1 Uppsala Universitet
Ekonomisk-historiska institutionen
Debatten om Ryssland 1992 till 1996
Argumentationsanalys av Stefan Hedlund och Anders Åslund 1992 till 1996
Författare Gustav Ek Handledare Klas Nyberg Datum för ventilering 2008-01-17
2 Abstract
I Sverige har det alltid funnits ett behov av att förhålla sig till Ryssland och Sovjetunionen, uttryckt här i en debatt mellan de båda forskarna Stefan Hedlund och Anders Åslund i dagstidningar och genom litteratur. Min uppgift har varit att granska debatten och se vilka områden som belystes och vem som kom att få rätt år 2007/2008. Kärnan i mitt arbete är inte den faktiska historien utan argumentationen om samtiden. Där debatten om Ryssland är av det slag att den tål granskning mer än ett decennium efteråt. Rent geografiskt är Sverige ett litet land på randen av det ryska imperiet som spänner sig över nästan hela kontinenten, Sverige och de andra nordiska länderna är placerade nästan som en blockad av det ryska imperiets strävan västerut, en strävan som pågått i flera hundra år. Det ryska imperiet som fortfarande finns kvar kom att omvandlas och försvagas åtskilligt under några år i början på 1990-talet. Detta var dock konsekvensen av en enorm statsapparat, enorma militära utgifter och ett defekt ekonomiskt system.
Jag lyfter fram artiklar och litteratur producerad under de första åren efter Sovjetunionens sammanbrott och relaterar denna till nutiden genom en enkel komparation av debattklimatet. Svaret kan vara att två tydliga vägar urskiljer sig, en där Ryssland utvecklas enligt sina egna mönster och en där Östeuropa utvecklas åt en annan riktning. Idag har Polen, Ungern och Tjeckien inte mycket gemensamt med länder som Vitryssland och Moldavien som är forna Sovjetrepubliker. Det skrivs inte heller några undergångsbeskrivningar av Ryssland, något som producerades tidigare, därför finns en anledning till tillförsikt att det faktiskt inte blev som det beskrivs i några av artiklarna jag studerat.
Key-words:
Russia, Hedlund, Aslund, Eastern Europe, Sweden.
3 Innehållsförteckning
Sammanfattning 2 Innehållsförteckning 3 1. Inledning 4 1.1 Syfte och avgränsning 4
1.2 Frågeställningar 5 1.3 Metod och material 5
2.0 Bakgrund övergripande - Åren som skakade världen. 6 3.0 Genomgång av: argument, karakterisering och förändring över tid. 8
3.11 Stefan Hedlund. 8
3.12 1992 8
3.13 1993 9
3.14 1994 9
3.15 1995 10
3.16 1996 10
3.17 Sammanfattning Stefan Hedlund Tyngdpunkt, argument och linjer 11
3.21 Anders Åslund 12
3.22 1992 12
3.23 1993 12
3.24 1994 13
3.25 1995 13
3.26 1996 13
3.27 Sammanfattning Anders Åslund, Tyngdpunkt, argument och linjer 13 4.0 Ryssland och Östeuropa 1997 – 2008 14 4.1 Från Boris Jeltsin till Vladimir Putin 14 4.2 Sovjetunionen och Ryssland 14 4.3 Rysslands och återimperialisering? 15 4.4 Östeuropa – demokrati, EU och NATO 15 4.5 En sista utblick 16 5.0 Slutsatser och analys av argument 16
5.1 Diskussion 17 6.0 Avslutning med Framtidsperspektiv 18
7.0 Käll- och litteraturförteckning 18
7.1 Tryckta källor 18 7.2 Litteratur 19 7.3 Litteratur, Internetkällor 19
8.0 Bilagor 20 8.1 Bilaga 1. Personer 20
9.0 Appendix 20
9.1 1992 20
9.2 1993 21
9.3 1994 22
9.4 1995 23
9.5 1996 23
4 1. Inledning
Åren efter Sovjetunionens fall förekom en intensiv debatt i Sverige vad som skulle inträffa i den Ryska federationen, de andra tidigare Sovjetrepublikerna och Östeuropa. Det fanns både optimism om att dessa skulle anamma marknadsekonomi rakt av och utvecklas mycket snabbt. Samt pessimism om att hela det före detta Sovjetunionen skulle falla samma i inbördeskrig, etniska konflikter, sönderfall och svält, liknande scenarier målades ut för Östeuropa också.
Sovjetunionens upplösning är inte längre samtid eller nutid, utan nutidshistoria. Nu på 2000- talet finns det förhoppningsvis möjlighet att kunna identifiera linjer vad som har inträffat efter upplösningen och varför detta skett. Vi har också en insyn som vi aldrig kunde föreställa oss tidigare om dessa länder, då normaliteten innan 1990-talet var en mycket begränsad insyn.
Idag femton år efter att Sovjetunionens upplösning vet vi hur det gick fram tills idag och därför blir det aktuellt att kasta nytt ljus på den forna debatten, som med dagens ögon innehåller besannade och icke besannade profetior.
Stefan Hedlund beskriver i sina artiklar att utvecklingen i Ryssland haft nyliberala tendenser där Reaganerans rådgivare fått fria händer i en ekonomi som aldrig tidigare fungerat. Han lyfter också fram farhågor om inbördeskrig, svält, korruption och ett allmänt kaostillstånd.
Anders Åslund beskriver utvecklingen i mer optimistiska tongångar med en större tilltro till marknadsekonomi och ländernas egen vilja att fatta rationella beslut. Det jag bitvis kommer att förhålla mig till är följande mening ”De ryska reformatorerna hade rätt, men deras makt förslog ej” Anders Åslund hävdar vidare att en rysk omvandling till marknadsekonomi är möjlig, men att andra hävdar att Ryssland varken kan bli demokrati eller marknadsekonomi inom överskådlig framtid då landet aldrig haft någon renässans eller tradition av privat ägande.1 Går det nu att konstatera att båda dessa hade fel? Jag kommer också att behandla begreppet ekonomisk chockterapi kring Ryssland och övriga Östeuropa då detta diskuteras ivrigt i de artiklar som utgör vitala delar av källmaterialet.
1.1 Syfte och avgränsning
Syftet är att kartlägga de artiklar som skrevs under åren 1992 till 1996 och sedan kunna avgöra hur pass aktuell debatten var med dagens kunskap tillgänglig. Det bakomliggande syftet är också att bättre kunna förstå vad som hände i före detta Sovjetunionen och primärt Ryssland efter sammanbrottet. Att kunna sätta in detta i ett historiskt sammanhang, om än väldigt kort tid efter de aktuella händelserna. Jag är övertygad om att Ryssland och de övriga länderna fortfarande kommer att förändras mycket.
Avgränsningarna gäller att jag i huvudsak belyser debatten om Ryssland, detta eftersom Ryssland var grunden i Sovjetunionen och det land kring vilket den huvudsakliga debatten förs. Ukraina, Vitryssland och de andra nämns också i mindre uppfattning. Övriga Östeuropa och länder som var en del av Östblocket kommer också att behandlas då dessa tas upp bland annat som komparation till Ryssland. En diskussion kring ekonomisk chockterapi kommer att föras kring Ryssland och Östeuropa. Då denna återfinns många ställen i källorna. Östeuropa avgränsas till de länder som tidigare var en del av Östblocket eller Sovjetunionen.
