An assessment of electrofishing at
different conductivities as a collection method for stream invertebrates
En bedömning av elfiske vid olika konduktiviteter som en insamlingsmetod för ryggradslösa djur
Björn Borgiel
Faculty of Health, Science and Technology Biology: Ecology and Conservation Biology Master´s thesis 30 hp
Supervisor: Olle Calles Examiner: Larry Greenberg 2020-05-22
Series number: 20:15
2
Abstract
Electrofishing is a commonly used method to capture fish, but not as frequently used for collecting invertebrates, so-called “electrobugging”. It is well known that electrofishing has a negative effect on some organismss, but not many studies have investigated how invertebrates, e.g. invertebrate larvae are affected. There is no knowledge of whether the larva is damaged or killed by electrofishing. Some larvae can be used assess water quality. A measurement of how polluted freshwater is, the three orders
Ephemeroptera, Plecoptera and Trichoptera (EPT) are used, which are very sensitive to pollution and eutrophication in running water. When electrofishing you need to adapt the method due to the water, where an important parameter is the conductivity. In this study, an investigation on how EPT is affected by two different conductivities 15.7 and 25.0 mS/m. How EPT is affected by the catching methods kick sampling and electrobugging. As well as whether there is a difference in catch efficiency between electrobugging and kick sampling depending on the different orders being captured. In this study, the conductivity tests were conducted in a laboratory and the comparison of the two catch methods and catch efficiency were conducted in field. It was 12.5 % of EPT which died in control and 2.5 % died of electrobugging in the two different conductivities. In kick samples, the delayed mortality was higher in the order Trichoptera (31%) than in Ephemeroptera (21%). Water conductivity has no effect on the extent to which EPT is affected by electrobugging at 400V. Only Ephemeroptera is more adversely affected by electrobugging than by kick sampling as a collection method. There is a difference in catch efficiency between electrobugging and kick sampling regarding the order that is caught.
Sammanfattning
Elfiske är en vanlig metod för att samla in fiskar, men används inte lika ofta för att samla in evertebrater, så kallad ”electrobugging”. Att elfiske påverkar en del organismer negativt är känt men det är inte så många studier som undersökt hur evertebrater t.ex. sländor, påverkas. Det saknas kunskap om huruvida sländorna skadas eller dör till följd av elfisket. Några sländeordningar kan användas för att tala om hur vattnet mår. Ett mått på hur förorenat sötvatten är så används de tre ordningarna Ephemeroptera, Plecoptera, och Trichoptera (EPT) vilka är väldigt känsliga för föroreningar och övergödning i
rinnandevatten. När man elfiskar behöver man anpassa metoden efter vattnet, där en viktig parameter är konduktiviteten. I denna studie undersöktes hur EPT påverkas av två olika konduktiviteter 15,7 och 25,0 mS/m. Hur EPT påverkas av fångstmetoderna sparkprov och electrobugging. Samt om det finns en skillnad i fångsteffektivitet mellan electrobugging och sparkprover beroende på vilka olika ordningar som fångas. I denna studie gjordes test på konduktivitet i labb och jämförelsen av de två
fångstmetoderna och fångsteffektiviteten i fält. Det var 12,5 % av EPT som dog i kontroll och 2,5 % dog av electrobugging i de två olika konduktiviteterna. I sparkprover var den fördröjda dödligheten högre hos Trichoptera (31%) än hos Ephemeroptera (21 %). Vattnets konduktivitet har inte någon betydelse i för i vilken utsträckning EPT påverkas av electrobugging vid 400V. Det är endast Ephemeroptera som påverkas mer negativt av electrobugging än av sparkprover som insamlingsmetod. Det finns en skillnad i fångsteffektivitet mellan electrobugging och sparkprover gällande vilka ordningar man fångar.
