Sjuksköterskors upplevelser att utföra omvårdnad under COVID-19 pandemin: En litteraturstudie

omvårdnad under COVID-19 pandemin

En litteraturstudie

Susanne Eriksson Astrid Ling

Sjuksköterska 2021

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsa, lärande och teknik

Institutionen för hälsa, teknik och lärande Avdelning för omvårdnad och medicinsk teknik

Sjuksköterskors upplevelser att utföra omvårdnad under COVID-19 pandemin - En litteraturstudie

Nurses experience giving nursing care during the COVID-19 pandemic - A literature study

Susanne Eriksson Astrid Ling

Kurs: O0009H, Examensarbete Hösttermin 2020

Sjuksköterskeprogrammet 180 hp

Handledare: Britt-Marie Wälivaara

Sjuksköterskors upplevelser av att utföra omvårdnad under COVID-19 pandemin

- en litteraturstudie

Nurses experience giving nursing care during the COVID-19 pandemic - a literature study

Susanne Eriksson Astrid Ling

Institutionen för hälsa, teknik och lärande Avdelning för omvårdnad och medicinsk teknik

Luleå tekniska universitet

Abstrakt

Bakgrund: COVID-19 är en pandemi som uppkom i slutet av 2019 i Kina, och som sedan spridit sig till stora delar av världen vilket påfrestat sjukvården på många olika sätt. Det har inverkat till högre vårdtyngd för samhället och psykologiska och fysiska utmaningar hos sjuksköterskor världen över. COVID-19 har fört med sig ett enormt lidande med förödande konsekvenser för många människor. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att ge omvårdnad till patienter med COVID-19 i slutenvården under pågående pandemi.

Metod: Litteraturstudien baserades på nio artiklar, litteratursökning i Pubmed och CINAHL, som analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats.

Resultat: Analysen resulterade i sju kategorier: “Att kunskap och erfarenhet saknas och behöver utforskas”, “Att resursbristen påverkar omvårdnaden”, “Att omvårdnadsarbetet ger fysisk och psykisk påfrestning som följer med hem”, “Att COVID-19 påverkar den goda vården”, “Att stödet från andra hjälper mot rädslan för COVID-19”, “Att med sjuksköterskeyrket följer ett ansvar och en plikt” och

“Att pandemin ger erfarenhet och yrkeserkännande”. Slutsats: Det finns behov av resurser och psykologiskt stöd för att ge god och säker omvårdnad under COVID- 19 pandemin.

Nyckelord: Sjuksköterskor, Omvårdnad, COVID-19, Upplevelser, Kvalitativ

innehållsanalys, Litteraturstudie

Under 2019 började människor i Wuhan i Kina att insjukna i allvarliga luftvägsinfektioner, orsakat av en smittsam infektionssjukdom som spreds över världen och den 11 mars 2020 deklarerades av WHO som en pandemi (World Health Organization, 2020a). En pandemi är en epidemi där sjukdomsutbrott är världsomfattande (Eriksson, 2014, s. 470).

Smittspridningen orsakas av viruset 2019-nCoV, även kallad COVID-19, vilket identifierats av kinesiska forskare och förmodas spridits via djur till människor (Folkhälsomyndigheten, 2020a). Enligt Li et al. (2020) fördubblades antalet COVID-19 smittade var 7,4 dag från utbrottets start. I Sverige är COVID-19 klassificerad som en allvarlig smittsam sjukdom i riskklass 3 av 4 (Arbetsmiljöverket, 2020a). COVID-19 sprids via droppsmitta eller indirekt via förorenade ytor (Schultz, 2020). Vanliga symptom av viruset var feber, hosta, trötthet och andnöd (Huang et al., 2020). COVID-19 pandemin har medfört förödande konsekvenser och lidande för människor, där de mest utsatta har haft underliggande sjukdomar eller äldre och multisjuka (Folkhälsomyndigheten, 2020b). I Sverige har personer som testats positivt och vårdats för COVID-19 bedömts smittfria efter 14 dagar, och då personen varit feberfri 2 dagar. Inkubationstiden beräknas vara 2–14 dagar, och vanligtvis insjuknar personen som utsatts för i COVID-19 efter cirka 5 dagar (Folkhälsomyndigheten, 2020b).

COVID-19 pandemin blev en stor utmaning och en tung belastning för vården med många insjuknade. International Councils of nurses (2020 juni) beskriver att i världen har över 600 sjuksköterskor avlidit på grund av COVID-19. När vi genomförde denna litteraturstudie i oktober 2020 hade det ännu inte framtagits vaccin men forskning pågick (World Health Organization, 2020b). Den 27 oktober 2020 hade 45 428 731 människor smittats med COVID-19 och från 219 olika länder eller territorier hade 1 185 721 människor avlidit (World Health Organization, 2020c). Den snabba smittspridningen resulterade i att många människor snabbt blev i behov av sjukhusvård (Turale et al., 2020), och vården förändrades då många människor plötsligt kom in med andningsproblem och med behov av höga flöden av syrgas (Liu et al., 2020a). COVID-19 medförde att smittade människor isolerades och att omvårdnaden snabbt förändrades till arbete med avancerad mekanisk ventilation för kritiskt sjuka människor som inte kunde tillgodose syrebehovet (Liu et al., 2020a).

Pandemin orsakade ekonomiska förluster som följd i Europa och de olika världsdelarna som

drabbats (Business-Sweden, september 2020). I en studie från Iran (Mohammadi et al., 2020)

vidtog organisationer och regering åtgärder för att stödja säkerheten genom att de bistod med

ansiktsmasker, förkläden och skyddsutrustning. Enligt Arbetsmiljöverket (2020b) ska

skyddsutrustning finnas tillgänglig utifrån avdelningens behov och risk som engångs eller återanvändningsbara skyddshandskar och förkläden, overaller, ögonskydd, ansiktsskydd, visir, korgglasögon, andningsskydd och filtrerande halvmasker med olika skyddseffekter.

Sjuksköterskor har som arbetsområdet omvårdnad vilket är att lindra lidande, förebygga ohälsa och främja hälsa men även att tillmötesgå människors basala behov (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Omvårdnadsarbetet utgår från ett personcentrerat synsätt, vilket innebär att förstå en person i sin sjukdom, kunna visa medmänsklighet och empati.

Varje människa har lika värde som individ och för att ge den bästa omtanke, skötsel och tillsyn i form av omvårdnad till människor som drabbats av lidande och sjukdom (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). När antalet personer som smittats av COVID-19 ökade anpassades vården för att minska på smittorisken, där större delen triage möten övergick till telefonkontakt. Sjuksköterskor arbetade endast verbalt och utan möjlighet att ta parametrar vilket medförde att den personcentrerade vården förlorades (Verhoeven, Tsakitzidis, Philips

& Royens, 2020).

Sjuksköterskor tog emot en allt högre andel patienter med få kollegor och med begränsning av isoleringsrum, vilket medförde att sjuksköterskor i många fall var tvungna att anpassa sig snabbt och vårdtyngden ökade (Fernandez et al., 2020). Det sattes in hälsovårdspersonal från olika distrikt som hade olika specialistinriktningar och andra arbetsrutiner för att stödja verksamheten (Liu, et al., 2020a). Många länder försökte begränsa spridningen och ta kontroll över den smittsamma sjukdomen genom att spåra viruset och vidta åtgärder som att sätta smittade i karantän (Turale et al., 2020).

Under den rådande pandemi, med ett högt antal smittade och svårt sjuka människor i behov av vård, har sjuksköterskor stått i centrum med omvårdnaden. Sjuksköterskor har varit utsatta för viruset och själva insjuknat (Fernandez et al., 2020). När det finns smittrisk ska

vårdpersonal vara informerad och utbildad inför arbetet och tillämpa särskilda hygienåtgärder (AFS 2018:4), där basala hygienrutiner är ett krav i all vårdverksamhet (Arbetsmiljöverket, 2020c).

Kunskap om sjuksköterskors upplevelser att arbeta med omvårdnad under början av COVID- 19 pandemin är viktig för att belysa perspektivet kring omvårdnaden vid en ny okänd smitta.

Detta kan i framtiden underlätta för sjuksköterskor att ge omvårdnad under liknande perioder

och jämföras med senare upplevelser. Den nya kunskapen kan medföra att viktiga relationer

mellan sjuksköterskor, patienter och anhöriga stärks och gynnar goda förutsättningar för god omvårdnad.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att ge omvårdnad till patienter med COVID-19 i slutenvård under pågående pandemi.

Metod

Utifrån syftet valdes en kvalitativ ansats till litteraturstudien, då det var sjuksköterskors upplevelser som söktes. Holloway och Wheeler (2010, s. 12) beskriver att upplevelser, känslor, perception och handling räknas till kvalitativa upplevelser. När det inte finns mycket kunskap eller forskning kring ämnet passar en kvalitativ innehållsanalys (Elo & Kyngäs, 2008).