Åren är valda för att 1992 är Rysslands första som självständig stat, 1996 hade läget lugnat ner sig något och det kunde konstateras att de mest överhängande farorna 1992 inte var nära
1 Skarin (2006).
5 förestående. Från 1996 och framåt har jag valt bort samtliga källor av Stefan Hedlund och Anders Åslund. En ytterligare avgränsning är att varningar till personer om att idka ett annat beteende mot Ryssland eller något företeelse i Ryssland är utelämnade, detta därför att sammanhanget klarnar utan dessa varningar samt att de tenderar diskutera politiken i Sverige och inte som syftet är i Ryssland och Östeuropa.
1.2 Frågeställningar
Hur relevant var den debatt som Stefan Hedlund och Anders Åslund förde 1992-1996, med den kunskap som vi idag besitter?
Denna debatt bjöd på en rad utsagor om vad som skulle inträffa, hur det idag är möjligt att se på den femton år senare. I vilken grad besannades de utsagor som Stefan Hedlund och Kristian Gerner målade upp i Dagens Nyheter 1992-08-09 samt i övriga artiklar.?
Vi kan konstatera att utvecklingen inte tog den vändning som beskrivs i Dagens Nyheter 1992-08-09, men de farhågor som tas upp har förekommet om än i mindre omfattning. Den mest lämpliga behandling av denna och övriga artiklar blir att se om något av det som beskrivs i Dagens Nyheter 1992-08-09 kom att realiseras. Denna artikel sammanfattas under rubrik 1992.
1.3 Metod och material
Jag har valt att göra en kvalitativ argumentationsanalys, med inslag av kvantitativ behandling av tidningsartiklar. En komparativ metod kommer användas för att jämföra Stefan Hedlunds och Anders Åslunds argument. I litteraturen ingår ett urval av debattartiklar i ämnet som publicerades 1992 till 1996. Både Stefan Hedlund och Anders Åslund har även skrivit böcker i ämnet, dessa finns med för att förstärka analysen, men inte som vetenskapliga referenser, då dessa kan betecknas som tendensiösa. Att begränsa mig till åren 1992 till 1996 ger en svaghet i att produktionen kan vara ojämn, denna svaghet realiseras också, men den ifrågasätter inte argumentationsanalysen som sådan eftersom denna spänner över fem år.
De aktuella artiklarna av Stefan Hedlund och Anders Åslund producerades mellan 1992 till 1996 i svensk dagspress. Dessa är uppdelade kronologiskt och också i viss mån tematiskt för att kunna beskriva artiklarnas tendenser över en längre tid. Till sist finns artiklar från 1997 till 2008 med för att beskriva den verklighet och de tendenser som råder idag. Jag har valt artiklar i dagspress. Därför att dessa tydligare visar skillnader än de artiklar som både Stefan Hedlund och Anders Åslund publicerat i mer vetenskapliga sammanhang. För att finna dessa artiklar av Stefan Hedlund och Anders Åslund har jag använt mig av BTJ Bibliotekstjänsts funktion, artikelsök. Urvalet har sedan skett efter genomgång för att kunna hämta upp huvudsakliga tendenser under åren. Titlar på artiklar samt närhet till övriga artiklar tidsmässigt har också fått styra urvalet. Artiklar av Anders Åslund är för några år utelämnande detta därför att dessa inte skulle ge nytt ljus åt analysen.
Stefan Hedlunds produktion av debattartiklar i ämnet överstiger vida de Anders Åslund producerat, dock påverkar inte detta slutsatsen, då många av Stefan Hedlunds artiklar har ett liknande innehåll till varandra. Det relevanta hos båda är den tendens de beskriver över tiden och där finns tillräckligt material, samt mer därtill att beskriva de båda med.
För att uppnå en god formalia har jag använt mig av Seminarieuppsatsen och noter är tecknade i Harvardsystemet2 Vidare har jag använt mig av Forma Historia för arbetet med
2 Engelbrektsson – Karlsson (1998), s. 17
6 historiesynen i källorna. Historiesynen påverkar vad vi studerar och hur vi tolkar det vi
studerar.3 Resultatet presenteras genom en kort beskrivning av situationen idag, analysen av resultatet är artiklarna i förhållande till verkligheten. Presentationen sker i form av argument delas upp mellan Stefan Hedlund och Anders Åslund. Sedan kommer en analys av
argumentationen.
Tabell över publicerade artiklar.
Stefan Hedlund 1992 1993 1994 1995 1996
Aftonbladet 2
Dagens Nyheter 4 3
Expressen 2 2 2 3
Göteborgs Posten 3 4
Svenska Dagbladet 3 5 6 5 4
Sydsvenska Dagbladet 5 3
Anders Åslund 1992 1993 1994 1995 1996
Dagens Nyheter 1 1 1 2
Svenska Dagbladet 2 3 1
*Denna tabell motsvarar den totala produktionen och inte mitt urval.
2.0 Bakgrund övergripande - Åren som skakade världen.
Sovjetunionen upplöstes 31 december 1991 och med detta även det sovjetiska inflytandet i Östeuropa. Detta kom också att bli början på en omvandling från planekonomi och till marknadsekonomi. Denna omvandling är ingalunda självklar då planekonomin inte bara fördärvar ekonomin för stunden utan också skapar strukturer i samhället som är svåra att bryta. De länder i det forna östblocket som lyckats bäst med denna omvandling är de som innan andra världskriget haft varianter av marknadsekonomi och därför under 1990-talet haft något att luta sig tillbaka mot.
Sovjetunionen bildades 1922 ur spåren av den ryska revolutionen landets första tid fram till Stalins död 1953 kom att präglas av krig, svält och terror. Under och efter andra världskriget växte Sovjetunionen geografiskt genom ockupation av sina grannländer. Sovjetunionens anseende var som störst vid andra världskrigets slut vilket också kom att bli starten på det kalla kriget. Där östblocket ställdes mot marknadsekonomierna i väst. Denna kamp kom att vara till 1991 då Sovjetunionen och östblocket kunde se sig besegrat och rejält förbisprunget av väst.
Sovjetunionens 1980-tal kan ses som stagnationens tid, då en medveten strategi från USA och Storbritannien tillämpades för att vinna det kalla kriget genom att utmana Sovjetunionen på de områden där landet var som svagast. En redan defekt sovjetisk ekonomi fick satsa allt mer pengar på rustning för att kunna matcha västmakterna. 4Michail Gorbatjov tillträdde som 54 åring posten som generalsekreterare 1985 och kom med uttryck som perestrojka, ekonomisk modernisering och glasnost, öppenhet att försöka reformera Sovjetunionen. Detta satte istället igång en process som inte gick att hantera, framförallt inte i den forna Warszawapakten där länderna snabbt öppnades och demokratiserades, med Polen och det forna DDR först ut.
3 Bjarne Larsson (2002), ss. 30-31
4 Persson (2006), ss. 46-56
7 Östeuropa har efter östblockets sammanbrott präglats av just demokrati, ekonomisk tillväxt och väl fungerande samhället. Flertalet länder är medlemmar i EU och NATO, övriga står på tur. Den ekonomiska utvecklingen en Tjeckien, Ungern, Polen, Estland och Lettland har varit mycket gynnsam och även för de övriga även om de inte riktigt kommit lika långt. Slutligen går det att tillägga att fler människor än för tjugo år sedan idag lever i demokrati med hyggliga ekonomiska förhållanden i hela Europa, försvinnande få har blivit fattiga sedan hammaren och skäran monterades ner.
