Studie- och yrkesvägledning för elever med neuropsykiatrisk
funktionsnedsättning - i brytpunkten mellan gymnasiestudier och vidare
studier
Anette Dahlqvist & Hanna Lewin
Examensarbete 15 hp
Studie- och yrkesvägledarprogrammet 180 hp Vt 2020
Sammanfattning
Mellan gymnasiestudier och vidare studier uppstår en institutionell brytpunkt. Förmågan att hantera en brytpunkt är olika men individer med neuropsykiatriska nedsättningar har särskilt svårt att ta sig igenom brytpunkter och efterföljande övergångar utan stöd. Syftet med den här studien är att undersöka studie- och yrkesvägledares upplevelser av
vägledningen av elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, i brytpunkten mellan gymnasiestudier och vidare studier. Detta undersöks i form av tre frågeställningar om förutsättningar, arbetssätt och utvecklingsområden. Nio semistrukturerade intervjuer har genomförts och sedan bearbetats och analyserats genom tolkning av de teman och mönster som har kunnat utläsas. Pågående och tidigare forskning, Careership-teorin samt
begreppet self-efficacy har använts i resultatanalysen av empirin. Resultatet visar att förutsättningarna för vägledningen skiljer sig åt mellan skolor och kommuner och att kompetensen att använda framgångsrika arbetssätt är hög, men att strukturerade övergångsstrategier saknas. Andra utvecklingsområden berör exempelvis behovet av nationella styrdokument och utbildningsinslag om vägledning och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Nyckelord
Studie- och yrkesvägledning, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), Careership, brytpunkter, övergångar, self-efficacy, gymnasieskola
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 1
1.1SYFTE ... 2
1.2FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2
1.3AVGRÄNSNINGAR ... 3
2. BAKGRUND OCH LITTERATUR ... 3
2.1STUDIE- OCH YRKESVÄGLEDNING ... 4
2.2NEUROPSYKIATRISK FUNKTIONSNEDSÄTTNING (NPF) OCH AUTISMSPEKTRUMTILLSTÅND (AST) ... 4
2.3PÅGÅENDE FORSKNING INOM OMRÅDET ... 5
2.4LITTERATUR ... 7
2.5BESKRIVNING AV SVÅRIGHETER OCH PROBLEMOMRÅDEN ... 7
2.6STRATEGIER FÖR STUDIE- OCH YRKESVÄGLEDARE OCH DERAS BETYDELSE ... 9
2.7FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR STUDIE- OCH YRKESVÄGLEDARES ARBETE ... 11
3. TEORI ... 13
3.1THE CAREERSHIP THEORY ... 14
Praktiskt rationellt beslutsfattande utifrån individens habitus ... 14
Interaktion med andra aktörer på utbildnings- och arbetsmarknaden i beslutsfattandet ... 15
Karriär består av ett förlopp av brytpunkter och perioder av rutiner mellan dessa brytpunkter ... 16
3.2SELF-EFFICACY ... 16
4. METOD ... 17
4.1INTERVJUER SOM DATAINSAMLINGSMETOD ... 18
4.2URVAL ... 19
4.3GENOMFÖRANDE ... 21
4.4ETISKT PERSPEKTIV ... 22
5. RESULTAT OCH ANALYS ... 22
5.1FÖRUTSÄTTNINGAR ... 23
Tid ... 23
Riktlinjer ... 24
Samarbete ... 25
Fortbildning ... 26
Resultatanalys ... 27
5.2ARBETSSÄTT OCH FRAMGÅNGSFAKTORER FÖR ATT UNDERLÄTTA ÖVERGÅNGEN ... 28
Tydlighet ... 29
Planering och nyckelpersoner ... 29
Självinsikt (självförmåga) ... 31
Resultatanalys ... 31
5.3UTVECKLINGSOMRÅDEN ... 33
NPF som obligatoriskt inslag i studie- och yrkesvägledarutbildningen ... 33
Fler AST-enheter ... 34
Strukturerade övergångsstrategier ... 35
Nationella styrdokument ... 36
Resultatanalys ... 36
6. SLUTSATSER OCH DISKUSSION ... 38
6.1SLUTSATSER ... 38
Förutsättningar ... 38
Arbetssätt och framgångsfaktorer för att underlätta övergången ... 40
Utvecklingsområden ... 41
6.2RESULTAT- OCH METODDISKUSSION:EGNA REFLEKTIONER ... 42
Förutsättningar ... 42
Arbetssätt och framgångsfaktorer för att underlätta övergången ... 42
Utvecklingsområden ... 43
Metoddiskussion – reflektioner kring studiens tillvägagångssätt ... 43
6.3YRKESRELEVANS OCH FRAMTIDA FORSKNING ... 44
REFERENSLISTA ... 46
BILAGA 1 MISSIVBREV
BILAGA 2 INTERVJUGUIDE
BILAGA 3 ÖVERSIKT DATAINSAMLING
Förord
En brytpunkt kommer att uppstå för oss båda i och med att det här examensarbetet är avslutat. Vi blickar tillbaka på ett och ett halvt års utbildning och vill tacka några personer som har varit betydelsefulla längs vägen.
Tack till alla engagerade lärare på studie- och yrkesvägledarprogrammet. Det har varit en lärorik utbildning och vi har verkligen uppskattat överbryggarprogrammet.
Vi riktar även ett tack till Piret Gustavsson Rihvk och Linda Sängstuvall, från vår allra första arbetsgrupp som hållit ihop under hela den här tiden och i synnerhet under uppsatsprocessen. Framförallt alla skratt, men också allt stöd och samarbete har betytt väldigt mycket.
Till vår engagerade handledare Linda Rönnberg vill vi säga: Tack för allt ditt arbete, för all konstruktiv kritik och för dina uppmuntrande ord.
Slutligen vill vi tacka alla våra informanter som har deltagit i den här studien. Vi tackar för er medverkan och vilja att dela med er av era berättelser - utan er hade inte det här examensarbetet varit möjligt att genomföra.
Bandhagen/Alingsås, den 28 maj 2020 Anette Dahlqvist och Hanna Lewin
1. Inledning
I synnerhet brytpunkter och efterföljande övergångar har visat sig vara komplicerade för människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. De upplever ofta stora
svårigheter vid dessa omställningar om inte stöd och anpassningar sätts in. Övergången till vidare studier är en kritisk punkt i unga människors liv och för de som har en
neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) kan det vara mer problematiskt då den här övergången är komplicerad att ta sig igenom (Heinz, 2009).
Brytpunkten som uppstår mellan gymnasiestudier och vidare studier innebär således en övergång till vuxenlivet där elever med en NPF riskerar att särskilt utmanas och
misslyckas utifrån de krav som ställs av samhället (SOU 2001:55). Shattuck, Carter Narendorf, Cooper, Sterzing, Wagner och Lounds Taylor (2012) konstaterar i sin undersökning, att ungdomar med en NPF löper en större risk att inte genomgå någon högre utbildning och att det finns ett behov av förbättrad planering för övergången mellan gymnasiet och vidare studier.