Litteratursökning och kvalitetsgranskning av artiklar

Arbetet startade med en inledande litteratursökning. Friberg (2017, s. 44) beskriver att en informationssökning görs för att få en inblick på tillgänglig forskning kring ämnet för att göra en studie. Informationssökningen visade på att det varken fanns tidigare examensarbeten eller litteraturöversikter med det valda syftet, men det fanns relevanta studier för analysering.

En systematisk litteratursökning gjordes för att få fram de kvalitativa artiklarna som svarade på syftet. Litteratursökningen skedde i databaserna CINAHL och Pubmed. CINAHL valdes när databasen innehåller artiklar kring omvårdnadsvetenskap och databasen PubMed innehåller vetenskaplig information om omvårdnad, trots att databasens innehåll riktar sig mer mot medicin (Östlundh, 2017, s.67). Flera databaser ger större omfattning av artiklar och breddar träffarna där syftet kan identifieras (Willman, Bachtsevani, Nilsson & Sandström, 2016, s. 79). Enligt Östlundh (2017, s.65) används databaser när man söker artiklar vars innehåll är av högre kvalitet.

Sökorden valdes utifrån syftet där sökorden varierade utifrån databasernas CINAHL

Headings och Mesh-termer, vilket är respektive databas ämnesordlista eller tesaurus vilket

hjälper att hitta sökord inom ämnet man söker och ger en bredare sökning (Östlundh, 2017,

s.69). I CINAHL användes explode, utskrivet CH+, vilket inkluderar sökord i underkategorier

(Consortium Library, 2020). Vissa sökord söktes med trunkering, vilket är när ordstammen

skrivs ut och sedan en *, för att få resultat på sökordet i olika former (Östlundh, 2017, s.71),

exempelvis nurse*, vilket ger resultat på “Nurse” och “Nurses” etc. Sökord delas in i block (Willman, Bahtsevani, Nilsson & Sandström, 2016, s. 72) genom den den booleska termen OR breddar sökningen genom att visa artiklar som innehåller ett av sökorden eller båda, exempelvis “Nurses” som MeSH term eller “Nurse*” som fritext, vilket skapar block.

Blocken kombinerades sedan med AND som avgränsade sökning genom att söka efter artiklar som innehöll minst ett sökord från varje block (se Tabell 1 och 2).

Inklusionskriterier var utgivningsår mellan 2019–2020, kvalitativa studier, studien förekom på sjukhus och skriven på engelska.

Tabell 1 Litteratursökning

Syftet med sökning: Beskriva sjuksköterskors upplevelser av att ge omvårdnad till patienter med COVID-19 i slutenvård under pandemin

PubMed 2020 10 01

Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda

1 MSH Nurses 1,116

2 FT Nurse* 17,742

3 1 OR 2 17,742

4 MSH

3,045

5 FT

6,964

6 FT

57

7 4 OR 5 OR 6 8,733

8 FT ”COVID-19” 53,179

9 3 AND 7 AND 8 26 5

Tabell 1. Forts.Litteratursökning

CINAHL 2020 10 01

Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda

1 CH+ Nurses 10,498

2 FT Nurse* 24,342

3 1 OR 2 25,282

4 CH+

16,059

5 FT

69

6 4 OR 5 16,121

7 CH COVID-19 5,676

8 FT ”COVID-19” 14,387

9 7 OR 8 14,387

10 3 AND 6 AND 9 10 4

* MSH- Mesh term, CH- CINAHL headings, + - explode, FT- Fritext

För ett relevant urval beskriver Östlundh (2017, s.77) att det är viktigt att använda sig av ett bra arbetssätt för att kunna få de resultat man är ute efter i träfflistan på bästa sätt. Resultaten från litteratursökningen granskades därför först via artiklarnas titlar, sedan via abstrakten och sedan lästes hela artikeln för att se om de svarade på syftet. Totalt 30 relevanta artiklar, under granskningens gång exkluderades sex då de var dubbletter, sedan exkluderades femton då de inte svarade på syftet eller uppfyllde inte inklusionskriterierna. Nio artiklar valdes ut för kvalitetsgranskning och alla nio inkluderades i analysen (se Tabell 3).

Artiklarna kvalitetsgranskades med SBU:s (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2012) mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik- patientupplevelser. De 21 frågorna fick antingen noll eller ett poäng baserat på svaren, där

“Ja” fick ett poäng, och “nej” eller “oklart” fick noll poäng. Om frågan ej var relevant valdes

ej tillämpbar och poängen togs bort från högsta möjliga slutsumma. Antalet poäng delades sedan med antalet högsta möjliga poäng och fick fram procenttalet som avgjorde om kvalitén var av hög, medel- eller låg kvalité. Utifrån Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006, s.96) beskrivning av graderingen av procentindelning var mellan 80–100% en artikel av hög kvalité, en artikel med 70–79% av medelkvalité och mellan 60–69% räknades det till låg kvalité.

Tabell 2 Översikt över de valda artiklarna n=9 som ingår i analysen

Författare (År) land

Typ av studie

Deltagare Metod

Datainsamling/

analys

Huvudfynd Kvalitet

(hög, medel, låg)

Jia et al.

(2020) Kina

Kvalitativ 18 sjuksköterskor

(13 kvinnor, 5 män)

Strukturerade djupintervjuer / Kvalitativ innehållsanalys

Sjuksköterskor upplevde etiska utmaningar, fann hanteringsmetoder och märkte utveckling i karriären.

Medel

Karimi et al. (2020) Iran

Kvalitativ 12 sjuksköterskor

(8 kvinnor, 4 män)

Semi-strukturerade intervjuer/

Colaizzi´s analysmetod

Sjuksköterskor upplevde emotionell ångest, stress, och arbetade under otillräckliga yrkesvillkor.

Medel

Liu et al.

(2020b) Kina

Kvalitativ 15 sjuksköterskor

(10 kvinnor, 5 män)

Semi-strukturerade intervjuer/

Kvalitativ innehållsanalys

Sjuksköterskor mötte nya utmaningar, de kände press pga. rädsla och utmattning av tung arbetsbelastning. De kände ansvar som sjuksköterska och med en rationell förståelse och tro att epidemin snart skulle vara över.

Hög

Tabell 2 Forts. Översikt över de valda artiklarna n=9 som ingår i analysen

Författare (År) land

Typ av studie

Deltagare Metod

Datainsamling/

analys

Huvudfynd Kvalitet

(hög, medel, låg)

Sadati et al.

(2020) Iran

Kvalitativ 24 sjuksköterskor

(kön saknas)

Semi-strukturerade intervjuer/ Braun &

Clarkes tematiska analys

Sjuksköterskor upplevelse sig oförberedda. att de levde med den värsta smittorisken, de offrande mycket för arbetet, oro över familjens säkerhet och de upplevde

socialstigma. Det fanns ett behov av

psykosocialt stöd av kollegor och familj.

Hög

Schroeder et al. (2020) USA

Kvalitativ 21 sjuksköterskor

(19 kvinnor, 2 män)

Semi-strukturerade intervjuer/

Kvalitativ innehållsanalys

Sjuksköterskor upplevde att arbetet förändrades men anpassade sig snabbt, de kände ansvar trots rädslan för smittan, och de blev utsatta för COVID-19 och fick mer ansvarsområden.

Hög

Sheng et al.

(2020) Kina

Kvalitativ 14 sjuksköterskor

(11 kvinnor, 3 män)

Semi-strukturerade intervjuer/ Colaizzis analysmetod

Sjuksköterskor

upplevde professionella fördelar, utmattning, rädsla, orättvisa och inkompetens vid räddningsuppdrag. Det fanns behov av support.

Hög

Tabell 2 Forts. Översikt över de valda artiklarna n=9 som ingår i analysen

Författare (År) land

Typ av studie

Deltagare Metod

Datainsamling/

analys

Huvudfynd Kvalitet

(hög, medel, låg)

Sun et al (2020) Kina

Kvalitativ 20 sjuksköterskor

(17 kvinnor, 3 män)

Intervjuer/

Colaizzis analysmetod

Sjuksköterskor upplevde negativa känslor i början, de använde sig av försvarsmekanismer och kände att de växte som sjuksköterskor under press och att man kände både positiva och negativa känslor samtidigt.

Hög

Tan et al.

(2020) Kina

Kvalitativ 30 sjuksköterskor

(24 kvinnor, 6 män)

Semi-strukturerade intervjuer/

Kvalitativ innehållsanalys

Sjuksköterskor hade både negativa och positiva upplevelser av att arbeta på frontlinjen.

Beroende på om sjuksköterskor hade tillgång till träning, kunskap och utrustning avgjorde framgången i arbetet.

Medel

Zhang et al.

