EXAMENSARBETE
Ambulanssjuksköterskors upplevelser av stress inom ambulanssjukvården
Hans Frisk Tobias Rönneblad
Specialistsjuksköterskeexamen Ambulanssjukvård
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad
Ambulanssjuksköterskors upplevelser av stress inom ambulanssjukvården
Ambulance nurses perceptions of stress in The ambulance care
Hans Frisk & Tobias Rönneblad
Kurs: O7031H, Examensarbete 15 hp Vårterminen 2012
Specialistsjuksköterskeprogrammet
med inriktning mot ambulanssjukvård 60 hp Handledare: Åsa Engström
Ambulanssjuksköterskors upplevelser av stress inom ambulanssjukvården
Ambulance nurses perceptions of stress in The ambulance care
Hans Frisk Tobias Rönneblad
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Abstrakt
Specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård har ett stort ansvar att ge kvalificerad omvårdnad till svårt sjuka patienter och komplicerade olycksfall. Vid dessa situationer finns det möjlighet att uppleva stress. Syftet med denna intervjustudie var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av stress i ambulanssjukvården och hur stress kan påverka den prehospitala vården. I intervjustudien har åtta ambulanssjuksköterskor intervjuats. Intervjutexten har sedan analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskor upplever stress i väntan på larm, under larm samt att kunskapsluckor finns inom visa områden. Detta oavsett arbetslivserfarenhet och tidigare kunskap. Det framkom även att bra teamarbete är en förutsättning för att den prehospitala vården skall bli optimal och för att undvika onödig stress. Nyttan med studien var att visa och beskriva hur ambulanssjuksköterskor kan behärska stressen på bästa sätt beroende på aktuell situation.
Nyckelord: Ambulanssjuksköterskor, stress, upplevelse, kvalitativ, omvårdnad.
1
Bakgrund Stress
En del forskning har gjorts kring stress inom ambulanssjukvården. Flera tidigare studier har visat att ambulanssjuksköterskor oftare än andra yrkeskategorier utsätts för stressande situationer i sitt arbete. På grund av de höga stressnivåerna som dessa utsätts för i sitt arbete tycks därför ambulanssjuksköterskor löpa en större risk för att drabbas av stressrelaterad sjukdom eller post-traumatiskt stressymptom, PTSD (Alexander & Klein, 2001; Bennet, Williams, Page, Hood & Wollard, 2004; Bennet, Williams, Page, Hood, Wollard & Vetter, 2005; Van der Ploeg & Kleber, 2003).
Denna studie kan därför ses som ett försök att ytterligare kartlägga och beskriva den stress och de stressande situationer som kan förekomma inom ambulanssjukvården. Studiens syfte blir att lyfta fram och belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av stress inom
ambulanssjukvården.
Stress kan upplevas som både positiv och negativ. Positiv stress innebär att något är
stimulerande, utvecklande och hälsobefrämjande. Negativ stress innebär att något är skadligt, nedbrytande och sjukdomsutlösande. I allmänhet kan många människor använda ordet stress inom olika händelser, dessa händelser kan upplevas som obehagliga. Mental och kroppslig anspänning kan påverkas vid stress. Vid positiv stress kan prestationsförmågan förstärkas och höjas till den nivån som behövs för att kunna utnyttja våra resurser på ett adekvat sätt. Stress kan upplevas vid kritiskt svåra situationer som upplevelse av otillräcklighet, tidsbrist och överbelastning. Negativ stress kan även vändas till en positiv stress, speciellt vid svåra kritiska situationer när man skall utföra något viktigt och meningsfullt och ställas inför nya utmaningar. Vid dessa situationer kan människor uppleva stressade situationer som en
överbelastning, slitsam påfrestning samt som en obehaglig tänjning av gränserna (Malmström
& Nihlén, 2002, s. 52-54).
Positiv Stress
Positiv stress kan uppkomma som en behandlingsberedskap speciellt vid kritiskt svåra situationer. Positiv stressreaktion kan uppkomma vid en kritisk svår situation. Positiv stress innebär att kroppen växlar mellan spänning/anspänning och avspänning/återhämtning, detta gör det möjligt att upprätthålla prestationsförmågan och välbefinnande. För att kunna arbeta
2 inom ramen för positiv stress innebär det att alla höga krav både på individens förmåga, tankar och beteende upprätthålls. Detta kan påverkas av olika omgivningsfaktorer, genom tidigare kunskaper samt utbildning (Malmström & Nihlén, 2002, s. 60-61).
Inför en stressad situation är det optimalt om man som person känner sig väl förberedd.
Genom att ligga i balans med noradrenalin och serotonin kan kroppen tillsammans med hjärnan prestera på optimalt sätt. Inför en stressad situation är det bra om man som vårdare känner sig stark, glad, inspirerad och fylld av lust och energi inför en uppgift som kräver att man ska prestera optimalt (Wadebäck, 2000, s. 56).
Negativ stress
Stressade situationer kan uppkomma både i vardagen och i samband med kritiska händelser, vid dessa specifika händelser utsätts kroppen av påfrestningar speciellt vid ovanliga och nya händelser. Om man varit med om något obehagligt och ställs inför samma situation igen kan detta kännas speciellt påfrestande. I situationer där man har krav på sig att prestera på optimalt tillvägagångssätt kan det uppstå en svår situation, vilket kan leda till stress. Stress uppkommer oftast i samband med att samhället eller en specifik person ställer krav på att en enskild person skall klara av en händelse och lösa den på optimalt sätt. Dessa förväntningar kan upplevas som svåra och ångestfyllda (Levi, 2001, s.10-11).
Vid en kritisk svår situation utlöses stressreaktioner i kroppen. Detta kan innebära att kroppen reagerar med till exempel ökad andnings och hjärtfrekvens. Svettningar, hjärtklappning och muskelspänning kan uppstå och högre nivåer av blodfetter kan ses. Utsöndringen av
stresshormoner ökar och i samband med detta frisätts även sockerdepåer från kroppens alla muskler och ur levern. Vid en stressituation kan man initialt se att vakenhetsgraden och reaktionsförmågan ökar men vid fortsatt eller ökat påslag av stresshormoner avtar dessa båda egenskaper successivt och prestationsförmågan blir begränsad och hjärnans förmåga att ta emot vardaglig information som syn eller hörselintryck minskar. Fettförbränningen ökar till följd av den ökade nivån av stresshormoner i kroppen vilken också på lång sikt kan leda till skador på kroppens olika organsystem och ohälsa. Genom att undersöka förekomsten av stresshormoner i urinen har man påvisat att stresshormonerna fortsätter att produceras i flera timmar efter en stressituation vilket innebär att man efter en stressig dag på jobbet kan ha svårt att slappna av när man har slutat arbetet och kommer hem. Detta påverkar kroppens
3 förmåga till återhämtning negativt. Huruvida kroppen tar skada påverkas även av tidigare sjukdomar, arv och miljö (Levi, 2001, s.23-24; Wadebäck, 2000, s.64-65; Agervold, 2001, s.73).
I en studie av Karlsson, Niemelä och Jonsson (2010) har forskarna studerat förändringar i pulsfrekvens hos ambulanssjuksköterskor under en arbetsdag. Deltagarna som bestod av 20 ambulanssjuksköterskor. Dessa utrustades med pulsklockor som följde och lagrade
förändringar i pulsfrekvensen. Deltagarna fick bära klockorna i 24 timmar per dygn i 7 dygn och samtidigt föra en dagbok över de larm och upplevelser de haft under den tiden. De fick även svara på ett frågeformulär. De uppgifter som lämnades av deltagarna jämfördes sedan med de registrerade förändringarna i pulsfrekvens. Studien visade att deltagarna fick en
påtaglig pulsökning i samband med att de fick ett larm. Denna pulsökning höll i sig under hela framkörningen och tenderade senare lugna ner sig under transporten in till sjukhuset. Studien visar även att deltagarna hade en högre pulsfrekvens när de sov i väntan på larm jämfört med när de sov hemma mellan arbetspassen.