3
Inledning
Att utifrån förekomsten av fiskar och makroevertebrater bedöma akvatiska miljöers status är en vanlig metod (Herman & Nejadhashemi, 2015). Det finns många olika metoder för att samla in organismer i rinnande vatten och därmed fastställa förekomsten. För inventering av fiskar i rinnande vatten är det vanligast att man använder elfiske medan det för makroevertebrater främst handlar om olika typer av håvar som används för att fånga in driftande organismer (Herman & Nejadhashemi, 2015). Vid elfiske bedövas fisken genom att ett eletriskt fält skapas i vattnet mellan en rörlig anod och en fast katod. Det eletriska fältet attraherar fiskarna mot anoden och när de kommer tillräckligt nära denna bedövas de och driver med vattenströmmen mot en håv som används för att samla in fisken (Barbour m.fl., 1999;
Petersson m.fl., 2014). Några olika metoder för att samla in makroevertebrater är Hess-, Surber-, spark- och Cobbleprover. Hess- och Surber-metoderna har en bestämd yta som man borstar av de stenar som är inom den bestämda ytan, evertebrater hamnar då i en håv som är nedströms om den bestämda ytan (Barbour m.fl., 1999). Med sparkprov rör man upp bottensedimentet med fötterna under en bestämd tid och har en finmaskad håv nedströms som fångar upp de evertebrater som driver med vattenströmmen (Barbour m.fl., 1999). Cobble-metoden är att man plockar stenar på måfå och borstar av över ett finmaskigt såll (Lento & Morin, 2014). ”Electrobugging”, det vill säga riktad provtagning av
bottenfauna med hjälp av elektrisk ström är inte en vanlig insamlingsmetod för insamling av evertebrater i Sverige.
Vid elfiske finns det några abiotiska faktorer man bör anpassa spänning (volt, V) efter. Exempel på sådana abiotiska faktorer är konduktivitet, vattentemperatur, bottenförhållanden och vattenflöde (Petersson m.fl., 2014). Konduktivitet (mS/m) är materials ledningsförmåga av ström, där lösta joner utgör största delen i vatten. Konduktiviteten är därför en viktig abiotisk faktor att beakta vid elfiske då den bestämmer vattnets ledningsförmåga och därmed hur mycket fisken påverkas av den elektricitet som tillförs vattnet (Petersson m.fl., 2014). Elfisket utförs vanligen vid en konduktivitet på 1–100 mS/m i sötvatten (Petersson m.fl., 2014) eftersom metoden inte är lika effektiv när konduktiviteten är högre än 100 mS/m (Hill, 1994). I Sverige ligger konduktiviteten runt 0.5–80 mS/m (Petersson m.fl., 2014). För att ha bra fångsteffektivitet vid låg konduktivitet (<1 mS/m) så behövs hög spänning och vid hög konduktivitet (>15 mS/m) så behövs låg spänning (Petersson m.fl., 2014). Vid vadningselfiske ligger amperen mellan 0.2-5A (Petersson m.fl., 2014).
Det finns en skaderisk förknippad med elfiske, i synnerhet om en för hög spänning används (Dalbey, 1996; Nielsen,1998; Snyder, 2003). Att använda rak likström har låg skadefrekvens (12%; Dalbey, 1996). Dalbey (1996) och Petersson (m.fl., 2014) rekommenderar därför att rak likström används vid elfiske för att det ska bli så få skador som möjligt på fiskarna. Det finns få studier på hur elfiske påverkar andra taxa än benfiskar, men Murray m.fl. (2016) gjorde en studie på hur elfiske påverkar knivmusslor (Ensis siliqua) och tre andra musselarter. Man såg att elfiske orsakade kortvariga
beteendeförändringar på musslorna, både i fält och på Laboratorium. Man observerade inga skador eller mortalitet i Laboratorium, men i fält noterades att en individ blev prediterad av fisk (smörbult
(Gobiidae)) och att en mussla permanent tog ut sin fot ur skalet (Murray m.fl., 2016). Hastie & Boon (2001) fann ingen mortalitet eller beteendeförändringar för flodpärlmussla (Margaritifera
margaritifera).
Man har även studerat hur elfiske påverkar bottenlevande insekter. Electrobugging samlade mer biomassa av driftande taxa som Ephemeroptera, Plecoptera, och and Trichoptera (EPT), än Hess-, Surber-, spark- och cobbleprover (Lento & Morin, 2014; Kruzic m.fl. 2004; Taylor m.fl., 2001; Mesick
& Tash, 1980; Bisson, 1976; Elliot & Bagenla, 1972). Olika evertebratordningar har olika lätt att drifta
4 som följd av electrobugging och metoden är inte effektiv för fastsittande och orörliga ordningar (Lento
& Morin, 2014). Mesick & Tash (1980) fann att knottarten Simulium jacumbae inte uppvisade drift till följd av electrobugging. Däremot har omfattande elinducerad drift observerats för ordningar som fjädermygglarver (Chironomider), bäcksländor (Plecoptera), dagsländor (Ephemeroptera) och arten gammarus (Gammarus pulex). Ordningar med en mer begränsad elinducerad drift är nattsländor
(Trichoptera), skalbaggar (Coleoptera), tvåvingar (Diptera) och virvelmaskarten Polycelis felina (Elliot
& Bagenla, 1972). Dock fann Bisson (1976) en ökning av driftande virvelmaskar (Turbellaria) till följd av electrobugging. Olika metoder av elfiske gav ingen signifikant skillnad i variationskoefficienter mellan prover på olika provpunkter eller mellan år men i variationskoefficienten för artrikedom och likhetsidex mellan prover på olika provpunkter och mellan år för electrobugging (Meador, 2002).
