Reglerande ekosystemtjänster i stadsplanering
-
En studie om hur svenska kommuner arbetar med reglerande ekosystemtjänster i planering av urbana miljöer
2021-05-27 Sanna Hansson
Datum 2021-05-27
Läroverk Blekinge Tekniska Högskola Program Institutionen för fysisk planering Högskolepoäng 15 hp
Kurskod FM1473
Kursnamn Kandidatarbete
Termin VT21
Författare Sanna Hansson
Titel Reglerande ekosystemtjänster i stadsplanering Handledare Olof Woltil
Examinator Jimmie Andersén
Förord
Detta kandidatarbete utgör den avslutande delen av studierna på kandidatnivå vid institutionen för Fysisk planering på Blekinge Tekniska Högskola. Jag vill tacka alla som varit delaktiga till genomförandet av denna studie, där ett särskilt tack riktas till er som ställt upp på intervjuer och bidragit med betydelsefull information till uppsatsen. Jag vill även tacka min handledare Olof Woltil som har väglett och kommit med råd under arbetets gång.
Det har varit en trygghet att kunna rådfråga dig när vissa delar i uppsatsen har känts svåra att utveckla.
Sammanfattning
För att hantera framtida klimatförändringar som väntas uppkomma i samband med en ökad urbanisering krävs ett proaktivt förhållningssätt till frågor som rör stadsplanering.
Ekosystemtjänster är ett begrepp som på senare år har blivit alltmer etablerat inom fysisk planering, och anses utgöra en väsentlig del i arbetet att hantera utmaningar gällande ökade stadsmässiga förändringar. Beroende på vilken typ av tjänst som de levererar, delas begreppet in i fyra kategorier; försörjande, reglerande, kulturella och stödjande ekosystemtjänster.
Denna uppsats syftar till att kartlägga hur svenska kommuner arbetar med reglerande ekosystemtjänster i stadsplanering, samt redogöra för vad det finns för skäl som anförs till att denna kategori av ekosystemtjänster bör användas vid planering av urbana miljöer. Detta anses intressant utifrån aspekten att det i dagsläget inte finns något krav på att reglerande ekosystemtjänster ska tas upp i kommunala dokument, samtidigt som begreppet ses som svårhanterligt inom planering. Studien innehåller vidare tre frågeställningar som undersöks genom intervjuer med sakkunniga inom ämnet. Intervjuerna är uppdelade i fallstudiespecifika sådana, där Ronneby kommun och Växjö kommun ingår, samt semistrukturerade intervjuer med personer som har olika yrkesbakgrund, men som har en koppling till stadsplanering och ekosystemtjänster. Det teoretiska ramverk som har använts för att analysera kandidatarbetets resultat har utgjorts av en kategorisering av relevanta begrepp och perspektiv. Resultatet visar att samtliga respondenter hanterar frågan om reglerande ekosystemtjänster i relation till stadsplanering, men att arbetet ofta benämns med andra termer. Det framgår även att det finns en variation i hanteringen av reglerande ekosystemtjänster, där vissa har arbetat med frågan länge och ligger i framkant, medan andra befinner sig i början av processen och strävar efter att utveckla sitt arbete. Vidare visar resultatet att det främsta skälet till att integrera reglerande ekosystemtjänster i planering av urbana miljöer är för att kunna hantera framtida klimatförändringar.
Nyckelord: Ekosystemtjänster, resiliens, reglerande ekosystemtjänster, urban ekologi.
Abstract
To handle future climate change in a world with an increased urbanization requires a proactive approach to urban planning issues. In recent years, ecosystem services is a concept that has become increasingly established in spatial planning, and is considered to be an essential part of the work to deal with challenges regarding increased urban change.
Depending on what type of service they provide, the concept is divided into four categories;
provisioning, regulating, cultural, and supporting services. This study aims to map how Swedish municipalities work with regulatory ecosystem services in urban planning, and account for what reasons there is to include this category of ecosystem services when planning urban environments. This is considered interesting from the aspect that the concept is seen as difficult to handle in planning, and that there is currently no requirement for regulatory ecosystem services to be included in municipal documents. The study contains three research questions which are investigated through interviews with experts in the field.
The interviews are divided into case study-specific,, which include Ronneby municipality and Växjö municipality, as well as semi-structured interviews with people who have different professional backgrounds, but work with urban planning and ecosystem services. The theoretical framework that has been used to analyze the results of this essay has consisted of a categorization of relevant concepts and perspectives. The results show that Swedish municipalities handle the issue of regulatory ecosystem services in relation to urban planning, but the extent in which they do so varies. Another aspect that the research show is that the main reason for integrating regulatory ecosystem services in the planning of urban environments is to be able to handle future climate change.
Nyckelord: Ecosystem services, resilience, regulating ecosystem services, urban ecology.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BEGREPPSFÖRKLARING 8
1.0 INLEDNING 9
1.1 Bakgrund 9
1.2 Problemformulering 9
1.3 Syfte 10
1.4 Frågeställning 10
2.0 FORSKNINGSDESIGN OCH METOD 11
2.1 Fallstudie 11
2.2 Intervjuer 11
2.2.1 Fallstudiespecifika intervjuer 13
2.2.2 Intervjuer till olika yrkeskategorier 13
3.0 FORSKNINGSÖVERSIKT 14
3.1 Urban ekologi 14
3.2 Ekosystem sett ur olika perspektiv 14
3.3 Ekologi och planering 15
4.0 OMRÅDESÖVERSIKT 16
4.1 Betydelsen av ekosystemtjänster 16
4.2 Sveriges ekosystemtjänstarbete 17
4.3 Ekosystemtjänster och fysisk planering 17
4.4 Värdering av ekosystemtjänster 18
4.5 Reglerande ekosystemtjänster i staden 19
4.5.1 Ekosystemtjänster i stadsplaneringen - C/O City 20
4.5.2 Gröna tak - ett praktiskt exempel på reglerande ekosystemtjänster 21
4.5.2.1 Dagvattenhantering 21
4.5.2.2 Temperaturreglering och dämpning av buller 21
4.5.2.3 Biologisk mångfald och urban odling 21
5.0 TEORETISKT RAMVERK 22
5.1 Tvärvetenskapliga fält 22
5.2 Ekosystemtjänster - ett övergripande begrepp 22
5.3 Ekosystemtjänsters olika värden 23
5.4 Resilienstänk 23
6.0 RESULTAT OCH ANALYS 24
6.1 Fallstudiespecifika intervjuer 24
6.1.1 Ronneby kommun 24
6.1.2 Växjö kommun 25
6.1.3 Analys av fallstudiespecifika intervjuer 26
6.2 Intervjuer till olika yrkeskategorier 27
6.2.1 Hantering av reglerande ekosystemtjänster 27
6.2.2 Skäl till inkludering av reglerande ekosystemtjänster 28 6.2.3 Utmaningar i arbetet med reglerande ekosystemtjänster 29
6.2.4 Hantering av reglerande ekosystemtjänster i framtiden 30
6.2.5 Analys av intervjuer till olika yrkeskategorier 31
7.0 DISKUSSION OCH SLUTSATS 32
7.1 Diskussion 32
7.1.1 Ekosystemtjänstbegreppet 33
7.1.2 Utmaningar och framtida hantering av reglerande ekosystemtjänster 33 7.1.3 Skäl till inkludering av reglerande ekosystemtjänster 34
7.1.4 Tvärsektoriellt arbete 34
7.2 Slutsats 34
7.3 Vidare forskning 35
7.4 Metodkritik 36
8.0 REFERENSER 36
9.0 BILAGOR 41
9.1 Bilaga 1 - Fallstudiespecifika intervjuer 41
9.2 Bilaga 2 - Intervjuer till olika yrkeskategorier 41
BEGREPPSFÖRKLARING
Ekosystem
Enligt Naturskyddsföreningen (2018) definieras ett ekosystem som ett område i naturen innehållandes växter, djur och vatten som samspelar med varandra. Ett ekosystem kan variera i storlek, där ett område kan innefatta en hel skog likaså som en mindre grönyta i en urban miljö, vilken påverkar eller påverkas av sin omgivning (Naturvårdsverket, 2012). Oavsett storlek krävs energi från solen för att ett ekosystem ska kunna fungera och leverera ekosystemtjänster (NRM, 2020).
Ekosystemtjänster
Ekosystemtjänster definieras som de förmåner människor får av naturen (MEA, 2003), vilka samspelar med varandra och bidrar till människans fysiska och psykiska välmående (Naturvårdsverket, 2015). Dessa tjänster har vidare delats in i fyra olika kategorier;
försörjande, kulturella, reglerande och stödjande ekosystemtjänster (MEA, 2003).
Indelningen ses som viktig ur den aspekten att kunna arbeta praktiskt med ekosystemtjänster och för att kunna värdera dess olika värden inom fysisk planering (Naturvårdsverket, 2017).
