”Mammor ska sitta på läktaren”
Kvinnliga tränares upplevelser av ledarskap inom friidrottseliten utifrån ett jämställdhetsperspektiv.
”Mother´s should sit on the bleachers”
Women coaches experience concerning leadership in track and field elite based on equality perspective.
Ida Hansen
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Idrottsvetenskapligt program inriktning idrottscoaching 15 hp
Handledare: Gabriella Thorell Examinator: Christian Augustsson 2019-06-12
Sammanfattning
Denna studie syftar till att undersöka hur kvinnliga tränare på elitnivå inom svensk friidrott, upplever sin roll som ledare utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Vidare undersöks hur jämställdhetsarbetet inom svensk friidrott ser ut och hur det ska kunna utvecklas. Metoden som användes för att besvara detta syfte var kvalitativa intervjuer med fem kvinnor som är tränare på elitnivå. Resultatet visar att upplevelserna främst baseras på bemötandet av andra inom miljön, att de tycker det är svårt att bli accepterad och behöver jobba hårt för att respekteras för det jobb de gör. Eftersom studien är liten med få respondenter är det svårt att fastställa en generell slutsats men den ger en indikation på vad dessa fem tränare har upplevt. Det visar sig att för att få en utveckling gällande jämställdhet så behövs det förebilder och mentorer. Det är viktigt med nätverk för de kvinnliga ledarna där de kan lyfta erfarenheter och föra diskussioner och föreningarna bör uppmärksamma frågan redan på klubbnivå. Vidare behövs de normer och könstereotypa föreställningar som finns lyftas fram och diskuteras.
Nyckelord: Jämställdhet, ledarskap, genus, friidrott
Abstract
This study aims to investigate how female trainers at elite level in Swedish athletics experience their role as leaders from a gender perspective. Furthermore, it is examined how gender equality work in Swedish athletics looks and how it can be developed. The method used to answer this purpose was qualitative interviews with five women who are trainers at the elite level. The result shows that the experiences are mainly based on the treatment of others in the environment, that they find it difficult to accept and need to work hard to be respected for the job they do. Since the study is small with few respondents, it is difficult to establish a general conclusion but it gives an indication of what these five trainers have experienced. It turns out that in order to get a development regarding gender equality, role models and mentors are needed. The network for the female coaches is important because they can raise experiences and conduct discussions and the associations should pay attention to the issue already at club level. Furthermore, it is examined how gender equality work in Swedish athletics is portrayed and how it can be developed.
Keywords: Equality, leadership, gender, track and field
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
2. Litteraturgenomgång ... 7
2.1 Jämställdhet ... 7
2.2 Genus ... 7
2.3 Idrotten vill ... 8
2.4 Elitidrott ... 9
2.5 Svensk friidrott ... 9
2.6 Ledarskap och coaching ... 10
2.7 Tidigare forskning ... 10
3. Teoretisk referensram ... 12
4. Syfte och frågeställningar ... 13
4.1 Syfte ... 13
4.2 Frågeställningar ... 13
5. Metod ... 14
5.1 Design ... 14
5.2 Urval ... 14
5.3 Mätinstrument och intervjuguide ... 15
5.4 Genomförande ... 15
5.5 Databearbetning och analys ... 15
5.6 Reliabilitet och validitet ... 16
5.6.1 Reliabilitet ... 16
5.6.2 Validitet ... 16
5.7 Etiskt förhållningssätt ... 17
6. Resultat ... 18
6.1 Vägen fram ... 18
6.2 Ledarskap som värdegrund ... 19
6.3 Kompetens och jämställdhet ... 20
6.4 Bemötande ... 21
6.5 Kvinnor måste ta plats ... 22
6.6 Utveckling ... 23
6.7 Sammanfattning och analys ... 24
7. Diskussion ... 25
7.1 Resultatdiskussion ... 25
7.2 Metoddiskussion ... 28
7.3 Slutsats ... 29
7.4 Fortsatt forskning ... 30
Referenser ... 31 Bilaga 1
Bilaga 2 Bilaga 3
5
1. Inledning
Jämställdhet inom idrottsrörelsen gällande män och kvinnor och deras ledarskap beroende på kön är ett aktuellt och diskuterat ämne idag. Varje idrottsförening ska arbeta för att få ett så jämställt klimat som möjligt, där både kvinnor och mäns erfarenheter ska tas tillvara på och resurserna ska fördelas på ett likvärdigt och rättvist sätt (Riksidrottsförbundet, 2009). Enligt Svender och Nordensky (2019) ska Sverige uppnå 40-60 %, det vill säga att ledarskapet inom idrotten ska bestå av minst 40 % kvinnor och 60 % män. Tittar man på barn- och ungdomsidrott visar det sig att det inom friidrott ändå är relativt jämt fördelat, där 56 % av ledarna är män och 44 % kvinnor (Svender
& Nordensky, 2019).
Eftersom idrottsrörelsen är väldigt stor och bred, har fokus i denna studie lagts på elitidrotten inom friidrott, då detta är en liten del av helheten och elitidrott är den delen som ofta blir en reklampelare för idrotten i Sverige på grund av att den nämns frekvent i media (Riksidrottsförbundet, 2009).
Denna studie belyser hur kvinnliga friidrottstränare upplever sin roll som ledare kopplat till jämställdhet. Huyton (2019) nämner att fler och fler nationella idrottsförbund börjar inse att en jämn könsbalans inte bara är en viktig ekonomisk fråga utan också betydelsefullt för deras image och framgång.
Som landslagsrörelsen i Sverige ser ut idag sitter endast 29 % kvinnor på ledande positioner och det finns inga större skillnader på individuell- respektive lagidrott. Däremot kan det urskiljas en skillnad mellan dam-, herr- och mixade landslag. Inom damlandslagen är 42 % av ledarna kvinnor, jämförelsevis med herrlandslagen där ledarpositionerna endast utgörs av 12 % kvinnor. Inom de mixade landslagen där friidrott ingår, är fördelningen bland ledare 69 % män och 31 % kvinnor gällande ledarskap (Svender & Nordensky, 2019). Friidrottsförbundet arbetar aktivt med att stärka mångfalden och jämställdheten och de har med hjälp av en projektplan satt ut ett mål med minst 40
% kvinnor på ledande positioner innan 2020 (Svensk friidrott, 2018).
Kempe-Bergman (2014) belyser varför intresset för jämställdheten från mäns sida varit så lågt och han menar genom att män faktiskt har mer makt, bättre lön än kvinnor, är de därför rädda för att släppa detta innan de vet vad de får istället. Vidare nämner han att normen styr och att alla parter vinner på att öka jämställdheten. Detta för att det hjälper till att bryta normen av vad det biologiska könet ska vara eller få göra och det leder då till bättre livskvalitet för alla. Ryan och Dickson (2018) betonar att det kanske inte är just avsaknaden av kvinnor som är själva problemet från början, utan mer de stora grupperna av män som redan sitter på makten. Huyton (2019) lyfter att det många
6 gånger diskuteras att det inte spelar någon roll vilket kön tränaren har, bara denne har rätt kriterier för jobbet. Det stora problemet är dock att den person som är bäst lämpad inte ofta får chansen.
Olofsson (1989) belyser att kvinnornas engagemang inom idrottslivet tidigt påverkades av att männen satt på de dominerade ledarrollerna i de olika institutionerna i samhället och så även idrottsrörelsen. De hade därmed redan ifrån starten makten och inflytandet över idrottens inriktning och förhållningssätt.
Vidare lyfts kvinnans koppling mellan ledaruppdraget och familjeansvaret, då normen att kvinnan faktiskt ska ta mer ansvar i hemmet fortfarande ligger kvar i samhället till en viss grad. Ofta är det dock kvinnorna som trycker på att familjeansvaret påverkar möjligheterna att kombinera dessa dåligt (Svender & Nordensky, 2019). Huyton (2019) belyser i sin rapport att en kvinna kände sig otillräcklig då hon inte tillbringade tillräckligt med tid hemma med sin familj, samtidigt som hon brottades med tanken på att hennes aktiva adepter inte fick tillräckligt med tid då hon var hemma.
I de flesta sporter runt om i världen befinner sig kvinnliga tränare i minoritet och på grund av det kan de ofta möta både fysiska och psykiska hinder i sitt arbete, så som exempelvis exkludering, ökad press och förhöjd risk för sexuella trakasserier (Huyton, 2019). Norman (2012) nämner i sin studie att många kvinnor är medvetna om problemet, men inte missnöjda med situationen då de inte reflekterat särskilt mycket över den. De har dock märkt av att kvinnor ofta är osynliga i sina ledarroller och är därför beredda att ta ansvar så att andra kvinnor i framtiden ska kunna nå drömmen att bli tränare på elitnivå.