Våren 1989 började Sovjetunionen knaka i fogarna ordentligt. Valet som hölls i mars fick det för Sovjetunionen besynnerliga resultatet av kommunistpartiet fick ca 80 % av rösterna. Detta då det inte fanns några alternativ, men det var möjligt att stryka kandidater på valsedlarna. I 38 provinser förlorade kommunistpartiet. Senare samma år hölls en mänsklig kedja genom de baltiska länderna för att protestera mot den sovjetiska ockupationen, nästa händelse av möjligt mer avgörande natur var att den ukrainska folkfronten hade sin första kongress och började röra sig mot självstyre. Samtidigt började också händelser i Östeuropa bidra till
händelseförloppet, i Polen fortsatte solidaritet verka under jorden, i Ungern bildades politiska organisationer utanför partiet och i Tjeckoslovakien fortsatte Charta 77 sin verksamhet. I det polska valet i juni 1989 vann solidaritet en jordskredsseger över kommunisterna. Den 18 oktober 1989 avgick östtysklands diktator Erich Honecker efter det gav den Östtyska regeringen upp och natten mellan den 9-10 november revs delar av berlinmuren varpå människor började strömma in i Västberlin. Tyskland enades senare 3 oktober 1990. Dessa händelser fick resterande kommunistregimer i Östeuropa att rämna. Detta kan förklaras med en kombination av enorm ekonomisk stagnation, östeuropéernas längtan efter frihet och den nya sovjetiska inställningen. 1990 kom att bli året då sönderfallet inte bara rörde Östeuropa utan också Sovjetunionen, Litauen förklarade sig självständigt 11 mars, Estland 30 mars, Lettland 4 maj, Uzbekistan 20 juni, Moldavien 23 juni, Ukraina 16 juli, Vitryssland 27 juli och fler kom att följa. 5 Denna process skulle dock behöva ytterligare ett år innan länderna kunde bli självständiga. Den 12 juni 1991 blir Boris Jeltsin vald till president i den ryska republiken, detta kom att ytterligare underminera Gorbatjov då Jeltsin hade ett demokratiskt mandat i den överlägsets största av sovjetrepublikerna.
Mellan den 18 och 21 augusti 1991 genomfördes ett kuppförsökt med syfte att avsätta
Gorbatjov och återfå kommunistpartiets anseende. Kuppen misslyckades och det är i samband med detta som Jeltsin klättrar upp på stridsvagnarna och håller tal i Moskva. Den 24 augusti avgår Michail Gorbatjov som generalsekreterare i kommunistpartiet, dock är han fortfarande president. Efter detta följer en våg av självständighetsförklaringar från sovjetrepublikerna.
Den 25 december 1991 avgår Gorbatjov som president. Formellt slutade Sovjetunionen att existera midnatt 31 december 1991. Kalla krigets slut fick i efterhand bli 26 december 1991, samma dag som den röda fanan halades i Kreml.6
De första åren av rysk ekonomi kännetecknades av ett visst kaos, men krediter från omvärlden och andra faktorer gjorde att kaoset aldrig lyckades rubba stabiliteten. Detta syntes mest i Rysslands södra delar där Tjetjenien sedan 1991 hävdat sitt oberoende mot Moskva. Detta ledde till ett första krig 1994 till 1996 och till ett andra som pågår från 1999. Någon lösning finns inte i sikte på konflikten som uppskattningsvis hittills krävt uppemot 80000 dödsoffer.
och sägs bero på Moskvas rädsla för sönderfall i södra Ryssland, konflikten blossade upp igen 1999 efter oroligheter i grannrepubliken Dagestan och bombattentat i Ryssland. 7
5 Bell (2001), ss. 372-377
6 Bell (2001), ss. 383-384
7 www.ne.se
8 Under de första åren efter Sovjetunionens undergång byttes den extrema maktkoncentrationen hos kommunistpartiet mot en ostadig maktbalans. Detta genomfördes genom den så kallade Jeltsinkonstitutionen, som i princip fortfarande gäller. De politiska aktörerna omfattade en stark, men alls inte enväldig president, ett parlament, duman med viss makt, ett antal regioner med ett stort mått av lokalt självstyre, ett antal oligarker och relativt fria massmedier.8 3.0 Genomgång av: argument, karakterisering och förändring över tid.
I detta kapitel beskrivs först Stefan Hedlund år för år och sedan en sammanfattning där karaktären av argumentationen, de faktiska argumenten och förändringen över tid sammanfattas. Behandlingen av Anders Åslunds artiklar är snarlik, men den distinkta skillnaden att Anders Åslunds material inte har samma omfattning, detta är dock inget som förändrar tyngden.
3.11 Stefan Hedlund.
Argumentationen sker genom en riklig mängd artiklar, det finns tendenser till upprepning i dessa. Det börjar med 1992 att Stefan Hedlund beskriver Ryssland och Östeuropa som en kaosartad plats, detta för att det ekonomiska system som fanns i denna region plötsligt upphörde att verka. I detta beskrivningar är oron för den närmaste framtiden, bitvis rena distributionsfrågor av landets resurser. Oron för vad den ryska krigsmakten skall ta sig för märks i början, men inte som senare hur denna skall kunna avveckla sina garnisoner i andra länder. Chockterapin är svår att finna någon utvärdering av redan 1992, denna förekommer som en farhåga.
3.12 1992
Argumentationen är skarp och många orosmoln beskrivs, detta för att Ryssland och Östeuropa nyss genomgått en stor samhällsförändring. Det ryska systemet kan kallas en nyliberal
lekstuga, det ryska folket kommer få betala priset för ett gigantiskt nytt samhällsexperiment.
Detta kallas ekonomisk chockterapi och innebär att den förra kommuniststaten förvandlats till en nyliberal. Experimenten riskerar bli plågsamma på den ryska befolkningen. 9 Detta är början på Stefan Hedlunds argumentation och tar upp den ekonomiska terapin som en farhåga, dock finns inget att utvärdera ännu. I en senare artikel samma år skärps argumenten kring den ekonomiska utvecklingen. Nu råder det kaos i landet, både planekonomi och
marknadsekonomi har misslyckats, kaosekonomi råder istället. Den största risken med detta är att ekonomisk chockterapi blir synonymt med marknadsekonomi. 10
I argumentationen förekommer kopplingar till kriget i det före detta Jugoslavien, där de händelserna som utspelats sig i samband med sönderfallet på Balkan riskerar utspela sig i hela det forna Östblocket, genom en spridning av konflikten. Detta förklaras med att etniska minoriteter inte är något unikt för Balkan utan finns i riklig kvantitet i hela det forna
Östblocket. Faktumet att den postsovjetiska regeringen förlorat i stort sett allt den vunnit de senaste 400 åren, kan skapa samma radikalisering som i forna Jugoslavien. Argumentationen lyfter också upp att läget i det forna Östblocket är allvarligare än vid någon annan tidning efter det andra världskriget, ett mycket starkt sätt att argumentera. En risk i relation till detta är situationen i Baltikum, de ryska armébaserna var fortfarande bemannade.11