De flesta publicerade studierna på effekter av elfiske på andra taxa än benfiskar har studerat hur elfiske påverkar omfattningen av drift av evertebrater och påverkan på musslors beteende och överlevnad. De som har studerat på hur elfiske påverkar driftande evertebrater har främst jämfört fångsteffektivitet (biomassa) för elfiske jämfört med traditionella metoder för att samla in evertebrater. En studie har kollat på mortalitet och beteendeförändring av elfiske (Mesick & Tash (1980) vid olika konduktivitet och det saknas studier som jämför om electrobugging har en mindre påverkan på evertebrater än
sparkprover. Tre taxa av särskilt intresse är Ephemeroptera, Plecoptera, och Trichoptera (EPT) eftersom de används som ett mått på hur förorenat sötvatten är då dessa taxa är väldigt känsliga för föroreningar och övergödning (Wenn, 2008; Wright and Ryan, 2016; Chun m.fl.., 2017; Ochieng m.fl., 2019).
Vattnet kan därför anses friskare med stor rikedom av EPT (Chun m.fl.., 2017). EPT driftar till följd av elfiske vilket skulle kunna påverka biodiversiteten negativ på så vis att de blir en lägre diversitet i elfiskeområdet. Två av arterna har lättare för elinducerad drift (Ephemeroptera och Plecoptera) och ordningen Trichoptera har svårare för elinducerad drifta (Elliot & Bagenla, 1972), vilket innebär att elfiske kan resultera i en ökad dödlighet genom predation.
Innevarande undersökning avsåg försöka svara på följande frågor genom en kombination av labbexperiment och fältundersökningar:
- Har konduktivitet betydelse för i vilken utsträckning EPT påverkas av electrobugging?
- Påverkas EPT mer negativt av electrobugging än av sparkprover som insamlingsmetod?
- Finns det en skillnad ifångsteffektivitet mellan electrobugging och sparkprover beroende på vilka olika ordningar som fångas? undersökas. Med påverkan syftas det till mortalitet och beteendeförändringar.
Material och metod
Experimentet för att undersöka om olika konduktiviteter har en betydelse för i vilken utsträckning EPT påverkas av electrobugging genomfördes på labb. Exprimentet för att undersöka om EPT påverkas mer negativt av electrobugging än av sparkprover som insamlingsmetod och om det finns en skillnad i fångsteffektivitet mellan de två metoderna genomfördes i fält.
Labboratorieexperiment
Labbexperimentet genomfördes på Karlstads universitet, Sverige. För experimentet användes
ordningarna Ephemeroptera, Plecoptera och Trichoptera (EPT) som samlades in 16 - 18 mars 2019 med hjälp av standardiserad sparkprovtagning och ”sten-provtagning” (Eng. cobble sampling) i en liten bäck (kallad Kau-bäcken) (59,4084490, 13,5866607 (SWEREF 99)) och Alsterälven (59°23'56.3"N
13°36'20.7"E ; SWEREF 99). EPT nycklades till familj (tabell 1) och totalt samlades 50 individer av
5 varje ordning in. Sparkprover togs på 0,5 till 1 meters djup medan cobble-prover togs på 0,1 till 0,5 meters djup.
Tabell 1. Vilka familjer som fångades inom varje ordning från både Kau-bäcken och Alsterälven.
Förvaring av EPT
Före och efter experimenten förvarades EPT i yngelakvarier (Marina 2 in 1, Hagen) med finmaskigt nät för att förhindra att EPT tog sig ur yngelakvarierna. Yngelakvarierna var placerade i en plastlåda på 25 liter och vattnet syresattes med en luftpump (200, Eheim, Tyskland). Lådan var fylld till tio liter med vatten från Kau-bäcken (konduktivitet 20.0 mS/m, vattentemperatur 4 ºC). Efter att insekterna (EPT) fångats och transporterats till labb acklimatiserades de under 12 timmar under vilken vattentemperaturen gradvis ökades från 4 till 14 ºC. Vid all hantering av EPT användes en insektspincett och för att
minimera hanteringen uppmättes ingen längd på individerna. Mortaliteten på individer under acklimatiseringstiden var två till fem stycken per ordning. Totalt var tre individer skadade efter
insamling, vilka inte användes i experimentet. Efter experimenten förvarades EPT i yngelakvarier för 24 timmars observation av beteende och överlevnad. De EPT som överlevde utan synliga skador släpptes ut där de infångats efter försöken.