Reglerande ekosystemtjänster
Reglerande ekosystemtjänster påverkar miljön genom olika funktioner (Hållbarhetsforum, 2014) och tar hand om oönskade effekter som kan komma av samhället och naturen (C/O City, 2014). Inom denna kategori av ekosystemtjänster hör luft- och vattenrening, pollinering samt buller- och vattenreglering (Naturvårdsverket, 2020a).
Resiliens
Resiliens definieras som ett systems förmåga att hantera störningar och förändringar, och samtidigt fortsätta utvecklas (Ahren, 2011). Det handlar således om både motståndskraft, anpassningsförmåga och omställning efter störningar (Bokalders och Block, 2014).
Urban ekologi
Urban ekologi kan ses som ett tvärvetenskapligt fält som undersöker samband mellan miljö och mänsklig aktivitet, och ger indikationer på hur stadsmiljön kan skyddas, och hur miljökvalitet samt mänskliga levnadsvillkor kan förbättras (Weiland & Richter, 2012).
Biologisk mångfald
Biologisk mångfald är ett mått på variationsrikedomen bland alla levande land- och vattenbaserade organismer, vilket innefattar en mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem (Naturvårdsverket, 2021).
1.0 INLEDNING
1.1 Bakgrund
Ekosystemtjänster är ett relativt nytt begrepp som etablerades i samband med Millennium Ecosystem Assessment, ett forskningsprogram upprättat på initiativ av FN (MEA, 2003).
Enligt MEA (2003) definieras ekosystemtjänster som de förmåner naturen ger människan, vilka samspelar med varandra och bidrar till vårt fysiska och psykiska välmående (Naturvårdsverket, 2020a). Dessa förmåner kan delas in i direkta och indirekta tjänster (Bokalders och Block, 2014), där direkta tjänster är sådana som vi kan ta del av direkt, exempelvis mat, vatten och luft, medan indirekta tjänster innefattar alla de underliggande processer som krävs för att de direkta tjänsterna ska kunna produceras, såsom pollinering och näringsämnescirkulation (Hållbarhetsforum, 2014). Enligt Naturvårdsverket (2017) kan en tjänst vara både direkt och indirekt, alltså bidra med flera nyttor som på olika sätt bidrar till människans välfärd. Oavsett vilken sorts tjänst det handlar är fungerande ekosystem och dess förmåner nödvändiga för människans möjlighet att överleva (C/O City 2014). Utifrån ovannämnda definitioner av vad direkta och indirekta ekosystemtjänster är, har dessa vidare delats in i fyra olika kategorier; försörjande, kulturella, reglerande och stödjande ekosystemtjänster (MEA, 2003). Indelningen ses som viktig ur den aspekten att kunna arbeta praktiskt med ekosystemtjänster och för att kunna värdera dess olika värden inom fysisk planering (Naturvårdsverket, 2017).
1.2 Problemformulering
Historiskt sett har människan tagit ekosystem och dess förmåner för givet, men i takt med att samhället utvecklas krävs ett förändrat synsätt och större hänsynstagande till ekosystemtjänster (Bokalders och Block, 2014). Detta i samband med framtida klimatförändringar kommer att leda till förändringar i världens ekosystem, vilket innebär att dess förmåga att leverera tjänster försämras (Naturvårdsverket, 2021). Enligt C/O City (2014) ses reglerande ekosystemtjänster, så som luft- och vattenrening, pollinering samt buller- och vattenreglering, som allt viktigare i denna fråga. Utan dessa kan städer komma att drabbas av översvämningar och värmeböljor som i sin tur leder till stora kostnader för samhället (ibid.).
Användandet av världens ekosystem måste med andra ord ske med hänsyn till framtida generationer för att i största möjliga mån kunna hantera kommande utmaningar.
För en hållbar utveckling av städer är det av betydelse att samspela med och bevara naturens ekosystemtjänster (Naturvårdsverket, 2018a). I dagsläget bor mer än hälften av världens befolkning i urbana miljöer och enligt tidigare mönster kommer sannolikt den pågående inflyttningen till städer att öka för varje år som passerar (C/O City, 2014). I takt med att fler människor väljer att flytta till städer riskerar ekosystem i urbana miljöer att förändras och påverkas ur en negativ bemärkelse. Den fortsatta urbaniseringen kommer att resultera i en ökad exploatering, vilket innebär att mer mark tas i anspråk och antalet hårdgjorda ytor ökar (Naturvårdsverket, 2018a). Ytterligare en konsekvens som kommer av en ökad exploatering är att tillgången på grönytor i staden minskar (Grimm et al., 2008). Detta innebär i sin tur att möjligheten för rekreation, välmående och social interaktion blir mindre, samtidigt som
rening av luft och vatten försämras och bullervärden ökar (C/O City, 2014). Grönytor utgör även en stor funktion gällande den biologiska mångfalden, vilken är av stor betydelse för att ekosystem i urbana miljöer ska kunna fungera (ibid.).
Det svenska planeringssystemet utgörs av olika planer som upprättas av respektive kommun och anger vad som ska byggas i olika områden. Dessa planer är regionplan, översiktsplan, områdesbestämmelser och detaljplan (Boverket, 2021). Till detaljplanen hör i specifika fall en miljökonsekvensbeskrivning, vilken ska redovisa kommunens bedömning av den miljöpåverkan som genomförandet av planen väntas få (Boverket, 2020). I dagsläget finns det inget krav på att begreppet ekosystemtjänster ska tas upp i en miljökonsekvensbeskrivning.
Enligt Malmaeus et al. (2015) ses detta som problematiskt eftersom en ökad användning av begreppet ekosystemtjänster inom planering skulle kunna lyfta flera aspekter som i dagsläget inte tas upp i tillräckligt stor utsträckning. Det finns dessutom ett behov av att förtydliga och synliggöra statens arbete med ekosystemtjänster. Likaså gäller frågor som rör arbetssätt och metoder gällande integrering av ekosystemtjänster i planprocessen (Länsstyrelsen Skåne, 2018). Utifrån denna problematik är kunskap om ekosystemtjänster i planering av urbana miljöer mer relevant än det någonsin varit. Hanteringen av ekosystemtjänster i stadsplanering uppmärksammas allt mer, men på grund av framtida klimatförändringar krävs en större medvetenhet kring ämnet. Detta gäller såväl inom kommunala som statliga och privata yrkeskategorier (C/O City, 2014). Med hänsyn till framtida planeringsutmaningar som väntas komma av den pågående urbaniseringen har detta kandidatarbete utvecklats.
1.3 Syfte
Syftet med detta kandidatarbete är att kartlägga hur svenska kommuner arbetar med reglerande ekosystemtjänster i stadsplanering. Vidare ämnar arbetet till att undersöka vad det finns för skäl som anförs till att reglerande ekosystemtjänster bör användas vid planering av urbana miljöer.
1.4 Frågeställning
- Hur förhåller sig svenska kommuner till frågan om reglerande ekosystemtjänster i stadsplanering?
För att besvara arbetets huvudsakliga frågeställning har två sekundära frågor tillämpats:
- Hur arbetar dagens planerare i svenska kommuner med reglerande ekosystemtjänster i urbana miljöer?
- Vad anförs för skäl till att reglerande ekosystemtjänster bör användas vid planering av urbana miljöer?
2.0 FORSKNINGSDESIGN OCH METOD
Med utgångspunkt på kandidatarbetets syfte och frågeställning har undersökningen genomförts med dels en fallstudie och dels med semistrukturerade intervjuer. Den förstnämnda är en forskningsdesign som uppmuntrar till att använda flera metoder för att undersöka den komplexa verkligheten, medan den andra är en metod som är lämplig för att producera djupgående data (Denscombe, 2000).
2.1 Fallstudie
Fallstudier är en forskningsdesign som är lämplig att använda för att få en djupgående bild av ett specifikt fall. Till skillnad från masstudier är målsättningen med fallstudier att uppmärksamma det generella genom att undersöka det enskilda (Denscombe, 2000). Den främsta fördelen med fallstudier är enligt Denscombe (2000:52) att “inriktningen på en eller ett fåtal enheter ger forskaren möjlighet att ägna sig åt subtiliteter och vanskligheter i komplicerade sociala förhållanden”. Detta skiljer sig markant från surveyundersökningar eftersom dessa inte kan ta sig an förhållanden och sociala processer i samma utsträckning (ibid.) Det finns dock viss kritik som riktats mot trovärdigheten i de generaliseringar som görs utifrån undersökningens resultat (Bryman, 2018). Vid en fallstudie är det därmed viktigt att forskaren tydliggör i vilken utsträckning det undersökta fallet liknar eller skiljer sig från motsvarande fall (Denscombe, 2000).