8 Bodin (2007)
9 Hedlund (1992)
10 Hedlund (1992).
11 Gerner – Hedlund (1992).
9 Chockterapi kom att spegla diskussionen mellan Stefan Hedlund och Anders Åslund, detta är ett begrepp som avser att snabbt skapa ekonomiska incitament för en fungerande ekonomi då denna inte existerat tidigare. Detta genom att balansera statens budget genom minskade utgifter. Primärt är det statliga subventioner som bör tas bort, alla priser släpps fria, valutan görs konvertibel och lönekontroll införs. Denna terapi skapar teoretiskt om den fungerar en marknadsekonomi relativt snabbt. Dock väntas priserna stiga kraftigt i början. Det första landet i det forna Östblocket som kom att beröras av detta var Polen efter solidaritets valseger 1989. Detta i ett läge där Polen hade hyperinflation och en enorm utlandsskuld. För Polens del skapade detta mångdubbla reallöner, nya företag, utebliven massarbetslöshet och ökad handel med omvärlden. Detta skedde även i Tjeckien med i stort sätt samma effekter.12 Gällande Ryssland beskrivs läget som sådant att de enorma problem som uppkom i samband med Sovjetunionens fall var tvungna att hanteras, anarki, livsmedelskris och hyperinflation hotade.
Följande reformer genomfördes bland annat 1992, utrikeshandeln liberaliserades, ekonomisk verksamhet blev fri, subventionerna reducerades och militärutgifterna skars ner med 70 %.
Samhället knakade då reallönerna sjönk och statliga företag som försätt hela städer med mat och de anställda med alla tänkbara tjänster upphörde att fungera. Reformmakarna skapade ett privat ägande hos befolkningen genom kuponger och 1996 hade läget stabiliserats.13
3.13 1993
Stefan Hedlund varnar för att de Baltiska staterna bygger sin politik på stöd från
privatpersonen Boris Jeltsin, denna har personligen en stor del av de baltiska staternas frihet och relativt smärtfria utträde ur Sovjetunionen, denna politik kan komma att ändras.14 Chockterapi berörs genom att den beskrivs som rå kapitalism och att den svenska regeringen hemma ger en allt för ljus bild av händelserna.15 Det sönderfall som drabbat Ryssland blir mer påtagligt och går troligtvis mot sin kulmen detta år.16 Argumentationen tycks vara varnande som tidigare, men väl finns chockterapi beskrivet och också en varning till de baltiska staterna. Stefan Hedlund publicerar Hur många Ryssland efter Sovjet, detta år vilket kan ha haft effekt på antalet debattartiklar. Samma linjer som återfinns i argumentationen i artiklarna går dock att finna i Hur många Ryssland efter Sovjet. Den Tjeckoslovakiska staten har
upplösts, kommunisterna är tillbaka vid makten i Rumänien och i Jugoslavien huserar ett grymt inbördeskrig. På tre år från 1989 har optimismen försvunnit och i väst saknas relevanta kunskaper om läget i öst. I Ryssland går det att fråga sig vad som kommer att ske med de tiotals miljoner arbetslösa som ställs på gatan, sjukvården som havererat och bostadsbrist då lägenheterna privatiserats.17 För Rysslands del är beskrivningen också oroande. Den ryska anpassningen till förlusten av imperiet har haft tendenser av villrådighet och chauvinism.
Ryssland tycks ha ett nationellt intresse till omvärlden och ett till den nära omvärlden, mest uttalat i förhållandet till Ukraina. I ett utkast till militär doktrin för Ryssland 1992 lades stor vikt vid att försvara rysktalande befolkning som inte längre fanns inom gränserna. Något som exempelvis går att hitta i tysk historia. Vidare är det oroväckande att den ryska intellektuella eliten tycks anse att de före detta sovjetrepublikerna snart ska inse sitt eget bästa och ingå någon federation med Ryssland.18
3.14 1994
12 Yergin – Stanislaw (1998), ss. 301-311
13 Yergin – Stanislaw (1998), ss. 322-329
14 Hedlund (1993)
15 Hedlund (1995)
16 Hedlund (1993)
17 Hedlund (1993), ss. 11-18
18 Hedlund (1993), ss. 272-274
10 Stefan Hedlund varnar för allmän rysk militär aggression på Balkan, detta för att det finns starka band till Serbien. Chockterapins förödmjukande verkan kan skapa nödvändiga
antivästliga stämningar inför detta.19 Vidare kan det uppstå problem med avvecklingen av de ryska garnisonerna i Baltikum. Ett stort problem är rysk militär personal som helt enkelt stannar kvar i Baltikum, de baltiska staterna upplever stor oro för följderna av detta.20 Den ryska aggression som bedrivs i Tjetjenien är oroande och har sin grund i extremism, vi bör vänta oss ett ryskt samhälle i totalt förfall med en ökad aggressivitet utåt. En förklaring kan återigen sökas i den av chockterapi sönderslagna ekonomin. 21
Stefan Hedlund argumenterar också om livsmedels och folkhälsosituationen i Ryssland och finner denna dålig, en stor del av förklaringarna till detta hittas i de strukturella förändringar som Ryssland genomgått. Spannmåls och fodersituationen ser illa ut inför vintern och det är oklar om det går att undvika svält, faktum är att folkhälsosituationen försämrats genom ökad generell mortalitet och spädbarnsdödlighet.22
3.15 1995
Stefan Hedlunds linjer 1995, innehåller en del direkta varningar om framtiden. Den mest tydliga är en varning för krig mellan Ryssland och Ukraina. 23 Den ryska brottsligheten kommer också upp som en varning, där Stefan Hedlund varnar för en rysk gangsterstat.24 De krediter som Ryssland får av väst kritiseras för att dessa går direkt till den ryska militären, detta då denna är engagerat i ett krig i Tjetjenien. 25
Boris Jeltsin berörs, dels att relationerna till Jeltsin blir viktigare än demokratiska principer.26 Dels att detta även berör det ryska valet där Jeltsin riskerar sitta kvar vad som än händer, detta oberoende av valresultat. 27 Jeltsin beskrivs som Tjernenkov och valet som meningslöst. 28 Enligt samma linje kommer vidare varningar från Stefan Hedlund om en farlig
maktkoncentration hos Jeltsin. 29 Gällande Rysslands relationer med Väst menar Stefan Hedlund att konflikten på Balkan och Rysslands diplomatiska stöd till serberna kan leda till en kall fred.30 De ryska utsikterna för att utveckla en marknadsekonomi och en rättstat är dåliga.31 Detta blir inte bättre av att Ryssland beviljats en jättekredit från världsbanken utan några krav. 32 Den ryska ekonomin saknar trovärdighet. 33
Det kontroversiella med förändringarna av den ryska ekonomin och den chockterapi som användes är inte de mål denna strävade efter, nämligen liberalisering, stabilisering och privatisering. Utan med farten detta genomfördes, in början av omställningarna fanns föreställningar om att omställningen skulle bli smärtsam och att det då var lika bra att
genomföra denna med hög hastighet. Mängder av metaforer användes för att förtydliga detta.
