Existerar det kopplingar mellan kön och missbruk?: En kvalitativ studie om utanförskap, stämpling och emotioner hos före detta missbrukare

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper

Marita Andersson & Jonas Hallberg

Existerar det kopplingar mellan kön och missbruk?

En kvalitativ studie om utanförskap, stämpling och emotioner hos före detta missbrukare

Is there links between gender and abuse?

A qualitative study of alienation, branding and emotions among former drug users

C-uppsats

Datum/ Termin: 2009-06-12/vt09 Handledare: Björn Pernrud Examinator: Marcus Arvidsson Löpnummer: X-XX XX XX

Sammanfattning

Syftet med vår studie har att varit tolka och beskriva före detta missbrukares individuella skildringar av kopplingar mellan kön och missbruk. Det empiriska materialet består av två kvalitativa intervjuer med en manlig och en kvinnlig före detta missbrukare. Materialet har analyserats utifrån ett innehållsligt perspektiv i relation till teorier om stämpling, emotioner, utanförskap samt könskodade förväntningar.

De mest framträdande resultaten visar att det existerar skillnader mellan informanternas upplevelser av utanförskap, stämpling och emotioner. Den kvinnliga informanten tycks i sina utsagor om hennes före detta missbrukarliv konsekvent vilja lyfta fram emotioner av utanförskap, stämpling och skam i anknytning till könskodade förväntningar. Den manlige informanten verkar istället lyfta fram emotioner av rädsla, ilska och aggressivitet som vanligt förekommande emotioner i samband med hans före detta missbruk.

Nyckelord: Drogmissbruk, utanförskap, stämpling och emotioner

Abstract

The objective of the study is to interpret and describe former drug abusers´ individual perspective on the relation between gender and addiction. Empiry is based on two qualitative interviews with a male as well as a female former drug abuser. Data has been analyzed from a content perspective in relation to branding, emotions, exclusion and expectations on gender.

The most emergent results reveals there are differences between informants´ experiences of exclusion, brandning and emotions. The female informant seems to consequently view her drug abusing life as alienated, shame and guilt, while the male informant expressed himself in terms of fear and anger. Both informants thereby meet the expectations in gender theory.

Keyword: Drug abuse, exclusion, brandning and emotions

Innehållsförteckning

INLEDNING ... 1

BAKGRUND... 1

SYFTE ... 2

TIDIGARE FORSKNING ... 3

TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 5

AVVIKARTEORI ... 5

STÄMPLINGSTEORI ... 6

SKAMTEORI ... 8

GENUSSTRUKTURER ... 11

FORSKNINGSFRÅGOR ... 14

METOD ... 15

METODVAL... 15

DATAINSAMLING ... 16

KONSTRUKTION AV INTERVJUGUIDE ... 16

Urval ... 16

Intervjugenomförande ... 17

DATABEARBETNING & ANALYS ... 19

VALIDITET &RELIABILITET ... 20

ETIK ... 21

RESULTAT OCH ANALYS ... 23

LITEN PRESENTATION AV INFORMANTERNA ... 24

UTANFÖRSKAP ... 24

STÄMPLING ... 28

EMOTIONER ... 33

DISKUSSION ... 40

SAMMANFATTNING ... 44

FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING ... 45

REFERENSER ... 46

1

Inledning

Bakgrund

Om det inte existerade människor som var utanför så skulle det inte finnas några innanför.

Socialpsykologiska studier belyser att individer i möten med varandra tycks ha en benägenhet att se vissa människor som annorlunda och på så vis etikettera dessa som säregna.

Socialpsykologen Howard Becker (1966) belyser att det som särskiljs från det vanliga kan upplevas som annorlunda och avvikande. Individer som i omgivningens ögon betraktas som säregna ses då som normbrytare och tenderar att kategoriseras som annorlunda. Att placera drogmissbrukare i ”egna fack” skapar specifika samhälleliga förväntningar på dem, och individen kan också uppfylla bilden av hur en drogmissbrukare ska bete sig, menar socialpsykologen Becker (1966) och Goldberg (1980), docent i sociologi. Socialpsykologisk forskning visar på att individen kan forma en självbild av negativ karaktär, det vill säga, se sig själv som avvikande, och på så sätt handla på ett sätt som överensstämmer med de sociala förväntningarna (ibid,.).

Ingrid Lander (2003), fil. dr och lektor i kriminologi klargör att genuskonstruktioner har en stark inverkan på bilden av en kvinnlig missbrukare. Detta kan ligga till grund för skapandet av dem som avvikare, menar författaren. Dessa strukturer är kontentan av en schablonbild på hur kvinnan bör vara, utifrån dessa bilder bedöms och ses hon som normal eller avvikande (ibid,.). De könsrådande förväntningar omgivningen har på det kvinnliga ”könet” är att hon ska vara en respektabel dam, men då en missbrukande kvinna inte följer de föreskrivna könsnormer blir hon en avvikare, menar Lander (2003). Det är just häri som hennes underordnade position till mannen skapas, bevaras och produceras vidare i samhället (ibid,.).

Avslutningsvis betonar författaren att dessa konstruktioner av den missbrukande kvinnan är strukturer skapta och grundade utifrån genus och avvikelse.

2 Syfte

Vårt syfte är att…

… studera hur skildringar av kopplingar mellan kön och missbruk kan förstås utifrån före detta missbrukares egna utsagor.

I nedanstående kapitel kommer vi att redovisa hur tidigare forskning har sett ut vad gällande emotionella upplevelser av avvikelse, stämpling, könskodade förväntningar och skam hos missbrukare.

3

Tidigare forskning

Övervägande delen av tidigare forskning som vi har tagit del av har handlat om diverse behandlingsmetoder. Karin Trulsson Fil dr, i socialt arbete (2005) nämner att flertalet kvinnliga missbrukare upplever en skam över att inte kunna leva upp till samhällets ”rätta”

kvinnoideal, det vill säga, en skam över att inte vara respektabla som kvinna. Detta har en missbrukarkontext, då de relaterar skammen till att inte finnas där som mamma till sina barn.

Samhället ställer hårda krav på familjer med missbruksproblematik, men de ställer högre krav på kvinnan i familjen, då myndigheterna fortfarande har en förlegad syn på kvinnan som den omvårdande partnern för familj och hemmet (ibid,.). Missbruket för dessa kvinnor blir ett hjälpmedel till att förtränga traumatiska erfarenheter och upplevelser, som de själva uttrycker det. Många av kvinnorna i författarens studie har haft missbrukande föräldrar och har under barndomen befunnit sig under diverse behandlingsåtgärder, såsom familjehem eller annan form av institution.

Scheffel-Birath, DeMarinis och Hansagi (2005) betonar att de kulturella normer och uppfattningar på missbrukare är av negativ karaktär. Ofta existerar det en tro om att missbruket är självförvållat, och samhällets perspektiv på kvinnor med missbrukarproblematik består av ett flertalet dubbla budskap när det handlar om autonomi, utseende, beteende och relationen mellan kvinna och man (ibid,.). Upplevelser av skam och skuldkänslor över sitt alkoholmissbruk är vanligen starkare hos kvinnor än män, och för kvinnor är alkoholmissbrukandet förknippat med en förminskad individuell och social kontroll, såsom kontrollen över den egna sexualiteten (ibid,.). Vidare nämns det att om vi ser missbruk utifrån ett hälsoperspektiv, normalt/onormalt och moral har detta en kulturell kontext, och individers sätt att ge uttryck för sin ohälsa varierar utifrån skilda förhållanden (Scheffel-Birath m.fl. 2005). Om den rådande kulturen anser att individen har på egen hand tillfogat sig en ”åkomma”, i detta fall ett missbruk, så ökar risken att samhället skam- och skuldbelägger dessa. Utifrån den sociala dimensionen innehar samhället en rådande

”könssystem”, och som är normativa utifrån könstillhörigheten (ibid,.).