Experimentdesign
I experimentet undersöktes hur elektrisk ström påverkar EPT vid två olika konduktiviteter. I
experimentet användes två akvarier med totalvolymen 200 liter (2x0,25x0,4 m), fyllda till 32 cm med destillerat vatten (vattenvolym = 160 liter). Konduktiviteten i akvarierna manipulerades genom att tillsätta salttabletter (Axal pro, återförsäljare, land) och under experimentet jämfördes konduktiviteterna 15,7 respektive 25,0 mS/m. Att konduktiviteterna 15,7mS/m och 25,0mS/m valdes är för att de är lämpliga för utgående spänning på 400 V (figur 1). Under försöken placerades en EPT-slända i en påse av finmaskigt nät (ange maskstorlek) som placerades i akvarierna.
Ephemeroptera Trichoptera Plecoptera Beatidae Hydropsychdae Nemouridae Heptageniidae Polycentropodidae
Leptophlebidae Lepidostomatidae Limnephilidae Ryacophilidae Leptoceriade
6
Figur 1. Lämplig utgående spänning (V) för elfiske vid olika konduktivteter (mS/m) i vatten. Källa (figur 5.5) Petersson m.fl.., 2014.
För electrobugging användes standardiserad elfiskeutrustning (L1000, LUGAB, Luleå, Sverige) med inställningarna 400V, 3,9 A och 50Hz DC. Den elektriska strömmen var påslagen i tio sekunder och anoden hölls då 35 centimeter ifrån den finmaskade påsen innehållandes en EPT- slända (figur 2). För att kontrollera för hanteringseffekter utsattes hälften av sländorna för elektrisk ström (behandling), medan resterande hälft hanterades på samma sätt utan att utsättas för elektrisk ström (kontroll). Detta gav totalt 10 replikat av behandling och kontroll för de två studerade konduktiviteterna (15,7 mS/m respektive 25,0 mS/m) för varje ordning, 40 stycken Ephemeroptera, 40 stycken Plecoptera och 40 stycken Trichoptera, var av hälften var kontroll. Efter genomfört experiment noterades förekomst av dödlighet eller förändrat beteende, där det senare definerades som om sländorna inte rörde sig normalt.
Försöksordningen inom varje prov slumpades fram med appen Dice (7pixels, version 2,1,19) där tärning D4 användes (random-block-design).
Figur 2. Illustration över uppställningen i akvariet. Från vänster är katoden, finmaskad påse (brunt sträck) och elfiskestaven (anoden).
Fältexperiment
Fältförsöket utfördes i i torrfåran nedströms Alsters vattenkraftverk i Alsterälven (59°23'56.3"N 13°36'20.7" SWEREF 99; figur 3) 5 maj 2020. Prover togs med electrobugging (n=10), sparkprov (n=10) och kontroll (n=10) och insamlad EPT jämfördes med avseende på fångst, dödlighet och beteendeförändring. EPT nycklades till familj. Under provtagningen var vattentemperaturen 8°C och konduktiviteten 6,8 mS/m. Samtliga provytor var en meter långa och en sparkhåv placerades nedströms
7 respektive yta och driftande insekter samlades in under 60 sekunder. Sparkproven utfördes enligt
standard medan electrobugging bestod i att provytan elfiskades under en minut med standardiserad elfiskeutrustning (L1000, LUGAB, Luleå, Sverige) med inställningarna 400V, 3,9 A och 50Hz DC.
Kontrollen bestod i att EPT samlades in utan att provytan behandlats. Försöksordningen inom varje prov slumpades fram med appen Dice (7pixels, version 2,1,19) där tärning D3 användes (random-block- design). EPT förvarades i burkar (9cm x 9cm x 5cm) till 13.00 dagen efter i ett kylskåp (8°C). Inga Plecoptera fångades (figur 4).
Figur 3. Illustration över sträckan där de 30 provpunkterna som togs i torrfåran, Alsterälven. Ej skalenlig. Källa Eniro.se.
Figur 4. Några av de Ephemeroptera och Trichoptera som fångades in med electrobugging och sparkprov i Alsterälven 5 maj 2020. Foto:
Björn Borgiel.
