1300-talssilver i Simtuna : addenda till ett corpus-verk
Andersson, Aron
Fornvännen 55, 161-172
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1960_161
Ingår i: samla.raa.se
1300-TALSSILVER I SIMTUNA
Addenda II till ett corpus-verk A v A r o n A n d e r s s o n
I samband med förberedelser till publicering av Simtuna kyrka i serien »Upplands Kyrkor» har fil. kand. Carl-Filip Mannerstråle haft vänligheten fästa min u p p m ä r k s a m h e t vid församlingens praktfulla, höggoliska nattvardstyg. På grund av ett beklagligt förbiseende har detta icke upptagits till behandling i mitt arbete »Silberne Abendmahlsgeräte in Schweden aus dem XIV. J a h r -hundert» (1956).1 Då nattvardstyget i form och dekor och även
i det hantverksmässiga utförandet visar sig hänga intimt sam-man ined en större grupp naltvardssilver i Mälarprovinserna och Norrland, som utförligt kommenterats i mitt arbete, och sam-tidigt företer intressanta särdrag, som berika bilden av denna grupp, torde en senkommen, separat presentation få anses moti-verad.
Liksom flertalet medeltidskalkar h a r även kalken i Simtuna erhållit en ny skål i senare tid (stämplad av Gustaf Elfslröm i Sala, 1783—1806); samtidigt har skaftet förlängts. Medeltids-kalkens skaft och fot (fig. 1) mäta tillsammans en höjd av ca 12 cm, fotens diam. är 13,8 cm. Den sexpassformade foten vilar på cn plan fotlist och en l u d d a d kälad sarg, i undre hälften med en relieffris av diagonalställda korsblommor alternerande med vertikala stavar. Fotens ovansida bär en rik plastisk dekor, helt uIförd i separata stycken, som lotts eller nitats fast.
Ytterkon-1 En förfrågan till S i m t u n a p a s t o r s ä m b e t e den 8 a u g u s t i 1952, h u r u v i d a
i församlingens ägo fanns något medeltida n a t t v a r d s s i l v e r besvarades av-p a s t o r loci med uav-pav-pgiften, a t t i k y r k a n förvarades en ståtlig kalk med av-patén från 1400talet. Denna missvisande d a t e r i n g blev t y v ä r r orsak till, att n a t t -vardstyget ej i n l å n a d e s till u n d e r s ö k n i n g vid den inventering av svenskt n a t t v a r d s s i l v e r från 1300-talet, som gjordes för ovan citerade arbete. — Ett tidigare »Addenda» ä r infört i F o r n v ä n n e n 1958 s. 283 f.
A R O N A N D E R S S O N
turen av passens svängda lober följes sålunda av pålagda, fast-nitade band med i relief utskurna majuskler inom torserade kantlister, varje segment av bandet avslutat med ett par fast-lödda silverkulor på ömse sidor om ett skönlockigt människo-huvud i relief, placerat i passens skärningspunkter. Huvudena bära en bågställning, som indelar fotens ovansida i sex fält genom smala pilastrar med profilerade baser och fördjupade inre fält, tudelade genom profilerat, horisontellt listverk på pilast-rarnas milt och avslutat genom sadeltak med smala, knoppbe-satta spiror, krönta av tredelade bladklockor. Pilastrarna för-bindas sinsemellan av flacka sadeltak, kälade och med besättning av fyra komina-formade bladkrabbor och bladklockor av samma typ som pilasterkrönen, samt på takens undersida stora »näsor» i ömse sidor, som visa att baldakinens öppning varit t ä n k t tre-passbågig. Fotens ovansida är helt täckt av ett sammanhängande fondmönster, fjällar tat, åstadkommet genom att gravstickeln förts i täta, parallella sicksack-linjer koncentriskt r u n t foten. Mot denna uppruggade, matta grund avtecknar sig med välbe-räknad effekt den plastiska, gjutna dekoren med blanka, ljus-reflekterande ytor, såväl den ovan beskrivna arkaturen som fältens figurframställningar. Dessa omfatta, medsols r ä k n a t : 1) en kalvariegrupp med höggotiskt krucifix, vars korsandar bära höga, sexdelat melonliknande blomknoppar; Maria, iförd slöja och rikt draperad mantel, lyfter v. hand i en klagande gest, och Johannes — i knäkort tunika — upprepar Marias hand-rörelser i spegelbild (fig. 2 ) . 2) Johannes Evangelisten, tronande frontalt med en kalk i h. hand och i den v. en bok, stödjande mot knä't (fig. 3 ) . 3) Aposteln Petrus med nyckel och bok (fig. 4 ) . 4) Aposteln Bartholomeus med kniv och bok (fig. 5 ) . 5) Johannes Evangelisten som ovan. 6) Aposteln Paulus med boken i utsträckt h. hand och ett uppåtriktat svärd i den v.