19 Hedlund (1994)
20 Hedlund (1994)
21 Hedlund (1994)
22 Hedlund (1994)
23 Hedlund (1995)
24 Hedlund (1995)
25 Hedlund – Sundström (1995)
26 Hedlund (1995)
27 Hedlund (1995)
28 Hedlund (1995)
29 Hedlund (1995)
30 Hedlund (1995)
31 Hedlund (1995)
32 Hedlund (1995)
33 Hedlund (1995)
11 Den allmänna uppfattningen om hastigheten i reformerna gick emot ekonomisk-historisk forskning.34
1.16 1996
Stefan Hedlund har detta år två spår, det första är att den ryska militären tar allt större plats.
Kriget i Tjetjenien menar Stefan Hedlund är Rysslands nya väg, makten hamnar allt mer hos personer från i militären och KGB. 35 Stefan Hedlund argumenterar också om riskerna för en snabb rysk militär upprustning.36 Inom den ryska armén finns risk för uppror, detta för att makten menas vara för korrumperad och framförallt att löner ofta inte betalas ut. Detta riskerar i värsta fall skapa upprorsstämningar. Dock är en mer realistisk fara att arméns
kompetens hamnar hos den organiserade brottsligheten. I samma artikel finns även de tidigare använda argumenten om risken för svält, detta då hemvändande militär personal saknar tag över huvudet.37
Stefan Hedlund argumenterar att Boris Jeltsin genomför kommunisternas valprogram bakom ryggen på väljarna och sägs förbereda nationaliseringar.38 Stefan Hedlund skriver senare samma år att oavsett valresultat i Ryssland kommer Boris Jeltsin att sitta kvar. Att Jeltsin vid en valförlust skulle lämna över makten ses som osannolikt. 39 Relationen med Ryssland tycks viktigare än demokratiska principer. 40 Argumentationen bygger på två huvudsakliga spår, dels det säkerhetspolitiska problemen med militären som tar allt större plats och kriget i Tjetjenien, dels demokratiska problem kring det ryska valet. Det varnas för odemokratiskt uppträdande hos Jeltsin och den ryska makteliten, men också för att dessa anammar politik från kommunistpartiet. Detta parti varnas det i sin tur för.
3.17 Sammanfattning Stefan Hedlund Tyngdpunkt, argument och linjer
Debatten börjar med oro inför framtiden och sedan kommer den att konkretiseras genom avvecklandet av den ryska militären och konsekvenserna av chockterapi. Chockterapi befaras leda till politisk extremism och ekonomisk ruin. Just chockterapi förekommer oftast som förklaring till problem under perioden 1992-1996. Chockterapi menar Stefan Hedlund skadar länderna genom att dessa gör chockterapi synonymt med marknadsekonomi, på sikt menar också Hedlund att det är marknadsekonomi som är den ekonomiska lösningen i det före detta Östblocket.
Varningar för olika scenarier kommer ofta i Stefan Hedlunds artiklar, detta är en central del av argumentationen nämligen att varna för i grunden instabilitet och faror sammanbundna med detta.
Tyngdpunkten förändrades från en allmän varning till mer specifika över problem som visat sig i Rysslands egen utveckling mellan 1992 – 1996. I början var det svårt att hitta dessa enskilda problem. Detta är den mest tydliga tendensen av tyngdpunkts förändring hos Stefan Hedlund.
Stefan Hedlund bygger upp sin argumentation med varningar för händelser i Ryssland och Östeuropa. Dessa varningar kan ofta härledas till användandet av ekonomisk chockterapi.
Stefan Hedlund använder också fakta på ett sätt som gör att läsaren kan ta denna för given.
34 Hedlund – Sundström (1995), ss. 3-4
35 Hedlund (1996)
36 Hedlund (1996)
37 Hedlund (1996)
38 Hedlund (1996)
39 Hedlund (1996)
40 Hedlund (1996)
12 En del av Stefan Hedlunds argumentation är ofta att hänvisa till tidigare rysk och europeisk historia för att förklara sina argument. Detta förekommer i en lång rad artiklar som till sin uppbyggnad är ganska lika, en inledning med referenser till tidigare historia och sedan en rad argument om den aktuella situationen.
3.21 Anders Åslund
Som motpart till Stefan Hedlund är valet Anders Åslund. Denna beskriver under samma period liknande företeelser. I Anders Åslunds argumentation är chockterapi ett nödvändigt ont som behövs för att på mest smärtfria sätt skapa normala ekonomiska spelregler för Ryssland och Östeuropa. Anders Åslund menar att en gradvis övergång från kommandoekonomi inte är att föredra utan att denna bör ske i snabbast möjliga tempo. Från början argumenterar Anders Åslund om att chockterapi för tillämpas i Ryssland och Östeuropa. Hans teser i dagspress stöder sig ofta på argument från, Därför behöver Östeuropa chockterapi.
3.22 1992
Inga aktuella artiklar med Anders Åslund detta år.
3.23 1993
Anders Åslund beskriver Ryssland och Östeuropa med optimism. Chockterapi tycks fungera utmärkt för Östeuropas länder. Anders Åslund bedömer att Tjeckien, Ungern, Slovenien, Polen, Slovakien, Bulgarien, Rumänien, Estland och Lettland nått ”kapitalismens trygga hamn”. Åslund menar vidare att Tjeckien varit det mest radikala landet med omfattande avregleringar och en strikt penningpolitik. Att bruttonationalprodukten minskat förklarar Anders Åslund såhär ” Nedgången överdrivs emellertid kraftigt av den officiella statistiken.
Förr överdrev företagen sin produktion för att uppnå planmålen. Nu skattefuskar de som kapitalister plägar. En stor del av den tidigare produktionen var ren destruktion av fina råvaror. Nu kan råvaror som fisk och grönsaker säljas direkt på marknaden, men då kommer de aldrig in i statistiken, där oätbara konserver minsann hamnade.”41
Anders Åslund kommenterar Stefan Hedlund på Dagens Nyheters debattsida 1992-12-03 med att det inte är någon fara för svält eller förfrysningar i Ryssland. Den ryska ekonomiska utvecklingen beskrivs som positiv. Anders Åslund beskriver i bokform ett liknande skeende följande, ett annat perspektiv kan lätt urskiljas. En av de mer centrala tvistefrågorna kring östblockets systemskifte är begreppet chockterapi, detta är en debatt om förändringarnas ordningsföljd, där råder det en bred enighet bland ledande makroekonomer att en stabilisering efter en hög inflation endast kan genomföras med en packet av snabba och radikala åtgärder.
