1
Abstract
The aim of this report was to study how men abused by female perpetrators experienced intimate partner violence and the treatment they received from the society while seeking help and support.
The report was based on qualitative research which included four interviews which have been analyzed with a hermeneutic research approach, through the theories of gender and masculinity, the normalization process, stigma, recognition and denial, forms of capital and the concept of co- dependency.
The results of the study showed that intimate partner violence affecting men often consisted of psychological violence, which made it more difficult to report and led to great amounts of hidden statistics regarding its extent. This could also lead to difficulties for friends and family of the abused men, facing the problem and the ongoing situation, which led to difficulties for the men, receiving help from them. Another contributing factor to why the problem is unknown might be the lack of formal help where abused men can seek help, which may also lead to a lack of reports regarding the problem. This lack of help may contribute to the men distrusting the help that society can offer.
Title: “When no bastard believes in you” - The nature of the treatment and the consequences for abused men
Authors: Andrea Beskow and Hanna Johansson
Keywords: IPV male victims, treatment, intimate partner violence.
Number of words: 12 087
Sammanfattning
Syftet med studien var både att studera hur våldsutsatta män med kvinnliga våldsutövare
upplevde våld i nära relationer samt det bemötande de erhöll från omgivningen när de sökte hjälp och stöd. Studiens empiri byggde på kvalitativa intervjuer med fyra informanter, detta material analyserades utifrån en hermeneutisk ansats och med hjälp av teorier om genus och maskulinitet, normaliseringsprocess, stigma, erkännande och missaktning, former av kapital samt begreppet medberoende.
Studiens resultat visade på att våld i nära relationer som drabbar män till stor del utgjordes av psykiskt våld, vilket gjorde det svårare att rapportera och ledde till stora mörkertal gällande dess omfattning. Detta kunde även försvåra för de drabbade männens närstående att bemöta den situation som männen befann sig i, något som sannolikt komplicerade för männen att erhålla informell hjälp. En annan bidragande orsak till att problemets utsträckning sällan framkom kan berott på avsaknaden av formella stödinstanser som våldsutsatta män kunde vända sig till, varför våldets förekomst inte kartlades. Denna brist bidrog hos samtliga informanter till en sviktande tillit gällande samhällets sociala skyddsnät.
Titel: “När ingen jävel tror på en” -Bemötandets karaktär och konsekvenser för våldsutsatta män Författare: Andrea Beskow och Hanna Johansson
Nyckelord: IPV, våldsutsatta män, bemötande, våld i nära relationer.
Antal ord: 12 087
Förord
Denna studie tillägnas de män som låtit författarna ta del av deras erfarenheter och därmed möjliggjort studien. Förhoppningsvis kan den leda till en ökad kunskap om ämnet. Syftet med studien är på intet sätt att förringa andra våldsutsatta grupper, utan att visa på att våldsutövning inte nödvändigtvis är ett könat problem.
Vidare vill författarna rikta ett tack till Hanna Bertilsdotter Rosqvist för konstruktiv handledning, konkreta råd och ett motiverande bemötande. Slutligen önskar författarna även tacka sina
närstående för uppmuntran, förståelse och kärlek.
Samtliga avsnitt i studien har författats, korrigerats och diskuterats tillsammans av författarna, vilket innebär ett gemensamt ansvar för dess innehåll.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Syfte och frågeställningar ... 2
2.1 Avgränsningar ... 2
3. Tidigare forskning ... 3
4. Teoretiska perspektiv ... 5
4.1 Genus och maskulinitet ... 5
4.2 Normaliseringsprocessen ... 6
4.3 Stigma ... 6
4.4 Erkännande och Missaktning ... 7
4.5 Former av kapital ... 8
5. Begreppsförklaring ... 10
5.1 Medberoende... 10
6. Metod ... 11
6.1 Förförståelse ... 11
6.2 Litteratursökning ... 11
6.3 Urval ... 12
6.4 Materialinsamling ... 13
6.5 Bearbetning och analys av materialet ... 13
6.6 Etiska reflektioner ... 14
6.7 Metodreflektioner ... 16
7. Resultat och analys ... 18
7.1 Våldets karaktär och konsekvenser ... 18
7.2 Den informella hjälpens karaktär och konsekvenser ... 21
7.3 Den formella hjälpens karaktär och konsekvenser ... 25
8. Sammanfattande analyser och diskussion ... 34
8.1 Förslag till vidare forskning ... 37
9. Referenslista ... 38
Bilaga 1 ... 42
Bilaga 2 ... 43
1
1. Inledning
Förekomsten av relationsvåld riktat mot män antas i flera studier vara hög och mörkertalet är sannolikt stort. Sett ur en rättssäkerhetsaspekt är frågan om dess förekomst viktig att kartlägga för att anpassa det rättsliga stödet korrekt, till följd av att våldsutsatta män frångår den stereotypa bilden av en våldsutsatt individ (Brottsförebyggande rådet, 2009, s. 6). Med anledning av detta behöver även begreppet “våld” definieras, något som Socialstyrelsen har sökt göra i
bedömningsverktyget FREDA, vars syfte är att identifiera förekomsten av våld i nära relationer.
Detta verktyg tar även hänsyn till kränkningar, nedsättande kommentarer och kontrollerande beteenden, då dessa kan komma att förbises när våld definieras i svensk lagstiftning
(Socialstyrelsen, 2014, s. 7 & 10). I denna studie har vi därför valt att inkludera fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt, socialt, ekonomiskt och latent våld i begreppets definition, vilket även kan innebära tvång till att göra något, alternativt att avstå från att göra något (Isdal, 2017, s. 33-34).
Relationsvåld kan förklaras med hjälp av både strukturella och individuella omständigheter;
genom ett könsmaktsperspektiv eller ur ett individuellt perspektiv. Könsmaktsperspektivet förklarar våldet som ett strukturellt fenomen som genereras av en ojämn maktfördelning mellan könen, vilket blir tydligt när en konflikt övergår till våld. Genom detta perspektiv betraktas kvinnors våldsanvändning endast som försvar, då de generellt sett är fysiskt underlägsna män (Brottsförebyggande rådet, 2009, s. 11-12; Hydén [1995], ref. i Mattsson, 2013, s.152) Detta synsätt kan sålunda inte förklara de situationer då kvinnor är våldsutövare. Det individuella perspektivet tar istället hänsyn till samspelet mellan individer, men även till socialpsykologiska skillnader. Däremot rapporteras sällan det våld som baseras på individuella förklaringar, varför det heller inte når myndigheterna (Brottsförebyggande rådet, 2009, s. 7-12; Johnsson, enligt Mattsson 2013, s 153). Dock kan det individuella perspektivet i större omfattning förklara kvinnors våld mot män, då synsättet inte förutsätter att problemet är könsbundet. Till följd av dessa faktorer antas brister förekomma i bemötandet av våldsutsatta män, vilket gör ämnet relevant för socialt arbete. Denna studie avser att undersöka våldet, bemötandet och dess konsekvenser och tolka detta genom teorier om genus och maskulinitet, normaliseringsprocess, stigma, erkännande och missaktning samt former av kapital. Utöver dessa teorier tolkas även resultatet genom begreppet medberoende.
2
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka hur män som har utsatts för våld i nära relationer med kvinnliga våldsutövare upplever våldet och det bemötande de erhållit från omgivningen när de sökt stöd till följd av sin utsatthet.