Enligt Denscombe (2000) är det viktigt att det finns en motivering till valet av undersökningsenhet för fallstudier. Det ska med andra ord tydligt framgå på vilket sätt det valda fallet är lämpligt för att kunna genomföra undersökningen utifrån dess syfte och frågeställning. De kommuner som har ingått i fallstudien för detta arbete är Ronneby kommun och Växjö kommun. Anledningen till att dessa kommuner har valts är för att de arbetar aktivt med frågor som rör en hållbar stadsutveckling. Ronneby kommun belyser i sin översiktsplan Ronneby 2035 vikten av att integrera ekosystemtjänster i planering, och har som ambition att bli “Sveriges första hållbara kommun” (Ronneby kommun, 2018). Växjö kommun, tidigare kallad “Europas grönaste stad”, menar i sitt program Hållbara Växjö 2030 att ekosystemtjänster ska bevaras och värdesättas. Vidare arbetar Växjö kommun aktivt med att stärka gröna livsmiljöer för att minska risken för en förlust av biologisk mångfald och försvagade ekosystemtjänster (Växjö, 2019).
2.2 Intervjuer
Intervjuer är en flexibel metod som ofta förekommer inom kvalitativ forskning (Bryman 2018). En av fördelarna med intervjuer är att metoden kan nyttjas i flera sammanhang och anpassas i graden av strukturering för att nå olika mål (Denscombe, 2000). Strukturerade intervjuer är vanligt förekommande i kvantitativa undersökningar, där forskarens syfte är att komma fram till ett svar på frågeställningen (Bryman 2018). Inom kvalitativa undersökningar finns det istället en betoning på intervjupersonens egna uppfattningar och synsätt (ibid.) vilket ofta leder till djupgående undersökningar. Denna typ av undersökning använder vanligen semistrukturerade eller ostrukturerade intervjuer (Denscombe, 2000). Beroende på undersökningens syfte kan en intervju, oavsett struktureringsgrad, anpassas efter subjektet,
exempelvis en expertpanel, fokusgrupp, enskilda- eller gruppintervjuer (ibid.). För detta kandidatarbete har semistrukturerade intervjuer valts som lämplig metod för att undersöka arbetets frågeställningar. Anledningen till att undersökningen har genomförts med semistrukturerade intervjuer är för att det tillåter forskaren att vara flexibel, vilket kan ses som fördelaktigt ur flera perspektiv. Intervjuerna har hållits över telefon eller zoom, beroende på vilken intervjuform respondenten föredragit. Eftersom undersökningen handlar om ett begrepp som möjligtvis inte är känt för alla respondenter har intervjun delats in i en inledande fas och en genomförande fas. I den första fasen gjordes en avstämning gällande hur bekant respondenten är med begreppet reglerande ekosystemtjänster. Därefter påbörjades den genomförande fasen då intervjufrågorna ställdes och besvarades.
En sak som är viktig att ha i åtanke vid användande av intervjuer som metod är att det finns vissa faktorer som kan ha en negativ inverkan på studiens tillförlitlighet. Enligt Denscombe (2000) är den så kallade intervjuareffekten en sådan faktor, vilken innebär att intervjuernas data baseras på människors uttalanden snarare än dess handlingar. I vissa fall kan den intervjuade uppge ett svar som baseras på vad den tror förväntas av dess yrkesroll, vilket kanske egentligen inte återspeglar sanningen (ibid.). I syfte att minimera denna risk och låta respondenterna uttrycka sig fritt utan att uppleva en känsla av att bli dömd av andra, gjordes således intervjuerna anonyma. Forskarens närvaro kan dock också ha en inverkan på den intervjuades svar, vilket innebär att det är viktigt att som forskare tänka på hur man presenterar sig, samt att denna förhåller sig så passiv och neutral som möjligt (ibid.).
Ytterligare en faktor som kan påverka studiens tillförlitlighet är det målstyrda urvalet. Enligt Denscombe (2000) kan de utvalda intervjupersonerna i vissa fall ha gemensamma egenskaper, vilka kan komma att resultera i en viss typ av svar. Detta innebär att det kan vara svårt att uppnå objektivitet (ibid.). Vid en analys av det inspelade intervjumaterialet har ovannämnda aspekter vägts in och tagits hänsyn till.
Inom kvalitativa undersökningar använder sig forskaren vanligen av ett målstyrt urval (Denscombe, 2000). Enligt Bryman (2018) är principen för denna urvalsmetod att utgå från arbetets syfte, och med hänsyn till detta göra ett urval av personer som på något sätt har erfarenhet eller kunskap om det arbetet syftar till att undersöka. Målstyrda urval kan vidare delas in i två kategorier, sekventiellt urval och icke-sekventiellt urval. Inom den förstnämnda kategorin kan urvalet ses som en utvecklingsprocess där forskaren inleder undersökningen med ett bestämt urval, för att sedan komplettera urvalet om det anses bidra till frågornas besvarande. Med icke-sekventiellt tillvägagångssätt menas det motsatta, att urvalet är av en fastställd strategi som inte kan ändras under undersökningens gång (Bryman, 2018). I detta kandidatarbete har ett sekventiellt urval använts, där tio personer från olika delar av landet med koppling till stadsplanering och ekosystemtjänster har intervjuats. De som har intervjuats är fyra kommunala yrkespersoner, varav två planarkitekter, en landskapsarkitekt och en miljösamordnare, två planarkitekter från länsstyrelsen, en planarkitekt och en landskapsarkitekt från Boverket samt två planarkitekter från privata företag.
Samtliga intervjuer spelades in efter samtycke med respondenten och varade mellan 10-15 minuter. Anledningen till att intervjuerna spelades in var för att underlätta arbetet att
sammanställa och analysera resultatet, samt för att ett större fokus kunde läggas på att visa intresse och lyssna på respondentens svar. Fördelarna med att spela in intervjuerna grundar sig dock på att tekniken fungerar så att en intervju inte försvinner (Denscombe, 2000). För att undvika förlorat intervjumaterial fördes därmed korta anteckningar av information som ansågs betydelsefull under samtliga intervjuer. I syfte att respondenten skulle kunna utveckla ett påbörjat svar tog intervjuaren en passiv roll efter varje ställd fråga. Intervjun hölls i de flesta fall inom det manus som arbetats fram, men vid ett par tillfällen ställdes övriga frågor som uppkom spontant för att bättre förstå ett påbörjat resonemang. Efter att intervjuerna genomförts har det inspelade materialet bearbetats och analyserats. Utifrån detta material har värderingar markerats och kategoriserats i syfte att urskilja överensstämmande svar från respondenterna. För att stärka dessa svar har specifika uttalanden valts ut och citerats.
2.2.1 Fallstudiespecifika intervjuer
Fallstudien har genomförts med intervjuer, där en person från respektive kommun har fått svara på frågor som är baserade på arbetets frågeställningar. Intervjuerna har hållits över telefon och efter samtycke spelats in för att underlätta vid analysen av fallstudiens resultat. I syftet att respondenten ska kunna utveckla sina svar och möjliggöra för en djupgående undersökning (Denscombe, 2000) har intervjuerna varit semistrukturerade. Detta innebär att forskaren utgår från ett manus, men är samtidigt öppen för att ändra i frågornas ordningsföljd (Bryman, 2018). Intervjufrågorna var enligt följande:
- Hur arbetar Ronneby kommun respektive Växjö kommun med reglerande ekosystemtjänster vid planering av urbana miljöer?
- Finns det något som profilerar Ronneby kommun respektive Växjö kommun och ert arbete med reglerande ekosystemtjänster?
- Vad anser du att det finns för skäl till att reglerande ekosystemtjänster bör användas vid planering av urbana miljöer?
2.2.2 Intervjuer till olika yrkeskategorier
I syftet att ge en mer ingående bild av hur svenska kommuner i allmänhet arbetar med reglerande ekosystemtjänster i urbana miljöer, har tio personer med olika yrkesbakgrund valts ut för att intervjuas. Till skillnad från fallstudien som inriktar sig på Ronneby och Växjö kommun, vilka valdes utifrån aspekten att de ligger i framkant gällande frågor som rör en hållbar stadsutveckling, är de intervjuade i detta fall slumpmässigt valda och utspridda över olika delar av Sverige. Intervjufrågorna var enligt följande:
- Hur väl tycker du att frågan om reglerande ekosystemtjänster i relation till stadsplanering hanteras av planerare i din kommun?
- Vad anser du att det finns för skäl gällande att inkludera reglerande ekosystemtjänster i stadsplanering?
- Anser du att det finns några utmaningar i arbetet att inkludera reglerande ekosystemtjänster i stadsplanering?
- Hur tror du att frågan om reglerande ekosystemtjänster inom stadsplanering kommer att hanteras om tio år?
3.0 FORSKNINGSÖVERSIKT
I detta avsnitt presenteras en forskningsöversikt som redogör för samband mellan ekologi och planering utifrån en urban kontext. Eftersom arbetet har en begränsad tidsram har forskningsöversikten inriktat sig på begrepp som kopplar samman dessa delar med varandra.
Avsnittet inleds med en förklaring av begreppet urban ekologi och hur detta tvärvetenskapliga fält kan användas för att förstå hur urbana system fungerar. Vidare tas begreppen ekosystem och resiliens upp, vilka båda kan ses och tolkas ur olika perspektiv.