Jag har i denna studie valt att fokusera på kvinnliga tränare för att ta del av deras väg till att bli ledare inom eliten i svensk friidrott. Det finns ett behov att lyfta kvinnliga tränares upplevelser av att vara detta i en mansdominerad miljö, trots att det är en väldigt jämställd sport utifrån antalet aktiva. Ulrika Pizzeghello (telefonsamtal, 2019-04-25) styrelsemedlem i Svenska friidrottsförbundet, belyser att det inte direkt finns någon långsiktig strategi, utan det behövs kartläggas på flera plan var problemet ligger. Jag är själv aktiv inom friidrotten och har reflekterat över bristen på kvinnliga friidrottstränare. Jag tycker det är viktigt att belysa att det inte är de manliga tränarna som är själva problemet, utan det är den ojämna fördelningen som ligger till grund för att det ser ut som det gör.
7
2. Litteraturgenomgång
2.1 Jämställdhet
Jämställdhet är helt beroende på situation och kan definieras som något som innebär att kvinnor och män har lika stor makt att utforma samhället. Det beror också på det egna livet och innebär samma möjligheter, skyldigheter och rättigheter på alla plan (Franzén, Sjölander & Borgström, 2009).
Hassmén och Hassmén (2010) nämner jämställdhet mellan könen där något handlar om påverkan av könsstereotypa förväntningar och frånvaro av kategorisering utifrån det biologiska könet.
Jämställdhet delas in i två dimensioner, kvantitativ och kvalitativ jämställdhet där den förstnämnda innebär en jämn fördelning inom samhällets alla områden mellan män och kvinnor (Franzén, Sjölander & Borgström, 2009). Den sistnämnda innebär att båda könens erfarenheter, kunskaper och värderingar tas tillvara på och på så sätt kan påverka samhällets utveckling. Larsson (2001) betonar vikten av att det är idrottsrörelsen som ska förändras för att uppstå en mer jämställd idrott, inte kvinnorna.
Riksidrottsförbundet (2009) belyser att utbildning inom jämställdhetsfrågor ska ingå för kvinnliga och manliga tränare och ledare inom föreningar, så att de kan utveckla sin kompetens. Vidare nämns det att resurser ska samlas för att kunna prioritera vidare forskning om kvinnor och idrott utifrån ett kvinnoperspektiv.
2.2 Genus
Själva ordet genus förklarar Hirdman (2003) som kön, slag och släkte, och är något som kan ses som ett verktyg för att sudda ut den hårda uppdelningen som existerar mellan man och kvinna.
Nationalencyklopedin (2019) definierar genus som ett begrepp för att förstå och urskilja de idéer, handlingar och föreställningar som sammantaget formar människans sociala kön. Mattsson (2010) benämner genus där det beskrivs som en tolkning och ett formande av den faktiska kroppen, som i sin tur benämns som kön. Vidare belyser Mattsson (2010) att det går att använda antingen kön eller genusbegreppet och låta det innefatta både föreställningarna och den fysiska kroppen, för att undvika eventuella diskussioner om vilken roll könet har för biologin och huruvida den sociala situationen har att konstruera genus. Connell och Pearse (2015) nämner att individen är fri att skapa sitt eget genus men personen kan dock inte skapa genuset hur den vill, då den styrs av vilken genuspraktik som individen befinner sig i, exempelvis inom sitt arbete, i idrottsföreningen eller liknande. Den första fasen i den svenska genusforskningen kännetecknades av att ett allt större intresse för kvinnor och deras situation väcktes. Forskningen har därefter utvecklats och tonvikten
8 ligger numera på hur kön och genus konstrueras i samhället och på själva relationen mellan könen (Norberg & Ljunglöf, 2003).
Yvonne Hirdman belyser att varje samhälle skapar ett ordningssystem, där män och kvinnor tar olika uppgifter, positioner och roller. Hon visar på hur genussystemet bygger på manlig överordning och könens särhållande. Det innebär att det som är manligt respektive kvinnligt ses som varandras totala motsats, detta mönster skapas och bevaras på både personligt men också på strukturella plan av båda könen (Jämställdshetsmyndigheten, 2013). Hirdman (2003) lyfter även att utifrån den naturliga ordningen att kvinnor föder barn, så har det skapats en grundsyn att kvinnornas sociala plats kännetecknas utifrån kvinnans biologi.
Svender (2012) nämner i sin avhandling det faktum att språket är en viktig handling som konstruerar genus. Sättet personer tilltalar varandra i olika sammanhang sätter en stämpel på hur klimatet ska vara, olika benämningar på män eller kvinnor, fraser och jargonger påverkar hur människor behandlar varandra och hur uppfattningarna om varandra är och ser ut i de miljöer man befinner sig i.
Genusforskningen har växt fram ifrån att vara kvinnoforskning till det nuvarande begreppet. Detta då det inte enbart är kvinnorna och kvinnliga områden som studeras utan det läggs istället fokus på hur genus formar alla olika individer i samhället oavsett kön eller sexuell läggning (Riksidrottsförbundet, 2003). Eva Olofsson (1989) satte startskottet för feminismen inom idrotten med sin avhandling ”har kvinnorna en sportslig chans? – den svenska idrottsrörelsen och kvinnorna under 1900-talet”.
2.3 Idrotten vill
Idrotten vill är en rapport som antogs år 2009 av riksidrottsförbundsstämman, detta för att utforma ett idéprogram som anger vad idrottsrörelsen gemensamt står för och strävar efter. Denna ger utgångspunkter och en grund för all föreningsidrott och har som ambition att utveckla människor och samhället. Vidare ska både män och kvinnors erfarenheter tas tillvara på alla nivåer. Det krävs då att kvinnligt och manligt prioriteras och värderas på likvärdigt sätt samtidigt som det ska finnas möjlighet för alla att vara med (Riksidrottsförbundet, 2009). Det ligger i specialidrottsförbundets ansvar, exempelvis svenska friidrottsförbundet, att organisera verksamheten och ta hänsyn till jämställdheten mellan könen utifrån sina förutsättningar (Riksidrottsförbundet, 2009).
9 2.4 Elitidrott
Elitidrotten är svårdefinierad då den, beroende på situation, betyder olika saker och varierar beroende på exempelvis idrott, kön, gren, individuell- eller lagidrott. Det finns ingen generell definition men en återkommande och viktig aspekt är tävlingsmomentet, då detta utgör själva kärnan i hur tävlingssituationen ser ut och därmed också hur eliten formas (Lindfeldt, 2007).
Ett specialidrottsförbund (SF) som i detta fall Svenska Friidrottsförbundet, har ett övergripande ansvar när det gäller att utveckla idrotten och landslaget och Sveriges Olympiska Kommitté (SOK), Riksidrottsförbundet (RF) och Sveriges Paralympiska Kommitté (SPK) är de som sätter kraven (Svensk idrott, 2017). Norberg (2012) menar att elitidrotten alltid varit ett avvikande och kontroversiellt ämne i svensk idrottspolitik och antagligen därför så pass lite beskrivet i tidigare forskning. Svensk idrott förankrar sin verksamhet efter följande utgångspunkter: Resursmässigt, organisatoriskt och ideologiskt. Dessa ideal kan också relateras till elitidrott då det är en del i den svenska idrotten.
2.5 Svensk friidrott
Friidrottsförbundet bildades 1895 och är ett av de största idrottsförbunden i Sverige. Förbundet består av ungefär 600000 medlemmar och de finns för att utveckla, främja och organisera friidrotten (Svensk friidrott, 2018). Svenska friidrottsförbundet har till syfte att arbeta för allas lika värde, jämställdhet och värdegrund i jämlikhet med barnkonventionen och rapporten idrotten vill. Enligt Ulrika Pizzeghello (Telefonsamtal, 2019-04-25) har svensk friidrott nyligen upprättat en mångfald- och inkluderingsplan som innefattar riktlinjer för att kunna uppnå en mer jämställd stab med ledare, tränare och förtroendevalda som består av minst 40 % kvinnor. Vidare ska också föreningar som är med i friidrottsförbundet regelbundet se över läget gällande jämställdhet och inkludering och ta beslut om vad som ska göras för att utvecklas till det bättre (Svensk friidrott, 2018). Förbundet ska ordna nätverk och möten så att erfarenheter kan bytas och ledningen och de anställda ska inneha grundläggande kunskap om jämställdhet och inkludering (Svensk friidrott, 2018). I de prestationsutvecklingscenter som finns runt om i Sverige, ska möjlighet att arbeta med mentorskap finnas, nämner Ulrika Pizzeghello (Telefonsamtal, 2019-04-25).