I en studie av Van der Ploeg och Kleber (2003) var syftet att förutse uppkomsten av post- traumatisk stress, utmattning och utbrändhet. Totalt valdes 123 slumpmässigt utvalda
sjukvårdare från Nederländerna. Deltagarna svarade på ett frågeformulär vid två tillfällen med ett års mellanrum. Frågorna i formuläret sökte svar på till exempel hur många gånger
sjukvårdaren varit i en situation som han eller hon upplevt som stressande eller störande samt när dessa tillfällen inträffat. Av de tillfrågade deltagarna hade 85 % upplevt minst en
stressande situation och 45 % hade upplevt stressande situationer vid fyra eller fler tillfällen under de senaste fem åren. Utöver detta hade 66 % av deltagarna upplevt en stressande situation för mindre än ett år sedan. Beskrivningen av dessa situationer kunde delas in i sex olika kategorier och presenteras nedan i turordning utifrån stressnivå från hög till låg: 1.
Incidenter som inneburit att barn har avlidit. 2. Svåra akuta sjukdomsfall. 3. Svåra olyckor eller skador. 4. Situationer med hot och våld. 5. Suicidförsök. 6. Organisatoriska problem. 12
% av deltagarna led av allvarliga post-traumatiska stressymptom efter att ha utsatts för en eller flera stressande eller traumatiska situationer. Resultatet i studien visade att sjukvårdarna som deltog i studien utsattes för många olika stressorer som mer eller mindre kunde påverka deras fysiska och psykiska hälsa. Deltagarna hade en betydligt högre procentuell risk för att drabbas av utbrändhet jämfört med den övriga yrkesverksamma populationen i
Nederländerna. Sjukvårdarna upplevde dock att de kunde hantera dessa stressituationer
4 förhållandevis bra och uppskattade sin profession och kunde genom sitt arbete med att hjälpa människor få kraft och energi att orka med stressen. Forskarna i studien menade att många av de kroniska stressorerna kunde vara varningsklockor som kunde förutse uppkomsten av ohälsa hos sjukvårdarna. Dålig sammanhållning och stöd från kollegor eller chefer samt dålig kommunikation mellan dessa utgjorde en betydande risk för såväl post-traumatiska
stressymptom som utmattning eller utbrändhet.
Richard, Osmond, Nesbitt och Stiell (2006) har gjort en studie där de studerat prehospitala omhändertaganden av barn gjorda av ambulanssjuksköterskor. Studiens resultat visade att frekvensen av larm där svårt sjuka eller skadade barn är inblandade var låg. I många fall där ambulanssjuksköterskorna larmats ut till ett sjukt eller skadat barn hade patienten endast lindriga symtom och kunde ofta lämnas hemma efter behandling. Ambulanssjuksköterskorna upplevde därför att bristen på denna typ av larm gjorde att de blev ovana vid de tekniker och metoder som används i samband med omhändertagande av svårt sjuka eller skadade barn.
Jonsson och Segersten (2003) har beskrivit förekomsten av post-traumatiska stressymptom, PTSD, bland ambulanspersonal i Sverige. Studien utfördes med hjälp av ett frågeformulär med frågor kring reaktioner på traumatiska händelser och som baserades på den svenska varianten av ”Impact of Event Scale” som är en vedertagen skala som visat sig ha en hög reliabilitet och validitet i samband med denna typ av undersökningar och där >26 poäng påvisar förekomsten av PTSD. All ambulanspersonal i Västra Götaland erbjöds att delta i studien. Totalt 362 personer deltog i studien varav 240 av dessa var ambulanssjukvårdare och 122 var legitimerade ambulanssjuksköterskor. Medelåldern hos deltagarna var 37,7 år och de hade i snitt arbetat 11,7 år inom ambulanssjukvården. Studien visade att hela 21,5% av deltagarna fick över 26 poäng och därför uppvisade post-traumatiska stressymptom. Detta innebar att förekomsten av PTSD var ungefär lika stor hos den svenska ambulanspersonalen som hos brandmän i USA samt aningen högre än brandmän i Kanada och skadade
krigsveteraner från Vietnamkriget. De deltagare som uppvisat post-traumatiska stressymptom visade sig i regel vara äldre med en längre karriär inom ambulanssjukvården. Forskarna fann dock inget som pekade på att en lång erfarenhet skulle minska risken för PTSD. Forskarna påvisade också vikten av socialt stöd inom ambulanssjukvården som med sina ofta långa arbetspass och nära relationer mellan ambulanspersonalen gav goda förutsättningar för ett
5 starkt socialt stöd. De situationer som deltagarna ansåg vara allra mest stressande var
traumatiska händelser där barn var inblandade.
För att kunna prestera på bästa sätt under specifika och stressade svåra situationer var det viktigt att kunna hantera stress utifrån offensiva och defensiva strategier, detta för att kunna upprätthålla välbefinnande och kunna prestera på bästa tänkbara sätt utifrån kunskap, tidigare erfarenheter samt specifik situation (Malmström & Nihlén, 2002, s.51).
Effekten av stress på arbetet
Oftast finns det en snarlik koppling mellan prestation och stress, en stressad situation kan ses som en anspänning, att kunna prestera det bästa vid ett specifikt tillfälle. För att kunna prestera tillräckligt är det viktigt att man kan och vågar utsätta sig för krav, ansvar, påfrestningar och till viss del frustrationer. I dessa lägen kan stressen komma att vara
behjälplig. Ett stresspåslag hjälper människor att prestera bättre vid en specifik situation. Ett överdrivet stresspåslag under en längre eller kortare tid beroende på situation och händelse kan vara negativ. En sådan situation kan dränera bort viktig energi som verkligen kan behövas vid en specifik situation. Om man vid en specifik svår händelse får onödigt högt stresspåslag kan det innebära att fokuseringsförmågan blir nedsatt samt hjärnan får minskad kreativitet och försämrad uppmärksamhet (Malmström & Nihlén, 2002, s.48).
Stress under arbetet kan innebära försämrad arbetsmiljö som kan påverka arbetet negativt. För att kunna påverka detta till det positiva är det viktigt att arbetet omformas. Om detta utförs kan arbetstagaren får större inflytande och befogenheter över att styra sitt arbete, det blir då inte för mycket eller för lite arbetsbelastning. Den fysiska arbetsmiljön på arbetsplatsen skall anpassas till arbetstagarnas förmåga att utföra arbetet på ett tillfredsställande sätt med rimliga förväntningar (Theorell, 2003, s.269).
I en studie av Aasa, Brulin, Ängquist och Bergkvist (2005) har sambandet undersökts mellan de psykiskt stressande faktorer som ambulanssjuksköterskor kan utsättas för i sitt arbete och förekomsten av hälsoproblem samt oro kring arbetsmiljön. Totalt 1500
ambulanssjuksköterskor deltog i studien varav 300 var kvinnor och 1200 var män. Studiens resultat visade att 25% av kvinnorna och 20% av männen uppgav att de frekvent besvärades av två eller fler stressrelaterade hälsoproblem. Dessa hälsoproblem kunde vara till exempel sömnsvårigheter, huvudvärk eller magont. Ambulanssjuksköterskorna var överlag nöjda med
6 sin arbetsmiljö men studiens resultat visar att oro över arbetsmiljön var en stor faktor som påverkade uppkomsten av stressrelaterade hälsoproblem.
Okada, Ishii, Nakata och Nakayama (2005) har undersökt förekomsten av yrkesrelaterad stress hos ambulanspersonal i västra Japan. Ett frågeformulär togs fram innehållande 217 olika frågor kring ämnen som till exempel ålder, kön, civilstatus och fysisk eller psykisk stress. Formuläret skickades ut till totalt 2017 slumpmässigt utvalda ambulanssjukvårdare (EMT's och Paramedics) i Hyogo i västra Japan. Av dessa svarade 1551 på frågeformuläret.
