5. RESULTAT OCH ANALYS
5.1 F ÖRUTSÄTTNINGAR
De teman som har kunnat utläsas vad det gäller förutsättningar för studie- och
yrkesvägledarens arbete med elever med NPF är a) tid, b) riktlinjer, c) samarbete och d) fortbildning och de presenteras och illustreras här närmare med olika citat som belyser informanternas svar.
Tid
Ett tema som framkommer tydligt i informanternas berättelser kring förutsättningar för arbetet med vägledning av elever med en NPF, är tid. Sju av åtta informanter nämner tiden som en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna utföra arbetet väl. Informant B upplever att tid finns för att utföra sitt uppdrag men att vissa individer har större behov och kräver mer tid, vilket inte finns att tillgå.
Alltså, ofta så tänker jag ju att det finns personer som hade behövt ha en alldeles egen B på heltid, mer eller mindre. I alla fall under en intensiv period. Då känner man sig otillräcklig som sjutton. Så på individplan så kan jag känna mig jätte-otillräcklig men på helhetsplanet som en aktör på skolan, så kan jag känna mig väldigt nöjd med min roll för jag är väldigt tillgänglig (Informant B).
Vidare kommenteras särskilt övergångar av samma informant och att det vid dessa tillfällen skulle behövas fler studie- och yrkesvägledare för att hinna med att utföra ett tillräckligt bra övergångsarbete.
Det som är steget vidare och så, där önskar man att man kunde klona sig och bli liksom, att man kunde följa med på besök. Det finns inte riktigt i uppdraget. Så nej, man har inte tid, det finns inte i min tjänst så mycket möjlighet att liksom stödja på individnivå. Nej, det gör det inte. Det ligger rätt mycket på dem själva (Informant B).
Informant C uttrycker att det är upp till vägledaren hur tidfördelningen ser ut i tjänsten och hur mycket tid som läggs på arbetet med elever med NPF och menar att “det handlar om mig och hur jag gör. Det har mer varit, och AST, det ingår”.
En annan informant beskriver vad som skulle behöva förändras i förutsättningarna för arbetet för att frigöra tid och vad tiden sedan bör användas till.
Det är ju att man har färre program så att man kan vara ute mer i klasserna. Jag tror att ju mer man är synlig i klassrummen desto mer öppnar man upp för att elever, oavsett, söker upp oss. Jag vill ju vara ute i klasserna mer. Sedan att synas mer ute i miljöerna där de faktiskt befinner sig. Handen på hjärtat så skulle vi ju behöva vara en till vägledare för att man skulle kunna ha en sådan relationsskapande möjlighet. Eftersom IM
[introduktionsprogram] tar väldigt mycket tid och där har jag ju möjlighet till det här, men jag tänker på gymnasiet som helhet (Informant F).
Samtidigt uttrycker tre informanter att de har tillräckligt med tid inom sin tjänst för att hinna utföra det arbete som krävs med eleverna med NPF men att det alltid skulle kunna uträttas mer, om tiden fanns.
Det känns skönt att nu har jag lite mer tid på IM [introduktionsprogram] än innan, för det behövs. Jag skulle kunna lägga ned hur mycket tid som helst där. Det finns alltid behov.
Jag känner ändå att jag har mycket tid att lägga på dem så jag känner inte att, inte någon stress över det eller dåligt samvete eller att jag är arg på organisationen för att de inte ger mig mer tid. Jag känner mig ändå ganska nöjd med den tiden jag har med dem men jag vet att det finns ju mycket mer, hur mycket mer som helst som man skulle kunna göra
(Informant G).
Riktlinjer
Ett annat tema är riktlinjer eller närmare bestämt förekomsten eller avsaknanden av en kommunal syv-plan, en lokal syv-plan eller ett årshjul. Dessa dokument beskriver riktlinjerna och arbetsuppgifterna som en studie- och yrkesvägledare har att förhålla sig till. Samtliga åtta informanter arbetar utifrån någon form av verksamhetsplan. Fyra av informanterna saknar en kommunal syv-plan men i brist på detta berättar två av informanterna att de har skapat en lokal syv-plan. Okunskapen kring vad studie- och yrkesvägledning innebär råder på kommunal nivå och informant A diskuterar detta och
berättar att “staden har ingenting. De har ingenting med studie- och yrkesvägledning. De förstår inte alls vad studie- och yrkesvägledning är”.