Utifrån syftet har följande frågeställningar utformats:
1. Hur upplevs våld i nära relationer av våldsutsatta män?
2. Hur yttrar sig våldets konsekvenser för våldsutsatta män?
3. Hur upplevs omgivningens bemötande av män som har sökt hjälp till följd av våld i nära relationer?
4. På vilket sätt kan omgivningens bemötande leda till konsekvenser för våldsutsatta män?
2.1 Avgränsningar
Det våld som undersöks i denna studie utgörs av våldshandlingar som utövats av kvinnor mot män, i intima heterosexuella relationer. Våldshandlingarna ska ha skett under relationens gång eller i nära anslutning till dess avslut. Samtliga av de relationer som studeras har avslutats under de senaste tio åren för att ge en så nutida bild som möjligt av omgivningens bemötande av våldsutsatta män.
3
3. Tidigare forskning
Kvinnors våld mot män yttrar sig annorlunda än mäns våld mot kvinnor (Lövestad och Krantz, 2012). Till följd av detta behöver begreppet “våld” definieras, då synen på offer kontra
våldsutövare bygger på denna definition. Uppfattningarna om vem som anses vara våldsutövare får ofta konsekvenser genom att det påverkar politiska beslut och stödinsatser. Kvinnors våld har ett annat syfte, intensitet, frekvens och emotionell påverkan och det kan yttra sig som fysiskt, psykiskt och ekonomiskt våld, men även genom förföljelse samt genom myndighetsutövning (Dobash & Dobash, 2004). Bland dessa former av våld så är det psykiska våldet mest frekvent förekommande och det drabbar män i lika stor utsträckning som kvinnor (Nybergh, Taft, Enander & Krantz, 2013). Att förekomsten är lika frekvent mellan könen, benämns som symmetriskt våld då det utövas av båda parter, medan mäns våld mot kvinnor, som är att anses som grövre och mer skrämmande, kallas asymmetriskt våld (Dobash & Dobash, 2004). Till följd av att det asymmetriska våldet oftare innebär svårare fysiska skador så rapporteras det i större omfattning (Lövestad & Krantz, 2012).
Däremot kan även kvinnors våld mot män resultera i konsekvenser i form av exempelvis anklagelser och rättsliga prövningar som försvårar umgänget mellan männen och deras barn (Corbally, 2015).
För många av männen innebär konsekvenserna av våldshandlingarna även psykisk ohälsa, isolering, minskat egenvärde och suicidtankar, utöver fysiska skador (Machado, Santos, Graham- Kevan & Matos, 2016). Många män vittnar även om sociala konsekvenser av våldet, vilket medför att de undviker hemmet genom att arbeta mer (Nybergh, et al, 2013). Att våldsutsatta män sällan rapporterar det upplevda våldet, innebär att mörkertalet gällande förekomsten sannolikt är stort, vilket orsakas av skamkänslor, internaliserade könsstereotypa uppfattningar och rädsla för att inte bli trodd (Carmo, Grams & Magalhães, 2011; Machado et. al, 2016).
Våldsutsatta män tycks i första hand vända sig till informella hjälpinstanser, såsom familj och vänner. Många av dessa närstående har kunnat bidra med ett visst stöd, men hänvisar ofta männen vidare till formella hjälpinstanser (Machado et. al. 2016). I det formella bemötandet däremot framgår det att när män har sökt hjälp via organisationer vars syfte är att stötta våldsutsatta personer, möts de av svaret att organisationerna enbart tillhandahåller hjälp till våldsutsatta kvinnor. Somliga informanter hänvisas även till en hjälplinje för våldsutövande män,
4 trots att de själva är våldsutsatta (Douglas & Hines, 2011). Flera studier visar på att våldsutsatta män upplever brister i det formella bemötandet, inte minst gällande det rättsliga stödet, samt att män och kvinnor bemöts på skilda sätt (Douglas & Hines, 2011; Machado et. al, 2016). Däremot framgår det att vårdinrättningarnas bemötande utgör ett positivt stöd (Machado et. al, 2016;
Douglas & Hines, 2011). Till följd av att samhällets hjälpinstanser främst inriktas mot utsatta kvinnor, så kan detta försvåra för våldsutsatta män att söka och erhålla hjälp eftersom de bemöts under andra förutsättningar än kvinnor. Att hjälpen uteblir kan innebära att våldsutsatta män får svårare att lämna den destruktiva relationen (Douglas & Hines, 2011; Machado, et al, 2016;
Lövestad & Krantz 2012). Med anledning av detta är det viktigt att öka kunskapen om hur bemötandet från omgivningen präglar männens möjligheter till att söka och erhålla hjälp.
5
4. Teoretiska perspektiv
I följande avsnitt presenteras fem teoretiska perspektiv, genom vilka studiens resultat sedan kommer att analyseras. Dessa valdes under studiens gång då de ansågs kunna bidra med möjliga förklaringar för att besvara studiens frågeställningar. De teorier som valdes var: “genus och maskulinitet”, “normaliseringsprocessen”, “medberoende”, “stigma”, “erkännande och missaktning” samt “former av kapital”.
4.1 Genus och maskulinitet
Genus beskrivs av Raewyn Connell (2009) genom att alla människor har ett biologiskt och ett socialt kön, vilka kan skilja sig åt. Det biologiska könet är medfött medan den sociala
genusidentiteten utvecklas under uppväxten genom aktiv konstruktion, utifrån strukturella mönster gällande hur kvinnor respektive män förväntas vara. Om individen uppfyller
genusnormerna och de sociala förväntningarna, placeras hen högt upp i den sociala hierarkin, medan om hen frångår dem så pass att individens handlingar betraktas som onaturliga, så ökar riskerna för att hen ska diskrimineras, stigmatiseras eller känna skamkänslor. Connell benämner denna struktur för genusordning, vilken kan ligga till grund för maktutövning mellan människor (ibid, s. 13-22 & 106). Begreppet genus används ofta för att minska fokus på biologiska
skillnader som förklaringar till människors agerande, för att istället kombinera biologi med sociala normer. Till följd av att det biologiska och sociologiska nivåerna är svåra att jämföra så får dock ofta det sociologiska synsättet stå tillbaka för det biologiska, då detta anses ha mer evidens. Detta kan utmynna i att politiska beslut grundar sig på biologiska orsaker, såsom att kvinnor biologiskt sett ofta är fysiskt svagare än män. (ibid, s. 84-85). Genom Connells teori går det därmed att förstå genus ur ett strukturellt perspektiv på gruppnivå istället för att förstå fenomen genom individuella förklaringar (ibid, s. 101-104).
För att förklara genusordningen, men även genusbetingade maktrelationer mellan män, har Connell (2008) även presenterat en teori om maskulinitet. Denna beskriver en hierarkisk ordning mellan män baserat på olika grader av maskulinitet, där den maskulinitet med högst dominans benämns som “hegemonisk maskulinitet”, under vilken det finns maskulinitetsgrupper som benämns som “delaktiga”, “underordnade” samt marginaliserade” i förhållande till den
hegemoniska maskuliniteten (Connell, 2008, s 19 & 114-115). Teorin bygger på en uppfattning
6 om social konstruktion gällande hur män förväntas vara, vilken formas genom hårdare attityder runt pojkar under uppväxtåren samt i sociala sammanhang (ibid, s. 25-70). Dessa förväntningar vidmakthålls genom att de maskulina idealen särskiljs från de egenskaper som anses vara
feminina för att upprätthålla bilden av män som starka, aggressiva och självständiga - utan behov av hjälp från omgivningen (ibid, s. 30 & 83).
