En resa i komposition

(1)

Kurs: BG 1115 Examensarbete, kandidat, jazz, 15 hp 2019

Konstnärlig kandidatexamen i musik, 180 hp Institutionen för jazz

Handledare: Jan Adefelt

Tomas Sjödell

En resa i komposition

Skriftlig reflektion inom självständigt, konstnärligt arbete

Det självständiga, konstnärliga arbetet finns dokumenterat på inspelning: KMH´s Digitala Arkiv

(2)

Innehållsförteckning

Projektbeskrivning ... 2

Syfte ... 2

Planering ... 2

Min bakgrund ... 3

Medmusiker ... 4

Kompositionsprocessen ... 4

Instudering ... 4

The Last Of Us ... 6

Ellie ... 7

Take A Peek ... 10

Day After Tomorrow ... 11

Arrangering och instrumentering ... 11

Repetitioner ... 12

Första repetitionen 15/1 – 19 ... 13

Andra repetitionen 16/1-19 ... 13

Slutrepetitioner 27-28/2 – 19 ... 14

Konserten ... 14

Hur har detta arbete påverkat mig som kontrabasist? ... 15

Slutreflektion ... 16

Frågeställningar ... 16

Hur påverkar instrument så som piano, kontrabas, gitarr och dator musiken som jag komponerar och arrangerar? ... 16

Är inspiration det enda som är nödvändigt för komposition? ... 17

Kan jag lära mig att komponera på samma sätt som jag lär mig improvisera? ... 17

(3)

Hur påverkas jag i mitt eget komponerande av att studera andras verk? ... 18

Bilagor ... 19

... 22

(4)

Projektbeskrivning

Syfte

I mitt självständiga arbete ville jag utforska olika sätt att komponera musik på och se hur musiken påverkas beroende på vilket instrument jag arbetar vid och har därför utgått ifrån frågeställningen ”hur påverkar olika instrument så som piano, kontrabas, gitarr och dator musiken som jag komponerar och arrangerar?”.

Under tidigare projekt har jag arbetat med kvartett och kvintettformat och då enbart komponerat musiken vid elbasen då det har känts mest bekvämt. Då har det dock uppstått vissa mönster i musiken som jag på senare tid har känt att jag vill bryta. Ett nytt tillvägagångssätt under kompositionsprocessen kändes då som en intressant möjlighet att utforska. De olika instrument som har använts under arbetets gång har varit piano, gitarr, kontrabas och notskrivningsprogrammet Sibelius.

En annan aspekt av projektet blir att se hur min roll som kontrabasist kommer att påverkas av att jag kanske inte har komponerat det jag själv ska spela vid mitt huvudinstrument. Vad kommer att behöva läggas till i min övningsrutin? Kommer kontrabasens roll skifta i ensemblen? Vågar jag som basist ge mig själv en mer framträdande roll i musiken?

Allt detta redovisades vid en konsert i lilla salen på Kungliga Musikhögskolan den 1/3 – 2019. Under arbetets gång uppstod även nya frågeställningar och funderingar som till exempel: ”är inspiration det enda som är nödvändigt för komposition?” ,”kan jag lära mig att komponera på samma sätt som man lär sig improvisera?” ”hur påverkas jag i mitt eget komponerande av att studera andras verk?”.

Planering

Upplägget för arbetet såg ut som så att under september-oktober började jag med att lyssna på nutida jazz som inspirerar mig och som är i det stuk som jag själv ville komponera i. Album som jag lyssnade flitigt på var ”When The Heart Emerges Glistening – Ambrose Akinmusire”¹, ”Invisible Cinema – Aaron Parks”² och ”What We Bring – Ben Wendel”³. Efter att ha lyssnat cirka en månad skaffade jag noter på några av låtarna från just de här tre albumen. Inte i första hand för att göra någon djupare analys av deras musik utan mest för att se hur de olika musikerna arbetar med sina kompositioner. Vad använder de för typ av harmonik kontra melodik? Hur mycket av det som hörs på inspelningen finns med i noterna?

Under november-januari komponerade och arrangerade jag all musik till det här projektet och konserten. Jag bestämde mig tidigt för att arbeta mot cirka fem nya kompositioner. Dels för att kunna hålla mig inom ramen av 45 - 50 minuter under konserten men också för att lämna mycket plats för improvisation i musiken. Jag växlade flitigt mellan att arbeta vid olika instrument under denna period.

Dels för att i ett tidigt skedde upptäcka var som krävdes av mig vid de olika instrumenten för att få ihop allt, men också för att hela tiden hitta en fräsch ingång till komponerandet. Det kändes viktigt att hitta rätt balans mellan komponerade delar hos alla instrument men samtidigt lämna det öppet för tolkning.

Samtidigt med komponerandet började valet av musiker kännas avgörande. De jag hade i åtanke för detta projekt är ofta upptagna med mycket annat och därför ville jag vara ute i god tid. Det mest

1 Amerikansk trumpetare och kompositör född 1982

2 Amerikansk pianist och kompositör född 1983

3 Amerikansk saxofonist och kompositör född 1976

(5)

önskvärda var att få med musiker som har starka personliga uttryck på sitt instrument, som vågar ta egna utflykter i notbilden men som samtidigt klarar av att spela det som står. Att det är människor som jag trivs med och känner mig bekväm med socialt är också betydelsefullt. Tredje punkten kändes oerhört viktig då man väldigt sällan som kontrabasist, i alla fall i mitt fall, leder och är den som styr och ställer i en grupp. Det är något som fortfarande känns väldigt ovant för mig men jag upplever att jag har växt in i den rollen tack vare att jag har arbetat med människor som jag känner mig väldigt bekväm med.

Repetitionerna med bandet startade i januari med konserten i mars som mål.

Min bakgrund

Jag är i uppväxt i ett hem där varken min mamma, pappa eller mina bröder är professionella musiker, men där musik alltid har varit en stor del av vardagen. Mamma är hobbymusiker och spelar lite bas, gitarr och piano. Min pappa spelar inget instrument men hade en stor vinylsamling som gick varm hemma när jag var liten. På grund av att mamma spelade hade vi alla möjliga instrument hemma.

Detta ledde till att jag som 5 åring provade på att spela piano. Jag var alldeles för otålig och slutade efter några veckor och så fortsatte det i flera år. Jag bytte fram och tillbaka mellan bas och gitarr tills jag blev 13 år och fick en plats på elbas i Österåkers musikskola.