Statistiska teser
Fisher’s exact test för att jämföra mortalitet mellan konduktivitet och kontroll. Mann-Whitney U två svansad som statistiskanalys för att jämföra mortaliteten mellan electrobugging och sparkprov hos
8 Trichoptera och Ephemeroptera samt mortaliteten i elctrobugging och sparkprov. Analysen utfördes i SPSS version 25.
Resultat
Laboratorieexperiment
För laboratorieexperimentet observades varken förändrat beteende eller mortalitet för någon individ av de tre studerade ordningarna av sländor direkt efter behandling eller kontroll. Ingen skillnad noterades således heller mellan de två undersökta konduktiviteterna 15,7mS/m och 25,0mS/m.
Efter 24 timmar hade fem Trichoptera och två Plecoptera dött, vilket motsvarade 12,5 % dödlighet för kontrollgruppen (5 av 40) och 2,5 % dödlighet för elbehandlade individer (1 av 40, Fisher’s exact test, p
= 0.79, figur 5). Ingen dödlighet noterades för elbehandling vid hög konduktivitet (25,0 mS/m), medan en individ (3,3 %) dog vid elbehandling med låg konduktivitet (15,7 mS/m). Det fanns ingen signifikant skillnad i överlevnad mellan Trichoptera och Plecoptera (Fisher’s exact test, p = 0.75) Ingen
överlevande individ av någon ordning uppvisade beteendeförändringar efter 24 timmar.
Figur 5. Observerad fördröjd mortalitet för antal individer av EPT vid konduktiviteterna 15,7 och 25,0 mS/m i akvarier.
Experiment i fält
Vid fältförsöket i Alsterälven fångades totalt 13 Ephemeroptera och 187 Trichoptera, men ingen Plecoptera (tabell 2). I kontroll fångades bara en Trichoptera så kontroll ingår inte i fortsatt analys. Det fångades fler Tricoptera med sparkprover (15,8 ± 8,82 per prov; medelvärde ± standardavvikelse) än med electrobugging (5,6 ± 7,73) (Mann-Whitney U-test, U = 7,50, p = 0,001), medan ingen skillnad i fångst mellan metoder förelåg för Ephemeroptera (sparkprov = 0,9 ± 0,88, electrobugging = 0,67 ± 0,4, Mann-Whitney U, U = 33,5, p = 0,17). Fler sländor var skadade eller döda efter att fångats in med sparkprov (n = 7, fem stycken Trichoptera och två Ephemeroptera) än med electrobugging (n = 0), men underlaget var otillräckligt för ett statistiskt test.
Total fördröjd mortalitet efter cirka 24 timmar (20 – 28 timmar) noterades ingen dödlighet bland de nio Ephemeroptera som fångats med spakrprov, medan samtliga fyra individer som fångats med
electrobugging dog. För infångade Trichoptera observerades 31 % dödlighet från sparkproven (49 av 158) och 21 % i proverna från electrobugging (6 av 28). Det fanns en skillnad i mortalitet, beräknad i procent per prov, mellan electrobugging och sparkprov hos Ephemeroptera (Mann-Whitney U, U =0, p=
0,024) men inte hos Trichoptera (Mann-Whitney U, U =34,5, p= 0,400) (figur 6). Den fördröjda
0 1 2 3 4
Kontroll 15,7 mS/m 15,7 mS/m Kontroll 25,0mS/m 25,0 mS/m
Mortalitet (stycken individer)
Ephemeroptera Plecoptera Trichoptera
9 dödligheten var högre hos Trichoptera (31%) än hos Ephemeroptera (21 %; Mann-Whitney U, U = - 3,11, p= 0,02) i sparkprover. Det fanns dock ingen sådan skillnad i electrobugging (Mann-Whitney U, U= -0,59, p = 0,56). Inga beteendeförändringar kunde observeras varken direkt efter insamlandet eller efter cirka 24 timmar.
Tabell 2. Antal fångade Ephemeroptera och Trichoptera med electrobugging och sparkprov i Alsterälven 5 maj 2020.
A.
B.
Figur 6. Låddiagram med standardavvikelse och extremvärde över mortaliteten hos Ephemeroptera (A) och Trichoptera (B)i procent.