(2020) Kina

Kvalitativ 23 sjuksköterskor

(18 kvinnor, 5 män)

Intervjuer/

Colaizzis analysmetod

Sjuksköterskors psykologiska förändringsprocess delades upp i tre delar, början, mitten och senare stadie. Början kännetecknades av ambivalens, mitten av emotionell utmattning, och senare stadie av förnyad energi

Medel

Analys

Analysen gjordes utifrån Elo och Kyngäs (2008) metodartikel där induktiv kvalitativ innehållsanalys valdes baserat på studiens syfte. Om det inte finns tidigare teorier rekommenderar Elo och Kyngäs (2008) att man gör en induktiv innehållsanalys. Den

induktiva analysen vidgar perspektivet och kan skapa teorier. Analysen sker genom tre faser, förberedelsefasen, organiseringsfasen, och rapporteringsfasen.

De valda artiklarna lästes igenom noggrant flera gånger och samtidigt fördes en diskussion för att redogöra att man förstått texterna på samma sätt. Elo och Kyngäs (2008) beskriver hur förberedelsefasen går ut på att samla analysenheter från artiklarna som svarade på syftet. De menar att det är viktigt att gå tillbaka till syftet vid analysen för att behålla relevansen vilket skapar kvalitet på studien. Detta skedde genom att överstryka analysenheterna i utskrivna artiklar. Från de nio artiklarna framtogs 419 analysenheter, som bestod av en eller flera meningar som svarade på syftet. Enligt Elo och Kyngäs (2008) kan en analysenhet bestå av flera meningar som kan ha olika betydelser till arbetet. Analysen utfördes genom en manifest metod, vilket betyder att den inte tolkades utan analyserades textnära (Dahlborg-Lyckhage, 2017, s. 177), med en förståelse för ”vad som sker” och ett försök att se helheten genom att ställa frågor såsom ”vem är det som pratar”, ”när skedde händelsen” och ”vad hände” (Elo &

Kyngäs, 2008).

Organiseringsfasen är enligt Elo och Kyngäs (2008) organiseringen av data i tre steg, öppen kodning, skapa kategorier och skapa abstrakter till kategorierna. De uttagna analysenheterna i de valda artiklarna lästes igenom flera gånger för att få en djupare förståelse över vad de handlade om, en diskussion skedde för att säkerhetsställa uppfattning kring texternas innehåll.

Samtidigt som artiklarna lästes noterades sammanhangen i marginalen för att lättare förstå och enkelt komma ihåg kontexten. Analysenheterna översattes till svenska och kondenserades till korta meningar med den viktigaste informationen intakt.

Elo och Kyngäs (2008) beskriver att kategorier bör bildas av att analysenheterna hör ihop. För att organisera analysenheter delades dessa in i kategorier under varje kategoristeg, baserat på vad innehållet stod för och svarade på syftet, och som upplevdes höra ihop. Kategorierna sammansattes stegvis till nya kategorier där kategorierna på samma sätt som analysenheterna hörde ihop men på ett större plan. Detta skedde i sex steg och där sjätte steget gav sju

kategorier som presenteras under rubriken Resultat med hjälp av abstraktioner under varje

kategori. Elo och Kyngäs (2008) beskriver att genom abstraktion kommer kategorierna att formulera och beskriva forskningsämnet. Läsaren kan då lära sig och förstå fenomenet vilket genererar kunskap som kan vara användbar inom omvårdnadsområdet.

Resultat

Litteraturstudien bygger på nio kvalitativa artiklar där resultatet blev sju kategorier som baseras på sjuksköterskors upplevelser av att ge omvårdnad till patienter med COVID-19 inom slutenvården under pågående pandemi. De sju kategorierna presenteras med brödtext, illustreras av citat och redovisas i Tabell 3.

Tabell 3 Översikt av kategorier n=7

Kategorier

Att kunskap och erfarenhet saknas och behöver utforskas Att resursbristen påverkar omvårdnaden

Att omvårdnadsarbetet ger fysisk och psykisk påfrestning som följer med hem Att COVID-19 påverkar den goda vården

Att stödet från andra hjälper mot rädslan för COVID-19 Att med sjuksköterskeyrket följer ett ansvar och en plikt Att pandemin ger erfarenhet och yrkeserkännande

Att kunskap och erfarenhet saknas och behöver utforskas

Sjuksköterskor upplevde att de inte förstod hur allvarlig COVID-19 pandemin var från början (Liu et al., 2020b) och när viruset kom in på sjukhusen kände de chock, rädsla och ångest (Sadati et al., 2020). De saknade erfarenhet (Jia et al., 2020; Liu et al., 2020b; Tan et al., 2020) och relevant träning för att ge omvårdnad eller identifiera patienter med COVID-19 (Sadati et al., 2020). COVID-19 gav en ny arbetsmiljö, nya kollegor och nya arbetsrutiner som skapade oro bland sjuksköterskor (Sun et al., 2020; Zhang et al., 2020). De kände även en kunskapsbrist gällde hanteringen av COVID-19 pandemin (Jia et al., 2020; Liu et al., 2020b; Sheng et al., 2020; Sun et al., 2020; Tan et al., 2020). Patienter med COVID-19 upplevdes behöva mer omvårdnad än andra patienter (Karimi et al., 2020). Sjuksköterskor visste inte var de skulle börja (Sun et al., 2020) och möttes av utmaningar med organisering, behandlingskapacitet (Jia et al., 2020) och samordning med vårdpersonal (Tan et al., 2020).

De förväntade sig professionell hanteringsträning och bristen på relevant träning var

oroväckande (Sheng et al., 2020) och farlig (Liu et al., 2020b; Sun et al., 2020). I Tan et al.

(2020) studie gjorde bristen på träning sjuksköterskor inkapabla att vårda kritiskt sjuka patienter och hantera utrustningen korrekt, då inlärningen de fick var ytlig på grund av

tidsbrist. Sjuksköterskor kände sig tvingade att ta hand om patienter med COVID-19 innan de anpassat sig till arbetet (Tan et al., 2020) vilket skapade stress och oro (Sheng et al., 2020).

I do not even know how to protect myself; there is no related training. It's so dangerous and I feel scared when I think about this. (Tan et al., 2020, s.1386)

Omvårdnaden baserades på tidigare erfarenheter (Karimi et al., 2020) och arbetsprocessen utforskades under arbetets gång (Jia et al., 2020; Schroeder et al., 2020) vilket blev

ångestfyllt (Sadati et al., 2020; Sun et al., 2020). De nya arbetsrutinerna gav en ny stress, då det krävdes mer planering (Schroeder et al., 2020). Arbetet blev mer än tidigare med fler utbildningar, rapporteringar och att de satte sig själva i karantän utanför arbetet (Sun et al., 2020). Rutinerna under COVID-19 beskrevs som snabba förändringar (Jia et al., 2020), vilket gav ångest (Sun et al., 2020), frustration eller rädsla (Schroeder et al., 2020). Sjuksköterskor kände en stor utmaning med att behärska omvårdnadsfärdigheterna (Schroeder et al., 2020) och samtidigt skydda sig (Liu et al., 2020b). Det var svårt att hinna hålla sig uppdaterad och uppdateringarna var ibland motstridiga och saknade grund av bevis (Schroeder et al., 2020) vilket skapade ångest (Sadati et al., 2020). Riktlinjerna kring skyddsutrustningen var tvetydiga, vilket ökade risken och minskade förståelsen över allvaret vid felanvändning av skyddsutrustningen, där sjuksköterskor till sist inte litade på någon angående riktlinjerna (Sadati et al., 2020, Schroeder et al., 2020). Vissa sjuksköterskor upplevde att rollen inte hade förändrats eller att de blivit förberedda genom tillgång till relevanta protokoll och policy.

Andra kände sig osäkra på att gå in i patientrummen pga. exponeringen till COVID-19. Vissa sjuksköterskor kände sig lugna och rationella när de tog initiativ att söka och bearbeta ny kunskap, medan andra kände oro över bristen på kunskap och över att behöva utbilda

kollegor. Erfarna sjuksköterskor tog initiativ att lära nya (Sun et al., 2020). Det var splittrade känslor kring chefers uppdateringar kring hanteringen av COVID-19 pandemin där vissa sympatiserade för chefer medan andra kände frustration (Schroeder et al., 2020).

I believed that N95 mask is not needed for everyone. I tell my staffs there is no need to

even mask for an ordinary patient, but they do not agree. In this situation, no one trusts

anything. (Sadati et al., 2020, s. 75)

Att resursbristen påverkar omvårdnaden

Sjuksköterskor upplevde brist på resurser exempelvis på avdelningar, utrustning (Sadati et al., 2020), skyddsmaterial (Tan et al., 2020; Liu et al., 2020b), personella resurser (Karimi et al., 2020), medicinska resurser (Jia et al., 2020) och brist på specifika riktlinjer (Liu et al., 2020b). Vårdtyngden ökade snabbt och sjuksköterskor upplevde att det inte fanns tillräckligt med personal för patienterna (Karimi et al., 2020; Sheng et al., 2020; Tan et al., 2020).

Materialbristen upplevdes stressande och kunde leda till utbrändhet (Schroeder et al., 2020).