Även om jag uppskattade att spela bas var det länge gitarr som jag egentligen ville spela. Men i alla band som fanns på musikskolan och bland mina vänner var det alltid basist som saknades och då var det jag som fick spela. Det fortsatte så här fram tills att jag var 17 år och gick mitt andra år på estetiska programmet på Tibble Fria Gymnasium i Täby. Vi hade då ett projekt där vi spelade musik skriven av Carole King⁴ och framförallt de låtarna som var med på hennes album ”Tapestry”. Jag blev alldeles hänförd av basspelet på det albumet och insåg att det var precis det jag ville hålla på med. Det var under samma period som jag introducerades för jazzen för första gången via min baslärare som jag hade på musikskolan.

Efter gymnasiet var jag hemma ett år och arbetade på fritidsgård och övade så mycket som jag kunde vid sidan om det. Målet var att söka och komma in på någon folkhögskola inför nästa höst. Jag blev antagen till Lunnevads folkhögskola där jag studerade två år innan jag sökte och blev antagen till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

Första året på musikhögskolan var väldigt lärorikt men även tufft. Det var många nya intryck många kurser, otroligt många duktiga musiker och under våren bytte jag huvudinstrument från elbas till kontrabas. Det var även under den här perioden som jag komponerade egen musik för första gången.

Att börja skriva egen musik var väldigt roligt men på samma gång svårt. Flera frågor gick runt i huvudet. Är det här tillräcklig? Vem kommer att tycka om det här? När är en komposition färdig? Det var inte förrän jag hade spelat på New Sound Made⁵ med mitt eget projekt som jag insåg att det var värt allt arbete och att det kunde vara kul att spela egen musik.

Efter detta har jag fortsatt att skriva egen musik. Jag har även under min tid på musikhögskolan läst kurser som jazzkomposition med Joakim Milder och jazzarrangering 1 och 2 med Torbjörn Gulz för att utveckla mitt komponerande. Men under senaste åren har jag känt att jag har fastnat i mitt komponerande och det är därför som jag har valt det här temat på mitt självständiga arbete.

4 Amerikansk singer/songwriter

(6)

Medmusiker

Till en början kändes valet av musiker till projektet svårt. Under mina år på musikhögskolan har jag träffat så många fantastiska musiker och alla har olika nischer och kvalitéer. Tidigare år har jag arbetat med samma band och till en början kände jag att det skulle vara spännande att testa att sätta ihop en helt ny grupp musiker. Tidigare har jag arbetat med antingen kvartett eller kvintett så till en början kände jag mig sugen på att testa en större sättning med traditionell pianotrio plus fyra blåsinstrument.

Månaderna gick och i oktober gjorde hade jag en spelning på Stockholms jazzfestival med min kvintett som jag har komponerat musik för tidigare. Efter den spelningen kände jag direkt att det var det här bandet som jag ville arbeta med även denna gång. Bandet bestod av:

Hannes N. Bennich – Saxofon Erik Tengholm – Trumpet Björn Eriksson – Piano Tomas Sjödell – Kontrabas Jonathan Leidecker – Trummor

Efter att jag hade tagit beslutet om musiker blev det mycket lättare att komma igång med processen att komponera musik. Det här är fyra musiker som jag har känt länge nu och känner mig väldigt bekväm med, både musikaliskt och socialt. Erik, Björn och Jonathan träffade jag under första året på

musikhögskolan och vi har spelat ihop väldigt mycket i flera olika sammanhang sedan dess. Hannes träffade jag på Lunnevads folkhögskola för sex år sedan och vi har hållit kontakten sedan dess.

Men som vanligt fanns det både fördelar och nackdelar med det här valet. Fördelarna var att jag sedan tidigare vet att de här fyra musikerna är extremt kompetenta i den stilen som mina kompositioner brukar hamna i. Dessutom var det lättare att föreställa sig hur något jag komponerar skulle låta när det spelas av de här musikerna på grund av att jag har hört dem tolka min musik tidigare. Nackdelarna, som inte visade sig vara nackdelar, var att alla de här fyra musikerna är väldigt upptagna och

involverade i många olika musikaliska projekt och att Hannes bor i Oslo. Till en början blev jag orolig över att detta kunde gå ut över hur många repetitioner vi skulle kunna få till med hela gruppen. Men det skulle visa sig att jag inte hade behövt vara orolig över detta.

Kompositionsprocessen

Instudering

Processen av att komponera och arrangera musiken till det här projektet började som sagt med att jag studerade musik av nutida jazzmusiker som jag inspireras av. Det här var inget som jag ville lägga större vikt eller tid vid egentligen utan använde det mer som en genväg till inspiration, lite som när man plankar ett solo för att hitta en ny ingång till improvisation. Men vissa saker snappade jag upp som skulle hjälpa mig längre fram när jag själv skulle börja skriva musik.

De två låtar som jag studerade mest var ”Praise” av pianisten Aaron Parks och ”With love” – av trumpetaren Ambrose Akinmusire. Jag valde just dessa två låtar för att de är två favoriter för mig från två album som jag har lyssnat flitigt på under de senaste åren. Det som jag la mest fokus på när jag arbetade med noterna var melodik mot harmonik och hur mycket av det som spelades på

inspelningarna som stod med i noterna, och vad som lämnades fritt för tolkning av musikerna. Något

(7)

som slog mig med Ambrose som kompositör var att han använde sig av ganska enkel harmonik som till största delen bestod av rena treklanger, som blandades upp med mer traditionell jazzharmonik. Mot den här mer enklare harmoniken skriver han melodier som är mer avancerade i sin tonalitet men utan egentliga riktlinjer för detta i noterna något som inspirerade mig väldigt mycket. Aaron använde sig av samma lite enklare harmonik men skriver en mer tonal melodi mot dem. Nedan följer två exempel på just detta:

Utdrag ur Praise – Aaron Parks

Utdrag ur With Love – Ambrose Akinmusire

I det stora hela är det ungefär så här som deras noter ser ut. Det är helt enkelt ett ”leadsheet⁶” där man ser melodin och harmoniken och där det lämnas mycket plats för tolkning av de musiker som sedan ska spela musiken. Det var något som tilltalade mig väldigt mycket då det är så jag har arbetat tidigare med mina kompositioner. Att hitta rätt balans mellan det arrangerade och det fria är något som

intresserar mig och som blev en utmaning under det här projektet.