(fig. 6 ) .
Skaftet är sammansatt av två cylindriska led, det undre ännu med bevarad rest av en ursprunglig utsmyckning: en sexdelad arkad, sammansatt av tredelade pilastrar och sadeltak med näsor på ut- och insidan. Noden bär sex r u n d a utsprång med u t s k u r n a sexbladiga rosor inom fyrpass; i varje passlob är botten mönstrad av tre symmetriskt ställda, trekantiga fördjupningar med
upp-1 3 0 0-T A L S S I L V E R I S I M T U N A
* ««a
Fig. I. Nattvardikalk i Simtuna kgrka, Uppland. Medeltida
liarticr. — Abendmahlskelch der Kirche in Simtuna. Mittel-alterliche Teile.
drivna knoppar mot mitten. Mellan utsprången äro runda druv-knoppar placerade och nodens ovan- och undersida bär en dekor av stora plastiska vinblad med fem femuddiga flikar och om-växlande konvex och konkav mitt, den yttersta flikens spets vilande mot druvknoppen och bladen växande från en stängel lagd kring skaftringen (fig. 7). Mitt för de r u n d a utsprången — på ovan- och undersidan — äro fastlödda, brett ovala människo-huvuden med leende uttryck och lockperuker, gjutna i samma form som de på foten.
Fotens latinska inskrift kommenterar såväl det på 1300-tals-kalkar praktiskt taget obligatoriska krucifixet som nodens
vin-A R O N vin-A N I) E R S S O N
Fig. 2. Kalvariegrupp. Nattvardskalk i Simtuna, detalj. — Die Kreuxigung.
Abendmahlskelch in Simtuna. Detail.
ranksdekor, och liksom dessa tolkar den symboliskt nattvar-dens s a k r a m e n t : + DE i VERA i VITE i F E R T i HOC : VAS i POCVLA ; VITE ; IESUS : NAZARENVS : REX IVDEORVM
( = Av det sanna vinträdet bjuder denna kalk livets dryck. Jesus från Nasaret, j u d a r n a s k o n u n g ) .
Frånsett bortfallna silverkulor på foten, ett saknat vinblad på noden och cn kompletterad druvknopp äro de mest iögonfallande skador kalkens medeltida delar lidit bl. a. förlusten av skaft-dekoren (förmodligen relieffigurer i arkader på båda skaftleden) ocli den nu helt bortnötta emaljeringen på nodens utsprång. Fot-lislcn har sannolikt varit lösbruten och åter fastlölts, varvid sargens mönstrade fris skadats.
Paténen (fig. 8; diam. 16,8 cm) bär på brättets mitt en majuskelskrift på nätsgrafferad grund inom smala, punktorne-rade b a n d : AVE MRARIA : GRACIÅ : PLENA : DOMINVS : T R CVM : BENEDICTA : TV : IN MV (lieribus) — bebådelseängelns hälsning lill Maria, cn ofla förekommande inskrift på höggotiskt nattvardssilver. Inkarnationens under förnyades varje gång, som vinet och oblaten i nattvardskärlen förvandlades till Kristi blod och lekamen vid mässans höjdpunkt, Iranssubslanlialioncns ögonblick. Krisli kroppsliga närvaro i nattvardsbrödet är ännu tydligare utsagd i brättets kompletterande dekor av fyra r u n d a
1 3 O O T A 1. S S I L V E R I S I M T U N A
Fig, 3—6. Detaljer av nnttuiirilsknlken i Simtuna. 3. Aposteln J o h a n n e s . 1. Aposteln Petrus. 5. Aposteln Bartholomeus. 6. Aposteln Paulu». — Abend-mahlskelch der Kirche Simtuna, Dctaile. 3. Der Apostel J o h a n n e s . '/. Der
Apostel P e t h r u s . 5. Der Apostel Bartholomätt», 6. Der Apostel Paulus.