Resultatet visar en betydande förekomst av såväl fysisk som psykisk stress bland
sjukvårdarna. Den psykiska stressen delades in i tre olika kategorier. Dessa var: 1. Stress i arbetsmiljön där ”instabilitet”, ”bristande solidaritet” och ”brist på hjälp och stöd för att lösa problem” var de faktorer som enligt svaren var mest framstående. 2. Stress på skadeplatsen där ”hög koncentration” och ”snabba handlingar” var faktorer som ofta nämndes. Den sista kategorin var 3. Symptom som bestod av fysiska eller psykiska till följd av stress i det dagliga livet och där faktorer som ”sömnbrist under arbetstiden”, ”utbrändhet” och ”problem att somna till följd av oro” var mest framstående. Resultaten visar att sjukvårdare med en högre utbildningsnivå (Paramedics) upplevde en högre grad av psykisk stress jämfört med övriga sjukvårdare (EMT's). Svaren i kategori 1 visade att de sjukvårdare som arbetade på en station med många utryckningar upplevde mer mental stress. Svaren i kategori 2 visade att det fanns en relation mellan ökade stressnivåer och ålder, arbetsförhållanden, antal utryckningar samt om sjukvårdaren hade en högre utbildningsnivå. De senaste upplevde mer stress på grund av sin position som högst medicinsk kompetens och det ansvar detta innebär. Även i kategori tre kunde man se ett samband mellan sjukvårdarnas utbildningsnivå och utvecklandet av tidigare nämnda stressymptom. Trots detta fann man att de sjukvårdare som hade den högre
utbildningsnivå betydligt oftare var nöjda och trivdes med sitt arbete jämfört med övriga sjukvårdare. Nästan alla sjukvårdarna som deltog i studien, oavsett utbildningsnivå, upplevde att de hade ett stort behov av stöd och debriefing i samband med situationer som bidrar till psykisk stress. De kände också att de kunde gå till sina kollegor eller sin chef för att prata om och få stöd för sin stress. Forskarna belyste här vikten av att kontinuerligt följa upp stress hos sjukvårdare i Japan samt att försöka vidta förebyggande åtgärder för att minska stressnivåerna hos dessa såväl på arbetsplatsen som i det vardagliga livet.
7
Rational
I denna studie beskrivs ambulanssjuksköterskors kunskap och erfarenheter kring de stressande situationer som kan uppkomma inom ambulanssjukvården. Genom att identifiera dessa
situationer kan vi få en ökad insikt och förståelse för hur stressen kan påverka det prehospitala omhändertagandet av patienten. Litteraturgenomgången visar att stress kan påverka
ambulanssjuksköterskor såväl positivt som negativt i deras arbete. Litteraturgenomgången visar också att kunskap saknas kring ambulanssjuksköterskornas upplevelser av stress.
Tidigare forskning har endast gjorts i begränsad utsträckning och lämnar därför öppet för vidare forskning på området. Denna studie är därför ett viktigt bidrag till forskningen om stress inom ambulanssjukvården och syftar till att försöka lyfta fram ambulanssjuksköterskors upplevelser av stress inom ambulanssjukvården. Studien bidrar på så vis till att öka
förståelsen för de stressande situationer som kan uppstå inom ambulanssjukvården samt lyfta fram eventuella behov som kan finnas hos ambulanssjuksköterskorna. Detta kan i sin tur leda till uppkomsten av förslag som kan ligga till grund för ytterligare förbättringsarbete inom ambulanssjukvården.
Syfte
Syftet med studien är att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av stress i ambulanssjukvården.
Metod Design
En kvalitativ intervjustudie har genomförts och intervjuerna har analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Vid en analys av intervjuer skrivs all text ned ordagrant. Det är viktigt att innehållet stämmer överens med intervjun. I samband med analys av intervjutext bildas olika teman, underkategorier och meningsenheter. Detta utvecklas till olika teman och slutliga kategorier (Graneheim & Lundman, 2004).
Deltagare
Deltagarna valdes ut genom ett ändamålsenligt urval vilket innebär att vi redan innan intervjustudiens start hade klart uppsatta inklusionskriterier för vilka som kunde delta i studien. Enligt Holloway och Wheeler (1998) bygger ändamålsenligt urval på klart uppsatta
8 kriterier. Totalt kontaktades nio blivande deltagare som uppfyllde inklusionskriterierna, att samtliga skulle vara specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård samt minst arbetat två år inom specialiteten. Deltagarnas arbetslivserfarenhet var 4 till tjugo år.
Procedur
Intervjustudien utfördes på två olika ambulansstationer i södra norrland varav en låg i en medelstor stad och en låg på landsbygden. Vi började med att skicka ut informationsbrev till enhetscheferna (bilaga 1). Efter underskrift och godkännande av enhetscheferna blev vi tilldelade åtta intervjupersoner. Dessa uppfyllde uppsatta inklusionskriterier. Till dessa deltagare skickades ett informationsbrev ut (bilaga 2) som innehöll information om studien samt att de skulle bekräfta sitt informerade samtycke med sin namnunderskrift.
Datainsamling
Intervjuerna utfördes separat av författarna, det vill säga att hälften av intervjuerna gjordes av vardera författare med samma intervjuguide (bilaga 3) som utgångs punkt. Intervjuerna var semistrukturerade för att öka flexibiliteten och för att intervjun skulle likna en diskussion.
Olika frågor kring stress för ambulanssjuksköterskor i samband med sjukdom eller olycksfall hos patienter inom den prehospitala vården belystes i intervjuguiden. Intervjun genomfördes i en avskild, lugn, tyst och bekväm miljö (jfr. Polit & Beck, 2004, s.332-333). Intervjuerna spelades in och lagrades i form av digitala inspelningar. Intervjuerna pågick mellan trettio till fyrtiofem minuter. Samtliga inspelade intervjuer förvarandes oåtkomliga för obehöriga samt raderades efter att texten skrivits ned.
För att få en verklighetsanknytning är det en fördel om intervjun utförs i liknande miljöer som intervjupersonen arbetar i. Detta är viktigt för att skapa samma känsla i intervjun som en vanlig arbetsdag (Kvale & Brinkmann, 2009, s.123). Frågeområden under intervjun utgick delvis från fasta frågor. Intervjuguiden innehöll olika frågor som belyste ämnet stress samt deltagarnas upplevelse av att få ett larm som kan upplevas som stressigt. Exempel på frågor som användes var bl.a. hur det känns att få ett larm då du reagerar med stress, hur det upplevs att åka iväg på ett larm, hur du hanterar denna stress och hur du tror att det kan påverka omvårdnaden till patienten.
9
Dataanalys
Det nedskrivna innehållet från intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ manifest innehållsanalys. All text lästes igenom upprepade gånger för att få en god uppfattning om innehållet. Vidare i analysen kondenserades textenheter, texten kortades då ner för att kartlägga dess viktigaste beståndsdelar. Vidare kodades textenheter för att dela upp de i rätt kategorier, detta för att få en tydlig översikt av kategorierna och för att ta ut text som svarar mot intervjustudiens syfte. För att bilda tydliga kategorier sorterades textenheter utifrån skillnader och likheter. Totalt formades fem kategorier se tabell 1. Dessa bildade en röd tråd genom hela resultatet med det övergripande temat att stress kan påverka oss negativt, men kan även stärka oss i stressande situationer. Under analysarbetet kan granskaren se till det
manifesta, det som framkommer tydligt i en text eller det latenta som fokuserar på det underliggande. Kvalitativ innehållanalys är lämplig inom omvårdnadsforskning (Downe- Wambolt, 1992).
Etiska överväganden
I samband med intervjustudien berördes flera känsliga ämnen och upplevelser hos
intervjupersonerna. Stress inom prehospital vård riskerar ofta att vara sammankopplat med tragiska händelser. Det är då viktigt att intervjupersonen vet att studien är helt frivillig och kan avbrytas närsomhelst utan vidare förklaring (jfr. Forsman, 1997, s.76). Risken med studien var att tragiska minnen skulle komma tillbaka hos ambulanssjuksköterskorna, men nyttan med studien var att visa och berätta hur de kunde behärska stressen på bästa sätt beroende på aktuell situation. Projektplanen godkändes av Luleå tekniska universitets etiska grupp vid institutionen för hälsovetenskap. Syftet med etiska grupper och kommittéer är att någon annan och inte de närmaste ska kunna godkänna en studie utifrån om det är moraliskt rätt att studera det som är tänkt (Forsman, 1997, s. 47). Allt inspelat materiel från intervjuerna förvarades endast så att författarna på ett säkert och tryggt sätt hade tillgång till det.
Intervjuerna spelades in på digital media. Konfidentialitet tillämpades under hela intervjustudiens arbetsgång (jfr. Forsman, 1997, s. 77).
10
Resultat
Analysen av intervjustudien innehåller fem kategorier (se tabell 1) som följer en röd tråd genom hela den prehospitala processen för ambulanssjuksköterskor som upplever stress inom ambulanssjukvården.
Tabell 1. Resultatets kategorier med det övergripande temat att stress kan påverka oss negativt, men kan även stärka oss i stressande situationer.
Att känns stress i väntan på larm
Att känna sig otillräcklig eller osäker i samband med den prehospitala vården Att hantera stressande situationer
Att känna stöd från kollegor och arbetsgivare
Att kunna förbereda sig inför stressfyllda situationer
Att känna stress i väntan på larm
Ambulanssjuksköterskorna beskrev att väntan på larm kunde kännas både nervöst samt att de kunde känna oro inför att få ett larm. Att vänta på larm efter att alla rutinarbeten på
ambulansstationen var utförda kunde vissa dagar innebära lång väntan. Under den tiden kunde personalen känna sig nervösa och oroliga över vad det kommande larmet skulle innehålla.