Efter att ha studerat de här noterna under september-oktober började jag fundera på konserten och vad jag ville ha för dynamisk kurva på den. Vad skulle konserten börja med? Ska det vara något

genomgående tema på låtarna? Hur mycket musik behöver jag komponera? I min telefon hade jag några inspelade snuttar som jag tänkte använda som startskott till de nya kompositionerna. Jag försökte skapa mig en så tydlig helhetsbild som möjligt av musiken jag skulle komponera innan jag satte igång. För att göra det ritade jag en tankekarta i min iPad där jag staplade upp planen och formen för konserten och som jag sedan jobbade efter.

(8)

The Last Of Us

”The Last Of Us” var den första låten som jag började komponera till det här projektet. Eftersom grundtanken var att komponera vid olika instrument valde jag att börja vid pianot. Låten föddes ur en basgång som fanns inspelad på min telefon sedan några månader tillbaka. Denna basgång spelade jag om och om igen i vänsterhanden samtidigt som jag började improvisera fritt med högerhanden.

Eftersom mina pianokunskaper är väldigt begränsade blev det väldig lekfullt att jobba vid det och inte så prestationsbaserat, som det lätt kan bli när man komponerar vid sitt huvudinstrument. Detta

mynnade ut i en fritonal melodi som ligger som en motpol mot den ganska tunga men snälla basfiguren. Något som tydligt härstammar från musiken jag hade studerat under tidigare månader.

Det här resulterade i låtens första del. Tidigare när jag har komponerat har jag börjat med melodin och sedan arbetat vidare med harmoniken, i det här fallet blev det tvärtom. När jag sedan skulle skriva nästa del började jag med harmoniken. Jag kände att jag var sugen på att utforska enklare harmonik och arbeta med enbart treklanger. Grundtanken med låten var att första delen skulle vara ganska mörk och hård för att sedan lösas upp i nästa del. Därför utgick jag från en enkel ackordprogression när jag skrev nästa vilket resulterade i en del med nästan enbart treklanger och som rör sig med en fallande basfigur.

(9)

Ellie

Efter att ha spenderat mycket tid vid pianot under komponerandet av projektets första låt valde jag att arbeta med kontrabasen när jag skulle gå vidare med min nästa komposition. Jag började då med att bara ställa mig och improvisera för att hitta en ingångspunkt till kompositionen. Till en början rörde jag mig mellan tonarterna Eb dur och B dur och hittade då en start på ett melodiskt motiv, vilket jag sedan byggde vidare på.

Efter att ha skrivit de här fem takterna fortsatte jag på samma sätt att improvisera på kontrabasen och komponera melodin utifrån samma rytmiska motiv. Det resulterade i en a-del på sexton takter där melodiken är väldigt triolbaserad och rör sig mellan olika dur och moll-paralleller. Efter detta arbetade jag vidare med harmoniken genom att sjunga melodin och spela olika grundtoner på basen. När jag kände att jag hade hittat rätt började jag harmonisera melodin utefter grundtonerna och efter vad som kändes rimligt mot melodin.

Några dagar senare började jag arbeta vidare med låtens andra del. Jag valde då att ta a-delens fyra sista takter och skriva en ny, ganska repetitiv, melodi till dessa ackord. Det blev en bra utgångspunkt då det knöt ihop låtens första och andra del samtidigt som det blev något nytt, framförallt bröt den av mot rytmiken i första delen och skapade en mer vilande känsla.

(10)

Kompositionen skulle även komma att få en till del som avslut, men den tillkom inte förrän i ett senare skedde. The Last Of Us och Ellie var de två låtar som jag skrev under hösten.⁷

When The Sky Turns Grey

I januari kom första melodiska idén till ”When The Sky Turns Grey”. Som jag visade ovan i tankekartan jag ritade i min iPad hade jag en idé om att skriva en låt som går i Bb moll med en viss rytmisk figur. Den tanken uppstod redan under hösten men då hittade jag inte någon melodi som kändes rätt till det. Men en dag när jag stod i duschen kom jag på ett litet melodiskt motiv som jag snabbt spelade in på min telefon.

Jag valde sedan att arbeta vidare med detta i Sibelius utan att använda mig av något instrument vid sidan om. Min dator och mitt tangentbord var de verktyg som jag använde för att fortsätta

kompositionen. Trots att midi-ljuden⁸ i Sibelius⁹ lämnar mycket i övrigt att önska var det väldigt inspirerande att arbeta utan instrument. Jag hittade då ett annat typ av fokus, var mycket mer inne i att komponera och arrangera. När man arbetar vid ett instrument kan jag känna att det är lätt att bara börja spela på något som egentligen inte är det man arbetar på för tillfället. Processen när den här låten växte fram var otroligt rolig för jag kände redan i ett tidigt skedde att jag kunde höra en helhetsbild i huvudet och på något sätt kände jag att det skulle kunna bli bra. På grund av det blev låtens första del färdig snabbt.

7 Se fullständig not bland bilagor

8 Förinspelade ljud som används i till exempel synthar, notskrivningsprogram osv

9 Notskrivningsprogram till dator

(11)

Efter detta tog det dock stopp. Först tänkte jag att låten var färdig men kände sedan efter ett tag att det var något som saknades. Jag började då arbeta vidare med låten. Här tillkom då ett intressant fenomen med att bara arbeta vid datorn. Jag började nästa del med att skriva ett kort melodiskt motiv. Jag tog sedan rytmiken från det här motivet och förflyttade det till olika slag i takterna efter. Något som enbart skedde på grund av att jag arbetade vid datorn.

Jag skrev även en tredje del till låten, en enkel vamp med kvinter i pianot och få toner i melodin. Detta skulle fungera som ett enkelt sätt att ta sig tillbaka till låtens första del.

(12)

Harmoniken arbetade jag med kontinuerligt under hela processen. Jag valde även i detta fall att använda enkla treklanger så mycket som möjligt. Detta för att skapa ett mer öppet sound och lämna stor frihet åt pianisten.

Take A Peek

”Take A Peek” var den kompositionen som var svårast att få ihop till det här projektet. Jag valde att arbeta med gitarren som instrument när jag skrev den här låten. Innan jag började skriva hade jag en tydlig bild av hur jag ville att den skulle vara. Kompositionen skulle fungera som ett intro på konserten och leda fram till låten ”Ellie”. Tanken var att den skulle spelas i rubato och att trumpet och kontrabas skulle spela melodin tillsammans, samtidigt som piano spelar ackorden i tremolo.