10 2.6 Ledarskap och coaching
Hassmén och Hassmén (2010) benämner ledarskap som något där det krävs två parter, en som följer och en som utövar själva ledarskapet. Vidare är det ofta en grupp eller organisation involverad och ledarskapet är allt som oftast beroende av en situation. Northouse (2016) definierar ledarskap som en process genom vilken en individ påverkar en grupp individer att nå ett gemensamt mål.
Ledarskapet är i ständig förändring då det på senare år har efterfrågats högre krav och komplexitet då allt fler funktioner ska inkluderas i ledarens roll. En elittränare har ständigt ögonen på sig då alla vill vara en del av medgången, men vid en motgång ifrågasätts träningens upplägg och pressen ökar (Fahlström, Glemne, Hageskog, Kenttä & Linnér, 2013). Att vara ledare inom idrotten kräver att kunna ge feedback, ta beslut, motivera och skapa goda relationer för att gemensamt kunna nå de uppsatta målen (Weinberg & Gould, 2014). Weinberg och Gould (2014) nämner fyra komponenter som tillsammans kan leda till ett gott och effektivt ledarskap, ledarens kvaliteter, situationer, följarens kvaliteter och olika ledarstilar är något att ta hänsyn till. Hassmén och Hassmén (2010) belyser att det helt beror på situation, mål och följare och man behöver därför vara flexibel i sitt ledarskap för att lyckas.
Coaching definieras som en samarbetande, lösningsorienterad och systematisk process som främjar utveckling av det personliga och yrkesmässiga planet och denna påverkas av både coach och fokusperson (Gjerde, 2010). Berg (2007) lyfter att coaching liksom begreppet ledarskap innebär att nå de uppsatta målen, men att coaching mer hjälper de aktiva individerna att hjälpa sig själva att nå målen. Gjerde (2010) betonar vikten av att skapa en god coachingrelation och detta infrias först när båda parter känner ansvar för sin roll, vill uppnå de uppsatta målen och tillit, mod och ömsesidig respekt är tre viktiga beståndsdelar att väva in för att nå framgång tillsammans.
2.7 Tidigare forskning
Huyton (2019) belyser att ursprunget till den ojämna könsbalansen startar långt bak i tiden, då det i början på 1900-talet började utvecklas idrotter med regler att följa. På grund av den rådande jämställdhetskulturen var det männen som bestämde och satt på ledarpositionerna. Under den här tiden civiliserades dock idrotten mer och mer och ledarna gick ifrån att vara militärer till att inkludera fler civila män, medan kvinnornas deltagande var väldigt svagt (Lindroth, 2011).
Olofsson (1989) menar att idrotten är en mansrörelse istället för en folkrörelse, då det är männen som besitter makten och kontrollen och hon säger att idrotten har beskrivits av män, skapats för män av män.
11 Svender och Nordensky (2019) visar på hur idrotten genomsyras, liksom resten av samhällets normer, av könsstereotypa föreställningar om vad som är kvinnligt respektive manligt samt vad och hur det ska göras. Maskulinitet och manlighet har länge varit normen inom idrott och så även inom ledarskap och det har bidragit till föreställningen om hur en ledare inom idrotten ska vara. Tanken kan automatiskt kopplas till typiskt manliga beteenden som auktoritet och tydlighet. Vidare blir den automatiska bilden av en optimal ledare just en man med dessa egenskaper medan kvinnor inte ses som lika lämpliga. Det blir ett problem att föreställningarna ser ut på detta sätt då kvinnorna samtidigt som de ska leva upp till de manliga idealen ledarskapet präglas av, också förväntas tillföra specifika kvinnliga egenskaper och sätt att leda, det blir en krock som är svår att hantera (Svender &
Nordensky, 2019). Brown och Light (2012) menar att det är det fokus på hur män är som ledare inom det militära, politiska och i arbetslivet som ligger till grund för att det är en maskulin form av ledarskap som är normen även inom idrottsrörelsen.
Det visar sig att det saknas en bild över hur kvinnliga friidrottsledare upplever och erfar sitt uppdrag som tränare utifrån att de som kvinnor är i minoritet. Ulrika Pizzeghello (Telefonsamtal, 2019-04- 25) nämner att under 2018 var det i truppen till friidrotts-EM endast 8 % kvinnliga ledare, jämfört med 92 % manliga.
Som jag tidigare nämnt är jag själv aktiv inom friidrott i Sverige och är intresserad av att undersöka hur tankarna hos de kvinnor som är ledare på elitnivå inom friidrott ser ut och vill försöka bidra till att frågan lyfts och diskuteras då jag anser att det är ytterst viktigt med jämställdhet inom idrottsrörelsen och i huvudsak friidrott, då det är en idrott som ligger mig extra varmt om hjärtat.
12
3. Teoretisk referensram
Denna studie tar utgångspunkt i och genomsyras av genusteorin som Hirdman (2003) benämner som ett verktyg där den hårda uppdelningen som existerar mellan man och kvinna kan suddas ut. Hirdman nämner även att det i varje samhälle skapas ett ordningssystem där kvinnor och män automatiskt tar olika roller och där de ses på olika sätt och detta bevaras ofta omedvetet hos människan.
(Jämställdhetsmyndigheten, 2013).
Connell och Pearse (2015) lyfter att individer är fria att skapa ett eget genus, men det är svårt då det styrs av hur den sociala miljön är i den situation som råder. Connells teori kring genus innebär att fokus riktas mot maskulinitet snarare än femininitet och med teorin menas att maskulinitet utgör en dominant position, värderas högre och ger mer makt än femininet och kvinnlighet. Vidare spelar också själva situationen in och de villkor som finns. Därför placeras människors position ofrivilligt i en social hierarki grundat på exempelvis ålder, hudfärg eller kön (Alsarve, Jakobsson & Helgesson, 2017).
I detta arbete så kommer jag i analys av resultat och som teoretisk ram, att ta stöd i Hirdman och Connell och Pearse synsätt vad gäller genus.
13
4. Syfte och frågeställningar
4.1 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur kvinnliga tränare på elitnivå inom svensk friidrott, upplever sin roll som ledare utifrån ett jämställdhetsperspektiv.
4.2 Frågeställningar
• Hur upplever kvinnliga tränare på elitnivå inom svensk friidrott sin roll som ledare?
• Hur upplever kvinnliga tränare jämställdhet inom svensk friidrott?
• Hur kan jämställdhetsarbetet inom svensk friidrott utvecklas?
14
5. Metod
5.1 Design
I denna studie har en kvalitativ metod använts, då mitt syfte var att undersöka hur kvinnliga tränare på elitnivå inom svensk friidrott upplever sin roll som ledare utifrån ett jämställdhetsperspektiv. En kvalitativ insamlingsmetod fokuserar oftast mer på ord än siffror och har en mer induktiv syn på förhållandet mellan praktik och teori, det vill säga att låta erfarenheten bestämma utformningen av teori kring ett område (Bryman, 2018). Kvale och Brinkmann (2014) belyser att den kvalitativa metoden, i huvudsak med intervju som metod, vill förstå världen utifrån respondenternas synvinkel och nå information utifrån deras upplevda erfarenheter. För att kunna uppfylla syftet krävdes ett djup i den insamlade datan och syftet med kvalitativa undersökningar är att just kunna gå på djupet, få riklig information av få deltagare och finna ett sammanhang (Hassmén & Hassmén, 2008).
Intervjuerna var semistrukturerade, som innebär att det fanns förutbestämda frågor men respondenten fick svara fritt på frågorna. Detta gjorde att jag som intervjuare kunde avvika från den förutsagda intervjuguiden och därmed fånga upp viktiga frågor och svar under tiden intervjun pågick (Bryman, 2018).
5.2 Urval
Respondenterna har genom specifika kriterier valts ut i denna studie. De skulle vara kvinnor som är eller har varit tränare på elitnivå, eftersom syftet är att undersöka kvinnliga elittränares upplevelser.