Fyra av informanterna delger att det finns en kommunal syv-plan, där en av informanterna anser att den kommunala planen är bra men att den saknar en tydlig beskrivning av
vägledarens profession. En annan menar att deras kommunala syv-plan inte alls är bra och därför har skapat egna riktlinjer för syv-arbetet på lokal nivå, vilket även två av de
informanter som saknar en kommunal syv-plan har gjort. I två av informanternas
verksamheter har det även skapats en syv-plan med en specifik inriktning mot elevgrupper med AST. En av informanterna som arbetar på folkhögskola beskriver sitt arbetssätt som tämligen oreglerat och förklarar detta med att folkhögskolans skolform är fri och frivillig vilket förklarar att den syv-plan som finns är utformad av informanten själv men med stöd och godkännande av rektorn. Informant B återger: “Jag har skrivit många egna syv-planer genom åren, reviderat och fixat och fått mycket stöd också från rektorer”.
För att skapa en struktur och riktlinjer för vägledningsarbetet nämner sex av informanterna årshjulet, ett levande dokument som revideras kontinuerligt. Informant F beskriver
årshjulets funktion som ett tydligt redskap till att skapa förutsättningar för utvärdering och kvalitetssäkring av den verksamhet som bedrivs.
Årshjulet är ett levande dokument som vi skapat och som ska revideras varje år i och med verksamhetsutvärdering och verksamhetsplan. Detta har vi skapat helt själva för vi tycker det är av största vikt för att kunna kvalitetssäkra det jobb vi gör (Informant F).
Samarbete
Samarbete är ett tema som är av vikt för goda förutsättningar och som framkommer tydligt i studie- och yrkesvägledarnas berättelser. Sju av åtta informanter uppger att finns ett tätt och välfungerande samarbete med lärare, mentorer och övrig personal när det handlar om elever med en NPF. Här ges några exempel:
Jag är mest nöjd med hur jag kan jobba mot den gruppen här, jämfört med hur jag är mot de andra liksom för de är väldigt mottagliga, alltså lärarna och assistenterna (Informant A).
Jag arbetar mer tillsammans med mentorerna med de här eleverna. Jag har mycket hjälp av mentorerna, att man jobbar mycket ihop (Informant D).
Jag är ju också med i elevhälsoteamet som jag sa tidigare och det är ju också väldigt bra just för att kunna stämma av med kuratorer och specialpedagog och så får vi en gemensam bild och man jobbar tillsammans, hur vi ska närma oss elever som inte vill närma sig eller som har svårt att närma sig oss (Informant H).
Två informanter menar dock att det är nödvändigt med ett synliggörande och tydliggörande av studie- och yrkesvägledarnas profession och kompetens för att samarbetet ska utvecklas och bli bättre eftersom de upplever att delar av kollegiet inte riktigt har vetskap om studie- och yrkesvägledarens funktion och vad en vägledare kan bidra med i arbetet.
Men däremot så skulle jag ju vilja samverka mer med coacherna, elev-coacherna. De vet att vi finns och jag har fått några elever därifrån men det skulle kunna vara mer. Så där känner jag att där skulle jag kunna öppna upp och visa på vad min profession är för de elev-coacherna på ett annat sätt, så där har jag ett jobb att göra (Informant F).
Det är säkert elever som jag missar, särskilt på de nationella programmen. Deras mentorer [syftar på IM:s mentorer] är väldigt duktiga på att utnyttja min kompetens medan på nationella programmen är de inte lika duktiga på det. Kunskapen om min kompetens [syftar på orsaken varför] tror jag, så nu har vi gjort en satsning där vi har varit och berättat om det. Vad vi kan och vad vi kan hjälpa till med, så det har blivit lite bättre (Informant G).
Fortbildning
Det sista temat som har varit möjligt att utläsa gällande studie- och yrkesvägledarnas förutsättningar för sitt arbete med elever med NPF, är fortbildning. Näst intill samtliga informanter, närmare bestämt sju av åtta, anser att fortbildning behövs men ger olika förklaringar till varför den inte blir av i den utsträckning som vägledarna önskar och skulle vilja. Några av anledningarna som nämns är brist på tid, att relevant utbildning för
vägledning av NPF inte har hittats och att ekonomiska medel saknas. Tre av informanterna anser att deras arbetsgivare är positiva till fortbildning men i två av fallen får det inte kosta pengar. Informant D uttrycker följande: “Man har ju fattat galoppen egentligen redan från början, att man ber nästan aldrig om att gå på något som kostar pengar. Det är så krasst”.