Gitarr är ett instrument som jag inte alls känner mig bekväm med men på vissa sätt är den ganska lik elbasen i sin uppbyggnad. Det enda ackordet jag kunde ta var ett E dur så jag började arbeta utifrån det och skrev en melodi. Det här var första gången under det här projektet som jag fick så kallad

”skrivkramp”. Jag fick ihop en skiss på 20 takter men jag var egentligen inte alls nöjd med hur det blev. Jag var varken nöjd med harmoniken eller melodin, men tänkte att det kanske skulle kännas bättre om någon dag.

Några dagar gick och jag kände mig fortfarande inte nöjd och då bestämde jag mig istället för att börja om från början och skriva något nytt. Jag lämnade då tonaliteten och ackord som jag tidigare arbetat med och började istället försöka skriva en melodi, på samma sätt som jag har jobbat tidigare när jag har skrivit musiken med hjälp av elbasen. Det resulterade i en melodi i tonarten C moll. Harmoniken kom till efter att jag blev färdig med melodin. Försökte även denna gång att använda mig av ganska mycket enkla treklanger, på grund av samma skäl som jag har angivit tidigare. Planen var sedan att hålla den här låten ganska öppen, låta saxofon och trummor improvisera fritt över temat som framförs av trumpet och kontrabas med piano som enda kompinstrument.

Exempel:

(13)

Day After Tomorrow

”Day After Tomorrow” var den sista låten som jag komponerade till det här projektet. Även om jag inte hade spelat någon av låtarna tillsammans med någon än vid det här skedet kände jag att de låtar som var klara nog skulle bli ganska energifyllda och högdynamiska och därför satsade jag på att skriva en ballad som sista låt. Det stämde även överens med planen till konserten som jag hade gjort tidigare.

Nu hade jag provat på olika instrument och olika ingångar när jag komponerade de låtar som var klara och valde därför att prova på att använda flera olika instrument när jag komponerade den här låten.

Processen började med att jag satte mig vid pianot och började arbeta med harmoniken till låten. Efter ett tag hittade jag en ackordföljd som jag fastnade vid (G,Bb,Bm,A).

Jag började sedan skissa på melodin vid kontrabasen. Något som jag har fastnat för på senare år är ballader som har ganska korta former men som ändå känns starka och väldigt innehållsrika. Någon som är väldigt skicklig i detta sätt att komponera på är Wayne Shorter¹⁰ och därifrån har jag hämtat mycket inspiration till just detta. Jag valde därför att arbeta mot att låten inte skulle vara längre än cirka sexton takter. Även om jag kände att jag hade en tydlig bild i huvudet om hur låten skulle bli så tog det nästan två veckor innan jag fick ihop mer än bara de första fyra takterna. Melodin upprepar sig två gånger under låtens första åtta takter, med en liten svans som varierar. Sedan knyts detta ihop med ett slutgiltigt melodiskt motiv under de fyra sista takterna. Ett annat tydligt mönster i kompositionen var att jag arbetade med ackordens dur och mollparalleller men som alltid rör sig mot A dur.

Arrangering och instrumentering

Under perioden då jag komponerade all musik till det här projektet använde jag mig mest av min iPad som notblock där jag skrev in skisser på låtarna, förutom ”When The Sky Turns Grey” som jag

(14)

komponerade i Sibelius. När jag var färdig bestämde jag mig för att skriva in musiken i Sibelius och börja förbereda inför kommande repetitioner med bandet.

Redan i ett tidigt skede hade jag en tydlig bild av hur låtarna skulle bli när de väl skulle spelas av bandet. Detta gjorde att jag hade svårt att bestämma mig för om jag skulle skriva ut allt exakt som det skulle vara i stämmorna eller om jag skulle lämna plats för fri tolkning för musikerna. Jag bestämde mig därför för att göra lite olika från låt till låt och testa hur det skulle fungera på repetitionerna.

På till exempel ”Take A Peek” och ”Ellie” valde jag att skriva ut exakt som det skulle vara i noterna.

Jag skrev ut stämmor till trumpet och saxofon, både där de spelar med och mot varandra, men skrev tydligt och klart ut vad som gällde. Till de andra tre låtarna skrev jag stämmor som var mer öppna för fri tolkning på så vis att alla melodier stod att de skulle spelas unisont av trumpet och saxofon och tänkte då att vi kunde testa och se hur det kändes på repetitionerna för att sedan på plats bestämma vem som skulle spela vad, vilken oktav som melodin skulle spelas i och om det fanns möjlighet att improvisera fram någon stämma till melodin någonstans.

Till pianot försökte jag generellt göra en ganska enkel skiss på alla låtarna. Om det fanns en viss rytmisk figur som skulle spelas skrev jag ut den i noterna, annars lämnade jag det ganska öppet för tolkning. ”Voicings”¹¹ brukar jag inte skriva ut i noterna då pianisten alltid brukar ha en bättre uppfattning om vad som fungerar än vad jag har. Men eftersom jag denna gång har eftersträvat ett visst sound med de här enklare treklangerna som jag har arbetat med, så valde jag att denna gång skriva ut de klanger som jag arbetade med under kompositionsprocessen för att tydligare visa Björn vad jag var ute efter. Melodin fanns också alltid med i pianonoterna, för även om det bara var på något enstaka ställe som pianot skulle spela melodin så tycker jag det är viktigt att alla i bandet har melodin i sina noter. Det är något jag ofta själv kan sakna i andra sammanhang som jag spelar i, att man inte får melodin i sina noter. Det känns viktigt då melodin oftast är överordnat allt annat.

Till mig själv valde jag att inte skriva ut någon separat basstämma förutom på introlåten då jag skulle spela melodin. Dels för att jag tyckte att jag kunde låtarna eftersom jag hade skrivit dem men också för att all information som jag behövde för att spela låtarna fanns i pianonoterna. Till introlåten skrev jag ut en basstämma för att jag tyckte att det var skönt att ha en not med melodin i f-klav.

Jag skrev inte heller ut några trumstämmor utan valde att istället skriva in viktiga rytmer, avslag och liknande i pianonoterna som därför fick fungera som noter för hela kompet. Jag gjorde det här valet då det är så jag har arbetat tidigare och jag tycker att det har fungerat bra. Min förmåga att skriva bra trumnoter är inte heller den bästa och jag tycker om att istället lämna det öppet för tolkning av

trummisen. Hur detta fungerar beror mycket på vilken trummis det är som ska spela, men eftersom jag har spelat väldigt mycket med Jonathan under mina år på musikhögskolan så visste jag att detta skulle fungera bra.

Allt detta blev jag färdig med under andra veckan i januari. Då fick alla medlemmar i bandet noterna så de kunde förbereda sig inför vår första repetition som var den fjortonde januari.