Ambulanssjuksköterskorna beskrev att väntan många gånger kunde vara svårare än att sedan ta hand om patienten. De beskrev vidare att de kunde känna en ständig pulsökning på arbetet jämfört med när de var lediga. Samtliga ambulanssjuksköterskor i studien upplevde att denna stress varit större när de var relativt nya inom yrket. De beskrev att de oftast hade ett litet stresspåslag, vilket kunde innebära att de hade svårt att somna och kunna slappna av och vila mellan larmen. Vid måltider åt de snabbt för att vara redo inför larmet. En av dem beskrev även att det var stressigt att gå på toaletten och inte känna sig redo för nästa uppdrag.
”Stressande ibland att ha för lite att göra. Då kan det komma tankar att kanske det och det kommer att hända. Då är det lätt att börja tänka negativt på det just då. När det är lugnt men när det kanske väl händer nått då är man fokuserad, det kanske inte blir så stressigt”.
Ambulanssjuksköterskorna beskrev vidare att det kunde vara stressigt att arbeta ett helt dygn med en kollega som de inte kunde samarbeta tillräckligt bra med. Det upplevdes även som
11 stressande redan innan arbetspasset om de på förhand visste vem de skulle arbeta med. Då beskrev de hur de gick hemma innan arbetspasset och funderade på detta.
”Stress kan vara att man jobbar två och två. Det kan vara stressande om det är någon som man inte går ihop med riktigt. Och nu skall jag jobba
tillsammans med denna person i ett dygn”.
Genomgående i samtliga intervjuer var att om den enskilda ambulanssjuksköterskan upplevde sig ha tillräcklig utbildning och erfarenhet kunde stressen hanteras på ett bättre sätt jämfört med en som inte hade arbetat lika länge eller hade samma utbildning och erfarenhet. För att personalen skulle känna sig trygga och säkra i omhändertagandet av svårt skadade eller sjuka patienter beskrev de att det krävdes att omhändertaganden kunde övas regelbundet för att känna sig trygga i yrkesrollen som ambulanssjuksköterska.
”Små barn allvarligt sjuka självklart. För det är så pass sällan vi stöter på detta. Det kan även bero på dålig träning”.
Ambulanssjuksköterskorna i studien beskrev vidare att de kände en stress över att vakna på natten och skynda sig att klä på sig, ta sig ut till bilen och att allt detta skulle ske på nittio sekunder. De beskrev att om de låg och funderade på vad som kunde hända kunde det bli svårt att somna och känna sig lugn och trygg. Några av deltagarna såg det som ett stort ansvar att arbeta inom ambulanssjukvården samt att det många gånger i glesbyggd kunde upplevas som stressande att ha tio mil till närmaste assisterande ambulans.
”Man kan även ha oro över vad som kan hända. Man ska ju veta det, att det kan hända precis vad som helst, när som helst. Man skulle inte funka så länge inom ambulanssjukvården om man går runt med en inre stress eller en ständig oro för vad som kan hända”.
12
Att känna sig otillräcklig eller osäker i samband med den prehospitala vården
Ambulanssjuksköterskorna beskrev att situationer där de kände sig otillräckliga eller osäkra i samband med larm var bland de mest stressande situationerna som kunde upplevas inom ambulanssjukvården. Det var inte alltid enbart stressen att ta hand om patienten och ge bra omvårdnad med medicinska åtgärder som upplevdes som stressigt. De beskrev även att det kunde vara yttre omständigheter som dåligt väglag, dimma eller att komma till en otrygg och osäker plats. Det senaste särskilt om det fanns risk för att vapen, ilskna hundar eller labila personer kunde finnas runt patienten. Denna typ av stress kunde ofta infinna sig vid larm till tidigare kända stökiga adresser.
”Nått som kan vara lite stressande är tycker jag i alla fall när det är hundar, husdjur som man inte har kontroll på. Speciellt okända hundar”.
Deltagarna menade att på glesbygden var det långt till närmaste polis för att få hjälp vid en hotande situation. Att inte ha tillräckligt med kunskap och erfarenhet vid visa typer av larm upplevdes som stressande. Larmen som beskrevs som mest stressande var de som involverade svårt sjuka små barn, förlossningar och trafikolyckor. I glesbygd beskrevs det ofta att långa avstånd till patienterna kunde vara stressande speciellt om patienten var svårt sjuk, medvetslös eller om patienten befarades ha hjärtstillestånd. Att vara ensam resurs på plats vid
hjärtstillestånd eller större trafikolycka med okänt antal skadade upplevdes som stressigt, speciellt om ambulanssjuksköterskan visste att det var minst fyrtio till femtio minuter till dess att nästa ambulans kunde anlända. Genomgående för samtliga intervjuer gällande
otillräcklighet och osäkerhet var att utföra prioriteringar, bedömningar och ovanliga åtgärder.
Uppgifter som inte hör till vardagen upplevdes som stressande.
”Stressande att avlämna trauman inne på akuten, det blir också ovanligt.
Vilken ordning man ska säga samt vad man ska säga. Det är en ovansituation. Ovanliga situationer är alltid stressande”.
Att ta hand om och vårda patienter med vanliga medicinska åkommor upplevdes inte som stressande. Detta för att detta utfördes dagligen. Det som beskrevs var händelser och patientfall som var ovanliga. Om patienten var svårt sjuk eller skadad var det lätt att få
13 tunnelseende. Detta kunde uppkomma oavsett om personalen var erfaren eller ny inom yrket.
Det beskrevs av ambulanssjuksköterskorna att de oftast fick ett adrenalinpåslag och blev extra fokuserade inför stressfyllda situationer. Om ena kollegan blev stressad så var det lätt att detta överfördes på de övriga. Genom att detta kunde inträffa kunde det bli en negativ spiral där stressen smittade av sig.
”Ja, jag tror att man jobbar effektivare om man ändå har det där lilla, att man har lite stress, när det behövs alltså, ja det tror jag /…/ Jag tror alltid att det är bättre att ha lite stresspåslag så länge som det inte slår över liksom så tror jag att det är bra”.
Genomgående i samtliga intervjuer var att vid lagom mycket stresspåslag ökade fokus på vilka åtgärder som skulle sättas in för att just den aktuella patienten skulle gynnas på ett positivt sätt och få rätt behandling. Deltagarna menade att om rätt behandling och åtgärder blev utförda skulle stressen minska successivt under vårdtiden eftersom patienten skulle komma att må bättre. Ett professionellt förhållningssätt mot patienten och närstående var viktigt för att inte sprida sin eventuella nervositet eller stress vidare. Många beskrev att de kunde känna sig ensamma och otillräckliga vid trafikolyckor, detta för att det inte var ett vanligt larm samt att det var svårt att bedöma vem som var svårast skadad och behövde vård först. De som arbetade på en större station med många kollegor hade inte tillräcklig kännedom om hur de fungerade tillsammans.
”Jag tror att bara det att man inte vet hur den andra personen fungerar och att man inte är van att arbeta tillsammans gör att man blir stressad. Är det något där allting ska ske väldigt fort och man har jobbat väldigt lite tillsammans och inte vet hur den andra fungerar då tror jag att, då kan det bli sämre”.
Trots att ambulanssjuksköterskorna beskrev att de kände sig stressade försökte de ändå återfå kontrollen genom att försöka omvärdera situationen och tänka om från början. Detta för att de inte skulle kunna missa patientens huvudsakliga problem. De beskrev att de försökte tänka om och tänka brett för att kunna se eventuella tecken på något annat tillstånd än det de först tänkt sig. Det var viktigt att inte fastna i första tanken utan att försöka se brett och vara mottaglig för annan viktig information.
14
Att hantera stressande situationer
Ambulanssjuksköterskorna i studien hade alla liknande metoder och strategier för att hantera de stressande situationer som kan uppstå inom ambulanssjukvården. De flesta av
ambulanssjuksköterskorna upplevde att de sällan blev så stressade att det gick ut över
omvårdnaden. De ansåg dock att de vid stressande situationer, genom att tillsammans med sin kollega, kunde minska stressnivåerna väsentligt genom att på väg ut till patienten ha en rak och tydlig kommunikation beträffande patientens förmodade tillstånd, eventuella
differentialdiagnoser eller oväntade situationer som skulle kunna tänkas uppstå vid deras framkomst till patienten.
