S LUTSATSER

Genom studie- och yrkesvägledarnas berättelser om förutsättningar, arbetssätt och utvecklingsområden har studiens tre frågeställningar besvarats.

Förutsättningar

Följande slutsatser kan dras utifrån studiens resultat och analys och utifrån den första frågeställningen om förutsättningar som ges för studie- och yrkesvägledarnas arbete:

 Förutsättningarna för att utföra vägledningen av elever med NPF i brytpunkten mellan gymnasiestudier och vidare studier på ett optimalt sätt, är avhängigt av att det finns tillräckligt mycket tid i tjänstgöringen i förhållande till

elevansvarets omfattning.

 Avsaknaden av likvärdiga styrdokument för studie- och yrkesvägledningen resulterar i stora skillnader mellan kommunerna och därmed förutsättningarna för verksamheten.

Dessa slutsatser nyanseras i det följande: Inledningsvis kan sägas att uppsatsens resultat stödjer det som framkommit i tidigare forskning och kartläggning vad gäller

förutsättningar. För att ge några exempel: I SOU 2019:4 rapporteras att det fortfarande råder en brist på tillgång av studie- och yrkesvägledning och att den är av varierande kvalitet. Detta bekräftar Simonsen (2019) i SACO-rapporten genom att konstatera att en högre personaltäthet skulle kvalitetssäkra studie- och yrkesvägledningen för elever med NPF. Det innebär att det i praktiken inte finns tillräckligt med studie- och yrkesvägledning på vissa skolor - ett faktum som även bekräftas i OECD:s rapport (2016a, 2016b).

Careership-teorin (Hodkinson & Sparkes, 1997) talar om att strukturer begränsar och att orsaken till att individer avvisar utbildningsalternativ. Om alternativet inte förekommer inom individens handlingshorisont stämmer inte utbildningsvalet med individens

självuppfattning. Enligt Careership-teorin ställs det därför krav på att förutsättningarna för tid och likvärdighet inom studie- och yrkesvägledningen garanteras alla individer med en NPF.

Informanterna beskriver i sina berättelser att de saknar tid och personaltäthet för att tillgodose de behov som finns för att underlätta övergången till vidare studier för elever med en NPF och genom en nationell reglering skulle förutsättningarna kunna förbättras.

Elisabet Söderberg (personlig kommunikation, 17 april, 2020) är inne på samma linje och menar att behovet av att utveckla nationella styrdokument är avgörande för att stärka studie- och yrkesvägledningens ställning och för att säkra rätten till likvärdig vägledning.

Arbetssätt och framgångsfaktorer för att underlätta övergången

Följande slutsatser kan dras utifrån studiens resultat och analys och utifrån den andra frågeställningen om arbetssätt och framgångsfaktorer:

 Det finns flera varierande arbetssätt men den mest framträdande

framgångsfaktorn är vikten av tydlighet i kommunikationen med eleverna med NPF.

 Långsiktig planering kring övergången till vidare studier tillsammans med eleven, nyckelpersoner och mottagande enhet samt samarbete mellan

professioner inom och mellan verksamheterna är andra framgångsfaktorer för arbetet.

I Roberts (2010) och Krell och Pérusses (2012) studier samt i informanternas berättelser, framträder tydliga exempel på framgångsrika tillvägagångssätt och metoder.

Framgångsfaktorer som bland annat nämns är rak och avskalad kommunikation, tillgänglighet, att medfölja på studiebesök och att fungera som stöd i

ansökningsprocessen. Ett nära samarbete mellan elev, personal och nyckelpersoner kring elever med NPF är också av vikt och förekommer i de flesta fall enligt informanternas berättelser.

Vidare talar Careership-teorin (Hodkinson & Sparkes, 1997) om hur de aktörer på utbildningsmarknaden som befinner sig i individens fält kan påverka en individs beslutfattande. Vilket innebär att en studie- och yrkesvägledare genom tydlig kommunikation med en individ med NPF kan bli en viktig aktör i individens beslutsfattande.

Vikten av tid och långsiktiga förberedelser inför övergångar behandlas av Adreon och Durocher (2017), Auger (2013), Elias och White (2018) och Dipeolu et al. (2014). De menar att en framgångsrik övergång till vidare studier för individer med NPF är kopplat till att stödet sätts in i god tid innan övergången sker. Informanterna delger att de i

möjligaste mån påbörjar övergångsarbetet långt innan övergången är tänkt att ske men att det ibland är omöjligt eftersom organisationens struktur hindrar ett långsiktigt arbete.

Exempel på hur arbetet med övergångar som sker i augusti-september påbörjas i april-maj, beskrivs i några av informanternas berättelser.

Utvecklingsområden

Följande slutsatser kan dras utifrån studiens resultat och analys och utifrån den tredje frågeställningen om utvecklingsområden:

 Kunskap kring vägledning av elever med NPF bör bli ett obligatoriskt inslag i studie- och yrkesvägledarutbildningen och nationella riktlinjer bör införas för att säkerställa likvärdighet och kvalitet i vägledningen.

 Behovet av strukturerade övergångsstrategier genom samverkan mellan olika stödinstanser kring eleverna för att underlätta brytpunkten är ett viktigt utvecklingsområde.

Utbildning, fortbildning och strategier för samverkan är centrala utvecklingsområden.

Auger (2013) nämner betydelsen av utbildning för vägledare så att de kan tillgodose de behov som elever med NPF har i övergångar till vidare studier. Forskningen på området växer och utbildningen bör därför utökas. Informanterna instämmer i detta och efterfrågar både utbildning och fortbildning inom NPF och vägledning.

Sverige skiljer sig från de övriga nordiska länderna då ett nationellt styrdokument för vägledning saknas här. Simonsen (2019) visar att detta faktum ger sämre förutsättningar för en likvärdig kvalitet inom vägledningen över landet. Utbildningsutskottets uppföljande rapport (Utbildningsutskottet, 2018), utredningen SOU 2019:4 och Elisabet Söderberg (personlig kommunikation, 17 april, 2020) bekräftar skillnaderna och behovet av

utveckling av förutsättningarna för att säkerställa en likvärdig kvalitet, något som även en av informanterna understryker i sin intervju.

Enligt informanterna har det visat sig att mycket av det stöd som elever med NPF får under gymnasietiden i vissa fall helt, eller delvis, försvinner i brytpunkten och övergången till vidare studier. Informanterna uttrycker att det krävs fler stödinstanser som fokuserar på övergången till vidare studier samt att samverkan mellan dem och gymnasieskolorna

införs. Dipeolu et al. (2014) beskriver flera exempel på strukturerade övergångsstrategier i sin rapport och hur de skulle kunna utformas.

Careership-modellen (Hodkinson & Sparkes, 1997) förklarar individers beteende i brytpunkter och att hanteringen av dessa är individuell och kan upplevas som svår och utmanande. Informanterna uppger att eleverna med en NPF har svårt för förändringar och att de upplever övergångsprocessen som komplicerad och påfrestande. Enligt Careership påverkas beslutet i en brytpunkt av hur aktörerna agerar inom individens fält och därför är det viktigt att studie- och yrkesvägledare samverkar med övriga aktörer som finns kring individen. Detta för att förbättra chanserna till en lyckad övergång till vidare studier.

6.2 Resultat- och metoddiskussion: Egna reflektioner