Dessa valdes ut utifrån bakgrundsfakta och att de uppfyllde kriterierna samt kunde ge den information som krävdes utifrån studiens syfte (Hassmén & Hassmén, 2008). I denna studie medverkade fem kvinnor som är eller har varit tränare på elitnivå. Urvalet startade genom ett bekvämlighetsurval, då Svenska Friidrottsförbundet kontaktades för att få mer information om det nätverk som startats, som innebär att det svenska friidrottsförbundet i samarbete med Sundström Safety AB, ska bidra med erfarenhetsutbyte, inspiration och kompetensutveckling (Svensk friidrott, 2019). Detta urval användes som en inledning för att få någon respondent, och senare användes snöbollsurval, som innebär att den som intervjuas tidigt tipsar om andra som kan medverka (Hassmén & Hassmén, 2008). Ett sådant urval passade då ett nätverk fanns att tillgå i undersökningen, som i detta fall fanns genom svenska friidrottsförbundet. Antalet respondenter beror vanligtvis helt på studiens syfte, tidigare forskning och tiden som finns att tillgå, men att mättnaden styr (Bryman, 2018). Vid kvalitativa undersökningar av upplevelser, kan det vara en fördel att välja färre intervjupersoner då möjligheten att skapa en god relation och därmed få fram detaljerade data ökar (Bryman, 2018), därav styrker detta mitt urvalsantal.
15 5.3 Mätinstrument och intervjuguide
Insamlingsmetod i denna kvalitativa studie var semistrukturerade intervjuer. Två av intervjuerna gjordes i ett personligt möte, och de resterande tre över telefon, detta på grund utav långa avstånd, ekonomi och begränsad tid. Bryman (2018) belyser att en fördel med att göra en intervju över telefon är att det just går att hålla nere kostnaderna och att det går att genomföra intervjuerna trots att avståndet är stort. En nackdel som lyfts är att under en sådan intervju försvinner chansen att tolka respondentens kroppsspråk och gester. Frågorna utgick utifrån en intervjuguide (se bilaga 1), detta för att säkerställa att frågeställningarna uppfyller syftet, men beroende på hur intervjun formades, kunde frågor läggas till eller tas bort. Det gjordes en pilotstudie innan första intervjun där frågorna diskuterades med handledaren för att garantera att de överensstämde med syftet.
Intervjuerna spelades in med hjälp av en mobiltelefon på flygplansläge för att senare underlätta analysen av det insamlade datat. Jag själv fungerade som intervjuare. Jag var medveten om att min förmåga att uppfatta den omedelbara innebörden av ett svar var avgörande för hur det tolkas (Kvale
& Brinkmann, 2014).
5.4 Genomförande
I första skedet kontaktades Ulrika Pizzeghello (telefonsamtal, 2019-04-25) i svenska friidrottsförbundets styrelse där hon informerades om studiens syfte. Sedan berättade hon om det nätverk som startats gällande jämställdhet och nämnde även hur de inom Friidrottsförbundet arbetar med dessa frågor. Vidare informerade hon om deltagare i projektet och på så sätt kunde alla respondenter kontaktas. Detta skedde via mail, där också informationsbrevet (se bilaga 2) var bifogat. När denne gav sitt medgivande, bestämdes en tid och samtyckesblanketten (bilaga 3) som stärker de etiska förhållningssätten mailades (Bryman, 2018). Telefonintervjuerna skedde på en lugn plats och spelades in med hjälp av en telefon med flygplansläge för att inte innehållet ska kunna lagras på fel ställe. De intervjuerna som genomfördes i ett personligt möte skedde också i en lugn miljö för att garantera att inte bli störda och för att den personen som blev intervjuad skulle känna sig bekväm med situationen.
5.5 Databearbetning och analys
Databearbetningen startade genom att intervjuerna transkriberades från den inspelade filen till ett word-dokument. Kvale och Brinkmann (2014) nämner att genom en utskrift struktureras materialet till en form som underlättar vidare analys av innehållet. Transkriberingen skedde direkt efter den genomförda intervjun, detta för att låta minnet hjälpa till att göra utskriften så korrekt som möjligt
16 (Hassmén & Hassmén, 2008). Därefter startade analysen av materialet och detta gjordes med innehållsanalys som metod. Denna används för att identifiera mönster, likheter och teman i de transkriberade texterna. I denna studie utgår analysen ur ett problemdrivet utgångsläge, det vill säga att det finns en eller flera specifika forskningsfrågor som förhoppningsvis kan besvaras. Det första steget som gjordes var att de transkriberade texterna identifierades. Senare bestämdes de koder som organiserar datan och i detta fall användes syftet och frågeställningarna som grund för detta. Vidare användes färgpennor för att hitta gemensamma teman och mönster i texten och detta gör att det snabbt går att hitta samband och kan därmed ge en god överblick utifrån de valda frågeställningarna och kategorierna (Kvale & Brinkmann, 2014). Vidare kategoriserades dessa för att sedan kunna analyseras fram och de teman som framkom och som används i studien är vägen fram, ledarskap som värdegrund, kompetens och jämställdhet, bemötande, kvinnor måste ta plats samt utveckling.
5.6 Reliabilitet och validitet
5.6.1 Reliabilitet
I kvalitativ forskning brukar reliabilitet benämnas som två begrepp, extern reliabilitet och intern reliabilitet. Det förstnämnda innebär i vilken utsträckning en undersökning kan upprepas, vilket är en utmaning när det gäller intervjuer då det är svårt att efterlikna de situationer som sker under en sådan. Detta kan ses som en svaghet inom den kvalitativa forskningen då det är i princip omöjligt att efterlikna en social situation eftersom resultaten uppkommer i hur det ser ut just där och då, samt att undersökningspersonerna förändras med tiden (Bryman, 2018). Intern reliabilitet innebär hur väl samstämda forskaren och undersökningsobjekten är och att alla intervjupersoner ska tolkas likvärdigt (Bryman, 2018). Studiens reliabilitet kan påverkas av intervjupersonens teknik när denne genomför intervjuer, då ledande frågor kan leda till att denne oavsiktligt påverkar svaren. Mina intervjuer består i huvudsak av öppna frågor så därmed undviks just det problemet och reliabiliteten stärks. Reliabiliteten stärks även av att en pilotstudie genomfördes och frågorna diskuterades innan intervjuerna inleddes. Vidare spelar också transkriberingen in i reliabiliteten, då användning av olika tecken vid nedskrivningen av materialet kan leda till olika tolkningar beroende på vem som transkriberar (Kvale & Brinkmann, 2014).
5.6.2 Validitet
Validitet innebär i vilken utsträckning det som avses att undersökas verkligen mäts (Hassmén &
Hassmén, 2008). Validitet likt reliabilitet benämns ofta som två begrepp, intern validitet och extern
17 validitet. Intern validitet innebär hur väl den teoretiska referensramen, som i detta fall är genusteorin, stämmer med tidigare forskningsmätningar. Det ska alltså finnas en god överrensstämmelse mellan forskarens insamlade data och de teoretiska idéer som finns (Bryman, 2018). Extern validitet menas hur väl resultaten från studien kan relateras till andra situationer och sociala miljöer. Ett problem i den kvalitativa forskningen är som i detta fall, att ett begränsat urval har används och därför är det svårt att anpassa detta på en ny situation (Bryman, 2018). Kvale och Brinkmann (2014) nämner att validiteten i en intervjustudie handlar om tillförlitligheten hos respondenternas rapporteringar i själva intervjun och kvaliteten på intervjun och hur den behandlas och analyseras. Validiteten i denna studie är relativt hög, då det finns en intervjuguide som besvarar frågeställningarna och syftet som finns, men på grund av att urvalet är begränsat så påverkar detta studiens validitet. Validiteten i denna studie stärks också i och med att intervjuerna spelades in.
5.7 Etiskt förhållningssätt
I samband med förfrågan om att delta i studien blev respondenterna informerade om de etiska förhållningskraven som följs. De aktuella personerna fick i samband med intervjun skriva under en samtyckesblankett (Se bilaga 3) där information om de olika kraven fanns. Samtyckeskravet, som innebär att deltagaren har all rätt att själv bestämma över sin egen medverkan och att hen kan avbryta studien utan efterföljande konsekvenser och informationskravet, som innebär att forskaren ska informera om den aktuella studiens syfte (Vetenskapsrådet, 2017). Vidare finns nyttjandekravet och konfidentialitetskravet, där alla uppgifter som samlats in får endast användas för forskningsändamålet och att allt insamlat material ska behandlas med största möjliga sekretess och förvaras där obehöriga inte kan ta del av dem (Hassmén & Hassmén, 2008). Hänsyn har tagits till Karlstads universitets hantering av GDPR, eftersom de är personuppgiftsansvariga när uppsatsen registrerats i universitetets register (Karlstads universitet, 2019). Uppsatsen registrerades och diarienummer erhölls innan intervjumaterialet började samlas in. Individsskyddskravet har också tagits hänsyn till och informerats om, som innebär att den medverkande respondenten skyddas emot all form av skada och kränkning i samband med studien (Bryman, 2018).