En balansering av budgeten är nödvändig och detta kan som regel ske endast genom mycket stora nedskärningar av utgifterna, detta sker ofta genom ett borttagande av statliga
subventioner. Detta paket är lättare att genomdriva om det sker i form av ett åtstramningspaket och inte som en godtycklig lagstiftningsprocess.42
En övergång till ett annat ekonomiskt system bör också vara konsekvent, det existerar ingen konvergens mellan en marknadsekonomi och en kommandoekonomi. Vidare skäl till ett snabbt systemskifte är att få in utländsk konkurrens, minska tiden för korruption då denna kan bli extra utbredd under ett systemskifte, vinna politiskt stöd genom övertygelse och en snabb förändring av det intellektuella klimatet.43
41 Åslund (1993)
42 Åslund (1993), ss. 41-42
43 Åslund (1993), ss. 46-47
13 För att uppnå en inhemsk liberalisering som är grunden till varje övergång till
marknadsekonomi behövs en avreglering av priserna. De subventioner som ofta uppgått till runt 10 % av BNP i den socialistiska ekonomin är nödvändiga att sänka eller avskaffa. En snabb liberalisering minskar troligen de sociala omkostnaderna och minskar flaskhalsar som kvarvarande regleringar kan utgöra.44
3.24 1994
Anders Åslund beskriver situationen i Ryssland som relativt god, men varnar för en
ekonomisk kollaps i Ukraina. Anders Åslund beskriver tvärt emot Stefan Hedlund att läget i Ryssland är tillfredställande. Som ett bevis för detta tar Anders Åslund bland annat upp att den svenska exporten under 1993 till Ryssland ökat med 56 %. Anders Åslund beskriver vidare politiken i Ukraina inte vara som inför en ekonomisk kollaps utan som oseriös.
Argumentationen sker genom en upprepning av argument och fakta, trots att det finns pessimism i Ukraina belyses också framgångarna i Ryssland.45
3.25 1995
Inga aktuella artiklar med Anders Åslund detta år.
3.26 1996
Tidigare har det inte förekommit vidare många skarpa varningar från Anders Åslunds, men faran för en kommunistisk eller nationalistisk seger i det ryska valet leder till en mer varnande argumentation. Dock finns i varningen positiva delar, detta att det faktiskt förekommer ett presidentval, att ekonomin har börjat ta fart och att denna genomgått en imponerande strukturomvandling, detta är en direkt passage till chockterapi.46
I en artikel skriven efter det ryska valet 1996, går det att ana en ambition hos Anders Åslund att sammanfatta utvecklingen sedan 1991. Chockterapi beskrivs som den väg som fick Ryssland att komma ur kommunismen och den ekonomiska ruinen landet befann sig i.
Problemet med chockterapi är dock att denna metod tillämpades i för liten omfattning och för sakta, dock tillräckligt fort för att rubriken ”rysk chockterapi lyckades” kunde användas.
Den kritik de ryska liberaliseringarna har fått, menas vara felriktad då dessa 1996 uppenbart bör vara lyckade och på ett demokratiskt plan har Rysslands lyckats med valet 1996 i åtanke, där president Jeltsin fick brett folkligt stöd. De ryska väljarna röstade bort en tillbakagång till centralplanering och statligt ägande. I samma artikel finns också beskrivet att rysk media åtnjuter en omfattande pluralism genom många oberoende tidningar och TV-kanaler.47 3.27 Sammanfattning Anders Åslund, Tyngdpunkt, argument och linjer
Med en tidsaspekt på Anders Åslunds arbete går det att se senare beskrivningar där Anders Åslund beskriver läget i Ryssland som under kontroll och flyttar problemet till Ukraina.
Tyngdpunkten förändrades genom att begreppet chockterapi gick från att förordas för användning och fortsatt tillämpning till att försvara detta begrepp med faktisk utveckling i länderna. Chockterapi hade använts, men det kan varit nära inpå själv användningen varpå resultaten inte visade sig.
44 Åslund (1993). ss. 50-58
45 Åslund (1994)
46 Åslund (1996)
47 Åslund (1996)
14 Anders Åslunds argumentation byggs upp på en försiktig optimism. Anders Åslunds position i sammanhanget kan vara det som gör att han jämfört med Stefan Hedlund beskriver skeenden som mindre dramatiska. Förekommer varningar avslutas dessa med varför varningen
tillkommit och dessa argument belyser den positiva demokratiska utvecklingen och den snabba strukturella omvandlingen av ekonomin. Den argumentation med hänvisning till tidigare historia som Stefan Hedlund utför, tillämpar inte Anders Åslund. Istället utgör argumentationen en lång rad hänvisningar till aktuella fakta och inte sällan av
nationalekonomiskt slag.
4.0 Ryssland och Östeuropa 1997 till 2008
Rysslands och Östeuropas historia under dessa år, jag gör inte anspråk på att lyfta fram hela samhällsutvecklingen eftersom historien är för nära inpå för detta, mer aktuellt är att lyfta fram aktuella händelser som går att koppla till den tidigare argumentationen. Målet med att ha en bakgrund till händelserna efter 1996 är att sedan i analysen kunna koppla händelserna 1992 till 1996, till en fortsättning av utvecklingen i Ryssland och Östeuropa.
4.1 Från Boris Jeltsin till Vladimir Putin
Vladimir Putin finns det flera aspekter av och en av denna är att han har en popularitet sällan skådad bland ryska ledare, denna hittas bland annat på verkstadsgolven och förklaringen är politisk stabilitet och bättre ekonomi. 48 Den förste ryska presidenten Boris Jeltsin avled i april 2007. Han kommer att bli ihågkommen som oberäknelig sådan, men med den mycket viktiga aspekten att han olikt tidigare ryska härskare lämnade tronen frivilligt och i god ordning.49 Boris Jeltsin efterträddes av den förra KGB-agenten Vladimir Putin i juni 2000. Putin har från sitt tillträde åtnjutit stor popularitet i Ryssland och har också genomfört vad som tycks vara stabiliseringar av landet. Den ryska ekonomin går också förhållandevis bra, mycket på grund av det stigande energipriset. Vladimir Putin, var KGB Översten som framlyft av Gorbatjov kom att ta över efter honom. Putins tid har kännetecknats av politisk stabilitet och ekonomiska framsteg, men med demokratiska bakslag. Putins tid som president är snart till ända men det spekuleras om att han återkommer som premiärminister.
4.2 Sovjetunionen och Ryssland
Sovjetunionen var mellan 1922 och 1991 världens största land till ytan och världens tredje folkrikaste nation, 288,6 miljoner invånare (1990) vid upplösningen. Landet styrdes av det kommunistiska partiet via olika organ.50 Sovjetunionen tillämpade planekonomi som ekonomiskt system och detta genom tusentals statliga företag som styrdes av olika
partiorgan.51 Michail Gorbatjov var generalsekreterare i kommunistpartiet mellan 1985 och 1991. Han kom att försöka reformera Sovjetunionen med tre viktiga ord, perestrojka ekonomisk modernisering, glasnost större öppenhet för massmedia och kultur samt
demokratizatsija politisk liberalisering. Dessa reformer släppte fram krafter som partiet inte kunde kontrollera. 52
Ryssland var den största och viktigaste republiken i Sovjetunionen. Ryssland har idag 146 miljoner invånare och blev självständigt 1991-12-31. Rysslands president är Vladimir Putin, som efterträdde Boris Jeltsin i juni 2000. Boris Jeltsin blev arkitekten bakom Rysslands
48 Blomgren (2007)
49 Hedvall (2007)
50 www.ne.se
51 www.ne.se
52 www.ne.se
15 transformation från kommunismen.53 Vladimir Putin, nu Rysslands president och
premiärminister augusti 1990 till maj 2000. Putin trappade omgående upp konflikten i Tjetjenien militärt, officiellt riktat mot rebeller i grannrepubliken Dagestan. Vid valet i mars 2000 vann Putin första valomgången med 52,5 % av rösterna och installerades som president i maj 2000.54
4.3 Rysslands återimperialisering?
Vid en bedömning av Ryssland som framtidens vän eller fiende, finns faran i att Ryssland odlar en dolkstötslegend om förödmjukningar från väst under 1990-talet. Rysslands västgräns är dock lugnare än på hundratals år. Ryssland har genom sin växande ekonomi och politiska stabilitet börjat hitta tillbaka till den stormaktsarrogans som inte var aktuell under 1990-talet.