Diskussion
EPT påverkas inte i beteendeförändring eller ger förhöjd mortalitet av electrobugging i de två olika konduktiviteterna 15,7mS/m och 25,0mS/m som testades i laboratorieexperimentet. Att
konduktiviteterna 15,7mS/m och 25,0mS/m valdes är för att de är lämpliga för utgående spänning på 400 V (figur 1). Stämmer överens med de resultat Mesick & Tash (1980) fick. Under de tio sekunder
Prov # Trichoptera Sparkprov Trichoptera Elctrobugging Trichoptera Kontroll Ephemeroptera Sprkprov Ephemeroptera Electrobugging Ephemeroptera Kontroll
1 24 9 0 2 2 0
2 2 1 0 0 0 0
3 10 2 0 2 0 0
4 25 2 0 0 0 0
5 17 4 0 1 0 0
6 9 3 0 1 0 0
7 14 1 0 0 0 0
8 8 3 1 0 1 0
9 19 3 0 2 0 0
10 30 0 0 1 1 0
Totalt 158 28 1 9 4 0
10 som det var ström i vattnet observerades en beteendeförändring hos sländorna, som släppte nätet och sprattlade till följd av strömmen. Det kan förklara den ökade biomassan som driftar till följd av elfiske som Lento & Morin (2014), Kruzic m.fl. (2004), Taylor m.fl. (2001), Mesick & Tash (1980), Bisson (1976), Elliot & Bagenla (1972) sett i sina studier. Att det inte fanns en skillnad hos överlevnad mellan ordningarna Plecoptera och Trichoptera efter att elbehandlats på labb beror antagligen på att båda ordningarna hade god syretillförsel under den förvaringen. Plechoptera är väldigt känsliga och behöver väldigt syrerikt vatten (Ridl m.fl., 2018) och familjen ryssjenattsländor (Hydropsychidae) inom
ordningen Trichoptera (Beckett & Miller, 1982; Philipson, 1954). Det var en del Hydropsychidae som fångades till studien. Att evertebrater driftar till följd av elfiske gör att de lättare blir prediterade. Att det även påverkar deras egna driftande som de använder för att minska populations täthet och minska konkurrens (Mesick & Tash 1980).
Att det fångades färre antal sländor med hjälp av electrobugging mot sparkprov kan bero på att spänningen 400 V var för svag för att påverka sländor vid rådande konduktivitet 6,8 mS/m där en spänning på 600 V hade varit mer lämplig (figur 1). Dock observerades att bottenlevande fiskar påverkades av elfisket och en simpa (Cottus sp.) fångades i sparkhåven. Att Ephemeroptera har lättare för elinducerad drift än Trichoptera (Elliot & Bagenla, 1972) är inget som observerades i denna studie (Ephemeroptera = 0,67 ± 0,4, Trichoptera = 5,6 ± 7,73). En annan anledning till den låga fångsten med electrobugging kan ha varit att det var mycket påväxtalger på stenarna, så när sländorna skulle drifta så kan de ha fastnat i algerna. En annan typ av håv med större öppning för att fånga upp driftande sländor skulle kunna ha använts istället för en sparkprovshåv. Att det finns en signifikant skillnad i mortalitet för Ephemeroptera mellan electrobugging och sparkprov berodde antagligen på att det fångades färre
Ephemeroptera med electrobugging än med sparkprov. Dessutom fångades få Ephemeroptera per prov med electrobugging. Ofta fångades bara en Ephemeroptera individ per prov och om den dog så blir mortalitet 100 %. Detta ger inte en riktig bild av hur Ephemeroptera påverkas av electrobugging och det går inte att dra några slutsatser. Att det finns en skillnad i mortaliteten mellan Ephemeroptera och Trichoptera i sparkprov beror på att en del av sländorna tillhörde familjen ryssjenattsländor
(Hydropsychidae) inom ordningen Trichoptera, vilka behöver syrerikt vatten för att överleva (Beckett &
Miller, 1982; Philipson, 1954) vilket de saknade.
Att mortaliteten och betendeförändringar är låg hos EPT efter electrobugging beror antagligen på att mindre organismer påverkas mindre av elektriskström. Små fiskar påverkas mindre än stora fiskar för att större fiskar har ett större spänningsfält över kroppen (Petersson m.fl., 2014). Lutnesky, Cradock och Reynolds (2019) skriver dock om att mindre fiskar har en mindre inre konduktivitet än större och behöver mer spänning vid elfiske för att påverkas på samma sätt som större fiskar. Studien på knivmusslor (Ensis siliqua) och tre andra musselarter (Murray m.fl., 2016) samt studien på flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) (Hastie & Boon, 2001), så observerades en kort
beteendeförändring och det var låg mortalitet samt få skador. Musslorna skulle kunna ha påverkats mer om man kontrollerat vad den inre konduktviten var hos dem och anpassat spänningen efter det. Hade möjligheten funnits hade EPT:s inre konduktiviteter tagits. Detta kan vara en av anledningarna till att det fångades så få individer med electrobugging än mot sparkprover, vilket är motsatsen till andra studier (Lento & Morin, 2014; Kruzic m.fl. 2004; Taylor m.fl.., 2001; Mesick & Tash, 1980; Bisson 1976;
Elliot & Bagenla, 1972). Lento & Morin (2014) satte sin spänning 50V högre än vad som skulle varit för att fånga mindre fisk, för att evertebrater verkar vara mer resistenta mot att fångas med electrobugging.
