A RBETSSÄTT OCH FRAMGÅNGSFAKTORER FÖR ATT UNDERLÄTTA ÖVERGÅNGEN

De teman som framträder kring hur studie-och yrkesvägledarna arbetar med elever med NPF för att underlätta övergången till vidare studier är tydlighet, planering och

nyckelpersoner samt självinsikt. Dessa teman presenteras och illustreras här nedan genom citat som belyser informanternas svar.

Tydlighet

Samtliga vägledare nämner vikten av tydlighet i samtal med elever med NPF och flertalet av informanterna menar att tydlighet i kommunikationen är en viktig framgångsfaktor för en lyckad vägledning av den här elevgruppen i övergången till vidare studier. Informant B uttrycker det på följande sätt: ”Du måste vara konkret, det är en viktig erfarenhet tycker jag. Det har jättestor betydelse att konkretisera”.

Informant F beskriver en vägledningssituation där de tre ledorden tydlighet, visualisering och konkretisering var framgångsfaktorer i samtalet. En utbildning som eleven ville söka hade upphört, vilket skapade en låsning hos individen. Under ett vägledningssamtal arbetade informanten tydligt, konkret och visuellt genom att tillsammans med eleven gå in på den aktuella utbildningsanordnarens hemsida och hitta information om att utbildningen var borttagen och inte fanns kvar längre. Utifrån detta arbetssätt kunde vägledaren stödja eleven i att komma förbi låsningen genom att informera och sedan hitta vägar till en annan utbildning som kändes relevant för eleven genom att vidga perspektiv. Informanten

beskriver situationen: “Jag var ju tvungen att visa. Här går du in, här står det, den finns inte. Och vara väldigt, väldigt tydlig och väldigt krass”.

Informanterna berättar att användningen av kreativa lösningar utifrån varje individs behov, där bildstöd (jobbkort), att rita (papper, whiteboard-tavla) och digitala hjälpmedel (chatt, mejl, videosamtal och film), samtliga är goda hjälpmedel för att nå fram till eleverna med NPF. Flera av informanterna menade att tydlighet gynnar alla elever, inte bara de med NPF-diagnos, men att det var extra viktigt för dem. Som informant D uttrycker det:

Ett recept som jag tycker är viktigt är: tydlighet, tydlighet och tydlighet. Och det är väl alltid bra för en studievägledare att vara tydlig men kanske ändå mer med den här typen av elever.

Planering och nyckelpersoner

I arbetet kring individer med NPF i övergången till vidare studier är planering och nyckelpersoner begrepp som återkommer i våra intervjuer. Vid den institutionella

brytpunkten mellan gymnasium och vidare studier krävs noggrann planering tillsammans med eleverna och eventuella nyckelpersoner som finns kring dem för att öka chanserna för en lyckad övergång. Samtliga informanter ger exempel på praktiskt, konkret stöd och åtgärder som de arbetar utifrån och som de har sett har bidragit till att övergången till vidare studier underlättas för eleven. Stödet handlar om att tillsammans söka upp

information om aktuella utbildningar för vidare studier, att åka på utbildningsmässor, att göra studiebesök på komvux, folkhögskolor, högskolor och universitet samt att sitta bredvid eleverna när de fyller i sin ansökan. Informant D berättar att arbetet kring

övergången bland annat handlar om “information om vilka stödinsatser det finns på nästa instans och hur man kommer i kontakt med dem, på universitetet. Man försöker liksom bereda lite mer väg för dem”.

Flertalet av informanterna beskriver att samarbetet mellan nyckelpersoner kring eleverna såsom lärare, mentorer, specialpedagoger, studie- och yrkesvägledare och föräldrar spelar en stor roll för en lyckad övergång. En långsiktig planering skapar bättre förutsättningar för att eleverna med NPF ska lyckas i sina val. Informant H beskriver att planeringsarbetet för övergången till vidare studier startar redan på våren i årskurs 1 på gymnasiet, när de ska göra sina olika kursval. I detta samtal ligger fokus på val av kurser men även vägar vidare efter gymnasiet.

När man ger dem förutsättningar och visualiserar hur det ska gå till för dem och hjälper dem i den här övergången i samarbete med lärarna då har det fungerat och slagit väldigt, väldigt bra ut (Informant H).

Informanterna delger att stöd- och relationsarbete kring eleverna med NPF och de nyckelpersoner som finns kring dem är viktigt eftersom det skapar trygghet för eleverna, vilket bidrar till att de tar sig vidare. Samtidigt frågar sig informant E och G om deras arbetssätt verkligen rustar dem för framtiden eftersom det tycks invagga dem i en “falsk”

trygghet vilket kan skapa en rädsla för att släppa taget om tillvaron de befinner sig. Det förefaller finnas en risk för att det kan bli svårare att ta sig vidare eftersom nya situationer kan verka skrämmande.

Vi har ett IM-hus som har två små grupper där det är tio elever per grupp, sedan är kanske fem av dem per grupp på plats om dagen. Så de har det ju väldigt, väldigt tryggt och de får väldigt, väldigt mycket hjälp av sina mentorer och de är väldigt tajta med mentorerna. Så det kan väl vara ett problem att det är så väldigt tryggt här och sedan att byta miljö där det

kanske inte är lika mycket resurser och möjligheter och ta hand om eleven på samma sätt, det kan bli läskigt (Informant G).

Självinsikt (självförmåga)

Hälften av informanterna uppger att arbetet med att stödja utvecklingen av självinsikten, och därmed upplevd självförmåga, hos eleverna med NPF är viktigt för att de bättre ska klara av övergången till vidare studier. Informant E menar att självinsikten kan vara mycket god hos vissa individer och att de då brukar beskriva sina förmågor, eller avsaknaden av dem, ingående och mycket detaljerat medan självinsikten är närmast obefintlig hos andra. Informant C är inne på samma linje och menar att det i vissa fall hänger ihop med tidpunkten för diagnostiseringen av NPF.