Scheffel-Birath m.fl. (2005) menar att barn får på ett tidigt stadium lära sig vilka normer som är rådande i interaktionen med flicka kontra pojke, och vår förståelse för vårt eget och andras handlande i skilda situationer grundar sig på vår upplevda realitet, tolkad bland annat genom

4 könstillhörigheten (ibid,.). Individers utsagor kan ha skilda värden och validitet, beroende på könstillhörigheten. Här exemplifierar författaren med att en kvinnlig utsago om sitt missbruksproblem tolkas utifrån den som har ”tolkningsföreträdet” i den specifika situationen, och oftast är det mannen som innehar denna position. Vår interaktion och samspelet med andra i skilda sociala sfärer och våra tillvägagångssätt till att skapa menig och innebörd för dessa möten, avgörs delvis av vår könstillhörighet, menar Scheffel-Birath m.fl. (2005).

Ingrid Lander (2003), fil. dr och lektor i kriminologi klargör att bilden av en missbrukande kvinna skapas utifrån avvikelse och genuskonstruktioner vilka är ett resultat av föreställningen om hur kvinnan ska vara och vad som är normalt och avvikande.

Konstruktioner av den missbrukande kvinnan är strukturer byggda utifrån genus och avvikelse, menar författaren. Att se på en missbrukande kvinna som avvikare innebär en definition av vad som anses vara ”normalt” för en kvinna (Lander 2003). Vidare nämns det att våra föreställningar av den missbrukande kvinnan grundar sig på hur vi fastställer och tolkar avvikelse, och vilka sociokulturella normer, sociala föreställningar samt handlingsmönster vi tillskriver individer utifrån tolkningen om vår fysiska skillnad (ibid,.).

Förväntningarna vi har på ” den goda kvinnan” skapar det vi anser vara den ”dåliga kvinnan”

och vice versa, menar Lander (2003). Utifrån dessa föreställningar upprätthålls och återskapas även kvinnors underordning i relationen till det motsatta könet. I tidigare litteratur över missbrukande kvinnor har de framställts som ”annorlunda” i relation till sina manliga gelikar, men även i förhållande till ”ordinära” kvinnor, och så framställs de även i dagens litteratur som behandlar kvinnligt missbruk (ibid,.). Vidare nämns det att detta är föreställningar byggda utifrån kulturella ramverk och värderingar om hur en kvinna ska och bör vara. Lander (2003) klargör att ett av henne huvudfynd påvisar att könskodade förväntningar integreras både inom narkotikamissbrukande kvinnans självbild och dels är en betydande faktor i vidmakthållandet av den normativa femininiteten, menar författaren.

I nästkommande kapitel kommer vi att redovisa våra teoretiska utgångspunkter.

5

Teoretiska utgångspunkter

I den här studien kommer vi att applicera nedanstående teorier om avvikelse, stämpling och emotioner, detta för att undersöka om människor som positionerats som avvikare kan förstås och tolkas utifrån emotionella upplevelser av utanförskap. Vi kommer även att studera om deras skildringar kan förstås och tolkas utifrån genusstrukturer. Detta med anledning av att vi vill undersöka om deras berättelser går att relateras till de samhälleliga könskodade förväntningarna på kvinnor och män. Denna studie berör informanternas upplevelser av emotioner förknippade med erfarenheter av missbruk. Vi börjar här beskriva stämplingsteorin, eftersom vi vill belysa hur människor socialt etiketteras av omgivningen. Senare övergår vi till att förklara avvikarteorin. Detta med anledning av att vi upplever att stämpling är att socialt konstruera individer till avvikare, utifrån socialt normativa regelverk. Att ”forma”

individer till outsider, anser vi, kan leda till skam, som i sin tur ofta skapar en negativ självbild.

Avvikarteori

Beckers (1966) avvikarteori appliceras för att kunna beskriva och tolka hur före detta missbrukare talar om livet som missbrukare. Vi kan med denna teori förklara och beskriva hur stämpling av individer leder till att vi ser på vissa individer och deras handlande som normativt felaktiga. Därav skapas negativa kategoriseringar av individer, såsom avvikare, menar författaren. Vidare betonas att i vilken grad ett beteende kommer att ses som avvikande av omgivningen är bundet av vem som utför normöverträdelsen. Vidare nämner han att normer tenderar tillämpas mer på vissa individer än andra, då i synnerhet på människor som generellt har en viss tendens att kategoriseras. Samma handlande kan vara en normöverträdelse vid ett tillfälle, men inte i ett annat. Avvikelse är inte något som existerar i själva handlingen, utan i interaktionen mellan individen som utför en handling och de som responderar på den, menar Becker. Författaren anser likaså att den skada individen tillfogas av att utpekas och stämplas som outsider är avgörande för individens självstämpling och självbild. I likhet med stämpling, är avvikelse ett resultat av ett förlopp, och dessa processer går hand i hand med varandra, likt en växelverkan, och är ett ständig fortlöpande förlopp.

Becker (1966) pekar på att det ständigt sker en definiering och omdefiniering av vad som ses som avvikande.

6 Likt sociala strukturer och gruppkonstellationer är i ständig förhandling och omförhandling, sker en ständig definiering och omdefiniering av vad som ska ses som avvikande, menar Becker. Vidare klargör författaren att ses som en outsider blir därav synonymt med att bryta kulturella normer, varför den avvikande stämplas som outsider. Därmed har avvikelseprocessen och stämplingsprocessen påbörjats, invävda och beroende av varandra, likt en växelverkan. Konstruktionen av det onormala, det avvikande, har inletts, menar Becker (1966).

Stämplingsteori

Vi kommer att applicera stämplingsteorin för att kunna urskilja specifika skeenden ur informanternas liv, där de möjligen beskriver att de har utsatts för samhällelig stämpling av dem som missbrukare och avvikare. Vi kommer även att använda oss av denna teori för att undersöka om informanternas skildringar har inslag av självstämplig, det vill säga, stämpla sig själv utifrån andras perspektiv på dem som före detta missbrukare. Dock vill vi klargöra teorins grundansats, då vi är av den uppfattningen att det är av vikt att veta huvudsyftet med stämpelteoretiska tankegångar. Sociologen Goldberg (1980) klargör att denna teoris huvudsyfte är att analysera det förgångna i relation till nuvarande situation, och till en tänkt framtid.

Vidare anser han att stämplingsbegreppet riktar fokus på den process som påverkar människans självbild, vilket i sin tur inverkar på hans eller hennes handlande i relation till såväl sig själv som omgivningen. Människans självbild är hennes/hans egen individuella föreställning om hur denne är i relation till samhällets normer på hur vi borde vara, anser socialpsykologen Howard Becker (1966) och Goldberg (1980). Dock betonar Goldberg (1980) att det har existerat en förvirring kring uppfattningen av begreppet självbild. Det finns en tro om att individer per automatik föds med en positiv självbild, och som bibehålls under hela vår barndom, men att vi senare under livet ersätter denna med en självbild av negativ karaktär (ibid,.).

7 Goldbergs perspektiv på självbilden är istället utifrån ett symboliskt perspektiv, vilket innebär att vi människor föds utan någon självbild. Individer formar sin självbild i interaktion med andra människor. Detta betraktelsesätt delar vi med Goldberg, då vi anser att självbilden uppkommer i mötet mellan den externa förbindelsen mellan människor och den inre relationen till sig själv. Författaren klargör att grunden till en individs självbild formas tidigt under barn och ungdomsåren. Detta sker genom de signifikanta andra. Goldberg nämner fyra olika stadier för stämplingsprocessen, och den första primära avvikelsen. Denna avvikelse sker genom föräldrarnas stämpling.

