International Journal of Runic Studies

Futhark

Vol. 7 · 2016

International Journal of Runic Studies

Main editors

James E. Knirk and Henrik Williams

Marco Bianchi

© Contributing authors 2017

This work is licensed under a Creative Commons Attribution 4.0 International License (CC BY 4.0)

All articles are available free of charge at http://www.futhark-journal.com

A printed version of the issue can be ordered through http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-309051 Editorial advisory board:

Michael P. Barnes (University College London), Klaus Düwel (University of Göttingen), Lena Peterson (Uppsala University), Marie Stoklund (National Museum, Copenhagen)

Typeset with Linux Libertine by Marco Bianchi University of Oslo

Uppsala University ISSN 1892-0950

Published with financial support from the

Nordic Publications Committee for Humanist

and Social Sciences Periodicals (NOP-HS)

Contents

Foreword. . . 5 Bernard Mees. The Hogganvik Inscription and Early Nordic

Memorialisation . . . 7 Wolfgang Beck. Die Runeninschrift auf der Gürtelschnalle von Pforzen

als Zeugnis der germanischen Heldensage? . . . 29 Luzius Thöny. The Chronology of Final Devoicing and the Change of *z

to ʀ in Proto-Norse . . . 47 Helmer Gustavson. Två runristade kopparamuletter från Solberga,

Köpingsvik (Öl Fv1976;96A och Öl Fv1976;96B) . . . 63 Elena A. Melʹnikova. A New Runic Inscription from Hagia Sophia

Cathedral in Istanbul . . . 101 Jana Krüger and Vivian Busch. The Metrical Characteristics of Maeshowe

Runic Inscription No. 20 . . . 111

Short notices

Juliana Roost. An Inscribed Fibula from Basel-Kleinhüningen? . . . 127 Charlotte Boje Andersen and Lisbeth M. Imer. Ydby-stenen (DR 149)

genfundet . . . 131 Jan Owe. Åsa, en mö i Skänninge (Ög 239) . . . 137 Magnus Källström. Till tolkningen av runorna på ett dryckeskärl från

Lund (DR EM85;474A) . . . 143 Per Stille. Johan Bures runtavla och dess titel . . . 149

Reviews

Martin Findell. Runes. Reviewed by Mindy MacLeod . . . 155 Heikki Oja. Riimut: Viestejä viikingeiltä. Reviewed by Kendra Willson . . 158 Wolfgang Krause. Schriften zur Runologie und Sprachwissenschaft.

Reviewed by Martin Hannes Graf . . . 164 Klaus Düwel. Runica minora: Ausgewählte kleine Schriften zur

Runenkunde. Reviewed by Patrik Larsson . . . 170 Irene García Losquiño. The Early Runic Inscriptions: Their Western

Features. Reviewed by Martin Hannes Graf . . . 174 Lisbeth M. Imer and (photo) Roberto Fortuna. Danmarks runesten: En

fortelling. Reviewed by Anne-Sofie Gräslund . . . 181

Florian Busch. Runenschrift in der Black-Metal-Szene: Skripturale Praktiken aus soziolinguistischer Perspektive. Reviewed by Martin

Findell . . . 186 Contributors . . . 193

Lisbeth M. Imer and (photo) Roberto Fortuna. Danmarks runesten: En fortelling.

366 pp., richly illustrated. København: Nationalmuseet and Gyldendal, 2016.

ISBN: 978-87-02-19132-5. DKK 349.95.

Reviewed by Anne-Sofie Gräslund

Detta väl illustrerade sammanfattande arbete om Danmarks runstenar är verk- ligen något att glädjas åt. Ambitionen har varit att presentera ett kulturarv be stående av samtliga de nästan 260 forndanska runstenarna i huvudsak från vikinga tiden, det vill säga från det medeltida Danmark inklusive Skåne, Blekinge, Hal land och Slesvig. Fotografierna är mestadels tagna i ”den blå timmen” med konst ljus för att så tydligt som möjligt återge runristningarna. Många av in skrif- terna är helt knivskarpa och därigenom lätta att läsa på bilderna; i andra fall är stenens yta uppenbarligen relativt vittrad vilket gör läsningen betydligt svårare.