medaljonger med Kristi huvud, utsträckta händer med spiksår och på samma vis genomborrade fötter. Skålens kontur följes av ett smalt, punktorncrat band med ett inskrivet sexpass av liknande band och i svicklarna graverade rosor på nätsgrafferad botten. I skålens mitt är en rund medaljong med graverad
fram-A R O N fram-A N D E R S S O N
Fig. 7. Noden sedd underifrån, detalj au natt-vnrdskulkcn i Simtuna. — Unterseite des Nodus.
Abendmahlskelch in Simtuna. Detail.
ställning av Kristus tronande i majestät med b. hand välsignande lyft och den v, vilande på en korskrönt glob på bänken (fig. 9 ) . Kristushuvudets %-profil och teckning är alldeles samma som i brättets medaljong. Figuren avtecknar sig på nedsänkt grund, som säkert ursprungligen burit emalj, inom ett sexpass med inåt treklöverformade bågar; i de yttre svicklarna äro bladpalmetter graverade. Kristusmedaljongen har sannolikt höjt sig i låg relief i paténens botten, omgiven av en bred, vulstformad kant, men denna har i sen tid blivit plant u t h a m r a d och ett grövre punkt-ornerat band än det ursprungliga har graverats r u n t omkring.
Det erbjuder ingen svårighet att finna jämförelsematerial till detta nattvardstyg i uppsvenskt 1300-talssilver, som kanske är allra rikast företrätt från just den epok, som kalken och paténen i Simtuna tillhöra: årtiondena kring 1300-talets mitt. Visserligen är det knappast möjligt att med någon större sannolikhetsgrad citera flera arbeten av samme mästare i det bevarade materialet, men han visar sig helt och hållet fostrad i det svenska silvrets verkstadstradition. Paténens karakteristiska komposition har talrika paralleller och botlenmedaljongens tämligen grovt gra-verade Kristusbild synes följa en förlaga av samma art som de
1 3 0 0 - T A L S S I L V E R I S I M T U N A
Fig. 8. Patén i Simtuna kgrka, Uppland.
der Kirche in Simtuna, Uppbind.
Patene
finare utförda palénerna i Östervåla och Björksta (a. a. Taf. 51 och 55). Även nodens form och utsmyckning är typisk för sekel-mittens svenska kalkar — de kraftigt plastiska vinbladen skulle k u n n a vara gjutna i samma form som de smyckande bladen på kalkar i östervåla, Ludwigslust och Uppsala med den skillnaden, att bladen här alla äro konvexa, medan i Simtuna konvexa och konkava blad växla på samma sätt som i de till formen något avvikande bladen på kalkar i Björksta och Romfartuna (a. a. Taf. 55—56). I de hittills kända svenska kalkarna med denna typ av nod alternera bladen med plastiska druvklasar, som det kan förefalla motiverat med hänsyn till bladdckorens natura-listiska karaktär, och icke som här med skönlockiga huvuden. Liknande huvud förekomma emellertid på mera framträdande platser, på nodens utsprång i kalkar i Resele och Muskö (a. a. Taf. 34 och 38). Det mest uppseendeväckande och ensartade i kalkens utsmyckning är dock fotens komposition: en uteslutande plastisk
A R O N A N D E R S S O N
ornering med indelning genom en sammanhängande bågställning och under denna tronande apostlar i helfigur etc. Det enda kända motstycket i Sverige är Skövde kyrkas kalk (a. a. Taf. 46—47), men kompositionen är där smäckrare, elegantare, och framför allt har foten en åttkantig form med raka sidor, som ger fasthet och klarhet åt den arkitektoniska uppbyggnaden. Simluna-kal-kens guldsmed har känt svårigheten atl förena fotens sexpass-form med den gotiska a r k a d e n : för att avgränsa bildfälten och hålla samman arkitekturen är inskriften utförd i pålagda band med torscrade lister. Ornamentalt lyckas han