Det andra stadiet kallas för den samhälleliga stämplingen, vilket utgör stämplingens andra fas. Ju äldre barnet blir, ju mer hamnar hon/han i konfrontation med det samhälle som existerar utanför hemmet väggar, såsom skolan, där de fortsätter att lära sig de förhärskade kulturella normerna. Häri är det, enligt Goldberg av vikt att ha vetskap om att det inte är individens handlingssätt som ska ligga i fokus, utan omgivningens konsekvenser för handlingssättet. Den tredje fasen i stämplingsprocessen är det som kallas för sekundär avvikelse. Häri är individens handlande en motsättning till de kulturella normerna, och människan är högst medveten om de normbrytningar denne gör, menar Goldberg. Denna avvikelse kan vara ett resultat av en varaktig förankrad självbild, och som kan fungera likt ett verktyg för att försvara sig, angripa eller förena sig till de öppna kontra dolda villrådigheter som är framkallad av stämpling. Inom denna form av avvikelseprocess håller barnet på att göra entré in vuxenvärlden och har en tämligen klar varseblivning om vad som anses vara rätt eller normbrytande, och handlandet påverkas mer och mer av den negativa individuella självbilden.

Slutligen det fjärde och sista stadiet i stämplingsprocessen, avvikelseupprätthållande, vilket innebär att stämpling resulterar i en självbild av negativ karaktär, som i sin tur leder till den sekundära avvikelsen. Därav förstärker dessa två skeenden varandra i stämplingsprocessen och resulterar i att individen förstärker sin negativa självbild. Goldberg betonar att stämplingseffekter från ett håll kan i en viss mån förhindras genom ett godkännande från ett annat håll, vilket leder till att självbilden växer fram som relativ neutral. I vissa situationer kan barnet få accepterande reaktioner på sitt beteende av föräldrarna, men i ett senare skede få sin själbild raserat igenom samhällelig stämpling. Författaren anser att självbilden inte är något som kan förändras på egen hand, utan det krävs positiva reaktioner från omgivningen, som förstärker det goda vi åstadkommer.

8 Har vi enbart ögonen öppna för det negativa hos individer, sänder vi ut reaktioner som enbart bekräftar eller utökar redan skapta negativa självbild, anser Goldberg (1980). Vissa typer av reaktioner skapar stämplande effekter, andra inte. Stämpling innebär att etikettera individer, det vill säga, tillskriva individer vissa beskaffenheter, som är förenade med de förväntningar omvärlden har på dem, menar författaren. ”Självbilden är individens uppfattning om sig själv i relation till samhällets människoideal”(Goldberg, T, 1993, s. 136).

De stämplingsprocesser som är i fokus för vår studie är det tredje och fjärde stadiet, avvikelseupprätthållande och sekundära avvikelsen, eftersom dessa förstärker varandra i denna process. Orsaken till att vi anser att dessa två stämplingsprocesser är högst relevanta och adekvata för vår undersökning, är av den anledningen att vi undersöker vuxna informanters upplevelser av att ha varit missbrukare, och utesluter utsagor från deras barndom. Dock anser vi att det är av betydelse att nämna de övriga stämplingsprocesser, då vi är av den uppfattningen att det är betydelsefullt att klargöra att en individs självbild formas redan under tidiga barn- och ungdomsår, då speciellt genom de signifikanta andra.

Föräldrarnas stämpling påbörjas innan samhällelig stämpeln gör sin entré.

Skamteori

Orsaken till att vi kommer att applicera skamteorin i vår undersökning är med anledning av att vi vill studera om en möjligen upplevelse av stämpling och avvikelse hos före detta missbrukare kan skapa en känsla av skam. Vi kommer även häri att utgå från Beckers (1966) teori om avvikelse och Goldbergs (1993) stämplingsteori, vilka vi tidigare redovisat. Vi kommer nedan redogöra för skamteorin.

Dahlgren och Starrin (2004) nämner att inom alla kulturer existerar det diverse normsystem som ska reglera människors handlande. Detta gäller för både kvinnor och män, fattig eller rik, men dock gäller inte alla kulturella normer för alla samhällsgrupper, utan ett flertal samhälleliga rättesnören riktar sitt ljus mot bestämda mål och samband (ibid,.). Det ska dock klargöras att samhället har genomgått en förändrad syn på vad som är acceptabla respektive oacceptabla beteenden. Vidare nämns det att såväl socialt utsatta individer som auktoriteter upplever skam, kanske med ett undantag för psykopater.

9 Dahlgren och Starrin (2004) betonar att individer existerar kontinuerligt i ett samhälle med specifika kulturella värderingar och förväntningar, med en viss form av globala influenser, men dessa normsystem är övervägande specifika och utformade olika, beroende på grupptillhörighet och sammanhang (ibid,.). Ur ett vetenskapligt perspektiv så appliceras skam som en samlingskategori av en rad emotioner och känslor som är av negativ karaktär, menar författarna. Vidare betonas att skam skapas då individen har en negativ självbild, även om det i dessa fall rör sig om en mild form av negativitet. Det existerar ett flertal liknande termer eller andra ord som kan härledas till skam, och där individen ser sitt jag negativt med andras ögon, såsom upplevelse av att vara utstött, usel eller ofullständig (ibid,.). Det kan även röra sig om att individen har en förväntning om att omgivningen repsondera på dem som sådan, menar Dahlgren och Starrin (2004).

Skamkänslor kan även komma i stunder då människan upplever att den inte är förtjänt av allt det ”goda”, så till vida att det framkallar en brist av harmoni mellan vad individen själv upplever sig vara värd och vad den har tilldelats (ibid,.). Denna brist på samklang kan frambringa upplevelser av pinsamhet hos individen, menar författarna. Vidare klargörs att skam ofta förekommer på ett rutinmässigt sätt i våra tankar och visar sig i form av undergivenhet, blygsel, låg grad av självkänsla, dåligt samvete eller vad som kan kalas för

”finkänslighetsskam” (Scheff och Starrin, i Meeuwisse och Swärd 2002). Giddens (1999) belyser att upplevelser av emotionen skuld och dess processer har studerats grundligt inom den psykoanalytiska litteraturen, men när det handlar om problematik kring självidentiteten så är emotionen skam mer av vikt att studera.

Dock har det inte förekommit djupare diskussioner kring begreppet skam (ibid,.). Vidare nämner författaren att motpolen till skuld är emotioner av gottgörelse, och skuld handlar om ting som är genomförda eller inte. Den skuldkänsla som en individ omedvetet kan uppleva, kan ha en inverkan på ett flertal aspekter av individens självidentitet, än enbart en känsla av skam. Skuldkänsla har en benägenhet att rikta sin fokus på enskilda dimensioner av individens handlande, då i syfte att vilja förändra det som inte är godtagbart beteende, menar Giddens (1999).

10 Emotionerna skam och skuld tillträder hos individen lika tidigt, eftersom människan förmås att uppleva en otillräcklighet eller förolämpningar, anser såväl Giddens (1999) som Dahlgren och Starrin (2004). Ett flertal är av den uppfattningen att skuld är ett individuellt tillstånd av ångest, medan skam är ett allmänt tillstånd av ångest, med detta särskiljande av skuld och skam är inte helt riktigt, eftersom bägge emotionerna handlar om skapta företeelser, speciellt på den omedvetna nivån. Författaren nämner att skammen har skilda uttryckssätt, såsom genom en synbar företeelse, som när en individ i stundens inlevelse utför en oanständig gest och upptäcker att han är observerad av andra när han utför handlingen.

Detta kommer att leda till att denne ser sig själv utifrån omgivningens ögon och denne kommer att uppleva skam, menar Giddens (1999). Vidare betonar författaren att det är av vikt och betydelse att förstå att skam är knutet till självets integritet, till skillnad från skuld, som är förankrat i en känsla av att ha utfört någonting på ett felaktigt sätt. (Scheff och Starrin, i Meeuwisse och Swärd 2002) nämner att varje social relation en individ kommer i kontakt med eller hamnar i, innebär emotioner, och dessa känslor medför skam och med skamkänsla följs per automatik en benägenhet att underkuva emotionen och inte erkänna dem.