Enligt statistik presenterad i Universitetskanslersämbetets årsrapport (2019), har det skett en ökning av antalet kända studenter som genom samordnaren fått tillgång till lärosätenas pedagogiska stöd, med 267% mellan åren 2008 och 2018. Ett ökat antal studenter med NPF ställer högre krav på högskolor och universitet vad gäller kunskap om NPF och olika anpassningar som är av vikt i bemötandet av dessa studenter. I Mittuniversitetets
Handläggningsordning för pedagogiskt stöd till studenter med funktionsnedsättning (2015), framkommer det att samordnare för pedagogiskt stöd upplever att ansvaret för studenter med funktionsnedsättning behöver befästas ytterligare både hos fakulteten och ledningen.
Den här studien är avgränsad till vägledningen av elever med en NPF som befinner sig i den institutionella brytpunkten och övergången från gymnasiestudier till vidare studier.
Vid samma brytpunkt men övergång till arbete finns olika instanser som erbjuder
stödjande funktioner vilket inte är det självklara fallet i övergången till vidare studier och därför ligger fokus för undersökningen på vägledning för vidare studier.
I Betänkande av Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning (SOU 2019:4), framgår att gymnasievalet tar all tid och att många vägledare sällan har tid att tala med
elever om det som händer efter gymnasiet eller stödja dem i att finna vägar till fortsatta eller högre studier och yrkesområden. I utredningen understryks det även hur viktigt det är att vägledare har kunskap och insikt om elever med NPF då det är vanligt att de har dåligt självförtroende när det kommer till val av utbildning och yrkesinriktning. Vägledaren kan behöva stödja dessa elever i att identifiera styrkor, intresseområden och skapa utrymme för att prova på olika alternativ. Planering tillsammans med nyckelpersoner runt eleven är dessutom av betydelse för att åstadkomma stabila övergångar.
Tidigare forskning rörande elever med en NPF som befinner sig i den institutionella brytpunkten mellan gymnasiestudier och vidare studier och övergången däremellan, går främst att finna från Nordamerika. Det förefaller vara i linje med vad som konstateras i Betänkande av Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning (SOU 2019:4), att övergången till vidare studier efter avslutade gymnasiestudier sällan bearbetas och i förlängningen saknas därav forskning utifrån svenska förhållanden. Däremot har vi funnit ett antal examensarbeten från studie- och yrkesvägledarprogrammen som behandlat området men utifrån andra perspektiv, samt Hellberg och Kjellbergs rapport (2012:4) som visar att övergången från gymnasiet till vidare studier är viktig att studera.
Mot denna bakgrund anser vi att det skulle vara både intressant och viktigt att undersöka hur förutsättningarna för studie- och yrkesvägledningen och arbetet ser ut för att stödja elever med en NPF som överväger att studera vidare.
1.1 Syfte
Syftet med det här examensarbetet är att bidra med kunskap om hur studie- och
yrkesvägledare arbetar med elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) - för att de ska få stöd att söka sig vidare från gymnasiestudier till efterföljande studier samt, vilka förutsättningar, arbetssätt samt utvecklingsområden det finns för detta arbete.
Genom intervjuer med studie- och yrkesvägledare och deras berättelser vill uppsatsen besvara följande frågor.
1.2 Frågeställningar
Hur beskrivs förutsättningarna för arbetet med elever med NPF av de intervjuade studie- och yrkesvägledarna?
Hur beskriver de intervjuade studie-och yrkesvägledarna framgångsfaktorer i arbetet för att underlätta övergången mellan gymnasiestudier och vidare studier för elever med NPF?
Vilka utvecklingsområden identifierar de intervjuade studie- och
yrkesvägledarna för att förbättra arbetet med denna elevgrupp för att stödja övergångar till vidare studier?
1.3 Avgränsningar
Undersökningen avgränsar sig till studie- och yrkesvägledares beskrivningar av arbetet med elever som har en NPF, i övergången till vidare studier efter gymnasieutbildningen.
NPF är ett samlingsbegrepp som kommer att användas i studien och det syftar då på alla neuropsykiatriska diagnoser som förekommer, både separat och i kombination. I
verksamheten är det dock vanligt förekommande att begreppet autismspektrumtillstånd (AST) används, men AST ingår således som en del i NPF. Då syftet med studien är att få insikt och förståelse för hur studie- och yrkesvägledare resonerar kring och arbetar med stöd, anpassning och vägledning, har fokus lagts på studie- och yrkesvägledares
tankegångar kring elever med NPF. Vidare berör inte studien perspektiven genus, ålder eller etnicitet utan håller sig till individer med NPF i den institutionella brytpunkten och övergången till vidare studier. Den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen behöver inte vara diagnostiserad eftersom den ibland inte är utredd men likväl påverkar elevens
förmåga att klara av övergången till vidare studier och den efterföljande studiesituationen.
Vi kommer inte att undersöka studie- och yrkesvägledningen av elever som går i gymnasiesärskola eftersom vårt fokus ligger på högfungerande elever med NPF.
2. Bakgrund och litteratur
För att bättre förstå de behov som människor med NPF har i en vägledningssituation är det av vikt att ha insikt i hur den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen fungerar.
Följaktligen ställs det krav på studie- och yrkesvägledares förförståelse kring
förhållningssätt, stöd och anpassningar i vägledningsarbetet med människor som har en NPF (Skolverket, 2013). I avsnittet som följer kommer de centrala begreppen studie- och yrkesvägledning, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och autismspektrumtillstånd
beskrivas, samt en genomgång av pågående forskning och redovisning av litteratur, som anses vara relevant för studien.
2.1 Studie- och yrkesvägledning
Studie- och yrkesvägledning syftar till att ge elever förutsättningar att hantera val av studier och yrken. Vidare är studie- och yrkesvägledningen ett viktigt stöd i en individs karriärprocess och kan beskrivas som vid och snäv. Vid vägledning är all den erfarenhet som bidrar till individers kunskap och färdigheter och som ligger till grund för
beslutsfattandet kring studier och yrken. Snäv vägledning är individuella
vägledningssamtal eller vägledning i grupp. Vidare ska studie- och yrkesvägledning utgå från individens behov och förutsättningar, och anpassas för att stödja individen i
valprocessen. Väl underbyggda val och övervägda beslut utgör valkompetensen och kräver en planerad studie- och yrkesvägledning som genomförs på ett professionellt sätt med en vetenskaplig grund (Skolverket, 2013).
2.2 Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) och autismspektrumtillstånd (AST)
Orsakerna till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar beror på en annorlunda kognition, vilket innebär på vilket sätt en individ tänker och hur hjärnan fungerar vid
informationshantering och problemlösning. Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) är vidare ett samlingsbegrepp för ett flertal diagnoser såsom Aspergers syndrom, ADHD, ADD och Tourettes syndrom. Dessa diagnoser är beteendediagnoser med en biologisk bakgrund, vilket innebär att de används utifrån en individs beteende och inte utifrån en medicinsk orsak. Internationellt benämns inte dessa svårigheter alltid neuropsykiatriska utan de kallas utvecklingsrelaterade kognitiva funktionsnedsättningar (SPSM, 2019).