3.1 Urban ekologi
Urban ekologi ses som ett betydelsefullt begrepp utifrån aspekten att kunna förstå hur urbana system fungerar. Enligt Weiland och Richter (2012) är urban ekologi ett tvärvetenskapligt fält, vilket kan förklaras som forskning som inbegriper flera vetenskaper, och som i detta fall undersöker samband mellan miljö och mänsklig aktivitet. Vidare ger urban ekologi indikationer på hur stadsmiljön kan skyddas, och hur miljökvalitet samt mänskliga levnadsvillkor kan förbättras (ibid.). I takt med att fler väljer att flytta till världens städer påverkas människans relation till naturen och användandet av dess resurser (Niemelä et al., 2011). Genom urban ekologi kan detta synsätt undersökas. Enligt Douglas (2012) kan urban ekologi även användas för att undersöka urbana system, ett område som också innefattar en relation mellan miljö och människa.
Enligt Niemelä et al. (2011) har många ekologer valt att ignorera den urbana naturen. Under de senaste decennierna har dock intresset för urban ekologi ökat drastiskt, och det finns numera en förståelse för urbana ekosystem världen över (ibid.). Enligt Grimm et al. (2000) finns det tre huvudsakliga skäl till varför urban ekologi är intressant att undersöka, där det första grundar sig på att människor bör integreras i modeller för att bättre förstå ekologiska system. Det andra handlar om att utveckling av dessa modeller bidrar till en större möjlighet att hitta lösningar på miljöproblem. Det tredje skälet grundar sig på att konceptet om staden som ett ekosystem i sig är relativt nytt. Grimm et al. (2000) menar att studerande av städer som ekosystem både kommer att leda till en ökad medvetenhet om urbana ekosystem och en vidareutveckling av begrepp som berör alla ekosystem. Detta resonemang tar även Niemelä et al. (2011) upp. Den urbana miljön är således komplex, med flera olika länkar mellan organismer och mänskliga aktiviteter.
3.2 Ekosystem sett ur olika perspektiv
Enligt Pickett et al. (2004) har alla termer inom vetenskap och planering tre olika nivåer av konnotationer, eller bibetydelser, vilka sammanfattas som mening, modell och metafor. Den första konnotationen, mening, kan liknas vid den huvudsakliga definitionen av ett begrepp som kan tillämpas inom olika sammanhang och instanser (ibid.). För att förklara detta med ett exempel kan begreppet ekosystem användas. Den huvudsakliga definitionen av ekosystem är en sammansättning av organismer som samspelar med den fysiska miljön inom ett specifikt område (Tansley, 1935). Eftersom denna omfattande förklaring varken preciserar vilka organismer det handlar om eller vilket område som berörs, krävs enligt Pickett et al. (2004) ytterligare en konnotation; modeller. Dessa översätter definitionen av ett koncept till en
verklig situation, exempelvis genom experiment, grafer och flödesscheman (ibid.). Den tredje konnotationen är metaforer, vilka enligt Pickett et al. (2004) är liknelser som stimulerar skapandet av tekniska begrepp eller representerar dem i informella sammanhang. Vidare menar Pickett et al. (2004) att en metafor kan vara generativ eller framväxande. I vissa fall förekommer båda formerna av metaforer för ett och samma begrepp, exempelvis ekosystem.
Den generativa metaforen för ekosystem kan vara samhörighet, eller en mångfald av komponenter. Ekosystem som framväxande metaforer är ofta motsägande och många (ibid.).
De kan exempelvis ses som både känsliga och robusta strukturer (Cronon, 1995), eller liknas vid begrepp som komplexitet, anpassningsförmåga eller integritet (Pickett et al., 2004).
Oavsett mening, modell eller metafor är det viktigt att kunna skilja på dessa (ibid.) och vara medveten om att ett begrepp kan ses och tolkas ur flera olika perspektiv.
3.3 Ekologi och planering
För att återkoppla till ovannämnda stycke kan metaforer även användas som verktyg för att länka samman ekologi och planering med varandra. Anledningen till att metaforer kan göra detta är eftersom de kan skapa nya idéer och tankesätt, vilka i sin tur kan föreslå hur dessa kan tillämpas inom olika områden. The Garden City, också kallad Trädgårdsstaden, kan ses som ett tydligt exempel på en metafor som haft en inverkan på planering. En annan metafor som anses lämplig för att koppla samman ekologi och planering med varandra är resiliens (Pickett et al., 2004). Vidare menar Pickett et al. (2004) att det finns två skilda definitioner av begreppet, som båda behöver förklaras för att kopplingen mellan ekologi och planering ska kunna förstås. Definitionerna grundar sig på två olika paradigm; jämvikt och icke-jämvikt (ibid.).
Ur ett jämnviktsperspektiv ses enligt Pickett et al. (2004) resiliens som ett systems förmåga att återgå till ett stabilt jämviktsläge efter en störning. Utifrån ett motsatt perspektiv, ett icke-jämvikt sådant, definieras resiliens som ett systems förmåga att anpassa sig efter störningar och förändringar, där systemet istället ses som öppet och har en förmåga att utvecklas (Ahren, 2011). I detta fall finns enligt Pickett et al. (2004:373) snarare en strävan efter att “stanna i matchen” än att uppnå ett visst mål eller villkor. Det senare perspektivet på definitionen av resiliens är mest relevant att använda för planering eftersom denna är dynamisk och evolutionär (ibid.). Detta hävdar även Ahren (2011) och Stumpp (2013), som menar att resiliens erbjuder ett nytt perspektiv på hur tidigare tänkare har sett och tolkat hållbarhetsbegreppet inom planering. Från att ha sett hållbarhet som ett statiskt och stabilt tillstånd som kunnat uppnås och bevaras i kommande generationer, tillåter resiliens ett nytt synsätt vilket möjliggör för en lösning på paradoxen av hållbarhet (Ahren, 2011).
Enligt Pickett et al. (2004) kan samspelet mellan ekologi och planering främjas genom att applicera resiliens i praktiken. Detta kan exempelvis ske genom att skapa en dialog mellan ekologer, samhällsvetare och designers, samt genom att identifiera möjliga projekt som kan involvera tvärvetenskapliga fält (Davoudi, 2012, Pickett et al., 2004). Dessa projekt kommer enligt Pickett et al. (2004) att utgöra modellerna som översätter den splittrade teorin från det konceptuella fältet till praktiken. Daily och Matson (2008) tar också upp hur tvärvetenskapliga fält kan öka förståelsen och kunskapsnivån i projekt som innefattar
ekosystemtjänster. Vidare menar Ahren (2011) att det finns ett antal strategier som kan tillämpas för att uppnå resilienta städer. En av dessa involverar multifunktionalitet, en strategi som kan uppnås genom att flera funktioner verkar tillsammans och bidrar med fördelaktiga aspekter för miljön, exempelvis gröna tak och hantering av dagvatten (Novotny, 2010).
Förutom att strategin främjar hanteringen av de utmaningar urbaniseringen medför, är denna effektiv ur både ett rumsligt och kostnadsperspektiv (ibid.). Daily och Matson (2008) stärker detta genom att ta upp ett exempel gällande ekosystemtjänster. De menar att om det inte finns ett noggrant förarbete kring hur ekosystemtjänster utformas, är risken att dessa ger få vinster och kan skada produktionen av andra tjänster. En viktig del i detta arbete är att implementera tekniker och mätvärden som värderar och följer upp olika ekosystemtjänster (ibid.).
4.0 OMRÅDESÖVERSIKT
I detta kapitel presenteras en områdesöversikt som visar på betydelsen av och synen på ekosystemtjänster, samt hur dessa används i relation till fysisk planering. Vidare görs en redogörelse för hur ekosystemtjänster kan värderas och vilken roll som reglerande ekosystemtjänster har i staden, där ett projekt kallat C/O City tas upp. Avslutningsvis presenteras ett praktiskt exempel på en ekosystemtjänst inom fysisk planering samt vilka fördelaktiga aspekter denna medför.
4.1 Betydelsen av ekosystemtjänster
Som nämnts tidigare är fungerande och hälsosamma ekosystem en förutsättning för människans välfärd. Under de senaste decennierna har den ökade befolkningsmängden, i kombination med människans förändrade livsstil och konsumtionsvanor, bidragit till att naturens resurser överutnyttjas samt att miljontals arter riskerar att utrotas (Naturvårdsverket, 2020b). Enligt MEA (2003) har detta lett till att många av världens ekosystemtjänster har degraderats och utsatts för störningar. En av de främsta faktorerna till degraderingen av ekosystemtjänster är produktionen av mat, vilken kräver stora arealer som tenderar att utgöras av mark med höga biologiska värden, exempelvis regnskogar (ibid.). Enligt WWF (2021) är regnskogen avgörande för världens biologiska mångfald. Samtidigt menar Naturvårdsverket (2012) att ekosystemens förmåga att hantera dessa störningar är beroende av hur stor biologisk mångfald ett ekosystem har. Den biologiska mångfalden medför i detta fall en ökad motståndskraft, vilket i sin tur ger ekosystemen en större möjlighet att kunna ställa om efter en störning (Bokalders och Block, 2014). Detta innebär att människan utsätter både sig själv och framtida generationer för en enorm risk.