Däremot, om emotionerna uppmärksammas och medvetengörs, kan vi lyfta fram och göra det synbart vad som är dolt; tillståndet i en given kontext, menar författarna. Vidare klargörs att de ser skam som emotionens huvudkomponent, då skam är en emotion med ett flertal sociala och psykologiska funktioner, till skillnad mot andra former av känslor. Skammen är en grundläggande faktor för individens samvete och moral, då skammen träder in hos individen när denne har gjort moraliska ”övertramp”, anser författarna. Denna emotion gör sin entré utan att tankar eller ord måste användas. Skammen skapas i stunder som omfattar ett reellt eller skenbart hot mot individens förhållande till sin omvärld (ibid,.). Individens sociala relationer är av vikt för denne och i livets början är dessa band livsnödvändiga, menar (Scheff och Starrin, i Meeuwisse och Swärd 2002). Skammen signalerar att det existerar svårigheter i ett förhållande mellan individen och omvärlden.

11 Det som är av största vikt är att förstå att skam är en effekt på hotade sociala relationer (ibid,.). Vidare nämner författarna att inom tidigare psykologi och psykoanalys existerade en tro om att skammen inte hade en social kontextuell bundenhet, utan skam betraktades då som kontentan av individuella bakslag med att uppnå sina egna ideal och värderingar. Människans ideal och värderingar är till stor del socialt konstruerade och från början kommer från de signifikanta andra, det vill säga i första hand från föräldrarnas internaliseringsprocess, menar (Scheff och Starrin, i Meeuwisse och Swärd 2002). När en individ upplever att dennes handlingssätt inte är socialt godtagbart eller frångår gruppens regler, så har häri skapats ett glapp mellan handling och ideal. Detta glapp har även uppkommit mellan gruppidealen och individens själv, en fara för de sociala relationerna, menar författarna. Vidare klargörs det att människan förefaller ha en tendens att inte vilja uppvisa vrede, ängsla, sorg och kärlek, av den enkla anledningen att vi oroar oss för att skämmas för dem. ”Man är rädd för att skämmas och man skäms för att man skäms” (Scheff och Starrin, i Meeuwisse och Swärd 2002 s. 173)

Genusstrukturer

Upphovet till att applicera teorier om genusstrukturer i vår studie kommer sig av att vi vill undersöka om informanternas utsagor kan förklaras och förstås utifrån könskodade förväntningar på kvinnliga kontra manliga missbrukare.

Elvin-Nowak (2003) precis Beauvoir (2001) redan försextio år sedan nämner att människan föds inte till kvinna respektive man, utan vi blir socialt konstruerade som kvinna och man.

Denna inlärningsprocess skapas då flickor stimuleras att bli ”regelrätta” som flickor medan pojkar stimuleras till att bli som pojkar (ibid,.). Genom att efterapa omvärldens kvinnor och män (signifikanta andra, dagisfröknar, seriefigurer etcetera) lär sig barnen efter en tid vad som är normativt beteende utifrån könstillhörigheten (Elvin-Nowak 2003). Vidare nämner författaren att genom en sammankoppling mellan kön och dess normativa rolluppsättning skapas en föreställning att den sociala och psykologiska betydelsen av kön är något som existerar på ytan, likt en kostym som individen kan ta ”av” och ”på”. Detta är en felaktig uppfattning om könroller, då vi är våra kön på ett mer djupgående sätt än till exempel vår yrkesroll (ibid,.).

12 Social konstruktion av kön och dess dikotomi är en grundläggande faktor för vår självuppfattning och varseblivning av vår omvärld, menar Elvin-Nowak (2003). Könskodade förväntningar gör även att individer tilldelas specifika sociala- och offentliga sfärer, menar sociologen och feministforskaren Skeggs (2000). Kvinnors ”medfödda” kunskapskapital leder till begränsande utgångslägen vad gällande utbildning och arbetsområden (ibid,.). Kvinnors egen uppfattning om sina valmöjligheter i livet är kontextuellt knutna till könskodade förväntningar, där omvårdnad ses som kvinnliga attribut, menar Skeggs (2000). Detta kan ligga till grund till att de fokuserar sig på utbildningar och arbeten som i någon form tillhandahåller omvårdnad (ibid,.). När det handlar om respektabilitet och ansvar så klargör författaren vidare att häri handlar det om hur vi människor formas och begränsas utifrån könstillhörigheten.

Vidare nämner hon att respektabilitet, familjeideal och omsorgstagande är fenomen som inskränker och begränsar kvinnors liv, men att detta behöver nödvändigtvis inte skapa upplevelser av negativ karaktär hos alla kvinnor. De kvinnor som har investerat i dessa begränsningar förefaller uppleva sig bättre till skillnad från dem som inte offrat sig för respektabiliteten och dess ansvarstagande (ibid,.). Det historiska arvet av respektabilitet knyter även an till huslighet och på så vis gör omvårdnad till kvinnans ansvarsområde, menar Skeggs (2000). Vidare belyser hon att kvinnorna positionsbestäms och positionsbestämmer sig själva i relation till omsorg och deras jag utformas utifrån faktiska yrkesutövningar inom dessa områden. Avslutningsvis menar Skeggs (2000) att kvinnors syn på sig själva som praktiska och omvårdande könet skapar de själva en tro om att de besitter en naturlig fallenhet för omsorg.

När det handlar om genusstrukturer som skapar maktpositioner mellan människor, så nämner sociologen Robert. W. Connell (1999) att begreppet hegemonisk maskulinitet är ett hjälpmedel till att analysera genusstrukturer, där det alltid existerar en form av mer dominerad

”manlighet”. Författaren riktar sin fokus på hur skilda maskuliniteter skapar olika rangordningar, utifrån klass, ras och sexuell läggning. Inom nutida europeisk-amerikanska samhälle berör denna relation i första hand heterosexuella mäns dominans och homosexuella mäns underordning (ibid,.). De underordnade männen inom hegemonisk maskulinitet är de som uppfattas som fega, vara mammas pojke, looser, fjollig och så vidare (ibid,.).

13 Dessa ”personlighetsdrag” kopplas samman till femininet och därav är de underordnade till de män som inte upplevs/uppfattas som feminina, menar Connell (1999). Dock betonar författaren att den normativa manligheten står inför en problematisk situation, då de är ett fåtal män som klarar av att leva upp till det ”riktiga” manliga (ibid,.). Trots detta håller männen sig överordnad kvinnan och hon får en underordnad position, menar författaren.

Connell (1999) nämner att hegemonisk maskulinitet är uppbyggd utifrån relationer byggda på makt, det vill säga en allmän underordning av kvinnor och den manliga dominansen. inom nutida europeisk-amerikanska samhälle berör denna relation i första hand heterosexuella mäns dominans och homosexuella mäns underordning.

14

Forskningsfrågor

I detta kapitel kommer vi att redovisa för vår studies forskningsfrågor.

Vårt syfte med studien är att se hur skildringar av kopplingar mellan kön och missbruk kan förstås utifrån före detta missbrukares egna utsagor. Med hjälp av tidigare forskning och de valda teorierna existerar det ett flertal komponenter och de kommer vi i vår studie rikta fokus på. Tidigare forskning åskådliggör att det existerar en rad skilda utsagor av att ha varit missbrukare. Dock kan det inte i denna studie förväntas att vi kommer att kunna omfatta eller urskilja alla omständigheter som kan ha föranlett till stämpling, könskodade förväntningar, avvikelse av före detta missbrukare. Dock har vi en förhoppning att kunna klarlägga några aspekter som kan vara av vikt och intresse för syfet med vår studie.

Utifrån detta har undersökningens frågeställningar kommit att utformas enligt nedanstående;

 Hur berättar informanterna om utanförskap?

 Hur berättar informanterna om stämpling?

 Hur beskriver informanterna emotioner förknippade till missbruk.

I nästkommande kapitel kommer vi att redogöra valet av metod, datainsamling, urval, intervjugenomförande, databearbetning och analys, validitet och reliabilitet samt etik.