Repetitioner

Innan första repetitionen med hela bandet hade jag sett till att träffa bara Jonathan och Björn några gånger. Detta för att testa vissa smådetaljer som kunde vara skönt att ha på plats när vi sedan skulle repetera med hela bandet. Jag började med att träffa Björn enskilt och då provade vi att spela igenom låtarna på duo, mest för att se hur han tolkade harmoniken mot melodin och vi diskuterade lite kring olika voicings på pianot och försökte komma fram till det sound som jag var ute efter. Vi lyssnade även på lite referensmusik för att jag skulle kunna visa ännu tydligare vad jag var ute efter. Jag gjorde sedan ungefär samma sak med Jonathan. Vi sågs och spelade lite duo där jag presenterade låtarna och vad jag skulle spela för stuk på kontrabasen och testade sedan olika trumkomp mot detta. Även till denna träff hade jag tagit med lite referensmusik som vi lyssnade på tillsammans. Det var väldigt bra

11 Olika färgningar och staplingar av ackord

(15)

att göra detta för det gjorde att vi tjänade in mycket tid på repetitionen med hela bandet. Eftersom jag inte hade skrivit ut några specifika trumnoter blev det här också ett enkelt sätt att lösa det på.

Första repetitionen 15/1 – 19

Till den första repetitionen hade vi bokat in tre timmar. Min plan var att vi skulle hinna spela igenom och testa alla låtarna för att sedan reflektera över vad som kunde behöva göras annorlunda eller om det var något jag skulle behöva justera i noterna till repetitionen dagen efter. Vi började med att spela igenom kompositionen ”Ellie”. Allt gick otroligt smidigt. Det här var en av de låtarna där jag hade skrivit ut allt så exakt som möjligt. Trumpet och saxofon spelade unisont, stämmor och

kontrapunktiskt mot varandra samtidigt som vi i kompet spelade fjärdedelar på ett väldigt repetitivt sätt. Låten hade tre delar med ett tydligt slut som inte alls var något problem att få ihop. Vi provade även att spela solo över låtens första del för att sedan fundera över vilka som skulle spela solo på konserten. Vi gick sedan vidare till låten ”The Last Of Us”.

Min plan var att ”The Last of Us” skulle börja med ett pianointro, väldigt fritonalt, som skulle leda in till basgången som kontrabas och piano spelar ihop. Mot detta spelade Jonathan ett tungt, ganska rockigt hi-hatbaserat komp vilket fungerade mycket bra. Till trumpet och saxofon hade jag skrivit ut att de skulle spela melodin unisont i låtarnas båda delar. Det var bara på ett ställe i takt sjutton där det kommer en triolbaserad fras där jag tänkte att det kunde vara intressant att prova om de kunde spela varannan triolsnutt istället för att spela hela frasen unisont. Det fungerade inte alls bra så vi bestämde istället att de skulle spela hela frasen unisont. Jag hade bestämt innan repet att jag ville ha trumpet och saxofonsolo på den här låten. En skulle spela solo på låtens modala del och den andra skulle spela på nästa del som var rikare harmoniskt. Efter diskussioner bestämde vi tillsammans att Hannes,

saxofonisten, skulle spela på den modala delen och Erik, trumpetaren, på nästa. Vi bestämde även att försöka hålla en hög intensitet med stark dynamik under det första solot för att sedan bryta av till nästa solo och börja på duo med trumpet och piano för att sedan bygga därifrån och komma in med resten av kompet.

Sedan tog vi tag i ”When The Sky Turns Grey” vilket jag trodde kunde bli den svåraste låten att få ihop. Till denna hade jag skrivit ut i noterna och bestämt mig för hur melodin skulle presenteras men jag hade inte alls bestämt mig för någon soloform eller vilka som skulle spela solo. Vi testade först att spela igenom melodin och då insåg jag att jag hade skrivit ut melodin i ett ganska högt register för trumpet och saxofon. Det var inte så att det inte fungerade att spela men vi experimenterade lite med att ha melodin en oktav lägre, att trumpeten spelade en oktav under saxofonen och så vidare. Sedan kom Hannes med idén att vi kunde ha ett gemensamt solo mellan trumpet, piano och saxofon där en spelar över formen som är trettiotvå takter lång för att sedan lämna över till nästa. Vi provade även med att man lämnade över till nästa solist efter sexton takter efter ett tag. Det fungerade väldigt bra tyckte jag, och skapade variation gentemot de andra låtarna. Efter soloformen spelade vi hela melodin igen och avslutade med ett trumsolo över låtens sista vamp med en enkel cue¹² till slut.

Det tog ganska lång tid att spela igenom de här tre låtarna så därför hann vi bara snabbt spela igenom melodierna på introlåten och balladen. De var dock betydligt mer lättspelade så det kändes lugnt att vi la ett större fokus på de andra tre låtarna på detta rep.

Andra repetitionen 16/1-19

Efter första dagens repetitioner kände jag mig väldigt nöjd och lugn med att vi skulle få ihop det. Vi började andra dagen med att spela igenom introlåten ”Take A Peek” eftersom vi inte hann arbeta särskilt mycket med den under första repetitionen. Hela låten spelades i rubato och trumpet och

12 Signal för att gå vidare i noten

(16)

kontrabas skulle spela melodin unisont samtidigt som pianot kompade med hjälp av speltekniken tremolo¹³ under detta. Jag bestämde att Erik skulle vara den som drev melodin framåt och att jag skulle skugga honom. Det fungerade väldigt bra. Vi spelade hela melodin två gånger där saxofonen och trummorna kom in under andra vändan och spelade fritt runt melodin. Det var alltså bara pianot som fungerade som ett kompinstrument under den här låten.

Vi tog sedan tag i balladen. Här hade jag tänkt att trumpeten och saxofonen skulle spela melodin unisont men det slutade med att Erik improviserade fram en väldigt fin motstämma som vi bestämde oss för att behålla. Jag bestämde även att det bara skulle vara bassolo på den här låten. Jag tycker generellt att det är jobbigt att ge sig själv en feature när det är ens eget projekt. Att ta mycket plats själv har alltid känts jobbigt för mig men just därför bestämde jag mig för att göra det på den här låten, för övningens skull helt enkelt.

Repetitionen fortsatte sedan med att vi spelade igenom låtarna om och om igen. Framförallt de tre första låtarna som vi hade lagt mycket tid på under första dagen då de var klart svårare än de andra två.