4.2 Sveriges ekosystemtjänstarbete
År 2010 antog riksdagen ett generationsmål som innefattar ett långsiktigt säkerställande av ekosystemtjänster (SOU, 2013:68). För att uppnå detta övergripande mål krävs det ett grundligt arbete med samtliga av landets 16 miljökvalitetsmål, där fokus ligger på att ställa om till en cirkulär ekonomi och minska den nuvarande klimat- och miljöpåverkan (Sveriges miljömål, 2021b). Enligt SOU (2013:68) har Sverige arbetat med flera olika
ekosystemtjänster, huvudsakligen de försörjande och kulturella tjänsterna, långt innan dessa begrepp blev allmänt kända. Detta arbete har utövats inom ramen för myndigheters ansvarsområden för exempelvis friluftsliv, turism och kulturmiljö. I samband med denna myndighetsutövning samlas statistik om ekosystemtjänster, och i de fall där dessa anses vara av betydelse för miljökvalitetsmålen följs ekosystemtjänsterna upp med mätverktyg i miljömålssystemet. En faktor som dock inte funnits med i arbetet är en regelmässig uppföljning, där urvalet grundar sig på ekosystemtjänsternas tvärsektoriella betydelse samt där effektiviteten av lösningar för att hantera målkonflikter synliggörs (ibid.).
Enligt Folke et al. (2011) är människans syn på naturen avgörande för hur naturresurser förvaltas. Vidare menar SOU (2013:68) att människans sätt att se på naturen kan delas in i två olika perspektiv. Det första synsättet grundar sig på att ekonomiska, sociala och ekologiska aspekter klassas som likvärdiga, men att de till stor del är oberoende av varandra. Innebörden av detta är att samhället kan expandera och påverka de ekologiska och sociala grundpelarna negativt, utan att den ekonomiska hållbarheten hotas. Det andra synsättet bygger på att den ekologiska dimensionen utgör grunden för de övriga dimensionerna. Detta synsätt innebär att en kortsiktig tillväxt som påverkar miljön utifrån en negativ bemärkelse, har en direkt inverkan på såväl den ekonomiska som den sociala dimensionen, vilket i sin tur resulterar i att den långsiktiga hållbara utvecklingen hotas (ibid.). Enligt SOU (2013:68) ses det förstnämnda synsättet som det vanligaste perspektivet att se på naturen, vilket försvårar arbetet att ge en rättvis beskrivning av ekosystemtjänsternas värde.
4.3 Ekosystemtjänster och fysisk planering
Ekosystemtjänster har under de senaste åren blivit ett allt mer etablerat begrepp inom fysisk planering. Från att tidigare ha varit ett relativt okänt begrepp, grundar sig som nämnts tidigare flera av de svenska miljökvalitetsmålen på ekosystemtjänster, exempelvis God bebyggd miljö och Ett rikt djur- och växtliv (Boverket, 2018a). Till det sistnämnda av dessa finns åtta stycken preciseringar som syftar till att förtydliga målet, vilka samtliga handlar om ekosystemtjänster (Naturvårdsverket, 2019). Inom det svenska miljömålssystemet finns även ett antal etappmål som berör ekosystemtjänster, där ett av dem är att majoriteten av Sveriges kommuner ska senast år 2025 tillvarata och integrera grönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer vid planering, byggande och förvaltning i städer och tätorter (Sveriges miljömål, 2021a). För att nå detta mål anses översikts- och detaljplaner, grönplaner och andra strategiska dokument vara av stor betydelse för kommunernas arbete. Det finns även statliga bidrag som lokala naturvårdssatsningen (LONA), vilka kommuner kan söka för att genomföra projekt som syftar till att främja naturvård, friluftsliv och folkhälsa. Från och med april 2021 införde regeringen dessutom statsbidraget för gröna och trygga samhällen, vilket syftar till att stärka ekosystemtjänster i bostadsområden (ibid.).
Samtidigt som ekosystemtjänster är bärande i flera av de svenska miljömålen, finns ett behov av att förtydliga och synliggöra statens arbete med ekosystemtjänster. Likaså gäller frågor som rör arbetssätt och metoder gällande integrering av ekosystemtjänster i planprocessen (Länsstyrelsen Skåne, 2018). Som tidigare konstaterats har användningen av mark- och vattenområden en direkt inverkan på naturens förmåga att leverera ekosystemtjänster. För att
skapa goda förutsättningar för ekosystemtjänster, kan enligt Boverket (2020) plan- och bygglagen tillämpas. Denna lag innehåller bestämmelser som i huvuddrag syftar till att nå en långsiktig och hållbar samhällsutveckling (PBL, 2010:900). Utöver att tillämpa plan- och bygglagen finns ett flertal vägledningar som är till för att underlätta arbetet att integrera ekosystemtjänster i planeringen, exempelvis Boverkets Ekosystemtjänster i den byggda miljön - vägledning & metoder och Naturvårdsverkets Guide för värdering av ekosystemtjänster (Naturvårdsverket, 2020c). Boverket har även tagit fram verktyget ESTER vilken syftar till att analysera ekosystemtjänster i tidiga skeden av projekt (Sveriges miljömål, 2021c).
4.4 Värdering av ekosystemtjänster
Eftersom ekosystemtjänster påverkar människans välfärd utifrån flera olika perspektiv, bör enligt TEEB (2010) en uppsättning indikatorer användas för att mäta värdet på dess inverkan.
Detta hävdar även regeringen (SOU, 2013:68) i etappmålet om betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster. Genom att synliggöra värdet av ekosystemtjänster kan bättre beslut i relation till människans välfärd tas (Naturvårdsverket, 2015), samtidigt som ekosystemtjänster enklare kan värderas likvärdigt med andra intressen inom planeringsprocessen (Boverket, 2018b). Hur värderingen av ekosystemtjänster går till kan se olika ut beroende på syfte och sammanhang (Naturvårdsverket, 2015). Det finns både internationella vägledningar som handlar om värderingsmetoder, exempelvis rapporten TEEB A Interim Report (TEEB, 2010), liksom nationella sådana framtagna av olika svenska myndigheter (Naturvårdsverket, 2020c). Naturvårdsverket har bland annat tagit fram en vägledning på initiativ av regeringen i syftet att nå etappmålet om betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster, kallad Guide för värdering av ekosystemtjänster.
Denna beskriver hur en ekonomisk värdering kan göras och riktar sig till såväl kommuner, myndigheter och länsstyrelser, som företag och intresseorganisationer i Sverige (Naturvårdsverket, 2015).
Enligt Naturvårdsverket (2015) innebär en ekonomisk värdering att ekosystemtjänster värderas utifrån de förmåner de ger människan. I Naturvårdsverkets Guide för värdering av ekosystemtjänster beskrivs fyra stycken värderingsmetoder, vilka på olika sätt mäter värdet på ekosystemtjänster (Boverket, 2018b). Den första innebär att värdet uttrycks i ord och benämns kvalitativ värdering. Syftet med denna värderingsform är att ge en djupgående förståelse av värdet, utan att precisera ett specifikt mått. Aspekter som exempelvis kan studeras vid kvalitativ värdering är hur allmänheten ställer sig till en viss miljöfråga eller på vilket sätt ett område brukas av människor (Naturvårdsverket, 2015). Den andra metoden för värdering av ekosystemtjänster är semi-kvantitativ värdering, vilken är uppbyggd på att redovisa värden genom poängsättning. Vanligtvis utgår en semi-kvantitativ värdering enligt Naturvårdsverket (2015) från en skala, där ekosystemtjänstens negativa respektive positiva påverkan betygsätts. Det tredje sättet att värdera ekosystemtjänster på är genom en kvantitativ värdering. I denna värderingsmetod redogörs värdet på ekosystemtjänsterna med en eller flera indikatorer för tjänsten, vilket innebär att ekosystemtjänstens bidrag till människan kan speglas. Enligt Naturvårdsverket (2015) används ofta modellering vid kvantitativ värdering, där en modell exempelvis kan användas för att beskriva mängden luftutsläpp som en viss
aktivitet avger. Den fjärde metoden kallas för monetär värdering och innebär att en ekosystemtjänst värde mäts i kronor. Monetär värdering grundar sig på att människor gör avvägningar mellan olika saker som skapar välbefinnande, vilket exempelvis avspeglas i fastighetspriser som ligger nära rekreationsområden (ibid.).
Värdering av ekosystemtjänster bygger enligt Naturvårdsverket (2015) på en kedja av händelser och bör i möjligaste mån värderas utifrån dess “slutnytta”. Ekosystemtjänster brukar vanligtvis delas in i direkta och indirekta tjänster (Bokalders och Block, 2014). Vid en värdering av ekosystemtjänster spelar denna indelning en stor roll för att undvika dubbelräkning (Naturvårdsverket, 2015). En viktig sak att tänka på vid värdering av ekosystemtjänster är att vissa tjänster kan klassas som både direkta och indirekta (Naturvårdsverket, 2017). Enligt Naturvårdsverket (2015) kan exempelvis god vattenkvalitet ses som både en direkt tjänst då den möjliggör för dricksvattenuttag och en indirekt tjänst som bidrar till hav rika på fisk. För att göra en värdering i ett sådant fall kan kedjan av händelser vara lämplig att använda. Genom att utgå från vad slutnyttan i kedjan är, och sedan arbeta sig bakåt i händelseförloppet kan en värdering enklare göras (ibid.).