15

Metod

Metodval

Den kvalitativa ansatsen som intervjuteknik var för oss ett naturligt val, då med avseendet till studien syfte och frågeställningar. I synnerhet är det före detta missbrukares egna perspektiv och faktorer som kan ha föranlett till utanförskap och stämpling som stått i fokus. Vi har även riktat vårt intresse och ljus mot deras beskrivningar som kan förknippas till missbruk. Med kvalitativa intervjuer är vi av den uppfattningen att vi kan närma oss informanterna på ett mer djupgående plan. Därav har en förståelse eftersträvats hellre än generaliserbara kvantitativa resultat. Trost (2005) klargör att denna kvalitativa studier beskrivs ofta som förstudier till faktiska undersökningar, vilket kan vara vilseledande. Precisionen i den kvalitativa berättelseformen äger rum just i skildringen och kraften av meningen, menar författaren.

Detta är likvärdigt med noggrannheten i de kvantitativa enheterna, menar Kvale (1997).

Vidare är vi, i likhet med Kvale, av den åsikten att människors livsvärldar bäst kan identifieras och skapa förståelse för just genom kvalitativa intervjuer. Fördelen med att använda oss av en kvalitativ intervjumetod är att denna ansats tillåter informanterna att med egna ord formulera sina tankar från sitt livsperspektiv (Kvale 1997). Vår fokus riktar sitt ljus och intresse mot att före detta missbrukare själva får presentera sina enskilda utsagor, vilket vi anser sker genom kvalitativ intervjumetod. När vi senare kommer att tolka informanternas utsagor är vi fullt medvetna att detta kommer medföra att resultaten färgas av vår förförståelse och perception av världen. Detta kan leda till att resultaten i studien kan tolkas som subjektiva, men genom att vi, så grundligt som möjligen går, kommer att redogöra för såväl datainsamling som dataanalys hoppas vi åtminstone kunna åstadkomma en tillfredställande grad av intersubjektivitet.

16

Datainsamling

Konstruktion av intervjuguide

Vi har konstruerat en intervjuguide i syfte att vi vill försäkra oss att vi i våra intervjuer fått med alla delar i såväl syfte som forskningsfrågor. Guiden har även fungerat som ett stöd för till att uppnå en ”röd tråd” i våra informanters utsagor, och för att få ett flyt i intervju. Kvale (1997) betonar att ta hänsyn till dessa är av vikt för att uppnå berättelseintervjuer av god kvalitet. Vår intervjuguide har en viss struktur utifrån olika teman. Dessa teman utgår bland annat ifrån livssituationen som före detta missbrukare, hur det var att leva i missbrukarvärlden och som kvinnlig kontra manlig missbrukare och frågor kring deras upplever av omgivningens bemötande av dem som före detta missbrukare. Orsaken till att vi har skapat skilda teman i vår intervjuguide kommer sig av att vi har velat fånga informanternas upplevelser av att vara före detta missbrukare. En annan anledning till detta studera om deras berättelser och upplevelser kan ha kopplingar mellan kön och missbruk. Dock vill vi betona att intervjuerna inta har slaviskt följt ordningen i intervjuguiden, utan vi har försökt att anpassa ordningen till intervjusituationen.

Urval

Vi har i vår studie utfört två separata intervjuer med två informanter boende i Mellan-Sverige, ett så kallat strategiskt urval. De personer som medverkar i vår studie är två före detta missbrukare som har under ett antal år varit drogfria och med ganska hög sannolikhet fått distans till sitt före detta missbruk. Därmed uppfyller dessa personer kriterierna för att medverka i vår studie om före detta missbrukares möjliga utanförskap, stämpling och emotioner som kan knytas an till missbruk. För att finna dessa informanter kontaktade vi en organisation vars huvudsyfte är att hjälpa före detta missbrukare att återvända in i samhället som nykter och lagenliga medborgare. Inom denna organisation kom vi i kontakt med en av de huvudansvariga där vi presenterade studiens syfte och att vi ville med dennes hjälp finna två informanter som var villiga att ställa upp och bli intervjuade.

Valet av enbart två informanter var av oss ett medvetet val, då vi visste att våra intervjuer skulle kräva mycket tid att utföra, då vår intervjuguide innehöll ett omfångsrikt frågebatteri.

Vi var även väl medvetna om vad tidskrävande transkriberingen av tre timmars inspelat

17 intervjumaterial skulle bli, och sist men inte minst, tiden till analysarbetet i relation till tidsramen för studien. Genom att vi ville studera om före detta missbrukares utsagor om eventuell stämpling, avvikelse och emotioner kan särskiljas utifrån könstillhörigheten, så har vi valt att intervjua en kvinnlig och manlig före detta missbrukare, vilket också kan sägas vara ett strategiskt urval. När personen med huvudansvaret för organisationen fann två villiga informanter bestämde vi enskild träff med var och en av informanterna.

Under dessa separata möten informerade vi lite mer om vad intervjun kom att beröra, gav informanterna varsitt missivbrev och berättade kortfattad vad det stod i detta. Vi var noga med att fråga om informanterna gav sitt godkännande till att intervjuerna spelades in på band, förklarade för dem att det endast kommer vara vi som har tillgång till det och enbart lyssnas av oss. Informanterna informerades även att transkriberingen av intervjuerna kommer att destrueras, och när uppsatsen är klar och godkänd för publicering kommer all material att förstöras och ingen kommer att kunna få tag i det.

Intervjugenomförande

För att våra informanter skulle känna sig så trygga som möjligt under själva intervjutillfället bad vi dem välja en plats där de kände sig bekväma och trygga. Bägge informanterna valde ett kontor som låg avsides från övriga rummen som tillhörde organisationen informanterna var medlemmar i. Då intervjun skulle genomföras stängde vi in oss på kontoret för att undvika att bli störda. När vi satt oss tillrätta inne på kontoret så informerades informanterna att intervjun var frivillig och att de när som helst kunde avbryta intervjun om det kändes obehagligt eller jobbigt. Intervjuerna gjordes enskilt men information och tillvägagångssättet var lika för de båda informanterna. Därefter klargjorde vi att intervjun var konfidentiell och senare i den färdiga uppsatsen kommer informanterna att medverka under fiktiva namn så som Arne och Stina. Innan intervjuerna genomfördes frågade vi respektive informant om det gick bra om vi använde en diktafon för att spela in intervjun.

Vi hade bestämt oss innan vem av oss som skulle hålla i själva intervjun medan den andra skulle göra anteckningar för att kunna ställa följdfrågor om det skulle behövas. Inför den andra intervjun bytte vi uppgifter. Intervjuerna genomfördes under samma dag med några

18 timmars mellanrum med respekt för informanternas önskemål om att genomföra intervjuerna den dagen. Respektive intervju tog 75-80 minuter att genomföra. Vi och informanterna upplevde att stämningen runt intervjuerna var positiv.

Efter avslutad intervju frågade vi om det fanns något de ville tillägga och om vi kunde ta kontakt med informanterna om det var något vi upplevde var oklart under sammanställningen av intervjuerna Intervjuguiden har inte följts till punkt och pricka utan omkastningar har skett under intervjuerna för att anpassa frågorna utifrån situationen. Genomförandet av själva intervjuerna har krävt att vi varit uppmärksamma för att kunna förstå och följa upp med relevanta frågor. Vid tillfällen då informanten berättade något vi inte uppfattat bad vi att vidareutveckla för att skapa en djupare förståelse och försäkra oss om att vi förstått rätt.

Avslutningsvis tackade vi informanter för att de ställt upp och låtit sig intervjuas och att de var välkomna att höra av sig om det var något de funderade över. Informanterna tackade för att vi funnit dem intressanta och de hoppades att de bidragit med något till vår studie.

19

Databearbetning & Analys

Transkriberingen har gjorts ordagrant utifrån informanternas utsagor. Dock har vi gjort ändringar på alltför dialektala uttal. Att vi valde utesluta dessa uttal kommer sig av att vi anser att dessa inte skulle tillföra något av vikt för vår undersökning. Efter detta läste vi igenom de det utskrivna intervjumaterialet ett flertal gånger för att på så sätt skapa oss en djupare förståelse för våra informanters utsagor. Att koda intervjuernas råmaterial är en hjälp till det fortsatta arbetet med behandlingen av rådatamaterialet (Starrin, Dahlgren, Larsson och Styrborns 1991). Orsaken till att vi kodade vårt intervjumaterial, var att vi ville skapa oss en djupare förståelse och inblick för vårt intervjumaterial i förhållande till våra teoretiska utgångspunkter. Genom att upptäcka koder och kategorisera dessa utifrån vissa teman så skapar forskaren en betydelsefull förbindelse mellan sina data och de valda teorierna, menar författarna.