Till exempel så tappar signalkräftor (P. leniusculus) klorna till följd av riktat elfiske mot kräftor (Petersson m.fl., 2014). Petersson m.fl. (2014) rekommenderar att använda en låg spänning <200 V i vatten med kräftor. Petersson m.fl. (2014) skriver att använda låg spänning gör att bara 20 % kräftor
11 tappar klorna från annars 60 %. Även här kan den inre konduktiviteten spelat. Roll. Också
spänningsfältet över kroppen är en viktig faktor i hur organismer påverkas av elfiske. Att en lägre spänning än rekommenderad för fisk vid konduktiviteten 6,8 mS/m (figur 1) användes har antagligen påverkat fältresultatet mycket. Antagligen skulle högre spänning än 400V använts i både labb- och fältstudien. Kommande studier skulle kunna studera EPT:s inre konduktivitet och anpassa spänningen efter det och göra samma studie.
Konduktivitet i vattnet har inte någon betydelse för i vilken utsträckning EPT påverkas av
electrobugging vid 400V. Det är endast Ephemeroptera som påverkas mer negativt av electrobugging än av sparkprover som insamlingsmetod. Det finns en skillnad ifångsteffektivitet mellan electrobugging och sparkprover gällande vilka ordningar man fångar.
Referenser
Barbour, M.T., J. Gerristen, B.D. Snyder and J.B. Stinbling (1999). Rapid Bioassessment Protocols for Use in Wadeable Streams and Rivers: Periphyton, Benthic Macroinvertebrates and Fish, Second Edition. EPA 841-B99-002. U.S. Environmental Protection Agency, Office of Water; Washington, D.C.
Beckett, D. C., & Miller, M. C. (1982). Macroinvertebrate Colonization of Multiplate Samplers in the Ohio River: The Effect of Dams. Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences, 39(12), 1622–1627.
https://doi.org/10.1139/f82-218
Bisson, P. A. (1976). Increased Invertebrate Drift in an Experimental Stream Caused by Electrofishing.
Journal of the Fisheries Research Board of Canada, 33(8), 1806–1808. https://doi.org/10.1139/f76-231 Chun, S.-P., Jun, Y.-C., Kim, H.-G., Lee, W.-K., Kim, M.-C., Chun, S.-H., & Jung, S.-E. (2017). Analysis
and prediction of the spatial distribution of EPT (Ephemeroptera, Plecoptera, and Trichoptera)
assemblages in the Han River watershed in Korea. Journal of Asia-Pacific Entomology, 20(2), 613–625.
https://doi.org/10.1016/j.aspen.2017.03.024
Dalbey, S. R., McMahon, T. E., & Fredenberg, W. (1996). Effect of Electrofishing Pulse Shape and
Electrofishing-Induced Spinal Injury on Long-Term Growth and Survival of Wild Rainbow Trout. North American Journal of Fisheries Management, 16(3), 560–569. https://doi.org/10.1577/1548-
8675(1996)016<0560:EOEPSA>2.3.CO;2
Elliott, J. M., & Bagenal, T. B. (1972). The effects of electrofishing on the invertebrates of a Lake District stream. Oecologia, 9(1), 1–11. https://doi.org/10.1007/BF00345239
12 Hastie, L. C., & Boon, P. J. (2001). Does electrofishing harm freshwater pearl mussels? Aquatic
Conservation: Marine and Freshwater Ecosystems, 11(2), 149–152. https://doi.org/10.1002/aqc.432 Herman, M. R., & Nejadhashemi, A. P. (2015). A review of macroinvertebrate- and fish-based stream health
indices. Ecohydrology & Hydrobiology, 15(2), 53–67. https://doi.org/10.1016/j.ecohyd.2015.04.001 Hill, T. D., & Willis, D. W. (1994). Influence of Water Conductivity on Pulsed AC and Pulsed DC
Electrofishing Catch Rates for Largemouth Bass. North American Journal of Fisheries Management, 14(1), 202–207. https://doi.org/10.1577/1548-8675(1994)014<0202:IOWCOP>2.3.CO;2
Kruzic, L. M., Scarnecchia, D. L., & Roper, B. B. (2005). Effects of electroshocking on macroinvertebrate drift in three cold water streams. Hydrobiologia: The International Journal of Aquatic Sciences, 539(1), 57. https://doi.org/10.1007/s10750-004-3246-3
Lento, J., & Morin, A. (2014). Filling the gaps in stream size spectra: Using electroshocking to collect large macroinvertebrates. Hydrobiologia: The International Journal of Aquatic Sciences, 732(1), 1.