18
6. Resultat
Resultatet presenteras i löpande text och delas in utifrån följande kategorier som är baserade på mitt syfte och som framkom i analysen: Vägen fram, ledarskap som värdegrund, kompetens och jämställdhet, bemötande, kvinnor måste ta plats samt utveckling. Personerna som intervjuats är benämnda med fiktiva namn för att inte röja deras identitet och under följande rubrik presenteras respondenterna närmare.
6.1 Vägen fram
- Johanna har varit tränare i 15 år, de senaste åtta åren har hon varit tränare med aktiva på elitnivå och har idag en utövare på seniornivå. Hon har själv varit aktiv friidrottare och utöver tränarskapet jobbar hon inom läraryrket.
- Inga kombinerar sitt arbete som tränare med att arbeta inom skolan och har varit tränare sen 1980- talet. Hon tränar just nu två aktiva på elitnivå och har också själv varit friidrottare.
- Malin har 20 års erfarenhet av tränaryrket och arbetar på en högt uppsatt position i en friidrottsklubb. Hon tränar flera aktiva på hög nivå och har inte aktivt tävlat i friidrott själv.
- Emma arbetar inom tv-branschen och har tidigare varit aktiv inom friidrott, hon tränar nu en grupp framgångsrika ungdomar och har varit tränare i cirka 8 år.
- Amanda arbetar inom skolvärlden och har själv tävlat i friidrott på en hög nivå. Hon har varit tränare sen 2006 och har nu en grupp på fem aktiva på elitnivå.
För att få reda på respondenternas bakgrund och hur de startade sin karriär, ställdes en fråga om deras bakgrund gällande friidrott och det visade sig att alla utom en respondent själva varit aktiva inom olika grenar på varierad nivå. Den som inte hade varit aktiv själv halkade in inom friidrotten genom att hennes son började med friidrott. Detta var ett samband som kunde dras mellan samtliga respondenter. Alla har haft eller har med något eller några av sina barn i starten av deras tränarkarriär och några av dem har fortfarande ansvar för sitt barns träning. Amanda sa:
”Jag är en sånhär återfallsförbryterska hehe. När barnen växte upp och så och testade alla möjliga idrotter och så och de fastnade för friidrott så halkade jag in på det då..” (Amanda).
19 Fyra av fem friidrottstränare är tränare åt både junior och senioreliter, det vill säga aktiva över 19 år och den femte har en grupp på framgångsrika ungdomar. Tre av dem har också ansvar för yngre grupper. Malin nämnde:
”Jag älskar ju att träna små barn så jag har tagit mig an några såna grupper också. Jag kör också lite extraträningar för de som vill så jag har nog ett trettiotal aktiva på varierad nivå som jag tränar kontinuerligt” (Malin).
En intressant aspekt var att fyra av intervjupersonerna har ett heltidsjobb vid sidan av tränarkarriären och samtliga är utbildade inom andra yrken. Inga arbetar till största delen inom skolan men kombinerar detta med en tjänst på ett nationellt idrottsgymnasium och Malin arbetar heltid med olika uppgifter och har ett huvudansvar inom en friidrottsklubb.
6.2 Ledarskap som värdegrund
Ledarskap är något som uppfattas och definieras olika beroende på vem som får frågan.
Respondenterna diskuterade detta och svaren blev varierade. Inga tyckte att ledarskap innebär att de aktiva utvecklas utifrån sin egen nivå och att man ska veta varför man gör saker. Johanna menade på att man som ledare måste besitta ren faktakunskap och basera det på någon slags forskning och beprövad erfarenhet och att förmågan att lära ut finns. Malin i sin tur lade vikten på att leken aldrig får försvinna och att det alltid ska finnas någonting för alla. De aktiva ska alltid göra saker för sin egen skull och vad de vill tycker Emma är det viktigaste när det gäller ledarskap. Amanda nämnde att det huvudsakliga är att hålla styr på de aktiva och att fungera som en diskutant och balansera upp deras önskningar och visioner.
Johanna belyste det faktum att det i grunden handlar om värdegrund, hon sa:
”Nu handlar det ju någonstans om värdegrund och så.. Det är viktigt att tänka på vad man faktiskt förmedlar till de aktiva och vem är det som kräver? Det här med att man ska lägga så fruktansvärt mycket av sin tid på det, är det de aktiva eller jag själv? Det handlar någonstans om vad det är jag förmedlar som ledare, hur mycket en aktiv förväntar sig att en tränare ska ställa upp och så där” (Johanna).
Samtliga respondenter lyfte det faktum att vara tränare för framför allt elitsatsande aktiva tar väldigt mycket tid, det krävs en rejäl insats då det ska skrivas träningsprogram och finnas till för den aktiva.
Johanna påpekade att det i vissa perioder är något varje helg, varje lov och varje semester, att det ibland blir svårt att balansera både arbetsliv, familj och tränaransvar.
20 Malin nämnde att för henne är det ett sätt att få kvalitetstid med sitt barn, det är få förunnat att få den chansen på andra sätt. Johanna och Amanda påpekar också att det är ett sätt att lära känna sina barns vänner och få tillbringa tid med dem genom idrotten. Inga trodde att många kvinnor väljer bort att vara tränare på grund utav familjesituationen hemma medan Malin, belyste att flera av hennes kvinnliga bekanta som har varit tränare, utåt sett sagt att det beror på just det, men att det egentligen beror på att de manliga tränarna tagit över deras grupper.
6.3 Kompetens och jämställdhet
Intervjupersonerna fick frågan om varför de tror att det är en så ojämn fördelning av män och kvinnor gällande ledarskap på elitnivå inom friidrotten idag och Johanna har inte direkt funderat på det som ett problem, men att det finns en norm att när man som aktiv kommer upp på en riktigt hög nivå är det en manlig tränare man ska ha och därför får kvinnorna automatiskt kämpa lite mer.
Emma sa:
”Det är liksom svårt att accepteras… även om jag känner att jag kan saker och såhär... men jag får faktiskt kämpa väldigt hårt för att överleva och få fram mina åsikter och så, det är inga av mina manliga kollegor som får frågor om deras kompetens… det är ju lite skevt” (Emma).
Inga nämnde att hon tror problemet ligger i att kvinnorna inte vågar ta steget, de tror inte de är tillräckligt duktiga. Malin berättade att hon tror att det ligger i att de tror att vi inte kan och att det ligger gamla normer och strukturer kvar sen tidigare och att man måste se till att kvinnorna har tid att vara tränare. Även Amanda lyfte detta, att tiden är ett problem. Amanda påpekade att friidrott borde vara bland de enklare idrotterna att faktiskt vara tränare i då den är så jämställd i övrigt.
Malin berättade:
”Vi i vår klubb arbetar OTROLIGT mycket med tränarutbildningar och att stärka kvinnorna så att de ska våga följa med upp”(Malin).
Emma tyckte att det är de manliga strukturerna som är dilemmat, att män rekommenderar män.
Johanna påpekade att hon också höll med om detta, men var noga med att påpeka att det säkert inte var något illasinnat utan att man känner sina manliga kompisar och då blir det därför naturligt att anbefalla dem. Något som är gemensamt mellan samtliga respondenter, är att jargongen kan vara något som skrämmer kvinnor att följa med upp på högre nivå. Emma sa ”om man har en viss jargong kommer man aldrig få in fler tjejer, om man såhär alltid klagar på tjejer, att man ska göra på ett visst sätt och sådär enligt de manliga strukturerna”.
21 En gemensam faktor som framkom i intervjuerna var diskussionen kring kompetens. Inga berättade att hon alltid varit väldigt noga med att hon inte vill vara med på grund utav att hon är kvinna, utan på grund av sin kompetens, att hon är tillräckligt duktig. Även Malin höll med om detta, hon tyckte inte att man bara ska kvotera för att få det jämställt, man måste också se på kompetens. Amanda menade att kompetensen kan du alltid införskaffa, det handlar snarare om att män och kvinnor kan lika mycket fast på olika sätt. Hon sa:
”Det här med elitidrott, det kräver systematik och hängivenhet, men det är inte rock science alltså, man kan fila lite och man måste alltid alltid gå på känsla...
det är kreativitet det handlar om”(Amanda).