Materialbristen var som störst vid pandemiutbrottet, som sedan kvarstod eller kom tillbaka i perioder (Jia et al., 2020; Tan et al., 2020). Sjuksköterskor beskrev hur resursbegränsningen påverkade omvårdnaden och skapade kaos (Karimi et al., 2020). I flera studier framkom behov av bättre förberedelser av sjukhusen inför en pandemi som saknades i början av COVID-19 utbrottet (Karimi et al., 2020; Liu et al., 2020b; Sadati et al., 2020; Tan et al., 2020). Trots förbättringar med riktlinjer och materialsupport upplevdes det som otillräckligt och att det behövdes en tydligare policy att agera utifrån (Karimi et al., 2020). Sjuksköterskor tvingades sätta press på sjukhusledningen och allmänhet för att få in resurser genom

donationer (Jia et al., 2020; Sadati et al., 2020). Sjuksköterskor uppskattade donationerna och stödet för kampen mot COVID-19 gav sjuksköterskor mer mod att fortsätta kämpa (Sheng et al., 2020; Sun et al., 2020).

We do not have enough facilities, there are few basic facilities, this ward is not similar to an isolated ward. (Karimi et al. 2020, s. 1275)

Att omvårdnadsarbetet ger fysisk och psykisk påfrestning som följer med hem

I början av pandemin upplevde sjuksköterskor mer rädsla, ångest och depression i samband

med utmaningarna från den nya arbetsmiljö och av exponeringen av COVID-19 (Sun et al.,

2020). Yngre sjuksköterskor reagerade däremot med hyperaktivitet som gav energiförlust,

sömnlöshet, halsont och trötthet (Zhang et al., 2020). Vissa sjuksköterskor upplevde från

början både positiva och negativa känslor samtidigt (Sun et al., 2020) medan andra kände sig

bekväma direkt (Schroeder et al., 2020). Rädslan och tvetydighet i vårdandet försvann

gradvis speciellt efter introduktion, miljöanpassning (Sun et al., 2020; Zhang et al., 2020),

eller efter att ha gett vård till sin första patient (Schroeder et al., 2020), men det fanns även en

sjuksköterska som beskrev hur oron aldrig försvann (Karimi et al., 2020). Sjuksköterskor

upplevde att deras mentala hälsa försämrades och följdes inte upp i tid med psykologiska

interventioner (Sun et al., 2020; Tan et al., 2020). Sjuksköterskor kände sig deprimerade (Zhang et al., 2020), maktlösa inför stressen (Jia et al., 2020) och känslor av hjälplöshet och överväldigande som kom med COVID-19 (Tan et al., 2020). Enligt Sun et al. (2020) studie aktiverade alla sjuksköterskor psykologiska försvarsmekanismer. Medan i Tan et al. (2020) studie kände sjuksköterskor att de skulle klara sig och att de var lyckliga trots utmaningarna.

Det fanns dock önsketänkande om att pandemin snart var över (Karimi et al., 2020; Sun et al., 2020).

I feel good now and more devoted to nursing work. Psychologically, I am not as nervous as I was when I first entered the isolation unit. (Zhang et al., 2020, s.5)

Sjuksköterskor upplevde fysisk utmattning vid omvårdnadsarbetet av patienter med COVID- 19 (Tan et al., 2020), där skyddsutrustningen var största anledningen (Liu et al., 2020b;

Sheng et al., 2020; Sun et al., 2020). Skyddsutrustningen gjorde omvårdnadsarbetet

obekvämt, långsammare och svårare (Sheng et al., 2020; Sun et al., 2020) och vid bärandet

upplevdes tryck över bröstet och andningspåverkan (Jia et al., 2020; Liu et al., 2020b; Sun et

al., 2020; Zhang et al., 2020). Det fysiska obehaget förvärrade sjuksköterskors psykologiska

stress (Jia et al., 2020; Zhang et al., 2020). Men även om skyddsutrustningen gjorde arbetet

svårt, försäkrade sjuksköterskor sig om att patienterna blev behandlade rätt (Liu et al.,

2020b). COVID-19 pandemin skapade stor press från allmänhet på sjuksköterskors arbete

vilket skapade rädsla, ångest (Jia et al., 2020; Tan et al., 2020) och oro över att fatta fel beslut

angående patienter (Karimi et al., 2020; Liu et al., 2020b; Sadati et al., 2020; Sheng et al.,

2020; Sun et al., 2020). Sjuksköterskor upplevde att arbetet krävde djup koncentration som

blev påverkat av pressen från allmänheten och känslan av att kollapsa (Tan et al., 2020) och

att stressen följde med hem (Sadati et al., 2020). Vid försämring av patienters tillstånd kände

sjuksköterskor maktlöshet och ifrågasatte sin förmåga som kvalificerade sjuksköterskor

(Sheng et al., 2020). Sömnen blev påverkad (Jia et al., 2020) av olika anledningar så som

misstänkt posttraumatiskt syndrom, oro över sitt utförda arbete (Liu et al., 2020b) eller en

anpassning efter arbetsstressen (Sun et al., 2020). Sjuksköterskor hanterade stressen och

ångesten med olika tekniker (Sun et al., 2020; Jia et al., 2020; Schroeder et al., 2020). Att

diskutera speciella fall upplevde sjuksköterskor underlätta deras arbete (Jia et al., 2020) och

genom att jämföra med värre drabbade städer upplevde sjuksköterskor att de haft tur (Sun et

al., 2020).

The large amount of protective clothing makes this very difficult but we must ensure that patients are treated precisely and in a timely fashion (Liu et al., 2020b, s. 760)

Att COVID-19 påverkar den goda vården

COVID-19 pandemin ökade snabbt i antalet insjuknande som inte hann bli inlagda i tid, det fanns inte vaccin framtaget och detta ökade stressen för sjuksköterskor (Liu et al., 2020b) och de kände frustration, hjälplöshet och självförebråelse (Tan et al., 2020). Sjuksköterskor upplevde att det inte var tillräckligt med personal för att täcka alla patienter med COVID-19 (Karimi et al., 2020; Sheng et al., 2020; Tan et al., 2020), vårdtyngden var oroande (Sun et al., 2020) och tung, och det var svårt att tillgodose patienternas behov (Jia et al., 2020; Sheng et al., 2020; Tan et al., 2020). Sjuksköterskor blev utmattade (Tan et al., 2020) och upplevde att de behövde tid och erfarenhet för att motverka stressen (Sheng et al., 2020). När

patienternas behov inte kunde mötas kände sjuksköterskor stress (Jia et al., 2020; Sheng et al., 2020), hopplöshet (Sun et al., 2020), och känslan av att vara ineffektiv och hjälplös när de mötte patienter i dåligt tillstånd (Sadati et al., 2020; Tan et al., 2020). Sjuksköterskor

påverkades emotionellt av patienternas lidande (Jia et al., 2020), de kände oro och sympati för patienterna med COVID-19 (Karimi et al., 2020).

You don't know how powerless I am at that time, I witness the death every day but there is nothing I could do, I keep asking myself whether I could be a nurse. (Sheng et al., 2020, s. 5)

För att minska utsattheten valde vissa sjuksköterskor att minska frekvensen av

omvårdnadsaktiviteter vilket beskrevs av andra sjuksköterskor som upprörande, att patienter inte fick den bästa vården och att de som minskade frekvensen hade låg ansvarskänsla (Jia et al., 2020). Sjuksköterskor kände dödsångest, stress, och oro vilket blev en distraktion från god patientvård. En sjuksköterska beskrev att en normal konsekvens av patientnära vård var att sjuksköterskan svettades vilket gjorde att arbetet inte blev ordentligt gjort. Det upplevdes varit svårt att tänka på vårdteori under COVID-19 pandemin (Karimi et al., 2020).

Sjuksköterskor upplevde en utmaning i patientens ovilja att samarbeta, och frustration när sjuksköterskor riskerade sina liv (Zhang et al., 2020). När patienter däremot var tacksamma kände sjuksköterskor sig bra (Sun et al., 2020) och fick energi (Zhang et al., 2020).

Time is precious in saving lives. A patient suddenly fainted, but my colleague took a long

time walking towards him before eventually giving a hand. (Jia et al., 2020, s. 6)

Att stödet från andra hjälper mot rädslan för COVID-19

COVID-19 orsakade rädsla och ångest samt sjuksköterskor var rädda att bli smittade (Jia et al., 2020; Karimi et al., 2020; Liu et al., 2020b; Sheng et al., 2020; Sun et al., 2020; Tan et al., 2020; Zhang et al., 2020) samtidigt som vissa kunde vara ärelystna (Tan et al., 2020).