4.5 Reglerande ekosystemtjänster i staden
Reglerande ekosystemtjänster visar på naturens förmåga att ta hand om effekter som inte anses vara till miljöns fördel (C/O City, 2014). Dessa effekter handlar exempelvis om buller, förorenad luft, hantering av dagvatten och temperaturskillnader, vilka alla är vanligt förekommande i städer (Boverket, 2016). För att hantera dessa effekter kan ekosystemtjänster nyttjas på flera olika sätt. Ett av dem är att implementera grönska i staden (Bokalders och Block, 2014). Gröna inslag i stadsmiljöer kan exempelvis nyttjas för att för att dämpa buller (ibid.), vilket är en faktor som kan ge både tillfälliga och permanenta effekter på människan, såsom stress, sömnsvårigheter samt en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar (Boverket, 2019b). Grönska i staden bidrar även till rening av luft (MEA, 2003), där framför allt lövträd absorberar partiklar med dess blad (Bokalders och Block, 2014). C/O City (2014) menar dock att gröna inslag i staden inte enbart är fördelaktigt. Dess förmåga att rena luft kan i vissa fall överträffas av en luftkvalitetsförsämring genom att träd kan komma att hindra luftgenomströmningen i hårt trafikerade gaturum (ibid.).
Eftersom stadsmiljöer domineras av hårdgjorda ytor tenderar temperaturen att vara högre och luftfuktigheten att vara lägre i förhållande till stadens omland (Boverket, 2010). Detta bidrar till att städer är tämligen sårbara vid temperaturförändringar och kraftig nederbörd (C/O City, 2014). Även vid denna problematik är grönska en tjänst som kan minska effekterna av drastiska temperaturskillnader och potentiella översvämningar (Bokalders och Block, 2014).
Hårdgjorda ytor bidrar även till en problematik gällande hantering av dagvatten (Boverket, 2019c). Under de senaste åren har nyttjandet av naturliga system blivit allt vanligare för rening av dagvatten (C/O City, 2014). Detta ses som fördelaktigt ur ett kostnadsperspektiv, men också eftersom det bidrar till biologisk mångfald och rekreation (Bokalders och Block, 2014). Ytterligare en tjänst som är viktig för stadens ekosystem är pollinering (ibid.), vilket är en biologisk process där pollen transporteras från växt till växt så att denna befruktas och kan bilda frön (Naturvårdsverket, 2018b). Tidigare har denna tjänst förknippats med landsbygden,
men stadens gröna miljöer har visat sig erbjuda dels en större variation och dels mindre insektsgifter (C/O City, 2014). Pollinering är en ekosystemtjänst som är viktig för fortlevnaden av andra arter, exempelvis växtpopulationer, men också en förutsättning för livsmedelsproduktion (Naturvårdsverket, 2018b).
4.5.1 Ekosystemtjänster i stadsplaneringen - C/O City
C/O City är ett projekt som syftar till att skapa konkreta lösningar för att integrera ekosystemtjänster i stadsplaneringen (Naturvårdsverket, 2015). Framtagandet av projektet har pågått mellan augusti 2012 och december 2014, där Stockholm stad tillsammans med Albaeco, Ekokultur, Esam, JM, Malmö stad, NCC, SP, Stockholm Resilience Centre, Stockholms stad, U&We, White arkitekter och WSP varit deltagande i processen (Bokalders och Block, 2014). De medverkande representerar ett antal experter inom olika organisationer och branscher relaterade till miljö- och hälsofrågor, arkitektur, planering, teknik, byggande och forskning (Stockholm stad, 2021). Visionen med C/O City är att bidra till ett hållbart samhällsbyggande, där människan och naturen lever i samspel med varandra (Bokalders och Block, 2014).
Projektet har vidareutvecklats och resulterat i olika verktyg som riktar sig till aktörer inom samhällsplanering, exempelvis en grönytefaktor för allmän platsmark samt en vägledning om hur ekosystemtjänster kan integreras i planprocessen (Bokalders och Block, 2014). Den sistnämnda av dessa, också kallad Ekosystemtjänster i stadsplanering – en vägledning, föreslår olika tillvägagångssätt för att integrera ekosystemtjänster i stadsplaneringen, till exempel i översikts- och detaljplaner, planprogram och fördjupade översiktsplaner (Naturvårdsverket, 2015). Arbetsprocessen består av fyra steg; identifiering, värdering, bedömning och säkerställning, och innehåller olika frågeställningar kopplade till varje planeringsnivå och ekosystemtjänst (Bokalders och Block, 2014). Enligt Naturvårdsverket (2015) framgår det i vägledningen att dessa frågeställningar inte är helt fastställda, utan kan behöva anpassas till den givna platsens förutsättningar.
Det första steget, att identifiera, handlar om att fastställa vilka ekosystemtjänster som finns inom ett område och vilka som saknas (Bokalders och Block, 2014). Detta kan göras på flera olika sätt, exempelvis genom att genomföra utredningar och dialogmöten med berörda aktörer (Naturvårdsverket, 2015), samt samla in information gällande bullervärden, luftkvaliteter och gröna kopplingar (Bokalders och Block, 2014). Det andra steget handlar om värdering av ekosystemtjänster (ibid.) Detta kan göras genom olika metoder, såsom att uttrycka värden i ord, poäng eller fysiska enheter (Boverket, 2018b). Nästkommande steg i arbetsprocessen handlar om att bedöma, vilket grundar sig i att göra en jämförelse mellan resultaten av identifieringen och den framtida utvecklingen för en given plats (Naturvårdsverket, 2015). Bedömningen föreslås enligt vägledningen ske utifrån fyra s;
skapa, skydda, stärka och skippa (ibid.). Bokalders och Block (2014:21) beskriver de fyra s:en enligt följande “Skapa nya ekosystemtjänster om behov finns. Stärk svaga ekosystemtjänster. Skydda viktiga befintliga ekosystemtjänster och slopa ekosystemtjänster om andra intressen är viktigare.” Det fjärde och sista steget, att säkerställa, kan enligt Bokalders och Block (2014) vara det viktigaste men också svåraste steget då det inte ingår i
planerarens arbetsuppgifter. En faktor som anses vara av stor betydelse för säkerställandet är tidiga dialoger som möjliggör för gemensamma mål och beslut (ibid.).
4.5.2 Gröna tak - ett praktiskt exempel på reglerande ekosystemtjänster
Ett exempel på ett väletablerat inslag i samtida urbana miljöer är gröna tak (Boverket, 2019a).
Gröna tak innefattar såväl gröna ytor på hustak, terrasser och innergårdar som parkmiljöer på bjälklagsgårdar (Grönatakhandboken, 2017) Enligt Bokalders och Block (2014) finns det flera skäl till att använda gröna tak inom stadsplanering. Ur ett ekologiskt perspektiv kan gröna tak bidra till att urbana ekosystemtjänster förstärks, exempelvis dagvattenhantering, reglering av temperaturer, luftrening och biologisk mångfald (Grönatakhandboken (2017).
Dessutom kan gröna tak ses som fördelaktiga utifrån aspekten att det skapar sociala ytor för människor att vistas på. Denna användning är dock mindre vanligt förekommande då gröna tak främst används utifrån det ekologisk perspektivet (Bokalders och Block, 2014).
4.5.2.1 Dagvattenhantering
En av de fördelaktiga aspekter som gröna tak bidrar med för staden handlar om hantering av dagvatten. Enligt Oberndorfer et al. (2007) är gröna tak idealiska utifrån denna aspekt eftersom de dels bidrar till en multifunktionalitet i form av att utnyttja ytor som annars “står tomma”, och dels genom att fånga upp regnvatten. Detta medför således en fördröjning av dagvattnet, vilket i sin tur leder till en minskad belastning på stadens dagvattensystem. De faktorer som främst spelar in på takets kvarhållnings- och fördröjningsförmåga är vilket djup växtbädden har, där olika årstider påverkar avdunstning av fukt och hur mycket vatten som växterna absorberar, samt takets lutning (Grönatakhandboken, 2017). Vidare menar Oberndorfer et al. (2007) att även val av växtlighet och nederbördsförhållanden har en inverkan på dess förmåga att hantera dagvatten.
4.5.2.2 Temperaturreglering och dämpning av buller
Gröna tak har även en förmåga att motverka den så kallade “urban heat island-effekten”
(Oberndorfet et al., 2007). Dessa urbana värmeöar är ett vanligt förekommande fenomen i städer då dess hårdgjorda ytor drar till sig både värme och strålning (Grönatakhandboken, 2017). Genom att implementera gröna tak på dessa annars mörka och hårdgjorda ytor kan således växterna motverka effekten av urbana värmeöar (Oberndorfet et al. (2007).