För att senare underlätta inför kodningsprocessen så ställde vi först oss undrande vad säger rådatan, vilket är en klar rekommendation av Starrin, Dahlgren, Larsson och Styrborns (1991), då det handlar om ”öppen kodning”. Därefter studerade vi vilka kategorier som skiljde ut specifika skeenden i informanternas utsagor, det vill säga, vi studerade vilken typ av händelse i deras berättelser som går att koppla an till kategorierna stämpling, avvikelse och könskodade förväntningar. Här har vi nu börjat att ”selektivt kodat” våra rådata, vilket innebär att vi har avgränsat kodningen till stämpling, avvikelse och emotioner. Detta gjordes för att vi på ett enklare sätt skulle kunna belysa var i deras utsagor dessa fenomen existerade. Starrin, Dahlgren, Larsson och Styrborns (1991) klargör just detta att en selektiv kodning är av betydelse av den orsaken att den begränsar arbetet. Där vi kunde se tecken på huvudprocesser och huvudvariabler markerade vi dessa med olika färgpennor.

Vi har efter kodning inriktat oss på dessa avsnitt i intervjuerna och strävat efter att lyfta fram hur informanternas upplevt händelserna. Detta för att kunna studera vilken betydelse dessa kan ha haft i förhållande till stämpling, avvikelse och emotioner. Efter att vi gjort detta arbete så fokuserade vi oss på att strukturera upp informanternas utsagor var för sig, detta med anledning av att vi lättare skulle kunna analysera intervjuerna. När varje intervju undersökts och utvärderats började vi söka efter likheter och skillnader mellan informanterna utsagor, då det handlar om stämpling, avvikelse och emotioner. Detta gjorde vi med anledning av att vi ville skapa en god överblick över informanternas upplevelse av dessa fenomen.

20 För att göra vår analys så tydlig och möjligen så objektiv som det går så har våra tolkningar och analyser integrerats med resultatredovisningen. Därav är vår kodning av råmaterialet inspirerad utifrån Starrin, Dahlgren, Larsson och Styrborns (1991) kallar ”öppen kodning”

och ”selektiv kodning”.

Validitet & Reliabilitet

Intervjuguidens frågespann har konstruerats i syfte att täcka in de skilda perspektiven i undersökningens frågeställningar. Dock har vi uteslutit att ställa direkta frågor till informanterna om vad de tror hur kvinnliga respektive manliga missbrukare generellt bemöts.

Orsaken till detta är att vi vill få informanternas individuella utsagor och erfarenheter av att ha varit före detta missbrukare, inte riskera att deras egna berättelser av att ha varit missbrukare kommer i skymundan. Därav har frågorna riktat sin fokus på att få informanterna själva att berätta kring upplevelser och emotioner som kan härledas till skilda former av stämpling och avvikelse, som möjligen kan särskiljas utifrån könstillhörigheten.

Det är utifrån dessa utsagor som utanförskap, stämpling och könskodade förväntningar av missbrukare kommer att urskilts och undersökts. Vi är medvetna om att våra tolkningar och därmed våra resultat är subjektiva, då vi redan under transkriberingsprocessen skapar oss en mängd förutfattade meningar, utifrån vår förförståelse av vissa fenomen. Därav är vi av den åsikten att det är av yttersta vikt att ha vetskap om att våra utskrifter inte är den ”reella sanningen” av intervjusituationerna, då de har omstrukturerats från verbal konversation till ett manus. Våra tolkningar och slutsatser är även de av subjektiv karaktär, eftersom de kan antas vara färgade genom vår förförståelse.

Genom att vi noggrant redogör för analysen i metoddelen, men även öppet visar hur vi analyserar de skilda avsnitt av rådata, då med citathänvisningar i resultatdelen, har vi försökt att göra analysarbetet så transparent som möjligen går. Under vissa delar av intervjutillfällena la vi märke till att informanterna hade en benägenhet att ”glida” ifrån studiens tänkta ämne, vilket ledde till att vi sammanfattade ”kärnan” i informantens berättelse. Detta gjordes med anledning av att vi vill försäkra oss att om att vi har förstått informanterna rätt.

21 Informanterna talade muntligt om sitt intresse för att bli intervjuade och ville gärna bidra med sina erfarenheter av att vara före detta missbrukare, vilket vi tror kan stärka undersökningens validitet. En svaghet i vår studie kan vara vårt urval, då vi enbart har intervjuat två informanter på grund av vår snäva tidsram. Vi anser dock att antalet av informanter är tillfredställande i denna undersökning, då deras svar är uttömmande och deras berättelser är heltäckande för studiens syfte. Detta då vi kan se att vissa av informanternas utsagor i mångt och mycket liknar varandras och detta kan vi tolka som en viss form av ”mättnad” vad gällande intervjuerna.

Choen, Manion och Morrison (2000) klargör att reliabiliteten i en undersökning kan förstärkas om den går att återupprepa vid ett annat tillfälle, med en annan forskare eller med andra informanter. Trost (1993) tycks vara av annan uppfattning, då han anser att informantens/informanternas svar inte alls fordrar bli detsamma på en fastställd fråga. Denna åsikt delar vi med författaren, eftersom vi anser att inom all social interaktion mellan människor ter sig olika, och även situationer där mellanmänskliga uppstår, sker olika. Vi är av den åsikten att individer är produkter av våra upplevelser och erfarenheter, därmed bär vi på olika sociala ”bagage”, vilka ständigt skiftar.

Därav, anser vi, att deras utsagor inte är replikerbara.Vi är väl medvetna om att vi i liknande studier med likartat forskningsområde som vårt, kan tänkas ana liknande tendenser och fenomen som de existerar i vår undersökning. Reliabilitetsnivån influeras av informanterna, forskaren och deras samspel (Choen, Manion och Morrison 2000). Vi upplever att intervjusituationerna till stor del vara raka, öppna och trovärdiga, vilket förstärker reliabiliteten i vår studie. Vår intention var att på bästa vis få intervjusituationerna öppna och ärliga, vilket gjorde att vi som intervjuare försökte att uppträda på så naturligt och avslappnat sätt som möjligen gick. Sammantaget har vi en förhoppning om att de vidtagna åtgärder vi gjort bidrar till tillfredställande validitet och reliabilitet (Kvale 1997).

Etik

Informanterna som valde att ställa upp på våra intervjuer är myndiga så det fodrades endast ett godkännande från dem för att kunna genomföra intervjuerna. Då intervjuerna skulle genomföras så poängterade vi vikten av att deltagandet byggde på frivillighet och att informanterna när som helst kunde avbryta intervjun om de upplevde obehag. I resultatet har

22 vi värnat om att skydda informanternas identitet. Vi har gett våra informanter var sitt alias så som Stina och Arne. Vi har även inte avslöjat på vilken ort de bor och vart intervjuerna genomfördes. Genomgående under intervjuerna har vi varit noggranna med att kontinuerligt fråga informanterna om de upplevde något obehag med att intervjuas eller om de kände sig trötta och var i behov av en paus, även om det var okej att fortsätta intervjun.

Informanterna tillfrågades om de ångrat att de frivilligt ställt upp på att bli intervjuade. Bägge svarade att de upplevde det hela som något spännande och intressant. Orsaken till att vi tilldelade denna information till informanterna var för att på bästa möjliga sätt försäkra oss om att de ställde upp frivilligt. Även för att kontrollera att upplevde intervjutillfället behagligt.

I missivbrevet som vi tilldelade informanterna innan intervjuerna genomfördes framkom det att allt vårt insamlade intervjumaterial och deras medverkan var konfidentiellt och deras identitet garanterades att inte undanröjas. Vi gav bägge informanterna våra namn och telefonnummer, då vi ville att informanterna skulle på lättast sätt nå oss när som helst, om det existerade funderingar eller oklarheter kring intervjun och deras medverkan.