4.2 Normaliseringsprocessen
Connells teori (2009) om genus, går att jämföra med Lundgrens (2005) förklaring av normaliseringsprocessen då båda dessa går att tolka som strukturella teorier på makronivå, baserade på maktstrukturer som utövas mellan två eller flera individer. Maktstrukturerna bygger enligt Swärd och Starrin på strukturerade förhållanden som avgör positioner samt
maktfördelning mellan människor eller grupper. Normaliseringsprocessen kan, enligt Lundgren, innebära att våldet normaliseras i vardagen, vilket leder till acceptans samt att våldshandlingarna försvaras, även av den utsatte. Ofta förekommer en växling mellan våld och värme för att på så sätt kvarhålla den utsatte i relationen (Lundgren, 2005, s. 17; Swärd & Starrin, 2016, s 394).
Kontrollerad isolering är en annan faktor som innebär att den utsatte parten utestängs från omvärlden på olika sätt. Detta leder till att den våldsutövande parten utgör förtryck såväl som glädjeämnen i den utsatte partens liv, vilket binder denne närmare sin våldsutövare eftersom andra sociala kontakter inte finns att tillgå. Detta leder till att den utsatte utvecklar ett beroende till sin våldsutövare då gränserna mellan gott och ont suddas ut, vilket i förlängningen innebär en normalisering av- och anpassning till våldet. Anpassningen sker till följd av en förhoppning om att våldet ska upphöra, men utvecklas sedan till en överlevnadsstrategi. Den utsatte anpassar sig även för att skapa en egen förståelse för varför våldet uppstår. Detta är en fortlöpande process som leder till att den våldsutsatte tar på sig skulden för det våld som utövas, i takt med att den egna självkänslan sjunker. (ibid. s. 18-19).
4.3 Stigma
Stigma kan enligt Erving Goffman ses som en benämning på en misskrediterande egenskap, men är egentligen någonting som rör förhållanden mellan individer i ett samhälle. Stigma kan utgöras av exempelvis kroppsliga defekter, stambetingade stigman som nationalitet eller religion,
7 alternativt av negativt ansedda karaktärsdrag som exempelvis viljesvaghet, missbruk eller andra oönskade personlighetsdrag eller beteenden. Dessa drag eller egenskaper kan resultera i att en individ blir sedd som avvikande, vilket kan leda till exklusion eller ignorans från de övriga individerna, trots att hens övriga egenskaper borde väga upp stigmat (Goffman, 2014, s 11-12).
En person som förnekas social samvaro med övriga individer blir ofta deprimerad, ängslig och misstänksam (ibid, s 21). Stigma kan även leda till känslor av skam då individen ofta påminns om att det avvikande attributet kan ses som skamligt. (Scheff, T, J. och Starrin, B, 2015, s 196).
Stigma kan även ses som en brist på erkännande som uppkommer till följd av brist på respekt och hänsyn. Detta föranleder att individen själv skyller det uteblivna erkännandet på det stigma som hen besitter (Goffman, 2014, s 16).
4.4 Erkännande och Missaktning
Enligt Erving Goffman kan teorin om erkännande förstås som en form av hänsynsfullhet och uppförande mellan individer. Goffman nämner två former av ritualer gällande erkännande, nämligen undvikande ritualer och förevisande ritualer. Undvikande ritualer handlar om hur människor undviker att ta upp känsliga ämnen för att bevara motpartens integritet. Förevisande ritualer däremot handlar om hur individer bör agera gentemot varandra. Dessa indikerar hur en individ ser på en annan individ samt ger en hänvisning om hur uppträdandet mot denne kommer att yttra sig. Förevisande ritualer kan utgöras av sättet som individer hälsar på varandra, vid komplimanger samt utbyte av sådana. Att uppmärksamma en individ samt förändringar hos denne kan ses som ett erkännande samt ett bekräftande av personen som vän, kollega eller medmänniska (Heidegren, 2009, s 13-20).
Ämnen som erkännande och dess motsvarighet missaktning är högst aktuella gällande socialt arbete då människor i olika maktpositioner möts. Ofta företräder den ena parten en myndighet medan den andra parten företräder sig själv (Heidegren, 2009, s 100-101). Peter Høilund och Søren Juul anser att erkännande är en förutsättning för att möjliggöra skapandet av en positiv självbild. De menar även på att klienten i somliga fall inte upplever sig sedd av
myndighetspersonen samt att denna upplevelse ofta negligeras. En annan form av missaktning som ibland förekommer inom socialt arbete är att klientens lagliga rättigheter förbises genom exempelvis att tystnadsplikten ej tas i beaktande, alternativt att klienten inte erhåller den information som är väsentlig för hjälpinsatsen (Heidegren, 2009, s 101-102).
8 Axel Honneth har vidareutvecklat teorin om erkännande genom att ha delat upp den i tre former;
“mänskliga primärrelationer”, “rättsligt erkännande” samt “social uppskattning”.
Primärrelationer kan utgöras av partner, vänner eller familj. Honneth menar på att det kan ses som de relationer som innefattar någon form av kärlek och utgörs av en balans mellan emotionell samhörighet samt självständighet. Rättsligt erkännande handlar om huruvida människor erkänner eller inte erkänner varandra som självständiga och kapabla till att fatta beslut.
Social uppskattning innefattar de positiva, individuella egenskaper och förmågor som en individ besitter, samt att dessa uppmuntras och bejakas (Heidegren, 2009, s 29-31).
Honneth beskriver även erkännandets motsats, det vill säga missaktning, som kan delas in i tre former; “fysiska övergrepp”, “rättsberövande” samt “förnedring och kränkning”. De fysiska övergreppen förvägrar individen friheten att förfoga över sin egen kropp, vilket bryter ned personens självförtroende då den utsatte ser omgivningen som osäker. Rättsberövande riktar sig mot individens sociala integritet, vilket innebär att hen berövas på sina rättigheter såsom
grupptillhörighet eller rätten till att anses som en fullvärdig samt likaberättigad
samhällsmedborgare, något som bryter ned individens självaktning. Förnedring och kränkning innebär att individens självförverkligande nedvärderas, samt verkar nedbrytande på
självuppskattningen då de egna prestationerna samt förmågorna förminskas (Heidegren, 2009, s 32-33).
4.5 Former av kapital
Pierre Bourdieu förklarar genom sin strukturella kapitalteori klasspositioner i samhället och hur förekomsten av kulturellt, ekonomiskt och socialt “kapital” påverkar individens och gruppens ställning och legitimerar - samt reproducerar- skillnader i makt och status (Bourdieu, 1987).
Dessa kapital, menar Bourdieu, utgör individens “habitus” vilket kan ses som ett förkroppsligat kapital som innebär en människas system av dispositioner, med vilka möjligheter ges till att tänka, handla och agera inom det sociala fältet (Broady, 1998).
Kulturellt kapital utgörs av förmåga till och kännedom om de rådande, kulturella koderna. Dessa kan exempelvis utgöras av examina från lärosäten eller kunskaper samt kännedom inom det kulturella fältet (Broady, 1998). Det ekonomiska kapitalet utgörs av materiella tillgångar, men även av kunskaper om ekonomiska förfaranden. Socialt kapital utgörs av individens faktiska eller möjliga sociala kontakter som kan påverka dennes makt eller inflytande. Dessa kontakter
9 kan bestå av exempelvis släktskap, kontaktnät eller kåranda. Dessa tre former av kapital är sammanlänkade och kan nyttjas för att förstärka varandra (Bourdieu, 1995).