https://doi.org/10.1007/s10750-014-1840-6
Lutnesky, M. M. F., Cradock, K. R., & Reynolds, J. B. (2019). Immobilization Threshold and Fish
Conductivity of Two Small Fishes. North American Journal of Fisheries Management, 39(4), 788–792.
https://doi.org/10.1002/nafm.10319
Meador, M. R., & McIntyre, J. P. (2003). Effects of Electrofishing Gear Type on Spatial and Temporal Variability in Fish Community Sampling. Transactions of the American Fisheries Society, 132(4), 709–
716. https://doi.org/10.1577/T01-135
Mesick, C. F., & Tash, J. C. (1980). Effects of Electricity on Some Benthic Stream Insects. Transactions of the American Fisheries Society, 109(4), 417–422. https://doi.org/10.1577/1548-
8659(1980)109<417:EOEOSB>2.0.CO;2
Murray, F., Copland, P., Boulcott, P., Robertson, M., & Bailey, N. (2016). Impacts of electrofishing for razor clams (Ensis spp.) on benthic fauna. Fisheries Research, 174, 40–46.
https://doi.org/10.1016/j.fishres.2015.08.028
Nielsen, J. L. (1998). Scientific Sampling Effects: Electrofishing California’s Endangered Fish Populations.
Fisheries, 23(12), 6–12. https://doi.org/10.1577/1548-8446(1998)023<0006:SSEECE>2.0.CO;2
13 Ochieng, H., Okot-Okumu, J., & Odong, R. (2019). Taxonomic challenges associated with identification
guides of benthic macroinvertebrates for biomonitoring freshwater bodies in East Africa: A review.
African Journal of Aquatic Science, 44(2), 113–126. https://doi.org/10.2989/16085914.2019.1612319 http://search.proquest.com/docview/304540594/abstract/EABC78BD8F404BA1PQ/1
Petersson, E., Degerman, E., Bergquist, B., Sers, B., Stridsman, S., Winberg, S., Sveriges
lantbruksuniversitet, & Institutionen för akvatiska resurser. (2014). Standardiserat elfiske i vattendrag en manual med praktiska råd. Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet.
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-e-2585
Philipson, G. N. (1954). The effect of water flow and oxygen concentration on six species of caddis fly (Trichoptera) larvae. Proceedings of the Zoological Society of London, 124(3), 547–564.
https://doi.org/10.1111/j.1469-7998.1954.tb07797.x
Ridl, A., Vilenica, M., Ivković, M., Popijač, A., Sivec, I., Miliša, M., & Mihaljević, Z. (2018). Environmental drivers influencing stonefly assemblages along a longitudinal gradient in karst lotic habitats: Journal of Limnology, 77(3). https://doi.org/10.4081/jlimnol.2018.1816
Snyder, D. E. (2003). Invited overview: Conclusions from a review of electrofishing and its harmful effects on fish. Reviews in Fish Biology and Fisheries, 13(4), 445–453. https://doi.org/10.1007/s11160-004- 1095-9
Taylor, B. W., McIntosh, A. R., & Peckarsky, B. L. (2001). Sampling stream invertebrates using
electroshocking techniques: Implications for basic and applied research. Canadian journal of fisheries and aquatic sciences, 3, 437.
Wenn C.L. (2008) Do freshwater macroinvertebrates reflect water quality improvements following the removal of point source pollution from Spen Beck, West Yorkshire? Earth & E-nvironment 3: 369-406 Wright, I. A., & Ryan, M. M. (2016). Impact of mining and industrial pollution on stream
macroinvertebrates: Importance of taxonomic resolution, water geochemistry and EPT indices for impact detection. Hydrobiologia, 772(1), 103–115. https://doi.org/10.1007/s10750-016-2644-7
