaktor-pa-elle/

Famous Fix. (2018). Elle. Hämtad 2018-12-03 från https://www.famousfix.com/topic/elle

Gill, Rosalind, Orgad, Shani. (2018). The shifting terrain of sex and power: From the ‘sexualization of culture’ to #MeToo. Sexualities, Vol. 21 (Issue 8), 1313-1324. Doi: 10.1177/1363460718794647 Hern, Jeff. (2018) You, them, us, we, too? … online–offline, individual–collective, forgotten–re- membered, harassment–violence. European Journal of Women’s Studies 25(Issue 2) 228-235 Doi:

10.1177/1350506818765286

Nationalencyklopedin. (2018). Me too-rörelsen. Hämtad från 2018-12-17 från https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/me-too-r%C3%B6relsen

Orvesto konsument. (2017). ORVESTO Konsument 2017 Helår. Hämtad 2018-12-17 från https://www.kantarsifo.se/sites/default/files/profilrapport_orvesto_konsument_2017_helar.pdf

Orvesto konsument. (2017). Räckviddsrapport ORVESTO Konsument 2017 Helår. Hämtad 2018-12- 17 från

https://www.kantarsifo.se/sites/default/files/orvesto_konsument_rackviddsrapport_2017_helar.pdf

(24)

Ohlin, Jonas och Atallah, Carol. (2017). Från Hollywoodmogulen Weinstein till svenska medieprofiler.

Hämtad 2018-12-10 från

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fran-hollywoodmogulen-weinstein-till-svenska-medieprofiler Sköld, Henrik. (2017). Nu ekar ropet #MeToo i sociala medier i Sverige också. Hämtad 2018-12-10 från https://www.svt.se/nyheter/utrikes/nu-ekar-ropet-metoo-i-sociala-medier-och-tiotusentals-kvinnor- twittrar-sitt-stod

TT. (2017). Så tog #metoo Sverige med storm. Hämtad 2018-12-10 från https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/sa-tog-metoo-sverige-med-storm

Ward, L. Monique. (2016). Media and Sexualization: State of Empirical Research, 1995–2015. Journal of Sex Research, Vol. 53 (Issue 4/5), 560-577. Doi: 10.1080/00224499.2016.1142496

WHO. (2005). WHO Multi-country Study on Women’s Health and Domestic Violence against Women (ISBN 92 4 159351 2). Hämtad 2018-12-14 från http://apps.who.int/iris/bitstream/

handle/10665/43310/9241593512_eng.pdf;jsessionid=B5BC6252F75381B6F868699B0EC- C52B3?sequence=1#__utma=1.1519883266.1544794294.1544794294.1544794294.1&

__utmb=1.3.10.1544794294&__utmc=1&__utmx=-&__utmz=1.1544794294.1.1.utmcsr=google|ut- mccn=(organic)|utmcmd=organic|utmctr=(not%20provided)&__utmv=-&__utmk=236713601 Zinio. (2018). ELLE Sverige – världens största modemagasin. Hämtad 2018-12-07 från https://www.zinio.com/se-sv/back-issues/elle-sverige-m34007

(25)

8. Bilagor

8.1 Omslag ELLE Sverige

Bild 1. Oktober 2016

Bild 4. Januari 2017

Bild 2. November 2016

Bild 5. Februari 2017

Bild 3. December 2016

Bild 6. Mars 2017

(26)

Bild 10. Juli 2017

Bild 16. Januari 2018

Bild 11. Augusti 2017

Bild 14. November 2017

Bild 17. Februari 2018

Bild 12. September 2017

Bild 15. December 2017

Bild 18. Mars 2018

(27)

Bild 19. April 2018

Bild 22. Juli 2018

Bild 20. Maj 2018

Bild 23. Augusti 2018

Bild 21. Juni 2018

Bild 24. September 2018

(28)

1.1.1 omslag12345678910111213141516171819202122232425 xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx x x 1.1.2 omslag12345678910111213141516171819202122232425 xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx xxxx 1.1.3 position/omslag12345678910111213141516171819202122232425 xxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxx x 1.1.4 iv/omslag12345678910111213141516171819202122232425 iv xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx ivxx 1.1.5 omslag12345678910111213141516171819202122232425 xxxxx xxxxxxxxxxxxxx xxxxxx 1.1.6 /omslag12345678910111213141516171819202122232425 xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

8.2 Kodschema för kvantitativ innehållsanalys

(29)

xxx x 12345678910111213141516171819202122232425 xxxx xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx 12345678910111213141516171819202122232425 xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx xxxx omslag12345678910111213141516171819202122232425 xxxxx xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx 12345678910111213141516171819202122232425 xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx x 12345678910111213141516171819202122232425 8107899997710578999986961087 iv1032010011031101102413023 1000101122022110010001000

(30)

Hanna Kramer, Victoria Håsäther och Jennie Claesson Grafisk design och kommunikation