10
5. Begreppsförklaring
Under detta avsnitt förklaras ett begrepp som används i analysen av resultatet.
5.1 Medberoende
Medberoende kan på individnivå förklara ett förhållningssätt till situationen och relationen som den våldsutövandes anhöriga kan anamma. Detta kan innebära att den närstående förnekar både sina egna, men även den våldsutövandes problem. Medberoende kan även innefatta missriktad välvilja eller lojalitet (Palmblad, 2013, s 23).
11
6. Metod
Denna kvalitativa studie baseras på intervjuer med män som har utsatts för våld i nära relationer med kvinnor som våldsutövare. En kvalitativ metod möjliggör för informanterna att förmedla sina individuella upplevelser, vilket bidrar till en djupare förståelse för deras livssituation (Nilsson, 2014, s. 149-150). I följande avsnitt kommer val av metod, analysteknik, etiska överväganden samt studiens kvalitet att presenteras och diskuteras.
6.1 Förförståelse
Författarna bakom denna studie har sedan tidigare ingen djupare kunskap om våldsutsatta män eller det bemötande samt stödinsatser som finns att tillgå för dessa. Intresset för ämnet uppstod genom nyfikenhet gällande hur könsstereotypa föreställningar kan te sig och inverka på olika gruppers förutsättningar. Författarnas föreställning var inledningsvis att personer som utsätts för våld i nära relationer främst består av heterosexuella kvinnor. En orsak till denna uppfattning var att män generellt sett har ett fysiskt övertag gentemot kvinnor, varför kvinnor i högre grad riskerar att utsättas för fysiskt våld. Författarnas förförståelse baserades sålunda på
föreställningen om att det främst är fysiskt våld som förekommer i nära relationer, varför mäns behov av stödinstanser inte torde vara lika utbredda som kvinnors.
6.2 Litteratursökning
Tidigare forskning valdes med syfte att finna kunskap om hur män utsätts för våld i nära
relationer, vilka konsekvenser våldet innebär, hur dessa män bemöts av omgivningen då de söker hjälp samt vilka konsekvenser bemötandets karaktär får för männen. Under sökprocessen var även målsättningen att finna artiklar som publicerats under de senaste 20 åren för att forskningen skulle vara relevant och överensstämmande med den kontext som informanternas upplevelser utspelade sig inom. Sökningarna gjordes med tonvikt på svensk forskning för att möjliggöra jämförelser med informanternas erfarenheter men kompletterades med internationell forskning för att erhålla en bredare förståelse till problemets förekomst. Arbetet med att finna relevant forskning inom kunskapsområdet genomfördes dels via sökning i databaser och dels genom databassökningens funna artiklars referenslistor. Författarna använde sig av databaserna
Söderscholar, Scopus, Googlescholar samt Social Services Abstracts. Under sökningen på dessa
12 databaser användes sökorden: IPV men, Sweden, female perpetrators, reception, male victims, intimate partner violence, abused men, emotionally abused men. Flera av sökorden användes i olika kombinationer för att finna relevant forskning.
Utöver denna sökprocess användes även artiklarnas referenslistor samt andra uppsatser inom ämnet “våldsutsatta män” i sökandet efter fler relevanta studier. Dessa sökprocesser resulterade i totalt sju vetenskapligt granskade artiklar som ligger till grund för studiens avsnitt om tidigare forskning.
6.3 Urval
Under mars 2020 eftersöktes informanter genom att författarna publicerade ett inlägg i två grupper via sociala medier, ett så kallat bekvämlighetsurval. Detta inlägg riktade sig till våldsutsatta män från hela Sverige som upplevt våld i nära relationer med kvinnliga
våldsutövare. Möjligheten till att intervjua informanter från hela landet aktualiserades genom att samtalen skulle hållas över telefon, till följd av rådande Covid 19 pandemi. I inlägget hänvisades möjliga informanter till att kontakta författarna via e-post. Inlägget delades utan författarnas vetskap i ett annat forum för våldsutsatta män av en engagerad moderator, vilket framkom under intervjuerna av ett par av informanterna, varför urvalet delvis kan betraktas som ett
snöbollsurval. Detta innebär att informanterna själva kan peka ut flera lämpliga deltagare till studien genom sitt kontaktnät (Nilsson, 2014, s. 152-153). Inläggen resulterade i att författarna kontaktades av fem män som samtliga hade upplevt våld i nära relationer med kvinnliga våldsutövare och som var villiga att delta i studien. Av dessa fem valdes fyra informanter ut då deras relationer avslutats inom det närmsta decenniet. Denna tidsram användes för att ge en så nutida bild som möjligt av omgivningens bemötande av våldsutsatta män. Den femte mannens erfarenheter utspelade sig 25 år tidigare, vilket hade kunnat ha en inverkan på studiens resultat till följd av att samhällets bemötande kan ha förändrats sedan dess, genom en politisk strävan mot en ökad jämställdhet. Även den tid som förflutit kan antas inverka på minnet av de händelser som utspelade sig. Av dessa anledningar valde författarna att tacka nej till mannens deltagande i studien.
13
6.4 Materialinsamling
Intervjuguiden (Bilaga 1) konstruerades av öppna frågor för att ge informanterna möjlighet till att fritt beskriva sina upplevelser, men lämnade även utrymme för eventuella följdfrågor, varför intervjuguiden kan betraktas som semistrukturerad (Nilsson, 2014, s. 150-151). Intervjuguiden bestod av 20 frågor för att informanternas berättelser tydligt skulle framgå, vilka utgick från temana “relationen” samt “stöd och bemötande” och utformades utifrån studiens syfte och frågeställningar.
En av informanterna föredrog att svara på frågorna skriftligen via e-postkorrespondens. Utöver de skriftligen besvarade frågorna bifogade informanten även en egen sammanställd redogörelse av sina upplevelser. Detta material har författarna läst och använt som komplement till de intervjufrågor som samtliga informanter har besvarat. Skälet till detta var att få en tydligare bild över vilka formella instanser som mannen varit i kontakt med, för att bättre kunna jämföra dennes upplevelser med övriga informanternas då svaren på intervjufrågorna som besvarades via e-postkorrespondens var relativt kortfattade. Övriga tre män intervjuades via telefon efter avtalad tid. Författarna satt tillsammans i en ostörd miljö och intervjuerna varade mellan 60-90 minuter med respektive informant.
Samtliga citat som använts i studien har tagits från intervjuerna och ej från den skriftliga
sammanställning som informanten gav författarna möjlighet att ta del av. Skälet till detta var att sammanställningen främst baserades på fakta över specifika händelser och inte var särskilt illustrativ, varför författarna inte ansåg att den lämpade sig som citat.
6.5 Bearbetning och analys av materialet
Materialet kodades inledningsvis genom en tematisk analys. Denna metod valdes med anledning av dess flexibilitet och kompabilitet med tilltänkt analysmetod, vilken saknar eget
kodningsförfarande. Under kodningen fokuserade författarna på att enbart koda det material som var relevant för forskningsfrågorna i enlighet med metoden (Braun & Clarke, 2006).