Vidare går autism och Aspergers syndrom numera under samlingsbegreppet AST eller ASD som står för autismspektrumtillstånd respektive autism spectrum disorder då det har visat sig att det rör sig om samma svårigheter som ryms inom ett autismspektrum och att olika individer fungerar olika inom spektrumet. Av den anledningen har de tidigare separata autismdiagnoserna ersatts med en enda autismspektrumdiagnos, förkortat AST (Infoteket om funktionshinder, 2019). När den senaste versionen av den amerikanska
diagnosmanualen DSM-5 kom 2013 hade diagnosen Aspergers syndrom tagits bort och de individer som tidigare fått diagnosen Asperger ska utifrån DSM-5 få autism som diagnos.
Trots det är det WHO:s diagnosmanual som fortsatt gäller i Sverige och därför används benämningen Aspergers syndrom utifrån ICD-10. Detta innebär att de som tidigare har fått diagnosen Aspergers syndrom behåller den (DSM-5, 2013; Habilitering och Hälsa, 2014).
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar förekommer ofta i kombination och det är inte ovanligt att individer med dessa funktionsnedsättningar även uppvisar problematik med psykisk ohälsa i form av ångest och depression eller relaterade tillstånd som till exempel språkstörning och dyslexi (Riksförbundet Attention, 2018). Till skillnad från många andra funktionsnedsättningar är inte en NPF synlig och kan ta tid innan den upptäcks vilket kan leda till för höga förväntningar och missförstånd. Framförallt har personer med en AST- diagnos svårt att avläsa sociala signaler och tolka dem. En AST-diagnos kännetecknas således främst av svårigheter med social kommunikation och socialt samspel men även stereotypa beteenden och specialintressen. Individer med AST med normal eller hög begåvningsnivå har ofta en ojämn begåvning vilket innebär att vissa färdigheter kan vara mycket svåra att lära sig medan andra tillägnas med stor lätthet. Det är även vanligt att individer med AST trots normal till hög begåvning tolkar språk bokstavligt, vilket kan leda till missuppfattningar av metaforer och skämt och därför är det viktigt med tydlighet i tal och skrift i kommunikationen med individer med AST-diagnos. Förändringar och övergångar till nya situationer är också ofta svåra att hantera för människor med AST vilket innebär att det ställs krav på struktur och tydlighet i arbetet med rutiner kring detta (Infoteket om funktionshinder, 2019).
2.3 Pågående forskning inom området
Vi har intervjuat Elisabet Söderberg som är studie- och yrkesvägledare, fil.dr och
universitetslektor vid Institutionen för pedagogik och didaktik, vid Stockholms universitet.
Elisabet Söderberg undervisar på Studie- och yrkesvägledarprogrammet vid Stockholms universitet i kursen Perspektiv på funktionsnedsättning och karriärval och hon arbetar förnärvarande med en studie om ADHD, högfungerande autismspektrumtillstånd och stöd i karriärvalsprocessen. Elisabet Söderberg har bidragit med insikter och kontextuell information kring vår studies frågeställningar utifrån ett forskningsperspektiv.
I intervjun med Elisabet Söderberg diskuterar hon studie- och yrkesvägledningen utifrån tidsaspekten och hur det påverkar förutsättningarna för att kunna tillgodose behovet hos elever med NPF. Flera respondenter i hennes pågående studie (ADHD, högfungerande autismspektrumtillstånd och stöd i karriärvalsprocessen), berättar att de inte tror sig ha mött en vägledare på gymnasiet trots att de har haft stora problem med byte av skolor och gymnasieprogram (Söderberg, personlig kommunikation, 17 april, 2020).
Det behöver inte vara de enskilda vägledarnas fel utan KAN hänga ihop med de små tjänsterna som ofta är förekommande ute på skolorna. Tiden räcker helt enkelt inte till för alla elever (Söderberg).
Elisabet Söderberg betonar vidare att det är individen som står i fokus. Hon menar att det inte går att generalisera och förutsätta att alla inom en diagnosgrupp fungerar på samma sätt eller har samma behov. Behoven kan vara diametralt motsatta och det är viktigt att alltid utgå från individen i mötet och valet av arbetsmetod (Söderberg, personlig kommunikation, 17 april, 2020).
Till exempel tror många vägledare att samtal under promenad är ett bra knep för personer med ADHD. Det kan vara det, men för andra blir det helt kontraproduktivt. De kan inte koncentrera sig på samtalet alls (Söderberg).
Utbildning och fortbildning är viktiga utvecklingsområden för studie- och yrkesvägledare anser Elisabet Söderberg. Det saknas utbildning inriktat på studie- och yrkesvägledning för elever med NPF men fortbildningen som finns för pedagoger skulle fungera bra även för vägledare om fokus ändrades en aning. Tillgodoses inte behovet av utbildning är det lätt att hamna i en föreställning om att man besitter en förförståelse kring hur personer med funktionsnedsättning ska bemötas. Söderberg berättar: “Kursen som vi har på programmet [syftar på Studie- och yrkesvägledarprogrammet] handlar mycket om bemötande och normer” (Söderberg, personlig kommunikation, 17 april, 2020).
Ytterligare ett viktigt utvecklingsområde som Söderberg lyfter är behovet av nationella styrdokument för studie- och yrkesvägledningen. Detta för att på ett reglerat sätt säkerställa rättigheten till vägledning och garantera likvärdigheten och trovärdigheten i vägledningsarbetet (Söderberg, personlig kommunikation, 17 april, 2020).
Det saknas ett nationellt styrdokument som uttrycker vad en studie- och yrkesvägledares arbetsuppgifter och uppdrag ska bestå av. Det behövs ett genomarbetat styrdokument för studie- och yrkesvägledarens arbetsvillkor. Hur många elever ska en vägledare ha ansvar för? Det behövs mer tid och en prioritering av vägledning (Söderberg).
2.4 Litteratur
I sökningen efter tidigare forskning som rör studie- och yrkesvägledning i den
institutionella brytpunkten mellan gymnasiestudier och (övergången till) vidare studier för elever med NPF, har ett antal studier, artiklar och rapporter påträffats. Utifrån studiens syfte är det möjligt att urskilja två teman i den tidigare forskningens innehåll: a) beskrivning av svårigheter och problemområden som uppstår för elever med en NPF i brytpunkten och övergången från gymnasiestudier till vidare studier och b) strategier för vägledare och deras betydelse i arbetet med elever med NPF för planering av övergångar till vidare studier. Gällande studie- och yrkesvägledares förutsättningar för arbetet med elever med NPF har utgångspunkten varit SOU (2019:4) och Simonsens En stärkt studie- och yrkesvägledning (2019). Tidigare forskning och litteratur som är relevant för studien och som belyser frågeställningarna presenteras här.
2.5 Beskrivning av svårigheter och problemområden
Gemensamt för den forskning som återges här nedan, är olika svårigheter och problem som uppstår i och påverkar övergångar till vidare studier för elever med en NPF, samt varför de uppstår.