”Att man pratar med den man jobbar med, vem som ska ta vilka grejer och vem som ska göra vad på platsen. Man delar upp, man delar in, man delar upp sig i olika roller så att det är förutbestämt när man kommer fram”.
Även kontakt med läkare eller övrig vårdpersonal på vägen ut uppskattades av
ambulanssjuksköterskorna. Många gånger kunde en lite längre framkörningstid vara till nytta för ambulanssjuksköterskorna på så vis att de gavs tid dels till att kommunicera med kollegan men också tid till att förbereda sig mentalt och läsa igenom till exempel riktlinjer för
behandling eller läkemedelsdosering. Under framkörningen kunde ofta även ytterligare uppgifter fås om patienten eller den situation som patienten kunde tänkas befinna sig i. Detta hade en förmåga att minska stressnivåerna.
”Om jag vet att jag åker på någonting som låter dramatiskt, till exempel en patient som år två år och har svårt att andas. Då har jag åtminstone tiden fram på mig att läsa in mig på varenda dosering vad gäller inhalation och sånt. Det är ju en typisk åtgärd för att minska stressen”.
Något som upplevdes som viktigt för att kunna hantera stressen var att hela tiden veta vägen ut till patienten. GPS-enheter i ambulanserna var därför värdefulla för
ambulanssjuksköterskorna. Väl framme hos patienten upplevdes ett visst lugn i och med den bekräftelse som mötet med patienten eller dennes närstående gav kring situationen och patientens tillstånd. För att hantera stressande situationer uppgav ambulanssjuksköterskorna ofta att de försökte ta en kort sekund för att samla sig direkt vid ankomsten för att få en
15 överblick över situationen och tänka igenom de åtgärder eller prioriteringar som kunde
komma att bli aktuella.
”Mycket handlar om att man backar tillbaka lite grann. Det behöver inte vara rent fysiskt då utan det kan vara mentalt men att man tar en snabb time-out för sig själv och tänker igenom, vart är jag nu och vart är jag på väg”.
Ibland kunde ambulanssjuksköterskorna uppleva stress i samband med omhändertagandet av patienten, där de kände att de mer eller mindre tappade bort sig i förloppet av
omhändertagandet. De beskrev då vikten av att återfå kontrollen över situationen. Detta kunde göras genom att ta en kort time-out för att samla sig och återigen få en överblick över
situationen. Att återfå kontrollen när väl stressen hade infunnit sig upplevdes som en
utmaning. Att ta hjälp av och dra nytta av varandras kunskaper och erfarenheter var en metod som användes av några av ambulanssjuksköterskorna. Det var också en klar fördel om
situationen var liknande tidigare händelser eller upplevelser för att kunna få vägledning och dra eventuella paralleller till den aktuella situationen. Att stanna upp och börja om från början med basala undersökningar enligt ABCDE var den strategi som delades av samtliga deltagare.
”Då är det bättre att göra den här mentala time-outen och gå tillbaka till det basala och kanske börja om från början. För det första, andas
patienten? För det andra, ja du förstår vad jag menar, gå tillbaka till ABCDE”.
Ambulanssjuksköterskorna var överens om att det var viktigt att hela tiden behålla lugnet vid omhändertagandet av patienten. Detta för att inte överföra stressen på patienten genom att visa sig rädd eller osäker inför denne.
”Man vet ju att hur stressad jag än är så blir det ju inget bättre för patienten om en annan skulle stressa upp sig mer heller liksom”.
16
Att känna stöd från kollegor och arbetsgivare
Ambulanssjuksköterskorna beskrev tydligt att det fanns bra möjligheter till att prata igenom olika händelser i efterförloppet av en kritiskt och stressande händelse. I det stora hela beskrev deltagarna att de nästan alltid pratade igenom patientfallet på vägen hem från
akutmottagningen. Detta upplevdes som en bra tid för att reflektera och diskutera sina tankar och funderingar efter en händelse. Detta var inte ett formellt samtal utan det skedde oftast omedvetet. Vid större händelser fanns möjlighet till att ha en organiserad debriefing tillsammans med alla berörda parter. Eftersom dessa rutiner fungerade bra upplevdes det mindre stressande under vårdsituationen då personalen visste att det fanns stöd att få i efterförloppet.
”Det är ju bra att veta att man inte är tvingad att fortsätta i såna lägen, då känns det mindre stressigt också. Man känner ju ansvaret också. Ofta blir det nog att man härdar ut och inte avbryter sitt pass”.
Eftersom att ambulanspersonalen arbetade i team var det viktigt att kunna ge varandra stöd och komma med idéer för att samarbeta till patientens fördel. För att känna sig trygg och säker för att våga ventilera sina tankar var det viktigt att känna sig trygg med kollegan och inte behöva visa sig modig eller tuff.
”Jobbar man mer med någon så kanske man känner sig mer trygg med just den kollegan. Man är ju ändå som ett team när man är ute och är det någon man känner sig trygg med så kan man snacka med den personen, man fungerar ju olika bra med olika människor och då kan det kännas tryggt att man kan prata mer med vissa”.
Att kunna förbereda sig inför stressfyllda situationer
Ambulanssjuksköterskorna i studien var samtliga överens om att goda förberedelser inför olika stressande situationer var en mycket effektivt metod för att minska stressnivåerna.
Många varianter av förberedelse framkom under intervjuerna. De flesta av deltagarna ansåg att en bred utbildning var en förutsättning för att man skulle kunna uppleva kontroll i
stressande situationer och att denna känsla av kontroll gjorde att nivåerna av stress minskade betydligt.
17
”Det handlar mycket om kontroll just med stress känner jag. Har man kunskap och kontroll över situationen då blir jag mindre stressad”.
Ambulanssjuksköterskorna ansåg att de hade bristande utbildning kring vissa situationer. De upplevde också att det fanns en stor brist på uppföljning av de utbildningar de hade fått genom åren. De områden där ambulanssjuksköterskorna upplevde den största bristen på kunskap och erfarenheter var sjukdoms eller olycksfall med svårt sjuka barn samt vid förlossningar. Många av ambulanssjuksköterskorna ansåg också att de hade bristande
praktiska erfarenheter kring dessa situationer. Det fanns därför en önskan om att få en utökad utbildning eller mer praktisk erfarenhet genom till exempel årlig praktik på en
förlossningsavdelning.
”Eftersom att vi har ju ingen praktik på förlossningen eller så. Det är ingenting som är, det borde ju vara något som är varje år men det har vi inget”.
Övningar på ambulansstationen mellan larmen på till exempel hjärtstoppscenarion eller prehospital sjukvårdsledning ansågs av deltagarna vara en effektiv förberedelse inför verkliga händelser. Ambulanssjuksköterskorna menade också att det var av stor vikt att känna till all den tekniska apparatur som fanns i ambulanserna och alla dess funktioner. På så vis kunde man undvika att hamna i situationer där ett felaktigt handhavande av den tekniska apparaturen skulle kunna påverka omvårdnaden av patienten på ett negativt sätt. De ansåg även att detta var viktigt för att kunna felsöka samt åtgärda eventuella fel på utrustningen.
”Sen att hantera stress innebär ju även att man ska kunna hantera sin tekniska apparatur. Man måste kunna den utan och innan och vara säker på den för att kunna identifiera och eliminera felkällor”.
Andra detaljer som ansågs viktiga för att minska på stressnivåerna kunde vare exempelvis färdiga lättanvända mallar för till exempelvis prehospital sjukvårdsledning.
Ambulanssjuksköterskorna tyckte också att det var viktigt att det fanns fullständiga och lättanvända rutiner och riktlinjer för de olika stressande situationer som kan uppkomma inom ambulanssjukvården.
18
”Det kan då vara bra om man har rutiner som man ska följa”.
Diskussion
Intervjustudiens resultat visar att ambulanssjuksköterskor kände stress i väntan på larm. I samband med detta kände de frustration samt oro inför ovanliga uppdrag som de inte var förberedda på. Intervjustudien visade tydligt att mer utbildning och ökad erfarenhet ger en tryggare arbetssituation för den enskilde ambulanssjuksköterskan. Larm som var ovanliga, som de hanterar mer sällan t.ex. stora trafikolyckor eller svårt sjuka barn innebar en ökning av stressnivåerna. Att känna stress i väntan på larm kunde innebära en påfrestande
arbetssituation. En ambulanssjuksköterska beskrev att de kunde gå runt och vänta på larm och känna oro och stress. De beskrev att denna väntan var psykiskt påfrestande. När det var lugnt på arbetet var det lättare att oroa sig för vad som kunde hända.