De tre inspelade intervjuerna transkriberades och därefter kodades materialet från dessa tre, samt de skriftliga svaren från den fjärde informanten. Detta genomfördes genom att meningar och fraser relaterade till frågeställningarna identifierades och färgkodades. Dessa indelades därefter i
14 teman som gavs benämningarna “våldets karaktär”, “konsekvenser av våldet”, “informell hjälp”,
“formell hjälp” och “konsekvenser av bemötandet”. De första två av dessa teman konstruerades för att besvara studiens två första frågeställningar. Temana “informell hjälp” och “formell hjälp”
utgör tillsammans ett tema som benämns som “omgivningens bemötande”, vars syfte är att besvara studiens tredje frågeställning. Det fjärde temat med benämningen “konsekvenser av bemötandet” syftar till att besvara studiens fjärde frågeställning.
Efter att ha fastställt dessa teman, sorterades varje informants upplevelser in under respektive tema för att skapa en överblick och möjlighet till jämförelser (Braun & Clarke, 2006). För att möjliggöra detta kortades citaten ner till meningsbärande enheter. I det skriftliga, bifogade materialet, som den fjärde informanten delat med sig av sorterades de delar som inte var relevanta för forskningsfrågorna bort. Därefter adderades resterande material till de teman som författarna skapat.
Materialet analyserades via en hermeneutisk ansats, vilket innebär att författarnas tolkning tar hänsyn till berättelsernas sammanhang för att utifrån den sociala kontexten söka förstå
informanternas upplevelser och erhålla en ökad kunskap om helheten (Westlund, 2015, s. 74-76).
Analysmetoden är särskilt lämpad för att studera samt förstå sociala fenomen (Patel & Davidson, 2011, s. 28-29; Sohlberg, 2019, s. 106-107). Det som informanterna lade vikt vid tog även författarna fasta på. Efter att ha lyssnat in och analyserat informanternas berättelser, bytte författarna ut sina tilltänkta teorier till andra, som på ett bättre sätt kunde bidra med möjliga förklaringar till forskningsfrågorna samt öka förståelsen för informanternas upplevelser
(Westlund, 2015, s. 78-79). Författarna har därmed arbetat utifrån ett deduktivt förhållningssätt, vilket innebär att teorier testas i förhållande till sin data (Hjerm & Lindgren, 2014, s. 25).
6.6 Etiska reflektioner
Deltagarna informerades redan i inläggen på sociala medier om att de, närhelst de önskade, kunde avbryta sitt deltagande i studien, att de kommer vara anonyma, att deras uppgifter kommer behandlas konfidentiellt samt syftet med studien. Utöver detta fick informanterna även
underteckna en samtyckesblankett (Bilaga 2), vilken skickades till dem digitalt. I dessa skrev informanterna endast under med sitt namn. Dessa återsändes till författarna på de - för männen- bäst lämpade sätt. Även en informationsblankett rörande studien sändes till deltagarna. Detta i
15 enlighet med Vetenskapsrådets etiska riktlinjer (2017) och General Data Protection Regulation [GDPR] vilket tillämpas för att säkerställa att personuppgifter behandlas korrekt. I möjligaste mån användes de e-postadresser som författarnas högskola tillhandahöll då dessa ansågs säkrare gentemot informanternas integritet. Till följd av att mycket av arbetet har skett på distans har dock även molntjänster brukats, såsom Google Drive. Däremot har inga känsliga uppgifter som kan knyta informanterna till materialet cirkulerat i dessa. Samtliga deltagare i studien har anonymiserats genom att exakt ålder, namn, bostadsort och övrig information som kan härledas till informanten har uteslutits i studien. Detta särskilt med hänsyn till att samtliga informanter har barn tillsammans med de våldsutövande kvinnorna. Endast information som kan anses vara relevant för studien har analyserats. Med anledning av ämnets känsliga karaktär så har författarna försökt visa en lyhördhet under intervjuerna, genom att författarna har låtit informanterna tala till punkt innan nästa fråga ställdes. Samtidigt har författarna under samtalen sökt inta ett neutralt förhållningssätt till den information som framkom, genom att inte ta ställning i berättelsen eller visa känslomässiga reaktioner på det som sades. Detta för att inte påverka informanternas berättelser mer än nödvändigt. De muntliga intervjuerna spelades in med författarnas egna digitala inspelningsutrustning, vilket deltagarna informerades om innan materialinsamlingen påbörjades. Informanterna informerades även om att det inspelade materialet skulle komma att raderas när studien har sammanställts, att skriftligt material skulle komma att förstöras samt att de signerade samtyckesblanketterna kommer att arkiveras på Södertörns Högskola.
En av informanterna står under förvaltare, något som inledningsvis diskuterades för att
säkerställa att författarna inte bröt mot Vetenskapsrådets etiska riktlinjer genom hans deltagande.
Till följd av att förvaltarskapet inte bedömdes påverka mannens redogörelser för sina erfarenheter, ansåg författarna att hans delaktighet i studien var lika relevant och
informationsgrundande som övriga informanters. För att underlätta mannens medverkan i studien har författarna erbjudit alternativa möjligheter gällande intervjuns genomförande, vilken skedde genom e-post korrespondens, under vilken mannen hänvisade till sitt bifogade skriftliga material.
Detta material nyttjades som ett komplement efter informantens medgivande till detta.
Författarna har till följd av att all materialinsamling har skett på distans, samt på grund av att informanternas tillgång till skrivare har varierat, använt sig av olika sätt för insamling av samtyckesblankettena. Några av informanterna har skrivit ut, signerat och scannat in för att sedan dela dokumentet med författarna. Andra har skrivit av blankettens innehåll, signerat,
16 fotograferat och returnerat till författarna. Informationsblanketterna har tilldelats informanterna digitalt.
6.7 Metodreflektioner
Studiens trovärdighet bedöms av författarna som hög, eftersom informanternas erfarenheter överensstämmer i stort både i förhållande till varandra, men även i jämförelse med tidigare forskning. Studiens ämne är inte helt originellt, men studien kan förfina kunskapen om vikten av bemötandet av våldsutsatta män. Författarna har under hela studien bibehållit ett transparent förhållningssätt och eftersträvat att på ett tydligt sätt förklara forskningsprocessen. Samtligt material som varit relevant för frågeställningarna har tagits i anspråk. Studiens användbarhet bidrar möjligen med att uppmärksamma problemets förekomst. Utöver detta kan studien tillföra en förståelse för hur bemötandet från omgivningen kan påverka möjligheten för våldsutsatta män att erhålla stöd och hjälp.
Studiens resultat kan ha påverkats av urvalsprocessen genom att informanterna själva anmält intresse för deltagande i denna, vilket skulle kunna förklara varför deras erfarenheter går att relatera till varandra. Det möjliggör även att informanterna har en någorlunda samstämmig syn på sina upplevelser som inte heller kan antas vara präglad av skamkänslor, då detta hade kunnat utgöra en försvårande omständighet till att tala om sina erfarenheter. Informanterna ingår även i samma intressegrupper på sociala medier, vilket också skulle kunna bidra till att männen har en någorlunda samstämmig syn på ämnet. En informants upplevelser skiljer sig från de övriga tre genom att han upplevde våld först när han ämnade avsluta relationen med kvinnan. Därmed påvisar inte mannens berättelse samma svårigheter med att ta sig ur en relation präglad av våld så som övriga informanter erfarit, vilket kan påverka studiens resultat genom att förmedla en
bredare bild av hur relationsvåld kan yttra sig.