Det bör nämnas att förkomna runstenar, dvs. sådana som under gångna sekler doku menterats av runforskare men numera inte kan återfinnas, som regel inte ingår i materialet i boken. Dock nämns undantagsvis förkomna stenar med en teck ning som illustration.

Den lättillgängliga texten innehåller först ett kapitel betitlat ”Danmarks historie hug get i granit”, där runstenarnas betydelse som samtida källa för 400 års dansk historia (700−1100) betonas. Syftet är just att sätta in dem i deras histo riska kon- text. Språkligt utgör de förstahandskällor till vår kunskap om rundanska (och run svenska). Det leder till några kapitel om vikingatidens språk, om runskriften och om skriftligheten, bland annat med en föredömligt enkel och bra beskrivning av de olika stegen i läsning och tolkning av en runinskrift. Ett pedagogiskt och trev ligt grepp är att Imer ofta i bildtexten anger ett specifikt ord, mestadels ett namn, visar hur det ser ut i runskrift och talar om var på stenen man kan hitta ordet ifråga. Det bidrar säkert till att många läsare kommer att öva upp sin för- måga att läsa runor.

Namngivningen av monumenten som alltid återfinns först i bildtexten följer enligt Imer den namngivning som tillämpades av Lis Jacobsen och Erik Moltke i Dan marks rune indskrifter (1941–1942), nämligen sockennamnet och om det fanns flera runstenar i socknen fick de löpande nummer, dvs. Langå 1, Langå 2 osv.

Här har jag dock en invändning. I Jacobsen och Moltkes arbete har varje run sten dessutom ett för det medeltida Danmark genomgående löpande nummer, så att Langå 1 = DR 84, Langå 2 = DR 85 osv. Den skånska stenen Lund 1 har signum DR 314. Det hade varit mycket värdefullt om dessa signa hade skrivits ut i bildtexten, om inte annat kunde man haft en tabell med både sockennamn och DR nummer i slutet av boken. Vill man till exempel använda den förträffliga Sam nordiska

Gräslund, Anne-Sofie. Review of Lisbeth M. Imer and (photo) Roberto Fortuna. Danmarks runesten: En fortelling.

366 pp., richly illustrated. København: Nationalmuseet and Gyldendal, 2016. ISBN: 978-87-02-19132-5 Futhark: International Journal of Runic Studies 7 (2016, publ. 2017): 181–85.

© 2017 Anne-Sofie Gräslund.

This is an open-access article distributed under the terms of the CC BY 4.0 International License and available free of charge at http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-309722.

182 • Reviews

Futhark 7 (2016)

runtext databasen (www.nordiska.uu.se/forskn/samnord.htm) är det nämligen sig num man i första hand söker på.

Bildtexten anger monumentets namn, fyndhistorik, läsordning, var man börjar och i vilken riktning texten går, och textens innehåll, ofta påpekande var i texten man kan finna ett visst ord; dessutom inte sällan annan intressant infor- mation. När en sten omtalas i den löpande texten anges ofta, men tyvärr inte all tid, sidnummer inom parentes var man kan finna ett foto av stenen ifråga.

Boken avslutas emellertid med ett register där alla omnämnanden av varje sten för tecknas, inklusive sidnummer i fetstil till foto.

När det gäller runstenarnas funktion blir man lite förvånad när man på sidan 15 läser om den enda runstenen i Ukraina vid ön Berezanj nära en av Dnjepr forsarna att den mer har karaktär av gravsten än en ”egentlig runesten”. Funktionen som minnes sten/grav sten är ju något ganska vanligt förekommande i Sverige och inte minst i Dan mark, vilket framgår av Imers text. Dock kan formu leringen bero på att Berezanj stenen (UA Fv1914:47 $) sannolikt är en del av ett s.k. tidig kristet grav monu ment eller med den tidigare beteckningen Eskilstuna kista; de bästa mot svarig heterna till den finns i Västergötland. Texten lyder: ”Grane gjorde detta valv över Karl, sin kamrat.” Ordet hvalf brukar användas i betydelsen ’(valv- formad) kista’.