Sjuksköterskor fruktade osäkerheten om vad som skulle komma (Zhang et al., 2020). När de såg rapporter om vårdpersonal som blivit smittade eller avlidit intensifierades rädslan (Sheng et al., 2020; Sun et al., 2020; Zhang et al., 2020) och ångesten (Sadati et al., 2020). Rädslan var särskilt stark i tidigt skede av pandemin. Bristen på förståelse för viruset tillsammans med rapporter om kraftig ökning av fall ökade oron för sjuksköterskor och deras familjers säkerhet (Zhang et al., 2020). Det stora antalet smittade upplevdes som hotande (Sheng et al., 2020) och sjuksköterskor kände att det var svårt att kämpa emot när det inte fanns något sätt att stoppa COVID-19 (Tan et al., 2020). De oroade sig om patienten var infekterad eller inte, vilket ökade stressen att skydda sig (Sadati et al., 2020; Zhang et al., 2020). Den exponerade miljön gav olika nivåer av stress för sjuksköterskor (Karimi et al., 2020; Tan et al., 2020).

Vissa sjuksköterskor beskrev hur de kände att avdelningen var full av virus när de såg skyddsutrustning användas (Liu et al., 2020b), medan andra kände sig trygga, speciellt efter träning med skyddsmaterialet (Sun et al., 2020).

After all, it is a new infectious disease and there are no specific drugs at present. I was scared to see reports of the sacrifice of medical staff in other cities. (Sun et al., 2020, s.

595)

Sjuksköterskor var rädda att överföra sjukdomen till andra (Karimi et al., 2020) speciellt sina familjemedlemmar (Liu et al., 2020b; Schroeder et al., 2020; Sheng et al., 2020; Sun et al., 2020) med allvarlig eller kronisk sjukdom (Sadati et al., 2020). Sjuksköterskor valde att sätta sig i karantän utanför jobbet och skapa distans mot andra för att minska risken att smitta och smittas (Sadati et al., 2020). Distansen fick sjuksköterskor att känna sig hjälplösa och

skyldiga (Sun et al., 2020) och var svårt och outhärdlig samt påverkade familjerelationer och jobbprestanda (Karimi et al., 2020). Sjuksköterskor upplevde att rädslan för COVID-19 skapade ett stigma mot sjuksköterskor som ansågs vara bärare av COVID-19 (Sadati et al., 2020). COVID-19 pandemin fick sjuksköterskor att inse vikten av hälsa och familj.

Sjuksköterskor upplevde att de inte kunde prata med familjemedlemmar om arbetet då de

blev oroligare (Sun et al., 2020). Sjuksköterskor kände tacksamhet och uppskattade stödet de

fick från familj, vänner, kollegor, allmänheten (Sheng et al., 2020; Sun et al., 2020). Stödet

gav säkerhet, mer mod och motivation att bemöta pandemin (Sheng et al., 2020). Kontakt med familj och vänner hjälpte vid behov av emotionell tröst (Jia et al., 2020; Sadati et al., 2020), skapade glädje (Sun et al., 2020) och var avslappnande (Jia et al., 2020). Familjen uppmuntrade även till omvårdnadsarbetet (Sadati et al., 2020). Sjuksköterskor upplevde att teamkänslan bland kollegor blev starkare, de kände sig enade, uppmuntrade varandra

(Schroeder et al., 2020) och ställde upp för att hjälpa varandra (Sun et al., 2020). När de inte kunde söka stöd eller omfamna sina kollegor förvärrades situationen (Zhang et al., 2020).

Supporten från sjuksköterskeledarna lindrade sjuksköterskors oro (Jia et al., 2020; Schroeder et al., 2020) och de kände sig omhändertagna tack vare sjuksköterskeledarnas omsorgsfulla handlingar (Zhang et al., 2020). Tack vare stödet från olika håll kände sjuksköterskor att pandemin kunde övervinnas och snart vara under kontroll (Liu et al., 2020b; Sun et al., 2020).

We encourage each other. It doesn’t feel like I’m fighting alone, I’m not afraid. (Sun et al., 2020, s. 595)

Att med sjuksköterskeyrket följer ett ansvar och en plikt

Sjuksköterskeyrket beskrevs som ett farligt yrke i kampen mot COVID-19 (Sheng et al., 2020) och samtidigt att omvårdnadsarbetet med patienter med COVID-19 var oundviklig, att det var ett ansvar och en skyldighet (Liu et al., 2020b; Sadati et al., 2020; Schroeder et al., 2020; Sun et al., 2020; Tan et al., 2020; Zhang et al., 2020). Sjuksköterskor beskrev att de gillade och identifierade sig mer med sitt yrke (Sun et al., 2020), och såg COVID-19

pandemin som den nya verkligheten (Tan et al., 2020). Andra beskrev att de inte kände något kring pandemin (Schroeder et al., 2020; Sun et al., 2020) medan andra beskrev hur de var splittrade mellan ansvaret och rädslan. Vissa kände att det var ett unikt uppdrag (Liu et al., 2020b), där det professionella ansvaret fick sjuksköterskor att gå framåt utan att tveka (Zhang et al., 2020). Eftersom omvårdnadsarbete krävde exponering inne hos patienter valde andra professioner att låta sjuksköterskor ta över deras ansvarsområden för att slippa exponeringen (Jia et al., 2020; Schroeder et al., 2020; Sheng et al., 2020). De obestämda rollerna med olika exponering bidrog till känslan av orättvisa där sjuksköterskors roll inte respekterades (Sheng et al., 2020), med ojämlikhet i status och exponering (Jia et al., 2020). Sjuksköterskor

upplevde att deras säkerhet blev negligerad (Jia et al., 2020). Vid jämförelse med andra

vårdyrken upplevde även sjuksköterskor ojämlikhet och orättvisa med de ekonomiska

utmärkelserna som vårdpersonal fick som tack under pandemin (Sheng et al., 2020). Utmed

tiden blev andra professioner mindre tveksamma att engagera sig med COVID-19 patienter

(Schroeder et al., 2020). Sjuksköterskor upplevde att omvårdnadsarbetet var viktig under pandemin och spelade en avgörande roll (Liu et al., 2020b; Sheng et al., 2020).

Sjuksköterskor kände de gjort en viktig insats i striden mot COVID-19 (Sheng et al., 2020) och var stolta över sitt utförda arbete (Liu et al., 2020b; Schroeder et al., 2020; Sun et al., 2020; Zhang et al., 2020). När patienters tillstånd förbättrades (Liu et al., 2020b) fick

sjuksköterskor en djupare förståelse för omvårdnad och deras självförtroende ökade (Sheng et al., 2020) och patienters tacksamhet stärkte sjuksköterskors professionella identitet (Tan et al., 2020).

I remain at the besides around the clock to provide care for patients, while other medical staff such as physicians only enter into the isolation wards during the rounds or the patients’ condition is unstable. Nursing is the hardest and most dangerous profession.

(Sheng et al., 2020 s. 5)

Att pandemin ger erfarenhet och yrkeserkännande

Arbetet upplevdes utmanande och sjuksköterskor kände sig väldigt trötta men strävade efter att göra sitt jobb (Sheng et al., 2020; Tan et al., 2020). Sjuksköterskor betraktade arbetet som inlärning vilket medförde övergången från ny till erfaren (Sheng et al., 2020). Arbetet gav erfarenhet i planering, organisering, kommunikation och samarbete vilket förbättrade ledningsfärdigheter och förståelse över hantering av folkhälsorisker (Jia et al., 2020).

Inlärningen bidrog till sjuksköterskors känsla av självtillväxt, karriärutveckling och bättre omvårdnad vid intensivvård (Jia et al., 2020; Sheng et al., 2020). Det framkom att arbetet gav en meningsfull upplevelse (Sheng et al., 2020) och sågs som en värdesatt gåva som lärt sjuksköterskor att leva med tacksamhet och uppskattning (Sun et al., 2020). Sjuksköterskor fick beröm och bekräftelse från allmänheten genom sociala media, av sitt sjukhus, genom gåvor, lovord och karriärmöjligheter (Jia et al., 2020; Liu et al., 2020b; Sheng et al., 2020;

Sun et al., 2020). Sjuksköterskor beskrev hur sjuksköterskeyrket blev mer värderat och förbättrade sjuksköterskeyrkets image tack vare pandemin (Sheng et al., 2020). Även om omvårdnadsarbetet var svårt började sjuksköterskor reflektera vilket stärkte viljan och upptäckte modet att möta utmaningar (Sun et al., 2020) och de kände att de kunde

åstadkomma det omöjliga (Sheng et al., 2020). Sjuksköterskor kände sig starkare och mådde

bra av att tänka på att de gjort sitt arbete varje dag, avsatt liv och död (Sun et al., 2020). De

upplevde att deras arbetet varit meningsfullt och värdefullt för folket och nationens hälsa

(Zhang et al., 2020).

Although I am very tired, I find that I have survived and I have done a good job. I can't believe it. (Sun et al., 2020, s. 596)

Diskussion

Resultatdiskussion

Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att ge omvårdnad till patienter med COVID-19 i slutenvården under COVID-19 pandemin. Analysen

resulterade i sju kategorier, Att kunskap och erfarenhet saknas och behöver utforskas, Att resursbristen påverkar omvårdnaden, Att omvårdnadsarbetet ger fysisk och psykisk påfrestning som följer med hem, Att COVID-19 påverkar den goda vården, Att stödet från andra hjälper mot rädslan för COVID-19, Att med sjuksköterskeyrket följer ett ansvar och en plikt och Att pandemin ger erfarenhet och yrkeserkännande. Kategorierna diskuteras nedan utifrån relevant vetenskaplig litteratur.