Denna är kännbar för små grannländer, exempelvis kom under krisen om den sovjetiska bronssoldaten en cyberattack 30 april 2007 som slog ut delar av den estniska
regeringsapparaten.55
Sammanfattningen för de uttryck som Ryssland tar sig till mot sina grannländer kan kallas återimperialisering. Från den tidigare milda linjen i att inte hindra utbrytningar har den ryska statsmakten i och med det första Tjetjenienkriget inlett en politik där denna med alla till buds stående medel hindrar en utbrytning. I begreppet återimperialisering ingår också de starka ryska banden med Vitryssland och dels försöket att stödja den Moskvavänliga kandidaten Janukovitj i det ukrainska presidentvalet, dels den utpressningen mot Ukraina när det gäller gasleveranser. Denna syn på grannländerna finns representerad hos ett brett politiskt spektrum och de flesta föreställer sig en politiskt inflytande över grannländerna senare ett
återupprättande av Sovjetunionen.56
4.4 Östeuropa - demokrati EU och NATO
Väster om Ryssland ligger det som i vardagligt tal brukar kallas för Östeuropa, detta är dock en beskrivning av de länder i central och Östeuropa som var en del av östblocket. Några av dessa skiljer sig från Ryssland på sätt vi inte för femton år sedan kunde ana.
Östeuropa blir här en benämning på länder i Europa, som tidigare under det kalla kriget tillhörde Östblocket och stod under sovjetiskt inflytande. Dessa ingick med Jugoslavien och Albanien som tillfälliga undantag i Warszawapakten. Förutom Sovjetunionen ingick
Albanien, Bulgarien, Jugoslavien. Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien, Ungern och Östtyskland.57 Idag har Ryssland och Östeuropa bitvis gått skilda vägar. Idag är Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern medlemmar i EU sedan 2004 samt Bulgarien och Rumänien sedan 2007.58 Gällande NATO medlemskap är Polen, Tjeckien och Ungern medlemmar sedan 1999 och Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien och Slovenien medlemmar sedan 2004.59 Ryssland står långt utanför dessa samarbeten. Mellan Östeuropa som enligt den på kommuniststaternas ekonomiska system världsledande Harvardprofessorn János Kornai, kallar omvandlingen för en "success story utan paralleller i historien"60 och Ryssland. Den tydliga skiljelinjen går mellan
Östeuropa där utvecklingen enligt nästan alla aspekter varit gynnsam och Ryssland som haft betydligt större problem. Jag kommer här endast att beskriva skillnaderna, förklaringen till
53 Almond m.fl. (2002), ss. 377-378
54 www.ne.se
55 Holmström (2007)
56 Bodin (2007)
57 www.ne.se
58 www.ne.se
59 www.ne.se
60 Zsiga (2007)
16 dem överstiger vida den befintliga avgränsningen. Som tidigare beskrivet är de allra flesta länder medlemmar i internationella samarbetsorgan som EU och NATO endast länder som tillhörde det forna Sovjetunionen och de på Balkan har halkat efter och utanför dessa
samarbeten. Dock är kriget i det före detta Jugoslavien slut sedan länge. Östeuropas länder har sammanfattningsvis vänt sig mot väst för att få tillgång till ekonomiskt och politiskt
samarbete.
Idag är den demokratiska situationen sådan att två länder i Östeuropa anses vara fullständiga demokratier, resterande av de gamla kommunistländerna klassas som bristfälliga demokratier.
De som anses vara fullständiga är Tjeckien artonde plats och Slovenien tjugosjunde plats.
Ryssland anses i samma mätning endast hamna i hybridklassen och når inte ens upp i nivån bristfällig demokrati.61 Övriga länder i Östeuropa kommer på följande platser i
världsrankingen enligt denna undersökning, Estland 33, Ungern 38, Litauen 39, Slovakien 41, Lettland 43, Polen 46, Bulgarien 49, Rumänien 50, Kroatien 51, Ukraina 52, Serbien 55, Montenegro 58, Moldavien 62, Makedonien 68, Albanien 83, Bosnien Hercegovina 87, Ryssland 102 och Vitryssland på plats 128.62
4.5 En sista utblick
Ryssland fick tio år av demokrati. Den pluralism som nämndes tidigare är borta, nu finns endast ett fåtal tidningar kvar. Ryssland tycks sväva i en halvfrihet med en begynnande personkult. Den ryska värnplikten har urholkats och inofficiella siffror gör gällande att de ryska militära förlusterna utanför Tjetjenien uppgår till runt 3000 personer om året, detta innanför rikets egna gränser. Kanske en källa behövs här.
5.1 Slutsatser och analys av empiri och resultat
Besannades de utsagor i debatten som Stefan Hedlund och Anders Åslund förde 1992-1996, med den kunskap som vi idag besitter? Kom de profetior som Stefan Hedlund och Kristian Gerner målade upp i Dagens Nyheter 1992-08-09 att besannas?
Vi kan konstatera följande. Stefan Hedlunds mörka bild av hur utvecklingen i Ryssland och Östeuropa skulle te sig har inte realiserades. Inte heller realiserades Anders Åslunds bild av samma region totalt. Dock har de Östeuropeiska ekonomierna varit en framgångssaga, men de forna Sovjetunionen undantaget Baltikum har inte haft samma utveckling som Östeuropa.
Vid en uppdelning av några faktorer som idag får beskriva läget blir utfallet följande. Stefan Hedlunds profetior besannades inte gällande demokrati i Östeuropa, ekonomi i hela det valda området och stabilitet i hela området med undantag för Kaukasus. Gällande den Rysslands brister som rättsstat besannades utsagorna. Argumentationen som byggde på föreställningen om kaos i regionen visades sig felaktig och det blev aldrig svält. Den ryska militären gjorde aldrig uppror, men väl har Ryssland ökat sina militära utgifter och rustat upp sitt försvar. I den profetian hade Stefan Hedlund rätt. Inte heller skedde ett sönderfall likt det på Balkan. Stefan Hedlund varnade för att de baltiska staterna byggde sin politik på Boris Jeltsins privata uppfattningar, denna varning visade sig mycket befogad, med hänvisning till de händelser jag refererat till tidigare.
Dock vill jag vara noga med att många av de profetior om Ryssland som Stefan Hedlund presenterat har presenterats som varningar och inte som en given sanning. Oavsett detta är det idag möjligt att konstatera följande, Ryssland och Östeuropa bröt inte samman, militären tog
61 ”Sverige mest demokratiska landet” (2006).
62 www.economist.com
17 inte över makten igen och i samtliga länder utom Vitryssland legitimeras det politiska
ledarskapet i allmänna val. Ryssland har fått och får mycket kritik för demokratiska brister.
Dock är Ryssland idag ett stabilt land med bättre finanser än någonsin tidigare. Befarade problem med distribution av livsmedel må ha förekommit under en övergångsperiod. Nu är svält inget som hotar i Ryssland. För övriga Östeuropa är situationen idag att beteckna som nästan normal med Västeuropeiska mått, till och med det forna Jugoslavien.