Imer uppger att det finns ca 2300 vikingatida runstenar i Sverige (minus forn- danska områden), ca 260 i Danmark och ca 50 i Norge. Den ojämna fördel ningen i de tre nordiska länderna vill hon förklara med politiska, geografiska och demo- grafiska för hållanden tillsammans med tradition och mode, och menar att Norge var glest befolkat och att storbönderna uppenbarligen fann andra sätt att uttrycka makt och status. Här saknar jag ett omnämnande av stenkorsen med eller utan run inskrift; de är ju något typiskt för Norge som varken finns i Sverige eller i Dan mark vid denna tid.

De tidigaste inskrifterna på danska runstenar är korta, innehåller ofta bara ett namn. Under 900-talet blev inskrifterna mer stöpta i samma form, både vad gäller skriftens eller skriftbandets uppläggning och innehåll. Runorna ristades i paral- lella lod räta band som antingen lästes nedifrån och upp eller omväxlande ner ifrån och upp ifrån. Det som vi i Sverige kallar portalstenar där texten är kant följande från ena sidan över till andra sidan som en portal uppfattar Imer istället som en bro, en symbol för den kristna gärningen att göra en bro för någons själ.

Efter de första mer allmänna hundra sidorna övergår texten till en kronologisk genom gång av de gammaldanska runstenarna, illustrerade med instruktiva utbred nings kartor för de olika perioderna. De äldsta är de fyra stenarna i Blekinge, resta av samma släkt med stor mannen Hådulv i spetsen. Björketorp- stenen (DR 360), som ännu står på ursprunglig plats, och Stentoften stenen (DR 357) inne håller båda förbannelse formler om vad som ska hända den som förstör monu mentet. Tids mässigt hör de sannolikt hemma i andra hälften av 500-talet eller 600-talet, en period då makten i ett större område centrali serades på färre händer, i detta fall till Hådulv och hans släkt. Under 700-talet började man resa runstenar, ett litet antal, inom det nuvarande Danmarks gränser; då hade man

Danmarks runesten: En fortelling • 183

Futhark 7 (2016) enligt Imer redan rest runstenar vid gravar i Norge och i Sverige i flera hundra år. Under 700-talet sker stora samhällsförändringar i Danmark, till exempel byggs försvarsvallen Danevirke i södra Jylland och Kanhave kanal tvärs över Samsø, båda säkert uttryck för en fortsatt centralisering av makten. Under 700-talet inträffade flera förändringar i runteckensystemet i samband med över gången från den 24-typiga till den 16-typiga runraden, och det verkar som om run ristarna var lite osäkra på hur de skulle skriva. Runstenarna tycks huvudsakligen ha rests i anslutning till grav platser som kanske också fungerade som samlingsplatser.

Imer anför möjligheten att reformen av runskriften som fortsätter under 800-talet kanske ska ses i samband med Karl den stores skriftreform, när den karo lingiska minuskel skriften blev dominerande. Under 800-talet uppträder gåt- fulla partier i inskrifterna, hon jämför med de östgötska ristningarna i Oklunda (Ög N288) och Rök (Ög 136). Maltstenen (DR NOR1988;5), funnen 1987 omkull- vält på sin ursprungliga plats på norra sidan av Kongeå på södra Jylland, har in skriften uppdelad i lodräta och vågräta rader, där de vågräta är synner ligen gåt fulla, för mod ligen syftande på mytologi, magi och skaldedikt, som för den tidens män niskor, åtminstone en skara stormän och runristare, var helt begrip- liga. Intres sant är påpekandet att Maltstenen kan ha gjort tjänst som land märke då den bör ha synts vida omkring.

900-talets runstenar behandlas under rubriken ”Stormænd og konge slægter”.