I litteraturstudiens resultat upplevde sjuksköterskor att de saknade kunskap och erfarenhet som behövde utforskas, exempelvis fanns det brist på relevant träning för att ge omvårdnad och vilket blev en patientfara. I Jones et al. (2017) studie beskriver sjuksköterskor liknande upplevelse av Ebolaepidemin där brist på kunskap och beredskap om sjukdomen påverkade omvårdnaden och blev en patientfara för de inte förstod Ebolas smittväg. Enligt en av sjuksköterskans kärnkompetenser, evidensbaserad vård (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b), ligger ansvaret av god omvårdnad på sjuksköterskor som baseras omvårdnaden på vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta sätter press på sjuksköterskor att vara kritiska, hålla sig uppdaterade och aktivt delta i utvecklingen av kunskap. I början av COVID-19 saknades kunskap vilket påverkar omvårdnaden och vi anser att under en pandemi där kunskap

kommer med tiden är det viktigt att sjuksköterskor är aktiva och håller sig uppdaterade och är kritiska. Det är viktigt att respektera sjukdomen och bristen på kunskap genom att vara försiktig vid omvårdnaden för att inte orsaka fara för patienter, kollegor och omgivning, genom att sprida COVID-19 vidare eller orsaka vårdlidande vid omvårdnaden. För

sjuksköterskor är evidensbaserad vård att agera utifrån tidigare kunskap och COVID-19 blev en utmaning när det inte fanns relevant kunskap eller erfarenhet för att utföra säker

omvårdnad.

I litteraturstudiens resultat upplevde sjuksköterskor att det var svårt att hinna hålla sig uppdaterad och uppdateringarna upplevdes ibland vara motstridiga vilket gav ångest. I Yin och Zeng (2020) studie upplevde vårdpersonal att sökandet av kunskap kring COVID-19 bidrog till den mentala stressen. I Chung, Wong, Suen och Chung (2004) studie om SARS- utbrottet orsakade bristen på kunskap stress. Rathore et al. (2020) tvärsnittsstudie visade att adekvat kunskap fungerade som ett skydd mot psykologisk press under COVID-19, vilket stöds i De Kock et al. (2021) litteraturstudie där kunskap tillsammans med stöd och resilience gav en skyddande effekt. Vi anser att i början av COVID-19 pandemin var sjuksköterskor utan kunskap och arbetade utifrån erfarenheter som inte alltid var aktuella. Det var svårt att hålla sig uppdaterad, men utmed tiden fick de mer kunskap vilket underlättade

omvårdnadsarbetet. I litteraturstudiens resultat upplevde sjuksköterskorna att uppdateringarna kunde vara motstridiga och sakna grund av bevis vilket är ett bra tecken på att sjuksköterskor var kritiska och ifrågasättande, vilket skapar en tryggare omvårdnad som bygger på bevis och logik. Vi anser att det viktigt att man arbetar utifrån de riktlinjer som finns och håller sig uppdaterad för att säkerställa att vården blir av god kvalitet.

I litteraturstudiens resultat framkom att brist på resurser påverkade vården, exempelvis upplevdes bristen på skyddsutrustning stressande och något som kunde bidra till utbrändhet.

Liknande resultat framkom i en litteraturöversikt av De Kock et al. (2021) där det vanligaste problemet som orsakade stress var brist på skyddsutrustning. Även i Ying och Zeng studie (2020) beskrev vårdtagarna om hur de hoppas att aldrig mer kommer behöva hamna i situationen där materialbrister skapade utsatthet av COVID-19 viruset som gav psykologisk stress. Enligt Krisinformation (2020) uppgav 71 sjukhus i Sverige att de hade brist på

skyddsmaterial och antibiotika under COVID-19 pandemin. Sjuksköterskor i Sverige arbetar

utifrån lagen om basal hygien i vård och omsorg (SOSFS 2015:10) vilket är åtgärder som

förebygger vårdrelaterade infektioner, vilket förutsätter tillgång av skyddsmaterial. Vi anser

att brist på skyddsmaterial kan orsaka vårdrelaterade skador och under COVID-19 orsaka en

bredare spridning av sjukdomen. Vi menar att bristen medverkat till psykologisk stress och

utbrändhet hos sjuksköterskor som i sin tur medfört personalbrist. Vi anser att det finns behov

av bättre förråd för liknande framtida situationer för att underlätta materielbehov för att

kunna följa riktlinjer för en god vård. Detta medverkar till att sjuksköterskor har en möjlighet

att arbeta under bra förutsättningar för att ge god omvårdnad.

I litteraturstudiens resultat framkom det att sjuksköterskor upplevde både fysisk och psykisk påfrestning som följde med hem, exempelvis kände sjuksköterskor sig deprimerade. De kände sig maktlösa för stressen och känslor av hjälplöshet och överväldigande kom med omvårdnadsarbetet av patienter med COVID-19. Även i Şahin, Aker, Şahin och

Karabekiroğlu (2020) kvantitativa studie visade resultaten på att över hälften av hälso- och sjukvårdspersonalen upplevde depression, ångest, insomnia och stressymptom i samband med COVID-19 arbetet. I De Kock et al. (2021) översikt beskriver sjuksköterskor hur de kände att de inte fick någon chans till återhämtning och arbetade ständigt med oro, ångest, rädsla och känslan av att inte göra ett bra arbete under COVID-19 pandemin. Vi anser att det är viktigt för sjuksköterskor att själva må bra för att kunna ge god vård, och under COVID-19 pandemin fanns det behov av att försöka stärka känslan av förståelse och sammanhang på arbetsplatsen för att kunna hantera situationer och minska den negativa psykologiska

påverkan som sjuksköterskor upplevde. Antonovskys (2005, s.43) begrepp KASAM står för känsla av sammanhang vilket består av komponenterna meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet. Vi anser att genom att försöka stärka begripligheten skulle det kunna hjälpa mot upplevelsen av överväldigande och hjälplöshet hos sjuksköterskorna. Detta leder till att man som sjuksköterska kan se mening med det man gör och att man lättare kan hantera

situationer. Vi anser att det även måste finnas tid till återhämtning för att orka med livet och yrket.

I litteraturstudiens resultat framkom det att COVID-19 påverkade den goda vården.

Sjuksköterskor upplevde dödsångest, stress, och oro vilket blev en distraktion från god

patientvård och för att minska utsattheten valde vissa sjuksköterskor att minska frekvensen av omvårdnadsaktiviteter vilket resulterade i att patienter inte fick den bästa vården. I Chung et al. (2004) fenomenologiska studie från SARS-utbrottet upplevde sjuksköterskor att vem som helst kunde drabbas. De kände sig utmattade och frågade sig själva hur de skulle kunna utföra omvårdnad och någon ville sluta arbeta. Sjuksköterskor i Sverige utgår från en

personcentrerad vård med humanistiskt synsätt vilket kan förloras när sjuksköterskor inte har

tid till att lyssna på patienten, där behov, rättigheter och patientens delaktighet försvinner

(Svensk sjuksköterskeförening, 2017b). I ICN: etiska kod (Svensk sjuksköterskeförening,

2017a) har sjuksköterskor ansvar att sköta sin egen hälsa för att inte deras förmåga att ge

omvårdnad ska äventyras. Vi anser att det är viktigt att förstå hur sjuksköterskor påverkas av

COVID-19 för att kunna ge god omvårdnad. Lindra lidandet är en utmaning som skapar press

hos stressade sjuksköterskor, och det blir svårt att se och hantera patienters lidande. När

sjuksköterskor samtidigt är rädda för COVID-19 kan detta påverka omvårdnaden. Vi anser att sjuksköterskor behöver få uttrycka sina tankar och rädslor för COVID-19 genom reflektion, support och stöd, för att orka och så att omvårdnad blir säker för alla.

I litteraturstudiens resultat framkom det att stödet från andra hjälpte mot rädslan för COVID- 19 och sjuksköterskor beskrev tacksamhet och uppskattning för stödet de fick från familj, vänner, kollegor och allmänheten. Stödet gav säkerhet, motivation och mod att bemöta pandemin. I Ceri och Cicek (2020) tvärsnittsstudie fann de att vårdarbetare som hade mindre kontakt med familj och vänner och upplevde mer negativ psykiskpåverkan än de som hade regelbunden kontakt under COVID-19 pandemin. I Chung et al. (2004) fenomenologiska studie vid SARS-utbrottet framkom det att deltagarna hittade styrka genom att samarbeta och vara närvarande för patienten. Samverkan i team är en av sjuksköterskors kärnkompetens (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b) som menar att genom samverkan i team respekterar och stärker sjuksköterskor varandras kompetenser för en bra och säker vård. Vi anser att stödet från familj och kollegor är viktig för att sjuksköterskan ska känna att de gör ett bra jobb. God kommunikation och samverkan mellan kollegor för att stötta varandra förbättrar arbetsmiljö och även känslan av att ge stöd till kollegor, uppmuntrar och ge mod att hantera situationer är viktig under en pandemi.