Denna problematik beskrivs i studien av Aasa, Brulin, Ängquist och Barnekow-Bergkvist (2005) samt att det var vanligt med ökad sömnstörning, huvudvärk samt magproblem. De beskrev vidare att det kunde uppleva oro inför kommande uppdrag men även över att de i en stressad situation skulle handla på fel sätt. De beskrev även att kroppen utsöndrar mer stresshormoner under ett arbetspass där det har varit lite larm jämfört med arbetspass med många larm. Detta är intressant då denna intervjustudie visar att ambulanssjuksköterskorna var oroliga och nervösa i väntan på nästa uppdrag. Denna nervositet beskrevs av Karlsson, Niemelä och Jonsson (2010) tydligt med att deras studie visade att pulsen går upp i väntan på och i samband med hela det prehospitala omhändertagandet av patienten. Pulsen och
stressnivåerna förhöjdes avsevärt i samband med barnlarm men även under sömnen på arbetet. Detta jämfördes både under arbetstid och under den lediga tiden när
ambulanssjuksköterskorna var hemma. De beskrev vidare att de inte kunde se något samband mellan personal som arbetat länge jämfört med nya inom yrket. Ambulanssjuksköterskorna som hade lång erfarenhet upplevde att de kände mindre stress men detta stämde ej överrens med studiens resultat.
Denna intervjustudie har visat att det finns en tydlig tendens att ambulanssjuksköterskor kan känna en otillräcklighet och en osäkerhet i samband med uppdrag inom den prehospitala vården. Intervjustudien har även visat att det inte bara är de enskilda patientfallen som kan
19 upplevas som en osäkerhet utan att det kan vara yttre omständigheter som dåligt väglag, hotbild vid patienten eller dåligt födointag eller sömn som kan upplevas som stressande.
Uppdragen som beskrivits som mest stressand är trafikolyckor, speciellt i glesbygd där det var långt till nästa resurs. Barnlarm med andningssvårigheter och medvetslöshet eller
förlossningar. Alla dessa typer av larm upplevdes som stressande. Detta har ett tydligt samband, att de är ovanliga. Vid ovanliga larm upplevdes mer otrygghet och osäkerhet hos ambulanssjuksköterskorna. Uppgifter som inte hörde till vardagen upplevdes som stressande.
För att hantera denna osäkerhet anser författarna att det borde finnas möjlighet för den enskilde ambulanssjuksköterskan att hospitera regelbundet på olika specialistkliniker på sjukhuset, detta för att upprätthålla kompetens samt förnya sin kunskap regelbundet.
Resultatet i intervjustudien indikerar att det även vore bra om arbetsgivaren uppmuntrar sin personal till detta så det går att lösa ekonomsikt och schematekniskt. Om personalen skulle känna mer trygghet i samband med ovanliga uppdrag skulle personalen känna sig mer trygg och uppleva mindre oro i samband med ovanliga uppdrag.
Studien av Richard, Osmond, Nesbitt och Stiell (2006) visade att många barnlarm får hög prioritet och bedöms som livshotande men när personalen kommer fram görs oftast en annan bedömning. I samband med uttryckningen blev ambulanspersonalen nervösa och kände stress.
Speciellt när de inte hade fått tillräckligt med information. Den vanligaste larmorsaken gällande barn var traumatiska händelser. Med tanke på att trauman kan innebära svår olycka och skadad patient var det naturligt att ambulanspersonalen kände oro och stress över dessa larm. Ambulanspersonalen upplevde att de kunde känna sig osäkra initialt men oftast gick det bra. Detta eftersom att larmet ofta kunde låta mer allvarligt initialt men när personalen kom på plats var det lugnare och i samband med detta upplevde personalen sig mindre stressade.
Ambulanssjuksköterskorna i denna intervjustudie berättade om en rad olika strategier för att hantera de stressande situationer som kunde uppstå inom ambulanssjukvården. När deltagarna kände att stressen var ett faktum försökte de på olika vis ta ett steg tillbaka såväl fysiskt som mentalt för att tänka igenom vad som skulle göras. Detta kan vara av stor viktigt för att återfå kontrollen och skaffa sig en överblick över situationen. Samtliga av deltagarna var överens om att det var viktigt att hela tiden behålla sitt lugn och att inte visa utåt ifall de blev väldigt stressade eller osäkra under ett omhändertagande av en patient. Det skulle annars kunna göra att stressen överförs till patienten som kanske förlorar sin tillit till ambulanspersonalen.
20 Tekniska hjälpmedel som till exempel en GPS-enhet nämndes i intervjuerna och ansågs av deltagarna vara till stor nytta för att underlätta arbetet då de istället för att lägga all tid på att försöka hitta rätt väg fram till patienten istället kan fokusera helt på omhändertagandet av patienten under framkörningen. Något som också uppskattades av deltagarna var möjligheten till kompletterande information under framkörningen. Sjuksköterskorna upplevde ofta att de kunde få en bättre bild av situationen och att de lättare kunde börja planera sina insatser om de erhöll mer information under framkörningen. Detta kunde vara till exempel ytterligare
information om patientens tillstånd.
I en studie av Svensson och Fridlund (2008) beskrevs bland annat vikten av en god
kommunikation mellan kollegor inom ambulanssjukvården och hur ambulanssjuksköterskorna kunde stödja varandra i stressande situationer. Deltagarna i denna intervjustudie ansåg också de att det var viktigt att kunna ha en god kommunikation med sin kollega. Framförallt på väg ut till patienten för att på så vis förbereda sig mentalt inför den stundande insatsen. Denna förberedelse kunde till exempel innebära att tillsammans med kollegan gå igenom riktlinjer och eventuella läkemedelsdoseringar. Samt att i förväg bestämma vem som skulle ta med eller göra vad när man kom fram till patienten.
Resultatet i denna intervjustudie visar att ambulanssjuksköterskorna upplever att de fick ett bra stöd av sina arbetskamrater och arbetsgivare. Efter en tragisk olycka eller svårt
sjukdomsfall pratade oftast kollegorna med varandra, innan nästa uppdrag. De pratade då igenom patientfallet och belyste eventuella svårigheter med omvårdnaden till patienten. Detta beskrevs som en rutinmässig åtgärd för de flesta ambulanssjuksköterskor. Detta blev en variant av debriefing. Ambulanssjuksköterskorna beskrev att det finns en tydlig teamkänsla på arbetet. För att bevara detta var det viktigt att fortsätta diskutera och komma med
förbättringsförslag samt för sin egen del känna att man har handlat på ett korrekt sätt i den specifika situationen. Zigmont, Kappus och Sudikoff (2011) beskrev i sin studie om
debriefing att detta inte bara innebar att personalen skall prata av sig utan även att de kunde ta tillfället till inlärning och dela med sig av sina erfarenheter och kunskap. Debriefing innebar vidare att sammanfatta händelsen och komma med förslag till förbättring vid liknande situationer.
Ambulanssjuksköterskorna i denna intervjustudie beskrev att det var en trygghetskänsla, att veta att det fanns möjlighet att avsluta sitt arbetspass när som helst om det skulle uppstå en
21 särskild situation. Tyvärr nämnde flera att det oftast inte efterföljs utan att de härdade hellre ut och fortsatte att arbeta fast de borde avsluta passet. I en studie av Theophilos, Magyar och Babl (2009) framkom att de vanligaste debriefing situationerna inträffade vid multitrauma, spädbarnsdöd samt vid plötsliga dödsfall. Vid dessa möten beskrevs både det aktuella
patientfallet utifrån en kliniskt synvinkel samt en emotionell synvinkel. Det var viktigt att alla under mötet kände att de fick stöd genom samtal med alla inblandade. Det framkom även i studien att nästan alla sjuksköterskor som medverkat i studien kände att debriefing var viktig och de ville gärna kunna utnyttja det mer.
I denna intervjustudie visade sig bristande utbildning eller praktisk erfarenhet på vissa områden som till exempel barnsjukdom, barnolycksfall eller förlossningar vara ett vanligt förekommande problem. I en studie av Cushman, Fairbanks, O´gara, Crittenden, Pennington, Wilson, Chin och Shah (2010) beskrev ambulanssjuksköterskor att just brist på praktisk erfarenhet och utbildning i samband med omhändertagandet av svårt sjuka eller skadade barn kunde vara en bidragande faktor till att misstag eller felbehandlingar skulle kunna ske.