Den gamla tanken om svenskväldet i Hedeby avskrivs på grund av att danska och svenska på 900-talet var så lika att det är svårt att peka på språkliga olik- heter. Run stenar från denna period finns framför allt från Jylland och i någon mån Fyn, utbredningen stämmer ganska väl överens med den för rika kammar- gravar, något som Imer ser som ett uttryck för Västdanmarks omedelbara närhet till det stora tyska riket. Hon tar särskilt upp några kvinnostenar, som talar om en drottning, en beteckning som inte ska uppfattas i modern bemärkelse utan mer att drottningen var en kvinna av en förnäm släkt som intog en mycket stark position i det förkristna samhället. Två stenar kan knytas till den kvinnliga resaren Ragn hild, båda i kontakt med impo nerande skepps sättningar, Glaven drup på Fyn (DR 209) och Trygge vælde på sydöstra Själland (DR 230). Även kvinnan Asfrid har rest två stenar, efter kung Sigtrygg, hennes och Gnupas son, i Hedeby (DR 2, DR 4). Man kan ifrågasätta Imers konstaterande att det var något speciellt att både Ragn hild och Asfrid sätter sig själva i händelsernas centrum genom att nämna sig själva först — det är ju den naturliga ordningsföljden i en runinskrift, först står namnet på den som lät resa stenen. Att kvinnor reste runstenar efter män var inte så ovanligt i Danmark, däremot finns det bara ett litet antal stenar som är resta efter en kvinna. Den viktigaste kvinnan i det samman hanget är förstås Thyra, hustru till Gorm och mor till Harald Blåtand. Sannolikt var det bara mycket betydelsefulla kvinnor av förnäm släkt som fick minnes stenar resta efter sig.

Det sista allmänkronologiska kapitlet har rubriken ”Krig og handel — runesten i tiden 970−1020”. Den stora Jellingestenen (DR 42) restes omkring 970 och den kan ha bidragit till att det under ett par generationer omkring år 1000 restes run stenar

184 • Reviews

Futhark 7 (2016)

som aldrig förr. Då var det emellertid inte kungamakten och deras allierade som stod för resandet, inte heller aristokratin, därtill är stenarna helt enkelt för många, utan för mod ligen välbesuttna bönder. Det är speciellt två områden som utmärker sig för många runstenar, norra och östra Jylland och Skåne. Mer än hälften av alla run stenar i Danmark tillhör denna sena period. Många forskare har försökt förklara orsaken till uppblomstringen. Imers konklusion att det är frågan om ett komplext mönster med många olika orsaker är säkert riktig.

De ca 40 runstenarna på Bornholm har fått sitt eget kapitel under rubriken ”’Gud hjælpe hans sjæl vel’ — de yngste runesten i Danmark”. Bornholm var sanno likt en själv ständig politisk och ekonomisk enhet. Under vikingatiden fanns det inte något enskilt stort handelscentrum på ön som tidigare under järnåldern, då den s.k. Sorte Muld-boplatsen vid öns nordvästra hörn hade en permanent, tät bosätt- ning domi nerad av boskapsskötsel och med specialiserat hantverk. Platsen, som också hade funktion som marknadsplats och kultcentrum, var säte för en lokal höv ding med starka kontinentala kontakter. Under vikingatiden tycks handeln i stället ha bedrivits från enskilda storgårdar. På många sätt påminner de born- holmska stenarna om de mellansvenska, men Imer menar att de mellan svenska inte ska ses som förebilder till de bornholmska utan att de befintliga lik heterna beror på vad som låg i tiden. Dock är det enligt min mening svårt att frigöra sig från tanken på någon form av kontakt och samband, både när det gäller de kristna bönerna på nästan hälften av inskrifterna, de talrika brostenarna liksom också orna mentiken. Intressant är en bön ’Gud lätte hennes ande för evigt’ i en inskrift, liksom ordalydelsen ’ljus och paradis’ i en annan. Båda har nära motsvarigheter i det uppländska materialet, liksom åkallandet av Sankt Mikael, som före kommer på flera bornholmska stenar.