Anledning till att vi gav detta brev en tid innan intervjuerna skulle genomföras, var att vi ville ge dem tid att reflektera över vad det innebar att medverka i en intervju. En annan orsak till detta var för att vi ville ge informanterna lite betänketid till funderingar kring om de verkligen var villiga till att ställa upp på att bli intervjuade. I missivbrevet informerade vi vilket lärosäte vi och denna studie tillhör. I detta brev framkom även att när vi har slutfört studien och materialet kommer att publiceras i form av en uppsats, kommer fortfarande deras identitet vara anonyma och inte undanröjas. Därefter informerade vi att allt vårt material kommer att kasseras. Vi har även häri på ett övergripande plan klargjort vad intervjuerna kommer beröra, syftet med undersökningen och hur intervjuerna och studien kommer att utföras. Därav har vi eftersträvat att uppfylla vetenskapsrådets (2002) riktlinjer för forskningssetiska principer inom humanistisk- och samhällsvetenskaplig forskning.

Nedan kommer vi att redogöra för vår resultat- och analysdel. Dessa två delar kommer att studeras utifrån eventuella könade aspekter av utanförskap, stämpling och emotioner.

23

Resultat och Analys

I vår studie figurerar informanterna under alias, det vill säga, de intervjuade har givits fiktiva namn. Informanterna kommer kontinuerligt i resultatdelen benämnas som Stina och Arne.

Först kommer vi att redovisa informanternas tänkbara upplevelser av avvikelse, stämpling, könskodade förväntningar. Dessa individuella utsagor kommer att redovisas i berättelseform.

Därefter kommer resultaten kortfattat summeras, vilket senare kommer att ligga till grund för våra slutsatser. Vi kommer att studera könade aspekter av:

 Utanförskap

 Stämpling

 Emotioner

I båda informanternas berättelser kan vi se ett utanförskap. Resultaten indikerar att Stina kontinuerligt förefaller relatera sitt utanförskap till könskodade förväntningar av henne som före detta missbrukande kvinna och mor. Könskodade förväntningar tycks också existera hos Arne då han berättar att det är fulare då en kvinna missbrukar än en man. Arne, till skillnad från Stina, berättar om ett självvalt utanförskap. Arnes upplevelse av ett självmant utanförskap kan, anser vi, komma sig av att han som manlig före detta missbrukare vill undkomma en stämpling av honom som en samhällelig förlorare. Dock kommer det fram att han trots allt förefalla ha upplevt sig utanför och detta utanförskap tycks inte ha skett på frivilig basis. Resultaten indikerar att bägge informanterna tycks ha etiketterat andra kvinnliga missbrukare som avvikare mot manliga drogmissbrukare.

Informanterna berättar upplevelser av skam. Stina nämner möjliga skamkänslor i situationer då hon upplever att hon inte lyckas uppfylla de samhälleliga könskodade förväntningar av henne som före detta missbrukande kvinna och mor. Arnes eventuella skamkänslor tycks skapas i situationer där han har upplevt eller upplever en brist av kontroll eller då han har känslan av att bli kränkt

24 Liten presentation av informanterna

Stina är en kvinna i en runt 40-45 år. Är född och uppvuxen i en Mellansvensk stad, där hon fortfarande har sitt hem och jobb. Första gången hon intog droger var hon 14 år. Stina är nu socialt verksam inom en stödorganisation för före detta missbrukare. Hon har varit drogfri ett antal år och kommer snart att få sin första egna lägenhet. Utifrån hennes utsago verkar den möjliga avvikelseprocessen starta redan under tidiga tonåren.

Arne är en man runt 40-45 år. Han är uppvuxen i en stad i Mellansverige där han även idag bor och jobbar. I dagsläget så har Arne en praktikplats inom en förening som vänder sig till människor med liknande bakgrund som honom själv, missbruk och kriminalitet. Han har hållit sig drogfri över ett år men han har ingen egen lägenhet utan bor i en som kommunen låter honom bo i. Lägenheten är en av flera som kommunen tillhanda har för människor med liknande bakgrund som Arne. Informanternas utsago som vi kommer att redovisa i form av citat, kommer återupprepas under analys och resultatdelen. Detta med anledning av att utanförskap, stämpling och emotioner i deras berättelser vävs samman och passar in på ett flertal ställen under detta kapitel.

Utanförskap

Vi kommer här besvara hur informanterna förhåller sig till utanförskap och hur det är att ha erfarenheter av ett utanförskap.

Nedan beskriver den manliga informanten hur han kom i kontakt med narkotika första gången, vilken ålder och vad det var för känsla han upplevde;

Jag var12 år Jag umgicks med äldre kompisar. En av dem hade en kusin som var sjöman och där fick vi tag på hasch. Vi var på, hm, jag är uppväxt på […] och vi hade byggt en skateboard ramp så då rökte vi där. Det som hände då var att jag kände att det här vill jag aldrig vara utan.… Kände en gemenskap med de andra.

Känslan under detta tillfälle tycks han inte ha velat vara utan. Det förefaller, anser vi, å ena sidan som att han här har upplevt en känsla av gemenskap. Å andra sidan ter det sig som att det även har varit vägen in i ett utanförskap. Han berättar hur han upplevt att samhället och omgivningen sett på honom som en manlig missbrukare. Arne;

25 Nej, jag har liksom inge […] Jag vet hur de sett mig. Eftersom jag har, ja […] Men jag har inte tillhört det samhället. Jag har levt helt utanför det samhället. Nej det är sociala myndigheter och sådana saker ..

nej…jag inte liksom inte tillhört…de gånger jag vart drogfri som jag såg det då.

Då jag bara rökte hasch och drack alkohol […]men jag tyckte då att jag var drogfri för att jag inte tog någon amfetamin och så begick jag inga kriminella handlingar […] och de gångerna så har jag blivit jäkligt väl mottagen. Men då har det varit en hemlighet att jag hade det här livet också […]

Av detta citat kan vi se att Arne inte menar sig ha upplevt något negativt från samhället och omgivningen. Han berättar dock att han haft vetskap om hur samhället och omgivningen sett på honom som en manlig missbrukare. Det förefaller som att han tagit avstånd från det samhälle och självmant valt att leva i ett utanförskap. Det ter sig som att informanten ville leva och verka med folk av liknande bakgrund. Genom att Arne tycks ha tagit avstånd från samhället så kan vi se hur han möjligen kan ha undvikit att bli stämplad av omgivningen.

Detta kan ha möjligtgjort att han inte har upplevt något negativt.

Vi kan även utifrån ovanstående citat se att i de stunder där han tycks ha upplevt sig vara drogfri, återvänt till drogkretsarna och känt sig väl mottagen. Vi anser dock att den eventuella stämpling av honom som en missbrukare kan ha varit något han velat undvika. Genom att vår informant tycks ha velat hålla missbrukarlivet hemligt, så kan han på så vis ha undkommit en samhällelig stämpling av honom som drogmissbrukare. Däremot upplever den kvinnliga informanten att samhällets syn på henne har varit nedvärderande mot henne, vilket står i kontrast till hur Arne berättar.

Stina;

Det ha varit jävligt nedvärderande mot mig på något vis va. För det första så har jag inte haft hand om mina barn heller var utan. Hm… de har sett mig… min uppfattning är att ja, att de har sett mig som ett jävla pack. Avsky, dåligt sällskap. Det finns massor av negativa saker som de har och tycker om mig. Det har synts, och jag vet ju jag har många kompisar som sagt att de inte velat eller vill umgås eller visat sig med mig för att jag har jävligt dåligt rykte. Alltså för att jag är narkoman och kriminell, dessutom en tjej som inte tar ansvar för mitt liv och är som en kvinna ska vara. De som inte ville ses med mig var för att de var rädda att de får polisen eller andra ska prata om dem, var så och har varit så, ja det har det, mycket så. Har och är så. I och för sig så har jag skitigt fullständigt i det, men jag vet att det har varit, är så va, alla ser mig som ett jävla avskum från samhällets bottenskikt.