Jag spelade sedan in en version av varje låt på min telefon för att kunna lyssna och reflektera inför våra sista repetitioner som skulle ske samma vecka som konserten.

Slutrepetitioner 27-28/2 – 19

Nu hade det gått över en månad sedan våra första repetitioner. Det var mycket som jag var nöjd med.

Att balansera rollen som basist och bandledare är inte alltid lätt. Jag kan tycka att jag är lite

tillbakadragen som person och inte alltid bra på att ta för mig. Därför tyckte jag att det var väldigt bra att vi kunde ha en väl fungerande öppen dialog under repetitionerna. Det blev ett givande och tagande mellan det jag hade skrivit och förslag som de andra kom med vilket jag tyckte var skönt. Musikaliskt fungerade det oerhört bra. Versionerna som jag hade spelat in på min telefon var jag väldigt nöjd med.

Det som jag inte tyckte fungerade var två ställen i låten ”The Last Of Us” där vi på två olika ställen skulle ta oss vidare med hjälp av cues, dels ut från solot och tillbaka till melodin och sedan vidare från trumsolot. Detta blev alldeles för otydligt och jag bestämde mig för att låta Erik sköta alla cues så att det inte skulle bli några missförstånd.

På den första av de två sista repetitionerna kändes det inte alls särskilt bra för min del. Alla

formskisser som vi hade jobbat med sedan tidigare satt väldigt bra och de problem som jag nämnde ovan lyckades vi lösa men jag kände att jag hade svårt att komma in i musiken. Jag tror att det berodde på att jag hade de inspelade versionerna i huvudet och kände att det måste låta exakt så, vilket är ett orimligt sätt att tänka på då det alltid blir lite annorlunda från gång till gång. Jag tror också att det var nervositet inför konserten som spelade in i dessa osäkra känslor. Men vi kom igenom alla låtar och jag försökte släppa på alla tvivel inför dag två.

Dag två kändes allt mycket bättre för min del. Jag lyckades radera alla de osäkra känslorna från dagen innan och istället bara spela med ett öppet sinne. Alla låtarna satt väldigt bra nu och alla i bandet tog verkligen för sig och spelade ut. Jag hade bokat två timmar till detta rep men efter en timme kände jag att vi var klara och redo inför morgondagens konsert. Något som också kändes väldigt bra var att vi hade hittat olika sättningar inom kvintetten på flera låtar. På så vis kunde vi, med väldigt små medel, skapa variationer i setet som vi skulle spela.

Konserten

Under veckan som ledde fram till konserten kände jag av mycket nervositet. Dels var jag rätt tömd på energi från veckan innan då jag hade spelat på tre andra examenskonserter och övat mycket på musiken inför dessa. Jag kände även att det var svårt att hitta en bra balans mellan att vilja göra en bra

13 Snabb anslagsupprepning av en ton

(17)

konsert och att ställa rimliga krav på sig själv och sina medmusiker. Jag gjorde så gott jag kunde och försökte släppa dessa tankar och fokuserade istället på att öva en rimlig mängd varje dag så jag skulle känna mig i form på fredagen. Men som jag skrev ovan släppte alla orosmoment efter att vi hade repeterat färdigt under veckan.

Konserten skulle ske i Lilla salen på Kungliga musikhögskolan, vilket jag var väldigt nöjd med för det var den salen som jag hade önskat att få spela i. Den enda egentliga oron som var anknuten till lokalen och den mer tekniska delen av konserten var att jag skulle dela kvällen med en annan examenskonsert som skulle vara efter min. På den andra konserten skulle det vara ett band med mycket större sättning än mitt vilket krävde mer teknik och jag kände mig orolig över att deras soundcheck eventuellt skulle dra över vilket kunde göra det stressigt för oss. Men Erik Metall som var ljudtekniker under kvällen gjorde verkligen ett helt fantastiskt arbete och löste det med bravur.

Jag hade sedan tidigare önskat att hålla det så akustiskt som möjligt på min konsert. Jag ville stå tight med bandet och använda så få monitorer för medhörning som möjligt. Metall löste det så vi fick det precis som jag ville ha det. Vi provade först att spela med endast en monitor som stod bakom mig där vi bara hade lite kontrabas, dels för att alla skulle kunna höra basen men också för min egen skull så jag inte skulle börja ta i mer än vad jag behövde. Det fungerade bra för alla i kompet men Erik och Hannes kände att de vill ha lite mer kontrabas och piano så då fick även de en monitor. Sedan var ljudet ut i princip helt akustiskt. Metall gick runt i lokalen och lyssnade på olika ställen och la ut lite ljud i taget i PA systemet¹⁴. Jag kände mycket mig nöjd efter soundcheck, alla nervositet släppte och jag var bara sugen på att spela.

Konserten gick sedan väldigt bra enligt min mening. Jag kände att jag var nervös innan vi skulle gå på scen men när vi väl började spela så släppte det direkt. Det enda som kändes lite skakigt var mitt mellansnack, men jag hade bestämt ungefär vad jag skulle säga så under rådande omständigheter så tyckte jag att det gick ganska bra. Alla låtarna fungerade väldigt bra och det kändes som att alla på scen spelade ut ordentligt och med stor frihet. Jag var själv lite orolig att jag skulle hålla tillbaka i mitt eget spel på grund av situationen och nerver men så blev det inte. Det kändes även som att ordningen vi spelade låtarna i och den dynamiska kurvan, som jag hade börjat tänka på redan vid ett tidigt skede, fungerade otroligt bra. Vi spelade i cirka fyrtiofem minuter vilket kändes lagom då en stor del av musiken är väldigt intensiv.

Vi fick otroligt fin respons från olika håll efter konserten. Jag fick beröm både för kompositionerna och mitt basspel vilket gjorde mig otroligt glad. Det var även fint att det var fullsatt på konserten.

Konserten spelades även in, både med film och ljud, vilket jag nu i efterhand har lyssnat på. Även då känner jag mig väldigt nöjd med resultatet. Det är alltid svårt att lyssna på sig själv och vara helt nöjd med hur man själv spelar men som helhet tycker jag att det blev väldigt bra.

Hur har detta arbete påverkat mig som kontrabasist?

Förutom att det här projektet har varit lärorikt utifrån ett kompositionsperspektiv har jag även lärt mig mycket som kontrabasist och har förändrat mycket i min övningsrutin just med tanke på musiken som skulle framföras vid min examenskonsert.