Adreon och Durocher (2007) beskriver i en litteraturstudie att det kan innebära svårigheter för studenter med en NPF i övergången till högre studier eftersom studier inom högre utbildning ökar kravet på organisationsförmågan och ett ökat krav på studierna. En rad aspekter som är viktiga i övergången till universitetsstudier för individer med Aspergers syndrom beskrivs specifikt i litteraturstudien såsom överväganden om val av
universitet/högskola utifrån storlek och utbud av utbildning, boendesituation och bedömning av studieförmåga. Ytterligare en aspekt är diskussionen om hur
funktionsnedsättningen ska presenteras och hur identifiering av socialt stöd och strategier för stöd och anpassningar i universitetsmiljön ska ske. Adreon och Durocher (2007) indikerar att många människor med Aspergers syndrom har stora svårigheter med
förändringar och det betyder att det i en övergång från gymnasiet till universitetsstudier krävs tid och förberedelser där olika typer av åtgärder måste sättas in för att övergången ska fungera så bra som möjligt för de här individerna.
Auger (2013) presenterar en översikt över forskning riktat till vägledare vad gäller elever och studenter med AST. Auger menar att sociala brister är kärnproblemet. Individer med AST har per definition signifikanta och genomgripande problem med att förstå, initiera och upprätthålla ömsesidiga sociala relationer. Försämrad förmåga när det gäller kunskap om social interaktion är själva definitionen av AST. Dessa utmaningar inverkar på
planeringen av eftergymnasiala studier då studenterna upplever oro relaterat till
övergången eftersom det innebär en omställning och en ny miljö där de kanske inte skulle bli förstådda.
Elias, Muskett och White (2019) beskriver lärares perspektiv på svårigheterna i
övergången till vidare studier efter gymnasiet för studenter med autism. De undersöker också situationen för studenter med AST och ADHD som befinner sig inom högre utbildning utifrån föräldrarnas perspektiv (Elias & White, 2018). I rapporterna framkommer det att kapacitet, självstyrelse, självständighet och self-advocacy (självrepresentation) samt utvecklandet och upprätthållandet av relationer mellan
människor är primära områden för svårigheter och där studenterna är i behov av stöd. En skillnad mellan AST och ADHD som noteras är att den senare gruppen främst kämpar med tidsplanering och koncentration medan den tidigare kämpar med sociala uppgifter såsom social interaktion, vänskapsrelationer och förmågor som rör vardagligt liv. Det konstateras att en framgångsrik övergång till vidare studier är relaterat till att stödet sätts in innan övergången sker, när föräldrar fortfarande är involverade i processen (Elias &
White, 2018). Vidare påpekas vikten av att utveckla förmågan till självständighet innan övergången sker i kombination med stöd för dessa studenter när de väl påbörjar vidare och högre studier (Elias et al., 2019).
2.6 Strategier för studie- och yrkesvägledare och deras betydelse
Det som exemplifieras på olika sätt i följande forskningsstudier handlar om olika metoder och tillvägagångssätt som studie- och yrkesvägledare kan använda sig av i sitt arbete för att underlätta övergångar för elever med NPF och vad de kan göra för skillnad.
Roberts (2010) menar att om framgång ska uppnås i studierna efter gymnasiet är det nödvändigt med mer planering och stöd för elever med AST. Många individer med AST står helt utan stöd och det beror ofta på att det inte finns en fungerande, informativ planering som guidar eleverna genom övergångsprocessen. I sin artikel presenterar Roberts ett antal fokusområden som bör beaktas när arbetet med planeringen av övergången från gymnasiet till vidare studier för elever med AST sker. De här fokusområdena inkluderar samtal om: att upptäcka karriärvägar; att sätta upp en akademisk målsättning och förberedelse inför det; att identifiera och utvärdera sin
inlärningsstil; att utveckla self-advocacy-förmågan (att förstå och effektivt kunna uttrycka sina behov); att ta reda på vilket stöd och anpassningar som finns att tillgå; att samarbeta med stödjande nyckelpersoner; att använda teknologin (datorkunskaper som hjälpmedel) samt att utveckla förmågan att göra en tidsplanering. Övergångsplanen bör innehålla åtgärdssteg där de personer eller instanser som är ansvariga för att genomföra ett
åtgärdssteg identifieras. Detta för att öka elevens möjlighet till framgång i att uppnå sina utbildningsmål.
Krell och Pérusses (2012) studie visar på att vägledare kan stödja eleverna med AST att bättre förstå sin funktionsnedsättning och att fokusera på sina styrkor samt att uppmuntra och stödja dem i att bli mer självständiga. Vägledare behöver även stödja eleverna i motivation och fokusering på de möjligheter som finns att tillgå. Vad som understryks är att vägledning inför övergången till eftergymnasiala studier tidigt behöver påbörjas och planeras för. Vägledaren behöver även ge information och vara stödjande i att göra informationen kring vidare studier mer konkret, tydlig och lätthanterlig för eleverna med AST. Slutligen framgår det att vägledare är betydelsefulla för elever med AST i
övergångsperioden från gymnasiet till vidare studier och det är en viktig detalj som betonas i forskningens resultat.
Auger (2013) poängterar i sin forskningsöversikt att det är viktigt att vägledare är införstådda med att tillstånd och diagnoser i kombination måste beaktas. Vägledare kan inte per automatik förutsätta att det existerar ett standardpaket med insatser för elever och studenter med AST. De behöver överväga de olika dimensionerna av diagnoserna och eventuella problem i kombination såsom dubbeldiagnoser eller psykisk ohälsa när de försöker komma fram till hur de bäst kan stödja varje enskild elev eller student med AST.
Den mest förekommande dubbeldiagnosen hos elever med AST är av psykisk karaktär i form av social oro och ångest. Auger pekar också på att en viktig uppgift som vägledare skulle kunna utföra är att intensifiera kommunikationen mellan elevernas föräldrar och skolan. Vägledarna kan fungera som en förbindelse mellan skolan och hemmen i de fall då kommunikationen har brutit samman eller inte etablerats väl. Auger menar vidare att utbildade vägledare kan spela en viktig roll i att stödja skolan och elevers sociala
framgång genom att förbättra deras förmåga att delta i sociala aktiviteter tillsammans med andra genom gruppvägledning i små grupper eller individuell vägledning. Vägledare har utbildningen och erfarenheten som är nödvändig för att stödja och assistera i utvecklingen och genomförandet av ingripandet i de sociala tillkortakommandena som utgör den
primära utmaningen för elever med AST. Auger avslutar med att säga att vägledare kan bli bättre utbildade och bättre på att bemöta de behov som den här gruppen av elever har allteftersom forskningsbasen gällande elever med AST växer (Auger, 2013).
Dipeolu, Storlie och Johnson (2014) skriver i sin rapport att det finns ett behov av att stödja elever med AST som tänker studera vidare i deras övergång. De menar att vägledare befinner sig i en nyckelposition för att ge detta stöd i planeringen för den
eftergymnasiala övergången eftersom vägledare har en unik utbildning i karriärutveckling, akademisk förberedelse och övergångar i livet.