så binda foten till en enhet, även om det sker med disparata element, och som ett yttersta bevis på sin ornamentala smycklusta, sitt bristande sinne för gotisk arkitekturlogik placerar han lösryckta reliefhuvuden mellan inskriftbandens ändar som ett slags bärande konsoler under de slanka pilastrarna. Dessa belåtet leende ansikten med sill rika locksvall förefalla nästan ditkomna av en slump, och än mer förstärkes detta intryck, när vi återfinna dem på nodens ömse sidor. — Kalvariegruppen är tämligen klumpigt tillyxad i formen och svår att bedöma stilistiskt genom figurernas lilla format. Betydligt större intresse knyter sig till apostlarna, tro-nande i helfigur i svajigt gotisk kontrapost med ena benet i släpande ställning och slösande rikt draperade dräkter, som låter de gängliga kropparna försvinna i kaskader av glittrande kam-mar och fåror. De fint friserade huvudena liksom de gärna ma-niererade gester, med vilka figurerna gripa sina attribut (Bar-Iholomeus!), äro lika betecknande för denna internationella modestil, som knappast nådde Sverige före 1300-lalets fjärde decennium. Petrus oeh Paulus äro alllid självskrivna, när det gäller elt mindre urval av apostlar, och även Johannes och Bar-tholomeus tillhöra de favoriserade vid sådana tillfällen, men där-emot kan det knappast bero på anna I än en brist i det tillgäng-liga antalet matriser eller formar, när Johannes framställes två gånger. En n ä r m a r e granskning av apostlarna ger vid handen, all de ursprungligen — när formarna gjordes — ej voro avsedda all smycka en kalkfot med dess mot skaflct koniskt stigande mittparti; såväl Petrus som Bartholomeus ha fått bräckor i hal-sen, när de böjdes efter detta ojämna underlag. Figurer som dessa kunna snarare tänkas avsedda att smycka smärre skrin
1 3 O O - T A L S S I L V E R I S I M T U N A
Fig. 9. Detalj au fig. 8. — Detail vom Abb. 8.
eller de släta väggarna på ciborier av samma typ som det vackra och genom materialet ytterst sällsynta — förgyllt silver — cibo-riet i Tryserums kyrka, Småland (fig. 10), vars relieffigurer äro formade i en med Simtuna-kalkens apostlar besläktad, manie-rerad stil.2 Ciboriet i Tryserum är tydligen arbetat i en verkstad,
där man icke var främmande för standardiseringens praktiska nytta: samtliga relieffigurer äro stansade i samma form och där-efter försedda med respektive attribut för att representera de olika apostlarna (6 st.), deras enda igenkänningstecken. Så indu-strimässigt har inte Simtuna-kalkens guldsmed arbetat: han har inte gjort något försök alt dölja sin brist på tillgängliga formar — i stället har aposteln Johannes fått äran att uppträda två
2 Ciboriet var i n l å n a t till Utställningen »Folkungatid» i Statens historiska
m u s e u m 1957 och är upptaget i u t s t ä l l n i n g e n s katalog som nr 74. — Jfr M. Hofrén »Tryserum» (Västervik 1957) s. 69, d ä r ciboriet uppgives skänkt till k y r k a n av Gustaf Horn omkr. 1780. Förmodligen b a r denne då förvärvat ciboriet i defekt skick (från någon a n n a n svensk k y r k a ? ) och beställt dess n u v a r a n d e , låga fot.
A R O N A N D E R S S O N
Pig. 10. Ciborium i Tryserum» kyrka, Småland. — Ciborium der Kirche in Tryserum, Småland.
gånger. Det är knappast troligt, att Simtuna-silvrets guldsmed själv förfärdigat formarna för dessa elegant livliga apostlar — paténens graverade dekor ger icke någon hög föreställning om hans figurkonst. Hans innehav av formar med apostlabilder var begränsat och kunde icke utökas genom egen tillverkning.