Ytterligare en effekt som gröna tak bidrar till är att dämpa ljud och minska bullervärden i stadsmiljön (Grönatakhandboken, 2017).
4.5.2.3 Biologisk mångfald och urban odling
Enligt Oberndorfet et al. (2007) bidrar gröna tak till att både öka och bevara den biologiska mångfalden i staden. De gröna taken fungerar som livsmiljöer, eller habitat, åt exempelvis insekter, fåglar, fjärilar, humlor och bin, vilket i sin tur gynnar människan genom pollinering.
Förutom en ökad biologisk mångfald kan gröna tak också bidra till urbana odlingar. Detta ses som en fördel ur flera perspektiv, exempelvis utifrån sociala aspekter eftersom urbana odlingar skapar mötesplatser, men också utifrån ett ekonomiskt perspektiv då den odlade maten kan säljas (ibid.).
5.0 TEORETISKT RAMVERK
I detta kapitel presenteras det teoretiska ramverk som använts för att analysera kandidatarbetets resultat. För att kunna kartlägga hur svenska kommuner arbetar med reglerande ekosystemtjänster vid planering av urbana miljöer krävs en kategorisering av väsentliga begrepp och perspektiv. Avsnittet inleds med en redogörelse för hur tvärvetenskapliga fält kan användas för att undersöka hur urbana system fungerar. Vidare presenteras en begreppshierarki, där ekosystemtjänster ses som ett övergripande begrepp till flera underkategorier inom planeringen. Avslutningsvis beskrivs ekosystemtjänsternas olika värden, följt utav ett resilienstänk sett utifrån två olika perspektiv; jämvikt och icke-jämvikt.
5.1 Tvärvetenskapliga fält
Som tidigare forskare har påpekat kan samspelet mellan ekologi och planering främjas genom att skapa en dialog mellan ekologer, samhällsvetare och designers, samt genom att identifiera möjliga projekt som kan involvera tvärvetenskapliga fält (Daily och Matson, 2008, Davoudi, 2012, Pickett et al., 2004). Urban ekologi är en form av tvärvetenskapligt fält som undersöker samband mellan miljö och mänsklig aktivitet (Weiland och Richter, 2012), och kan således användas för att förstå och undersöka hur urbana system fungerar. Vidare kan urban ekologi användas för att undersöka hur människans relation till den urbana naturen påverkas i samband med att urbaniseringen ökar (ibid.). I frågan om hur reglerande ekosystemtjänster integreras i planering av urbana miljöer anses det relevant att analysera hur svenska kommuner förhåller sig till detta synsätt, och hur väl de samtalar med andra yrkeskategorier.
Med andra ord, går det att urskilja någon form av tvärvetenskapligt fält? Förekommer tvärsektoriella arbetsmetoder? Finns det en tydlig dialog mellan stadsplanerare och ekologer?
Har svenska kommuner en expertis som kan tillföra kunskap och ge råd i arbetet med reglerande ekosystemtjänster? Om inte, finns det tillräckligt med stöd som går att utläsa i nuvarande regelverk? Detta är frågor som är relevanta att ha i åtanke vid en analys av studiens intervjumaterial.
5.2 Ekosystemtjänster - ett övergripande begrepp
Med utgångspunkt i uppsatsens forskningsöversikt framgår det att ett och samma begrepp kan ses och tolkas ur flera olika perspektiv. Som Pickett et al. (2004) uttrycker det har alla termer inom vetenskap och planering tre olika nivåer av konnotationer, eller bibetydelser, vilka sammanfattas som mening, modell och metafor. Ekosystemtjänster är ett omfattande begrepp som brukar delas in i fyra olika kategorier; försörjande, kulturella, reglerande och stödjande ekosystemtjänster. Dessa är baserade på vilken typ av tjänst de levererar, och kan vidare delas in i underkategorier som tydliggör och konkretiserar det övergripande begreppet (C/O City 2014). Eftersom denna uppsats undersöker hur svenska kommuner arbetar med reglerande ekosystemtjänster är det således intressant att kartlägga vilka begrepp som vanligen används i den nutida planeringen. Som Malmaeus et al. (2015) påpekar finns det i dagsläget inget krav på att begreppet ekosystemtjänster ska tas upp i kommunala dokument. Finns det möjligtvis ett samband mellan detta påstående och respondenternas användning av begreppet reglerande ekosystemtjänster? Används det övergripande begreppet, eller benämns arbetet med begrepp som är mer konkreta, exempelvis dagvattenhantering, luftrening, bullerreglering och pollinering?
5.3 Ekosystemtjänsters olika värden
En aspekt som spelar in på förståelsen för ekosystemtjänsternas värde i urbana miljöer är olika former av mätverktyg. Enligt Daily och Matson (2008) kan tekniker och mätvärden användas för värdering och uppföljning av ekosystemtjänster, vilket anses vara betydelsefullt för att dessa ska bedömas likvärdigt med andra intressen inom planeringsprocessen.
Dessutom anses bättre beslut i relation till människans välfärd kunna tas genom att synliggöra värdet av ekosystemtjänster. Hur värderingen av ekosystemtjänster går till kan se olika ut beroende på syfte och sammanhang (Naturvårdsverket, 2015). Vid en analys av arbetets intervjumaterial är det därmed relevant att kategorisera begrepp som rör olika former av metoder och tillvägagångssätt för värdering av reglerande ekosystemtjänster i urbana miljöer.
Det är också intressant att söka efter tecken som visar på att integrering av reglerande ekosystemtjänster kan leda till andra fördelaktiga aspekter, såsom sociala och ekonomiska vinster. Utifrån den områdesöversikt som presenterats framgår det att reglerande ekosystemtjänster vanligen förknippas med luft- och vattenrening, pollinering samt buller- och vattenreglering, men utöver dessa följer tjänster som bidrar till både den fysiska och mentala hälsan (SOU, 2013:68), samt till besparingar i sjukvårdskostnader och utgifter som tekniska lösningar annars tenderar att medföra (C/O City, 2014).
5.4 Resilienstänk
Som nämnts tidigare är resiliens ett begrepp som har två skilda definitioner, vilka grundar sig på två paradigm; jämvikt och icke-jämvikt (Pickett et al., 2004). Ur ett jämnviktsperspektiv ses resiliens som ett systems förmåga att återgå till ett stabilt jämviktsläge efter en störning (ibid.). Utifrån ett motsatt perspektiv, ett icke-jämvikt sådant, definieras resiliens som ett systems förmåga att anpassa sig efter störningar och förändringar, där systemet istället ses som öppet och har en förmåga att utvecklas (Ahren, 2011). Dessa olika typer av resilienstänk anses användbara för att kunna kartlägga hur svenska kommuner arbetar med reglerande ekosystemtjänster i stadsplanering. Enligt Pickett et al. (2004) anses det senare resilienstänkandet vara mest relevant att använda för planering eftersom denna är dynamisk och evolutionär. I detta resilienstänk anses störningar vara en viktig aspekt för ett systems dynamik. Resiliens utifrån ett jämnviktsperspektiv grundar sig istället på att system är stängda, att de regleras internt och att störningar är ytterst ovanliga. Dessutom anses människor vara en extern del i ett system, vilket ett icke-jämviksperspektiv motsäger fullständigt. I det senare resilienstänkandet ses människor istället som en del av varje system, där individer, samhällen, grupper och institutioner utgör en viktig roll för många ekosystem (ibid.). Det är således intressant att undersöka vilket förhållningssätt som råder bland svenska kommuner. Ett resilienstänk utifrån ett jämviktsperspektiv eller ett icke-jämviksperspektiv?
6.0 RESULTAT OCH ANALYS
I detta kapitel presenteras resultatet av undersökningen tillsammans med en analys som är baserad på arbetets teoretiska ramverk, kunskapsöversikt och frågeställningar. Den första delen redogör för de fallstudiespecifika intervjuerna som genomfördes på Ronneby kommun
och Växjö kommun, medan den andra delen berör intervjuerna med tio personer som har olika yrkesbakgrund, men som har en koppling till stadsplanering och ekosystemtjänster.
6.1 Fallstudiespecifika intervjuer
Den 27:april hölls en intervju med person A, en planarkitekt från Ronneby kommun och den 29:april hölls en intervju med person B, en landskapsarkitekt från Växjö kommun. Båda intervjuerna genomfördes på telefon och varade 10-15 minuter. Frågorna som ställdes var följande:
- Hur arbetar Ronneby kommun respektive Växjö kommun med reglerande ekosystemtjänster vid planering av urbana miljöer?
- Finns det något som profilerar Ronneby kommun respektive Växjö kommun och ert arbete med reglerande ekosystemtjänster?
- Vad anser du att det finns för skäl till att reglerande ekosystemtjänster bör inkluderas vid planering av urbana miljöer?