Ambulanssjuksköterskorna i denna intervjustudie önskade att de skulle få erhålla mer utbildning, främst på dessa områden men önskade även repetitionsutbildningar som
uppföljning till de mer breda utbildningar de erhållit under sin inskolningsperiod. Deltagarna uttryckte även en önskan om att få praktisera på exempelvis förlossningen någon gång för att skaffa sig en utökad praktisk erfarenhet av förlossningar och eventuella komplikationer som kunde uppstå i samband med förlossningen. En annan viktig sak som
ambulanssjuksköterskorna också tog upp var praktiska övningar på stationen mellan larmen som sågs som ett effektivt sätt att förbereda sig inför de stressande situationer som kunde uppstå inom ambulanssjukvården. Detta kunde vara till exempel en övning i prehospital sjukvårdsledning i samband med olycka eller katastrof eller övning i form av ett
hjärtstoppsscenario. Förutom övningar kring olika specifika situationer tog deltagarna även upp övningar och genomgångar av den tekniska apparaturen för att alla skulle kunna utnyttja denna till fullo och kunna med alla tekniska funktioner för att kunna genomföra ett optimalt omhändertagande av patienten. Utöver dessa övningar nämnde deltagarna vikten av att ha förbestämda tydliga och strukturerade rutiner och behandlingsriktlinjer vid olika specifika situationer. Deltagarna uppskattade färdiga mallar som till exempel vid prehospital
sjukvårdsledning där alla steg i insatsen fanns beskrivna och där man kunde göra sig påmind om de olika rapporter som skulle lämnas under insatsen.
22
Metoddiskussion
I denna intervjustudie deltog åtta ambulanssjuksköterskor som alla uppfyllde de inklusionskriterier som var uppsatta för deltagarna. Innan studiens start förbereddes
metodvalet noggrant genom att läsa Luleå tekniska universitets studiehandledning för aktuell kurs, detta för att vara säker på metodval och tillvägagångssätt. Det är viktigt att ha ett tydligt metodval för att kunna genomföra ett examensarbete på ett optimalt arbetssätt (jfr. Polit &
Beck, 2008, s. 195). Vi valde att se till det manifesta i intervjuerna, detta för att stärka trovärdigheten och pålitligheten i det blivande resultatet (jfr. Graneheim & Lundman, 2004).
Deltagarna i studien var utbildade specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård som aktivt arbetat inom yrket under minst två år. Dessa krav ansågs relevanta för att få ett tillförlitligt resultat.
Intervjuerna har utförts på två olika ambulansstationer i södra norrland varav en låg i en medelstor stad och en låg på landsbygden. Det anses som stärkande för resultatet att informationen kommer från två olika landsting med olika förutsättningar och rutiner.
Intervjuerna har genomförts på respektive ambulansstation för att få en liknande miljö som deltagarna arbetar i. Detta ses som stärkande då det är lättare att komma in i tänket på arbetsplatsen med ordinarie arbetskläder och den vardagliga arbetsmiljön (jfr. Polit & Beck, 2008, s. 205). Enligt Graneheim och Lundman (2004) anses det vara en svaghet i studien att deltagarna inte har läst igenom de utskrivna intervjutexterna eller resultatdelarna innan publicering av studien. Detta kan ses som en förlust av trovärdigheten för att stärka resultatet.
För att stärka resultatet användes citat från den transkriberande intervjun.
Samma intervjuguide har använts av de båda intervjuarna men risken fanns ändå att egna tolkningar och frågor uttrycktes på olika sätt av författarna, vilket skulle kunna påverka intervjun negativt. Intervjustudiens resultat har skrivits ned och lästs igenom på två skilda orter i Sverige. Dock anses det som en styrka att författarna haft regelbunden telefonkontakt och möten via webbkamera. Analysarbetet genomfördes tillsammans för att få en tydlig och sammanhängande fördelning av kategorierna, vilket var positivt för examensarbetet då mycket text skulle analyseras. Vi valde att arbeta utifrån kvalitativ manifest innehållsanalys under analysarbetets gång för att se det faktiska i texten och inte det underliggande (jfr.
Graneheim & Lundman, 2004).
23
Slutsats och kliniska implikationer
Resultatet i denna intervjustudie visar att ambulanssjuksköterskor dagligen ställs inför stressande och utmanande situationer med ansvar för mer eller mindre svårt sjuka eller skadade patienter. Ofta kan yttre förhållanden i situationen göra att omhändertagandet av dessa patienter försvåras. Detta ställer stora krav på såväl teoretiska kunskaper som praktisk erfarenhet inom området. I tidigare studier har man kunnat påvisa att stress vissa gånger kan påverka oss positivt, men att stressen dock kan ha en betydande negativ inverkan på vårt arbete och således även på det prehospitala omhändertagandet av patienten.
Ambulanssjuksköterskorna i denna intervjustudie ansåg att det fanns brister i den kunskap och praktiska erfarenhet som krävdes i speciella situationer. Framförallt situationer som
innefattade barnsjukdom eller barnolycksfall, trafikolyckor samt förlossningar. Deltagarna i examensarbetet menade att det behövdes ytterligare kunskaper och praktisk erfarenheter för att de skulle kunna hantera dessa situationer och den stress dessa situationer för med sig på ett optimalt sätt. Ambulanssjuksköterskorna uttryckte vidare en önskan om att få mer utbildning kring händelser som återkom mindre ofta samt att man om man önskade skulle få besöka exempelvis en förlossningsavdelning för att skaffa sig den praktiska erfarenheten. Denna studie ger därför en indikation på att det finns ett behov av utökad utbildning kring vissa specifika situationer som kan uppstå inom ambulanssjukvården. Genom att införa ytterligare teoretisk utbildning på dessa speciella områden samt genom att regelbundet repetera dessa kunskaper såväl teoretiskt som praktiskt kan ambulanssjuksköterskornas stressnivåer minskas.
Att med jämna mellanrum genomföra teoretiska utbildningsdagar i kombination med praktisk övning exempelvis på en barn eller förlossningsavdelning kan öka ambulanssjuksköterskornas känsla av kontroll i situationen. Detta inte minst för att minska på stressen hos
ambulanssjuksköterskorna men framför allt för att öka den övergripande kvalitén på det prehospitala omhändertagandet av patienten.
24
Referenser
Aasa, U., Brulin, C., Ängquist, K.-A. & Barnekow-Bergkvist, M. (2005). Work-related psychosocial factors, worry about work conditions and health complaints among female and male ambulance personnel. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 19(3), 251-258.
Agervold, M. (2001). Arbete och stress: En introduktion till arbetsmiljöpsykologi. Lund:
Studentlitteratur.
Alexander, D. A. & Klein, S. (2001). Ambulance personnel and critical incidents: Impacts of accident and emergency work on mental health and emotional well-being. Brittish Journal of Psychiatry, 178(1), 76-81.
Bennet, P., Williams, Y., Page, N., Hood, K. & Wollard, M. (2004). Levels of mental health problems among UK emergency ambulance workers. Emergency Medicine Journal, 21(2), 235-236.
Bennet, P., Williams, Y., Page, N., Hood, K., Wollard, M. & Vetter, N. (2005). Associations between organizational and incident factors and emotional distress in emergency ambulance personnel. British Journal of Clinical Psychology, 44(2), 215-226.
Cushman, J. T., Fairbanks, R. J., O’Gara, K. G., Crittenden, C. N., Pennington, E. C., Wilson, M. A., …Shah, M. N. (2010). Ambulance personnel perceptions of near misses and adverse events in pediatric patients. Prehospital Emergency Care, 14(4), 477-484.
Downe-Wamboldt, B. (1992). Content analysis: Method, applications and issues.
Health Care for Woman International, 13(3), 313-321.
Forsman, B. (1997). Forskningsetik: En introduktion. Lund: Studentlitteratur.
Graneheim, U. H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: Concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105-112.
25 Holloway, I. & Wheeler, S. (1996). Qualitative research for nurses. Oxford:
Blackwell Science.
Jonsson, A. & Segersten, K. (2003). Daily stress and concept of self in Swedish ambulance personnel. Prehospital and Disaster Medicine, 19(3), 226-234.
Karlsson, K., Niemelä, P. & Jonsson, A. (2010). Heart rate as a marker of stress in ambulance personnel: A pilot study of the body’s response to the ambulance alarm. Prehospital and Disaster Medicine, 26(1), 21-26.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun.