26 Av ovanstående citat anser vi att det förefaller som att hon har känt en stark emotionell avvikelse, utifrån hur samhället sett på henne som en kvinnlig missbrukare. Vi är av den uppfattningen att det även ter sig som att dessa upplevelser fortfarande existerar hos henne, då hon upprepade gånger berättar om henne som en missbrukare av dagens dato. Detta kan komma sig av, tror vi, en eventuell självbild av negativ karaktär, och som kan ha skapats genom samhällelig stämpling.

Det förefaller som att den tänkbara negativa självbilden har hos henne blivit en själuppfyllande profetia. Dock har vi svårt att fastställa detta enbart utifrån ovanstående citat, men vi har en tro om att hennes självuppfattning kan vara av negativ karaktär och tycks ständigt leva kvar hos henne. Vi kan se att Stinas omgivning förefaller ha verbalt och öppet stämplat henne som avvikare, då de enligt hennes egen utsago sagt att de inte velat bli sedda i hennes sällskap, med risk att själva bli stämplade som missbrukare eller avvikare.

I ovanstående citat från de båda informanterna kan vi se likheter och olikheter. Det ter sig som att bägge informanterna har haft vetskap om hur omgivning sett på dem som missbrukare.

Arne tycks inte ha upplevt det direkt som negativt, utan han tycks självmant ha tagit avstånd och levt i utanförskap. Stina verkar däremot ha upplevt samhällets syn på henne som nervärderande. Hon påpekar att hennes vänner inte tycks ha velat umgås med henne, då genom att hon hade ett dåligt rykte bland omgivningen. Detta kan ha föranlett att även hennes vänner stämplade henne som avvikare. Stina fortsätter;

Jag vet ju att de tycker att jag är ett jävla misslyckande och att jag är så jävla äcklig och vidrig och folk är livrädda för narkomaner, å speciellt jag som tjej å så där. Det är inte så jävla fräscht att en tjej knarkar va, Jag har ju liksom gått på amfetamin dagligen, år ut och år in. Jag är tvungen att ha det för att fungera över huvud taget. […] asså allt ska vara så jävla perfekt utåt sett va. Snygga kläder och makeup. Det ska vara i ordning, snyggt och städat Det ska vara så jävla perfekt. Gör man det man ska och inte missköter barnen, så va. Asså allt måste vara i tip top. Det finns ingenting de ska kunna anmäla på va

Vi tycker att Stina upplever att det finns förväntningar på henne som kvinna, och att dessa förväntningar spelat stor roll för hennes missbrukarkarriär. Hon upplever att hon avviker från den bild som omgivningen och samhället har på hur en kvinna ska vara. Arne berättar nedan hur synen på missbrukande kvinnor är;

27 Å tjejer som är ute å stjäl å det eller som super på stan å så en kille som super på stan. Tittar folk ner mer på tjejerna. Å det här finns inom missbrukarvärlden också att man tittar ner på tjejer.

Vi kan uppleva att bägge informanterna har samma syn på missbrukande kvinnor. Arne som inte tycks ha upplevt några problem med människors attityder mot honom som missbrukare.

Han berättar i intervjun hur han bemötts utifrån att vara drogfri, i kontrast till hur hanbemöttes när befann sig i ett missbuk;

Nej jag möter inget motstånd. Men jag går inte fram och presenterar mig så heller i första mötet. Men ..nej.. inget negativt […]nej.. Men det beror på att jag inte missbrukar nu . Däremot så när jag var mitt inne i ett missbruk bemöttes jag på ett helt annat sätt. De var ju rädda. Många var ju gör rädda för mig.

Utav de så kallade Svensson. Ja de kan ha […] så då jag bodde i […] och började missbruka amfetamin igen gick de över på andra sidan gatan då jag kom. Ja de var helt enkelt rädda. Ja det var ett utanförskap, var det helt enkelt. Men jag sökte mig inte till de heller utan jag hade min missbrukarvärld som jag höll mig i. Det blir dubbelt, jag vill inte något med dom å göra och de vill inte ha med mig å göra.

Vi kan se att informanten har olika upplevelser av att vara drogfri och vara inne i ett missbruk. Då Arne var inne i missbruket så förefaller det som att vissa människor var rädda och tog avstånd från honom. Han beskriver att andra människor valde att gå över på andra sidan vägen då de mötte honom. Det ter sig som att han i dessa situationer upplevde ett utanförskap. Det kan tyckas som att han på eget bevåg valde att leva utanför det ”normala”

samhället, men samtidigt går det att ställa sig undrande över om denna självexkludering var frivillig. Stina å sin sida berättar utifrån könskodade förväntningar av henne som missbrukande kvinna;

Det är många män som inte vill att deras kvinnor är ute å bryter å sånt […] För de vill ha sin kvinna i koppel även här va. Och de har ju också den bilden va. Jag har ju varit den som har varit hemma, eftersom vi har sålt mycket knark och så här, å alltså jag vill ju göra egentligen som jag vill va, ut å bryta å göra mina grejer, men jag har inte fåttgjort det, för det stör ju de andra grejerna hemma va, utan man måste hålla sig till en sak va. De flesta kvinnorna är jävligt styrda av en man, det har jag också varit […]

fruktansvärt styrd av min man. Killarna var så jävla rädda att vi skulle blåsa dem på knark och pengar.

Fan om det kom ut, då skulle andra killar, tjejer också tror jag, garva som fan åt dem. Lurad av sin kvinna. Skam på torra land va.

Utifrån Stinas utsaga i ovanstående citat kan vi se att det troligen existerade könskodade förväntningar på henne. Hon tycks ha velat ha samma ansvarsområden som den dåvarande mannen. Stina beskriver klimatet i missbrukarvärlden som hårt för kvinnor.

28 Stinas utsago;

Man blir ju tvungen att vara jävligt hård som tjej i det här klimatet Och är man tjej ute i missbruket så är det alltid tio gånger värre att vara tjej där. Det är äta eller ätas som gäller.

Vår informant tycks ha haft en upplevelse av att vara avvikande från de övriga i omgivningen och att hon har utsatts för sociala sanktioner. Dock kan vi se att hon använder sitt missbruk och sitt utanförskap som en resurs i kontakten med socialen för att få ett bättre bemötande Stina berättar;

Anade jag att de höll på och gå åt helvete med allt och socialen va, då ringde jag själv och berättade att jag tagit ett återfall och behöver hjälp med det här, och då lättar de på det här va och tycker att man är bra som inser att man är en knarkare och har problem att missbruk va. Så har det varit många gånger.

Och i den lilla kommunen jag bodde i, där var de ju medvetna om det där va.

De såg ju mig som missbrukande mamma va, ja så var det nog. […] innerst inne så här så tycker de att det inte är ok med kvinnor som mig va, som knarka å så va, men de säger inte så mycket till mig, men jag vet vad de tycker och tänker så där va. Jag ser ju på deras blickar, asså hur folk resonerar va.

Informanten berättar vidare att de möjliga samhälleliga straffåtgärder troligtvis kunde mildras genom att hon självmant erkände för dem att hon inte klarade av sin roll som mamma. Genom att självmant bikta sig inför möten med sociala myndigheter, så kan hon ha sett att detta kan ha mildrat de möjliga sociala sanktionerna.

Sammanfattningsvis kan vi se att Arne inte menar sig ha upplevt något negativt från samhället och omgivningen, vilket står i bjärt kontrast till det Stina berättar, då hon däremot verkar ha upplevt samhällets syn på henne som nervärderande.

Stämpling

Här kommer vi att berätta om hur informanterna skildrar upplevelser av stämpling och hur det är att blivit etiketterad.

Stina berättar att hon upplever att samhället och omgivningen inte har sett på henne som kvinnlig missbrukare med blida ögon. Stina berättar;

Det ha varit jävligt nedvärderande mot mig på något vis va. För det första så har jag inte haft hand om mina barn heller var utan. Hm… de har sett mig… min uppfattning är att ja, att de har sett mig som ett