Under intervjuerna upplevde författarna skillnader i att genomföra sådana via telefon till skillnad från att genomföra intervjuer via personliga möten. Ett exempel på detta utgjordes av att
interaktionen med informanterna delvis försvårades genom att gester, minspel och ansiktsuttryck uteblev (Trost, 2010, s 16). Detta inverkade delvis också på möjligheten till att styra samtalets riktning samt att avbryta informanterna när de svävade iväg i tanken, vilket troligtvis bidrog till ett utökat material att transkribera och koda, men samtidigt till ett rikare material i form av mer utförliga svar. En möjlig fördel för informanterna med att intervjuerna hölls via telefon istället
17 för via personliga möten utgörs av att de på ett lättare sätt hade kunnat avbryta intervjuerna, då interaktionen med författarna ej var lika påtaglig. Samtliga informanter valde att besvara intervjuguidens frågor. En konsekvens av att intervjuerna skedde på distans var däremot att informanterna hade svårare att förhålla sig till författarna, vilka för informanterna blev anonyma.
Detta till följd av att exempelvis ålder och vissa erfarenheter inte gick att utläsa över telefonen.
Detta innebar att författarna upplevde att informanterna stundtals tyckte det var svårt att avgöra på vilken nivå de skulle lägga sina förklaringar. Detta kan betraktas som en föreställning vilken inverkade på informanternas förhållningssätt till författarna.
Författarnas förförståelse, som byggde på att män främst utsattes för fysiskt våld av kvinnliga våldsutövare, kan ha färgat materialet. Detta kan ha haft en inverkan på intervjuguidens utformning där frågor gällande våldets karaktär förekom. Dock framgick det relativt snart av informanternas redogörelser att det psykiska våldet var frekvent förekommande, varför
författarnas förförståelse ändrades. Med anledning av detta ombads varje informant att beskriva hur det våld han upplevt hade yttrat sig, för att identifiera våldets art bland männen.
18
7. Resultat och analys
Under detta avsnitt presenteras inledningsvis studiens resultat utifrån de tre teman som framkommit. Dessa utgörs av “våldets karaktär och konsekvenser”, “den informella hjälpens karaktär och konsekvenser” samt “den formella hjälpens karaktär och konsekvenser”. Under
respektive tema tolkas resultatet med hjälp av några av de ovan presenterade teorierna, med syftet att besvara studiens frågeställningar.
7.1 Våldets karaktär och konsekvenser
Utifrån informanternas utsagor så skiljer sig kvinnors våld mot män i mångt och mycket från mäns våld mot kvinnor. Även om fysiskt våld förekommit så beskriver flera av männen den psykiska misshandeln som värre än den fysiska. Samtliga informanter beskriver hur deras respektive relationer redan tidigt präglades av verbalt missnöje från deras partners, samt
förminskande av deras maskulinitet. Detta kunde yttra sig som kränkningar och kritik kring deras manliga egenskaper och föräldraskap. Det verbala missnöjet utvecklades för majoriteten av dem till att innebära förtryck som övergick i fysiskt våld, vilket kom att prägla relationen medan den pågick. Männen i studien har främst sökt värja sig mot kvinnornas våldsanvändning. För en av informanterna debuterade det fysiska våldet först när mannen ville avsluta relationen.
Informanternas samlade redogörelse av det fysiska våldet består av exempelvis knytnävsslag, sparkar och örfilar, men de beskriver även hur de knäats, blivit rivna och bitna av kvinnorna.
Några av männen vittnar också om att misshandeln har skett inför deras barn och att kvinnornas ilska även har gått ut över barnen. Majoriteten av informanterna utsattes även för psykiskt våld, vilket kunde utgöras av exempelvis trakasserier, anklagelser, knivhot, skuldbeläggande, förtal, antydningar om att hon varit otrogen samt att männen förminskades, i vissa fall även inför barnen. Ett annat, bland informanterna, vanligt förekommande fenomen utgörs av att de utsattes för socialt våld genom att kontakten med deras omgivning begränsades av kvinnorna. Genom krav på ständig tillgänglighet har männens sociala kontaktnät inskränkts, vilket medförde både privata och yrkesmässiga konsekvenser, bland annat genom att flera av dem blev uppsagda från arbetet. En annan form av inskränkning på den dagliga livsföringen, som en av informanterna utsattes för, utgjordes av ekonomiskt våld. Detta yttrade sig enligt mannen genom att kvinnan styrde hans ekonomiska tillgångar genom att hans inkomst disponerades helt av henne. Till följd
19 av detta blev mannen dömd för snatteri ett flertal gånger eftersom det blev hans enda möjlighet till att införskaffa förnödenheter. Kvinnan utsatte även informanten för materiellt våld genom att hon förstörde och kastade mannens kläder samt fördärvade ett flertal av hans glasögon. Trots kvinnans agerande så skapade informanten en förståelse för våldets uppkomst, genom vilken han tog kvinnan i försvar och förklarade hennes våldshandlingar med upplevelser från hennes svåra uppväxtförhållanden. Denna förståelse för kvinnans beteende förklarar mannen som en form av medberoende. För flera av informanterna har relationen till barnen påverkats negativt till följd av våldet, men på olika sätt: det har fått en informant att inte våga ställa upp för sina barn i den utsträckning han önskade, vilket har påverkat deras relation i dagsläget enligt mannen. Våldet har för en annan informant lett till att deras barn har anammat kvinnans våldsamma beteende mot mannen. Några av informanterna uttrycker även en oro över att deras barn ska komma till skada under kvinnans omsorg.
Även om jag i dagsläget inte har med henne att göra och så… Jag får vänja mig vid att för alltid ha barn med någon som jag verkligen föraktar (...)
Våldsutsatt man, 30+
För några av informanterna har våldet inom relationen inneburit att de har upplevt tillitsproblem gällande tanken på en ny kärleksrelation och att synen på förhållanden i viss mån har förändrats, genom att männen söker distansera sig. Andra känslomässiga konsekvenser som framkommer i flera informanters berättelser är att de drabbats av posttraumatiskt stressyndrom [PTSD] som en följd av det våld de utsatts för under sina destruktiva relationer. Majoriteten av männen vittnar även om sömnsvårigheter. En av dessa informanter utreds i dagsläget även för dystymi, vilket innebär en långvarig, lättare form av depression. Några av informanterna beskriver att de under relationens gång byggde upp försvarsinstinkter genom att ständigt vara beredda på att behöva värja sig fysiskt. Som en konsekvens av våldet beskriver även en av dessa män hur han anpassade sitt beteende för att ständigt vara kvinnan till lags och för att hon inte skulle gå till angrepp. För somliga av männen har de destruktiva relationerna lett till självmordstankar. Flera av informanterna beskriver det psykiska våldet som det som orsakade mest smärta, genom vetskapen om att en livspartner ämnar orsaka skada, varför det fysiska våldet i flera fall betraktas
20 som sekundärt. Dock har majoriteten av informanterna erhållit fysiska men efter våldet i form av ärr och tinnitus.
Det våld som framkommer i informanternas berättelser tar sig ofta uttryck i förtryck, psykisk misshandel och förminskning av mannens maskulina egenskaper. Detta kan ur ett
genusperspektiv förstås som att kvinnorna praktiserade en maktutövning, genom att inskränka på männens maskulinitet. Denna inskränkning av männens maskulinitet skulle kunna leda till skamkänslor då männens position i genusordningen rubbas, något som innebär en stigmatisering.
Av informanterna i denna studie är det dock endast en som uttrycker känslor som kan tolkas som skam, när han beskriver sina upplevelser. Det våld i form av begränsning av männens kontaktnät och ekonomiska tillgångar som kvinnorna utövade, reducerade männens autonomi. Detta kan även förstås som en möjlig inverkan på männens position i den sociala kontexten, genom att de inte tilläts leva upp till den rådande samhällsnormen av mannen som självständig individ samt familjeförsörjare.