I litteraturstudiens resultat beskriver sjuksköterskor hur sjuksköterskeyrket kom med ansvar och skyldighet, och är ett farligt yrke i kampen mot COVID-19 där omvårdnadsarbetet med patienter med COVID-19 var oundviklig. I Collado-Boira et al. (2020) fenomenologiska studie beskrev student-deltagarna hur de deltog i kampen mot COVID-19 som en moralisk skyldighet och även i Jones et al. (2017) studie beskriver deltagarna att de stannade kvar i kampen under Ebolaepidemin på grund av en känsla av skyldighet och ansvar till samhället.

Sjuksköterskors värdegrund grundar sig på att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa

hälsa och minska lidande (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Sjuksköterskor arbetar med

värdegrunden som stöd för att ge varje människa en etisk och rättvis vård genom dialog och

reflektion. I patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) framgår att sjuksköterskor ska arbeta för

hög patientsäkerhet och medverka till god vård. Vi anser att sjuksköterskor kände ännu mer

ansvar från sjuksköterskors värdegrunden och lagar under pandemin än vad de gjort i icke-

pandemi förhållanden. Under COVID-19 pandemin var det många allvarligt sjuka och i

behov av omvårdnad. Även om det fanns motgångar för sjuksköterskan såsom rädsla och

utmattning, fanns ansvaret kvar att ta hand om dessa sjuka människor när samhället påverkats

och stannat upp. Vi anser även att etikronder och reflektioner kan användas som ett hjälpmedel vid moralisk stress då man som sjuksköterska möter motgångar.

I litteraturstudiens resultat framgick det att sjuksköterskor upplevde att pandemin gett erfarenhet och yrkeserkännande, där de lärt sig mycket kring kommunikation och att de växt som sjuksköterskor av upplevelsen av COVID-19 pandemin. I Chung et al. (2004) studie beskrev sjuksköterskor hur de kommunicerade bättre med patienter genom att sätta sig i deras situation under SARS-utbrottet. I Andersson och Edberg (2010) beskriver de hur man som sjuksköterska går från att vara nybörjare till erfaren sjuksköterska utmed arbetets gång.

Transitionen påbörjades genom att ta på sig mer ansvar, lära sig prioritera och känna

självsäkerhet i sin roll. Vi anser att under COVID-19 pandemin har sjuksköterskor fått ökad förståelse för patienters upplevelser som bidragit till en starkare roll som sjuksköterskor och deras omvårdnadsarbete. De nya erfarenheterna och kunskaperna bidrog till en transition där identitet som sjuksköterskor uppstod.

Metoddiskussion

Enligt Mårtensson och Fridlund (2017, s.428) diskuteras trovärdighet utifrån begreppen trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet vid kvalitativa studier. För att fånga sjuksköterskors upplevelse genomfördes en litteraturstudie med kvalitativ

innehållsanalys. Det ger en inblick i människors olika variationsrika upplevelser och kan bilda ny kunskap. En induktiv ansats valdes då en deduktiv hade varit beroende av teori.

För att stärka trovärdigheten beskriver Mårtensson och Fridlund (2017, s.431–432) att författarna tydliggör att den skapade kunskapen kring ämnet är rimligt och att resultatet äger giltighet. Användandet av kritiska personer som försäkrar som att analysen är grundad i data ökar också trovärdigheten. Handledare och kurskamrater har granskat arbetet under

seminarier, läst igenom, kommenterat och gett konstruktiv kritik.

Pålitlighet beskriver Mårtensson och Fridlund (2017, s.432) är att författarna är införstådda i

sin egen förförståelse. Eftersom vi arbetat inom vården och varit i möte med COVID-19

pandemin, kan egna upplevelser riskera att leda till bias. Genom att vara två som analyserat,

kunde man diskutera och jämföra, sedan gå tillbaka till originalkällan för att minska risken för

bias och att texten blev textnära. Studierna som analyserats var snabbt producerade kring

upplevelser kring relativt nya COVID-19 pandemi, vilket kan ge svaghet i kvalitén hos

studierna. Kvalitetsgranskningen som utförts inför analysen påvisar endast medel och hög

kvalité. De analyserade studierna har engelska som andraspråk, vilket blir en översättning till engelska och sedan en översättning till svenska när vi gjort vår analys, och det finns en risk att det försvunnit mening i orden på vägen. För att stärka pålitligheten ytterligare studerades ämnet och gjorde pilotsökning.

Bekräftelsebarhet ökar om analysprocessen och ställningstagandet är tydligt beskriven (Mårtensson & Fridlund, 2017, s.432). Valet att inte använda peer reviewed i

litteratursökning i Pubmed var för att inte exkludera ut relevanta artiklar. Enligt Moberg (2015) betyder peer reviewed avgränsningen att artiklarna blivit granskade av ämnesexperter innan de publicerats. Artiklarna vi fann var snabbt producerade och enligt CINAHL hade tre av de valda artiklarna blivit reviewed men samma tre artiklar hade inte det på Pubmed. Enligt Östlundh (2017, s.79) betyder inte peer reviewed att artiklarna är mer vetenskapliga. Sökord för slutenvård valde vi att inte ha med som sökord utan som inklusionskriterium, då sökorden begränsade relevanta artiklar som var utförda inom slutenvården. De valda artiklarna kommer från både omvårdnads- och medicinska tidskrifter då det var brist på relevant data från endast omvårdnadstidskrifter.

För att resultatet ska ses som överförbart krävs det att resultatet är tydligt beskrivet och det finns trovärdighet, pålitlighet och bekräftelsebarhet (Mårtensson & Fridlund, 2017, s.433).

För att säkerhetsställa bekräftelsebarheten tydliggjort lämpliga citat från originalartiklar för att stödja brödtexten. Resultatet i vår studie bör gå att överföra till i liknande situationer, grupper och kontext, då det är baserat på tre länder från tre olika kontinenter vars

sjuksköterskor som haft liknande upplevelser angående COVID-19 pandemin.

Slutsats

Den här litteraturstudien har gett en inblick på hur sjuksköterskor upplevelser av omvårdnadsarbetet i början av COVID-19 pandemin. COVID-19 viruset kom med kunskapsbrist, resursbrist och påverkan på sjuksköterskor vilket påverkade omvårdnaden.

Under COVID-19 pandemin krävs det att sjuksköterskor arbetar kritiskt och håller sig

uppdaterad. Resursbristen påverkade sjuksköterskor med stress och det finns ett behov av

bättre förråd för framtida liknande situationer för att underlätta sjuksköterskors arbete för en

god vård. Genom att stärka KASAMs komponent begriplighet skulle det kunna hjälpa mot

upplevelsen av överväldigande och hjälplöshet hos sjuksköterskorna. Under COVID-19

påverkades den genuina patientvården och det fanns behov av att få uttrycka sina tankar och

behov av stöd och tid till kommunikation och reflektion som skulle kunna leda till minskad stress och bättre omvårdnadsarbete. Deras upplevelser kan bidra till att sjuksköterskor blir medvetna och motiverade till en mer humanistisk personcentrerad omvårdnad till människor vid pandemier. I Sverige har sjuksköterskor tillgång till sjuksköterskans värdegrund och patientsäkerhetslagen att stödja sig mot vid motgångar. De har även genomgått en transition under COVID-19 arbetet, där de uppnått en ökad förståelse och fått en starkare roll som sjuksköterskor.

Det finns möjlighet för fler framtida studier i de europeiska länder och göra en översikt på

dessa. Eftersom pandemin är pågående finns det möjlighet att jämföra dessa tidiga studier

med senare upplevelser från sjuksköterskor, viktigt för att se hur upplevelserna utvecklas.

Referenslista

*Artiklar som ingår i analysen

Andersson, P. L., & Edberg, A.-K. (2010). The transition from rookie to genuine nurse:

Narratives from Swedish nurses 1 year after graduation. The Journal of Continuing education in Nursing, 41(4), 186-192. doi: 10.3928/00220124-20100326-05

Antonovskys, A. (2005). Hälsans mysterium (2. uppl.). Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur.

AFS 2018:4. Smittrisker: Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om smittrisker.