SCORE skills strategy är ett exempel på en insats som har visat sig stärka förmågan hos unga vuxna med AST. SCORE-programmet riktar in sig på fem centrala sociala förmågor vars målsättning är att utveckla unga vuxna med AST att dela med sig av idéer, att
berömma andra människor, att erbjuda hjälp eller att uppmuntra någon, att förorda lämplig feedback och att lära sig självbehärskning. Arbetet med SCORE-programmet är ofta förknippat med undervisning och rollspel vilka är metoder som vägledare är bekanta med och som kan införlivas i förberedelsen av den eftergymnasiala övergången som en lämplig insats för elever med AST (Dipeolu et al., 2014).
En lyckad övergång kräver att eleven själv är aktiv och blir en erkänd och respekterad deltagare i utformandet av övergångsplaneringen. Individuella lösningar, inbäddade i en väl koordinerad övergångsplan kan underlätta guidningen i framgångsrika postgymnasiala utbildningserfarenheter för elever med AST. Vidare bör arbetet kring övergången påbörjas långt innan brytpunkten är ett faktum. Vägledare kan påbörja samtal angående
anpassningen till vidare studier med både eleverna och deras föräldrar i god tid genom att ha leda små gruppmöten eller individuella sessioner för att informera om
antagningsprocessen som ett effektivt sätt att höja medvetenheten om karriär innan ansökningsprocessen inleds. Att göra studiebesök vid lärosätet uppmuntras då det spelar en viktig roll i att stödja och skapa trygghet för elever med AST i deras övergång och anpassning till en ny miljö. Det är alltmer vanligt förekommande med specialpedagogiska samordnare som är kompetenta vad det gäller AST hos de olika utbildningsanordnarna, eftersom antalet studenter med AST har ökat inom vidare utbildning. Vägledarna kan underlätta för eleverna genom att samordna dessa besök (Dipeolu et al., 2014).
2.7 Förutsättningar för studie- och yrkesvägledares arbete
Utredningsammanfattningen SOU 2019:4 visar att det fortfarande råder en brist på tillgång av studie- och yrkesvägledning och att den är av varierande kvalitet. Flertalet statliga utredningar av myndigheter, forskningsstudier och andra undersökningar konstaterar att studie- och yrkesvägledningen inte har fått den genomslagskraft som
styrdokumenten avser. Utifrån ett likvärdighetsperspektiv är detta ett problem eftersom det påverkar individers stöd i deras utbildning.
Linda Simonsen (2019) visar på att förutsättningarna för att skapa möjligheter för en mer reflekterande övervägning i utbildning- och yrkesval, ökar för de elever som har tillgång till en välfungerande studie- och yrkesvägledning. Utifrån varje individs behov ska det finnas möjlighet till vägledning där individens framtida yrkesval inte påverkas av föräldrar, kön eller ursprung. Adekvat vägledning gynnar även samhället indirekt i och med att den kan bidra till ett reducerande av merkostnader vid felval och avhopp. Genom vägledningen går det även att minska individens svårigheter att etablera sig på
arbetsmarknaden genom att visa på olika utbildningsalternativ. En vägledare kan genom vägledningsmodeller bidra till ökad studiemotivation hos eleverna för att öka
måluppfyllnaden och kvaliteten på hela skolan generellt (SOU, 2019:4).
Enligt SOU (2019:4) är studie- och yrkesvägledning en framgångsfaktor för att möta de behov som finns. För att vägledningen ska skapa integration och en god rekrytering krävs det en studie- och yrkesvägledning som inte begränsas till kön, kulturell eller social bakgrund. Simonsen (2019) konstaterar att det föreligger ett ökat behov av vägledning i dagens samhälle, detta på grund av ett mer komplext utbildningssystem men även på grund av att samhället och yrkeslivet förändras i snabbare takt. Behovet av vägledning ökar även på grund av nyanlända elever som kommit de senaste åren men man ser också att vägledningen ökar för vuxna i och med ökade krav på omställning och
kompetensutveckling. Detta skapar ett högre tryck på dagens studie- och yrkesvägledare och Simonsen diskuterar om gränsen för hur gles personaltäthet kan vara men ändå behålla förutsättningarna för att kunna tillgodose verksamheten i sin helhet utan att den blir lidande. OECD (2016a, 2016b) visar i sina rapporter att studie- och
yrkesvägledningen i Sverige behöver förstärkas, där ett sätt kan vara att öka personaltätheten bland studie- och yrkesvägledare.
Tidigare studier och undersökningar har betonat betydelsen av ett välfungerande vägledningsarbete samtidigt som kunskapen om vilka insatser som studie- och
yrkesvägledare kan bidra med är bristande. Vägledarnas förutsättningar är bristande på grund av avsaknad av mål och planering för verksamheten, alltför övergripande direktiv och en svag ledning och styrning från huvudmän och rektorer (SOU, 2019:4). Från flera statliga utredningar har man de senaste 20 åren understrukit vikten av att förstärka och utveckla vägledningen. Trots detta pekar utredningar från Skolverket, Skolinspektionen och utbildningsutskottet på stora brister för studie- och yrkesvägledares förutsättningar för att tillgodose behoven i skolan (Simonsen, 2019).
Vägledning i skolan beskrivs i vid och snäv bemärkelse men detta har inte fått den genomslagskraft som man har önskat. Vägledning i snäv bemärkelse innefattar de individuella samtalen och gruppvägledning medan den vida vägledningen innefattar kunskap om vilka möjligheter det finns utifrån valkompetens, utbildning och
arbetsmarknad. Den vida vägledningen har sedan Lgr-94 beskrivits som ”hela skolans ansvar” men har enligt Lärarnas Riksförbund (2017) och Nilsson (2010) kommit att innebära “ingens ansvar”. Genom kommunaliseringen av skolan och att ansvaret för regleringen av studie- och yrkesvägledning kommunaliserats, har det resulterat i en bristande styrning av studie- och yrkesvägledningen i skolan.
Utbildningsutskottets rapport (2018) om studie- och yrkesvägledning i grund- och gymnasieskolan ligger till grund för Skolverkets presentation av statistik för 2018/2019 över antal yrkesverksamma vägledare som saknar utbildning. Det visar att ca 33% av de yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare i samtliga skolformer saknar en utbildning i studie- och yrkesvägledning (i gymnasiet, 20% outbildade). Studien visar även på att de kommunala skolorna har lägre antal elever per vägledare (406) medan skolor med
enskilda huvudmän hade dubbelt så många elever per vägledare (815). Det var inte enbart antalet elever som skiljde, även stora skillnader utifrån kommun och landsting förekom.
Studie- och yrkesvägledartätheten var högst i förortskommuner till större städer och lägst i storstäderna.