En aspekt som jag kände att jag behövde arbeta på för att orka med att spela musiken var min

muskelstyrka i framförallt vänsterhanden. Många av kompositionerna som jag har skrivit kräver att jag som basist spelar mycket i kontrabasens låga register. Detta utan en chans att vila genom att till exempel spela lösa strängar då kompositionerna är skrivna i tonarter då detta inte passar. För att orka göra detta valde jag att använda mig av Simandl´s¹⁵ kontrabasskola där jag tog några enkla

skalövningar och fokuserade på att arbeta med att få ihop min vänsterhand väldigt tätt efter att ha

14 PA är förkortning för Public Audio System

(18)

sträckt ut fingrarna för att nå nästa ton. Detta just för att spara muskelkraft och kunna slappna av mer i lägen på basen där det är tyngre att spela som i den lägsta oktaven och i tonarter som Gb, Db och B dur. Redan efter att jag hade hållit på med det här i cirka två veckor kände jag stor skillnad och upplevde att jag hade större uthållighet i vänsterhanden.

Jag la även ett stort fokus på intonation i min övningsrutin. Konserten skulle börja med att jag och trumpeten skulle spela en melodi uppe i kontrabasens tumläge¹⁶ och kände då att det var viktigt att arbeta med just detta för att det skulle kännas bekvämt. Dels arbetade jag med att öva C mollskalan, detta på grund av att introlåten till största del går i tonarten C moll, med stråke i tre oktaver till en bordunton och fokuserade på att hela tiden ligga rätt i pitch. Jag övade även på några enkla stycken ur Bachs ¹⁷cellosviter och fokuserade då på fingersättning uppe i tumläge för att känna en större säkerhet uppe i kontrabasens höga register. Jag har tidigare även haft en tendens att böja vänsterhanden för mycket när jag har spelat uppe i tumläge vilket har lett till att jag har fått kramp. Det har jag försökt arbeta bort genom att stå framför spegeln när jag övar och fokusera på att ha så rak vänsterarm som möjligt.

Förutom de här mer tekniska och fysiska aspekterna av att spela kontrabas som jag arbetade på inför konserten så försökte jag även arbeta med mitt tonspråk. Under hösten hade jag arbetat mycket med att använda mig av treklanger och ringa in dessa med hjälp av olika kromatiska mönster i mitt solospel.

Det sättet att tänka har jag hämtat ifrån jazzens Be-Bop¹⁸ era. Det är ett skönt sätt att komma ifrån skalor men samtidigt så kände jag att det tonspråket inte passade i det här sammanhanget. Jag arbetade då istället med pentatonik och försökte hitta olika vägar genom harmoniken på de låtar som jag skulle spela solo på under min examenskonsert.

Något som jag är nöjd med är att jag vågade experimentera lite med kontrabasens roll under konserten.

Givetvis spenderade jag största delen av konserten med att kompa, vilket jag uppskattar väldigt mycket och som är instrumentets huvudfunktion i min mening. Men jag såg även till att arbeta med olika instrumentering på de olika kompositionerna. På så vis fick jag möjlighet att spela melodi på en låt och improvisera som solist på två andra.

Slutreflektion

Frågeställningar

Hur påverkar instrument så som piano, kontrabas, gitarr och dator musiken som jag komponerar och arrangerar?

Det här har varit ett spännande ämne att utforska och jag tycker att jag har lärt mig mycket. På många sätt tycker jag att instrumentet man komponerar vid påverkar en, men med det sagt så tycker jag också att det finns en röd tråd i mina kompositioner som inte förändras beroende på vilket instrument som jag har arbetat vid.

När jag skrev musik med hjälp av piano och gitarr, som är två instrument som jag inte alls tycker att jag kan spela men som jag samtidigt kan navigera mig vid och hitta toner på, upplevde jag en stor lekfullhet och frihet. Det var länge sedan komposition kändes som att vara på en lekplats där möjligheterna var oändliga, men lite så kände jag i det här fallet. Det blev mycket att jag tryckte ner olika toner och testade hur olika tonföljder lät på just det instrumentet utan att bry mig om saker som bästa fingersättning, teoretisk logik och den klassiska tanken som ofta uppstår när jag komponerar, är det här tillräckligt bra? Jag kan inte särskilt många ackord på gitarr men på piano uppskattade jag

16 Kontrabasens övre register, andra oktavens register på varje sträng

17 Tysk tonsättare och organist

18 Jazzstil som utvecklades under 1940-talet

(19)

aspekten av att det alltid går att testa hur en melodi låter mot ett ackord eller liknande. Något som inte alls blir möjligt när man komponerar med hjälp av en kontrabas.

Att komponera med datorn som enda instrument var nog det tillvägagångssätt som kändes mest främmande för mig under det här projektet. Jag har aldrig gjort det tidigare. Just funktionen av att kunna sitta och kopiera och flytta på olika melodiska och rytmiska snuttar var det som jag tyckte var mest inspirerande. På ett sätt känns det konstigt att som jazzmusiker sitta och klippa och klistra runt fraser i en dator utan att kunna spela det när man är van vid att just öva allt in i minsta detalj vid sitt huvudinstrument för att sedan spela det. Trots att, som jag nämnde ovan, det finns en röd tråd genom alla mina kompositioner är jag helt övertygad om att just låten jag skrev i datorn aldrig hade blivit som den till slut blev om jag hade suttit vid ett fysiskt instrument. Då tänker jag framförallt på melodin där både tonerna, intervallerna och rytmiken helt kom från att jag satt och experimenterade och kopierade och flyttade på saker och testade hur de lät mot varandra.

Att komponera vid kontrabasen kändes mer hemma och bekvämt än de nya tillvägagångssätten. Men det gjorde också att det blev svårt att känna sig kreativ, men jag försökte hela tiden att utmana mig själv under komponerandet. Vid pianot, gitarren och datorn kände jag att jag direkt kom ifrån att skriva i såna tonarter som jag tycker att det är bekvämt att spela i på kontrabasen. Låten som jag skrev på kontrabasen börjar i Eb dur, vilket är en väldigt bekväm tonart och en som det spelas väldigt ofta i jazzsammanhang. Men jag försökte aktivt bryta mig loss från det här utan att göra för stor affär av det.

En annan sak som är väldigt vanligt på just kontrabas är att man spelar väldigt linjärt melodiskt och att man inte använder sig av så stora språng mellan intervallerna. Även om melodin till den här låten innehåller lite större språng så är den ganska linjär. Om man jämför med de andra tycker jag att jag tydligt kan se att det beror på att jag skrev melodin på just kontrabasen.