Det är väldigt olika men jag tänker att de som har blivit diagnostiserade tidigt, de som har levt med det här och där det finns en acceptans både hos föräldrar och hos dem själva, de har mycket lättare att förstå. De som har blivit diagnostiserade sent har svårare att se vad det är som gör om det fungerar väldigt bra eller vad det är som gör om det inte fungerar.

Det är något som jag har sett, tidig diagnos är att föredra, för alla (Informant C).

Vidare beskriver informant B att det kan vara svårt att tala kring funktionsnedsättningen eftersom självinsikten och kunskapen kring den varierar och svårigheten blir då på vilket sätt man ska prata kring den så att man inte förminskar eller kränker individen. Det är en svår balansgång när man talar om funktionsnedsättningen och att göra det på ett bra sätt.

Samtal om funktionsnedsättningen behövs för att kartlägga vilka situationer och miljöer där funktionen begränsar individen eller där den fungerar utan några hinder och då är utvecklad självinsikt och upplevd självförmåga viktiga aspekter för att kartläggningen ska bli korrekt.

Jag tror nog generellt att det är ett större problem egentligen att de undervärderar sig själva, däremot på ytan så kan det ibland finnas en känsla av att de övervärderar. Du måste bli expert på dig själv, ingen annan kan veta hur du fungerar. Ju mer du vet, ju mer nyfiken du är på hur du själv fungerar, vilka situationer blir svåra, vilka hjälpmedel finns, ju bättre kommer det gå för dig sedan. Det är otroligt viktigt att lära känna sig själv, hur fungerar jag. Egentligen är det som det alltid är med studie- och yrkesvägledning, det handlar om kunskap om sig själv och kunskap om alternativen (Informant B).

Resultatanalys

Studie- och yrkesvägledarnas arbetssätt för att underlätta övergången till vidare studier för elever med NPF beskrivs framförallt handla om a) tydlighet i kommunikationen, b) planering i god tid och tillsammans med nyckelpersoner och c) självinsiktsarbete. I litteraturen går det att finna flera exempel på att dessa behov är viktiga i arbetet för att underlätta övergångar.

Roberts (2010) påpekar att många individer med AST står helt utan stöd och att det ofta beror på att det inte finns en fungerande, informativ planering som guidar eleverna genom övergångsprocessen. Krell och Pérusse (2012) uttrycker i samma anda att vägledaren behöver ge information och vara ett stöd i att göra informationen kring vidare studier mer konkret, tydlig och lätthanterlig för elever med AST. Informanterna har i sina berättelser uppgett att tydlighet i kommunikationen är en viktig aspekt för ett lyckat övergångsarbete med elever med NPF. Genom att förmedla information på ett tydligt, konkret och visuellt sätt stödjer studie- och yrkesvägledarna individer med NPF i deras övergångsprocess enligt informanterna. Detta är förenligt med vad Roberts påpekar behövs i vägledningen men många gånger saknas, samt det som Krell och Pérusse uttrycker att vägledarna behöver göra.

Vidare berör, Adreon och Durocher (2017), Auger (2013), Elias och White (2018) och Dipeolu et al. (2014), vikten av tid och förberedelser för olika åtgärder för att övergången ska fungera så bra som möjligt. Många elever upplever oro relaterat till övergången och en framgångsrik övergång till vidare studier är kopplat till att stödet sätts in långt innan övergången sker och när föräldrar fortfarande är involverade i processen. Att göra

studiebesök vid lärosäten är ett annat viktigt stöd och ett trygghetsskapande arbetssätt för elever med AST i övergångar och nya miljöer. Informanterna berättar, i linje med

ovannämnda litteratur, att de påbörjar sitt arbete inför vidare studier i god tid och i

samarbete med nyckelpersoner såsom föräldrar och andra instanser, samt att de medföljer på studiebesök vid olika lärosäten innan övergången.

Enligt Careership-teorin (Hodkinson & Sparkes, 1997) söker sig en individ till vägledning när den hamnar i en brytpunkt och individens karriärbeslut färgas av habitus (ett system av tidigare sociala erfarenheter som påverkar värderingar och val) och interaktionen med andra människor inom samma fält (de aktörer på utbildningsmarknaden i beslutsfattandet runt omkring individen). Genom att studie- och yrkesvägledaren är tydlig i

kommunikationen med eleverna som har en NPF har informanterna visat på att de kan bli

en viktig aktör i elevernas beslutsfattande. Informant F återger ett tydligt exempel på detta i sin berättelse. I situationen som relateras blir eleven tvungen att överväga ett annat val då utbildningen inte längre är tillgänglig på marknaden och i linje med Careership-teorin illustrerar det att individer inte alltid har så mycket makt vid övergångar.

Banduras begrepp self-efficacy (1977) kan beskrivas som tilltron till sin egen förmåga i en specifik situation och enligt Banduras hypotes påverkar self-efficacy (upplevd

självförmåga) en individs val av aktiviteter. Informant B beskriver på ett tydligt sätt betydelsen av att ha en utvecklad självinsikt och därmed självförmåga - att veta vad som fungerar och inte samt att veta vad som blir svårt och inte, detta för att individen ska kunna fatta välgrundade karriärbeslut. I informanternas utsagor framkommer det också att om en individ under- eller övervärderar sin förmåga, kan det leda till felval, vilket

överensstämmer med Banduras teori - att upplevd självförmåga påverkar individens val.