This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Det civila samhället vill ha inflytande
Civilsamhället i Moçambique förbereder sig till tänderna - snart är det drabbning i Maputo. Den Afrikanska Unionen ska mötas här i början av juli.
Det innebär samtliga Afrikas statschefer och medföljande delegationer, journalister och, minst lika viktigt, civilsamhällets olika representanter. Något som kommer att diskuteras är givetvis unionens ekonomiska program Nepad.
Jag träffar några representanter från planeringsgruppen för civilsamhällets deltagande i konferensen. Det är uppenbart att organisationerna i Moçambique blivit stärkta efter deltagandet i FN:s stora konferens i Johannesburg förra året kring miljöfrågor, då över 70 organisationer deltog. Det är på samma kampanjkontor som nästa internationella konferens förbereds men aktörerna är i någon mån annorlunda.
Nu har Skuldgruppen en viktig roll eftersom det är internationella frågor som Nepad som är på agendan. Några organisationer är för Nepad och andra är bestämt mot.
Satsa regionalt
Nordine från Abiodes, en miljöorganisation, talar om Nepad som ett uppenbart top-down projekt och påpekar att det presenterades vid ett G7-möte innan det förankrades i Afrika. Ett faktum som gör många kritiska redan innan de tittat på innehållet. Abiodes är kritiska till Nepad eftersom de menar att krafterna borde läggas på de regionala organisationerna, i södra Afrikas fall SADC, istället för att försöka integrera hela Afrika i en stor ekonomisk union.
- Det är fortfarande alldeles för stora skillnader mellan norra och södra Afrika, och även inom dessa regioner finns det stora skillnader, säger Nordine. Afrikanska Unionen skulle dock kunna spela en viktig roll i konfliktlösning inom Afrika, vilket inte med nödvändighet innebär en ekonomisk union.
- Men tankarna om en gemensam militärstyrka är fullkomligt utsiktslösa. Hur ska
Moçambique, som inte har råd med en egen, kunna bidra med det? Det skulle snarare skapa möjligheter för några länder i Afrika att bli starka på bekostnad av andra.
Bättre för vissa
De representanter jag talar med är helt överens om att Afrikanska Unionen och Nepad handlar om att några länder styr och att de kan bli ännu starkare. Nepad handlar framför allt om Sydafrika, Senegal, Nigeria, Algeriet och Kenya. Det är starka länder som dominerar i sina respektive regioner och som också får mycket gott av Nepad genom större marknader, mer investeringar etc. Silvestre från Skuldgruppen börjar rita kartor och dra paralleller till Berlinkonferensen, då Afrika delades upp mellan olika imperialistiska länder. Nu är det uppdelning på gång igen, om vi inte ser upp.
Nya skulder för nygamla projekt
Det som Fernando från Skuldgruppen tar upp, är risken för att dra på sig nya utlandsskulder med de stora projekt som planeras inom ramen för Nepad. Det är viktigt att detta följs upp. I
Moçambique pratar man redan om ett stort kraftverk, som ska byggas nedströms från Cabora Bassa, som ett Nepad-projekt. Det har det blivit nu helt plötsligt, för projektet har funnits länge!
Det är väl så det är lite grann. I Nepad finns flera projekt som tidigare saknat finansiering men som nu kan få det. Fernando menar att det inte är givet att det blir så mycket nya pengar, istället kan det bli en omfördelningar av resurserna.
- Vi måste se till att det inte är andra projekt som blir lidande med ett nytt synsätt (Nepad) utan att det fortfarande är prioriteringarna i fattigdomsstrategin som gäller. Där det framför allt landsbygdens utveckling som fokuseras. För Moçambiques del, menar Fernando, finns det en risk i att landet, som är ett avlångt kustland, kommer att betala stora infrastrukturella projekt som de sedan inte har så stor nytta av. Istället tjänar länderna inne på kontinenten på dem.
- Se på Beirakorridoren till exempel, säger Fernando. Den byggdes för Zimbabwes
omfattande export som behövde en bra hamn. Nu när Zimbabwe har kollapsat så lider Beira.
Vi kanske kommer att betala stora delar av Sydafrikas och Kenyas projekt med en motorväg från Kapstaden till Nairobi, men inte tjäna så mycket på det.
Hur får folket en röst?
Det finns också positiva saker med Nepad och även med Afrikanska Unionen. Silvestre menar att det bästa med Nepad är att det redan finns ett definierat utrymme för civilsamhället i Nepad.
- Det är inget som vi måste kämpa för utan det är redan inkluderat. Det är också därför som Afrikanska Unionens möte i Moçambique är viktigt.
Det är inte klart hur man ska involvera civilsamhället. Maputomötet kan bli en mall för detta och den kan man, om man nu engagerar sig hårt, fortfarande påverka. Ännu finns dock inga konkreta tecken på att Moçambiques regering tänker sig att civilsamhället ska delta på konferensen, inga avsatta pengar finns för det och de ordnar inte heller ett parallellt forum.
Kampanjkontoret vill att civilsamhället ska delta på det officiella forumet för att kunna påverka politiken konkret. Optimismen är stor. Snart kommer projektansökan att vara färdig så att man kan söka egna pengar för att kunna ordna något deltagande och påverka Nepad i den riktning som man vill. Någon gemensam hållning för alla enskilda organisationer är dock inte trolig.
Fakta:
Tankar kring NEPAD från några i planeringsgruppen för civilsamhällets deltagande i Afrikaunionens möte i juli i Maputo.
Styrkor
- ett afrikanskt dokument som stöds av afrikanska ledare
- en given koppling mellan Nepad och Afrikanska Unionen finns - en integration inom Afrika stötta
Svagheter
- ett top-down dokument utan någon dialog med folket - bygger på en i grunden nyliberal ideologi
- har ingen klar finansiering och är inte knuten till fattigdomsstrategin Möjligheter
- ett uttalat utrymme för civilsamhället
- kan resultera i en förbättrad ekonomisk integration i Afrika - kan ha stor betydelse för konfliktlösning
Hot
- Afrika står inte på den internationella dagordningen
- nedgång i biståndsviljan vilket skulle innebära att man blir hänvisad till kommersiella krafter för dess genomförande, ökar ekonomisk imperialism inom Afrika
Ulrika Blom Mondlane, Maputo