6.1.1 Ronneby kommun
På den första frågan gällande hur Ronneby kommun arbetar med reglerande ekosystemtjänster nämner person A att kommunen inte arbetar aktivt med ekosystemtjänster utifrån aspekten att begreppet finns med i kommunens dokument. Arbetet benämns inte specifikt som främjande av reglerande ekosystemtjänster, men däremot arbetar kommunen med flera aspekter som ingår under kategorin reglerande ekosystemtjänster, exempelvis erosionsskydd, hantering av extrema nederbördsmängder, reglering av bullernivåer, pollinering samt rening och reglering av vatten. Person A berättar att detta gäller både inom bygg- och anläggningsprojekt. Vidare framgår att kommunens parkverksamhet arbetar aktivt med att främja pollinering genom att bland annat utelämna att klippa delar av gräsmattor i syftet att skapa en hög biodiversitet. I de fall där reglerande ekosystemtjänster inte kan främjas på platsen, finns alltid en intention att titta på alternativa platser för att behålla eller öka ekosystemtjänster.
Person A berättar även att kommunen har sökt medel för integrering av ekosystemtjänster men fått avslag. Vidare menar person A att det saknas gehör uppifrån, samt att kommunen i dagsläget inte har någon kommunekolog vilket innebär en brist på expertis inom området.
Det finns med andra ord ingen att rådfråga eller någon som bevakar arbetet. Avslutningsvis nämner person A att det finns en önskan att bli bättre, där en potentiell lösning skulle kunna vara att prata mer om begreppet, samt hitta verktyg för att det ska bli en naturlig del i planprocessen. Person A säger enligt följande; “Man arbetar med det efter bästa förmåga…
och kanske egentligen mer än vad man tror, men att det då inte är så tydligt att det handlar om ett aktivt arbete gällande just reglerande ekosystemtjänster.”
På frågan om vad som profilerar Ronneby kommun och dess arbete med reglerande ekosystemtjänster svarade person A att deras mål är att bli Sveriges första hållbara kommun.
Kommunen arbetar tydligt med Agenda 2030 och har med sig hållbarhetsmålen i strategier och planer. Vidare menar person A att för att lyckas nå upp till dessa mål finns det stora skäl
till att börja arbeta mer aktivt och tydligt med reglerande ekosystemtjänster i fysisk planering.
Den sista frågan, rörande vad det finns för skäl till varför reglerande ekosystemtjänster bör inkluderas vid planering av urbana miljöer, svarade person A att det återigen handlar om kopplingen till Agenda 2030. Utan ett aktivt arbete med reglerande ekosystemtjänster i stadsplanering kommer kommunen inte att lyckas nå upp till de mål som pekats ut i dess strategier och planer. Likaså är reglerande ekosystemtjänster viktigt för att kunna hantera ett förändrat klimat, med framtida utmaningar gällande översvämningar och hundraårsregn.
6.1.2 Växjö kommun
På frågan om hur Växjö kommun arbetar med reglerande ekosystemtjänster vid planering av urbana miljöer svarade person B att det finns ett aktivt arbete som håller på att utvecklas.
Växjö kommun är med i ett EU-finansierat projekt kallat Blue Green City i syfte att ta fram metoder och få kunskap om hur ekosystemtjänster både ska kunna bevaras och skapas, samt för att det ska bli en integrerad del i kommunens arbete. Vidare nämner person B att begreppet reglerande ekosystemtjänster sällan förekommer i planering, men att de trots detta finns inkluderade i projekt. Person B säger enligt följande; “Just när det gäller de reglerande ekosystemtjänsterna får vi ju med dem i olika projekt, men vi pratar… vi använder inte ordet ekosystemtjänster.” Person B berättar exempelvis att projekt kan innefatta hur vatten tas om hand med öppen dagvattenhantering, att det finns diskussioner gällande befintliga bestånd av träd samt hur buller ska hanteras och liknande. Återigen tar person B upp att begreppet ekosystemtjänster inte är vanligt förekommande i kommunen, men att de är inne i en process där det ska göra det inom en snar framtid.
På frågan om vad som profilerar Växjö kommun och dess arbete med reglerande ekosystemtjänster nämner person B att de tidigare har kallat sig för Europas grönaste stad, men att denna titel numera har tagits bort. I dagsläget ligger kommunens främsta arbete med ekosystemtjänster i projektet Blue Green City, där inte bara reglerande utan samtliga kategorier av ekosystemtjänster inkluderas. I detta projekt har kommunen med styrgrupper och politiker där frågan om ekosystemtjänster framhävs, för att vidare se vilka andra värden som kan komma av dessa. Projektet syftar även till att utbilda kommunen och andra aktörer för att förtydliga ekosystemtjänster i planer och program. Avslutningsvis nämner person B att kommunen till viss del känner sig som nybörjare gällande begreppet ekosystemtjänster, men att det finns en förhoppning om att arbetet med ekosystemtjänster ska finnas med och vara en del av kommunens grönstrukturarbete.
På den sista frågan, gällande vilka skäl som finns för att inkludera reglerande ekosystemtjänster vid planering av urbana miljöer, nämner person B att huvudsyftet är att det ger en möjlighet att kunna planera långsiktigt för olika framtidsscenarier. Istället för att lösa ett problem på plats med en teknisk lösning kan exempelvis ytor skapas för att bidra till en god dagvattenhantering. Dessutom nämner person B att de reglerande ekosystemtjänsterna ofta länkas samman med de kulturella ekosystemtjänsterna och säger enligt följande;
“Genom att man skapar reglerande ekosystemtjänster kan man på ett ganska enkelt sätt även skapa mervärde för de estetiska och rekreativa värdena”. Vidare menar person B att detta ses som allt viktigare i Växjö eftersom det är en växande stad med förtätning i fokus.
Avslutningsvis påpekar person B att det genom projektet Blue Green City finns en strävan efter att förmedla och visa på hur reglerande ekosystemtjänster faktiskt kan leda till att kommunen tjänar ekonomiskt på det. Detta menar person B är viktigt att belysa för både politiker och aktörer eftersom om man inte kan räkna på det i pengar, finns det en stor risk för att andra värden prioriteras före ekosystemtjänsterna.
6.1.3 Analys av fallstudiespecifika intervjuer
I arbetets inledande del nämndes det att det i dagsläget inte finns något krav på att begreppet ekosystemtjänster ska tas upp i en miljökonsekvensbeskrivning (Malmaeus et al., 2015).
Detta återspeglas tydligt i Ronneby kommun då person A berättar att kommunen inte arbetar aktivt med ekosystemtjänster utifrån aspekten att begreppet finns med i dess kommunala dokument. Dock framgår det att kommunen arbetar med flera aspekter som ingår under kategorin reglerande ekosystemtjänster, men att det då inte specifikt benämns som främjande av ekosystemtjänster. Detta förhållningssätt framgår även under intervjun med Växjö kommun. Person B berättar att det sällan pratas om begreppet reglerande ekosystemtjänster i planering, men att de trots detta finns inkluderade i olika projekt där aspekter som hantering av dagvatten, reglering av buller samt bevarande av befintliga träd tas upp. Med andra ord är det mer vanligt att konkreta underrubriker till det övergripande begreppet reglerande ekosystemtjänster används. Vidare tar person B upp att Växjö är inne i en process där begreppet ska bli mer vanligt förekommande i framtiden, och på så sätt bli en integrerad del i kommunens arbete. Detta påstående stärks av Malmaeus et al. (2015), som menar att en ökad användning av begreppet ekosystemtjänster skulle kunna framhäva flera aspekter som i dagsläget inte tas upp i tillräckligt stor utsträckning.
I både intervjun med Ronneby och Växjö kommun framgår det att det finns en förhoppning om att arbetet med ekosystemtjänster ska komma att bli en mer naturlig och integrerad del i planeringen. Eftersom arbetet med ekosystemtjänster i dagsläget ses som ytterligare en aspekt att ta hänsyn till, kan det enligt person B leda till att andra värden prioriteras före de reglerande ekosystemtjänsterna. Detta kan kopplas till SOU (2013:68) resonemang gällande att människan vanligtvis ser ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter som oberoende av varandra, vilket således gör det svårt att ge en rättvis beskrivning av ekosystemtjänsternas värde. Genom att istället se den ekologiska dimensionen som en grundpelare till de sociala och ekonomiska aspekterna skulle sannolikt fler svenska kommuner välja att sätta frågor som rör ekosystemtjänster i första hand. Ytterligare en faktor som kan ha en inverkan på en likvärdig värdering av olika intressen grundar sig på Daily och Matsons (2008) resonemang, nämligen att tekniker och mätvärden kan användas för värdering och uppföljning av ekosystemtjänster. Person A nämner att Ronneby kommun vill förbättras genom att hitta verktyg för att ekosystemtjänster ska integreras naturligt i planprocessen. Även person B tar upp detta genom att belysa projektet Blue Green City vilket syftar till att ta fram metoder för att bevara och skapa ekosystemtjänster.
Person A nämner att Ronneby kommun upplever en bristfällig kommunikation från högre styre, samt att de fått avslag vid ansökan om medel för integrering av ekosystemtjänster.
Vidare menar person A att kommunen i dagsläget inte har någon kommunekolog att rådfråga