Beträffande ornamentiken konstaterar Imer att de danska runstenarna inte alls är ornerade i samma utsträckning som de svenska. Hon tar huvud sakligen upp före ställande bilder som masker, skepp, människo figurer och fristående djur, däremot inte mycket om vad vi kallar djurornamentik. Maskerna har före slagits vara avbildningar såväl av Oden som av Kristus.

Den zoomorfa ornamentik som är så karakteristisk för många av de mellan- svenska ristningarna och har visat sig vara ett hjälpmedel för datering saknas nästan helt i Danmark. Undantag är ett antal stenar på Bornholm samt de två Simris stenarna (DR 344, DR 345), den ena utförd i klassisk Pr 4-stil, vilket inne bär att det profil sedda rundjuret ristats i långa svepande linjer och öglor i enlig het med den s.k. Urnes stilen, den andra i fågelperspektiv-stil, där rundjurets huvud ses ovanifrån (för klassificeringen se min ”Dating the Swedish Viking-Age rune stones on stylistic grounds”, i Runes and their Secrets, red. Marie Stoklund et al.

[Copenhagen, 2006], s. 117–139). Simrisstenarna föreslogs redan av Jacobsen och Moltke i Danmarks rune indskrifter vara gjorda av runristare från Mälar dalen.

När det gäller de bornholmska stenarna har just den zoomorfa orna mentiken på åtskilliga av dem föranlett slutsatsen om ett samband med Mellan sverige.

Imer förhåller sig avvaktande till den tanken, bland annat eftersom de språkliga grunderna som också anförts inte anses bärkraftiga. Skill naderna mellan danska

Danmarks runesten: En fortelling • 185

Futhark 7 (2016) och svenska på 900- och 1000-talen var i det närmaste obefintliga. Min upp fatt- ning är dock att den zoomorfa ornamentiken är så likartad att det är svårt att tänka sig att något samband inte förelegat.

Beträffande alla danska runstenar utan sådan zoomorf ornamentik är det intres- sant att pröva Ragnar Kinanders indelning av ”de oornerade” stenarna i olika grupper i inledningen till Smålands runinskrifter (= Sveriges runinskrifter, vol. 4.1 (1935), s. 10 f.). Han talar om Rad system, Mitt slinga och Rand slinga beroende på hur bandet med runinskriften placerats på ristningsytan. Bortsett från de allra tidigaste ristningarna, där runorna placerats i horisontella eller vertikala rader med god tycklig ordning, ser han som de äldsta de ristningar där inskriften löper vertikalt i en eller flera rader. När två sådana rader binds samman med en båge talar han om mittslinga om raderna står tätt intill varandra och lämnar breda margi naler på stenen. Om raderna däremot är kantföljande och lämnar en fri yta i mitten kallas det randslinga, som, om det finns en eller flera om böj ningar, i sin tur kan indelas i undergrupper. En hastig genomgång av plansch bandet till Dan marks rune indskrifter visar att gruppen Radsystem är helt domi nerande även på de yngre stenarna, varför indelningen inte tycks medföra någon krono logisk betydelse. Gruppen Randslinga kommer därnäst med drygt hälften så många exempel som Radsystem, medan Mittslinga endast förekommer ett fåtal gånger.

Zoo morf ornamentik förekommer på närmare femton stenar, run djur i fågel- perspektiv särskilt i Skåne och sådana med profilsedda huvuden nästan enbart på Born holm. Det finns också några exempel på run slingor som avslutas med spiraler, som är ett vanligt inslag i den s.k. Ringerike stilen, före kommande på metall föremål, daterade till 1000-talets första hälft.

Boken avslutas med några kapitel om namnskicket, där namn variationen är särskilt tydlig på Bornholm, om bevarandet av runstenar och om nyskapandet av runstenar.

Sammanfattningsvis bör sägas att det är en oerhört vacker bok som Lisbeth Imer och Roberto Fortuna lägger fram, ett överdåd av fantastiska fotografier och en i stort sett utmärkt text. Målgruppen är i första hand, såvitt jag förstår, fram för allt den ”bildade allmänheten”, vilket inte hindrar att boken också är i hög grad använd bar för runologer av facket och till exempel arkeologer med intresse för run monument.