Connell (2009) beskriver genus genom ett strukturellt synsätt, vilket vanligtvis innebär att männen till följd av genusordningen har ett övertag gentemot kvinnorna. I informanternas berättelser går det istället att tolka kvinnornas våld som en slags maktutövning över männen, vilken frångår den stereotypa genusordningen. Genom att männens autonomi begränsades till följd av kvinnornas våldsutövning, så kan det hos männen ha utvecklats en form av
normalisering gällande det sociala våld som flera av informanterna har utsatts för, till följd av att deras kontaktnät begränsats undan för undan. Detta kan ha bundit männen närmare de
våldsutövande kvinnorna och bidragit till en kontrollerad isolering. Även övriga former av våld kan ha lett till en normaliseringsprocess, där våld blir ett vanligt förekommande inslag i
vardagen. Dessa faktorer kan försvåra männens möjligheter att ta sig ur relationen eftersom det förutsätter en distansering från kvinnorna och att isoleringen bryts. Flera av informanterna beskriver hur de anpassade sitt beteende genom att ständigt vara förberedda på att behöva försvara sig, både verbalt men även fysiskt. Detta går också att tolka som en
normaliseringsprocess som sker för att undvika att våldssituationer uppstår. Teorin om våldets normaliseringsprocess kan även bidra med en förklaring till den informant som utvecklade en förståelse för kvinnans våldshandlingar. Detta genom att informanten till följd av sitt starka band till kvinnan samt sin isolering, tenderade att acceptera våldshandlingarna i ett slags
medberoende. Denna form av normaliseringsprocess skulle även kunna bidra med förståelse för
21 det barn som anammat kvinnans våldsamma agerande gentemot mannen, genom att barnet uppfattade våldet som ett acceptabelt beteende. De män som utvecklade en normalisering och ett medberoende kring kvinnornas våldsutövning kan därmed tendera att förminska problemets allvarlighetsgrad, vilket kan försvåra för männen att söka hjälp. Särskilt svårt blir detta när normaliseringen bidrar till en förnekelse av männens egna behov, vilket förstärks av kvinnornas missaktning i form av fysiska övergrepp, förnedring eller kränkningar. Till följd av det psykiska våldets konsekvenser, beskriver flera av männen detta som den mest nedbrytande formen av våld. Missaktning kan i förlängningen även påverka männen negativt då det bidrar till
nedbrytande av den egna självbilden, vilket kan förklara varför flera av männen uppfattar den psykiska misshandeln som värre än den fysiska. Detta kan även bidra med förståelse till varför majoriteten av männen beskriver att den psykiska ohälsan i form av PTSD, sömnsvårigheter samt eventuell dystymi fortfarande kvarstår trots att relationerna har avslutats.
Kvinnornas begränsningar av männens kontaktnät, vilket benämns som socialt våld, är något som har upplevts av flera informanter. Detta fenomen går även att förstå genom teorin om kapital och hur männens sociala kapital i detta fall inskränks av kvinnorna. Bristfälligt socialt kapital i den livssituation som informanterna befann sig i, kan antas försvåra möjligheterna för att erhålla stöd och hjälp för att ta sig ur relationerna, vilket kan öka männens utsatthet. För flera av
informanterna har även våldet haft en negativ inverkan på relationen mellan männen och deras barn, vilket också kan betraktas som ett bristande socialt kapital.
Några av männen har samtidigt även utsatts för ekonomiskt våld, vilket genom teorin om kapital går att tolka som bristande ekonomiskt kapital. Denna form av våld begränsade också männens möjligheter till att erhålla stöd och hjälp för att ta sig ur situationen, genom att de saknade ekonomiska medel till en självständig tillvaro. En kombination av bristande socialt och
ekonomiskt kapital kan, genom teorin, antas påverka informanternas habitus och därmed deras disposition i den sociala kontexten som de befann sig inom, vilket ytterligare kan ha begränsat deras tillvaro.
7.2 Den informella hjälpens karaktär och konsekvenser
Informanternas respektive kontaktnät skiljer sig åt i omfattning, både under - men även efter att relationen har avslutats. Dock har samtliga informanter sökt någon form av informellt stöd till
22 följd av sina upplevelser, vilket bestått av vänner eller föräldrar. Den utsatthet som
informanterna upplevde beskriver majoriteten av dem som ett fenomen som är svårt att prata om eftersom det innebär en situation som inte förväntas förekomma i samhället. De omständigheter som utgjorde männens tillvaro beskrivs även som en verklighet som inte tillåts existera, till följd av normativa könsroller, vilket gör det svårt att erhålla stöd samt leder till känslor av
uppgivenhet. Omständigheterna kring informanternas utsatthet inverkar, enligt männen, på deras möjlighet till att erhålla stöd från vänner. Flera av männen beskriver att vännerna hade svårt att hantera ämnet i sig, samt att de “ryggade tillbaka” när informanterna berättade om sin situation.
Denna reaktion från omgivningen förstärker utsattheten, enligt majoriteten av deltagarna i studien. En informant upplever att människor i hans omgivning inte enbart förnekade det som hänt utan även önskade tysta ned det inträffade, vilket medförde att han kände att han ständigt förnekades rätten till hjälp och stöd. Konsekvenserna av vännernas bemötande har inneburit att några av informanterna har förlorat kontakten med tidigare närstående. Flera av männen har i efterhand fått vetskap om att vänner och bekanta har varit införstådda i deras destruktiva livssituationer men valt att inte agera. Däremot beskriver en informant att helt utomstående människor har reagerat och ingripit genom att tillkalla polis, i en situation som annars hade kunnat eskalera. Brist på stöd från vänner har för en av männen resulterat i ett minskat intresse för social interaktion med både vänner och arbetskamrater. Detta beror enligt mannen även delvis på den isolering som relationen i sig successivt innebar.
För vissa informanter utgjorde vännerna däremot ett stöd inledningsvis vid uppbrotten från relationerna. Detta stöd har visat sig från både kvinnornas- såväl som männens egna vänner.
Dessa har kunnat bidra med perspektiv på situationen vilket männen upplever har varit till hjälp.
En av informanterna uttrycker dock en besvikelse över att hans och kvinnans gemensamma vänner samt mannens egna föräldrar ännu har kontakt med kvinnan, trots full inblick i deras tidigare relation. Flera personer i mannens omgivning har även antytt att han tycks dras till våldsamma relationer, vilket informanten tolkat som att de delvis lägger skulden för misshandeln på honom. Detta skuldbeläggande samt interaktionen med den våldsutövande partnern, hade sannolikt inte inträffat, menar mannen, om rollerna i situationen hade varit ombytta. Ett skäl till att informantens närstående ännu har kontakt med kvinnan är, enligt mannen, att paret har ett gemensamt barn. Likväl upplever han det som sårande att människor i hans omgivning vurmar för kvinnan, trots att hon har gjort honom illa. Däremot har hans egna vänner tagit avstånd från
23 kvinnan efter att relationen avslutades och han uppger att han hellre söker stöd hos dessa än hos professionella aktörer. Samme man har även erhållit stöd och hjälp från en av kvinnans vänner för att kunna lämna relationen.