Lund: Studentlitteratur.
LeBlanc, V.R., Russel, D., MacDonald, M.D., McArthur, B., King, K. & Lepine, T. (2005).
Paramedic performance in calculating drug dosages following stressful scenarios in A human patient simulator. Prehospital Emergency Care, 9(4), 439-444.
Levi, L. (2001). Stress och hälsa. Stockholm: Skandia.
Malmström, C. & Nihlén, C. (2002). Positiv stress: Leda och utveckla med hälsokompetens.
Stockholm: Liber.
Okada, N., Noboru, I., Nakata, M. & Nakayama, S. (2005). Occupational stress among Japanese emergency medical technicians: Hyogo prefecture. Prehospital and Disaster Medicine, 20(2), 115-121.
Polit, D. F. & Beck, C. T. (2004). Nursing research: Generating and assessing evidence for nursing practice (7th. ed.). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Polit, D. F. & Beck, C. T. (2008). Nursing research: Generating and assessing
evidence for nursing practice (8th. ed.). Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.
26 Richard, J., Osmond, M,. Nesbitt, L. & Stiell, I. (2006). Management and outcomes of
pediatric patients transported by emergency medical services in a Canadian prehospital system. Canadian Journal of Emergency Medical Care, 8(1), 6-12.
Svensson, A. & Fridlund, B. (2008). Experiences of and actions towards worries among ambulance nurses in their professional life: A
critical incident study. International Emergency Nursing, 16(1), 35-42.
Theophilos, T., Magyar, J. & Babl, F. (2009). Debriefing critical incidents in the pediatric emergency department: Current practice and perceived needs in Australia and New Zealand.
Emergency Medicine Australasia, 21(6), 479-483.
Theorell, T. (2003). Psykosocial miljö och stress. Lund: Studentlitteratur.
Van der Ploeg, E. & Kleber, R. J. (2003). Acute and chronic job stressors among ambulance personnel: Predictors of health symptoms. Occupational and Environmental Medicine, 60(1), 40-46.
Wadebeck, T. (2000). Stress: Livets krydda & plåga. Johanneshov: Kompetensfabriken.
Zigmont, J., Kappus, L. & Sudikoff, S. (2011). The 3D model of debriefing:
Defusing, discovering, and deepening. Seminars in Perinatology, 35(2), 52-58.
27
Bilaga 1. Informationsbrev till enhetschef
Till ansvarig enhetschef
Genom detta brev tillfrågas du som enhetschef för ambulansorganisationen i XXX- landsting om vi som studerar till specialistsjuksköterska inom ambulanssjukvård får möjlighet att intervjua fyra ambulanssjuksköterskor i samband med vår magisteruppsats. Vi läser vid Luleå Tekniska Universitet och kommer att skriva en uppsats inom ämnet stress inom
ambulanssjukvård. Totalt är det åtta intervjuer som kommer att delas upp på två olika platser i Sverige.
Syftet med studien är att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av stress i ambulanssjukvården.
Inklusionskriterier för deltagarna är att de skall vara specialistsjuksköterska inom ambulanssjukvård samt arbetat inom området minst två år. Intervjuerna kommer att
genomföras under vårterminen 2012, beräknas tid till varje enskild intervju är 30-45 minuter.
Deltagandet är frivilligt och kan avbrytas utan orsak, när som helst. All information som kommer fram under intervjuerna kommer att behandlas konfidentiellt, vilket innebär att endast studenterna kommer att ha tillgång till intervjuerna som spelas in på digital media.
Denna information kommer sedan att raderas när studien är slutförd.
Vi undrar om du kan utse fyra deltagare till denna studie, kontakta gärna oss om du har möjlighet att godkänna att vi genomför denna studie samt om du har möjlighet att utse fyra deltagare.
Godkännande från enhetschef:
____________________________________________________________
Namn
____________________________________________________________
Underskrift Ort och Datum
Vid frågor kontakta
Hans Frisk Tobias Rönneblad Åsa Engström, handledare hanfir-1@student.ltu.se tobrnn-9@student.ltu.se asa.engstrom@ltu.se 070- XXX 77 55 070-XXX 67 37 0920-493 850
28
Bilaga 2. Informationsbrev till deltagare samt svarsblankett
Vi är två ambulanssjuksköterskestudenter som håller på att göra en studie kring stress inom ambulanssjukvården. Stress och stressande situationer är något som ambulanssjuksköterskor ofta ställs inför i sitt dagliga arbete präglat av snabba beslut och åtgärder. Förekomsten av stressrelaterad sjukdom är hög bland personal inom ambulanssjukvården och syftet med studien är därför att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av stress i
ambulanssjukvården och ta reda på hur stress kan påverka det prehospitala omhändertagandet av patienten.
Vi kommer i studien utföra åtta intervjuer med ambulanssjuksköterskor för att ta reda på hur de upplever stress inom ambulanssjukvården. Vi undrar därför om du som
ambulanssjuksköterska kan tänka dig att ställa upp i en av dessa intervjuer.
Jag som intervjuare kommer under intervjun att ställa frågor som berör stress i samband med larm/uppdrag. Dessa ämnen kommer att beröras: Vilka larm är stressiga, förberedelse inför misstänkta stressiga larm, hur du hanterar en stressig situation, hur en stressig situation kan drabba omvårdnaden av en sjuk eller skadad patient o.s.v.
Intervjun kommer att ta cirka 30-45 minuter och kommer att spelas in på digital media, det inspelade materialet kommer endast författarna ha tillgång till. Efter avslutad studie kommer all digital inspelning att raderas. Resultatet i studien kommer att innehålla åtta intervjuer som fördelas på två författare. Vid intresse kan en kopia av den färdiga studien skickas till dig. Allt material kommer att avidentifieras och ingen information om intervjupersonen kommer att anges i studien.
Ditt deltagande i undersökningen är helt frivilligt. Du kan när som helst avbryta ditt deltagande.
Studien har genomgått en etisk granskning av etiska gruppen vid institutionen för hälsovetenskap vid Luleå tekniska universitet.
Vid ytterligare information lämnas detta av ambulanssjuksköterskestudenterna:
Hans Frisk Tobias Rönneblad Åsa Engström, handledare hanfir-1@student.ltu.se tobrnn-9@student.ltu.se asa.engstrom@ltu.se 070- XXX 77 55 070-XXX 67 37 0920-493 850
29 Svarsblankett
Till dig som är ambulanssjuksköterska med minst två års erfarenhet och intresserad av att delta i en studie om stress inom ambulanssjukvården.
Jag har tagit del av informationen om studiens syfte och är medveten om att jag kan avbryta mitt deltagande när som helst under studiens gång utan att behöva förmedla anledning.
Jag önskar delta i studien, kontakta mig angående tid och plats:
Jag önskar att bli kontaktad för mer information om studien:
(Anges inte om du har bestämt att du ska delta)
Namn:____________________________________________________________________
Telnr:_____________________________________________________________________
E-post:____________________________________________________________________
30
Bilaga 3. Intervjuguide
Dessa punkter är tänkta att tas upp under intervjuerna. För att kunna utföra en tillräckligt bra intervju är det viktigt att vara insatt i ämnet, vara strukturerad, låta intervjupersonen tala till punkt, styra in intervjupersonen på rätt spår som har med ämnet att göra samt ställa
följdfrågor och låta intervjupersonen utveckla sina svar.
Ålder, kön, titel, arbetsplats
Berätta om vad du upplever som stressande och vad du kan uppleva som stress i ditt arbete?
Kan du berätta lite om hur du påverkas av stress och stressande situationer i ditt arbete såväl fysiskt som psykiskt?
Tror du att det finns några fördelar med att man blir stressad i vissa situationer?
Tror du att det finns några nackdelar med att man blir stressad i vissa situationer?
Berätta hur du brukar göra för att hantera negativ stress och stressiga situationer som uppstår i ditt arbete?
Hur tror du att omhändertagandet av patienten kan påverkas av att du blir stressad?
Hur tror du detta kan påverka kvaliteten på vården av patienten?
Hur brukar ni hantera efterloppet av en stressande händelse på din arbetsplats med t.ex. debriefing eller andra stödjande åtgärder?
Har du några andra tankar eller funderingar kring stress som vi inte pratat om här idag?
Exempel på följdfrågor
Förklara mer
Berätta mer
Kan du utveckla det?
Hur menar du?