Med sina karakteristiska svagheter och kanske inte mindre karakteristiska förtjänster, som framför allt bör sökas i för-mågan att gestalta en festlig, dekorativ enhet med plats för de många smyckande detaljerna och en ändå bevarad balans, tycks denne guldsmed i särskild grad förankrad i svensk miljö. Natt-vardssilvrets nära samband med gruppen av kalkar och paténer i de geografiskt närbelägna kyrkorna i Östervåla, Björksta och Romfartuna, som daterar dess tillkomst till 1300-talets mitt.
1 3 0 0 - T A L S S I L V E R I S I M T U N A
snarast förstärker detta intryck.8 Simtuna kalk och patén berikar
icke blott vår k u n s k a p om formförrådet i denna grupp av natt-vardssilver men ger oss också stöd för en uppfattning om silvrets inhemska tillverkning.
3 F ö r u t o m de påpekade p a r a l l e l l e r n a med dessa n a t t v a r d s t y g m å a n f ö r a s ,
a t t kalken i ö s t e r v å l a h a r en med S i m t u n a - k a l k e n identiskt överensstäm-m a n d e , profilerad och överensstäm-m ö n s t r a d sarg, soöverensstäm-m endast förekoöverensstäm-möverensstäm-mer i dessa t v ä k a l k a r i det svenska n a t t v a r d s s i l v r e t . — Dessutom m ä även som a l l m ä n s l ä k t s k a p r ä k n a s , a t t k a l k a r n a i Ö s t e r v å l a — B j ö r k s t a — R o m f a r t u n a även de b ä r a en p l a s t i s k dekor p å foten, som u t f ö r t s i f o r m a r med f r ä m m a n d e u r -sprung, låt vara att det h ä r gäller r u n d a medaljonger med figurscener.
ZUSAMMENFASSUNG
Aron Andersson: Abendmahlsgerät aus dem XIV. J a h r h u n d e r t in Simtuna.
In der Kirche von S i m t u n a ( U p p l a n d ) wird ein prachtvolles Abendmahls-gerät aus dem XIV. J a h r h u n d e r t a u f h e w a h r t , das versehentlich leider nicht in die Arbeit des Verfassers, ..Silberne Abendmahlsgeräte in Schweden aus dem XIV. J a h r h u n d e r t " (Stockholm 1956), aufgenommen w o r d e n ist.
Der Kelch h a t in späterer Zeit eine neue Schale erhalten (1783—1806), und der Schaft ist gleichzeitig etwas verlängert w o r d e n . Schaft u n d Fuss des m i t t e l a l t e r l i c h e n Kelches hetragen z u s a m m e n eine Höhe von 12 c m . ; der Diameter des Fusses ist 13,8 cm. (Abb. 1). Die Oberseite des scchspass-förmigen Fusses trägt einen reichen plastischen Dekor, der in separatcn auf-gelölelcn, teilweise aufgenieteten Stucken ausgefuhrt ist. Rings u m den Fuss läuft ein Spruchband m i t der I n s c h r i f t : D E V E R A V I T E F E R T H O C V A S P O C V L A V I T E I E S U S N A Z A R E N V S R E X I V D E O R V M. Das Spruchband ist in sechs Scgmcnte zcrlcgt; zwischen diesen sind sechs scbönlockige Menschenköpfe aufgelötet, die sechs gotische Bogenstellungen trägen, jede eine plastische figurliche Darstellung auf auf-g e r a u h t e m Grund u m s c h l i e s s e n d : 1) eine Kalvarienauf-gruppe 2) J o h a n n e s der Evangelilt 3) der Apostel P e t r u s 4) der Apostel B a r t h o l o m ä u s 5) J o h a n n e s der Evangelilt 6) der Apostel P a u l u s (Abb. 2—6). Der Schaft t r ä g t n u r wenige Reste seines u r s p r u n g l i c h c n Dekors, eine sechsgeteilte Arkade, die wahrscheinlich Relieffiguren umschlossen h a t . Die sechs r u n d e n Medallions am Nodus sind mit geschnittenen, secbsblättiigen Rosen v e r z i e r t ; die Rotuln wechseln m i t plastischen T r a u b e n k n ö p f e n a b ; Ober- u n d Unterseite des Nodus trägen eine plastische W e i n b l a t t r a n k e und — m i t t e n vor den R o t u l n — scbönlockige Menschenköpfe wie am Fuss (Abb. 7 ) .