Med allt detta sagt tycker jag att man kan se att jag har påverkats av de instrument jag har använt men på samma gång behållit min egen musikaliska röst som har utvecklats under de år som jag har studerat musik. Oavsett vilket instrument jag arbetar vid så är det spår av de influenser som påverkar mig och delar av det tonförråd som jag besitter som kommer ut i kompositionerna. Det som jag tycker har färgat mest är hur olika samma ton i samma oktav kan låta på olika instrument och hur mycket olika idéer som kan födas ur en sådan liten sak.

Är inspiration det enda som är nödvändigt för komposition?

Det här en fråga som har följt mig under många år men som jag tycker en gång för alla att jag har fått ett svar på. Jag tror inte att inspiration är det enda som är nödvändigt för komposition. För några år sedan satt jag alltid och väntade på att inspirationen skulle komma och under den perioden skrev jag inte alls särskilt mycket musik. Men jag tycker att efter några år där jag har skrivit en del musik och efter det här projektet så har jag kommit fram till att komposition är precis som all annan övning som man gör på till exempel sitt huvudinstrument. Det krävs att man gör det regelbundet, att man

misslyckas och testar nya metoder för att ta sig vidare. Det är även något jag tycker att man kan missa att nämna vid musikutbildningar. Man pratar sällan om komposition som en sorts övning utan jag upplevde det länge som att det var bara någon man skulle klara av och kunna direkt som musiker. När det då kändes svårt så visste jag inte riktigt hur jag skulle tackla ämnet. Att komponera regelbundet tror jag är enda sättet att bli bättre på det. Att sitta och vänta på inspiration kommer inte att leda någonvart.

Kan jag lära mig att komponera på samma sätt som jag lär mig improvisera?

Det här är något som jag snuddade vid under det här projektet men som jag garanterat kommer fortsätta att utforska i framtiden. Att transkribera ett solo från en musiker på hög nivå för att utveckla sin egen jazzvokabulär har alltid känts som en naturlig del av min övningsrutin och något som jag har gjort ganska mycket för att försöka utvecklas som improvisatör. Men att använda sig av samma metod vid komposition för att lära sig skriva musik i samma stil som någon man inspireras av har en tendens

(20)

att kännas lite tabu, i alla fall för mig. Det känns inte som man studerar något för att utveckla sitt eget språk och tillvägagångssätt, utan mer som att man stjäl något.

Men det här är något som jag tror verkligen är värt att jobba med. När man transkriberar andra musiker så ”stjäl” man små fraser och rytmiska idéer som man tycker om för att sedan genom detta skapa sig sin egen vokabulär. Precis på samma sätt tror jag att man kan agera för att lära sig komponera: planka arrangemang, melodier, harmonik och former för att skapa sig en grund att stå på när man själv sedan ska börja skriva musik.

Hur påverkas jag i mitt eget komponerande av att studera andras verk?

Jag nämnde några av mina tankar om detta i stycket ovan, men när jag tog mig an detta projektet så kollade jag visserligen in andras verk och noter men jag transkriberade inget och la inte särskilt stort vikt vid detta då det inte kändes som det var där fokus låg under det här projektet. Jag använde det mer som ett startskott och det fyllde verkligen sin funktion, och jag tror att man kan få ut otroligt mycket av att studera sina förebilders kompositioner.

Det som påverkade mig mest av att studera bland annat Aaron Parks och Ambrose Akinmusires musik var att se hur mycket information de förmedlar i noterna. Att förenkla harmoniken i noterna var något som jag kände att jag fick ut mycket av, något som de båda gör i sina noter. Dels lärde jag mig att jag ofta skriver ut större harmoniska klanger än vad jag egentligen har tänkt mig men också att det ger en stor frihet åt mina medmusiker att skriva ut till exempel Bb istället för Bb maj7. Melodin visar ju såklart vilken harmonik det är men sedan i ett solistiskt sammanhang kan ackordet Bb tolkas på så många fler sätt än den tydliga stämpel som Bb maj7 sätter.

Instrumentering tror jag också är något man kan lära sig mycket inom genom att studera andras verk, som jag gjorde i början av detta arbete. Jag har många gånger tänkt att en låt kräver två till tre delar och att det alltid ska ske något nytt i kompositionen. Men man kan komma väldigt långt med att istället flytta saker i komposition. Man kan låta ett annat instrument spela melodin, ta bort eller lägga till komp och så vidare. Det skapar större skillnad än vad jag kanske tidigare tänkt att det gör.

För att avsluta vill jag bara säga att jag tycker att jag har utvecklats mycket som kompositör,

kontrabasist och bandledare av att göra det här projektet. Jag är mer nöjd med musiken jag har skrivit till den här examenskonserten än med något jag har gjort tidigare, och jag har också haft väldigt roligt under processens gång. I framtiden kommer jag fortsätta att använda mig av samma ingångar när jag ska skriva ny musik och kommer även försöka spela in och släppa en skiva med musiken som jag komponerade till det här projektet.

En resa i komposition

Kurs: BG 1115 Examensarbete, kandidat, jazz, 15 hp 2019

Konstnärlig kandidatexamen i musik, 180 hp Institutionen för jazz

Tomas Sjödell

En resa i komposition

Innehållsförteckning

Projektbeskrivning ... 2

Min bakgrund ... 3

Medmusiker ... 4

Kompositionsprocessen ... 4

Repetitioner ... 12

Konserten ... 14

Hur har detta arbete påverkat mig som kontrabasist? ... 15

Slutreflektion ... 16

Bilagor ... 19

Projektbeskrivning

Syfte

Planering

Min bakgrund

Medmusiker

Kompositionsprocessen

Instudering

Arrangering och instrumentering

Repetitioner

Konserten

Hur har detta arbete påverkat mig som kontrabasist?

Slutreflektion

Frågeställningar

Bilagor

{

{

™

™

™

™

™

™

™

™

4 4

4 4 4 4

4 4

2 4

4 4

2 4

4 4 2

4

4 4

2 4

4 4

&

T ake A Peek

&

?

?

&

&

?

?

Ó ™ œ

œ œ b œ œ

œ œ ˙ ™ Œ œ™ œ J

˙

b œ ™

œ j

œ ™ œ œ

Ó ™ œ

œ œ b œ œ

œ œ ˙ ™ Œ œ™ œ J

˙

b œ ™

œ j

œ ™ œ œ w

w w w b

w w w w

w w w w b

w w w w b

w w w w b

Ó ™ œ

œ œ b œ œ