Vem som hade rätt eller fel kan endast visas genom framtiden eftersom förutsättningarna ändras konstant. Ett tag under Jeltsins sista år tycktes det att Anders Åslund haft rätt i vissa av sina spekulationer. Sedan blev detta mer oklart under Putins regeringstid, exempelvis
berömmer Anders Åslunds Ryssland för demokrati och medial pluralism, något som kanske skulle te sig mindre aktuellt idag.
Det går idag fastslå att Ryssland tog en väg som var svår att förutspå även för mycket insatta personer, det är möjligt att hävda att Rysslands situation idag är något som varken Stefan Hedlund eller Anders Åslund kunde förutspå, deras argumentation skiljer sig allt för mycket från det utfall som blev i Ryssland. Dock går det att i Anders Åslunds försiktiga optimism och se en hög grad av liknande utfall i Östeuropa. De länderna reformerade snabbt sina ekonomier och har idag kommit långt inom både det ekonomiska och demokratiska planet. Dessa länder är idag också medlemmar i EU och NATO.
Hur vida det var chockterapi eller andra faktorer som fick Ryssland att komma vidare efter Sovjetunionen är en enorm diskussion, men i Östeuropa är det ganska tydligt att ekonomin omvandlades snabbt och idag har Östeuropas länder bättre finanser än någonsin tidigare.
Vilka slutsatser går nu att dra? kanske att det gått rätt bra i förhållande till den artikel som utmålade Östeuropa och det forna Sovjetunionen som en blivande skådeplats för ett stort inbördeskrig likt det jugoslaviska. Idag består Östeuropa och de europeiska delarna av det forna Sovjetunionen av stabilitet. Dock har det varit lite mer oroligt i Centralasien och Kaukasus.
Källmaterialet jag använt kommer från dagstidningar. Dessa författare har också publicerat material för en snävare krets. Detta material kanske hade givit andra slutsatser och en annan analys, men erfarenheten av att också ha gått igenom detta är primärt att det är liknande materialet från dagstidningar. En möjlig slutsats då två linjer finns är att dessa svarar på olika frågor, men den förenklingen är inte möjlig här då det är liknande frågor och inom en snäv tidsram. För att perspektivet ”båda har rätt” ska kunna användas behövs möjligen en
påtagligare specialisering i ämnena. Detta är inte aktuellt här då båda sidor bitvis uttrycker sig mycket generellt. Debatten 1992 till 1996 var ytterst relevant, men som beskrivet blev utfallet inte det som beskrevs. Detta gör dock inte debatten irrelevant då den i sin egen tid belyste det som faktiskt skedde.
En slutsats ur ett vidare perspektiv är att experter inte alltid får rätt i sina profetior om framtiden. Framtiden kan ta andra vändningar och då blir en debatt förd i tidningar 1992 till 1996 bortglömd, förpassad till arkiv och endast ett föremål för forskning.
5.2 Diskussion
Generellt då jag gått igenom materialet skiljer sig Stefan Hedlund och Anders Åslund mest genom att Stefan Hedlund uttrycker en otrolig skepsis mot Östeuropas och Rysslands framtid emedan Anders Åslund är hans motpart med en försiktig optimism. Då det gäller Ryssland är det svårt att ge någon rätt eller fel, då Ryssland sedan Putin tillträdde år 2000 har genomgått stora förändringar, dock går den ryska ekonomin relativt bra en stor del tack vare höga
18 energipriser och export av naturgas till resterande Europa. För Östeuropas del är det mer eller mindre ett marknadsekonomiskt mirakel som skett och inte ens Anders Åslunds vildaste förhoppningar visade sig stämma, det blev bättre.
Många länder i Östeuropa tillämpande marknadsrevolution, chockdoktrin, eller bara en politik så långt från kommunismen som det var möjligt. Detta har idag skapat länder som inom tio femton år kommer vara naturliga delar av Europa precis som de gamla EU länderna.
Chockterapi kan varit en väg för östeuropeiska stater att omvandla ekonomin. Detta är svårare att definiera på före detta Sovjetunionen då detta land hade en långt mer defekt ekonomi och dessutom ett sönderfall som vida översteg det östeuropeiska. Ryssland idag är kanske dock ett långt mer välfungerande samhället än någonsin tidigare. Samma sak gäller Östeuropa.
Sveriges relation till Ryssland hade också förändrats och förändrades kontinuerligt under åren 1992 till 1996, samt ännu mer tills idag. Nu var det dags att gå Ryssland en chans, att
återknuta till det som påbörjats under tsartiden nämligen att etablera svenska företag i Ryssland. Många företag har lagt produktion i det gamla Östblocket, allt från
skjorttillverkaren Stenströms i Baltikum till Volvo utanför Moskva.
Det hade varit bekvämt att i argumentationen finna en höger – vänster skala, dock har Stefan Hedlund och Anders Åslund i argumentationen 1992 till 1996 gjort detta omöjligt. Det går att sätta Anders Åslunds argument mer till höger än Stefan Hedlunds, men de båda vad jag ser av deras argumentation överens om liberala värderingar, dock inte om hur dessa ska
implementeras i Ryssland.
Varför är Stefan Hedlund så pessimistisk? Självklart finns det både hos Stefan Hedlund och hos Anders Åslund en cynism om hur det är och kommer att bli, dock får inte denna komma till utlopp lika tydligt som friare spekulationer. Stefan Hedlunds konservatism vill jag förklara med den syn han i tidigare litteratur ger uttryck för, denna grundar sig på en vanlig västlig uppfattning om att den ryska befolkningen aldrig lärt sig handel, något som Västeuropa tränat på sedan medeltiden, samt att Ryssland alltid haft auktoritära regimer och långa perioder av livegenskap.
6.1 Avslutning med Framtidsperspektiv
Debatten kring vad som sker och har skett i Ryssland kommer med all sannolikhet att fortsätta. Denna skiftar ständigt form och formen är tendensen vilket kanske beskriver vår egen syn på Ryssland. Just nu är det gasledningen i Östersjön som är uppe på dagordningen.
Framtiden för Ryssland kan te sig ta många olika vägar, Ryssland står idag inför nästa skifte då Vladimir Putin kommer att lämna över makten till nästa ledare. Kanske fortsätter denna i Putins spår eller tar en annan väg, säkert är att Putin återfört en del av den ryska självkänslan.
Något som inte bara behöver vara farligt för grannländerna, idag finns en stabilitet i regionen som inte fanns då mitt källmaterial producerades. Detta kan knappast bara vara dåligt.
Framtiden för debatt i media om Ryssland och Östeuropa kan te sig tudelad. Östeuropa
kanske kommer diskuteras likt det Polska valet som hölls ganska nyligen, det vill säga som en nyhetsrapportering om ett demokratiskt grannland. Där vill jag säga att vi redan är gällande de länder som tillhörde Östblocket, men idag är medlemmar i EU och NATO. Gällande Ryssland är det tänkbart att argumentationen i framtiden kommer likna den vi ser idag, denna är
betydligt mer kritisk än mot de övriga länderna.
7.1 Käll- och Litteraturförteckning 7.2 Tryckta källor