Johanna lyfte en pararell från restaurangbranschen, hon sa: ”om man tittar på alla stjärnkockar, är de män eller kvinnor? Jo, de flesta är faktiskt män, men vem är det som till största del står och lagar mest mat hemma generellt? Jo det är ju kvinnan”.
6.4 Bemötande
Något som lyftes var hur de kvinnliga tränarna blev bemötta av andra i rollen som ledare. Emma nämnde att hon blir lyssnad på i vissa sällskap, men i andra är det väldigt svårt att bli respekterad och att hon ibland blir behandlad som luft. Amanda berättade att hon inte direkt blivit dåligt bemött i sitt ledarskap och tycker att hon mestadels blir bemött bra och öppet och inte känt av att hon blivit ifrågasatt eller liknande. Johanna sa att hon inte reflekterat särskilt mycket över det på det sättet utan att hon tror att det är mest de aktiva i så fall som reflekterar över det. Malin nämnde att bemötandet av de aktiva alltid är bra och positivt, men att hon flera gånger blivit ifrågasatt på grund av sitt kön, både av föräldrar, andra tränarkollegor eller funktionärer. Hon berättade:
”Det har hänt att jag på SM-tävlingar har stått med ackreditering och allting och så har det kommit funktionärer fram och sagt att mammor ska sitta på läktaren, och då har jag sett flera pappor stå där som inte är tränare och ingen har sagt något till dem. Vid det tillfället hade jag inte ens med mitt barn i tävlingen utan det var med någon av mina andra aktiva” (Malin).
Någonting som är värt att belysa är att både Inga och Emma sa att de aktiva många gånger kommit till dem och diskuterat andra saker än just träning, som exempelvis skola, kärleksbekymmer, kroppsnojor eller vad det nu kan vara. Emma lyfte att hon själv hade saknat en kvinnlig förebild under sin tid som aktiv, då det hade varit skönt att kunna diskutera vissa saker med en likasinnad.
22 Malin berättade att ”de yngre killarna nu för tiden pratar mycket mer med mig och ber om hjälp och så, men de äldre männen skulle aldrig falla sig in att be mig om hjälp när det gäller tränarbiten”.
Amanda däremot påpekade att hon i sällskap med sitt tränarteam, som består av en manlig tränare hela tiden är tydlig med att de just är ett team, därför har hon inte känt av ett dåligt bemötande på det sättet. Johanna diskuterade om att när hon tittar tillbaka på sin karriär, så sa hon: ”hade jag varit man hade det kanske sett ut på ett annat sätt, vad vet jag, man hade kanske blivit bemött på ett annat sätt… men vad vet jag, äsch”. Malin berättade att ”man får mer och mer skinn på näsan av kritiken, men de aktiva har förtroende för mig och det är det viktigaste tycker jag” och hon anser att kvinnorna ofta är mer granskade än vad männen är, och att hon upplevt att hon fått mycket mer kritik än sina manliga tränarkollegor, trots att de gör samma uppgifter och hon dessutom har med erfarenhet än dem.
6.5 Kvinnor måste ta plats
Ytterligare ett område som diskuterades var vikten av ett jämställt ledarskap inom friidrott. Emma nämnde att hon tyckte att det är superviktigt, då idrotten ofta är starten på många ungdomars liv. Hon sa:
”Om de börjar inse som tjej, att man måste göra på ett visst sätt eller vara på ett visst sätt… Då handlar det liksom om att man måste bryta normer, att man inte alltid måste anpassa sig efter en norm som man kanske inte tycker är bra” (Emma).
Malin lyfte att det är viktigt att få in fler kvinnor, för att hon ofta känner sig väldigt ensam. Detta är något som även Inga och Amanda höll med om, att man blir ensam så det är svårt att hitta någon att dela sina erfarenheter med, ur ett likasinnat perspektiv. Amanda lyfte det faktum att idrotten är en spegel av resten av samhället, och därför är det så synd att det är så ojämnt fördelat. Johanna påpekade att om man ser det här som ett problem, så måste man leta strukturer och orsaker och säga ifrån, men att det är långt ifrån enkelt. Inga, Johanna och Amanda vara alla överens om att det är bra att det nu är en kvinnlig förbundskapten, för de tror att detta kan lyfta kvinnliga tränare genom att se att man faktiskt kan.
Amanda tyckte att det är viktigt med jämställdhet då det genom både män och kvinnor skapas en god balans när det gäller jargong och planering. Hon nämnde att ”händelser får inte de här felaktiga proportionerna, som att kvinnor ibland förstorar vissa saker, medan män istället förstorar andra, det skapas en balans liksom”. Johanna påpekade att hon tror att det ligger på de aktivas nivå, hur de uppfattar saker och vad de väljer att göra, för det är någonstans det som är det viktigaste, att tänka på den aktivas bästa.
23 6.6 Utveckling
Samtliga av respondenterna har varit med i friidrottsmiljön under en lång tid. En av frågorna kom att belysa om de ansåg att det skett någon förändring över tid gällande jämställdhet. Inga nämnde att hon tyckte det har utvecklats men att det går väldigt sakta. Detta påpekade även Emma, som ansåg att det pratas mer om det idag, men att det inte händer så mycket. Hon belyste att senast hon var på en kurs, så stod det tre män där och föreläste, istället för att anlitat en kvinna som kunde pratat om samma sak.
Malin berättade:
”Vi kan ju börja titta på vilka som håller i utbildningarna… visst i barn och ungdoms-friidrotten kan det vara någon enstaka kvinna... men så fort vi kommer högre upp… jag menar under min utbildning, fanns inte en enda kvinna som föreläste och så länge vi inte har det så går det ju inte” (Malin).
Något annat som diskuterades var vad som kan ligga till grund för den skeva fördelningen som finns och Inga, Malin och Emma lyfte alla tre att det troligtvis ligger gamla normer och strukturer kvar sen lång tid tillbaka. Emma sa: ”det blir ju liksom att man bara tuffar på framåt utan att kunna påverka så mycket”. Amanda nämnde att när hon tänkte tillbaka på sin egen aktiva karriär så kom hon inte på en enda kvinnlig tränare.
En fråga som ställdes var hur man skulle kunna få fler kvinnor att bli tränare på elitnivå inom friidrott, då det är många kvinnor som ledare på barn- och ungdomsnivå, men sen sjunker siffran betydligt. Johanna berättade att hon tycker det är väldigt svårt att veta, men hon tror att det handlar om att man som kvinna hela tiden får kämpa lite mer för att lyckas och det blir för jobbigt i längden.
Emma lyfte vikten av att stötta kvinnorna, för hon tror att många har sämre självförtroende. Inga föreslog att ta hjälp av arbetslivet, då hon anser att de kommit längre i jämställdhetsarbetet än vid idrottsrörelsen har gjort. Hon menade också på att det krävs lite nytänkande och att det ända ner på klubbnivå ska jobbas med detta. Även Malin lyfte att hon vill få ner frågan på lägre nivå, och att kvinnorna verkligen får känna att de kan utan att behöva bevisa något. Amanda efterfrågade mer praktisk support för att frigöra mer tid till tränaryrket, så som exempelvis lägerplanering, lokstödsrapporteringar och annat. Även Malin höll med om att frigöra tid för de kvinnliga ledarna skulle underlätta, hon har i sin klubb tagit hjälp av yngre tjejer som mot betalning hjälper till på träningar. Emma, Inga och Malin är alla positiva till det nätverk för kvinnliga elittränare som har startats, då detta gör att frågan lyfts. Malin menade att ”detta är en fråga som för många känns som en bock som bara ska bockas av, det jobbas inte med det”. Med nedanstående förslag problematiseras normerna om hur manligt och kvinnligt faktiskt ser ut och uppfattas av omgivningen. Inga berättade om följande tanke:
24
”Egenskaperna är viktigare än könen. Om jag tänker på mig själv så är jag ju en kvinna med rätt mycket manliga egenskaper hehe, om man tänker på auktoritet och sådär... Det bästa hade nog varit att få in lite fler kvinnor med manliga egenskaper och män med kvinnliga egenskaper.. Alltså att männen också kan vara lika duktiga på att planera och vara mer ödmjuka... Nu generaliserar jag VERKLIGEN, men tror att kvinnorna behöver våga ha mer pondus för det är något som behövs i den här världen så som klimatet är just nu” (Inga).