Ett annat stöd som vänner har bidragit med är genom att vittna och stötta under vårdnadstvister, något som en man erfarit. Då dessa processer blev långvariga förlorade dock flera av vännerna orken till att stötta, vilket medförde att informanten kände sig helt ensam i sin situation. Även arbetskamraternas förståelse minskade med tiden och kraven på prestationer ökade.
Men i min situation, det finns ingen som har förståelse. Ingen vågar närma sig. Vänner, många vänner och många släktingar, ingen vågar prata om det, ingen vet vad de ska säga även om de vill säga något så vet de inte. Man är helt jävla ensam.
Våldsutsatt man, 50+
Föräldrar har i viss mån också kunnat utgöra ett stöd för några av informanterna, vilket har yttrat sig genom samtal, övernattningsmöjligheter, ekonomisk hjälp samt medling mellan mannen och kvinnan. I ett fall komplicerades dock informantens möjligheter att erhålla föräldrarnas hjälp och stöd genom att kvinnan blev osams med mannens familj.
Tolkat ur ett genusperspektiv så kan informanternas utsatthet förvärras till följd av att män, genom den stereotypa strukturen, inte förväntas bli misshandlade i nära relationer eftersom allmänheten inte tycks känna till problemets förekomst. Denna omständighet kan även ha försvårat för flera av männen att våga prata om sina problem med vänner och det förekommer även att närstående har svårt att förstå att våld i nära relationer kan drabba män, samt föreställa sig hur detta kan gestalta sig. Detta bemötande skulle kunna tolkas vara orsakat av att
informanterna genom sin utsatthet har frångått de genuskodade mönstren, vilket gör att deras situation kan betraktas som onaturlig. Alternativt skulle Connells (2008) teori om maskulinitet kunna förklara att det kan vara svårt för informanterna att be sina närstående om hjälp genom att de därigenom, äventyrar sina positioner i den maskulina hierarkin. Detta till följd av att pojkar redan från en tidig ålder behandlas olika jämfört med flickor, vilket kan prägla det agerande som männen sedan förhåller sig till i vuxen ålder (ibid).
24 En del vänner har också, trots inblick i relationernas destruktivitet, valt att inte agera. Detta skulle kunna bero på en tilltro till männens överordnade ställning till följd av genusordningen, samt förmodade fysiska övertag, genom vilket de förväntas kunna hantera situationen. På samma grunder förekommer även att närstående skuldbelägger den våldsutsatte mannen. I denna
tolkning blir den biologiska aspekten av genus avgörande framför den sociologiska. Även det faktum att flertalet av en informants närstående, trots inblick i relationens destruktivitet, har valt att ha ett fortsatt umgänge med den våldsutövande kvinnan, kan tolkas på ett liknande sätt genom att kvinnans våldshandlingar betraktas som mindre allvarliga, till följd av hennes förmodade fysiska underläge gentemot mannen. Genom detta perspektiv framgår det åter hur biologins aspekter inverkar på bemötandet gentemot den som söker stöd.
Männen uttrycker även att det könsstereotypa synsättet på våld i nära relationer som
framkommer i media, försvårar för dem att erhålla förståelse för ett problem som i grunden inte är könat. Detta förskjutande av problemet kan förstås som en form av stigma, vilket uppstår då en situation uppfattas som så pass avvikande att omgivningen ej önskar befatta sig med den, eller med de våldsutsatta männen. Detta leder i sin tur till skamkänslor hos de utsatta, vilket gör att stigmatiseringen vidmakthålls. Omgivningens svek förstärker utsattheten, enligt samtliga informanter. Detta svek kan även tolkas genom teorin om erkännande och missaktning och då som att de närståendes bristande uppmärksamhet kan upplevas som en form av missaktning, tillika en förnekelse av problemet. Denna missaktning blir särskilt tydlig i de situationer då de närstående tycks ha förminskat männens upplevelser, såsom den informant vars närstående trots inblick i relationens destruktivitet, har fortsatt att ha kontakt med kvinnan efter att förhållandet avslutades. Denna missaktning av informanternas upplevelser kan även försvåra möjligheterna för männen att erhålla stöd och hjälp eftersom problemet inte erkänns som ett sådant. Detta kan således förstås utifrån Honneths begrepp “undvikande ritualer” vilket innebär att de närstående väljer att inte föra ämnet på tal för att värna om den utsattes integritet. Däremot tycks det vara något lättare för utomstående att rapportera om våldets förekomst och därmed erkänna männen som våldsutsatta. Detta kan förstås utifrån samma teori, men tolkas som att de utomstående konkretiserar problemet snarare än att ta hänsyn till den utsattes integritet. De situationer när vänner har kunnat inse, samt acceptera, vidden av problematiken i informanternas situation och därefter bidragit med stöd, går däremot att förstå som ett erkännande av männen som
våldsutsatta. Graden av det informella erkännandet alternativt missaktningen från omgivningen,
25 varierar mellan informanterna, vilket genom Bourdieus teori om kapital kan tolkas grundas på deras sociala nätverks karaktär. Genom teorin går det att tolka det som att samtliga informanter, åtminstone inledningsvis, har besuttit ett socialt kapital i form av vänner och i viss mån familj att söka stöd hos. Stödets karaktär har varierat mellan informanternas närstående genom att vissa män har fått ovärderlig stöttning under processen, medan andra beskriver att de har känt sig utelämnade. Somliga relationer till närstående har förstärkts eller tillkommit, medan andra har upphört. De män som har beskrivit relationerna till sina närstående som djupa och att vännerna även har haft en viss inblick i situationen redan under relationen, har även kunnat erhålla mer stöd under dess uppbrott. Det sociala kapitalet kan därmed tolkas som att det i viss mån underlättar och möjliggör männens frigörelse från de destruktiva relationerna, genom att
vännerna har bidragit med stöd. Detta kan jämföras med de informanter vars närstående inte tagit situationen på allvar, vilket medfört att informanterna tagit avstånd från sociala interaktioner, något som i förlängningen skulle kunna reducera männens sociala kapital samt försvåra uppbrottet från relationen. I somliga fall har det sociala kapitalet även begränsats till följd av psykiskt - och socialt våld, vilket ytterligare har försvårat för en del av informanterna att erhålla stöd. Detta till följd av att deras kontaktnät redan har inskränkts av kvinnorna.
7.3 Den formella hjälpens karaktär och konsekvenser
Bemötandet från de formella instanserna har, enligt männen, lett till konsekvenser av skilda slag.
Informanterna beskriver att tilltron till Socialtjänsten, rättssystemet och vården har fått sig en törn till följd av det bemötande som männen erfarit under och efter relationen. Bemötandet från formella hjälpinstanser har enligt informanterna skilt sig åt, både dess karaktär men även
gällande den eventuella hjälp som har erbjudits. Informanterna beskriver även skilda erfarenheter av bemötandet från en och samma myndighet. Majoriteten av informanterna menar att
omgivningens reaktioner och bemötande sannolikt är ett resultat av könsstereotypa
föreställningar gällande hur våld i nära relationer yttrar sig. Detta, menar männen, kan vara en bidragande orsak till att våldsutsatta män ges mindre utrymme till förmån för våldsutsatta kvinnor i samhället. Istället betonar en av männen att alla som utsätts för våld i nära relationer behöver få hjälp och att hjälpinsatserna inte bör vara könsbundna, då detta kan försvåra för våldsutsatta män att ta sig ur den destruktiva relationen. En annan möjlig förklaring till de ojämnt fördelade hjälpinsatserna är, enligt majoriteten av informanterna, att de rådande normerna i