A R O N A N D E R S S O N
Die P a t e n e (Abb. 8) misst 16,8 cm. im Diameter. Am Rande die etwas v e r i t u m m e l t e I n s c h r i f t : A V E M A R I A G R A C I A P L E N A D O M I N V S T E C V M B E N E D I C T A T V I N M V, u n d vier Medallions m i t der gravierten Darstellung eines Christuskopfes bzw. a u i g e i t r e c k t e r Hände u n d Fiisse m i t Nagclwunden. Im Boden Mlttmedaillon m i t gravierter Darstellung der Majestas Domini.
Die E m a i l l i c r u n g an den R o t u l n des Nodus sowie im Majeitai-Medalllon di.\- Patene ist völlig abgenutzt.
Das Abendmahlsgerät ist in F o r m und Dekor mit einer grossen Gruppe von schwedischen) Abendmahlssilbcr aus der Mitte des XIV. J a h r h u n d e r t s eng verwandt. Vor allem sollten die Abendmahlsgeräte in den geographisch nahllegenden Kirchen von Östervåla u n d B j ö r k s t a zum Vergleich h c r a n g c -zogen werden (a. a. O. Taf. 51—55). Die Verbindung des S e c h i p a i l f u n e i m i t einer plastischen Arkade, die R e l i e f d a n t e l l u n g e n u m i c h l l e i l t , ist aber ein-zigartig, (Vgl. die Ausschmiickung des Kclchcs in Skövde, a. a. O. Taf. 46—47, wo doch die architeklonische Einteilung durch die achteckige F o r m u n d die geraden Seiten des Fusses crleichtert w i r d . ) Um die Bildfeldcr nach aussen hin ah/.ngrenzcn u n d der Architcktur Geschlossenhcit zu geben, ist die Inschrift des Fusses in aufgelegten Bändern gravlert, und dazwischcn sind Menschenköpfe wie Konsolen angebracht, Die elegant und präziös boch-gotischen Figuren sind in F o r m e n ausgefiihrt, die k a u m vom Goldschmled des A b e n d m a h l s g e r ä t e ! herriihren k ö n n e n . Die gravierten Teile des Dekors geben keine hohe Vorstellung von seiner figiirlichen Kunst. Zudem ist die J o h a n n e i f i g u r zweimal vertreten, w a s sicher m i t einem Mangel im Vorrat an vorhandenen F o r m e n z u s a m m e n h ä n g t . Die F o r m der Apostelfignren deutel an, dass sie urspriinglich k a u m fur die Ausscbinuckung eines konliefa anstcigenden Kelchfusses abgesehen w a r e n . Sowohl P e t r u s wie Bartboloiiiäns haben am Halse Bruche erhalten, als sie an diese Untcrlage angepasst w u r -den. Die Figuren k ö n n t e n eher fur die Seiten eines Schreins odcr eines C i b o r i n m i b e a b l l c h t i g t gewesen s e i n ; das schönc silberne Ciborium in T r y -serum zeigt z. B. eine ahnliche Apostclreihe (Abb. 10). In T r y s e r u m sind alle Figuren in derselben F^orm gemacht, u n d die verschiedenen A t t r i b n t e der Apostel sind nachträglieh angebracht w o r d e n .
In seiner eharaktcristischen Art m u t e t das Abendmahlsgerät in S i m t u n a typisch sebwedisch a n : trotz Ungcschickthcit in der figiirlichen Darstellung und einer n n k l a r e n architektonischen Komposition, ist es dem Meister gelungcn eine festlich dekorative Einheit zu gestalten, deren viele