Förutsättningarna för den svenska studie- och yrkesvägledningen skiljer sig från våra grannländer Danmark, Norge och Finland på flera punkter. Två väsentliga skillnader är att vägledningen styrs och regleras på nationell nivå och är infört som ett ämne. Finland är det land som tydligast inkluderar vägledning in i undervisningen som ett eget obligatoriskt ämne där det läggs in i timplanen i både grund- och gymnasieskolan. Simonsen visar på att den svenska studie- och yrkesvägledningens verksamhet är generellt svagare utifrån ett flertal punkter. Det Simonsen lyfter fram i SACO-rapporten är bland annat att
vägledningen saknar nationell styrning, utbildningsmaterial, garanterad undervisningstid och är lågt prioriterad av många huvudmän och skolor, vilket skapar sämre förutsättningar för yrkesgruppen (Simonsen, 2019).
I nästa avsnitt beskrivs de teorier som kommer att användas i resultatanalysen för bearbetning av det insamlade empiriska materialet.
3. Teori
De teoretiska ramverk som anses relevanta för vår studie och frågeställningar om studie- och yrkesvägledares arbete, dess förutsättningar och utvecklingsområden med elever med NPF i brytpunkten och övergången till postgymnasiala studier, introduceras här. Som utgångspunkt kommer Hodkinson och Sparkes Careership Theory och Albert Banduras begreppsteori om self-efficacy att användas för att analysera det empiriska underlaget. I de här teorierna som ligger till grund för studien behandlas begrepp som brytpunkter,
övergångar, habitus, handlingshorisont, fält och självförmåga samt empowerment (egenmakt). Dessa begrepp är centrala för de frågeställningar som undersöks i den här
studien. Careership-teorin visar på flertalet påverkansfaktorer i beslutssituationer kring karriärval och elever med NPF är ofta präglade av följderna av brytpunkter och
övergångar samt sin handlingshorisont utifrån habitus och fält. Teorin om begreppet self- efficacy kommer att användas för att komplettera bilden av påverkansfaktorer för
individer med NPF då graden av upplevd self-efficacy hos dessa individer ofta är lägre och på så sätt påverkar deras karriärval i högre utsträckning.
Inledningsvis följer en kort definition av begreppet karriärvalsteori och därefter en presentation av de ovannämnda teorierna och begreppen.
Krumboltz (1994) har liknat karriärvalsteorier vid kartmetaforer och menar att det genom teorierna blir lättare att förstå och navigera i terrängen. Emellertid beskriver enskilda teorier endast delar av terrängen och det är genom att kombinera dem som översikten blir mer fullständig. Lovén (2015) förespråkar en större insikt om teorier som ett verktyg för att utveckla vägledning och menar att definitionen av en karriärteori innebär att beskriva och förklara varför människor väljer som de gör eller befinner sig där de är och vad det är för inre och yttre faktorer som påverkar individen (Lovén, 2000). I linje med Krumboltz menar Lovén (2015) att det inte existerar en heltäckande teori utan de olika
karriärteorierna förklarar enbart delar av en människas karriärutveckling. Genom att kombinera dem går det att presentera en mer fullständig bild av människans navigerande inom utbildning- och yrkesval.
3.1 The Careership Theory
Careership Theory från 1997 är en sociologisk karriärvalsteori utformad av Phil Hodkinson och Andrew C. Sparkes. Att teorin definieras som sociologisk innebär att människors bakgrund spelar en avgörande roll för hur de värderar och beslutar i valsituationer (Lovén, 2015). Vidare är Careership-teorin baserad på Pierre Bourdieus teori om fält, kapital och habitus och består av tre aspekter som samverkar och interagerar och som därmed ska behandlas som en helhet (Hodkinson, 2008).
Praktiskt rationellt beslutsfattande utifrån individens habitus
Enligt den första aspekten av Careership-teorin är individers beslut kring karriärval praktiska och rationella och sker utifrån individens habitus. Begreppet habitus definieras
som ett resultat av historien som påverkar individens handlingar och hur beslut fattas i nuet. Habitus är med andra ord ett förhållningssätt som upprepas i framtiden, oftast omedvetet. Det är ett system av tidigare sociala erfarenheter som påverkar individens sätt att värdera och välja. Habitus är vad en individ har lärt sig och vuxit upp med, såsom värderingar och preferenser, och utvecklas och förändras genom interaktion med människor i omgivningen (Hodkinson, 2008). Enligt Lundahl (2010) kan habitus
beskrivas som ett socialt och kulturellt värderingssystem som internaliserats hos individen och utifrån detta handlar och strukturerar individen upp sin varseblivning och sina
preferenser. Vidare är besluten som individer tar vad det gäller utbildning och yrken praktiska och grundas i individens egna erfarenheter eller på inrådan av människor som finns i deras närhet. Helt rationella är dock inte besluten eftersom individer är påverkade av känslor och sinnesstämning. Trots att habitus är svårt att påverka kan det dock
förändras genom inlärning påpekar Hodkinson och Sparkes (1997). Genom nya livserfarenheter förändras individens schemata och nya företeelser blir inkorporerade i individens föreställningsvärld och därmed möjliga val, eftersom de ingår i habitus.
Vidare tar människor karriärbeslut inom sin handlingshorisont vilket betyder den arena som är synlig för individen och där agerande sker och inom vilken beslut tas. Det som en individ ser och därmed väljer, beror på handlingshorisonten (Hodkinson, 2008). I
förlängningen betyder det att individens handlingshorisont är segmenterad och att olika strukturer kan dölja de möjligheter som finns vad det gäller utbildning- och yrkesval.
Dessa strukturer som begränsar kan handla om kön, klass och etnicitet - vilket innebär att handlingshorisonten kan fungera både hämmande och frigörande. Detta är en anledning till att individer avvisar vissa utbildnings- och yrkesalternativ. Om alternativet inte förekommer inom individens handlingshorisont stämmer inte karriärvalet överens med individens självuppfattning. Emellertid kan individens självuppfattning och habitus förändras vid en brytpunkt (Hodkinson & Sparkes, 1997).
Interaktion med andra aktörer på utbildnings- och arbetsmarknaden i beslutsfattandet
Enligt den andra aspekten söker sig människor till vägledning när de hamnar i en brytpunkt och deras beslut grundar sig i habitus och interagerandet med andra i samma fält. Begreppet fält syftar på marknaden som inbegriper deltagare med olika kapital och makt. Det kan handla om utbildningsanordnare, arbetsgivare, föräldrar och studie- och
yrkesvägledare som alla har olika mål. Karriärbeslut är en del av makt och relationer på utbildnings- och arbetsmarknaden och val blir beroende av de samspel som existerar mellan aktörerna. Vissa val övervägs för att de är tillgängliga på marknaden och det visar på att individer inte alltid har mycket makt vid övergångar, i synnerhet till arbetslivet (Hodkinson & Sparkes, 1997).