Solna: Arbetsmiljöverket. Från

https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/foreskrifter/smittrisker_afs_2018_4.pdf) Arbetsmiljöverket. (2020a). Coronaviruset och arbetsmiljön. Hämtad 6 november 2020, från Arbetsmiljöverket, https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/sjukdomar-smitta-och-

mikrobiologiska-risker/smittrisker-i-arbetsmiljon/coronaviruset/

Arbetsmiljöverket. (2020b). Personlig skyddsutrustning som skydd mot COVID-19. Hämtad 1 november 2020, från Arbetsmiljöverket, https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/sjukdomar- smitta-och-mikrobiologiska-risker/smittrisker-i-arbetsmiljon/coronaviruset/personlig- skyddsutrustning-som-skydd-mot-COVID-19/#4

Arbetsmiljöverket. (2020c). Skydd mot smitta inom vård och omsorg. Hämtad 1 november 2020, från Arbetsmiljöverket, https://www.av.se/nyheter/2020/skydd-mot-smitta-inom-vard- och-omsorg/?hl=basala%20hygienrutiner%20vard%20omsorg

Business-Sweden. (september 2020). Återhämtningen står på skör grund: Globala ekonomiska utsikter. Stockholm: Business-Sweden, https://www.business-

sweden.com/globalassets/insights/global-analysis/global-economic-

outlook/svenska/aterhamtningen-star-pa-skor-grund---globala-ekonomiska-utsikter.pdf Ceri, V., & Cicek, I. (2020). Psychological well-being, depression and stress during COVID- 19 pandemic in Turkey: A comparative study of healthcare professionals and non-healthcare professionals. Psychology, Health & Medicine, 26(1), 85-97. doi:

10.1080/13548506.2020.1859566

Chung, B. P. C., Wong, T. K. S., Suen, E. S. B., & Chung, J. W. Y. (2005). SARS: caring for patients in Hong Kong. Journal of Clinical Nursing, 14(4), s. 510-517. doi: 10.1111/j.1365- 2702.2004.01072.x

Collado-Boira, E. J., Ruiz-Palomino, E., Salas-Media, P., Folch-Ayora, A., Muriach, M., &

Baliño, P. (2020). “The COVID-19 outbreak”—An empirical phenomenological study on perceptions and psychosocial considerations surrounding the immediate incorporation of final-year Spanish nursing and medical students into the health system. Nurse Education Today, 92, 1-6. doi: 10.1016/j.nedt.2020.104504

Consortium Library. (6 Augusti, 2020). Health: CINAHL searching. Hämtad från:

https://libguides.consortiumlibrary.org/c.php?g=488826&p=3342484

Dahlborg Lyckhage, E. (2017). Kunskap, kunskapsanvändning och kunskapsutveckling. I F.

Friberg (Red.), Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (3.

uppl., s. 25–36). Lund: Studentlitteratur.

De Kock, J. H., Latham, H. A., Leslie, S. J., Grindle, M., Munoz, S.-A., Ellis, L., Polson, R.,

& O’Malley, C. M. (2021). A rapid review of the impact of COVID-19 on the mental health of healthcare workers: Implications for supporting psychological well-being. BMC Public Health, 21(1):104, 1-18. doi: 10.1186/s12889-020-10070-3

Elo, S., & Kyngäs, H. (2008). The qualitative content analysis process. Journal of Advanced Nursing, 62(1), 107–115. doi: 10.1111/j.1365-2648.2007.04569.x

Eriksson, A. (2014). Global hälsa och omvårdnad. I A. Ehrenberg & L. Wallin (Red.), Omvårdnadens grunder: Ansvar och utveckling (2. uppl., s. 459–496). Lund:

Studentlitteratur.

Fernandez, R., Lorda, H., Halcomba, E., Moxhama, L., Middletona R., Alananzeha, I., &

Ellwood, L. (2020). Implications for COVID-19: A systematic review of nurses’ experiences of working in acute care hospital settings during a respiratory pandemic. International Journal of Nursing tudies, 111, 1–8. doi: 10.1016/j.ijnurstu.2020.103637

Folkhälsomyndigheten. (2020b). Om viruset och sjukdomen. Hämtad den 31 oktober, 2020,

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/COVID-

19/om-sjukdomen-och-smittspridning/om-viruset-och-sjukdomen/

Folkhälsomyndigheten. (2020a). Sjukdomsinformation om coronavirus inklusive SARS, MERS och COVID-19. Hämtad den 6 november, 2020,

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma- sjukdomar/coronavirus/

Friberg, F. (2017). Tankeprocessen under examensarbetet. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (3. uppl., s. 37–48). Lund:

Studentlitteratur.

Holloway, I., & Wheeler, S. (2010). Qualitative research in nursing and healthcare (3.

uppl.). United Kingdom: John Wiley and sons Ltd.

Huang, C., Wang, Y., Li, X., Ren, L., Zhao, J., Hu, Y., Zhang, L., Fan, G., Xu, J., Gu, X., Cheng, Z., Yu, T., Xia, J., Wei, Y., Wu, W., Xie, X., Yin, W., Li, H., Liu, M., Xiao, Y., Gao, H., Guo, L., Xie, J., Wang G., Jiang, R., Gao Z, Jin, Q., Wang, J., & Cao, B. (2020). Clinical features of patients infected with 2019 novel coronavirus in Wuhan, China. The Lancet, 395(10223), 497–506. doi: 10.1016/S0140-6736(20)30183-5

International Councils of nurses. (3 juni 2020). More than 600 nurses die from COVID-19 worldwide. Hämtad 1 november, 2020, från https://www.icn.ch/news/more-600-nurses-die- COVID-19-worldwide

*Jia, Y., Chen, O., Xiao, Z., Xiao, J., Bian, J., & Jia, H. (2020). Nurses´ethical challenges caring for people with COVID-19: A qualitative study. Nursing Ethics, 8(1), 33-45. doi:

10.1177/0969733020944453

Jones, S., Sam, B., Bull, F., Pieh, S. B., Lambert, J., Mgawadere, F., Gopalakrishnan, S., Ameh, C. A., & van den Broek, N. (2017). ‘Even when you are afraid, you stay’: Provision of maternity care during the Ebola virus epidemic: A qualitative study. Midwifery, 52, 19–26.

doi: 10.1016/j.midw.2017.05.009

*Karimi, Z., Fereidouni, Z., Behnammoghadam, M., Alimohammadi, N., Mousavizadeh, A., Salehi, T., Mirzaee, M., S., & Mirzaee, S. (2020). The lived experience of nurses caring for patients with COVID-19 in Iran: A phenomenological study. Risk Management and

Healthcare Policy, 13, 1271-1278. doi: 10.2147/RMHP.S258785

Krisinformation. (2020). Vecka 11 2020. Hämtad 2021-03-14 från

https://www.krisinformation.se/om-krisinformation/for-myndigheter-och-andra- aktorer/omvarldsbevakning/omvarldsbevakning-2020/vecka-11-2020

Li, Q., Guan, X., Wu, P., Wang, X., Zhou, L., Tong, Y., Ren, R., Leung, K. S. M., Lau, E.

H.Y., Wong, J. Y., Xing, X., Xiang, N., Wu, Y., Li, C., Chen, Q., Li, D., Liu, T., Zhao, J., Liu, M., Tu, W., Chen, C., Jin, L., Yang, R., Wang, Q., Zhou, S., Wang, R., Liu, H., Luo, Y., Liu, Y., Shao, G., Li, H., Tao, Z., Yang, Y., Deng, Z., Liu, B., Ma, Z., Zhang, Y., Shi, G., Lam, T. T.Y., Wu, J. T., Gao, G. F., Cowling, B. J., Yang, B., Leung, G. M., & Feng, L.

(2020). Early transmission dynamics in Wuhan, China, of novel coronavirus-infected pneumonia. New England Journal of Medicine, 382(13), 1199–1207. doi:

10.1056/NEJMoa2001316

Liu, Q., Luo, D., Haase, J., E., Guo, Q., Wang, X., Q., Liu, S., Xia, L., Liu, Z., Yang J., &

Yang V., X. (2020a). The experiences of health-care providers during the COVID-19 crisis in China: A qualitative study. Lancet Glob Health, 8, e790-e798. doi: 10.1016/S2214-

109X(20)30204-7

*Liu, Y.-E., Zhai, Z.-C., Han, Y.-H., Liu, Y.-H., Liu, Y.-L., Liu, F.-P., & Hu, D.-Y. (2020b).

Experiences of front-line nurses combating coronavirus disease-2019 in China: A qualitative analysis. Public Health Nursing, 37(5). 757–763. doi: 10.1111/phn.12768

Moberg, K. (3 mars 2015). Är artikeln peer reviewed? Karolinska Institutet;

Universitetsbibliotek. https://kib.ki.se/whatsup/blog/ar-artikeln-peer-reviewed

Mohammadi, F., Farjam M., Gholampour, Y., Tehranineshat, B., Oshvandi, K., & Bijani, M.

(2020). Health professionals perception of psychological safety in patients with coronavirus (COVID-19). Risk Management and Healthcare Policy, 13, 785-794. doi:

10.2147/RMHP.S261410

Mårtensson, J., & Fridlund, B. (2017). Vetenskaplig kvalitet i examensarbete. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod (2. uppl., s. 421–438). Lund: Studentlitteratur.

Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659). Socialdepartementet.

https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/lagar-och-foreskrifter/centrala-

lagar/patientsakerhetslagen/