En aspekt som är värd att lyfta är vikten av att ha goda förebilder och mentorer bland tränarna. Det behövs givetvis inte bara vara kvinnor, men det bör finnas någon som visar att de tror på det man gör. Emma belyste att hon hela tiden försöker få in kvinnor som föreläsare, mentala coacher och så vidare, för att visa för de yngre tjejerna att det går att lyckas. Hon sa:
”Det är viktigt att påpeka att män också gör bra saker och kan vara förebilder såklart, men det måste bli mer homogent. Vi måste också tänka på att ta in andra grupper människor, det är inte bara kvinnor och män som ska lyftas” (Emma).
Emma trodde också att männen behöver diskutera detta, att det hålls workshops för alla då det inte bara går att sitta enbart kvinnor och diskutera, för hon menar att de är övergripande överens över att det är ett problem.
6.7 Sammanfattning och analys
I resultatet framkom det att upplevelserna främst baseras på bemötandet av andra inom friidrottsmiljön och flera av respondenterna lyfte att de tycker det är svårt att accepteras för det arbete de gör (bemötande). Vidare framkommer det respondenterna tror att det är de starka normer och den manliga struktur som ligger till grund för att det är så pass ojämställt gällande ledare på elitnivå inom friidrott (kompetens och jämställdhet). Detta visar sig också i Connells teori kring genus, att det är den sociala situationen som styr (Alsarve, Jakobsson & Helgesson, 2017). När det gäller ledarskap, definierades detta olika av respondenterna men flera av dem tryckte på vikten av att kunna vara ett bollplank för den aktive, att kunna lyssna och kunna förmedla den kunskap tränaren besitter, Flera intervjupersoner nämnde också att de fått ta olika sorters roller för den aktive som nödvändigtvis inte handlar om just träningen (ledarskap som värdegrund) och detta kan kopplas till Hirdmans teori kring genus, att det skapas ett ordningssystem där kvinnor och män automatiskt tar olika roller och där de ses på olika sätt (Jämställdhetsmyndigheten, 2013). Vidare visar det sig att det är viktigt med förebilder och mentorer så att fler kvinnliga tränare ser att det faktiskt går att bli tränare på högre nivå (Utveckling).
25
7. Diskussion
7.1 Resultatdiskussion
Syftet med denna studie var att undersöka hur kvinnliga tränare på elitnivå inom svensk friidrott, upplever sin roll som ledare utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Alla respondenters grund till att de började sin karriär som friidrottstränare var att de själva haft ett eller flera barn som höll på med friidrott. Några av dem är fortfarande tränare åt sina barn, medan några har fortsatt med andra aktiva. En respondent berättade att hon såg ledarskapet som en värdegrund och som Weinberg och Gould (2014) belyser så handlar ledarskap många gånger handlar om goda relationer och förmågan att kunna samarbeta för att gemensamt nå målen och enligt Gjerde (2010) är detta en förutsättning för att lyckas.
Det visade sig att samtliga deltagare i studien hade ett annat yrke vid sidan om sin tränarkarriär och något som lyftes som ett problem i resultatet var att tränaryrket tar mycket tid och att det gör att man blir begränsad både hemma men också som tränare. Som Huyton (2019) påpekar, känner kvinnor sig många gånger otillräckliga då de förlorar tid hemma med familjen samtidigt som de förlorar tid med de aktiva adepterna, om det också då läggs till ett heltidsjobb utöver detta blir tiden ännu mer begränsad. Att kvinnor ska vara hemma mer än mannen är en norm som ligger kvar sen långt bak i tiden men det är viktigt att ta hänsyn till att det ofta är kvinnorna som påpekar detta faktum enligt Svender och Nordensky (2019). En av respondenterna i denna studie, Johanna, ställde frågan utifrån vem det egentligen är som kräver den tiden av tränaren, är det den aktiva eller är det tränaren själv som sätter den pressen.
I resultatet framkom det att de tränare som medverkade i studien definierade ledarskapet på flera olika sätt och tryckte på olika egenskaper som kan vara viktiga. Att det ser olika ut beror helt på situation, mål och vem man tränar som Hassmén och Hassmén (2010) belyser. Att kunna lyssna, diskutera och vara ett bollplank för den aktiva var något som flera av dem ansåg som viktigt och att kunna hjälpa den aktiva mot sitt mål. Detta är något som även Northouse (2016) trycker på i sin definition av ledarskap. Weinberg och Gould (2014) lyfter även dem vikten av att kunna ge feedback, ta beslut och motivera de aktiva framåt. Respondenten Johanna ansåg det viktigt att grunda sin ledarroll på beprövad forskning och faktakunskap och att kunna förmedla den.
26 En stor aspekt som diskuteras gällande kvinnors upplevelser av att vara tränare på elitnivå är hur de blir bemötta, både av tränarkollegor, funktionärer och föräldrar men också av de aktiva. Som Norman (2012) påpekar är många kvinnor väl medvetna om problemet, men inte missnöjda då de inte reflekterar särskilt mycket över den. Amanda och Inga belyste båda två att de inte direkt blivit bemötta på något särskilt dåligt sätt, de upplever att de ofta blir lyssnade på och nämnde precis som Malin att de alltid blivit väl behandlade av sina aktiva. Emma lyfte att hon ofta känner att det är svårt att bli respekterad och att hon i flera sammanhang blivit behandlad som luft. Malin påpekade att hon i olika sammanhang ofta blivit ifrågasatt på grund av sitt kön och att hon ofta känt sig orättvist behandlad i jämförelse med sina manliga kollegor, genom att hon ofta fått mer kritik och upplevt sig mer granskad. Huyton (2019) påpekar just det att eftersom kvinnor är i minoritet är det större risk för dem att möta hinder som exempelvis ökad press och exkludering. I idéprogrammet Idrotten Vill framhålls det att kvinnor och mäns erfarenheter ska värderas likvärdigt och tas tillvara på alla nivåer (Riksidrottsförbundet, 2009).
Flera av respondenterna nämnde att de aktiva kommit till dem med andra problem än enbart saker gällande träning och att de behöver finnas till för den aktiva i flera roller, inte bara som tränare.
Fahlström, Glemne, Hageskog, Kenttä och Linnér (2013) påpekar också att det på senare år förändrats till att en ledare allt mer får olika arbetsuppgifter. Vad som medför att de aktiva väljer att diskutera just sådana här frågor med just en kvinnlig ledare är inte känt, men som Emma påpekade så har hon under sin tid som aktiv friidrottare saknat en kvinnlig förebild då det är lättare att diskutera vissa saker med en ledare av samma kön. Detta kan kopplas till denna studies teoretiska referensram där Hirdman (2013) belyser att det i varje samhälle skapas ett ordningssystem där kvinnor och män automatiskt tar olika roller och där de ses på olika sätt och detta bevaras ofta omedvetet hos människan. Connell och Pearse (2015) lyfter att individer är fria att skapa ett eget genus, men det är svårt då det styrs av hur den sociala miljön är i den situation som råder. Det framkom tydligt i denna studies resultat att det är en mansdominerad miljö respondenterna deltar i.
Resultatet visade också på att just dessa starka manliga strukturer kan vara något som påverkar kvinnor att välja att bli tränare på elitnivå. Som tre av respondenterna nämnde så ligger dessa strukturer kvar sedan lång tid tillbaka och detta styrks också av Huyton (2019) och Lindroth (2011), som båda belyser att det maskulina var övergripande redan under tidigt 1900-tal. Även Conells teori kring genus styrker detta då den grundar sig i att kvinnlighet och femininitet värderas lägre och ger mindre makt än manlighet och maskulinitet (Alsarve, Jakobsson & Helgesson, 2017). Ulrika Pizzeghello (telefonsamtal, 2019-04-25) nämnde att hon tror att normerna behöver förändras så att kvinnorna kan känna att de kan vara sig själva i den miljön.
27 När det gäller vikten av jämställdhet var samtliga respondenter överens om att det är viktigt och det styrks av Huyton (2019) som nämner att fler och fler idrottsförbund börjar inse att en jämn könsbalans är av betydelse för deras framgång och image. Amanda lyfte att idrotten är en spegel av samhället och som Riksidrottsförbundet (2009) belyst är särskilt elitidrott en reklampelare för hur idrottsrörelsen faktiskt ser ut. Emma påpekade att det är viktigt eftersom det är starten på många ungdomars liv och vikten bör läggas på att bryta normer så att man inte måste anpassa sig efter något man inte tycker är bra. Detta för att normerna att man ska vara på ett visst sätt inom friidrott är så starka. Det kan kopplas till det Hassmén och Hassmén (2010) betonar om jämställdhet, att det handlar om påverkan av könsstereotypa föreställningar och kategorisering av det biologiska könet.