Karriär består av ett förlopp av brytpunkter och perioder av rutiner mellan dessa brytpunkter
Enligt den tredje aspekten består karriärutveckling av viktiga förändringar och Careership- modellen förklarar ungdomars och vuxnas beteende i valsituationer. Dessa valsituationer kallas för “turning points”, vändpunkter eller brytpunkter i livet. Frivilliga brytpunkter är när individen vill göra en förändring i livet, grundat i ett eget beslut. Institutionella brytpunkter är de naturliga brytpunkterna i livet som till exempel uppstår vid byte av skolform eller inträde på arbetsmarknaden. Ofrivilliga brytpunkter är påtvingade och när individen inte själv har valt förändringen. Hur brytpunkter hanteras är högst individuellt eftersom brytpunkter leder till olika konsekvenser beroende på individen. En brytpunkt kan upplevas som utveckling för vissa individer medan den för andra är traumatisk och innebär en svår omställning. Brytpunkter resulterar i att habitus och individens identitet förändras men hur förändringarna upplevs och vilka konsekvenserna blir för individers karriärutveckling är helt skilda (Hodkinson & Sparkes, 1997).
I en brytpunkt sker en förändring och till skillnad från andra karriärteorier tar Careership även fasta på perioderna av rutin däremellan. Brytpunkten hänger samman med perioderna av rutin som föregår och följer efter den. Dessa kan inte särskiljas och det är avgörande för karriärförändringen. Perioderna av rutin kan vara bekräftande (förstärkning av
karriärbeslutet), motsägande (karriärbeslutet ångras), socialiserande (bekräftelse av icke- önskvärt karriärbeslut), blockerande (karriärbeslutet accepteras inte men förändras inte) och utvecklande (odramatisk förändring av karriäridentitet), (Hodkinson & Sparkes, 1997).
3.2 Self-efficacy
Definitionen av begreppet self-efficacy handlar om att förklara individens förmåga att organisera och agera för att nå önskat resultat. Begreppet kan också beskrivas som tilltron till sin egen förmåga i en specifik situation och 1977 formulerade Albert Bandura en
hypotes om att self-efficacy, upplevd själv- eller egenförmåga, påverkar en individs val av aktiviteter, ansträngning och uthållighet. Människor som har en låg upplevd självförmåga när det kommer till att utföra en uppgift, kan mycket väl undvika den och de som tror på att de har kapacitet deltar och utför uppgiften med lätthet. Individer som känner att de har en hög upplevd självförmåga antas arbeta hårdare och ha större uthållighet när de ställs inför svårigheter än de som tvivlar på sin förmåga (Bandura, 1986).
Teorin om self-efficacy förutsätter att människor skaffar sig information för att värdera förmågan av sin prestation. Framgång höjer känslan av upplevd förmåga och
misslyckande sänker den men när en stark känsla av upplevd förmåga är utvecklad får inte ett misslyckande lika stor inverkan på individen. En positiv erfarenhet är på så sätt den viktigaste faktorn som inverkar på en individs självförmåga (Bandura, 1986).
På gruppnivå har individer med AST-diagnos en större risk för socialt utanförskap, psykisk och fysisk ohälsa (Fägerblad, 2011, Gårlin, 2017) och en viktig insats för att motverka detta är att stärka en individs self-efficacy genom att arbeta med förändringar för att hantera stress bättre i motiverande samtal och med aktiv problemlösning och här kan studie- och yrkesvägledaren spela en viktig roll.
Sharon Kolb och Shannon Stuart (2005) presenterar en aktiv problemlösningsmodell, Active Problem Solving, där de menar att elever med funktionsnedsättning måste lära sig att agera samtidigt som de reflekterar över agerandet. Vidare är det övergripande målet med metoden att känna egenmakt (empowerment) över sin situation och motivation är avgörande för att stödja eleverna i att agera. Modellen lär ut problemlösningsförmågor riktat mot elever med funktionsnedsättning och stegen i problemlösningsmodellen stödjer eleverna i hanterandet av sociala, känslomässiga och skolrelaterade problem. Modellen involverar även föräldrarna som har en viktig roll i tillägnandet av
problemlösningsförmågor och det har visat sig att elever har börjat fungera bättre i vardagliga och sociala situationer genom att använda modellen.
4. Metod
I metodavsnittet redogörs för vad vi har gjort och varför. Inledningsvis presenteras intervjumetoden, följt av urval och presentation av informanter. Därefter beskrivs arbetet
kring insamlingen av den empiriska datan och analysens genomförande, problematiken kring anonymitetshanteringen och viktiga aspekter kring intervjuns utformning. Slutligen beskrivs och diskuteras etiska aspekter i studien.
4.1 Intervjuer som datainsamlingsmetod
Utifrån de fyra huvudsakliga datainsamlingsmetoderna, frågeformulär, intervjuer,
observationer och analys av skriftliga källor, som används inom samhällsforskning, har vi valt att använda oss av intervjumetoden. Genom dessa fyra datainsamlingsmetoder kan samhällsforskare få fram empirisk data som hjälper forskaren att få fram en tydligare bild av olika situationer, fakta och belägg beträffande innehåll och det ger även en tydligare bild av de situationer som undersöks (Denscombe, 2018).
Den kvalitativa metoden eftersträvar en större förståelse på djupet vilket lämpar sig för vårt syfte, till skillnad från den kvantitativa enkäten som visar en mer generell översikt.
Målet med att använda den kvalitativa forskningen är att utveckla en förståelse och
djupare insikt i vilket behov av vägledning individer med NPF har i brytpunkter till vidare studier (Bryman, 2015).
Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer och analyser. En semistrukturerad intervju innebär att man använder sig av teman och
huvudfrågor (Justesen & Mik-Meyer, 2011). Genom att använda den här metoden blir samtalen mer naturliga och ger möjlighet att ställa följdfrågor och styra samtalet i den ordning som ämnen kommer upp (Leavy, 2014).
Syftet med den kvalitativa metoden är att få ta del av informanternas berättelser och tankar så långt som möjligt och då med hjälp av den semistrukturerade intervjuformen. För att i en undersökning få mer förståelse för hur människor resonerar kring varierande
handlingsmönster, är den kvalitativa metoden att föredra. Tonvikten ligger på att genom intervjuer se verkligheten som informanten gör, för att sedan undersöka vad det kan innebära utifrån ett teoretiskt perspektiv och den delgivna situationen (Denscombe, 2018).
Trost (2010) belyser intervjuarens ansvar av att vara nyfiken på att förstå informantens syn på sin verklighet men att nyfikenheten skall styras av projektets syfte och den teoretiska grunden. Intervjuarens fokus ska vara på ett aktivt lyssnande och på att ställa frågor utan
att bli ifrågasättande. Innebörden av de svar som ges kan vara än mer komplex än vad de först ser ut att vara. Genom att intervjuaren håller svaren öppna och betoningen ligger på att informanten utvecklar sina synpunkter, skapar den semistrukturella intervjumetoden förutsättningar för möjligheten att lägga ut texten och berätta utifrån erfarenheter.
Det mest förekommande i semistrukturerade intervjuer är det personliga mötet mellan forskare och informant. Fördelar med det personliga mötet är att det är lätt att arrangera och att den information samt de synpunkter och uppfattningar som framträder i intervjun kommer från en källa, informanten. Den personliga intervjun är även lätt att kontrollera eftersom det endast är en informant och intervjuaren styr samtalet utifrån en intervjuguide.
Inspelning med endast en informant skapar goda förutsättningar för att hantera det inspelade materialet. Det blir enkelt att skriva ut och analysera när endast en röst hörs åt gången (Denscombe, 2018).