Informant B menar att det är svårt att hitta fortbildningskurser inom riktad vägledning mot elever med funktionsnedsättningar och säger “just exakt, precis vägledning för personer
med funktionsnedsättningar, det är en kompetensutbildning som jag har letat efter men inte hittat”.
En av informanterna anser att eftersom det råder brist på ekonomiska resurser till
fortbildning finns det andra vägar till utveckling, till exempel genom att hitta kurser som inte kostar pengar men även genom att läsa böcker som angränsar till ämnet man vill förkovra sig inom.
Jag får ju utbilda mig själv och försöka hitta utbildningar som angränsar till det här. Som när jag såg en bok för ett tag sedan som handlade om samtal och NPF. Jag tänkte, jag får fortbilda mig själv (Informant F).
En av informanterna upplever att skolan satsar ekonomiskt på studie- och yrkesvägledares fortbildning och att yrkesgruppen har en central roll i skolan.
Vi skulle ha varit uppe i Gävle på den här konferensen nu men den blev inte av, vi skulle ha åkt hela gruppen då men istället för det så blir det Malmö högskola som har någon konferens som de kör i oktober, då åker vi alla dit istället (Informant H).
Resultatanalys
Studie- och yrkesvägledarnas förutsättningar för arbetet med elever med NPF beskrivs i stort som: a) beroende av tid, b) utan kommunala och nationella riktlinjer, c) goda för ett tätt samarbete mellan olika professioner inom verksamheten för NPF samt d) sämre när det gäller adekvat fortbildning.
I litteraturgenomgången har vi funnit stöd som visar att tiden för arbetet med NPF är en fundamental förutsättning, vilket är i linje med vad som har framkommit i resultatet. I SOU 2019:4 framgår det att det fortfarande finns brister på tillgång och en varierande kvalitet i studie- och yrkesvägledningen. Våra informanter bekräftar detta i sina berättelser där det framkommer att förutsättningarna ser olika ut vad det gäller tid och personaltäthet.
Elisabet Söderberg (personlig kommunikation, 17 april, 2020) instämmer och menar att tidsaspekten påverkar förutsättningarna för studie- och yrkesvägledningen. OECD (2016a, 2016b) rapporterar att studie- och yrkesvägledningen i Sverige behöver förstärkas och att ett sätt att göra det kan vara att öka personaltätheten bland studie- och yrkesvägledare.
Simonsen (2019) bekräftar också innehållet i informanternas berättelser genom att
konstatera att en högre personaltäthet skulle kvalitetssäkra vägledningsarbetet av elever med NPF.
Vidare har vi funnit belägg för vikten av nationella styrdokument för att säkerställa likvärdighet i kvaliteten av vägledningsarbetet över hela landet, vilket informanterna efterfrågar i sina utsagor. Simonsen (2019) visar att många huvudmän och skolor inte prioriterar studie- och yrkesvägledning likvärdigt vilket bidrar till att förutsättningarna blir godtyckliga och i många fall orättvisa.
Vad det gäller möjligheter till och satsning på kompetensutveckling uppger informanterna att den generella inställningen från arbetsgivarnas håll är positiv, men att det saknas medel i verksamheten för detta. Auger (2013) menar att vägledare bör bli bättre utbildade på att bemöta de behov som elever med NPF har allteftersom forskningen på området växer, vilket är en uppfattning som delas av informanterna - särskilt som obligatoriska kurser kring NPF och vägledning saknas inom studie- och yrkesvägledarutbildningen.
Enligt Careership-teorin (Hodkinson & Sparkes, 1997) tar en individ karriärbeslut inom sin handlingshorisont vilket innebär att det individen ser, det väljer den. Individens handlingshorisont är segmenterad såtillvida att strukturer som kön, klass och etnicitet kan dölja möjligheter till utbildningsval, och här skulle även funktion kunna räknas som en struktur. Strukturerna begränsar och är anledningen till att individer avvisar vissa utbildningsalternativ för om alternativet inte förekommer inom individens
handlingshorisont, stämmer inte utbildningsvalet överens med individens självuppfattning.
Därför ställs det krav på att förutsättningarna för tid, likvärdighet och kompetens inom studie- och yrkesvägledningen, garanteras alla individer med NPF. Det överensstämmer med informanternas berättelser om tid, riktlinjer (likvärdighet) och fortbildning
(kompetens) som det viktigaste vad det gäller förutsättningar.