Under intervjuerna diskuterades det om vad som skulle kunna göras för att utveckla så att antalet kvinnliga tränare på elitnivå inom friidrott ökar. Svaren från respondenterna var spridda. Emma lyfte att det är viktigt att stärka kvinnorna genom att visa att de kan och som Ulrika Pizzeghello (Telefonsamtal, 2019-04-25) lyfte, kan det genom att arbeta med mentorer och förebilder göra att kvinnorna stärks. Som Emma nämnde, bör det medvetandegöras vilka som håller i utbildningar och vilka som föreläser, det kan vara till fördel att medvetet ta in duktiga kvinnor för att visa att de också finns. Tre av respondenterna lyfte det positiva med nätverket som startats av svensk friidrott, då det möjliggör en chans att diskutera med andra likasinnade som sitter i liknande positioner. Detta då ett problem som både Emma och Amanda lyfte, var att de ofta känner sig ensamma i rollen som ledare. Svensk friidrott (2018) har betonat att ett av deras sätt att arbeta mot en skev könsfördelning är att ordna nätverk och träffar, så erfarenheter kan utbytas. Flera av respondenterna ansåg att det behövs arbetas med denna fråga redan på klubbnivå, för att det ska kunna ske en utveckling. I mångfalds- och inkluderingsplanen från svensk friidrott (2018) tydliggörs det att föreningarna ska se över läget gällande jämställdhetsfrågor och genomföra det arbetet som krävs för att nå ett mer jämställt ledarskap. Även Riksidrottsförbundet (2009) lyfter detta, det vill säga att det är varje specialidrottsförbunds ansvar att organisera verksamheten utifrån ett jämställdhetsperspektiv.
Franzén, Sjölander och Borgström (2009) lyfter att båda könens erfarenheter, kunskaper och värderingar bör tas tillvara på och därmed krävs det att det finns en chans till detta och som Inga nämnde, borde det finnas fler män med kvinnliga egenskaper och kvinnor med manliga egenskaper.
Svender och Nordensky (2019) har påpekat att könsstereotypa föreställningar om vad som är kvinnligt respektive manligt är en produkt av resten av samhällets normer och särskilt inom idrott, där det manliga och maskulina ligger till grund för hur en ledare ska vara. Alltså är det egentligen inte könen som det ska fokuseras på utan egenskaperna, personligheten och erfarenheterna. För som Weinberg och Gould (2014) menar, så styrs ett gott ledarskap av ledaren och följarens kvalitéer.
Gjerde (2010) nämner att en god coachingrelation är grunden till att målen nås och detta anser jag
28 påverkas av ledaren och följarens kvalitéer. Hassmén och Hassmén (2010) belyser att jämställdhet många gånger handlar om könsstereotypa förväntningar och detta går att koppla till en intressant jämförelse med vad respondenten Johanna lyfte gällande kockyrket, då hennes mening var att de flesta kvinnor är de som lagar mat hemma men ändå är det flest män som arbetar som stjärnkockar.
Därmed är det antagligen inte enbart erfarenheten som styr utan många andra aspekter som spelar in.
7.2 Metoddiskussion
Då syftet med studien var att undersöka hur kvinnliga tränare på elitnivå inom svensk friidrott, upplever sin roll som ledare utifrån ett jämställdhetsperspektiv valdes en kvalitativ metod, det vill säga semistrukturerade intervjuer. Det innebar att det fanns förutbestämda frågor men att intervjupersonerna fick svara fritt. Detta för att den som Bryman (2018) nämner ofta fokuserar mer på orden än siffror. Kvale och Brinkmann (2014) belyser att en sådan metod vill nå information utifrån respondenternas erfarenheter och synvinkel och detta anser jag passade väl in på denna studies syfte och frågeställningar. Användningen av en kvalitativ metod gör att reliabiliteten påverkas negativt, då det är svårt att efterlikna en social situation och i och med att jag själv används som mätinstrument, kan detta oavsiktligt ha påverkat respondenterna (Bryman, 2018).
Validiteten däremot kan klassas som hög, i och med att studien har en intervjuguide (bilaga 1) och frågorna har i en pilotstudie prövats. Respondenterna som svarar uppfyller alla de kriterier som sattes för att passa syfte och frågeställningar.
Gällande intervjuerna genomfördes, som tidigare nämnts, tre stycken över telefon, på grund av långa avstånd och bristande ekonomi. En fördel med detta var att det var ekonomiskt, tidseffektivt och det gick väldigt smidigt att nå respondenterna. En nackdel var att det inte gick att studera eventuella kroppsspråk och gester, vilket också Bryman (2018) nämner som en nackdel. Vidare blev telefonintervjuerna något kortare än de två som genomfördes i ett personligt möte, men det behöver inte ses som negativt. En aspekt att ta hänsyn till var att det kändes lättare att föra ett samtal när man ser personen som intervjuas men jag anser att det på det stora hela fungerade bra att genomföra intervjuerna på detta sätt.
Angående urvalet i studien var det till en början svårt att hitta respondenter som uppfyllde de specifika kriterier som valts, men efter att kontakten med svenska friidrottsförbundet togs angående det nätverk som startats så gick det lättare. Det hade varit önskvärt att ha med fler intervjupersoner, men eftersom tiden var begränsad så blev det fem personer. Eftersom syftet var att undersöka
29 upplevelser så anser jag att jag fick in mycket information genom de intervjuer som genomfördes.
Bryman (2018) menar att det vid undersökningar av upplevelser kan vara till fördel att ha färre respondenter för att skapa en bra relation med de personer som deltar i studien. Detta var en utmaning eftersom jag anser att det är svårt att skapa en god relation genom ett telefonsamtal. Om studien skulle gjorts igen hade det varit till fördel att försöka genomföra samtliga intervjuer genom ett personligt möte och inte genom telefonintervjuer. Dataanalysen skedde genom en innehållsanalys och detta fungerade mycket bra. Det gjorde det smidigt att hitta gemensamma mönster, likheter och olikheter så att resultatet kunde skrivas fram.
7.3 Slutsats
Genom resultatet av denna studie och tidigare forskning framkom det att upplevelserna av att vara kvinnlig tränare på elitnivå inom friidrott påverkas av flera komponenter men något som betonas är bemötandet av andra inom friidrottskontexten. Flera av respondenterna har berättat om att de tycker det är svårt att bli accepterade och behöver kämpa hårt för att bli respekterade för deras jobb inom tränaryrket, men det visade sig också att de alltid blivit väl bemötta av de aktiva. Det visade sig också att samtliga av respondenterna tyckte att det borde arbetas mer med dessa frågor och starta redan på klubbnivå, vilket också styrks av svensk friidrotts (2018) mångfald och inkluderingsplan.
Då denna studie är liten med få respondenter är det svårt att få till en generell slutsats, men den visar på vad fem kvinnliga tränare inom friidrotten på elitnivå upplever och ger således en viktig indikation. Det framkom att det behövs fler förebilder och mentorer så att kvinnorna som vill bli, eller som är tränare ska kunna ha någon likasinnad att se upp till. Vidare behövs också nätverk där de kvinnliga ledarna kan mötas, lyfta erfarenheter och fysiskt träffas för att få en känsla av att det faktiskt finns fler kvinnor som är tränare på elitnivå. Både respondenter och litteratur indikerar att frågan bör börjas diskuteras och jobbas med redan på klubbnivå, då det är där allt startar för alla och kan göra att fler kvinnor faktiskt vågar att ta steget att bli ledare på högre nivå. Slutligen bör de normer och könsstereotypa föreställningar som finns medvetandegöras då det visar sig att just det kan vara en bidragande orsak till att fördelningen gällande män och kvinnor ser ut som den gör. Då det inte finns så många kvinnliga tränare på elitnivå inom friidrott känns otroligt värdefullt att jag har haft möjligheten att ha med dessa fem kvinnor i min studie och få höra deras åsikter och upplevelser. Det är intressant att se att idrottsrörelsen jobbar för att förändra jämställdheten i Sverige i och med Riksidrottsförbundets mål att nå 40 % kvinnor och 60 % män (Svender &
Nordensky, 2019).