4.2 Urval
I studien har åtta yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare intervjuats, både kvinnor och män i olika åldrar på gymnasium och en folkhögskola (tabell 1). Valet av informanter, studie- och yrkesvägledare, är gjort utifrån att vi anser att de har ett mer övergripande perspektiv på vilka metoder som används i deras vägledningsarbete. Eftersom studien handlar om att undersöka vägledarnas arbete med och uppfattning om elever med en NPF i institutionell brytpunkt och övergång till vidare studier, anser vi att det är en logisk följd och av vikt att intervjua dem.
Vidare har vi i möjligaste mån valt ut vägledare som arbetar i en verksamhet som har en AST-inriktning eller de som har ansvar för studie- och yrkesvägledningen på IM-
programmen där den elevgrupp vi undersöker närmare kan finnas representerad. IM står för introduktionsprogram och ger obehöriga elever möjlighet att komma in på ett
nationellt program eller leder till att de blir anställningsbara och kan få ett arbete (Skolverket, 2020).
Informant Utbildning- lärosäte
Yrkes- verksamma år som syv
Nuvarande tjänst Antal
vägledare på skolan
Informantens elevansvar, antal
A Studie- och
yrkesväg- ledarprogrammet, Umeå universitet/
Stockholms universitet
10 Studie- och yrkesvägledare gymnasieskola, 100%
2 800
B Studie- och
yrkesväg- ledarprogrammet, Stockholms universitet
16 Studie- och yrkesvägledare folkhögskola, 80%
1 110
C Studie- och
yrkesväg- ledarprogrammet, Stockholms universitet
15 Studie- och yrkesvägledare gymnasieskola, 100%
2 150
D Studie- och
yrkesväg- ledarprogrammet, Stockholms universitet
25 Studie- och yrkesvägledare gymnasieskola, 100%
3 500
E Personalvetarprogra m., Stockholms universitet
6 Studie- och yrkesvägledare gymnasieskola, 100%
1 709
F Studie- och
yrkesväg- ledarprogrammet, Campus Varberg via Malmö universitet
3 Studie- och yrkesvägledare gymnasieskola, 90%
2 600
G Studie- och
yrkesväg- ledarprogrammet, Campus Varberg via Malmö universitet
3 Studie- och
yrkesvägledare gymnasieskola, 100%
2 600
H Studie- och
yrkesväg- ledarprogrammet, Stockholms universitet (examen vt-2020)
1 Studie- och yrkesvägledare gymnasieskola, 80%
7 264
Tabell 1 Översikt bakgrundsinformation informanter
4.3 Genomförande
Redan i den första kontakten som togs med informanterna, via mejl, delgav vi ett missivbrev (bilaga 1). Där beskrevs i korthet vårt forskningsområde, syftet med studien, tidsramen och de etiska riktlinjerna. Intervjuerna genomfördes sedan genom ett antal fysiska träffar och via nätet. Detta på grund av de rådande omständigheterna kring COVID-19 och de restriktioner som utfärdats från Folkhälsomyndigheten
(Folkhälsomyndigheten, 2020).
Utifrån att den empiriska datan samlats in via nätet är vikten av informerat samtycke inte helt okomplicerat. Den svårighet som Denscombe (2018) belyser är bekräftelsen att informanten har tagit del, läst och förstått innebörden av informationen. Genom att kräva feedback som bekräftar att informationen har delgivits ges en skriftlig bekräftelse på att informationen har tagits emot och därigenom säkerställs att det finns ett godkännande att genomföra intervjun. En svårighet som kan anas med forskning som sker via nätet, är säkerställandet av informanternas anonymitet och att datan inte går att spåra tillbaka till dem vid användning av kommunikation via internet. Möjligheten som finns att kryptera gör det näst intill omöjligt att säkerställa en total anonymitet för informanten
(O´Dochartaigh, 2002, Stanton & Rogelberg, 2001).
Intervjuguiden (bilaga 2) är utformad med fem huvudfrågor där de två första frågorna är utformade som “inledningsfrågor” med frågor som ligger personen relativt nära. De övriga frågorna är utformade så att de ska täcka in de frågeställningar som studien utgår från.
Under intervjun är det viktigt att intervjuaren “läser mellan raderna” för att tolka schiffer för att få fram den logiska grund som ligger till grund för det sagda ordet. Intervjuaren bör ställa sig två frågor: “Vad är det egentligen de berättar för mig?” men framförallt “Vad är det som informanten inte berättar?”. Den icke-verbala kommunikationen som uppstår under intervjun genom ögonkontakt kan underlätta för en senare tolkning av intervjun. I den nätbaserade intervjun finns det stor risk att den icke-verbala kommunikationen uteblir vilket talar emot den intervjuformen (Denscombe, 2018).
Intervjuerna spelades in, sammanställdes, diskuterades och analyserades efter gemensam genomlyssning. I bearbetningen av den empiriska datan har vi utgått från en tabell (bilaga 3) där vi för respektive informant, sammanfört teman i utsagorna, mönster och citat som genomsyrar datainsamlingen. För att bekräfta tolkningen av empirin har vi gemensamt
gått igenom de olika informationskällorna. Informationen jämfördes, analyserades och tolkades sedan utifrån de teoretiska referensramarna som ligger till grund för den här studien och den tidigare forskningen på området, enligt Denscombes (2018) riktlinjer.
4.4 Etiskt perspektiv
Den forskning som genomförs i Sverige måste följa de internationella konventionerna men även den internationella och nationella lagstiftningen. Regelverket syftar till att inte utsätta individer för onödiga risker eller att skada dem när de medverkar i olika
forskningsprojekt.
Informanterna som ställer upp att delta i vår studie har rättigheter utifrån de
forskningsetiska principerna inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning som är utgivna av Vetenskapsrådet (2017). Det innebär att individen skyddas utifrån de riktlinjer som satts upp för hur forskning ska bedrivas.
Informanterna tog redan i vår första kontakt emot information om vilka rättigheter de hade utifrån Vetenskapsrådets (2017) krav på ett etiskt perspektiv genom de missivbrev som skickades ut. I samband med intervjun delgav vi samma information om sekretess, anonymitet och möjligheten att avbryta medverkan när som helst under pågående arbete med studien. Detta skedde för att säkerställa att informanterna hade delgivits och förstått sina rättigheter. Utifrån Vetenskapsrådets riktlinjer angående anonymitet och
avidentifiering har vi valt att använda fiktiva namn som A, B, C o.s.v. Uppgifter som informanterna lämnar samt den empiriska datainsamlingen kommer att raderas efter examinationen. Det är av stor vikt att varken kommun, skola eller individ ska kunna identifieras i vår studie, vilket är en förutsättning för att få så ärliga svar som möjligt i intervjuerna.
5. Resultat och analys
I följande avsnitt redovisas det empiriska underlaget med utgångspunkt från de teman som har kunnat utläsas i informanternas svar utifrån studiens frågeställningar. Under 4.2 Urval finns en översikt över informanterna (tabell 1) som kan fungera som stöd vid läsningen av
